The Bible, in Swedish, both Testaments (page 9)

p† hans v„gar och h†lla hans bud och stadgar och r„tter, f”r att du m† leva och f”r”ka dig, och f”r att HERREN, din Gud, m† v„lsigna dig i det land dit du nu kommer, f”r att taga det i besittning.
030:017 Men om ditt hj„rta v„nder sig bort och du icke vill h”ra, om du l†ter f”rf”ra dig, s† att du tillbeder andra gudar och tj„nar dem,
030:018 s† f”rkunnar jag eder i dag att I f”rvisso skolen f”rg†s. I skolen d† icke l„nge leva i det land dit du nu drager ”ver Jordan, f”r att komma och taga det i besittning. 030:019 Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag har f”relagt dig liv och d”d, v„lsignelse och f”rbannelse, S† m† du d† v„lja livet, f”r att du och dina efterkommande m†n leva, 030:020 i det att du „lskar HERREN, din Gud, och h”r hans r”st och h†ller dig till honom; ty detta betyder f”r dig liv och l†ng levnad, s† att du f†r bo i det land som HERREN med ed har lovat dina f„der, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem. 031:001 Och Mose gick †stad och talade f”ljande till hela Israel; 031:002 han sade till dem: ½Jag „r nu ett hundra tjugu †r gammal; jag kan icke mer vara ledare och anf”rare, och HERREN har sagt till mig: ‘Du skall icke komma ”ver denna Jordan.’ 031:003 Men HERREN, din Gud, g†r framf”r dig; han skall f”rg”ra dessa folk f”r dig, och du skall f”rdriva dem, och Josua skall anf”ra dig, s†som HERREN har sagt.
031:004 Och HERREN skall g”ra med dem s†som han gjorde med Sihon och Og, amor‚ernas konungar. vilka han l„t f”rg†s, och s†som han gjorde med deras land.
031:005 HERREN skall giva dem i edert v†ld, och I skolen g”ra med dem alldeles s†som jag har bjudit eder.
031:006 Varen frimodiga och of”rf„rade, frukten icke och varen icke f”rskr„ckta f”r dem; ty HERREN, din Gud, g†r sj„lv med dig; han skall icke l„mna dig eller ”vergiva dig.½ 031:007 Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inf”r hela Israel: ½Var frimodig och of”rf„rad; ty du skall med detta folk g† in i det land som HERREN med ed har lovat deras f„der att giva dem; och du skall utskifta det †t dem s†som arv. 031:008 Och HERREN „r den som g†r framf”r dig, han skall vara med dig, han skall icke l„mna dig eller ”vergiva dig; du m† icke frukta och icke vara f”rf„rad.½
031:009 Och Mose skrev upp denna lag och gav den †t pr„sterna, Levi s”ner, som buro HERRENS f”rbundsark, och †t alla de „ldste i Israel.
031:010 Och Mose bj”d dem och sade: ½Vid slutet av vart sjunde †r, n„r fri†ret „r inne, vid l”vhyddoh”gtiden,
031:011 d† hela Israel kommer f”r att tr„da fram inf”r HERRENS, din Guds, ansikte, p† den plats som han utv„ljer, d† skall du l„sa upp denna lag inf”r hela Israel, s† att de h”ra den. 031:012 F”rsamla d† folket, m„n, kvinnor och barn, och fr„mlingarna som „ro hos dig inom dina portar, p† det att de m† h”ra och l„ra, och p† det att de m† frukta HERREN, eder Gud, och h†lla och g”ra efter alla denna lags ord;
031:013 och p† det att deras barn, som d† „nnu icke k„nna den, m† h”ra den och l„ra den, s† att de frukta HERREN, eder Gud. Detta skolen I g”ra, s† l„nge I leven i det land dit I nu dragen ”ver Jordan, f”r att taga det i besittning.
031:014 Och HERREN sade till Mose: ½Se, tiden n„rmar sig att du skall d”. Kalla till dig Josua, och inst„llen eder d„refter i uppenbarelset„ltet, s† vill jag ins„tta honom i hans „mbete.½ Och Mose gick †stad med Josua, och de inst„llde sig i uppenbarelset„ltet.
031:015 D† visade sig HERREN i t„ltet i en molnstod, och molnstoden blev st†ende vid ing†ngen till t„ltet.
031:016 Och HERREN sade till Mose: ½Se, n„r du vilar hos dina f„der, skall detta folk st† upp och i trol”s avf„llighet l”pa efter fr„mmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de skola ”vergiva mig och bryta det f”rbund som jag har slutit med dem.
031:017 Och min vrede skall d† uppt„ndas mot dem, och jag skall ”vergiva dem och f”rd”lja mitt ansikte f”r dem, och de skola f”rg”ras, och mycken olycka och n”d skall tr„ffa dem; och d† skola de s„ga: ‘F”rvisso „r det d„rf”r att v†r Gud icke „r ibland oss som dessa olyckor hava tr„ffat oss.’
031:018 Men jag skall p† den tiden alldeles f”rd”lja mitt ansikte, f”r allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava v„nt sig till andra gudar.

031:019 S† tecknen nu upp †t eder f”ljande s†ng. Och du skall l„ra Israels barn den och l„gga den i deras mun. Och s† skall denna s†ng vara mig ett vittne mot Israels barn. 031:020 Ty jag skall l†ta dem komma in i det land som jag med ed har lovat †t deras f„der, ett land som flyter av mj”lk och honung, och de skola „ta och bliva m„tta och feta; men de skola d† v„nda sig till andra gudar och tj„na dem och f”rakta mig och bryta mitt f”rbund.
031:021 Och n„r d† mycken olycka och n”d tr„ffar dem, skall denna s†ng avl„gga sitt vittnesb”rd inf”r dem; ty den skall icke f”rg„tas och f”rsvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka tankar de umg†s redan nu, innan jag har l†tit dem komma in i det land som jag med ed lovade dem.½

031:022 S† tecknade d† Mose upp s†ngen p† den dagen och l„t Israels barn l„ra den.

031:023 Och han insatte Josua, Nuns son, i hans „mbete och sade: ½Var frimodig och of”rf„rad; ty du skall f”ra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat †t dem, och jag skall vara med dig.½

031:024 D† nu Mose hade fullst„ndigt tecknat upp denna lags ord i en bok,
031:025 bj”d han leviterna som buro HERRENS f”rbundsark och sade: 031:026 ½Tagen denna lagbok och l„ggen den vid sidan av HERRENS, eder Guds, f”rbundsark, s† att den ligger d„r till ett vittne mot dig.
031:027 Ty jag k„nner din genstr„vighet och h†rdnackenhet. Se, „nnu medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit genstr„viga mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej d† bliva det efter min d”d!
031:028 F”rsamlen nu till mig alla de „ldste i edra stammar, s† ock edra tillsyningsm„n, f”r att jag m† inf”r dem tala dessa ord och taga himmel och jord till vittnen mot dem.
031:029 Ty jag vet att I efter min d”d skolen taga eder till, vad f”rd„rvligt „r, och vika av ifr†n den v„g som jag har bjudit eder g†; d„rf”r skall olycka tr„ffa eder i kommande dagar, n„r I g”ren vad ont „r i HERRENS ”gon, s† att I f”rt”rnen honom genom edra h„nders verk.½

031:030 Och Mose f”redrog inf”r Israels hela f”rsamling f”ljande s†ng fr†n b”rjan till slutet.
032:001 Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala; och jorden h”re min muns ord.
032:002 S†som regnet drype min l„ra, s†som daggen fl”de mitt tal,
s†som rikligt regn p† gr”nska
och s†som en regnskur p† gr„sets brodd. 032:003 Ty HERRENS namn vill jag f”rkunna; ja, given „ra †t v†r Gud.

032:004 V†r klippa — ostraffliga „ro hans g„rningar, ty alla hans v„gar „ro r„tta.
En trofast Gud och utan svek,
r„ttf„rdig och r„ttvis „r han.
032:005 De †ter handlade illa mot honom; de voro icke hans barn, utan en skam f”r Israel, det vr†nga och avoga sl„ktet!
032:006 Žr det s† du l”nar HERREN, du d†raktiga och ovisa folk?
Žr han d† icke din fader, som skapade dig? Han danade ju dig och beredde dig.

032:007 T„nk p† de dagar som fordom voro; akta p† f”rg†ngna sl„ktens †r.
Fr†ga din fader, han skall f”rkunna dig det, dina „ldste, de skola s„ga dig det.
032:008 N„r den H”gste gav arvslotter †t folken, n„r han f”rdelade m„nniskors barn,
d† utstakade han gr„nserna f”r folken efter antalet av Israels barn.
032:009 Ty HERRENS folk „r hans del, Jakob „r hans arvedels lott.
032:010 Han fann honom i ”knens land, i ”dsligheten, d„r ”kendjuren tj”to.
D† tog han honom i sitt besk„rm och sin v†rd, han bevarade honom s†som sin ”gonsten. 032:011 Likasom en ”rn lockar sin avkomma ut till flykt och sv„var upp ovanf”r sina ungar,
s† bredde han ut sina vingar och tog honom och bar honom p† sina fj„drar.
032:012 HERREN allena ledsagade honom, och ingen fr„mmande gud j„mte honom.
032:013 Han f”rde honom fram ”ver landets h”jder och l„t honom „ta av markens gr”da;
han l„t honom suga honung ur h„lleberget och olja ur den h†rda klippan.
032:014 Gr„ddmj”lk av kor, s”t mj”lk av f†r, fett av lamm fick du ock,
v„durar fr†n Basan och bockar,
d„rtill fetaste m„rg av vete;
och av druvors blod drack du vin.

032:015 D† blev Jesurun fet och istadig; du blev fet och tjock och stinn.
Han ”vergav Gud, sin skapare,
och f”raktade sin fr„lsnings klippa. 032:016 Ja, de retade honom genom sina fr„mmande gudar, med styggelser f”rt”rnade de honom.
032:017 De offrade †t onda andar, skengudar, †t gudar som de f”rut icke k„nde,
nya, som nyss hade kommit till,
och som edra f„der ej fruktade f”r. 032:018 Din klippa, som hade f”tt dig, ”vergav du, du gl”mde Gud, som hade givit dig livet.

032:019 N„r HERREN s†g detta, f”rkastade han dem, ty han f”rt”rnades p† sina s”ner och d”ttrar. 032:020 Han sade: ½Jag vill f”rd”lja mitt ansikte f”r dem, jag vill se vilket slut de f†;
ty ett f”rv„nt sl„kte „ro de,
barn i vilka ingen trohet „r.
032:021 De hava retat mig med gudar som icke „ro gudar, f”rt”rnat mig med de f†f„ngligheter de dyrka; d„rf”r skall jag reta dem med ett folk som icke „r ett folk, med ett d†raktigt hednafolk skall jag f”rt”rna dem. 032:022 Ty eld l†gar fram ur min n„sa,
och den brinner „nda till d”dsrikets djup; den f”rt„r jorden med dess gr”da
och f”rbr„nner bergens grundvalar. 032:023 Jag skall hopa olyckor ”ver dem, alla mina pilar skall jag avskjuta p† dem. 032:024 De skola utsugas av hunger och f”rt„ras av febergl”d, av farsoter som bittert pina;
jag skall s„nda ”ver dem vilddjurs t„nder och stoftkr„lande ormars gift.
032:025 Ute skall sv„rdet f”rg”ra deras barn, och inomhus skall f”rskr„ckelsen g”ra det: ynglingar s†v„l som jungfrur,
spenabarn tillsammans med gr†h†rsm„n. 032:026 Jag skulle s„ga: ‘Jag vill bl†sa bort dem, g”ra slut p† deras †minnelse bland m„nniskor’, 032:027 om jag icke fruktade att deras fiender d† skulle v†lla mig gr„melse, att deras ov„nner skulle misstyda det, att de skulle s„ga: ‘V†r hand var s† stark, det var icke HERREN som gjorde allt detta.’½

032:028 Ty ett r†dl”st folk „ro de,
och f”rst†nd finnes icke i dem.
032:029 Vore de visa, s† skulle de begripa detta, de skulle f”rsta vilket slut de m†ste f†. 032:030 Huru kunde en jaga tusen framf”r sig och tv† driva tiotusen p† flykten,
om icke deras klippa hade s†lt dem, och om icke HERREN hade prisgivit dem? 032:031 Ty de andras klippa „r icke s†som v†r klippa; v†ra fiender kunna sj„lva d”ma d„rom.
032:032 Ty av Sodoms vintr„d „r deras ett skott, det stammar fr†n Gomorras f„lt;
deras druvor „ro giftiga druvor,
deras klasar hava bitter smak.
032:033 Deras vin „r drakars etter, huggormars gruvligaste gift.

032:034 Ja, s†dant ligger f”rvarat hos mig, f”rseglat i mina f”rr†dshus.
032:035 Min „r h„mnden och vederg„llningen, sparad till den tid d† deras fot skall vackla. Ty n„ra „r deras of„rds dag,
och vad dem v„ntar kommer med hast. 032:036 Ty HERREN skall skaffa r„tt †t sitt folk, och ”ver sina tj„nare skall han f”rbarma sig, n„r han ser att deras kraft „r borta,
och att det „r ute med alla och envar. 032:037 D† skall han fr†ga: Var „ro nu deras gudar, klippan till vilken de togo sin tillflykt? 032:038 Var „ro de som †to deras slaktoffers fett och drucko deras drickoffers vin?
M† de st† upp och hj„lpa eder,
m† de vara edert besk„rm.
032:039 Sen nu att jag allena „r det, och att ingen Gud finnes j„mte mig.
Jag d”dar, och jag g”r levande,
jag har slagit, men jag helar ock. Ingen finnes, som kan r„dda ur min hand.

032:040 Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen, jag s„ger: S† sant jag lever evinnerligen: 032:041 n„r jag har v„sst mitt ljungande sv„rd och min hand tager till att skipa r„tt, d† skall jag utkr„va h„mnd av mina ov„nner och vederg„llning av dem som hata mig. 032:042 Jag skall l†ta mina pilar bliva druckna av blod, och mitt sv„rd skall m„tta sig av k”tt, av de slagnas och f†ngnas blod,
av fiendeh”vdingars huvuden.

