The Bible, in Swedish, both Testaments (page 15)

hade sin mun p† hans mun, sina ”gon p† hans ”gon och sina h„nder p† hans h„nder. N„r han s† lutade sig ned ”ver gossen, blev kroppen varm.
004:035 D„refter gick han †ter fram och tillbaka i rummet och steg s† †ter upp i s„ngen och lutade sig ned ”ver honom. D† n”s gossen, „nda till sju g†nger. Och d„rp† slog gossen upp ”gonen. 004:036 Sedan ropade han p† Gehasi och sade: ½Kalla hit sunemitiskan.½ D† kallade han in henne, och n„r hon kom in till honom, sade han: ½Tag din son.½
004:037 D† kom hon fram och f”ll ned f”r hans f”tter och bugade sig mot jorden. D„refter tog hon sin son och gick ut.

004:038 Och Elisa kom †ter till Gilgal, medan hungersn”den var i landet. N„r d† profetl„rjungarna sutto d„r inf”r honom, sade han till sin tj„nare ½S„tt p† den stora grytan och koka n†got till soppa †t profetl„rjungarna.½
004:039 Och en av dem gick ut p† marken f”r att plocka n†got gr”nt; d† fick han se en vild slingerv„xt, och av den plockade han n†got som liknade gurkor, sin mantel full. N„r han sedan kom in, skar han s”nder dem och lade dem i soppgrytan; ty de k„nde icke till dem.
004:040 Och de ”ste upp †t m„nnen, f”r att de skulle „ta. Men s† snart de hade begynt „ta av soppan, g†vo de upp ett rop och sade: ½D”den „r i grytan, du gudsman!½ Och de kunde icke „ta. 004:041 D† sade han: ½Skaffen hit mj”l.½ Detta kastade han i grytan. D„refter sade han: ½™s upp †t folket och l†t dem „ta.½ Och intet skadligt fanns nu mer i grytan.

004:042 Och en man kom fr†n Baal-Salisa och f”rde med sig †t gudsmannen f”rstlingsbr”d; tjugu kornbr”d, och ax av gr”nskuren s„d i sin p†se. D† sade han: ½Giv det †t folket att „ta.½ 004:043 Men hans tj„nare sade: ½Huru skall jag kunna s„tta fram detta f”r hundra m„n?½ Han sade: ½Giv det †t folket att „ta; ty s† s„ger HERREN: De skola „ta och f† ”ver. 004:044 D† satte han fram det f”r dem. Och de †to och fingo ”ver, s†som HERREN hade sagt.
005:001 Naaman, den arameiske konungens h„rh”vitsman, hade stort anseende hos sin herre och var h”gt aktad, ty genom honom hade HERREN givit seger †t Aram; och han var en tapper stridsman, men spet„lsk.
005:002 Nu hade aram‚erna, en g†ng d† de drogo ut p† str”vt†g, f”rt med sig s†som f†nge ur Israels land en ung flicka, som kom i tj„nst hos Naamans hustru.
005:003 Denna sade till sin fru: ½Ack att min herre vore hos profeten i Samaria, s† skulle denne nog befria honom fr†n hans spet„lska!½ 005:004 D† gick hon †stad och ber„ttade detta f”r sin herre och sade: ½S† och s† har flickan ifr†n Israels land sagt. 005:005 Konungen i Aram svarade: ½Far dit, s† skall jag s„nda brev till konungen i Israel.½ S† for han d† och tog med sig tio talenter silver och sex tusen siklar guld, s† ock tio h”gtidsdr„kter. 005:006 Och han ”verl„mnade brevet till Israels konung, och d„ri stod det: ½Nu, n„r detta brev kommer dig till handa, m† du veta att jag har s„nt till dig min tj„nare Naaman, f”r att du m† befria honom fr†n hans spet„lska.½
005:007 N„r Israels konung hade l„st brevet, rev han s”nder sina kl„der och sade: ½Žr jag d† Gud, s† att jag skulle kunna d”da och g”ra levande, eftersom denne s„nder bud till mig att jag skall befria en man fr†n hans spet„lska? M„rken nu och sen huru han s”ker sak med mig.½

005:008 Men n„r gudsmannen Elisa h”rde att Israels konung hade rivit s”nder sina kl„der, s„nde han till konungen och l„t s„ga: ½Varf”r har du rivit s”nder dina kl„der? L†t honom komma till mig, s† skall han f”rnimma att en profet finnes i Israel.½ 005:009 S† kom d† Naaman med sina h„star och vagnar och stannade vid d”rren till Elisas hus.
005:010 D† s„nde Elisa ett bud ut till honom och l„t s„ga: ½G† bort och bada dig sju g†nger i Jordan, s† skall ditt k”tt †ter bliva sig likt, och du skall bliva ren.½
005:011 Men Naaman blev vred och for sin v„g, i det han sade: ½Jag t„nkte att han skulle g† ut till mig och tr„da fram och †kalla HERRENS, sin Guds, namn och f”ra sin hand fram och †ter ”ver st„llet och s† taga bort spet„lskan.
005:012 Žro icke Damaskus’ floder, Abana och Parpar, b„ttre „n alla vatten Israel? D† kunde jag ju lika g„rna bada mig i dem f”r att bliva ren.½ S† v„nde han om och for sin v„g i vrede. 005:013 Men hans tj„nare gingo fram och talade till honom och sade: ½Min fader, om profeten hade f”relagt dig n†got sv†rt, skulle du d† icke hava gjort det? Huru mycket mer nu, d† han allenast har sagt till dig: ‘Bada dig, s† bliver du ren’! 005:014 D† for han ned och doppade sig i Jordan sju g†nger, s†som gudsmannen hade sagt; och hans k”tt blev d† †ter sig likt, friskt s†som en ung gosses k”tt, och han blev ren.

005:015 D„refter v„nde han tillbaka till gudsmannen med hela sin skara och gick in och tr„dde fram f”r honom och sade: ½Se, nu vet jag att ingen Gud finnes p† hela jorden utom i Israel. S† tag nu emot en tacksamhetssk„nk av din tj„nare.½ 005:016 Men han svarade: ½S† sant HERREN lever, han vilkens tj„nare jag „r, jag vill icke taga emot den.½ Och fast„n han entr„get bad honom att taga emot den, ville han icke. 005:017 D† sade Naaman: ½Om du icke vill detta, s† l†t d† din tj„nare f† s† mycket jord som ett par mul†snor kunna b„ra. Ty din tj„nare vill icke mer offra br„nnoffer och slaktoffer †t andra gudar, utan allenast †t HERREN.
005:018 Detta m† dock HERREN f”rl†ta din tj„nare: n„r min herre g†r in i Rimmons tempel f”r att d„r b”ja kn„, och han d† st”der sig vid min hand, och jag ocks† b”jer kn„ d„r i Rimmons tempel, m† d† HERREN f”rl†ta din tj„nare, n„r jag s† b”jer kn„ i Rimmons tempel.
005:019 Han sade till honom: ½Far i frid.½

Men n„r h„n hade l„mnat honom och farit ett stycke v„g fram†t, 005:020 t„nkte Gehasi, gudsmannen Elisas tj„nare: ½Se, min herre har sl„ppt denne Naaman fr†n Aram, utan att taga emot av honom vad han hade f”rt med sig. S† sant HERREN lever, jag vill skynda efter honom och s”ka f† n†got av honom.½ 005:021 S† gav sig d† Gehasi †stad efter Naaman. Men n„r Naaman s†g n†gon skynda efter sig, steg han med hast ned fr†n vagnen och gick emot honom och sade: ½Allt st†r v„l r„tt till?½ 005:022 Han svarade: ½Ja; men min herre har s„nt mig och l†ter s„ga: ‘Just nu hava tv† unga m„n, profetl„rjungar, kommit till mig fr†n Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och tv† h”gtidsdr„kter.’½
005:023 Naaman svarade: ½V„rdes taga tv† talenter.½ Och han bad honom entr„get och kn”t s† in tv† talenter silver i tv† pungar och tog fram tv† h”gtidsdr„kter, och l„mnade detta †t tv† av sina tj„nare, och dessa buro det framf”r honom. 005:024 Men n„r han kom till kullen, tog han det ur deras hand och lade det i f”rvar i huset; sedan l„t han m„nnen g† sin v„g. 005:025 D„refter gick han in och tr„dde fram f”r sin herre. D† fr†gade Elisa honom: ½Varifr†n kommer du, Gehasi?½ Han svarade: ½Din tj„nare har ingenst„des varit.½
005:026 D† sade han till honom: ½Menar du att jag icke i min ande var med, n„r en man v„nde om fr†n sin vagn och gick emot dig? Žr det nu tid att du skaffar dig silver och skaffar dig kl„der, s† ock olivplanteringar, ving†rdar, f†r och f„kreatur, tj„nare och tj„narinnor,
005:027 nu d† Naamans spet„lska kommer att l†da vid dig och vid dina efterkommande f”r evigt?½ S† gick denne ut ifr†n honom, vit s†som sn” av spet„lska.
006:001 Profetl„rjungarna sade till Elisa: ½Se, rummet d„r vi sitta inf”r dig „r f”r tr†ngt f”r oss.½
006:002 L†t oss d„rf”r g† till Jordan och d„rifr†n h„mta var sin timmerstock, s† att vi d„r kunna bygga oss ett annat hus att sitta i.½ Han svarade: ½G†n †stad.½
006:003 Men en av dem sade: ½V„rdes sj„lv g† med dina tj„naren.½ Han varade: ½Ja, jag skall g† med.½
006:004 S† gick han med dem. Och n„r de kommo till Jordan, begynte de hugga ned tr„d.
006:005 Men under det att en av dem h”ll p† att f„lla en stock, f”ll yxj„rnet i vattnet. D† gav han upp ett rop och sade: ½Ack, min herre, yxan var ju l†nad.½
006:006 Gudsmannen fr†gade: ½Var f”ll den i?½ Och han visade honom st„llet. D† h”gg han av ett stycke tr„ och kastade det i d„r och fick s† j„rnet att flyta upp.
006:007 Sedan sade han: ½Tag nu upp det.½ D† r„ckte mannen ut sin hand och tog det.

006:008 Och konungen i Aram l†g i krig med Israel. Men n„r han r†df”rde sig med sina tj„nare och sade: ½P† det och det st„llet vill jag l„gra mig½,
006:009 d† s„nde gudsmannen bud till Israels konung och l„t s„ga: ½Tag dig till vara f”r att t†ga fram vid det st„llet, ty aram‚erna ligga d„r.½
006:010 D† s„nde Israels konung till det st„lle som gudsmannen hade angivit f”r honom och varnat honom f”r; och han tog sig till vara d„r. Detta skedde icke allenast en g†ng eller tv† g†nger. 006:011 H„r”ver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till sig sina tj„nare och sade till dem: ½Kunnen I icke s„ga mig vem av de v†ra det „r som h†ller med Israels konung?½ 006:012 D† svarade en av hans tj„nare: ½Icke s†, min herre konung; men Elisa, profeten i Israel, kung”r f”r Israels konung vart ord som du talar i din sovkammare.½
006:013 Han sade: ½G†n och sen till, var han finnes, s† att jag kan s„nda †stad och gripa honom.½ Och man ber„ttade f”r honom att han var i Dotan.

006:014 D† s„nde han dit h„star och vagnar och en stor h„r; och de kommo dit om natten och omringade staden.
006:015 N„r nu gudsmannens tj„nare bittida om morgonen stod upp och gick ut, fick han se att en h„r hade l„grat sig runt omkring staden med h„star och vagnar. D† sade tj„naren till honom: ½Ack, min herre, huru skola vi nu g”ra?½
006:016 Han svarade: ½Frukta icke; ty de som „ro med oss „ro flera „n de som „ro med dem.½
006:017 Och Elisa bad och sade: ½HERRE, ”ppna hans ”gon, s† att han ser.½ D† ”ppnade HERREN tj„narens ”gon, och han fick se att berget var fullt med h„star och vagnar av eld, runt omkring Elisa.

006:018 N„r de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade: ½Sl† detta folk med blindhet.½ D† slog han dem med blindhet, s†som Elisa bad.
006:019 Och Elisa sade till dem: ½Detta „r icke den r„tta v„gen eller den r„tta staden. F”ljen mig, s† skall jag f”ra eder till den man som I s”ken.½ D„refter f”rde han dem till Samaria. 006:020 Men n„r de kommo till Samaria, sade Elisa: ½HERRE, ”ppna dessas ”gon, s† att de se.½ D† ”ppnade HERREN deras ”gon, och de fingo se att de voro mitt i Samaria.
006:021 N„r d† Israels konung s†g dem, sade han till Elisa: ½Skall jag hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?½ 006:022 Han svarade: ½Du skall icke hugga ned dem. Du pl„gar ju icke ens hugga ned dem som du har tagit till f†nga med sv„rd och b†ge. S„tt fram f”r dem mat och dryck och l†t dem „ta och dricka, och l†t dem sedan g† till sin herre igen½ 006:023 D† tillredde han †t dem en stor m†ltid, och n„r de hade „tit och druckit, l„t han dem g†; och de gingo till sin herre igen. Sedan kommo icke vidare n†gra arameiska str”vskaror in i Israels land.

006:024 D„refter h„nde sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin h„r och drog upp och bel„grade Samaria. 006:025 Och medan de bel„grade Samaria, uppstod d„r en s† stor hungersn”d, att man betalade †ttio siklar silver f”r ett †snehuvud och fem siklar silver f”r en fj„rdedels kab duvotr„ck. 006:026 Och en g†ng d† Israels konung gick omkring p† muren ropade en kvinna till honom och sade: ½Hj„lp, min herre konung!½ 006:027 Han svarade: ½Hj„lper icke HERREN dig, varifr†n skall d† jag kunna skaffa hj„lp †t dig? Fr†n logen eller fr†n vinpressen?½ 006:028 Och konungen fr†gade henne: ½Vad fattas dig?½ Hon svarade: ½Kvinnan d„r sade till mig: ‘Giv hit din son, s† att vi f† „ta honom i dag, s† skola vi „ta min son i morgon.’ 006:029 S† kokade vi min son och †to upp honom. N„sta dag sade jag till henne: ‘Giv nu hit din son, s† att vi f† „ta honom.’ Men d† g”mde hon undan sin son.½
006:030 N„r konungen h”rde kvinnans ord, rev han s”nder sina kl„der, d„r han gick p† muren. D† fick folket se att han hade s„cktyg inunder, n„rmast kroppen.
006:031 Och han sade: ½Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas, Safats sons, huvud i dag f†r sitta kvar p† honom.½

006:032 S† s„nde han d† dit en man f”re sig, under det att Elisa satt i sitt hus och de „ldste sutto d„r hos honom. Men innan den utskickade hann fram till honom, sade han till de „ldste: ½Sen I huru denne m”rdarson s„nder hit en man f”r att taga mitt huvud? Men sen nu till, att I st„ngen igen d”rren, n„r den utskickade kommer; och sp„rren s† v„gen f”r honom med den. Jag h”r nu ock ljudet av hans herres steg efter honom.½ 006:033 Medan han „nnu talade med dem, kom den utskickade ned till honom. Och denne sade: ½Se, detta „r en olycka som kommer fr†n HERREN; huru skall jag d† l„ngre kunna hoppas p† HERREN?½

006:001 Men Elisa svarade: ½H”ren HERRENS ord. S† s„ger HERREN: I morgon vid denna tid skall man f† ett sea-m†tt fint mj”l f”r en sikel, s† ock tv† sea-m†tt korn f”r en sikel, i Samarias port.½ 006:002 Den k„mpe vid vilkens hand konungen st”dde sig svarade d† gudsmannen och sade: ½Om HERREN ocks† gjorde f”nster p† himmelen, huru skulle v„l detta kunna ske?½ Han sade: ½Du skall f† se det med egna ”gon, men du skall icke f† „ta d„rav.½

007:003 Utanf”r stadsporten uppeh”llo sig d† fyra spet„lska m„n. Dessa sade till varandra: ½Varf”r skola vi stanna kvar h„r, till dess vi d”?½
007:004 Om vi besluta oss f”r att g† in i staden nu d† hungersn”d „r i staden, s† skola vi d” d„r, och om vi stanna h„r, skola vi ock d”. V„lan d†, l†t oss g† ”ver till aram‚ernas l„ger; l†ta de oss leva, s† f† vi leva, och d”da de oss, s† m† vi d”.½ 007:005 S† stodo de d† upp i skymningen f”r att g† in i aram‚ernas l„ger. Men n„r de kommo till utkanten av aram‚ernas l„ger, se, d† fanns ingen m„nniska d„r.
007:006 Ty Herren hade l†tit ett d†n av vagnar och h„star h”ras i aram‚ernas l„ger, ett d†n s†som av en stor h„r, s† att de hade sagt till varandra: ½F”rvisso har Israels konung lejt hj„lp mot oss av hetiternas och egyptiernas konungar, f”r att dessa skola komma ”ver oss.½
007:007 D„rf”r hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade ”vergivit sina t„lt, sina h„star och †snor, l„gret s†dant det stod; de hade flytt f”r att r„dda sina liv. 007:008 N„r de spet„lska nu kommo till utkanten av l„gret, gingo de in i ett t„lt och †to och drucko, och togo d„rur silver och guld och kl„der, och gingo s† bort och g”mde det. Sedan v„nde de tillbaka och gingo in i ett annat t„lt och togo vad d„r fanns, och gingo s† bort och g”mde det.
007:009 Men d„refter sade de till varandra: ½Vi bete oss icke r„tt. I dag kunna vi framb„ra ett gl„djebudskap. Men om vi nu tiga och v„nta till i morgon, n„r det bliver dager, s† skall det tillr„knas oss s†som missg„rning. V„lan d†, l†t oss g† och ber„tta detta i konungens hus.
007:010 S† gingo de †stad och ropade an vakten vid stadsporten och ber„ttade f”r dem och sade: ½Vi kommo till aram‚ernas l„ger, men d„r fanns ingen m„nniska, och icke ett ljud av n†gon m„nniska h”rdes; d„r stodo allenast h„starna och †snorna bundna och t„lten s†som de pl„ga st†.½
007:011 Detta ropades sedan ut av dem som h”llo vakt vid porten, och man f”rkunnade det ocks† inne i konungens hus. 007:012 Konungen stod d† upp om natten och sade till sina tj„nare: ½Jag vill s„ga eder vad aram‚erna hava f”r h„nder mot oss. De veta att vi lida hungersn”d, d„rf”r hava de g†tt ut ur l„gret och g”mt sig ute p† marken, i det de t„nka att de skola gripa oss levande, n„r vi nu g† ut ur staden, och att de s† skola komma in i staden.½
007:013 Men en av hans tj„nare svarade och sade: ½L†t oss taga fem av de †terst†ende h„starna, dem som „nnu finnas kvar h„rinne — det skall ju eljest g† dem s†som det g†r hela hopen av israeliter som „nnu „ro kvar h„rinne, eller s†som det har g†tt hela hopen av israeliter som redan hava omkommit — och l†t oss s„nda †stad och se efter.½
007:014 S† tog man d† tv† vagnar med h„star f”r, och konungen s„nde dem †stad efter aram‚ernas h„r och sade: ½Faren †stad och sen efter.½
007:015 Dessa foro nu efter dem „nda till Jordan; och se, hela v„gen var full med kl„der och andra saker som aram‚erna hade kastat ifr†n sig, n„r de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och ber„ttade detta f”r konungen.
007:016 D† drog folket ut och plundrade Aram‚ernas l„ger; och nu fick man ett sea-m†tt fint mj”l f”r en sikel och likas† tv† sea-m†tt korn f”r en sikel, s†som HERREN hade sagt.

007:017 Och den k„mpe vid vilkens hand konungen pl„gade st”dja sig hade av honom blivit satt till att h†lla ordning vid stadsporten; men folket trampade honom till d”ds i porten, detta i enlighet med gudsmannens ord, vad denne hade sagt, n„r konungen kom ned till honom.
007:018 Ty n„r gudsmannen sade till konungen: ½I morgon vid denna tid skall man i Samarias port f† tv† sea-m†tt korn f”r en sikel och likas† ett sea-m†tt fint mj”l f”r en sikel½, 007:019 d† svarade k„mpen gudsmannen och sade: ½Om HERREN ocks† gjorde f”nster p† himmelen, huru skulle v„l n†got s†dant kunna ske?½ D† sade han: ½Du skall f† se det med egna ”gon, men du skall icke f† „ta d„rav.½
007:020 S† gick det honom ock, ty folket trampade honom till d”ds i porten.
008:001 Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort levande, han sade: ½St† upp och drag bort med ditt husfolk och vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersn”den komma, och den har redan kommit in i landet och skall r„cka i sju †r.½ 008:002 D† stod kvinnan upp och gjorde s†som gudsmannen sade; hon drog bort med sitt husfolk och vistades i filist‚ernas land i sju †r. 008:003 Men n„r de sju †ren voro f”rlidna, kom kvinnan tillbaka ifr†n filist‚ernas land; och hon gick †stad f”r att anropa konungen om att †terf† sitt hus och sin †ker.
008:004 Och konungen h”ll d† p† att tala med Gehasi, gudsmannens tj„nare, och sade: ½F”rt„lj f”r mig alla de stora ting som Elisa har gjort.½
008:005 Och just som han f”rt„ljde f”r konungen huru han hade gjort en d”d levande, d† kom den kvinna vilkens son han hade gjort levande och anropade konungen om att †terf† sitt hus och sin †ker. D† sade Gehasi: ½Min herre konung, detta „r kvinnan, och detta „r hennes son, den som Elisa har gjort levande.½ 008:006 D† fr†gade konungen kvinnan, och hon f”rt„ljde allt f”r honom. Sedan l„t konungen henne f† en hovman med sig och sade: ½Skaffa tillbaka allt vad som tillh”r henne, och d„rtill all avkastning av †kern, fr†n den dag d† hon l„mnade landet „nda till nu.½
008:007 Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i Aram, l†g sjuk. N„r man nu ber„ttade f”r denne att gudsmannen hade kommit dit,
008:008 sade konungen till Hasael: ½Tag sk„nker med dig och g† gudsmannen till m”tes, och fr†ga HERREN genom honom om jag skall tillfriskna fr†n denna sjukdom.
008:009 S† gick d† Hasael honom till m”tes och tog med sig sk„nker, allt det b„sta som fanns i Damaskus, s† mycket som fyrtio kameler kunde b„ra. Och han kom och tr„dde fram f”r honom och sade: ½Din son Ben-Hadad, konungen i Aram, har s„nt mig till dig och l†ter fr†ga: ‘Skall jag tillfriskna fr†n denna sjukdom?’½ 008:010 Elisa svarade honom: ½G† och s„g till honom: ‘Du skall tillfriskna.’ Men HERREN har uppenbarat f”r mig att han likv„l skall d”.½
008:011 Och gudsmannen stirrade framf”r sig och betraktade honom l„nge och v„l; d„refter begynte han gr†ta.
008:012 D† sade Hasael: ½Varf”r gr†ter min herre?½ Han svarade: ½D„rf”r att jag vet huru mycket ont du skall g”ra Israels barn: du skall s„tta eld p† deras f„sten, deras unga m„n skall du dr„pa med sv„rd, deras sp„da barn skall du krossa, och deras havande kvinnor skall du upprista.½
008:013 Hasael sade: ½Vad „r v„l din tj„nare, den hunden, eftersom han skulle kunna g”ra s† stora ting?½ Elisa svarade: ½HERREN har uppenbarat f”r mig att du skall bliva konung ”ver Aram.½ 008:014 Och han gick ifr†n Elisa och kom till sin herre. D† fr†gade denne honom: ½Vad sade Elisa till dig?½ Han svarade: ½Han sade till mig att du skall tillfriskna.½
008:015 Men dagen d„refter tog han t„cket och doppade det i vatten och bredde ut det ”ver hans ansikte; detta blev hans d”d. Och Hasael blev konung efter honom.