032:043 Jublen, I hedningar, ”ver hans folk, ty han h„mnas sina tj„nares blod,
han utkr„ver h„mnd av sina ov„nner och bringar f”rsoning f”r sitt land, f”r sitt folk.

032:044 Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och f”redrog hela denna s†ng inf”r folket.
032:045 Och n„r Mose hade f”redragit alltsammans till slut f”r hela Israel,
032:046 sade han till dem: ½Akten p† alla de ord som jag i dag g”r till vittnen mot eder, s† att I given edra barn befallning om dem, att de skola h†lla alla denna lags ord och g”ra efter dem. 032:047 Ty det „r icke ett tomt ord, som ej ang†r eder, utan det g„ller edert liv; och genom detta ord skolen I l„nge leva i det land dit I nu dragen ”ver Jordan, f”r att taga det i besittning.½ 032:048 Och HERREN talade till Mose p† denna samma dag och sade: 032:049 ½Stig upp h„r p† Abarimberget, p† berget Nebo i Moabs land, gent emot Jeriko, s† skall du f† se Kanaans land, som jag vill giva †t Israels barn till besittning.
032:050 Och du skall d” d„r p† berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till dina f„der, likasom din broder Aron dog p† berget Hor och blev samlad till sina f„der;
032:051 detta d„rf”r att I handladen trol”st mot mig bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kades, i ”knen Sin, i det att I icke h”llen mig helig bland Israels barn.
032:052 Mitt framf”r dig skall du se landet; men du skall icke komma dit, in i det land som jag vill giva †t Israels barn.½

033:001 Och detta „r den v„lsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn f”re sin d”d;
033:002 han sade:
½HERREN kom fr†n Sinai,
och fr†n Seir gick hans sken upp f”r dem; man kom fram i glans fr†n berget Paran, ut ur hopen av m†ngtusen heliga;
p† hans h”gra sida brann i eld en lag f”r dem. 033:003 Ja, han v†rdar sig om folken;
folkets heliga „ro alla under din hand. De ligga vid din fot,
de h„mta upp av dina ord.

033:004 Mose gav †t oss en lag,
en arvedel for Jakobs menighet.
033:005 Och Jesurun fick en konung, n„r folkets h”vdingar f”rsamlades,
Israels stammar allasammans.½

033:006 ½M† Ruben leva och icke d”;
dock blive hans m„n en ringa hop.

033:007 Och detta sade han om Juda:
½H”r, o HERRE, Judas r”st,
och l†t honom komma till sitt folk. Med sina h„nder utf”rde han dess sak;
bliv du honom en hj„lp mot hans ov„nner.½

033:008 Och om Levi sade han:
½Dina tummim och dina urim,
de tillh”ra din frommes skara,
dem du frestade i Massa,
dem du tvistade med vid Meribas vatten, 033:009 dem som sade om fader och moder: ‘Jag ser dem icke’, och som icke ville k„nnas vid sina br”der, ej heller veta av sina barn.
Ty de aktade p† ditt tal,
och ditt f”rbund h”llo de.
033:010 De l„ra Jakob dina r„tter och Israel din lag, de b„ra fram r”kverk f”r din n„sa
och heloffer p† ditt altare.
033:011 V„lsigna, HERRE, hans kraft, och l†t hans h„nders verk behaga dig.
Krossa l„nderna p† hans motst†ndare, p† hans fiender, s† att de icke kunna resa sig.½

033:012 Om Benjamin sade han:
½HERRENS v„n „r han,
han skall bo i trygghet hos honom, hos honom som ”verskygger honom alltid, och som har sin boning mellan hans h”jder.½

033:013 Och om Josef sade han:
½V„lsignat av HERREN vare hans land med himmelens „dlaste g†vor, med dagg, med g†vor fr†n djupet som utbreder sig d„rnere, 033:014 med solens „dlaste alster
och m†nvarvens „dlaste frukter,
033:015 med de ur†ldriga bergens yppersta skatter och de eviga h”jdernas „dlaste frukt,
033:016 med jordens „dlaste frukt och allt vad hon b„r, och med n†d fr†n honom som bodde i busken. Detta komme ”ver Josefs huvud,
”ver hans hj„ssa, furstens bland br”der. 033:017 H„rlig „r den f”rstf”dde bland hans tjurar, s†som en vildoxes „ro hans horn;
med dem st†ngar han ned alla folk, ja ock dem som bo vid jordens „ndar.
S†dana „ro Efraims tiotusenden.
s†dana Manasses tusenden.½

033:018 Och om Sebulon sade han:
½Gl„d dig, Sebulon, n„r du drager ut, och du, Isaskar, i dina t„lt.
033:019 Folk inbjuda de till sitt berg; d„r offra de r„tta offer.
Ty havens rikedom f† de suga,
och de skatter som sanden d”ljer.½

033:020 Och om Gad sade han:
½Lovad vare han som gav s† rymligt land †t Gad! Lik en lejoninna har han l„grat sig,
han krossar b†de arm och hj„ssa.
033:021 Han uts†g †t sig f”rstlingslandet, ty d„r var hans h„rskarlott f”rvarad.
Dock drog han med bland folkets h”vdingar; HERRENS r„tt utf”rde han
och hans domar, tillsammans med det ”vriga Israel.½

033:022 Och om Dan sade han:
½Dan „r ett ungt lejon,
som rusar ned fr†n Basan.½

033:023 Och om Naftali sade han:
½Naftali har f†tt riklig n†d
och v„lsignelse till fyllest av HERREN. V„stern och s”dern tage du i besittning.½

033:024 Och om Aser sade han:
½V„lsignad bland s”ner vare Aser! Han blive „lskad av sina br”der,
och han doppe sin fot i olja.
033:025 Av j„rn och koppar vare dina riglar; och s† l„nge du lever, m† din kraft best†.½

033:026 ½Ingen „r lik Gud, o Jesurun; till din hj„lp far han fram p† himmelen och i sin h”ghet p† skyarna.
033:027 En tillflykt „r han, urtidens Gud, och h„rnere r†da hans eviga armar.
Han f”rjagade fienderna f”r dig,
han sade: F”rg”r dem.
033:028 S† fick Israel bo i trygghet, Jakobs k„lla vara i ro,
i ett land med s„d och vin,
under en himmel som dryper av dagg. 033:029 S„ll „r du, Israel; ja, vem „r dig lik? Du „r ett folk som f†r seger genom HERREN, genom honom som „r din skyddande sk”ld, honom som „r ditt „rorika sv„rd.
Ja, dina fiender skola visa dig underd†nighet, och du skall g† fram ”ver deras h”jder.½ 034:001 Och Mose gick fr†n Moabs hedar upp p† berget Nebo, p† toppen av Pisga, gent emot Jeriko. Och HERREN l„t honom se hela landet: Gilead „nda till Dan,
034:002 och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda land, „nda till V„stra havet,
034:003 och Sydlandet och Jordansl„tten, det „r l†gsl„tten vid Jeriko — Palmstaden — „nda till Soar.
034:004 Och HERREN sade till honom: ½Detta „r det land som jag med ed har lovat †t Abraham. Isak och Jakob, i det jag sade: ‘t din s„d skall jag giva det.’ Jag har nu l†tit dig se det med dina ”gon, men ditin skall du icke komma.½
034:005 Och HERRENS tj„nare Mose dog d„r i Moabs land, s†som HERREN hade sagt.
034:006 Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor; men „nnu intill denna dag har ingen f†tt veta var hans grav „r. 034:007 Och Mose var ett hundra tjugu †r gammal, n„r han dog, men hans ”gon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke f”rsvunnit. 034:008 Och Israels barn begr„to Mose p† Moabs hedar i trettio dagar; d„rmed voro gr†todagarna ute, vid sorgefesten efter Mose. 034:009 Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina h„nder p† honom; och Israels barn lydde honom och gjorde s†som HERREN hade bjudit Mose.
034:010 Men i Israel uppstod icke mer n†gon profet s†dan som Mose, med vilken HERREN hade umg†tts ansikte mot ansikte — 034:011 ingen, om man t„nker p† alla de tecken och under som HERREN hade s„nt honom att g”ra i Egyptens land, med Farao och alla hans tj„nare och med hela hans land,
034:012 och om man t„nker p† all den v„ldiga kraft som Mose visade, och p† alla de stora och fruktansv„rda g„rningar som han gjorde inf”r hela Israel.

Book 06 Josua

001:001 Efter HERRENS tj„nare Moses d”d sade HERREN till Josua, Nuns son, Moses tj„nare:
001:002 ½Min tj„nare Mose „r d”d; s† st† nu upp och g† ”ver denna Jordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill giva dem, giva †t Israels barn.
001:003 Var ort som eder fot betr„der har jag givit eder, s†som jag lovade Mose.
001:004 Fr†n ”knen till Libanon d„ruppe och „nda till den stora floden, floden Frat, ”ver hetiternas land och „nda till Stora havet v„sterut skall edert omr†de str„cka sig. 001:005 Ingen skall kunna st† dig emot i alla dina livsdagar; s†som jag har varit med Mose, s† skall jag ock vara med dig; jag skall icke l„mna dig eller ”vergiva dig.
001:006 Var frimodig och of”rf„rad; ty du skall utskifta †t detta folk s†som arv det land som jag med ed har lovat deras f„der att giva dem.
001:007 Allenast m† du vara helt frimodig och of”rf„rad till att i alla stycken h†lla den lag som min tj„nare Mose har givit dig och g”ra efter den; vik icke av d„rifr†n vare sig till h”ger eller till v„nster; p† det att du m† hava framg†ng i allt vad du f”retager dig.
001:008 L†t icke denna lagbok vara skild fr†n din mun; t„nk p† den b†de dag och natt, s† att du i alla stycken h†ller det som „r skrivet i den och g”r d„refter; ty d† skola dina v„gar vara lyckosamma, och d† skall du hava framg†ng.
001:009 Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och of”rf„rad; s† var nu icke f”rskr„ckt eller f”rsagd. Ty HERREN, din Gud, „r med dig i allt vad du f”retager dig.½
001:010 D† bj”d Josua folkets tillsyningsm„n och sade: 001:011 ½G†n igenom l„gret och bjuden folket och s„gen: ‘Reden till reskost †t eder; ty om tre dagar skolen I g† ”ver denna Jordan, f”r att komma in i och taga i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder till besittning.’½ 001:012 Men till rubeniterna och gaditerna och ena h„lften av Manasse stam sade Josua:
001:013 ½T„nken p† det som HERRENS tj„nare Mose bj”d eder, n„r han sade: ‘HERREN, eder Gud, vill l†ta eder komma till ro och giva eder detta land.’
001:014 Edra hustrur, edra barn och eder boskap m† nu stanna kvar i det land som Mose har givit eder h„r p† andra sidan Jordan; men I sj„lva, s† m†nga av eder som „ro tappra stridsm„n, skolen draga v„pnade †stad i spetsen f”r edra br”der och hj„lpa dem, 001:015 till dess att HERREN har l†tit edra br”der komma till ro s†v„l som eder, n„r ocks† de hava tagit i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva dem. Sedan m†n I v„nda tillbaka till det land som skall vara eder besittning; det m†n I d† taga i besittning, det land som HERRENS tj„nare Mose har givit eder h„r p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan.½ 001:016 D† svarade de Josua och sade: ½Allt vad du har bjudit oss vilja vi g”ra, och varthelst du s„nder oss, dit vilja vi g†. 001:017 S†som vi i allt hava lytt Mose, s† vilja vi ock lyda dig; allenast m† HERREN, din Gud, vara med dig, s†som han var med Mose.
001:018 Var och en som „r genstr„vig mot dina befallningar och icke lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva d”dad. Allenast m† du vara frimodig och of”rf„rad.½ 002:001 Josua, Nuns son, s„nde hemligen ut tv† spejare fr†n Sittim och sade: ½G†n och besen landet och Jeriko.½ De gingo †stad och kommo in i ett hus d„r en sk”ka bodde, vid namn Rahab, och d„r lade de sig till vila.
002:002 Men f”r konungen i Jeriko blev inber„ttat: ½I natt hava n†gra m„n kommit hit fr†n Israels barn f”r att utforska landet.½ 002:003 D† s„nde konungen i Jeriko till Rahab och l„t s„ga: ½L„mna ut de m„n som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava kommit hit f”r att utforska hela landet.½ 002:004 Men kvinnan tog de b†da m„nnen och dolde dem; sedan svarade hon: ½Ja, m„nnen kommo till mig, men jag visste icke varifr†n de voro;
002:005 och n„r porten skulle st„ngas, sedan det hade blivit m”rkt, gingo m„nnen ut, och jag vet icke vart de togo v„gen; skynden eder att s„tta efter dem, s† f†n I nog fatt i dem.½ 002:006 Men hon hade f”rt dem upp p† taket och g”mt dem under linstj„lkar, som hon hade d„r, utbredda p† taket. 002:007 S† satte nu m„nnen efter dem †t Jordan till, bort emot vadst„llena; och man st„ngde stadsporten s† snart f”rf”ljarna hade begivit sig †stad.
002:008 Men innan de fr„mmande m„nnen hade lagt sig, steg hon upp till dem p† taket
002:009 och sade till dem: ½Jag vet att HERREN har givit eder detta land, och att f”rskr„ckelse f”r eder har fallit ”ver oss, ja, att alla landets inbyggare „ro i †ngest f”r eder. 002:010 Ty vi hava h”rt huru HERREN l„t vattnet i R”da havet torka ut framf”r eder, n„r I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort med amor‚ernas konungar, de tv† p† andra sidan Jordan, Sihon och Og, huru I g†ven dem till spillo.
002:011 D† vi h”rde detta, blevo v†ra hj„rtan f”rf„rade, och numera har ingen mod att st† eder emot; ty HERREN, eder Gud, „r Gud, uppe i himmelen och nere p† jorden.
002:012 S† loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort barmh„rtighet med min faders hus och giva mig ett s„kert tecken d„rp†,
002:013 och l†ta min fader och min moder, mina br”der och mina systrar leva, s† ock alla som tillh”ra dem, och r„dda oss fr†n d”den.½ 002:014 M„nnen sade till henne: ½Med v†rt eget liv svara vi f”r edert, s†framt I icke f”rr†den v†rt f”rehavande; n„r HERREN giver oss landet, skola vi bevisa dig barmh„rtighet och trofasthet.½ 002:015 D† sl„ppte hon ned dem genom f”nstret med ett t†g; ty hennes hus l†g invid stadsmuren, s† att hon bodde invid sj„lva muren. 002:016 Och hon sade till dem: ½G†n upp i bergsbygden, s† att edra f”rf”ljare icke tr„ffa p† eder; och h†llen eder g”mda d„r i tre dagar, till dess edra f”rf”ljare hava kommit tillbaka, s† kunnen I sedan forts„tta eder f„rd.½
002:017 Och m„nnen sade till henne: ½Vi vilja likv„l vara fria ifr†n den ed som du nu har tagit av oss,
002:018 om du, n„r vi komma in i landet, underl†ter att binda detta r”da sn”re i det f”nster genom vilket du har sl„ppt ned oss, och likaledes om du icke har din fader och din moder och dina br”der, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig. 002:019 Dock, om n†gon g†r †stad, utom d”rrarna till ditt hus, s† komme hans blod ”ver hans huvud, och vi „ro utan skuld; om d„remot n†gons hand kommer vid en av dem som „ro inne i ditt hus, s† m† dennes blod komma ”ver v†rt huvud.
002:020 Och om du f”rr†der v†rt f”rehavande, s† „ro vi likaledes fria ifr†n den ed som du har tagit av oss.½
002:021 Hon svarade: ½Vare det s†som I haven sagt.½ Och s† l„t hon dem g†, och de drogo †stad. Men hon band det r”da sn”ret i f”nstret. 002:022 S† drogo de nu †stad och kommo upp i bergsbygden och stannade d„r i tre dagar, till dess att deras f”rf”ljare hade v„nt tillbaka; ty dessa hade s”kt efter dem ”verallt p† v„garna, men hade icke funnit dem.
002:023 Sedan v„nde de b†da m„nnen tillbaka och kommo ned fr†n bergsbygden och gingo ”ver floden och kommo s† till Josua, Nuns son; och de f”rt„ljde f”r honom allt vad som hade vederfarits dem.
002:024 Och de sade till Josua: ½HERREN har givit hela landet i v†r hand; alla landets inbyggare „ro i †ngest f”r oss.½ 003:001 Bittida f”ljande morgon br”t Josua med alla Israels barn upp fr†n Sittim och kom till Jordan; d„r stannade de om natten, innan de gingo ”ver.
003:002 Men efter tre dagar gingo tillsyningsm„nnen genom l„gret 003:003 och bj”do folket och sade: ½S† snart I f†n se HERRENS, eder Guds, f”rbundsark, och att de levitiska pr„sterna b„ra den, skolen ock I bryta upp fr†n eder plats och f”lja efter den 003:004 — l†ten dock mellan den och eder vara ett avst†nd av vid pass tv† tusen alnar; n„rmare m†n I icke komma den — p† det att I m†n kunna veta vilken v„g I skolen g†, ty I haven icke f”rut dragit den v„gen fram.½
003:005 Och Josua sade till folket: ½Helgen eder, ty i morgon skall HERREN g”ra under bland eder.½
003:006 D„refter sade Josua till pr„sterna: ½Tagen f”rbundsarken och dragen †stad framf”r folket.½ D† togo de f”rbundsarken och gingo framf”r folket.
003:007 Och HERREN sade till Josua: ½I dag skall jag begynna att g”ra dig stor i hela Israels ”gon, p† det att de m† f”rnimma, att s†som jag har varit med Mose, s† vill jag ock vara med dig. 003:008 Bjud du nu pr„sterna som b„ra f”rbundsarken och s„g: ‘S† snart I kommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen I stanna d„r, vid Jordan.’½
003:009 D† sade Josua till Israels barn: ½Tr„den fram hit och h”ren HERRENS, eder Guds, ord.½
003:010 Och Josua sade: ½H„rav skolen I f”rnimma att en levande Gud „r mitt ibland eder, och att han f”rvisso vill f”rdriva f”r eder kanan‚erna, hetiterna, hiv‚erna, periss‚erna, girgas‚erna, amor‚erna och jebus‚erna:
003:011 f”rbundsarken, hela jordens Herres f”rbundsark, drager nu framf”r eder ”ver Jordan.
003:012 V„ljen allts† ut tolv m„n ur Israels stammar, en man f”r var stam.
003:013 S† snart d† pr„sterna som b„ra HERRENS, hela jordens Herres, ark st† stilla med sina f”tter i Jordans vatten, det vatten som kommer uppifr†n, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall st† s†som en samlad h”g.½
003:014 Folket br”t d† upp fr†n sina t„lt f”r att g† ”ver Jordan, och pr„sterna som buro f”rbundsarken gingo framf”r folket. 003:015 N„r nu de som buro arken kommo till Jordan, s† att pr„sterna, som buro arken, med sina f”tter vidr”rde yttersta randen av vattnet i Jordan, vilken under hela sk”rdetiden „r full ”ver alla sina br„ddar,
003:016 d† stannade det vatten som kom uppifr†n, och blev st†ende s†som en samlad h”g l†ngt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan; och det vatten som fl”t ned mot Hedmarkshavet, Salthavet, blev s†lunda helt och h†llet avskuret. Och folket gick ”ver mitt emot Jeriko.
003:017 Men pr„sterna som buro HERRENS f”rbundsark stodo or”rliga p† torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick ”ver p† torr mark, till dess att allt folket helt och h†llet hade kommit ”ver Jordan.
004:001 D† nu allt folket helt och h†llet hade kommit ”ver Jordan, sade HERREN till Josua:
004:002 ½V„ljen ut bland folket tolv m„n, en man ur var stam, 004:003 och bjuden dem och s„gen: ‘Tagen h„r ur Jordan, fr†n den plats d„r pr„sterna stodo med sina f”tter, tolv stenar, och lyften upp dem och f”ren dem ”ver med eder, och l„ggen ned dem p† det st„lle, d„r I skolen l„gra eder i natt.’½ 004:004 D† kallade Josua till sig de tolv m„n som han hade utsett bland Israels barn, en man ur var stam.
004:005 Och Josua sade till dem: ½Dragen †stad framf”r HERRENS, eder Guds, ark, och g†n ut mitt i Jordan; och var och en av eder m† d„r lyfta upp en sten p† axeln, efter antalet av Israels barns stammar.
004:006 Detta skall n„mligen bliva ett minnesm„rke bland eder. N„r d† edra barn i framtiden fr†ga: ‘Vad betyda dessa stenar?’, 004:007 skolen I svara dem s†: ‘De betyda att Jordans vatten h„r blev avskuret i sitt lopp, framf”r HERRENS f”rbundsark; ja, n„r den gick ”ver Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp. D„rf”r skola dessa stenar vara ett †minnelsem„rke f”r Israels barn till ev„rdlig tid.’½
004:008 D† gjorde Israels barn s†som Josua bj”d dem; de togo upp tolv stenar ur Jordan, s†som HERREN hade tillsagt Josua, efter antalet av Israels barns stammar; och de f”rde dem ”ver med sig till l„gerst„llet och lade ned dem d„r. 004:009 Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, p† samma plats d„r pr„sterna som buro f”rbundsarken hade st†tt med sina f”tter; och de finnas kvar d„r „nnu i dag.
004:010 Och pr„sterna som buro arken blevo st†ende mitt i Jordan, till dess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josua att tills„ga folket, alldeles i enlighet med vad Mose f”rut hade bjudit Josua; och folket gick ”ver med hast. 004:011 Men n„r allt folket helt och h†llet hade kommit ”ver, gick ock HERRENS ark ”ver, j„mte pr„sterna, och tog plats framf”r folket. 004:012 Och Rubens barn och Gads barn och ena h„lften av Manasse stam drogo v„pnade †stad i spetsen f”r Israels barn, s†som Mose hade tillsagt dem.
004:013 Det var vid pass fyrtio tusen m„n som s† drogo †stad, v„pnade till strid, f”r att k„mpa inf”r HERREN p† Jerikos hedmarker. 004:014 P† den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels ”gon, och de fruktade honom, s†som de fruktat Mose, s† l„nge denne levde. 004:015 Och HERREN sade till Josua:
004:016 ½Bjud pr„sterna som b„ra vittnesb”rdets ark att stiga upp ur Jordan.½
004:017 Och Josua bj”d pr„sterna och sade: ½Stigen upp ur Jordan.½ 004:018 N„r d† pr„sterna som buro HERRENS f”rbundsark stego upp ur Jordan, hade deras f”tter knappt hunnit upp p† torra landet, f”rr„n Jordans vatten v„nde tillbaka till sin plats och n†dde, s†som f”rut, upp ”ver alla sina br„ddar. 004:019 Det var p† tionde dagen i f”rsta m†naden som folket steg upp ur Jordan; och de l„grade sig i Gilgal, p† gr„nsen av ”stra Jerikoomr†det.
004:020 Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua i Gilgal.
004:021 Och han sade till Israels barn: ½N„r nu edra barn i framtiden fr†ga sina f„der: ‘Vad betyda dessa stenar?’, 004:022 d† skolen I g”ra det kunnigt f”r edra barn och s„ga: ‘Israel gick p† torr mark ”ver denna Jordan,
004:023 i det att HERREN, eder Gud, l„t vattnet i Jordan torka ut framf”r eder, till dess I haden g†tt ”ver den, likasom HERREN, eder Gud, gjorde med R”da havet, som han l„t torka ut framf”r oss, till dess vi hade g†tt ”ver det;
004:024 p† det att alla folk p† jorden m† f”rnimma huru stark HERRENS hand „r, s† att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.’½ 005:001 D† nu alla amor‚ernas konungar p† andra sidan Jordan, p† v„stra sidan, och alla kanan‚ernas konungar vid havet h”rde huru HERREN hade l†tit vattnet i Jordan torka ut framf”r Israels barn, medan vi gingo ”ver den, blevo deras hj„rtan f”rf„rade, och de hade icke l„ngre mod att st† emot Israels barn. 005:002 Vid den tiden sade HERREN till Josua: ½G”r dig stenknivar och omsk„r †ter Israels barn, f”r andra g†ngen.½ 005:003 D† gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid F”rhudsh”jden.
005:004 Och orsaken varf”r Josua omskar dem var denna: allt det folk av mank”n, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara m„n, hade d”tt i ”knen under v„gen, efter utt†get ur Egypten. 005:005 Ty v„l hade bland folket alla de som voro med under utt†get blivit omskurna, men de bland folket, som voro f”dda i ”knen under v„gen, efter utt†get ur Egypten, de voro alla oomskurna. 005:006 Ty Israels barn vandrade i ”knen i fyrtio †r, under vilken tid alla stridbara m„n i folket, som hade dragit ut ur Egypten, f”rgingos, eftersom de icke h”rde HERRENS r”st, varf”r ock HERREN svor att han icke skulle l†ta dem se det land som han med ed hade lovat deras f„der att giva oss, ett land som flyter av mj”lk och honung.
005:007 Men deras barn, som han hade l†tit uppst† i deras st„lle, dem omskar nu Josua, ty de hade f”rhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under v„gen.
005:008 Och n„r allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar d„r de voro i l„gret, till dess de hade blivit l„kta. 005:009 Och HERREN sade till Josua: ½I dag har jag avv„ltrat fr†n eder Egyptens sm„lek.½ Och detta st„lle fick namnet Gilgal, s†som det heter „nnu i dag.
005:010 Medan nu Israels barn voro l„grade i Gilgal, h”llo de p†skh”gtid den fjortonde dagen i m†naden, om aftonen, p† Jerikos hedmarker. 005:011 Och dagen efter p†skh”gtiden †to de osyrat br”d och rostade ax av landets s„d, just p† den dagen.
005:012 Och mannat upph”rde dagen d„refter, d† de nu †to av landets s„d, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de †to det †ret av landet Kanaans avkastning.
005:013 Och medan Josua var vid Jeriko, h„nde sig att han, i det han lyfte upp sina ”gon, fick se en man st† d„r framf”r sig med ett draget sv„rd i sin hand. D† gick Josua fram till honom och fr†gade honom: ½Tillh”r du oss eller v†ra ov„nner?½ 005:014 Han svarade: ½Nej, jag „r h”vitsman ”ver HERRENS h„r, och jag har just nu kommit hit.½ D† f”ll Josua ned till jorden p† sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: ½Vad har min herre att s„ga till sin tj„nare?½
005:015 H”vitsmannen ”ver HERRENS h„r sade d† till Josua: ½Drag dina skor av dina f”tter, ty platsen d„r du st†r „r helig.½ Och Josua gjorde s†.