008:016 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regerings†r, medan Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i Juda.
008:017 Han var trettiotv† †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade †tta †r i Jerusalem.
008:018 Men han vandrade p† Israels konungars v„g, s†som Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon.
008:019 Dock ville HERREN icke f”rd„rva Juda, f”r sin tj„nare Davids skull, enligt sitt l”fte till honom, att han skulle l†ta honom och hans s”ner hava en lampa f”r alltid.

008:020 I hans tid avf”ll Edom fr†n Juda v„lde och satte en egen konung ”ver sig.
008:021 D† drog Joram ”ver till Sair med alla sina stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall p† edom‚erna, som hade omringat honom, och slog dem och h”vitsmannen ”ver deras vagnar, men folket flydde till sina hyddor.
008:022 S† avf”ll Edom fr†n Juda v„lde, och det har varit skilt d„rifr†n „nda till denna dag. Vid just samma tid avf”ll ock Libna.

008:023 Vad nu mer „r att s„ga om Joram och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 008:024 Och Joram gick till vila hos sina f„der och blev begraven hos sina f„der i Davids stad. Och hans son Ahasja blev konung efter honom.

008:025 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regerings†r blev Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
008:026 Tjugutv† †r gammal var Ahasja, n„r han blev konung, och han regerade ett †r i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, dotter till Omri, Israels konung.
008:027 Han vandrade p† Ahabs hus’ v„g och gjorde vad ont var i HERRENS ”gon likasom Ahabs hus; han var ju n„ra besl„ktad med Ahabs hus. 008:028 Och han drog †stad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot Gilead. Men Joram blev s†rad av aram‚erna.
008:029 D† v„nde konung Joram tillbaka, f”r att i Jisreel l†ta hela sig fr†n de s†r som aram‚erna hade tillfogat honom vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son, Juda konung, for ned f”r att bes”ka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne l†g sjuk.
009:001 Profeten Elisa kallade till sig en av profetl„rjungarna och sade till honom: ½Omgjorda dina l„nder och tag denna oljeflaska med dig, och g† till Ramot i Gilead.
009:002 Och n„r du har kommit dit, s† s”k upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, och g† in och bed honom st† upp, d„r han sitter bland sina br”der, och f”r honom in i den innersta kammaren. 009:003 Tag s† oljeflaskan och gjut olja p† hans huvud och s„g: ‘S† s„ger HERREN: Jag har smort dig till konung ”ver Israel.’ ™ppna sedan d”rren och fly, utan att dr”ja.½
009:004 S† gick d† den unge mannen, profetens tj„nare, †stad till Ramot i Gilead.
009:005 Och n„r han kom dit, fick han se h„rens h”vitsm„n sitta d„r. D† sade han: ½Jag har ett „rende till dig, h”vitsman.½ Jehu fr†gade: ½Till vem av oss alla h„r?½ Han svarade: ½Till dig sj„lv, h”vitsman.½
009:006 D† stod han upp och gick in i huset; och han g”t oljan p† hans huvud och sade till honom: ½S† s„ger HERREN Israels Gud: Jag har smort dig till konung ”ver HERRENS folk, ”ver Israel. 009:007 Och du skall f”rg”ra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill p† Isebel h„mnas mina tj„nare profeterna blod, ja, alla HERRENS tj„nares blod.
009:008 Och Ahabs hela hus skall f”rg†s jag skall utrota allt mank”n av Ahab hus, b†de sm† och stora i Israel.
009:009 Och jag skall g”ra med Ahab hus s†som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och s†som jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus.
009:010 Och hundarna skola „ta upp Isebel p† Jisreels †kerf„lt, och ingen skall begrava henne.½ D„refter ”ppnade han d”rren och flydde.

009:011 N„r sedan Jehu †ter kom ut till sin herres tj„nare, fr†gade man honom: ½Allt st†r v„l r„tt till? Varf”r kom denne vanvetting till dig?½ Han svarade dem: ½I k„nnen ju den mannen och hans tal.½
009:012 Men de sade: ½Du vill bedraga oss; s„g oss sanningen.½ D† sade han: ½S† och s† talade han till mig och sade: ‘S† s„ger HERREN: Jag har smort dig till konung ”ver Israel.’½ 009:013 Strax tog d† var och en av dem sin mantel och lade den under honom p† sj„lva trappan; och de st”tte i basun och ropade: ½Jehu har blivit konung.½

009:014 Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en sammansv„rjning mot Joram. (Joram hade d† med hela Israel legat vid Ramot i Gilead f”r att f”rsvara det mot Hasael, konungen i Aram;
009:015 men sj„lv hade konung Joram v„nt tillbaka, f”r att i Jisreel l†ta hela sig fr†n de s†r som aram‚erna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade: ½Om I s† viljen, s† l†ten ingen slippa ut ur staden, som kan g† †stad och ber„tta detta i Jisreel.½
009:016 Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram l†g sjuk d„r; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned f”r att bes”ka Joram.
009:017 N„r nu v„ktaren som stod p† tornet i Jisreel fick se Jehus skara, d† han kom, sade han: ½Jag ser en skara.½ D† bj”d Joram att man skulle taga en ryttare och s„nda honom dem till m”tes och l†ta honom fr†ga om allt stode r„tt till. 009:018 Ryttaren red honom d† till m”tes och sade: ½Konungen l†ter fr†ga ‘Allt st†r v„l r„tt till?’½ D† svarade Jehu: ½Vad kommer den saken dig vid? V„nd, och f”lj efter mig.½ Och v„ktaren ber„ttade och sade: ½Den utskickade har hunnit fram till dem, men han kommer icke tillbaka.½
009:019 D† s„nde han en annan ryttare. n„r denne hade hunnit fram till dem, sade han: ½Konungen l†ter fr†ga: ‘Allt st†r v„l r„tt till?’½ Jehu svarade: ½Vad kommer den saken dig vid? V„nd, och f”lj efter mig.½
009:020 V„ktaren ber„ttade †ter och sade: ½Han har hunnit fram till dem men han kommer icke tillbaka. P† deras s„tt att fara fram ser det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram s†som en vanvetting.½

009:021 D† sade Joram: ½Sp„nn f”r.½ Och man sp„nde f”r hans vagn. Och Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var och en i sin vagn; de foro ut f”r att m”ta Jehu. Och de tr„ffade tillsammans med honom p† jisreeliten Nabots †kerstycke. 009:022 N„r Joram nu fick se Jehu, sade han: ½Allt st†r v„l r„tt till, Jehu?½ Denne svarade: ½Huru skulle det kunna st† r„tt till, s† l„nge som du t†l din moder Isebels avgudiska v„sen och hennes m†nga trolldomskonster?½
009:023 D† sv„ngde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till Ahasja: ½F”rr„deri, Ahasja!½
009:024 Men Jehu hade fattat b†gen i sin hand och sk”t Joram i ryggen, att pilen gick ut genom hj„rtat, och han sj”nk ned i sin vagn. 009:025 D„refter sade han till sin livk„mpe Bidkar: ½Tag honom och kasta ut honom p† jisreeliten Nabots †kerstycke; kom ih†g huru HERREN, n„r jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om denne uttalade den utsagan:
009:026 ‘Sannerligen, s† visst som jag i g†r s†g Nabots och hans s”ners blod, s„ger HERREN, skall jag just p† detta †kerstycke vederg„lla dig, s„ger HERREN.’ Tag d„rf”r honom nu och kasta ut honom h„r p† †kerstycket, i enlighet med HERRENS ord.½

009:027 N„r Ahasja, Juda konung, s†g detta, flydde han †t Tr„dg†rdshuset till. Men Jehu jagade efter honom och ropade: ½Skjuten ned ocks† honom i vagnen.½ S† skedde ock p† Gurh”jden vid Jibleam; men han flydde vidare till Megiddo och dog d„r. 009:028 Sedan f”rde hans tj„nare honom i vagnen till Jerusalem; och man begrov honom i hans grav hos hans f„der, i Davids stad. 009:029 Ahasja hade blivit konung ”ver Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte regerings†r.

009:030 S† kom nu Jehu till Jisreel. N„r Isebel fick h”ra detta, sminkade hon sig kring ”gonen och smyckade sitt huvud och s†g ut genom f”nstret.
009:031 Och n„r Jehu kom in genom porten, ropade hon: ½Allt st†r v„l r„tt till, du, Simri, som har dr„pt din herre?½ 009:032 Han lyfte sitt ansikte upp mot f”nstret och sade: ½Vem h†ller med mig? Vem?½ D† s†go tv† eller tre hovm„n ut, ned p† honom. 009:033 Han sade: ½St”rten ned henne.½ Och de st”rtade ned henne, s† att hennes blod st„nkte p† v„ggen och p† h„starna; och han k”rde ”ver henne.
009:034 D„refter gick han in och †t och drack. Sedan sade han: ½Tagen vara p† henne, den f”rbannade, och begraven henne, ty hon „r dock en konungadotter.½
009:035 Men n„r de d† gingo †stad f”r att begrava henne, funno de av henne intet annat „n huvudsk†len, f”tterna och h„nderna. 009:036 och de v„nde tillbaka och ber„ttade detta f”r honom. D† sade han: ½Detta „r vad HERREN talade genom sin tj„nare tisbiten Elia, i det han sade: ‘P† Jisreels †kerf„lt skola hundarna „ta upp Isebels k”tt;
009:037 och Isebels d”da kropp skall ligga s†som g”dsel p† marken p† Jisreels †kerf„lt, s† att ingen skall kunna s„ga: Detta „r Isebel.’½
010:001 Men Ahab hade sjuttio s”ner i Samaria. Och Jehu skrev brev och s„nde till Samaria, till de ”verste i Jisreel, de „ldste, och till de fostrare som Ahab hade utsett;
010:002 han skrev: ½Nu, n„r detta brev kommer eder till handa, I som haven eder herres s”ner hos eder, och som haven vagnarna och h„starna hos eder, och d„rtill en bef„st stad och vapen, 010:003 m†n I utse den som „r b„st och l„mpligast av eder herres s”ner och s„tta honom p† hans faders tron och strida f”r eder herres hus.½
010:004 Men de blevo ”verm†ttan f”rskr„ckta och sade: ½De tv† konungarna hava ju icke kunnat h†lla st†nd mot honom; huru skulle d† vi kunna h†lla st†nd!½
010:005 Och ”verhovm„staren och h”vdingen ”ver staden och de „ldste och konungas”nernas fostrare s„nde till Jehu och l„to s„ga: ½Vi „ro dina tj„nare; allt vad du s„ger oss villa vi g”ra. Vi vilja icke g”ra n†gon till konung; g”r vad dig t„ckes.½

010:006 D† skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: ½Om I h†llen med mig och viljen lyssna till mina ord, s† tagen huvudena av eder herres s”ner och kommen i morgon vid denna tid till mig i Jisreel.½ De sjuttio konungas”nerna bodde n„mligen hos de store i staden, vilka fostrade dem. 010:007 D† nu brevet kom dem till handa, togo de konungas”nerna och slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och s„nde dem till honom i Jisreel.
010:008 N„r d† ett bud kom och ber„ttade f”r honom att de hade f”rt dit konungas”nernas huvuden, sade han: ½L„ggen dem till i morgon i tv† h”gar vid ing†ngen till porten.½
010:009 Och om morgonen gick han ut och st„llde sig d„r och sade till allt folket: ½I „ren utan skuld. Det „r jag som har anstiftat sammansv„rjningen mot min herre och dr„pt honom; men vem har slagit ihj„l alla dessa?
010:010 M„rken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet som HERREN har talat mot Ahabs hus. Ja, HERREN har gjort vad han har sagt genom sin tj„nare Elia.½
010:011 Sedan, dr„pte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, s† ock alla hans store och hans f”rtrogne och hans pr„ster; han l„t ingen slippa undan.