006:001 Och Jeriko hade sina portar st„ngda, det h”ll sig tillst„ngt f”r Israels barn; ingen gick ut eller in.
006:002 Men HERREN sade till Josua: ½Se, jag har givit Jeriko med dess konung, med dess tappra stridsm„n, i din hand. 006:003 T†gen nu omkring staden, s† m†nga stridbara m„n I „ren, runt omkring staden en g†ng; s† skall du g”ra i sex dagar. 006:004 Och sju pr„ster skola b„ra de sju jubelbasunerna framf”r arken; men p† sjunde dagen skolen I t†ga omkring staden sju g†nger; och pr„sterna skola st”ta i basunerna.
006:005 Och n„r det bl†ses i jubelhornet med utdragen ton, och I h”ren basunljudet, skall allt folket upph„va ett stort h„rskri; d† skola stadsmurarna falla p† st„llet, och folket skall draga in ”ver dem, var och en r„tt fram.½
006:006 D† kallade Josua, Nuns son, till sig pr„sterna och sade till dem: ½Tagen f”rbundsarken, och sju pr„ster skola b„ra sju jubelbasuner framf”r HERRENS ark.½
006:007 Och till folket blev sagt: ½Dragen ut och t†gen omkring staden; och den v„pnade skaran skall draga framf”r HERRENS ark.½ 006:008 D† nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju pr„ster som buro jubelbasunerna framf”r HERREN †stad och st”tte i basunerna; och HERRENS f”rbundsark f”ljde efter dem. 006:009 Och den v„pnade skaran gick framf”r pr„sterna som st”tte i basunerna, och den ”vriga hopen slutade t†get och f”ljde efter arken, under det att man alltj„mt st”tte i basunerna. 006:010 Men Josua hade bjudit folket och sagt: ½I skolen icke upph„va n†got h„rskri eller l†ta h”ra eder r”st eller ens l†ta n†got ord utg† av eder mun, f”rr„n den dag d† jag s„ger till eder: ‘H„ven upp ett h„rskri’; d† skolen I upph„va ett h„rskri.½ 006:011 Och n„r han s† hade l†tit b„ra HERRENS ark omkring staden, runt omkring den en g†ng, gingo de in i l„gret och stannade i l„gret ”ver natten.
006:012 Och f”ljande morgon stod Josua bittida upp, och pr„sterna togo HERRENS ark.
006:013 Och de sju pr„ster som buro de sju jubelbasunerna framf”r HERRENS ark gingo alltj„mt och st”tte i basunerna; och den v„pnade skaran gick framf”r dem, och den ”vriga hopen slutade t†get och f”ljde efter HERRENS ark, under det att man alltj„mt st”tte i basunerna.
006:014 De t†gade ocks† nu p† andra dagen en g†ng omkring staden och †terv„nde sedan till l„gret; s† gjorde de i sex dagar. 006:015 Men p† sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens uppg†ng och t†gade d† sju g†nger omkring staden p† samma s„tt; endast denna dag t†gade de sju g†nger omkring staden. 006:016 Och n„r pr„sterna sjunde g†ngen st”tte i basunerna, sade Josua till folket: ½H„ven upp ett h„rskri, ty HERREN har givit eder staden.
006:017 Men staden med allt vad d„ri „r skall givas till spillo †t HERREN; allenast sk”kan Rahab skall f† leva, j„mte alla som „ro inne i hennes hus, d„rf”r att hon g”mde de utskickade som vi hade s„nt †stad.
006:018 Men tagen eder v„l till vara f”r det tillspillogivna, s† att I icke, sedan I haven givit det till spillo, „nd† tagen n†got av det tillspillogivna och d„rigenom kommen Israels l„ger att hemfalla †t tillspillogivning, och s† dragen olycka ”ver det. 006:019 Allt silver och guld och allt som „r av koppar eller j„rn skall vara helgat †t HERREN och ing† till HERRENS skatt.½ 006:020 D† hov folket upp ett h„rskri, och man st”tte i basunerna. Ja, n„r folket h”rde basunljudet, hov det upp ett stort h„rskri; d† f”llo murarna p† st„llet, och folket drog ”ver dem in i staden, var och en r„tt fram; s† intogo de staden. 006:021 Och de g†vo till spillo allt vad som fanns i staden, b†de m„n och kvinnor, b†de unga och gamla, s† ock oxar, f†r och †snor, och slogo dem med sv„rdsegg.
006:022 Men till de b†da m„n som hade bespejat landet sade Josua: ½G†n in i sk”kans hus och f”ren kvinnan, j„mte alla som tillh”ra henne, ut d„rifr†n, s†som I med ed haven lovat henne.½ 006:023 D† gingo de unga m„n som hade varit d„r s†som spejare ditin och f”rde ut Rahab, j„mte hennes fader och moder och hennes br”der och alla som tillh”rde henne; hela hennes sl„kt f”rde de ut. Och de sl„ppte dem utanf”r Israels l„ger.
006:024 Men staden med allt vad som fanns d„ri br„nde de upp i eld; allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller j„rn lade de till skatten i HERRENS hus.
006:025 Men sk”kan Rahab och hennes faders hus och alla som tillh”rde henne l„t Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill denna dag; detta d„rf”r att hon g”mde de utskickade som Josua hade s„nt †stad f”r att bespeja Jeriko. 006:026 P† den tiden l„t Josua folket sv„rja denna ed: ½F”rbannad vare inf”r HERREN den man som tager sig f”re att †ter bygga upp denna stad, Jeriko. N„r han l„gger dess grund, m† detta kosta honom hans „ldste son, och n„r han s„tter upp dess portar, m† detta kosta honom hans yngste son.½
006:027 Och HERREN var med Josua, s† att ryktet om honom gick ut ”ver hela landet.
007:001 Men Israels barn f”rgrepo sig trol”st p† det tillspillogivna; ty Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda stam, tog n†got av det tillspillogivna. D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Israels barn.
007:002 Och Josua s„nde fr†n Jeriko n†gra m„n †stad till Ai, som ligger vid Bet-Aven, ”ster om Betel, och sade till dem: ½Dragen ditupp och bespejen landet.½ S† drogo d† m„nnen upp och bespejade Ai. 007:003 Och n„r de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: ½Allt folket beh”ver icke draga ditupp; om vid pass tv† eller tre tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du beh”ver icke l†ta allt folket g”ra sig m”dan att t†ga dit, ty dess inv†nare „ro f†.½
007:004 Allts† fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men dessa m†ste fly f”r ajiterna.
007:005 Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem, f”rf”ljde de de ”vriga utanf”r stadsporten „nda till Sebarim och slogo dem p† sluttningen d„r. D† blev folkets hj„rta f”rf„rat, det blev s†som vatten.
007:006 Och Josua med de „ldste i Israel rev s”nder sina kl„der, och f”ll ned p† sitt ansikte till jorden framf”r HERRENS ark och l†g d„r „nda till aftonen, och de str”dde stoft p† sina huvuden. 007:007 Och Josua sade: ½Ack, Herre, HERRE, varf”r har du d† f”rt detta folk ”ver Jordan, om du vill giva i amor‚ernas hand och s† f”rg”ra oss? O att vi hade beslutit oss f”r att stanna p† andra sidan Jordan!
007:008 Ack Herre, vad skall jag nu s„ga, sedan Israel har tagit till flykten f”r sina fiender?
007:009 N„r kanan‚erna och landets alla ”vriga inbyggare f† h”ra detta, skola de omringa oss och utrota till och med v†rt namn fr†n jorden. Vad vill du d† g”ra f”r ditt stora namns „ra?½ 007:010 Men HERREN svarade Josua: ½St† upp. Varf”r ligger du s† p† ditt ansikte?
007:011 Israel har syndat, de hava ”vertr„tt det f”rbund som jag stadgade f”r dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava stulit, de hava ljugit, de hava g”mt det bland sitt eget gods. 007:012 D„rf”r kunna Israels barn icke st† emot sina fiender, utan de m†ste taga till flykten f”r sina fiender, ty de „ro nu sj„lva hemfallna †t tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder, om I icke alldeles skaffen bort ifr†n eder det tillspillogivna. 007:013 St† nu upp och helga folket och s„g: Helgen eder till i morgon. Ty s† s„ger HERREN, Israels Gud: N†got tillspillogivet finnes hos dig, Israel; du skall icke kunna st† emot dina fiender, f”rr„n I skiljen det tillspillogivna fr†n eder. 007:014 I morgon skolen I tr„da fram, den ena stammen efter den andra; i den stam som HERREN d† l†ter tr„ffas av lotten skall den ena sl„kten efter den andra tr„da fram; och i den sl„kt som HERREN l†ter tr„ffas av lotten skall den ena familjen efter den andra tr„da fram; och i den familj som HERREN l†ter tr„ffas av lotten skall den ena mannen efter den andra tr„da fram. 007:015 Och den som d† tr„ffas av lotten s†som skyldig till f”rgripelse p† det tillspillogivna, han skall br„nnas upp i eld med allt vad han har, d„rf”r att han ”vertr„dde HERRENS f”rbund och gjorde vad som var en galenskap i Israel.½
007:016 S† l„t nu Josua bittida f”ljande morgon Israel tr„da fram, den ena stammen efter den andra; d† tr„ffades Juda stam av lotten. 007:017 N„r han d† l„t Juda sl„kter tr„da fram, tr„ffade lotten seraiternas sl„kt; och n„r han l„t seraiternas sl„kt tr„da fram, den ena mannen efter den andra, tr„ffades Sabdi av lotten. 007:018 N„r han d† l„t hans familj tr„da fram, den ena mannen efter den andra, tr„ffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam.
007:019 D† sade Josua till Akan: ½Min son, giv „ra †t HERREN, Israels Gud, och bek„nn, honom till pris: s„g mig vad du gjort och d”lj intet f”r mig.½
007:020 Akan svarade Josua och sade: ½Det „r sant, jag har syndat mot HERREN, Israels Gud, ty s† har jag gjort: 007:021 jag s†g ibland bytet en dyrbar mantel fr†n Sinear och tv† hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick beg„relse och tog det; se, det „r g”mt i jorden, i mitten av mitt t„lt, och silvret underst.½ 007:022 D† s„nde Josua n†gra m„n dit f”r att se efter, och de skyndade till t„ltet; och de funno det g”mt d„r i hans t„lt, och silvret underst.
007:023 Och de togo det ur t„ltet och buro det till Josua och Israels barns menighet och lade det ned inf”r HERREN. 007:024 D† tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan, och hans s”ner och d”ttrar, hans oxar, †snor och f†r, och hans t„lt, och allt ”vrigt som han hade, och f”rde alltsammans upp till Akors dal. 007:025 Och Josua sade: ½Varf”r drog du olycka ”ver oss? Nu skall ock HERREN i dag l†ta olycka komma ”ver dig.½ Och Israels menighet stenade honom; de br„nde upp dem i eld och kastade stenar p† dem.
007:026 Och de uppkastade ”ver honom ett stort stenr”se, som finnes kvar „nnu i dag; och s† v„nde sig HERREN ifr†n sin vredes gl”d. D„rav fick det st„llet namnet Akors dal, s†som det heter „nnu i dag.

008:001 Och HERREN sade till Josua: ½Frukta icke och var icke f”rf„rad; tag med dig allt krigsfolket och st† upp och drag †stad mot Ai. Se, i din hand har jag givit konungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land.
008:002 Och du skall g”ra med Ai och dess konung p† samma s„tt som du gjorde med Jeriko och dess konung; dock m†n I beh†lla rovet d„rifr†n och boskapen, s†som edert byte. L„gg nu ett bakh†ll mot staden, p† andra sidan d„rom.½
008:003 D† br”t Josua upp med allt krigsfolket f”r att draga †stad mot Ai. Och Josua utvalde trettio tusen man, de tappraste stridsm„nnen, och s„nde dem ut om natten. 008:004 Och han bj”d dem och sade: ½Given akt: I skolen l„gga eder i bakh†ll mot staden, p† andra sidan d„rom, men l„ggen eder icke alltf”r l†ngt ifr†n staden; och h†llen eder alla redo. 008:005 Sj„lv skall jag, med allt det folk som „r kvar hos mig, rycka fram mot staden. N„r de d† draga ut mot oss s†som f”rra g†ngen, vilja vi fly f”r dem.
008:006 D† skola de draga efter oss, till dess vi hava lockat dem l†ngt bort ifr†n staden; ty de skola t„nka: ‘De flyr f”r oss, nu s†som f”rra g†ngen.’
008:007 Men under det att vi fly f”r dem, skolen I bryta fram ifr†n bakh†llet och intaga staden, ty HERREN, eder Gud, har givit den i eder hand.
008:008 Och s† snart I haven f†tt staden i edert v†ld, skolen I t„nda eld p† den; efter HERRENS ord skolen I s† g”ra. Given akt p† vad jag nu har bjudit eder.½
008:009 S† s„nde Josua dem †stad, och de gingo och lade sig i bakh†ll mellan Betel och Ai, v„ster om Ai. Men Josua stannade ”ver natten bland folket.
008:010 Och bittida f”ljande morgon m”nstrade Josua folket och drog s†, med de „ldste i Israel i spetsen f”r folket, upp till Ai. 008:011 Och allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med ditupp och ryckte allt n„rmare, till dess de kommo mitt emot staden; d„r l„grade de sig norr om Ai, med dalen mellan sig och Ai. 008:012 Men han tog vid pass fem tusen man och lade dem i bakh†ll mellan Betel och Ai, v„ster om staden.
008:013 Och sedan folket hade blivit uppst„llt, s†v„l hela l„gret, norr om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen. 008:014 N„r konungen i Ai s†g detta, skyndade sig m„nnen i staden, han sj„lv med allt sitt folk, och drogo bittida om morgonen ut till strid mot Israel, bort till den utsedda platsen, framf”r hedmarken; han sj„lv visste n„mligen icke att ett bakh†ll var lagt mot honom p† andra sidan om staden. 008:015 Och Josua och hela Israel l„to sl† sig av dem och flydde †t ”knen till.
008:016 D† uppb†dades allt folket i staden till att f”rf”lja dem; och under det att de f”rf”ljde Josua, blevo de lockade l†ngt bort ifr†n staden.
008:017 Icke en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, utan alla drogo ut efter Israel och l„mnade staden ”ppen, i det att de f”rf”ljde Israel.

008:018 Och HERREN sade till Josua: ½R„ck ut lansen, som du har i din hand, mot Ai, ty jag skall giva det i din hand.½ D† r„ckte Josua ut lansen, som han hade i sin hand, mot staden. 008:019 Och de som l†go i bakh†ll br”to med hast upp fr†n sin plats och skyndade †stad, s† snart han r„ckte ut sin hand, och kommo in i staden och intogo den; och de t„nde strax eld p† staden. 008:020 N„r d† m„nnen fr†n Ai v„nde sig om, fingo de se r”ken fr†n staden stiga upp mot himmelen; och de hade ingen utv„g att fly, vare sig hit eller dit, d† nu det folk som flydde †t ”knen v„nde sig mot sina f”rf”ljare.
008:021 Ty n„r Josua och hela Israel s†go att de som l†go i bakh†ll hade intagit staden, och att r”ken steg upp fr†n staden, v„nde de om och angrepo ajiterna.
008:022 De andra drogo nu ocks† ut fr†n staden emot dem, s† att de kommo mitt emellan israeliterna och fingo dem p† b†da sidor om sig, och dessa nedgjorde dem d† och l„to ingen av dem slippa undan och r„dda sig.
008:023 Men konungen i Ai blev levande tagen till f†nga och f”rd till Josua.
008:024 Och n„r Israel hade dr„pt alla Ais inv†nare ute p† f„ltet, i ”knen, dit de hade f”rf”ljt dem, och dessa allasammans s† hade fallit f”r sv„rdsegg och blivit nedgjorda, d† v„nde hela Israel tillbaka till Ai och slog med sv„rdsegg ocks† dem som voro d„r. 008:025 Och de som f”llo p† den dagen, m„n och kvinnor, utgjorde tillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai. 008:026 Ty Josua drog icke tillbaka sin hand, med vilken han hade r„ckt ut lansen, f”rr„n alla Ais inv†nare hade blivit givna till spillo.
008:027 Allenast boskapen och rovet fr†n denna stad togo israeliterna s†som sitt byte, efter den befallning som HERREN hade givit Josua.
008:028 Och Josua br„nde upp Ai och gjorde det till en grush”g f”r ev„rdlig tid, till en ”demark, s†som det „r „nnu i dag. 008:029 Och konungen i Ai l„t han h„nga upp p† en p†le, d„r han fick h„nga „nda till aftonen. Men n„r solen gick ned, tog man p† Josuas befallning hans d”da kropp ned fr†n p†len och kastade den vid ing†ngen till stadsporten; och man uppkastade ”ver den ett stort stenr”se, som finnes kvar „nnu i dag. 008:030 D† byggde Josua †t HERREN, Israels Gud, ett altare p† berget Ebal,
008:031 s†som HERRENS tj„nare Mose hade bjudit Israels barn, och s†som det var f”reskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar, vid vilka man icke hade kommit med n†got j„rn; och p† det offrade de br„nnoffer †t HERREN och slaktade tackoffer. 008:032 Och han l„t d„r p† stenarna s„tta en avskrift av Moses lag, den lag som Mose hade skrivit och f”relagt Israels barn. 008:033 Och Israels menighet, med dess „ldste och tillsyningsm„n och domare, stod p† b†da sidor om arken, s† att de hade framf”r sig de levitiska pr„sterna som buro HERRENS f”rbundsark, menigheten, fr„mlingar s†v„l som inf”dingar, den ena h„lften v„nd mot berget Gerissim och den andra h„lften mot berget Ebal, i enlighet med vad HERRENS tj„nare Mose hade bjudit, n„mligen att man f”rst skulle v„lsigna Israels folk.
008:034 D„refter l„ste han upp alla lagens ord, v„lsignelsen och f”rbannelsen, alldeles s†som det var skrivet i lagboken. 008:035 Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underl„t Josua att uppl„sa inf”r Israels hela f”rsamling, med kvinnor och barn, och inf”r de fr„mlingar som f”ljde med dem. 009:001 D† nu alla de konungar som bodde p† andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i L†glandet och i hela kustlandet vid Stora havet upp emot Libanon, h”rde vad som hade skett — hetiterna, amor‚erna, kanan‚erna, periss‚erna, hiv‚erna och jebus‚erna — 009:002 sl”to de sig endr„ktigt tillhopa f”r att strida mot Josua och Israel.

009:003 Men n„r inv†narna i Gibeon h”rde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,
009:004 togo ocks† de sin tillflykt till list: de gingo †stad och f”reg†vo sig vara s„ndebud; de lade utslitna packs„ckar p† sina †snor, s† ock utslitna, s”nderspruckna och hopflickade vinl„glar av skinn,
009:005 och togo utslitna, lappade skor p† sina f”tter och kl„dde sig i utslitna kl„der, varj„mte allt det br”d de togo med sig till reskost var torrt och s”ndersmulat.
009:006 S† gingo de till Josua i l„gret vid Gilgal och sade till honom och Israels m„n: ½Vi hava kommit hit fr†n ett avl„gset land; sluten nu f”rbund med oss.½
009:007 Men Israels m„n svarade hiv‚erna: ½Kanh„nda bon I h„r mitt ibland oss; huru skulle vi d† kunna sluta f”rbund med eder?½ 009:008 D† sade de till Josua: ½Vi vilja bliva dig underd†niga.½ Josua fr†gade dem: ½Vilka „ren I d†, och varifr†n kommen I?½ 009:009 De svarade honom: ½Dina tj„nare hava kommit fr†n ett mycket avl„gset land f”r HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava h”rt ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten 009:010 och allt vad han har gjort med amor‚ernas konungar, de tv† p† andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot.
009:011 D„rf”r sade v†ra „ldste och alla v†rt lands inbyggare till oss: ‘Tagen reskost med eder och g†n dem till m”tes och s„gen till dem: Vi vilja bliva eder underd†niga, sluten nu f”rbund med oss.’
009:012 Detta v†rt br”d var nybakat, n„r vi togo det med oss till reskost hemifr†n, den dag vi g†vo oss i v„g f”r att g† till eder; men se, nu „r det torrt och s”ndersmulat. 009:013 Dessa vinl„glar, som voro nya, n„r vi fyllde dem, se, de „ro nu s”nderspruckna. Och dessa kl„der och skor som vi hava p† oss hava blivit utslitna under v†r mycket l†nga resa.½ 009:014 D† togo m„nnen av deras reskost, men r†dfr†gade icke HERRENS mun.
009:015 Och Josua tillf”rs„krade dem fred och sl”t ett f”rbund med dem, att de skulle f† leva; och menighetens h”vdingar g†vo dem sin ed.

009:016 Men n„r tre dagar voro f”rlidna, sedan de hade slutit f”rbund med dem, fingo de h”ra att de voro fr†n grannskapet, ja, att de bodde mitt ibland dem.
009:017 D† br”to Israels barn upp och kommo p† tredje dagen till deras st„der; och deras st„der voro: Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.
009:018 Likv„l angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens h”vdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men hela menigheten knorrade mot h”vdingarna. 009:019 D† sade alla h”vdingarna till menigheten: ½Vi hava givit dem v†r ed vid HERREN, Israels Gud; d„rf”r kunna vi nu icke komma vid dem.
009:020 Detta „r vad vi vilja g”ra med dem, i det att vi l†ta dem leva, p† det att icke f”rt”rnelse m† komma ”ver oss, f”r edens skull som vi hava svurit dem.½
009:021 Och h”vdingarna sade till dem att de skulle f† leva; men de m†ste bliva vedhuggare och vattenb„rare †t hela menigheten, s†som h”vdingarna hade sagt till dem.
009:022 Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade: ½Varf”r haven I bedragit oss och sagt: ‘Vi bo mycket l†ngt borta fr†n eder’, fast„n I bon mitt ibland oss? 009:023 S† varen I d„rf”r nu f”rbannade; I skolen aldrig upph”ra att vara tr„lar, vedhuggare och vattenb„rare vid min Guds hus.½ 009:024 De svarade Josua och sade: ½Det hade blivit ber„ttat f”r dina tj„nare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tj„nare Mose att han ville giva eder hela detta land och f”rg”ra alla landets inbyggare f”r eder; d„rf”r fruktade vi storligen f”r v†ra liv, n„r I kommen, och s† gjorde vi detta.
009:025 Och se, nu „ro vi i din hand. Vad dig synes gott och r„tt att g”ra med oss, det m† du g”ra.½
009:026 Och han gjorde s† med dem; han friade dem fr†n Israels barns hand, s† att de icke dr„pte dem;
009:027 men tillika best„mde Josua p† den dagen att de skulle bliva vedhuggare och vattenb„rare och vid HERRENS altare — s†som de „ro „nnu i dag — p† den plats som han skulle utv„lja. 010:001 D† nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, h”rde att Josua hade intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med Ai och dess konung p† samma s„tt som han hade gjort med Jeriko och dess konung, och att inv†narna i Gibeon hade ing†tt fred med Israel och fingo bo mitt ibland dem,
010:002 fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en stor stad, s†som en av konungast„derna, ja, det var st”rre „n Ai, och dess m„n voro alla tappra.
010:003 Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, s„nde till Hoham, konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia, konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och l„t s„ga:
010:004 ½Kommen hitupp till mig och hj„lpen mig, s† att vi kunna sl† gibeoniterna, ty de hava ing†tt fred med Josua och Israels barn.½
010:005 S† f”rsamlade sig d† de fem amoreiska konungarna, konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i Lakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina h„rar; och de bel„grade Gibeon och angrepo det. 010:006 Men gibeoniterna s„nde till Josua i l„gret vid Gilgal och l„to s„ga: ½Drag icke din hand fr†n dina tj„nare, utan kom hitupp till oss med hast och unds„tt oss och hj„lp oss, ty konungarna ”ver amor‚erna, som bo i bergsbygden, hava f”rsamlat sig mot oss.½
010:007 D† drog Josua ditupp fr†n Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste stridsm„n.
010:008 Och HERREN sade till Josua: ½Frukta icke f”r dem, ty jag har givit dem i dina h„nder; ingen av dem skall kunna st† dig emot.½ 010:009 Och Josua kom pl”tsligt ”ver dem, ty han t†gade hela natten, sedan han hade brutit upp fr†n Gilgal.
010:010 Och HERREN s„nde en s†dan f”rvirring bland dem, n„r de fingo se israeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon; d„refter f”rf”ljde de dem p† v„gen upp till Bet-Horon och nedgjorde dem, och drevo dem „nda till Aseka och Mackeda. 010:011 Och n„r de s†, under sin flykt f”r Israel, hade kommit till den sluttning som g†r ned fr†n Bet-Horon, l„t HERREN stora stenar falla ”ver dem fr†n himmelen, hela v„gen „nda till Aseka, s† att de blevo d”dade; de som d”dades genom hagelstenarna voro till och med flera „n de som Israels barn dr„pte med sv„rd.

010:012 Och Josua talade till HERREN p† den dag d† HERREN gav amor‚erna i Israels barns v†ld; han sade inf”r Israel: ½Du sol, st† stilla i Gibeon,
du m†ne, i Ajalons dal!½

010:013 D† stod solen stilla, och m†nen blev st†ende, till dess folket hade tagit h„mnd p† sina fiender.

Detta finnes ju upptecknat i ½Den redliges bok½. Solen blev st†ende mitt p† himmelen n„stan en hel dag och hastade icke att g† ned.
010:014 Aldrig har n†gon dag, varken f”rr eller senare, varit lik denna, i det att HERREN d† lydde en mans ord; ty HERREN stridde f”r Israel.

010:015 Och Josua med hela Israel v„nde tillbaka till l„gret vid Gilgal.

010:016 Men de fem konungarna flydde och g”mde sig i grottan vid Mackeda.
010:017 D† blev det inber„ttat f”r Josua: ½Man har funnit de fem konungarna g”mda i grottan till Mackeda.½ 010:018 Josua sade: ½V„ltren stora stenar framf”r ing†ngen till grottan, och s„tten dit folk f”r att bevaka den. 010:019 Men I andra, stannen icke, utan f”rf”ljen edra fiender, och nedg”ren dem som bliva efter; l†ten dem icke komma in i sina st„der, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand.½

010:020 D† nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och nedgjort dem — varvid dock n†gra av dem lyckades r„dda sig och komma in i de bef„sta st„derna — 010:021 v„nde allt folket v„lbeh†llet tillbaka till Josua i l„gret vid Mackeda, ty ingen v†gade mer ens r”ra sin tunga mot n†gon av Israels barn.
010:022 D† sade Josua: ½™ppnen grottan och f”ren de fem konungarna till mig, ut ur grottan.½
010:023 De gjorde s† och f”rde de fem konungarna ut till honom ur grottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon. 010:024 N„r dessa konungar hade blivit f”rda ut till Josua, kallade Josua till sig alla Israels m„n och sade till anf”rarna f”r krigsfolket som hade dragit med honom: ½Tr„den fram och s„tt edra f”tter p† dessa konungars halsar.½ Och de tr„dde fram och satte sina f”tter p† deras halsar.
010:025 Sedan sade Josua till dem: ½Frukten icke och varen icke f”rsagda, utan varen frimodiga och of”rf„rade, ty s† skall HERREN g”ra med alla sina fiender som I kommen i strid med.½ 010:026 D„refter l„t Josua sl† dem till d”ds och h„nga upp dem p† fem p†lar; och de fingo p† p†larna „nda till aftonen. 010:027 Men vid solnedg†ngen togos de p† Josuas befallning ned fr†n p†larna och kastades in i grottan d„r de hade varit g”mda; och framf”r ing†ngen till grottan lade man stora stenar, som ligga kvar d„r „nnu i denna dag.
010:028 Och Josua intog Mackeda p† den dagen och slog dess inv†nare och dess konung med sv„rdsegg; han gav det till spillo med alla dem som voro d„rinne och l„t ingen slippa undan. Och han gjorde med konungen i Mackeda p† samma s„tt som han hade gjort med konungen i Jeriko.
010:029 D„refter drog Josua med hela Israel fr†n Mackeda till Libna och bel„grade Libna.
010:030 Och HERREN gav ocks† det och dess konung i Israels hand; och de slogo dess inv†nare med sv„rdsegg, alla dem som voro d„rinne, och l„to ingen d„rinne slippa undan. Och han gjorde med dess konung p† samma s„tt som han hade gjort med konungen i Jeriko. 010:031 Sedan drog Josua med hela Israel fr†n Libna till Lakis och bel„grade och angrep det.
010:032 Och HERREN gav Lakis i Israels hand, s† att de intogo det p† andra dagen; och de slogo dess inv†nare med sv„rdsegg, alla dem som voro d„rinne — alldeles s†som de hade gjort med Libna. 010:033 D† drog Horam, konungen i Geser, upp f”r att hj„lpa Lakis; men Josua slog honom och hans folk och l„t ingen av dem slippa undan.
010:034 Och fr†n Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och de bel„grade och angrepo det.
010:035 Och de intogo det samma dag och slogo dess inv†nare med sv„rdsegg, och han gav p† den dagen till spillo alla dem som voro d„rinne — alldeles s†som han hade gjort med Lakis. 010:036 Sedan drog Josua med hela Israel fr†n Eglon upp till Hebron och bel„grade det.
010:037 Och de intogo det och slogo dess inv†nare och dess konung med sv„rdsegg, s† ock alla dess lydst„der och alla dem som voro d„rinne, och han l„t ingen slippa undan — alldeles s†som han hade gjort med Eglon. Han gav det till spillo med alla dem som voro d„rinne.
010:038 D„refter v„nde Josua med hela Israel tillbaka till Debir och bel„grade det.
010:039 Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydst„der, och de slogo deras inv†nare med sv„rdsegg; de g†vo till spillo alla dem som voro d„rinne, och han l„t ingen slippa undan. Han gjorde med Debir och dess konung p† samma s„tt som han hade gjort med Hebron, och s†som han hade gjort med Libna och dess konung.
010:040 S† intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, L†glandet och Bergssluttningarna, och slog alla konungar d„r och l„t ingen slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, s†som HERREN, Israels Gud, hade bjudit.
010:041 Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, s† ock hela landet Gosen „nda till Gibeon.
010:042 Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua p† en g†ng, ty HERREN, Israels Gud, stridde f”r Israel. 010:043 D„refter v„nde Josua med hela Israel tillbaka till l„gret vid Gilgal.
011:001 D† nu Jabin, konungen i Hasor, h”rde detta, s„nde han bud till Jobab, konungen i Madon, och till konungen i Simron och konungen i Aksaf
011:002 och till de konungar som bodde norrut, i Bergsbygden och p† Hedmarken, s”der om Kinarot, och i L†glandet, s† ock i Nafot-Dor, v„sterut,
011:003 vidare till kanan‚erna ”sterut och v„sterut och till amor‚erna, hetiterna, periss‚erna och jebus‚erna i Bergsbygden, s† och till hiv‚erna nedanf”r Hermon, i Mispalandet. 011:004 Dessa drogo nu ut med alla sina h„rar, en folkskara s† talrik som sanden p† havets strand, j„mte h„star och vagnar i stor myckenhet.
011:005 Alla dessa konungar rotade sig samman; och de kommo och l„grade sig tillhopa vid Meroms vatten, f”r att strida mot Israel. 011:006 Men HERREN sade till Josua: ½Frukta icke f”r dem, ty i morgon vid denna tid vill jag sj„lv giva dem allasammans slagna i Israels v†ld. P† deras h„star skall du avsk„ra fotsenorna, och deras vagnar skall du br„nna upp i eld.½