010:012 D„refter stod han upp och begav sig †stad till Samaria; men under v„gen, n„r Jehu kom till Bet-Eked-Haroim, 010:013 tr„ffade han p† Ahasjas, Juda konungs, br”der. Han fr†gade dem: ½Vilka „ren I?½ De svarade: ½Vi „ro Ahasjas br”der, och vi „ro p† v„g ned f”r att h„lsa p† konungas”nerna och konungamoderns s”ner.½
010:014 Han sade: ½Gripen dem levande.½ D† grepo de dem levande och slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotv†; han l„t ingen av dem bliva kvar.
010:015 N„r han sedan begav sig d„rifr†n, tr„ffade han Jonadab, Rekabs son, som kom honom till m”tes; och han h„lsade p† honom och sade till honom: ½Žr du lika redligt sinnad mot mig som jag „r mot dig?½ Jonadab svarade: ½Ja.½ ½Žr det s†½, sade han, ½s† r„ck mig din hand.½ D† r„ckte han honom sin hand; och han l„t honom stiga upp till sig i vagnen.
010:016 Och han sade: ½Far med mig och se huru jag nit„lskar f”r HERREN.½ S† k”rde man †stad med honom i hans vagn. 010:017 Och n„r han kom till Samaria, dr„pte han alla som voro kvar av Ahabs hus i Samaria och f”rgjorde det s†, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Elia.

010:018 Och Jehu f”rsamlade allt folket och sade till dem: ½Ahab har tj„nat Baal litet; Jehu skall tj„na honom mycket. 010:019 S† kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tj„nare och alla hans pr„ster — ingen f†r saknas — ty jag har ett stort offer †t Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista livet.½ Men Jehu gjorde s† med led list, i avsikt att utrota Baals tj„nare.
010:020 D„refter sade Jehu: ½P†lysen en helig h”gtidsf”rsamling †t Baal.½ D† lyste man ut en s†dan.
010:021 Och Jehu s„nde bud ”ver hela Israel, och alla Baals tj„nare kommo; Ingen underl„t att komma. Och de gingo in i Baals tempel, och Baals tempel blev fullt, ifr†n den ena „ndan till den andra. 010:022 Sedan sade han till f”rest†ndaren f”r kl„dkammaren: ½Tag fram kl„der †t alla Baals tj„nare.½ Och han tog fram kl„derna †t dem. 010:023 D„refter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Och han sade till Baals tj„nare: ½Sen nu noga efter, att h„r bland eder icke finnes n†gon HERRENS tj„nare, utan allenast s†dana som tj„na Baal.

010:024 De gingo allts† in f”r att offra slaktoffer och br„nnoffer. Men Jehu hade d„rutanf”r st„llt †ttio man och sagt: ½Om n†gon slipper undan av de m„n som jag nu ”verl„mnar i edra h„nder, s† skall liv givas f”r liv.½
010:025 Och n„r man hade offrat br„nnoffret, sade Jehu till drabanterna och k„mparna: ½G†n in och sl†n ned dem; l†ten ingen komma ut.½ Och de slogo dem med sv„rdsegg, och drabanterna och k„mparna kastade undan deras kroppar. D„refter gingo de in i det inre av Baals tempel
010:026 och kastade ut stoderna ur Baals tempel och br„nde upp dem. 010:027 Och sj„lva Baalsstoden br”to de ned; de br”to ock ned Baals tempel och gjorde d„rav avtr„den, som finnas kvar „nnu i dag.

010:028 S† utrotade Jehu Baal ur Israel. 010:029 Men fr†n de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, fr†n dem avstod icke Jehu, icke fr†n guldkalvarna i Betel och Dan.
010:030 Och HERREN sade till Jehu: ½D„rf”r att du har v„l utf”rt vad r„tt var i mina ”gon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, d„rf”r skola dina s”ner till fj„rde led sitta p† Israels tron.
010:031 Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels Guds, lag av allt sitt hj„rta; han avstod icke fr†n de Jerobeams synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.

010:032 Vid denna tid begynte HERREN sk„ra bort stycken fr†n Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras gr„ns 010:033 och intog ”stra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, omr†det fr†n Aroer vid b„cken Arnon, b†de Gilead och Basan.

010:034 Vad nu mer „r att s„ga om Jehu, om allt vad han gjorde och om alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika.
010:035 Och Jehu gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom. 010:036 Den tid Jehu regerade ”ver Israel Samaria var tjugu†tta †r. 011:001 N„r Atalja, Ahasjas moder, f”rnam att hennes son var d”d, stod hon upp och f”rgjorde hela konungasl„kten. 011:002 Men just n„r konungabarnen skulle d”das, tog Joseba, konung Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade honom j„mte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; d„r h”ll man honom dold f”r Atalja, s† att han icke blev d”dad. 011:003 Sedan var han hos henne i HERRENS hus, d„r han f”rblev g”md i sex †r, medan Atalja regerade i landet.

011:004 Men i det sjunde †ret s„nde Jojada †stad och l„t h„mta kar‚ernas och drabanternas underh”vitsm„n och f”rde dem in till sig i HERRENS hus; och sedan han hade gjort en ”verenskommelse med dem och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens son.
011:005 D„refter bj”d han dem och sade: ½Detta „r vad I skolen g”ra: en tredjedel av eder, I som haven att intr„da i vakth†llningen p† sabbaten, skall h†lla vakt i konungshuset 011:006 och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom drabanterna; s† skolen h†lla vakt vid huset var i sin ordning. 011:007 Men de b†da andra avdelningarna av eder, n„mligen alla som hava att avg† fr†n vakth†llningen p† sabbaten, de skola h†lla vakt i HERRENS hus hos konungen.
011:008 I skolen st„lla eder runt omkring; konungen, var och en med sina vapen i handen; och om n†gon vill tr„nga sig inom leden, skall han d”das. Och I skolen f”lja konungen, vare sig han g†r ut eller in.

011:009 Underh”vitsm„nnen gjorde allt vad pr„sten Jojada hade bjudit dem; var och en av dem tog sina m„n, b†de de som skulle intr„da i vakth†llningen p† sabbaten och de som skulle avg† d„rifr†n p† sabbaten, och de kommo s† till pr„sten Jojada. 011:010 Och pr„sten gav †t underh”vitsm„nnen det spjut och de sk”ldar som hade tillh”rt konung David, och som funnos i HERRENS hus. 011:011 Och drabanterna st„llde upp sig, var och en med sina vapen i handen, fr†n husets s”dra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen. 011:012 D„refter f”rde han ut konungasonen och satte p† honom kronan och gav honom vittnesb”rdet; och de gjorde honom till konung och smorde honom. Och de klappade i h„nderna och ropade: ½Leve konungen!½

011:013 N„r Atalja nu h”rde drabanternas och folkets rop, gick hon in i HERRENS hus till folket.
011:014 D„r fick hon d† se konungen st† vid pelaren, s†som ”vligt var, och h”vitsm„nnen och trumpetbl†sarna bredvid konungen, och fick h”ra huru hela folkm„ngden jublade och st”tte i trumpeterna. D† rev Atalja s”nder sina kl„der och utropade: ½Sammansv„rjning! Sammansv„rjning!½
011:015 Men pr„sten Jojada gav underh”vitsm„nnen som anf”rde skaran denna befallning: ½F”ren henne ut mellan leden, och om n†gon f”ljer henne, s† m† han d”das med sv„rd.½ Pr„sten ville n„mligen f”rhindra att hon d”dades i HERRENS hus. 011:016 Allts† grepo de henne, och n„r hon hade kommit till den plats d„r h„starna pl„gade f”ras in i konungshuset, d”dades hon d„r. 011:017 Och Jojada sl”t det f”rbundet mellan HERREN, konungen och folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han sl”t ock ett f”rbund mellan konungen och folket.
011:018 Och hela folkm„ngden begav sig till Baals tempel och rev ned det och f”rst”rde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan, Baals pr„st, dr„pte de framf”r altarna. D„refter st„llde pr„sten ut vakter vid HERRENS hus.
011:019 Och han tog med sig underh”vitsm„nnen j„mte kar‚erna och drabanterna och hela folkm„ngden, och de f”rde konungen ned fr†n HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och han satte sig p† konungatronen.
011:020 Och hela folkm„ngden gladde sig, och staden f”rblev lugn. Men Atalja hade de d”dat med sv„rd i konungshuset.

012:021 Joas var sju †r gammal, n„r han blev konung.

012:001 I Jehus sjunde regerings†r blev Joas konung, och han regerade fyrtio †r i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, fr†n Beer-Seba. 012:002 Och Joas gjorde vad r„tt var HERRENS ”gon, s† l„nge han levde, pr„sten Jojada hade varit hans l„rare.
012:003 Dock blevo offerh”jderna icke avskaffade, utan folket fortfor att framb„ra offer och t„nda offereld p† h”jderna.

012:004 Och Joas sade till pr„sterna: ½Alla penningar vilka s†som heliga g†vor inflyta till HERRENS hus, g†ngbara penningar, s†dana som utg”ra l”sen f”r personer, efter det v„rde som f”r var och en best„mmes, och alla penningar som n†gon av sitt hj„rta manas att b„ra till HERRENS hus,
012:005 dem skola pr„sterna taga emot, var och en av sina bekanta, och de skola d„rmed s„tta i st†nd vad som „r f”rfallet p† HERRENS hus, ”verallt d„r n†got f”rfallet finnes.½ 012:006 Men i konung Joas’ tjugutredje regerings†r hade pr„sterna „nnu icke satt i st†nd vad som var f”rfallet p† huset. 012:007 D† kallade konung Joas till sig pr„sten Jojada och de ”vriga pr„sterna och sade till dem: ½Varf”r s„tten I icke i st†nd vad som „r f”rfallet p† huset? Nu f†n I icke l„ngre taga emot penningar av edra bekanta, utan I skolen l„mna dem ifr†n eder till det som „r f”rfallet p† huset.½
012:008 Och pr„sterna samtyckte till att icke taga emot penningar av folket, och ej heller befatta sig med att s„tta i st†nd vad som var f”rfallet p† huset.
012:009 D† tog pr„sten Jojada en kista och borrade ett h†l p† locket och st„llde den bredvid altaret, p† h”gra sidan, n„r man g†r in i HERRENS hus. Och pr„sterna som h”llo vakt vid tr”skeln lade dit alla penningar som infl”to till HERRENS hus. 012:010 Men s† snart de d† m„rkte att mycket penningar fanns i kistan, gick konungens sekreterare ditupp j„mte ”verstepr„sten, och de kn”to in och r„knade sedan de penningar som funnos i HERRENS hus.
012:011 D„refter ”verl„mnades de uppv„gda penningarna †t de m„n som f”rr„ttade arbete s†som tillsyningsm„n vid HERRENS hus, och dessa betalade ut dem †t de timmerm„n och byggningsm„n som arbetade p† HERRENS hus,
012:012 och †t murarna och stenhuggarna, s† ock till ink”p av tr„virke och huggen sten f”r att s„tta i st†nd vad som var f”rfallet p† HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter f”r att s„tta huset i st†nd.
012:013 Men man gjorde inga silverfat f”r HERRENS hus, ej heller knivar, sk†lar, trumpeter eller andra f”rem†l av guld eller av silver, f”r de penningar som infl”to till HERRENS hus, 012:014 utan man gav dem †t arbetarna, och dessa satte d„rf”r HERRENS hus i st†nd.
012:015 Och man h”ll icke n†gon r„kenskap med de m„n †t vilka penningarna ”verl„mnades, f”r att de skulle giva dem †t arbetarna, utan de fingo handla p† heder och tro. 012:016 Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till HERRENS hus utan tillf”llo pr„sterna.

012:017 P† den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och bel„grade Gat och intog det, d„refter st„llde Hasael sitt t†g upp mot Jerusalem.
012:018 D† tog Joas, Juda konung, allt vad hans f„der Josafat, Joram och Ahasja, Juda konungar, hade helgat †t HERREN, och vad han sj„lv hade helgat †t HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och s„nde det till Hasael, konungen i Aram, och d† l„mnade denne Jerusalem i fred.