011:007 Och Josua kom med allt sitt krigsfolk pl”tsligt ”ver dem vid Meroms vatten och anf”ll dem.
011:008 Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem och f”rf”ljde dem „nda till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och till Mispedalen, ”sterut; de slogo dem och l„to ingen slippa undan. 011:009 Och Josua gjorde med dem s†som HERREN hade befallt honom: p† deras h„star l„t han avsk„ra fotsenorna, och deras vagnar l„t han br„nna upp i eld.
011:010 D„refter, vid samma tid, v„nde Josua tillbaka och intog Hasor och slog dess konung med sv„rd; ty Hasor var fordom huvudstaden f”r alla dessa riken.
011:011 Alla de som voro d„rinne blevo slagna med sv„rdsegg och givna till spillo, s† att intet som anda hade l„mnades kvar; och sj„lva Hasor br„nde han upp i eld.
011:012 Likaledes underkuvade Josua alla de andra konungast„derna med alla deras konungar, och han slog deras inv†nare med sv„rdsegg och gav dem till spillo, s†som HERRENS tj„nare Mose hade bjudit. 011:013 Dock br„nde Israel icke upp n†gon av de st„der som l†go p† h”jder, utom Hasor allena, ty det uppbr„ndes av Josua. 011:014 Och allt rovet fr†n dessa st„der, s† ock boskapen, togo Israels barn s†som sitt byte; men alla m„nniskor i dem slogo de med sv„rdsegg, till dess att de hade f”rgjort dem; de l„to intet som anda hade bliva kvar.
011:015 S†som HERREN hade bjudit sin tj„nare Mose, s† hade Mose bjudit Josua, och s† gjorde Josua; han underl„t icke n†got av allt det som HERREN hade bjudit Mose.
011:016 S† intog Josua hela detta land: Bergsbygden, hela Sydlandet och hela landet Gosen, L†glandet och Hedmarken, s† ock Israels bergsbygd och dess l†gland,
011:017 landet fr†n Halakberget, som h”jer sig mot Seir, „nda till Baal-Gad i Libanonsdalen nedanf”r berget Hermon; och alla konungar d„r tog han till f†nga och slog dem till d”ds. 011:018 I l†ng tid f”rde Josua krig mot alla dessa konungar. 011:019 Om man undantager de hiv‚er som bodde i Gibeon, fanns ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan dessa intogo dem alla med strid.
011:020 Ty fr†n HERREN kom det att de f”rstockade sina hj„rtan och m”tte Israel med krig, f”r att de skulle givas till spillo, och f”r att n†d icke skulle vederfaras dem; i st„llet skulle de f”rg”ras, s†som HERREN hade bjudit Mose. 011:021 Under denna tid drog Josua †stad och utrotade anakiterna i Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras st„der till spillo.
011:022 I Israels barns land l„mnades inga anakiter kvar; allenast i Gasa, Gat och Asdod blevo n†gra kvar.
011:023 S† intog Josua hela landet, alldeles s†som HERREN hade lovat Mose; och Josua gav det till arvedel †t Israel, efter deras avdelningar och stammar. Och landet hade nu ro fr†n krig. 012:001 Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och vilkas land de togo i besittning p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan, landet fr†n b„cken Arnon „nda till berget Hermon, s† ock hela Hedmarken p† ”stra sidan:
012:002 Sihon, amor‚ernas konung, som bodde i Hesbon och r†dde ”ver landet Aroer vid b„cken Arnons strand och fr†n dalens mitt, samt ”ver ena h„lften av Gilead „nda till b„cken Jabbok, som „r Ammons barns gr„ns,
012:003 „vensom ”ver Hedmarken „nda upp till Kinarotsj”n, p† ”stra sidan, och „nda ned till Hedmarkshavet, Salthavet, p† ”stra sidan, †t Bet-Hajesimot till, och l„ngre s”derut till trakten nedanf”r Pisgas sluttningar.
012:004 Vidare intogo de Ogs omr†de, konungens i Basan, vilken var en av de sista rafa‚erna och bodde i Astarot och Edrei. 012:005 Han r†dde ”ver Hermons bergsbygd och ”ver Salka och hela Basan „nda till gesur‚ernas och maakat‚ernas omr†de, s† ock ”ver andra h„lften av Gilead, till Sihons omr†de, konungens i Hesbon. 012:006 HERRENS tj„nare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och HERRENS tj„nare Mose hade givit landet till besittning †t rubeniterna, gaditerna och ena h„lften av Manasse stam. 012:007 Och f”ljande voro de konungar i landet, som Josua och Israels barn slogo p† andra sidan Jordan, p† v„stra sidan, fr†n Baal-Gad i Libanonsdalen „nda till Halakberget, som h”jer sig mot Seir. (Josua gav sedan landet till besittning †t Israels stammar, efter deras avdelningar,
012:008 s†v„l Bergsbygden, L†glandet, Hedmarken och Bergssluttningarna som ock ™knen och Sydlandet, hetiternas, amor‚ernas, kanan‚ernas, periss‚ernas, hiv‚ernas och jebus‚ernas land.) 012:009 De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid Betel, en,
012:010 konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en, 012:011 konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en, 012:012 konungen i Eglon en, konungen i Geser en, 012:013 konungen i Debir en, konungen i Geder en, 012:014 konungen i Horma en, konungen i Arad en, 012:015 konungen i Libna en, konungen i Adullam en, 012:016 konungen i Mackeda en, konungen i Betel en, 012:017 konungen i Tappua en, konungen i Hefer en, 012:018 konungen i Afek en, konungen i Lassaron en, 012:019 konungen i Madon en, konungen i Hasor en, 012:020 konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en, 012:021 konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en, 012:022 konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en, 012:023 konungen ”ver Dor i Nafat-Dor en, konungen ”ver Goim vid Gilgal en,
012:024 konungen i Tirsa en — tillsammans trettioen konungar. 013:001 D† nu Josua var gammal och kommen till h”g †lder, sade HERREN till honom: ½Du „r gammal och kommen till h”g †lder, men „nnu †terst†r av landet en mycket stor del som skall intagas. 013:002 Detta „r n„mligen vad som †terst†r av landet: alla filist‚ernas kretsar och hela gesur‚ernas land.
013:003 Ty allt som finnes mellan Sihor, ”ster om Egypten, och Ekrons omr†de norrut r„knas till Kanan‚ernas land, n„mligen vad filist‚ernas fem h”vdingar innehava — den i Gasa, den i Asdod, den i Askelon, den i Gat och den i Ekron — s† ock av‚ernas omr†de,
013:004 hela kanan‚ernas land s”derut, vidare Meara, som tillh”r sidonierna, „nda till Afek, „nda till amor‚ernas omr†de. 013:005 och gebal‚ernas land samt hela Libanonstrakten ”sterut, fr†n Baal-Gad, nedanf”r berget Hermon, „nda dit d„r v„gen g†r till Hamat —
013:006 alla inbyggarna i bergsbygden, fr†n Libanon „nda till Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag sj„lv f”rdriva f”r Israels barn. Men f”rdela du genom lottkastning landet †t Israel till arvedel, s†som jag har bjudit dig. 013:007 Ja, redan nu m† du utskifta detta land till arvedel †t de nio stammarna och †t ena h„lften av Manasse stam.½ 013:008 J„mte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna f†tt sin arvedel, den som Mose gav dem p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan, just s†som HERRENS tj„nare Mose gav den †t dem: 013:009 landet fr†n Aroer, vid b„cken Arnons strand, och fr†n staden i dalens mitt, s† ock hela Medebasl„tten „nda till Dibon, 013:010 j„mte alla ”vriga st„der som hade tillh”rt Sihon, amor‚ernas konung, vilken regerade i Hesbon, „nda till Ammons barns omr†de, 013:011 vidare Gilead och gesur‚ernas och maakat‚ernas omr†de och hela Hermons bergsbygd och hela Basan „nda till Salka, 013:012 hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei, och som levde kvar s†som en av de sista rafa‚erna, sedan Mose hade slagit och f”rdrivit dem.
013:013 Dock f”rdrevo Israels barn icke gesur‚erna och maakat‚erna; d„rf”r bodde ock gesur‚er och maakat‚er kvar bland Israels folk, s†som de g”ra „nnu i dag.
013:014 (Men †t Levi stam gav han icke n†gon arvedel. HERRENS, Israels Guds, eldsoffer „ro hans arvedel, s†som han har sagt honom.) 013:015 Mose gav allts† land †t Rubens barns stam, efter deras sl„kter. 013:016 De fingo omr†det fr†n Aroer, vid b„cken Arnons strand, och fr†n staden i dalens mitt, s† ock hela sl„tten vid Medeba, 013:017 Hesbon med alla dess lydst„der p† sl„tten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon,
013:018 Jahas, Kedemot, Mefaat,
013:019 Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar p† Dalberget, 013:020 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot, 013:021 alla st„derna p† sl„tten, hela Sihons rike, amor‚ernas konungs, hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose j„mte de midjanitiska h”vdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sihons lydfurstar, som bodde d„r i landet. 013:022 Bileam, Beors son, sp†mannen, dr„ptes ock av Israels barn med sv„rd, j„mte andra som d† blevo slagna av dem. 013:023 Och gr„nsen f”r Rubens barn var Jordan; den utgjorde gr„nsen. Detta „r Rubens barns arvedel, efter deras sl„kter, st„derna med sina byar.
013:024 Likaledes gav Mose land †t Gads stam, †t Gads barn, efter deras sl„kter.
013:025 De fingo till sitt omr†de Jaeser och alla st„der i Gilead och h„lften av Ammons barns land, „nda till det Aroer som ligger gent emot Rabba,
013:026 vidare landet fr†n Hesbon „nda till Ramat-Hammispe och Betonim, och fr†n Mahanaim „nda till Lidebirs omr†de, 013:027 samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det ”vriga av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde gr„nsen, upp till „ndan av Kinneretsj”n, landet p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan.
013:028 Detta „r Gads barns arvedel, efter deras sl„kter, st„derna med sina byar.
013:029 Och Mose gav ocks† land †t ena h„lften av Manasse stam, s† att denna h„lft av Manasse barns stam fick land, efter sina sl„kter.
013:030 Deras omr†de utgjordes av landet fr†n Mahanaim, av hela Basan, hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan, sextio st„der,
013:031 allts† ock av halva Gilead j„mte Astarot och Edrei, Ogs huvudst„der i Basan; detta gavs †t Makirs, Manasses sons, barn, n„mligen †t ena h„lften av Makirs barn, efter deras sl„kter. 013:032 Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade p† Moabs hedar, p† andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p† ”stra sidan. 013:033 Men †t Levi stam gav Mose icke n†gon arvedel. HERREN, Israels Gud, „r deras arvedel, s†som han har sagt dem. 014:001 Och dessa „ro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans land, de som pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm„nnen f”r familjerna inom Israels barns stammar utskiftade †t dem,
014:002 n„mligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, s†som HERREN hade bjudit genom Mose ang†ende de nio stammarna och den ena halva stammen.
014:003 Ty de tv† ”vriga stammarna och den andra halva stammen hade av Mose f†tt sin arvedel p† andra sidan Jordan, men leviterna hade han icke givit n†gon arvedel bland dem. 014:004 Ty Josefs barn utgjorde tv† stammar, Manasse och Efraim; och †t leviterna gav man icke n†gon s„rskild del av landet, utan allenast n†gra st„der att bo i, med tillh”rande utmarker f”r deras boskap och deras ”vriga egendom.
014:005 S†som HERREN hade bjudit Mose, s† gjorde Israels barn, n„r de utskiftade landet
014:006 Men Juda barn tr„dde fram inf”r Josua i Gilgal, och kenas‚en Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: ½Du vet sj„lv vad HERREN sade till gudsmannen Mose ang†ende mig och dig i Kades-Barnea. 014:007 Jag var fyrtio †r gammal, n„r HERRENS tj„nare Mose s„nde mig †stad fr†n Kades-Barnea f”r att bespeja landet, och jag avgav sedan min ber„ttelse d„rom inf”r honom efter b„sta f”rst†nd. 014:008 Mina br”der, som hade varit d„ruppe med mig, gjorde folkets hj„rtan f”rsagda, men jag efterf”ljde i allt HERREN, min Gud. 014:009 D† betygade Mose p† den dagen med ed och sade: ‘Sannerligen, det land som din fot har betr„tt skall vara din och dina barns arvedel f”r ev„rdlig tid, d„rf”r att du i allt har efterf”ljt HERREN, min Gud.’
014:010 Och se, nu har HERREN l†tit mig leva, s†som han lovade, i ytterligare fyrtiofem †r, sedan HERREN talade s† till Mose — de †r Israel vandrade i ”knen; se, jag „r nu †ttiofem †r gammal. 014:011 Žnnu i dag „r jag lika stark som jag var den dag d† Mose s„nde mig †stad, ja, s†dan min kraft d† var, s†dan „r den „nnu, vare sig det g„ller att strida eller att vara ledare och anf”rare. 014:012 S† giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade p† den dagen. Du h”rde ju sj„lv d† att anakiterna bo d„r, och att d„r finnas stora bef„sta st„der; m†h„nda „r HERREN med mig, s† att jag kan f”rdriva dem, s†som HERREN har lovat.½ 014:013 D† v„lsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel.
014:014 Allts† fick d† kenas‚en Kaleb, Jefunnes son, Hebron till arvedel, s†som det „r „nnu i dag, d„rf”r att han i allt hade efterf”ljt HERREN, Israels Gud.
014:015 Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den st”rste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro fr†n krig. 015:001 Juda barns stam fick, efter sina sl„kter, sin lott s”derut intill Edoms gr„ns, intill ”knen Sin, l„ngst ned i s”der. 015:002 Och deras s”dra gr„ns begynte vid „ndan av Salthavet, vid dess sydligaste vik,
015:003 gick vidare s”der om Skorpionh”jden och fram till Sin, drog sig s† upp s”der om Kades-Barnea, gick d„refter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt b”jde sig sedan mot Karka. 015:004 Vidare gick den fram till Asmon och d„rifr†n ut till Egyptens b„ck; sedan gick gr„nsen ut vid havet. ½Detta½, sade han, ½skall vara eder gr„ns i s”der.½
015:005 Gr„nsen i ”ster var Salthavet „nda till Jordans utlopp. Och gr„nsen p† norra sidan begynte vid den vik av detta hav, d„r Jordan har sitt utlopp.
015:006 D„rifr†n drog sig gr„nsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gr„nsen upp till Bohans, Rubens sons, sten.
015:007 D„refter drog sig gr„nsen upp till Debir fr†n Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimsh”jden, s”der om b„cken; sedan gick gr„nsen fram till Semesk„llans vatten och s† ut till Rogelsk„llan. 015:008 Vidare drog sig gr„nsen upp†t Hinnoms sons dal, s”der om Jebus’ h”jd, det „r Jerusalem; d„refter drog sig gr„nsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, v„sterut, i norra „ndan av Refaimsdalen.
015:009 Och fr†n toppen av detta berg drog sig gr„nsen fram till Neftoavattnets k„lla och vidare till st„derna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gr„nsen till Baala, det „r Kirjat-Jearim.
015:010 Och fr†n Baala b”jde sig gr„nsen †t v„ster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergsh”jd, det „r Kesalon, norr om denna, och gick s† ned till Bet-Semes och framom Timna. 015:011 Vidare gick gr„nsen till Ekrons h”jd, norrut; d„refter drog sig gr„nsen till Sickeron, gick s† framom berget Baala och d„rifr†n ut till Jabneel; sedan gick gr„nsen ut vid havet. 015:012 Och gr„nsen i v„ster f”ljde Stora havet; det utgjorde gr„nsen. Dessa voro Juda barns gr„nser runt omkring, efter deras sl„kter. 015:013 Men †t Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en s„rskild del bland Juda barn, n„mligen Arbas, Anaks faders, stad, det „r Hebron.
015:014 Och Kaleb f”rdrev d„rifr†n Anaks tre s”ner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar.
015:015 D„rifr†n drog han upp mot Debirs inv†nare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.
015:016 Och Kaleb sade: ½t den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.½ 015:017 N„r d† Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.
015:018 Och n„r hon kom till honom, intalade hon honom att beg„ra ett stycke †kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned fr†n †snan. D† sade Kaleb till henne: ½Vad ”nskar du?½ 015:019 Hon sade: ½Giv mig en avskedssk„nk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, m† du giva mig vattenk„llor.½ D† gav han henne Illiotk„llorna och Tatiotk„llorna. 015:020 Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras sl„kter. 015:021 Och de st„der som l†go ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gr„ns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur, 015:022 Kina, Dimona, Adada,
015:023 Kedes, Hasor och Jitnan,
015:024 Sif, Telem, Bealot,
015:025 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det „r Hasor, 015:026 Amam, Sema, Molada,
015:027 Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet, 015:028 Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja, 015:029 Baala, Ijim, Esem,
015:030 Eltolad, Kesil, Horma,
015:031 Siklag, Madmanna, Sansanna, 015:032 Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon — tillsammans tjugunio st„der med sina byar.
015:033 I L†glandet: Estaol, Sorga, Asna, 015:034 Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam, 015:035 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, 015:036 Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim — fjorton st„der med sina byar;
015:037 Senan, Hadasa, Migdal-Gad,
015:038 Dilean, Mispe, Jokteel,
015:039 Lakis, Boskat, Eglon,
015:040 Kabbon, Lamas, Kitlis,
015:041 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda — sexton st„der med sina byar;
015:042 Libna, Eter, Asan,
015:043 Jifta, Asna, Nesib,
015:044 Kegila, Aksib och Maresa — nio st„der med sina byar; 015:045 Ekron med underlydande st„der och byar; 015:046 fr†n Ekron till havet allt vad som ligger p† sidan om Asdod samt dith”rande byar;
015:047 vidare Asdod med underlydande st„der och byar, Gasa med underlydande st„der och byar „nda till Egyptens b„ck och fram till Stora havet, som utgjorde gr„nsen. 015:048 Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko, 015:049 Danna, Kirjat-Sanna, det „r Debir, 015:050 Anab, Estemo, Anim,
015:051 Gosen, Holon och Gilo — elva st„der med sina byar; 015:052 Arab, Ruma, Esean,
015:053 Janum, Bet-Tappua, Afeka,
015:054 Humta, Kirjat-Arba, det „r Hebron, och Sior — nio st„der med sina byar;
015:055 Maon, Karmel, Sif, Juta,
015:056 Jisreel, Jokdeam och Sanoa, 015:057 Kain, Gibea och Timna — tio st„der med sina byar; 015:058 Halhul, Bet-Sur, Gedor,
015:059 Maarat, Bet-Anot och Eltekon — sex st„der med sina byar; 015:060 Kirjat-Baal, det „r Kirjat-Jearim, och Rabba — tv† st„der med sina byar;
015:061 I ™knen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, 015:062 Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi — sex st„der med sina byar. 015:063 Men jebus‚erna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke f”rdriva; d„rf”r bodde ock jebus‚erna kvar bland Juda barn i Jerusalem, s†som de g”ra „nnu i dag.
016:001 Och lotten f”ll ut f”r Josefs barn s†lunda: Landet fr†n Jordan vid Jeriko till Jerikos vatten ”sterut, ”knen, som fr†n Jeriko h”jer sig upp†t Bergsbygden mot Betel.
016:002 Och gr„nsen gick vidare fr†n Betel till Lus och s† fram till arkiternas omr†de, mot Atarot.
016:003 D„refter gick den v„sterut ned till jafletiternas omr†de, „nda till Nedre Bet-Horons omr†de och till Geser; sedan gick den ut vid havet.
016:004 Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel. 016:005 Efraims barn fingo, efter sina sl„kter, sina gr„nser s†lunda: Gr„nsen f”r deras arvedel i ”ster gick fr†n Atrot-Addar „nda till ™vre Bet-Horon.
016:006 Sedan gick gr„nsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gr„ns. D„rifr†n b”jde sig gr„nsen ”sterut till Taanat-Silo. D„refter gick den fram d„r i ”ster till Janoa.
016:007 Fr†n Janoa gick den ned till Atarot och Naara, tr„ffade s† Jeriko och gick ut vid Jordan.
016:008 Fr†n Tappua gick gr„nsen v„sterut till Kanab„cken och gick sedan ut vid havet. Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras sl„kter.
016:009 Dit h”rde ock de st„der som avs”ndrades †t Efraims barn inom Manasse barns arvedel, alla dessa st„der med sina byar. 016:010 Men de f”rdrevo icke kanan‚erna som bodde i Geser; d„rf”r bodde ock kanan‚erna kvar bland Efraims barn, s†som de g”ra „nnu i dag, men de blevo arbetspliktiga tj„nare under dem. 017:001 Och Manasse stam fick sin lott s†lunda, ty han var Josefs f”rstf”dde: Makir, Manasses f”rstf”dde, Gileads fader, fick Gilead och Basan, ty han var en stridsman. 017:002 Manasses ”vriga barn fingo ock land, efter sina sl„kter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar, efter deras sl„kter. 017:003 Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga s”ner, utan allenast d”ttrar; och hans d”ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 017:004 Dessa tr„dde fram inf”r pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son, och stamh”vdingarna och sade: ½HERREN bj”d Mose att giva oss en arvedel bland v†ra br”der.½ D† gav man dem, efter HERRENS befallning, en arvedel bland deras faders br”der. 017:005 Allts† blevo de lotter som tillf”llo Manasse tio — f”rutom Gileads land och Basan p† andra sidan Jordan — 017:006 eftersom Manasses d”ttrar fingo en arvedel bland hans s”ner. Men Gileads land hade Manasses ”vriga barn f†tt. 017:007 Och Manasse fick sin gr„ns best„md s†lunda: Den gick fr†n Aser till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; d„refter gick gr„nsen †t h”ger, till En-Tappuas inbyggare.
017:008 (Tappuas land tillf”ll n„mligen Manasse, men sj„lva Tappua, inemot Manasse gr„ns, tillf”ll Efraims barn.) 017:009 Och gr„nsen gick vidare ned till Kanab„cken, s”der om b„cken; men st„derna d„r tillf”llo Efraim, fast„n de l†go bland Manasse st„der. Manasse gr„ns gick vidare norr om b„cken och gick sedan ut vid havet.
017:010 Det som l†g s”der om den tillf”ll Efraim, men det som l†g norr om den tillf”ll Manasse, och deras gr„ns var havet; och i norr n†dde de till Aser och i ”ster till Isaskar. 017:011 Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, inv†narna i Dor och underlydande orter, inv†narna i En-Dor och underlydande orter, inv†narna i Taanak och underlydande orter, inv†narna i Megiddo och underlydande orter, de tre h”jdernas land. 017:012 Men Manasse barn kunde icke intaga dessa st„der, utan kanan‚erna f”rm†dde h†lla sig kvar d„r i landet.
017:013 N„r sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kanan‚erna arbetspliktiga under sig; de f”rdrevo dem icke heller d†. 017:014 Och Josefs barn talade till Josua och sade: ½Varf”r har du givit oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fast„n vi „ro ett talrikt folk, d† ju HERREN hitintills har v„lsignat oss?½ 017:015 D† svarade Josua dem: ½Om du „r ett f”r talrikt folk, s† drag upp till skogsbygden och r”j dig d„r mark i periss‚ernas och rafa‚ernas land, eftersom Efraims bergsbygd „r dig f”r tr†ng.½ 017:016 Men Josefs barn sade: ½I bergsbygden finnes icke rum nog f”r oss; och de kanan‚er som bo i dalbygden hava allasammans stridsvagnar av j„rn, b†de de som bo i Bet-Sean och underlydande orter och de som bo i Jisreels dal.½
017:017 Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: ½Du „r ett talrikt folk och har stor kraft, d„rf”r skall du icke hava allenast en lott;
017:018 utan du skall f† en bergsbygd, som ju ock „r en skogsbygd, men som du skall r”ja upp, s† att till och med utkanterna d„rav skola tillh”ra dig. Ty du m†ste f”rdriva kanan‚erna, eftersom de hava stridsvagnar av j„rn och „ro s† starka.½ 018:001 Och Israels barns hela menighet f”rsamlade sig i Silo och uppsatte d„r uppenbarelset„ltet, d† nu landet var dem underd†nigt.
018:002 Men „nnu †terstodo av Israels barn sju stammar som icke hade f†tt sin arvedel sig tillskiftad.
018:003 D„rf”r sade Josua till Israels barn: ½Huru l„nge viljen I f”rsumma att g† †stad och taga i besittning det land som HERREN, edra f„ders Gud, har givit eder?
018:004 Utsen †t eder tre m„n f”r var stam, s† skall jag s„nda dem †stad, f”r att de m† st† upp och draga omkring i landet och s„tta upp en beskrivning d„r”ver, efter som vars och ens arvedel skall bliva, och s† komma tillbaka till mig. 018:005 De skola n„mligen uppdela det †t sig i sju delar, varvid Juda skall f”rbliva vid sitt omr†de i s”der och Josefs hus f”rbliva vid sitt omr†de i norr.
018:006 Och sedan skolen I s„tta upp beskrivningen ”ver landet, efter dessa sju delar, och b„ra den hit till mig, s† vill jag kasta lott f”r eder h„r inf”r HERREN, v†r Gud. 018:007 Ty leviterna f† ingen s„rskild del bland eder, utan HERRENS pr„stad”me „r deras arvedel; och Gad och Ruben och ena h„lften av Manasse stam hava redan f†tt sin arvedel p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan, den arvedel som HERRENS tj„nare Mose gav dem.½
018:008 Och m„nnen stodo upp och gingo †stad; och n„r de gingo †stad bj”d Josua dem att de skulle s„tta upp en beskrivning ”ver landet, i det han sade: ½G†n †stad och dragen omkring i landet och s„tten upp en beskrivning d„r”ver, och v„nden sedan tillbaka till mig, s† vill jag kasta lott f”r eder h„r inf”r HERREN i Silo.½
018:009 S† gingo d† m„nnen †stad och drogo genom landet och satte upp en beskrivning ”ver det, efter dess sju delar, med dess st„der, och kommo s† tillbaka till Josua i l„gret vid Silo. 018:010 Sedan kastade Josua lott f”r dem i Silo inf”r HERREN, och Josua utskiftade d„r landet †t Israels barn, efter deras avdelningar. 018:011 D† nu lotten drogs f”r Benjamins barns stam, efter deras sl„kter, f”ll den ut s†, att det omr†de som lotten gav dem l†g mellan Juda barns och Josefs barns omr†den. 018:012 Deras gr„ns p† norra sidan begynte vid Jordan, och gr„nsen drog sig s† upp mot Jerikos h”jd i norr och upp†t bergsbygden v„sterut och gick s† ut i ”knen vid Bet-Aven. 018:013 D„rifr†n gick gr„nsen fram till Lus, till h”jden s”der om Lus, det „r Betel; sedan gick gr„nsen ned till Atrot-Addar ”ver berget s”der om Nedre Bet-Horon.
018:014 Och gr„nsen drog sig vidare fram†t och b”jde sig p† v„stra sidan s”derut fr†n berget som ligger gent emot Bet-Horon, s”der d„rom, och gick s† ut till Kirjat-Baal, det „r staden Kirjat-Jearim inom Juda barns omr†de. Detta var v„stra sidan. 018:015 Och s”dra sidan begynte vid „ndan av Kirjat-Jearims omr†de, och gr„nsen gick s† †t v„ster fram till Neftoavattnets k„lla. 018:016 Sedan gick gr„nsen ned till „ndan av det berg som ligger gent emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och d„refter ned i Hinnomsdalen, p† s”dra sidan om Jebus’ h”jd, och gick s† ned till Rogelsk„llan.
018:017 D„refter drog den sig norrut och gick fram till Semesk„llan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimsh”jden, och gick s† ned till Bohans, Rubens sons, sten. 018:018 Vidare gick den fram till den h”jd som ligger framf”r Hedmarken, norrut, och s† ned till Hedmarken.
018:019 Sedan gick gr„nsen fram till Bet-Hoglas h”jd, norrut, och s† gick gr„nsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans s”dra „nda. Detta var s”dra gr„nsen.
018:020 Men p† ”stra sidan var Jordan gr„nsen. Detta var Benjamins barns arvedel med dess gr„nser runt omkring, efter deras sl„kter. 018:021 Och de st„der som tillf”llo Benjamins barns stam, efter deras sl„kter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, 018:022 Bet-Haaraba, Semaraim, Betel,
018:023 Avim, Para, Ofra,
018:024 Kefar-Haammoni, Ofni och Geba — tolv st„der med sina byar; 018:025 Gibeon, Rama, Beerot,
018:026 Mispe, Kefira, Mosa,
018:027 Rekem, Jirpeel, Tarala,
018:028 Sela, Elef, Jebus, det „r Jerusalem, Gibeat och Kirjat — fjorton st„der med sina byar. Detta var nu Benjamins barns arvedel, efter deras sl„kter.
019:001 Och den andra lotten f”ll ut f”r Simeon, f”r Simeons barns stam, efter deras sl„kter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns arvedel.
019:002 De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada, 019:003 Hasar-Sual, Bala, Esem,
019:004 Eltolad, Betul, Horma,
019:005 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, 019:006 Bet-Lebaot och Saruhen — tretton st„der med deras byar; 019:007 Ain, Rimmon, Eter och Asan — fyra st„der med deras byar; 019:008 d„rtill alla de byar som l†go runt omkring dessa st„der, „nda till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras sl„kter.
019:009 Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var f”r stor f”r dem; d„rf”r fingo Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.
019:010 Den tredje lotten drogs ut f”r Sebulons barn, efter deras sl„kter; och gr„nsen f”r deras arvedel gick „nda till Sarid. 019:011 D„rifr†n drog sig deras gr„ns v„sterut upp†t till Mareala och tr„ffade Dabbeset och tr„ffade vidare dalen som ligger gent emot Jokneam.
019:012 P† andra sidan fr†n Sarid, ”sterut mot solens uppg†ng, v„nde den sig †t Kislot-Tabors omr†de och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia.
019:013 D„rifr†n gick den fram ”sterut mot solens uppg†ng till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som str„cker sig till Nea.
019:014 H„rf”rbi b”jde sig gr„nsen i norr till Hannaton och gick s† ut vid Jifta-Els dal.
019:015 Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem — tolv st„der med deras byar.
019:016 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras sl„kter, de n„mnda st„derna med sina byar.
019:017 F”r Isaskar f”ll den fj„rde lotten ut, f”r Isaskars barn, efter deras sl„kter.
019:018 Och deras gr„ns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem, 019:019 Hafaraim, Sion, Anaharat,
019:020 Rabbit, Kisjon, Ebes,
019:021 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes; 019:022 och gr„nsen tr„ffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras gr„ns gick ut vid Jordan — sexton st„der med deras byar. 019:023 Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras sl„kter, st„derna med sina byar.
019:024 Den femte lotten f”ll ut f”r Asers barns stam, efter deras sl„kter.
019:025 Och deras gr„ns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf, 019:026 Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet tr„ffade den Karmel och Sihor-Libnat.
019:027 D„refter v„nde den sig †t ”ster till Bet-Dagon och tr„ffade Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och gick s† ut till Kabul i norr.
019:028 Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, „nda upp till Stora Sidon.
019:029 Och gr„nsen v„nde sig till Rama och gick fram till den bef„sta staden Tyrus; sedan v„nde sig gr„nsen till Hosa och gick s† ut vid havet d„r landstr„ckan vid Aksib begynner. 019:030 Och den omfattade Umma, Afek och Rehob — tjugutv† st„der med deras byar.
019:031 Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras sl„kter, de n„mnda st„derna med sina byar.
019:032 F”r Naftali barn f”ll den sj„tte lotten ut, f”r Naftali barn, efter deras sl„kter.
019:033 Och deras gr„ns gick fr†n Helef, fr†n terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, „nda till Lackum, och gick s† ut vid Jordan.
019:034 Och gr„nsen v„nde sig v„sterut till Asnot-Tabor och gick vidare d„rifr†n till Huckok; den tr„ffade Sebulon i s”der, och Aser tr„ffade den i v„ster och Juda med Jordan i ”ster. 019:035 Och den omfattade de bef„sta st„derna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret,
019:036 Adama, Rama, Hasor,
019:037 Kedes, Edrei, En-Hasor,
019:038 Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes — nitton st„der med deras byar.
019:039 Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras sl„kter, st„derna med sina byar.
019:040 F”r Dans barns stam, efter deras sl„kter, f”ll den sjunde lotten ut.
019:041 Och gr„nsen f”r deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes, 019:042 Saalabbin, Ajalon, Jitla,
019:043 Elon, Timna, Ekron,
019:044 Elteke, Gibbeton, Baalat,
019:045 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, 019:046 Me-Hajarkon och Harackon, tillika med omr†det framf”r Jafo. 019:047 (Men n„r sedan Dans barns omr†de gick f”rlorat f”r dem, drogo Dans barn upp och bel„grade Lesem och intogo det och slogo dess inv†nare med sv„rdsegg; och sedan de s† hade tagit det i besittning, bosatte de sig d„r och kallade Lesem f”r Dan, efter Dans, sin faders, namn.)
019:048 Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras sl„kter, de n„mnda st„derna med sina byar.
019:049 N„r Israels barn s† hade utskiftat landet efter dess gr„nser, g†vo de †t Josua, Nuns son, en s„rskild arvedel ibland sig. 019:050 Efter HERRENS befallning g†vo de honom n„mligen den stad som han beg„rde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde staden och bosatte sig d„r.
019:051 Dessa voro de arvslotter som pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm„nnen f”r familjerna inom Israels barns stammar utskiftade genom lottkastning i Silo inf”r HERRENS ansikte, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. S† avslutade de nu f”rdelningen av landet.
020:001 Och HERREN talade till Josua och sade: 020:002 ½Tala till Israels barn och s„g: Utsen †t eder de frist„der om vilka jag har talat till eder genom Mose, 020:003 de st„der till vilka en dr†pare som oupps†tligen, utan vett och vilja, har d”dat n†gon m† kunna fly; och I skolen hava dem s†som tillflyktsorter undan blodsh„mnaren.
020:004 Och n„r n†gon flyr till en av dessa st„der, skall han stanna vid ing†ngen till stadsporten och omtala sin sak f”r de „ldste i den staden; d„refter m† de taga honom in i staden till sig och giva honom en plats d„r han f†r bo ibland dem. 020:005 Och om blodsh„mnaren f”rf”ljer honom, skola de icke ”verl„mna dr†paren i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har d”dat sin n„sta, och utan att f”rut hava burit hat till honom. 020:006 Och han skall stanna kvar d„r i staden, till dess han har st†tt till r„tta inf”r menigheten, och till dess den d†varande ”verstepr„sten har d”tt; sedan m† dr†paren v„nda tillbaka och komma till sin stad fr†n vilken han har flytt.½ 020:007 S† helgade de d† d„rtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det „r Hebron, i Juda bergsbygd.
020:008 Och p† andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p† ”stra sidan, uts†go de d„rtill inom Rubens stam Beser i ”knen p† sl„tten, inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i Basan.
020:009 Dessa voro de st„der som f”r alla Israels barn, och f”r de fr„mlingar som bodde ibland dem, best„mdes att vara orter till vilka var och en som oupps†tligen hade d”dat n†gon finge fly, s† att han skulle slippa d” f”r blodsh„mnarens hand, innan han hade st†tt till r„tta inf”r menigheten.
021:001 Och huvudm„nnen f”r leviternas familjer tr„dde fram inf”r pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm„nnen f”r familjerna inom Israels barns stammar
021:002 och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: ½HERREN bj”d genom Mose att man skulle giva oss st„der att bo i, med tillh”rande utmarker f”r v†r boskap.½
021:003 S† g†vo d† Israels barn, efter HERRES befallning, av sina arvslotter †t leviterna f”ljande st„der med tillh”rande utmarker.
021:004 F”r kehatiternas sl„kter f”ll lotten ut s†, att bland dessa leviter pr„sten Arons s”ner genom lotten fingo ur Juda stam, ur simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton st„der. 021:005 Och Kehats ”vriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams sl„kter, ur Dans stam och ur ena h„lften av Manasse stam tio st„der.
021:006 Gersons barn †ter fingo genom lotten ur Isaskars stams sl„kter, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra h„lften av Manasse stam, i Basan, tretton st„der.
021:007 Meraris barn fingo, efter sina sl„kter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam tolv st„der.
021:008 Israels barn g†vo nu †t leviterna dessa st„der med tillh”rande utmarker, genom lottkastning, s†som HERREN hade bjudit genom Mose.
021:009 Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man f”ljande h„r namngivna st„der:
021:010 Bland kehatiternas sl„kter bland Levi barn fingo Arons s”ner f”ljande, ty dem tr„ffade lotten f”rst: 021:011 Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det „r Hebron, i Juda bergsbygd, med dess utmarker runt omkring. 021:012 Men †kerjorden och byarna som h”rde till staden gav man till besittning †t Kaleb, Jefunnes son.
021:013 t pr„sten Arons s”ner gav man allts† dr†parfristaden Hebron med dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker, 021:014 Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker, 021:015 Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker, 021:016 Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker — nio st„der ur dessa tv† stammar; 021:017 och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess utmarker,
021:018 Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker — fyra st„der.
021:019 De st„der som Arons s”ner, pr„sterna, fingo utgjorde allts† tillsammans tretton st„der, med tillh”rande utmarker. 021:020 Och Kehats barns sl„kter av leviterna, n„mligen de ”vriga Kehats barn, fingo ur Efraims stam f”ljande st„der, som lotten best„mde †t dem:
021:021 Man gav dem dr†parfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker,
021:022 Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker — fyra st„der;
021:023 och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess utmarker,
021:024 Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker — fyra st„der;
021:025 och ur ena h„lften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker — tv† st„der. 021:026 De st„der som de ”vriga Kehats barns sl„kter fingo utgjorde allts† tillsammans tio, med tillh”rande utmarker. 021:027 Bland leviternas sl„kter fingo vidare Gersons barn ur ena h„lften av Manasse stam dr†parfristaden Golan i Basan med dess utmarker och Beestera med dess utmarker — tv† st„der; 021:028 och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker,
021:029 Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker — fyra st„der;
021:030 och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker,
021:031 Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker — fyra st„der;
021:032 och ur Naftali stam dr†parfristaden Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess utmarker — tre st„der.
021:033 Gersoniternas st„der, efter deras sl„kter, utgjorde allts† tillsammans tretton st„der, med tillh”rande utmarker. 021:034 Och de ”vriga leviterna, Meraris barns sl„kter, fingo ur Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess utmarker,
021:035 Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker — fyra st„der.
021:036
021:037
021:038 och ur Gads stam dr†parfristaden Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker,
021:039 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker — tillsammans fyra st„der.
021:040 De st„der som dessa de ”vriga leviternas sl„kter, Meraris barn, fingo p† sin lott, efter sina sl„kter, utgjorde allts† tillsammans tolv st„der.
021:041 Tillsammans utgjorde levitst„derna inom Israels barns besittningsomr†de fyrtio†tta st„der med tillh”rande utmarker. 021:042 Var och en av dessa st„der skulle best† av sj„lva staden och tillh”rande utmarker runt omkring. S† var det med alla dessa st„der.
021:043 S† gav d† HERREN †t Israel hela det land som han med ed hade lovat giva †t deras f„der; och de togo det i besittning och bosatte sig d„r.
021:044 Och HERREN l„t dem hava ro p† alla sidor, alldeles s†som han med ed hade lovat deras f„der; och ingen av deras fiender kunde st† dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand. 021:045 Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels hus; det gick allt i fullbordan.