012:019 Vad nu mer „r att s„ga om Joas och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 012:020 Och hans tj„nare uppreste sig och sammansvuro sig och dr„pte Joas i Millobyggnaden, som str„cker sig ned mot Silla. 012:021 Det var hans tj„nare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slogo honom till d”ds. Och man begrov honom hos hans f„der i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom 013:001 I Joas’, Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regerings†r blev Joahas, Jehus son, konung ”ver Israel i Samaria och regerade i sjutton †r.
013:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon och f”ljde efter de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; fr†n dem avstod han icke. 013:003 D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i Hasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaels sons, hand hela denna tid.
013:004 (Men Joahas b”nf”ll inf”r HERREN, och HERREN h”rde honom, eftersom han s†g Israels betryck, d† nu konungen i Aram f”rtryckte dem.
013:005 Och HERREN gav †t Israel en fr„lsare, s† att de blevo r„ddade ur aram‚ernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor s†som f”rut.
013:006 Dock avstodo de icke fr†n de Jerobeams hus’ synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. Aseran fick ocks† st† kvar i Samaria.)
013:007 Ty han hade icke l†tit Joahas beh†lla mer folk „n femtio ryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; s† illa f”rgjorde dem konungen i Aram; han slog dem, s† att de blevo s†som stoft, n„r man tr”skar.

013:008 Vad nu mer „r att s„ga om Joahas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika.
013:009 Och Joahas gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joas blev konung efter honom. 013:010 I Joas’, Juda konungs, trettiosjunde regerings†r blev Joas, Joahas’ son, konung ”ver Israel i Samaria och regerade i sexton †r.
013:011 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon; han avstod icke fr†n n†gon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.

013:012 Vad nu mer „r att s„ga om Joas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 013:013 Och Joas gick till vila hos sina f„der, och Jerobeam besteg hans tron. Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar.

013:014 Men n„r Elisa l†g sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas, Israels konung, ned till honom. Och han satt hos honom gr†tande och sade: ½Min fader, min fader! Du som f”r Israel „r b†de vagnar och ryttare!½
013:015 D† sade Elisa till honom: ½H„mta en b†ge och pilar.½ Och han h„mtade †t honom en b†ge och pilar.
013:016 D† sade han till Israels konung: ½Fatta i b†gen med din hand.½ Och n„r han hade gjort detta, lade Elisa sina h„nder p† konungens h„nder.
013:017 D„refter sade han: ½™ppna f”nstret mot ”ster.½ Och n„r han hade ”ppnat det, sade Elisa: ½Skjut.½ Och han sk”t. D† sade han: ½En HERRENS segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall sl† aram‚erna vid Afek, s† att de f”rg”ras.½
013:018 D„refter sade han: ½Tag pilarna.½ Och n„r han hade tagit dem, sade han till Israels konung: ½Sl† p† jorden.½ D† slog han tre g†nger och sedan h”ll han upp.
013:019 D† blev gudsmannen vred p† honom och sade: ½Du skulle slagit fem eller sex g†nger, ty d† skulle du hava slagit aram‚erna s†, att de hade blivit f”rgjorda; men nu kommer du att sl† aram‚erna allenast tre g†nger.½

013:020 S† dog d† Elisa, och man begrov honom. Men moabitiska str”vskaror pl„gade falla in i landet, vid †rets ing†ng. 013:021 S† h„nde sig, att just n„r n†gra h”llo p† att begrava en man, fingo de se en str”vskara; d† kastade de mannen i Elisas grav. N„r d† mannen kom i ber”ring med Elisas ben, fick han liv igen och reste sig upp p† sina f”tter.

013:022 Och Hasael, konungen i Aram, hade f”rtryckt Israel, s† l„nge Joahas levde.
013:023 Men HERREN blev dem n†dig och f”rbarmade sig ”ver dem och v„nde sig till dem, f”r det f”rbunds skull som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob; ty han ville icke f”rd„rva dem, och han hade „nnu icke kastat dem bort ifr†n sitt ansikte. 013:024 Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev konung efter honom.
013:025 D† tog Joas, Joahas’ son, tillbaka fr†n Ben-Hadad, Hasaels son, de st„der som denne i krig hade tagit ifr†n hans fader Joahas. Tre g†nger slog Joas honom och †tertog s† Israels st„der.
014:001 I Joas’, Joahas’ sons, Israels konungs, andra regerings†r blev Amasja, Joas’ son, konung i Juda.
014:002 Han var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tjugunio †r i Jerusalem. Hans moder hette Joaddin, fr†n Jerusalem.
014:003 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, dock icke s†som hans fader David; men han gjorde i allt s†som hans fader Joas hade gjort.
014:004 Offerh”jderna blevo likv„l icke avskaffade, utan folket fortfor att framb„ra offer och t„nda offereld p† h”jderna. 014:005 Och sedan konungad”met hade blivit bef„st i hans hand, l„t han dr„pa dem av sina tj„nare, som hade dr„pt hans fader, konungen. 014:006 Men m”rdarnas barn d”dade han icke, i enlighet med vad f”reskrivet var i Moses lagbok, d„r HERREN hade bjudit och sagt: ½F”r„ldrarna skola icke d”das f”r sina barns skull, och barnen skola icke d”das f”r sina f”r„ldrars skull, utan var och en skall d” genom sin egen synd.½
014:007 Han slog edom‚erna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela med strid och gav det namnet Jokteel, s†som det heter „nnu i dag.
014:008 D„refter skickade Amasja s„ndebud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och l„t s„ga: ½Kom, l†t oss drabba samman med varandra.½
014:009 Men Joas, Israels konung, s„nde d† till Amasja, Juda konung, och l„t svara: ½T”rnbusken p† Libanon s„nde en g†ng bud till cedern p† Libanon och l„t s„ga: ‘Giv din dotter †t min son till hustru.’ Men sedan gingo markens djur p† Libanon fram ”ver t”rnbusken och trampade ned den.
014:010 Du har slagit Edom, och d„r”ver f”rh„ver du dig i ditt hj„rta. Men l†t dig n”ja med den „ran, och stanna hemma. Varf”r utmanar du olyckan, dig sj„lv och Juda med dig till fall?½ 014:011 Men Amasja ville icke h”ra h„rp†, och Joas, Israels konung, drog d† upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som h”r till Juda. 014:012 Och Juda m„n blevo slagna av Israels m„n och flydde, var och en till sin hydda.
014:013 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev tagen till f†nga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och n„r de kommo till Jerusalem, br”t han ned ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten, och d„rifr†n „nda till H”rnporten, fyra hundra alnar.
014:014 Och han tog allt guld och silver och alla k„rl som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, d„rtill ock gisslan, och v„nde s† tillbaka till Samaria.

014:015 Vad nu mer „r att s„ga om Joas, om vad han gjorde och om hans bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 014:016 Och Joas gick till vila hos sina f„der och blev begraven i Samaria, hos Israels konungar. Och hans son Jerobeam blev konung efter honom.
014:017 Men Amasja, Joas’ son, Juda konung, levde i femton †r efter Joas’, Joahas’ sons, Israels konungs, d”d. 014:018 Vad nu mer „r att s„ga om Amasja, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika.
014:019 Och en sammansv„rjning anstiftades mot honom i Jerusalem, s† att han m†ste fly till Lakis. D† s„ndes m„n efter honom till Lakis, och dessa d”dade honom d„r.
014:020 Sedan f”rde man honom d„rifr†n p† h„star; och han blev begraven i Jerusalem hos sina f„der i Davids stad.

014:021 Och allt folket i Juda tog Asarja som d† var sexton †r gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas st„lle. 014:022 Det var han som bef„ste Elat; ock han lade det †ter under Juda, sedan konungen hade g†tt till vila hos sina f„der.

014:023 I Amasjas, Joas’ sons, Juda konungs, femtonde regerings†r blev Jerobeam, Joas’ son, konung ”ver Israel i Samaria och regerade i fyrtioett †r.
014:024 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon; han avstod icke fr†n n†gon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
014:025 Han †tervann Israels omr†de, fr†n det st„lle d„r v„gen g†r till Hamat „nda till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tj„nare profeten Jona, Amittais son, fr†n Gat-Hahefer.
014:026 Ty HERREN s†g att Israels betryck var mycket sv†rt, och att det var ute med alla och envar, och att Israel icke hade n†gon hj„lpare.
014:027 Och HERREN hade „nnu icke beslutit att utpl†na Israels namn under himmelen; d„rf”r fr„lste han dem genom Jerobeam, Joas’ son.

014:028 Vad nu mer „r att s„ga om Jerobeam, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter och hans krig, s† ock om huru han †t Israel †tervann den del av Damaskus och Hamat, som en g†ng hade tillh”rt Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika.
014:029 Och Jerobeam gick till vila hos sina f„der, Israels konungar. Och hans son Sakarja blev konung efter honom. 015:001 I Jerobeams, Israels konungs, tjugusjunde regerings†r blev Asarja, Amasjas son, konung i Juda.
015:002 Han var sexton †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade femtiotv† †r i Jerusalem. Hans moder hette Jekolja, fr†n Jerusalem.
015:003 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans fader Amasja hade gjort.
015:004 Dock blevo offerh”jderna icke avskaffade, utan folket fortfor att framb„ra offer och t„nda offereld p† h”jderna. 015:005 Men HERREN hems”kte konungen, s† att han blev spet„lsk f”r hela sitt liv; och han bodde sedan i ett s„rskilt hus. Jotam, konungens son, f”restod d† hans hus och d”mde folket i landet.

015:006 Vad nu mer „r att s„ga om Asarja och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 015:007 Och Asarja gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom hos hans f„der i Davids stad. Och hans son Jotam blev konung efter honom.

015:008 I Asarjas, Juda konungs, trettio†ttonde regerings†r blev Sakarja, Jerobeams son, konung ”ver Israel i Samaria och regerade i sex m†nader.
015:009 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, s†som hans f„der hade gjort; han avstod icke fr†n de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. 015:010 Och Sallum, Jabes’ son, anstiftade en sammansv„rjning mot honom och slog honom till d”ds i folkets †syn, och blev s† konung i hans st„lle

015:011 Vad nu mer „r att s„ga om Sakarja, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika.
015:012 S†, uppfylldes det ord som HERREN, hade talat till Jehu, n„r han sade: ½Dina s”ner till fj„rde led skola sitta p† Israels tron.½ Det skedde s†.

015:013 Sallum, Jabes’ son, blev konung i Ussias, Juda konungs, trettionionde regerings†r, och han regerade en m†nads tid i Samaria.
015:014 Men d† drog Menahem, Gadis son, upp fr†n Tirsa och kom till Samaria och slog Sallum, Jabes’ son, till d”ds i Samaria, och blev s† konung i hans st„lle
015:015 Vad nu mer „r att s„ga om Sallum och om den sammansv„rjning han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 015:016 Vid den tiden f”rh„rjade Menahem Tifsa med allt vad d„rinne var, s† ock hela dess omr†de, fr†n Tirsa; ty staden hade icke ”ppnat portarna, d„rf”r h„rjade han den, och alla dess havande kvinnor l„t han upprista.

015:017 I Asarjas, Juda konungs, trettionionde regerings†r blev Menahem, Gadis son, konung ”ver Israel och regerade i tio †r, i Samaria. 015:018 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon; han avstod icke, s† l„nge han levde, fr†n de Jerobeams Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
015:019 Och Pul, konungen i Assyrien, f”ll in i landet; d† gav Menahem †t Pul tusen talenter silver, f”r att han skulle underst”dja honom och bef„sta konungad”met i hans hand. 015:020 Och de penningar som Menahem skulle giva †t konungen i Assyrien tog han ut genom att l„gga skatt p† alla rika m„n i Israel, en skatt av femtio siklar silver p† var och en. S† v„nde d† konungen i Assyrien tillbaka och stannade icke d„r i landet.

015:021 Vad nu mer „r att s„ga om Menahem och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika. 015:022 Och Menahem gick till vila hos sina f„der. Och hans son Pekaja blev konung efter honom.

015:023 I Asarjas, Juda konungs, femtionde regerings†r blev Pekaja, Menahems son, konung ”ver Israel i Samaria och regerade i tv† †r.
015:024 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon; han avstod icke fr†n de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
015:025 Och Peka, Remaljas son, hans livk„mpe, anstiftade en sammansv„rjning mot honom och dr„pte honom i Samaria, i konungshusets palatsbyggnad, han tillika med Argob och Arje; d„rvid hade han med sig femtio gileaditer. S† d”dade han honom och blev konung i hans st„lle.

015:026 Vad nu mer „r att s„ga om Pekaja och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika.

015:027 I Asarjas, Juda konungs, femtioandra regerings†r blev Peka, Remaljas son, konung ”ver Israel i Samaria och regerade i tjugu †r.
015:028 Han gjorde vad ont var i HERRENS ™gon; han avstod icke fr†n de Jerobeams; Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
015:029 I Pekas, Israels konungs, tid kom Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien, och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor, Gilead och Galileen, hela Naftali land, och f”rde folket bort till Assyrien.
015:030 Och Hosea, Elas son, anstiftade en sammansv„rjning mot Peka, Remaljas son, och slog honom till d”ds och blev s† konung i hans st„lle, i Jotams, Ussias sons, tjugonde regerings†r.

015:031 Vad nu mer „r att s„ga om Peka och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr”nika.

015:032 I Pekas, Remaljas sons, Israels konungs, andra regerings†r blev Jotam, Ussias son, konung i Juda.
015:033 Han var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade sexton †r i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks dotter.
015:034 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon; han gjorde alldeles s†som hans fader Ussia hade gjort.
015:035 Dock blevo offerh”jderna icke avskaffade, utan folket fortfor att framb„ra offer och t„nda offereld p† h”jderna. Han byggde ™vre porten till HERRENS hus.

015:036 Vad nu mer „r att s„ga om Jotam, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika.
015:037 Vid den tiden begynte HERREN att l†ta Juda hems”kas av Resin, konungen i Aram, och av Peka, Remaljas son. 015:038 Och Jotam gick till vila hos sina f„der och blev begraven hos sina f„der i sin fader Davids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom.
016:001 I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regerings†r blev Ahas, Jotams son, konung i Juda.
016:002 Tjugu †r gammal var Ahas, n„r han blev konung, och han regerade sexton †r i Jerusalem. Han gjorde icke vad r„tt var i HERRENS, sin Guds, ”gon, s†som hans fader David, 016:003 utan vandrade p† Israels konungars v„g; ja, han l„t ock sin son g† genom eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn.
016:004 Och han frambar offer och t„nde offereld p† h”jderna och kullarna och under alla gr”na tr„d.

016:005 P† den tiden drogo Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels konung, upp f”r att er”vra Jerusalem; och de innesl”to Ahas, men kunde icke er”vra staden. 016:006 Vid samma tid †tervann Resin, konungen i Aram, Elat †t Aram och jagade Juda m„n bort ifr†n Elot. D„refter kommo aram‚erna till Elat och bosatte sig d„r, och d„r bo de „nnu i dag. 016:007 Men Ahas skickade s„ndebud till Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien, och l„t s„ga: ½Jag „r din tj„nare och din son. Drag hitupp och fr„ls mig fr†n Arams konung och fr†n Israels konung, ty de hava ”verfallit mig.½
016:008 Och Ahas tog det silver och guld som fanns i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, och s„nde det s†som sk„nk till konungen i Assyrien.
016:009 Och konungen i Assyrien lyssnade till honom: konungen i Assyrien drog upp mot Damaskus och intog det och f”rde bort folket till Kir och d”dade Resin.
016:010 Sedan for konung Ahas till Damaskus f”r att d„r m”ta Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien. Och n„r konung Ahas fick se altaret i Damaskus, s„nde han till pr„sten Uria en avteckning av altaret och en m”nsterbild till ett s†dant, alldeles s†som det var gjort.
016:011 Sedan byggde pr„sten Uria altaret; alldeles efter den f”reskrift som konung Ahas hade s„nt till honom fr†n Damaskus gjorde pr„sten Uria det f„rdigt, till dess konung Ahas kom tillbaka fr†n Damaskus.
016:012 N„r s† konungen efter sin hemkomst fr†n Damaskus fick se altaret, tr„dde han fram till altaret och steg upp till det. 016:013 D„refter f”rbr„nde han sitt br„nnoffer och sitt spisoffer och utg”t sitt drickoffer; och blodet av det tackoffer som han offrade st„nkte han p† altaret.
016:014 Men kopparaltaret, som stod inf”r HERRENS ansikte, flyttade han undan fr†n husets framsida, fr†n platsen mellan det nya altaret och HERRENS hus, och st„llde det p† norra sidan om detta altare. 016:015 Och konung Ahas bj”d pr„sten Uria och sade: ½P† det stora altaret skall du f”rbr„nna morgonens br„nnoffer och aftonens spisoffer, „vensom konungens br„nnoffer j„mte hans spisoffer, s† ock br„nnoffer, spisoffer och drickoffer f”r allt folket i landet; och allt blodet, s†v„l av br„nnoffer som av slaktoffer, skall du st„nka d„rp†. Men vad Jag skall g”ra med kopparaltaret, det vill jag n„rmare bet„nka.½
016:016 Och pr„sten Uria gjorde alldeles s†som konung Ahas bj”d honom. 016:017 Konung Ahas l”sbr”t ock sidolisterna p† b„ckenst„llen och tog bort b„ckenet fr†n dem; och havet lyfte han ned fr†n kopparoxarna som stodo d„runder och st„llde det p† ett stengolv. 016:018 Och den t„ckta sabbatsg†ngen som man hade byggt vid huset, s† ock konungens yttre ing†ngsv„g, f”rlade han inom HERRENS hus, f”r den assyriske konungens skull.
016:019 Vad nu mer „r att s„ga om Ahas, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika.
016:020 Och Ahab gick till vila hos sina f„der och blev begraven hos sina f„der i Davids stad. Och hans son Hiskia blev konung efter honom.
017:001 I Ahas’, Juda konungs, tolfte regerings†r blev Hosea, Elas son, konung i Samaria ”ver Israel och regerade i nio †r. 017:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS; ”gon, dock icke s†som de israelitiska konungar som hade varit f”re honom 017:003 Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea m†ste bliva honom underd†nig och giva honom sk„nker. 017:004 Men sedan m„rkte konungen i Assyrien att Hosea f”rehade st„mplingar, i det att han skickade s„ndebud till So, konungen i Egypten och icke, s†som f”rut, vart †r s„nde sk„nker till konungen i Assyrien D† l„t konungen i Assyrien sp„rra in honom och h†lla honom bunden i f„ngelse.
017:005 Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drog upp mot Samaria och bel„grade det i tre †r. 017:006 I Hoseas nionde regerings†r intog konungen i Assyrien Samaria och f”rde Israel bort till Assyrien och l„t dem bo i Hala och vid Habor — en str”m i Gosan — och i Mediens st„der.

017:007 Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade f”rt dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar. 017:008 De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn, och efter de stadgar som Israels konungar hade uppgjort.
017:009 Ja, Israels barn hade bedrivit otillb”rliga ting mot HERREN, sin Gud; de hade byggt sig offerh”jder p† alla sina boningsorter, vid v„ktartornen s†v„l som i de bef„sta st„derna. 017:010 De hade rest stoder och Aseror †t sig p† alla h”ga kullar och under alla gr”na tr„d.
017:011 D„r hade de p† alla offerh”jder t„nt offereld, likasom de folk som HERREN hade drivit bort f”r dem, och hade gjort onda ting, s† att de f”rt”rnade HERREN.
017:012 De hade tj„nat de el„ndiga avgudarna, fast„n HERREN hade sagt till dem: ½I skolen icke g”ra s†.
017:013 Och HERREN hade varnat b†de Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ½V„nden om fr†n edra onda v„gar och h†llen mina bud och stadgar — efter hela den lag som jag gav edra f„der — s† ock vad jag har l†tit s„ga eder genom mina tj„nare profeterna.½
017:014 Men de ville icke h”ra, utan voro h†rdnackade s†som deras f„der, vilka icke trodde p† HERREN, sin Gud.
017:015 De f”rkastade hans stadgar och det f”rbund som han hade slutit med deras f„der, och de f”rordningar som han hade givit dem, och f”ljde efter f†f„ngliga avgudar och bedrevo f†f„nglighet, likasom de folk som voro omkring dem, fast„n HERREN hade f”rbjudit dem att g”ra s†som dessa.
017:016 De ”verg†vo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna bel„ten, tv† kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillb†do himmelens hela h„rskara och tj„nade Baal. 017:017 Och de l„to sina s”ner och d”ttrar g† genom eld och befattade sig med sp†dom och ”vade trolldom de s†lde sig till att g”ra vad ont var i HERRENS ”gon och f”rt”rnade honom d„rmed.

017:018 D„rf”r blev ock HERREN mycket vred p† Israel och f”rsk”t dem fr†n sitt ansikte, s† att icke n†got annat blev kvar „n Juda stam allena.
017:019 Dock h”ll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade efter de stadgar som Israel hade uppgjort. 017:020 S† f”rkastade d† HERREN all Israels s„d och tuktade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifr†n sitt ansikte.
017:021 Ty n„r han hade ryckt Israel fr†n Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till konung, f”rf”rde Jerobeam Israel till att avfalla fr†n HERREN och kom dem att beg† en stor synd. 017:022 Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade gjort; de avstodo icke fr†n dem.
017:023 Men till slut f”rsk”t HERREN Israel fr†n sitt ansikte, s†som har hade hotat genom alla sina tj„nare profeterna. S† blev Israel; bortf”rt fr†n sitt land till Assyrien, d„r de „ro „nnu i dag.

017:024 Och konungen i Assyrien l„t folk komma fr†n Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och bos„tta sig i Samariens st„der, i Israels barns st„lle. S† togo d† dessa Samarien i besittning och bosatte sig i dess st„der.
017:025 Men d† de under den f”rsta tiden av sin vistelse d„r icke fruktade HERREN, s„nde HERREN bland dem lejon, som anst„llde f”r”delse bland dem.
017:026 Och man omtalade detta f”r konungen i Assyrien och sade: ½De folk som du har f”rt bort och l†tit bos„tta sig i Samariens st„der veta icke huru landets Gud skall dyrkas d„rf”r har han s„nt lejon ibland dem, och dessa d”da dem nu, eftersom de icke veta huru landets Gud skall dyrkas.½
017:027 D† bj”d konungen i Assyrien och sade: ½L†ten en av de pr„ster som I haven f”rt bort d„rifr†n fara dit; m† de fara dit och bos„tta sig d„r. Och m† han l„ra dem huru landets Gud skall dyrkas.½
017:028 S† kom d† en av de pr„ster som: de hade f”rt bort ifr†n Samarien och bosatte sig i Betel; och han l„rde dem huru de skulle frukta HERREN.

017:029 V„l gjorde sig vart folk sin egen gud och st„llde upp denne i de offerh”jdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk f”r sig, i de st„der d„r det bodde.
017:030 Folket ifr†n Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifr†n Kut gjorde sig en Nergal, och folket ifr†n Hamat gjorde sig en Asima;
017:031 aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna br„nde upp sina barn i eld †t Adrammelek och Anammelek, Sefarvaims gudar.
017:032 Men de fruktade ocks† HERREN. Och de gjorde m„n ur sin egen krets till offerh”jdspr„ster †t sig, och dessa offrade †t dem i offerh”jdshusen.
017:033 S† fruktade de visserligen HERREN, men de tj„nade d„rj„mte sina egna gudar, p† samma s„tt som de folk ifr†n vilka man hade f”rt bort dem.
017:034 Žnnu i dag g”ra de likasom f”rut: de frukta icke HERREN och g”ra icke efter de stadgar och den r„tt som de hava f†tt, icke efter den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans †t vilken han gav namnet Israel.
017:035 Ty HERREN sl”t ett f”rbund med dem och bj”d dem och sade: ½I skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller tj„na dem eller offra †t dem.
017:036 Nej, HERREN allena, som f”rde eder upp ur Egyptens land med stor makt och utr„ckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I tillbedja och †t honom skolen I offra.
017:037 Och de stadgar och r„tter, den lag och de bud som han har f”reskrivit eder, dem skolen I h†lla och g”ra i all tid; men I skolen icke frukta andra gudar.
017:038 Det f”rbund som jag har slutit med eder skolen I icke f”rg„ta; I skolen icke frukta andra gudar.
017:039 Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, s† skall han r„dda eder ur alla edra fienders hand.½
017:040 Men de ville icke h”ra h„rp†, utan gjorde likasom f”rut. 017:041 S† fruktade d† dessa folk HERREN, men tj„nade d„rj„mte sina bel„ten. Ocks† deras barn och deras barnbarn g”ra „nnu i dag s†som deras f„der gjorde.
018:001 I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regerings†r blev Hiskia, Ahas’ son, konung i Juda.
018:002 Han var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tjugunio †r i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas dotter.
018:003 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans fader David hade gjort.
018:004 Han avskaffade offerh”jderna, slog s”nder stoderna och h”gg ned Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty „nda till denna tid hade Israels barn t„nt offereld †t denne. Man kallade honom Nehustan.
018:005 P† HERREN, Israels Gud, f”rtr”stade han, s† att ingen var honom lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem som hade varit f”re honom.
018:006 Han h”ll sig till HERREN och vek icke av ifr†n honom, utan h”ll hans bud, dem som HERREN hade givit Mose. 018:007 Och HERREN var med honom, s† att han hade framg†ng i allt vad han f”retog sig. Han avf”ll fr†n konungen i Assyrien och upph”rde att vara honom underd†nig.
018:008 Han slog ock filist‚erna och intog deras land „nda till Gasa med dess omr†de, s†v„l v„ktartorn som bef„sta st„der.