022:001 D† kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena h„lften av Manasse stam
022:002 och sade till dem: ½I haven h†llit allt vad HERRENS tj„nare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder.
022:003 I haven under denna l†nga tid, „nda till denna dag, icke ”vergivit edra br”der, och I haven h†llit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder h†lla.
022:004 Och nu har HERREN, eder Gud, l†tit edra br”der komma till ro, s†som han lovade dem; s† v„nden nu om och g†n hem till edra hyddor i det land I haven f†tt till besittning, det som HERRENS tj„nare Mose har givit eder p† andra sidan Jordan. 022:005 Allenast m†n I noga h†lla och g”ra efter de bud och den lag som HERRENS tj„nare Mose har givit eder, s† att I „lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p† hans v„gar och iakttagen hans bud och h†llen eder till honom och tj„nen honom av allt edert hj„rta och av all eder sj„l.½
022:006 Och Josua v„lsignade dem och l„t dem g†, och s† gingo de hem till sina hyddor.
022:007 Ty †t ena h„lften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och †t andra h„lften hade Josua givit land j„mte deras br”der p† andra sidan Jordan, p† v„stra sidan. D† nu Josua l„t dem g† hem till sina hyddor, v„lsignade han dem
022:008 och sade till dem: ½V„nden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven f†tt, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och j„rn och kl„der i stor myckenhet;