018:009 I konung Hiskias fj„rde regerings†r, som var Hoseas, Elas sons, Israels konungs, sjunde regerings†r, drog Salmaneser, konungen i Assyrien, upp mot Samaria och bel„grade det. 018:010 Och de intogo det efter tre †r, i Hiskias sj„tte regerings†r; under detta †r, som var Hoseas, Israels konungs, nionde regerings†r, blev Samaria intaget.
018:011 Och konungen i Assyrien f”rde Israel bort till Assyrien och f”rflyttade dem till Hala och till Habor, en str”m i Gosan, och till Mediens st„der —
018:012 detta d„rf”r att de icke h”rde HERRENS, sin Guds, r”st, utan ”vertr„dde hans f”rbund, allt vad HERRENS tj„nare Mose hade bjudit; de ville varken h”ra eller g”ra det.

018:013 Och i konung Hiskias fjortonde regerings†r drog Sanherib, konungen i Assyrien, upp och angrep alla bef„sta st„der i Juda och intog dem.
018:014 D† s„nde Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och l„t s„ga: ½Jag har f”rsyndat mig; v„nd om och l„mna mig i fred. Vad du l„gger p† mig vill jag b„ra.½ D† †lade konungen i Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter silver och trettio talenter guld.
018:015 Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar.
018:016 Vid detta tillf„lle l”sbr”t ock Hiskia fr†n d”rrarna till HERRENS tempel och fr†n d”rrposterna den bel„ggning som Hiskia, Juda konung, hade ”verdragit dem med, och gav detta †t konungen i Assyrien.

018:017 Men konungen i Assyrien s„nde fr†n Lakis †stad Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor h„r mot konung Hiskia i Jerusalem. Dessa drogo d† upp och kommo till Jerusalem; och n„r de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid ™vre dammens vattenledning, p† v„gen till Valkarf„ltet. 018:018 Och de beg„rde att f† tala med konungen. D† gingo ”verhovm„staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.
018:019 Och Rab-Sake sade till dem: ½S„gen till Hiskia: S† s„ger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad „r det f”r en f”rtr”stan som du nu har h„ngivit dig †t? 018:020 Du menar v„l att allenast munv„der beh”vs f”r att veta r†d och hava makt att f”ra krig. P† vem f”rtr”star du d†, eftersom du har satt dig upp mot mig?
018:021 Du f”rtr”star val nu p† den br„ckta r”rstaven Egypten, men se, n„r n†gon st”der sig p† den, g†r den in i hans hand och genomborrar den. Ty s†dan „r Farao, konungen i Egypten, f”r alla som f”rtr”sta p† honom.
018:022 Eller s„gen I kanh„nda till mig: ‘Vi f”rtr”sta p† HERREN, v†r Gud’? Var det d† icke hans offerh”jder och altaren Hiskia avskaffade, n„r han sade till Juda och Jerusalem: ‘Inf”r detta altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem’? 018:023 Men ing† nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig tv† tusen h„star, om du kan skaffa dig ryttare till dem.
018:024 Huru skulle du d† kunna sl† tillbaka en enda st†th†llare, en av min herres ringaste tj„nare? Och du s„tter din f”rtr”stan till Egypten, i hopp om att s† f† vagnar och ryttare! 018:025 Menar du d† att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta st„lle f”r att f”rd„rva det? Nej, det „r HERREN som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och f”rd„rva det.½

018:026 D† sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: ½Tala till dina tj„nare p† arameiska, ty vi f”rst† det spr†ket, och tala icke med oss p† judiska inf”r folket som st†r p† muren.½
018:027 Men Rab-Sake svarade dem: ½Žr det d† till din herre och till dig som min herre har s„nt mig att tala dessa ord? Žr det icke fastmer till de m„n som sitta p† muren, och som j„mte eder skola n”dgas „ta sin egen tr„ck och dricka sitt eget vatten?½ 018:028 D„refter tr„dde Rab-Sake n„rmare och ropade med h”g r”st p† judiska och talade och sade: ½H”ren den store konungens, den assyriske konungens, ord.
018:029 S† s„ger konungen: L†ten icke Hiskia bedraga eder, ty han f”rm†r icke r„dda eder ur min hand
018:030 Och l†ten icke Hiskia f”rleda eder att f”rtr”sta p† HERREN, d„rmed att han s„ger: ‘HERREN skall f”rvisso r„dda oss, och denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.’
018:031 H”ren icke p† Hiskia. Ty s† s„ger konungen i Assyrien: G”ren upp i godo med mig och given eder †t mig, s† skolen I f† „ta var och en av sitt vintr„d och av sitt fikontr„d och dricka var och en ur sin brunn,
018:032 till dess jag kommer och h„mtar eder till ett land som „r likt edert eget land, ett land med s„d och vin, ett land med br”d och ving†rdar, ett land med „dla olivtr„d och honung; s† skolen I f† leva och icke d”. Men h”ren icke p† Hiskia; ty han vill f”rleda eder, n„r han s„ger: ‘HERREN skall r„dda oss.’ 018:033 Har v„l n†gon av de andra folkens gudar n†gonsin r„ddat sitt land ur den assyriske konungens hand?
018:034 Var „ro Hamats och Arpads gudar? Var „ro Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Eller hava de r„ddat Samaria ur min hand? 018:035 Vilken bland andra l„nders alla gudar har v„l r„ddat sitt land ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall r„dda Jerusalem ur min hand?½
018:036 Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s† bjudit och sagt: ½Svaren honom icke.½ 018:037 Och ”verhovm„staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med s”nderrivna kl„der och ber„ttade f”r honom vad Rab-Sake hade sagt. 019:001 D† nu konung Hiskia h”rde detta, rev han s”nder sina kl„der och h”ljde sig i sorgdr„kt och gick in i HERRENS hus. 019:002 Och ”verhovm„staren Eljakim och sekreteraren Sebna och de „ldste bland pr„sterna s„nde han, h”ljda i sorgdr„kt, till profeten Jesaja, Amos’ son.
019:003 Och de sade till denne: ½S† s„ger Hiskia: En n”dens, tuktans och sm„lekens dag „r denna dag, ty fostren hava v„l kommit fram till f”dseln, men kraft att f”da finnes icke. 019:004 Kanh„nda skall HERREN, din Gud, h”ra alla Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har s„nt honom till att sm„da den levande Guden, s† att han straffar honom f”r dessa ord, som han, HERREN, din Gud, har h”rt. S† bed nu en b”n f”r den kvarleva som „nnu finnes.½
019:005 N„r nu konung Hiskias tj„nare kommo till Jesaja, 019:006 sade Jesaja till dem: ½S† skolen I s„ga till eder herre: S† s„ger HERREN: Frukta icke f”r de ord som du har h”rt, dem med vilka den assyriske konungens tj„nare hava h„dat mig. 019:007 Se, jag skall l†ta en s†dan ande komma in i honom, att han, p† grund av ett rykte som han skall f† h”ra, v„nder tillbaka till sitt land; och jag skall l†ta honom falla f”r sv„rd i hans eget land.
019:008 Och Rab-Sake v„nde tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att bel„gra Libna; ty han hade h”rt att han hade brutit upp fr†n Lakis.

019:009 Men n„r Sanherib fick h”ra s„ga om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut f”r att strida mot honom, skickade han †ter s„ndebud till Hiskia och sade:
019:010 ½S† skolen I s„ga till Hiskia, Juda konung: L†t icke din Gud, som du f”rtr”star p†, bedraga dig, i det att du t„nker: ‘Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.’
019:011 Du har nu h”rt vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra l„nder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva r„ddad!
019:012 Hava v„l de folk som mina f„der f”rd„rvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit r„ddade av sina gudar? 019:013 Var „r Hamats konung och Arpads konung och konungen ”ver Sefarvaims stad, ”ver Hena och Iva?½

019:014 N„r Hiskia hade mottagit brevet av s„ndebuden och l„st det, gick han upp i HERRENS hus, och d„r bredde Hiskia ut det inf”r HERRENS ansikte.
019:015 Och Hiskia bad inf”r HERRENS ansikte och sade: ½HERRE, Israels Gud, du som tronar p† keruberna, du allena „r Gud, den som r†der ”ver alla riken p† jorden; du har gjort himmel och jord. 019:016 HERRE, b”j ditt ”ra h„rtill och h”r; HERRE, ”ppna dina ”gon och se. Ja, h”r Sanheribs ord, det budskap varmed han har sm„dat den levande Guden.
019:017 Det „r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava f”r”tt folken och deras land.
019:018 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av m„nniskoh„nder, tr„ och sten; d„rf”r kunde de f”rg”ra dem.
019:019 Men fr„ls oss nu, HERRE, v†r Gud, ur hans hand, s† att alla riken p† jorden f”rnimma att du, HERRE, allena „r Gud.½

019:020 D† s„nde Jesaja, Amos’ son, bud till Hiskia och l†t s„ga: ½S† s„ger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig ang†ende Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag h”rt. 019:021 S† „r nu detta det ord som HERREN har talat om honom:

Hon f”raktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion;
hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem. 019:022 vem har du sm„dat och h„dat,
och mot vem har du upph„vt din r”st? Alltf”r h”gt har du upplyft dina ”gon — Ja, mot Israels Helige.
019:023 Genom dina s„ndebud sm„dade du Herren, n„r du sade: ‘Med mina m†nga vagnar
drog jag upp p† bergens h”jder,
l„ngst upp p† Libanon;
jag h”gg ned dess h”ga cedrar
och v„ldiga cypresser;
jag tr„ngde fram till dess innersta g”mslen, dess frodigaste skog;
019:024 jag gr„vde brunnar och drack ut fr„mmande vatten,
och med min fot uttorkade jag
alla Egyptens str”mmar.’
019:025 Har du icke h”rt att jag f”r l„nge sedan beredde detta?
Av †lder best„mde jag ju s†;
och nu har jag f”rt det fram:
du fick makt att ”del„gga bef„sta st„der till grusade stenhopar.
019:026 Deras inv†nare blevo maktl”sa, de f”rf„rades och stodo med skam.
Det gick dem s†som gr„set p† marken och gr”na ”rter,
s†som det som v„xer p† taken,
och s„d som f”rbr„nnes,
f”rr„n str†et har vuxit upp.
019:027 Om du sitter eller g†r ut
eller g†r in, s† vet jag det,
och huru du rasar mot mig.
019:028 Men d† du nu s† rasar mot mig, och d† ditt ”vermod har n†tt till mina ”ron, skall jag s„tta min krok i din n„sa
och mitt betsel i din mun
och f”ra dig tillbaka samma v„g
som du har kommit p†.

019:029 Och detta skall f”r dig vara tecknet: man skall detta †r „ta vad som v„xer upp av spills„d, och n„sta †r sj„lvvuxen s„d; men det tredje †ret skolen I f† s† och sk”rda och plantera ving†rdar och „ta deras frukt.
019:030 Och den r„ddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall †ter skjuta rot nedtill och b„ra frukt upptill. 019:031 Ty fr†n Jerusalem skall utg† en kvarleva, en r„ddad skara fr†n Sions berg. HERRENS nit„lskan skall g”ra detta. 019:032 D„rf”r s„ger HERREN s† om konungen i Assyrien:

Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta n†gon pil ditin;
han skall icke mot den f”ra fram n†gon sk”ld eller kasta upp n†gon vall mot den.
019:033 Samma v„g han kom skall han v„nda tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, s„ger HERREN. 019:034 Ty jag skall besk„rma och fr„lsa denna stad f”r min och min tj„nare Davids skull.½

019:035 Och samma natt gick HERRENS „ngel ut och slog i assyriernas l„ger ett hundra †ttiofem tusen man; och n„r man bittida f”ljande morgon kom ut, fick man se d”da kroppar ligga d„r ”verallt
019:036 D† br”t Sanherib, konungen i Assyrien, upp och t†gade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve.
019:037 Men n„r han en g†ng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dr„pt med sv„rd av Adrammelek och Sareser; d„refter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.
020:001 Vid den tiden blev Hiskia d”dssjuk; och profeten Jesaja, Amos’ son, kom till honom och sade till honom: ½S† s„ger HERREN: Best„ll om ditt hus; ty du m†ste d” och skall icke tillfriskna.½ 020:002 D† v„nde han sitt ansikte mot v„ggen och bad till HERREN och sade:
020:003 ½Ack HERRE, t„nk dock p† huru jag har vandrat inf”r dig i trohet och med h„ngivet hj„rta och gjort vad gott „r i dina ”gon.½ Och Hiskia gr„t bitterligen.
020:004 Men innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENS ord till honom; han sade:
020:005 ½V„nd om och s„g till Hiskia, fursten ”ver mitt folk: S† s„ger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har h”rt din b”n, jag har sett dina t†rar. Se, jag vill g”ra dig frisk; i ”vermorgon skall du f† g† upp i HERRENS hus.
020:006 Och jag skall f”r”ka din livstid med femton †r; jag skall ock r„dda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall besk„rma denna stad, f”r min skull och f”r min tj„nare Davids skull.
020:007 Och Jesaja sade: ½H„mten hit en fikonkaka.½ D† h„mtade man en s†dan och lade den p† bulnaden. Och han tillfrisknade.

020:008 Och Hiskia sade till Jesaja: ½Vad f”r ett tecken gives mig d„rp† att HERREN skall g”ra mig frisk, s† att jag i ”vermorgon f†r g† upp i HERRENS hus?½
020:009 Jesaja svarade: ½Detta skall f”r dig vara tecknet fr†n HERREN d„rp† att HERREN skall g”ra vad han har lovat: skuggan har g†tt tio steg fram†t; skall den nu g† tio steg tillbaka?½ 020:010 Hiskia sade: ½Det „r l„tt f”r skuggan att str„cka sig tio steg fram†t. Nej, l†t skuggan g† tio steg tillbaka.½ 020:011 D† ropade profeten Jesaja till HERREN, och han l„t skuggan p† Ahas’ solvisare g† tillbaka de tio steg som den redan hade lagt till rygga.

020:012 Vid samma tid s„nde Berodak-Baladan, Baladans son, konungen i Babel, brev och sk„nker till Hiskia, ty han hade sport att Hiskia hade varit sjuk.
020:013 Och n„r Hiskia hade h”rt p† dem, visade han dem hela sitt f”rr†dshus, sitt silver och guld, sina v„lluktande kryddor och sina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans „go, som han icke visade dem.

020:014 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom: ½Vad hava dessa m„n sagt, och varifr†n hava de kommit till dig?½ Hiskia svarade: ½De hava kommit ifr†n fj„rran land, ifr†n Babel.½
020:015 Han sade vidare: ½Vad hava de sett i ditt hus?½ Hiskia svarade: ½Allt som „r i mitt hus hava de sett; intet finnes i mina skattkamrar, som jag icke har visat dem.½ 020:016 D† sade Jesaja till Hiskia: ½H”r HERRENS ord: 020:017 Se, dagar skola komma, d† allt som finnes i ditt hus, och som dina f„der hava samlat „nda till denna dag skall f”ras bort till Babel; intet skall bliva kvar, s„ger HERREN. 020:018 Och s”ner till dig, de som skola utg† av dig, och som du skall f”da, dem skall man taga, och de skola bliva hovtj„nare i den babyloniske konungens palats.½
020:019 Hiskia sade till Jesaja: ½Gott „r det HERRENS ord som du har talat.½ Och han sade ytterligare: ½Ja, om nu blott frid och trygghet f† r†da i min tid.½
020:020 Vad nu mer „r att s„ga om Hiskia och om alla hans bedrifter, och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars kr”nika.
020:021 Och Hiskia gick till vila hos sina f„der. Och hans son Manasse blev konung efter honom.
021:001 Manasse var tolv †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade femtiofem †r i Jerusalem. Hans moder hette Hefsi-Ba. 021:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn. 021:003 Han byggde †ter upp de offerh”jder som hans fader Hiskia hade f”rst”rt, och reste altaren †t Baal och gjorde en Asera, likasom Ahab, Israels konung, hade gjort, och tillbad och tj„nade himmelens hela h„rskara.
021:004 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade sagt: ½Vid Jerusalem vill jag f„sta mitt namn.½ 021:005 Han byggde altaren †t himmelens hela h„rskara p† de b†da f”rg†rdarna till HERRENS hus.
021:006 Han l„t ock sin son g† genom eld och ”vade teckentyderi och svartkonst och skaffade sig andebesv„rjare och sp†m„n och gjorde mycket som var ont i HERRENS ”gon, s† att han f”rt”rnade honom.
021:007 Och Aserabel„tet som han hade l†tit g”ra satte han i det hus om vilket HERREN hade sagt till David och till hans son Salomo: ½Vid detta hus och vid Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag f„sta mitt namn f”r evig tid 021:008 Och jag skall icke mer l†ta Israel vandra flyktig bort ifr†n det land som jag har givit †t deras f„der, om de allenast h†lla och g”ra allt vad jag har bjudit dem, och det alldeles efter den lag som min tj„nare Mose har givit dem.½
021:009 Men de lyssnade icke h„rtill, och Manasse f”rf”rde dem, s† att de gjorde mer ont „n de folk som HERREN hade f”rgjort f”r Israels barn.
021:010 D† talade HERREN genom sina tj„nare profeterna och sade: 021:011 ½Eftersom Manasse, Juda konung, har bedrivit dessa styggelser och s† gjort mer ont, „n allt vad amor‚erna som voro f”re honom hava gjort, s† att han med sina el„ndiga avgudar har kommit ocks† Juda att synda,
021:012 d„rf”r s„ger HERREN, Israels Gud, s†: ‘Se, jag skall l†ta en s†dan olycka komma ”ver Jerusalem och Juda, att det skall genljuda i b†da ”ronen p† var och en som f†r h”ra det. 021:013 Och mot Jerusalem skall jag bruka det m„tsn”re som jag brukade mot Samaria, och det s„nklod som jag brukade mot Ahabs hus; och jag skall sk”lja Jerusalem tomt, s†som man sk”ljer ett fat och, sedan man har sk”ljt det, v„nder det upp och ned. 021:014 Och jag skall f”rskjuta kvarlevan av min arvedel och giva dem i deras fienders hand, s† att de skola bliva ett rov och ett byte f”r alla sina fiender —
021:015 detta d„rf”r att de hava gjort vad ont „r i mina ”gon och best„ndigt f”rt”rnat mig, fr†n den dag d† deras fader drogo ut ur Egypten „nda till denna dag.’½
021:016 D„rtill utg”t ock Manasse oskyldigt blod i s† stor myckenhet, att han d„rmed uppfyllde Jerusalem fr†n den ena „ndan till den andra — detta f”rutom den s„rskilda syns genom vilken han kom Juda att synda och g”ra vad ont var i HERRENS ”gon.

021:017 Vad nu mer „r att s„ga om Manasse och om allt vad han gjorde s† ock om den synd han begick det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika.
021:018 Och Manasse gick till vila hos sina f„der och blev begraven i tr„dg†rden till sitt hus, i Ussas tr„dg†rd. Och hans son Amon blev konung efter honom.

021:019 Amon var tjugutv† †r gammal n„r han blev konung, och han regerade tv† †r i Jerusalem. Hans moder hette Mesullemet, Harus’ dotter, fr†n Jotba.
021:020 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, s†som hans fader Manasse hade gjort.
021:021 Han vandrade i allt p† samma v„g som hans fader hade vandrat, och tj„nade och tillbad de el„ndiga avgudar som hans fader hade tj„nat.
021:022 Han ”vergav HERREN, sina f„ders Gud, och vandrade icke p† HERRENS v„g.
021:023 Och Amons tj„nare sammansvuro sig mot honom och d”dade konungen hemma i hans hus.
021:024 Men folket i landet dr„pte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. D„refter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom.
021:025 Vad nu mer „r att s„ga om Amon, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. Och man begrov honom i hans grav i Ussas tr„dg†rd. Och hans son Josia blev konung efter honom.

022:001 Josia var †tta †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade trettioett †r i Jerusalem. Hans moder hette Jedida, Adajas dotter, fr†n Boskat.
022:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon och vandrade i allt p† sin fader Davids v„g och vek icke av vare sig till h”ger eller till v„nster.

022:003 I sitt adertonde regerings†r s„nde konung Josia sekreteraren Safan, son till Asalja, Mesullams son, †stad till HERRENS hus och sade:
022:004 ½G† upp till ”verstepr„sten Hilkia, och bjud honom att g”ra i ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan de hava blivit insamlade ifr†n folket av dem som h†lla vakt vid tr”skeln.
022:005 Och han skall ”verl„mna dem †t de m„n som f”rr„tta arbete s†som tillsyningsm„n vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem †t de m„n som arbeta vid HERRENS hus, f”r att s„tta i st†nd vad som „r f”rfallet p† huset,
022:006 n„mligen †t timmerm„nnen, byggningsm„nnen och murarna, s† ock till att ink”pa tr„virke och huggen sten f”r att s„tta huset i st†nd.
022:007 Dock skall man icke h†lla n†gon r„kenskap med dem ang†ende de penningar som ”verl„mnas †t dem, utan de skola f† handla p† heder och tro.½

022:008 Och ”verstepr„sten Hilkia sade till sekreteraren Safan: ½Jag har funnit lagboken i HERRENS hus.½ Och Hilkia gav boken †t Safan, och han l„ste den.
022:009 D„refter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin ber„ttelse inf”r konungen; han sade: ½Dina tj„nare hava t”mt ut de penningar som funnos i templet, och hava ”verl„mnat dem †t de m„n som f”rr„tta arbete s†som tillsyningsm„n vid HERRENS hus.½ 022:010 Vidare ber„ttade sekreteraren Safan f”r konungen och sade: ½Pr„sten Hilkia har givit mig en bok.½ Och Safan f”rel„ste den f”r konungen.
022:011 N„r konungen nu h”rde lagbokens ord, rev han s”nder sina kl„der. 022:012 Och konungen bj”d pr„sten Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tj„nare, och sade:
022:013 ½G†n och fr†gen HERREN f”r mig och f”r folket, ja, f”r hela Juda, ang†ende det som st†r i denna bok som nu har blivit funnen. Ty stor „r HERRENS vrede, den som „r uppt„nd mot oss, d„rf”r att v†ra f„der icke hava velat lyssna till denna boks ord och icke hava gjort allt som „r oss f”reskrivet.

022:014 D† gingo pr„sten Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru †t Sallum, kl„dkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas’ son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne.
022:015 D† sade hon till dem: ½S† s„ger HERREN, Israels Gud: S„gen till den man som har s„nt eder till mig:
022:016 S† s„ger HERREN: Se, ”ver denna plats och ”ver dess inv†nare skall jag l†ta olycka komma, allt vad som st†r i den bok som Juda konung har l„st —
022:017 detta d„rf”r att de hava ”vergivit mig och t„nt offereld †t andra gudar, och s† hava f”rt”rnat mig med alla sina h„nders verk. Min vrede skall uppt„ndas mot denna plats och skall icke bliva utsl„ckt.
022:018 Men till Juda konung, som har s„nt eder f”r att fr†ga HERREN, till honom skolen I s„ga s†: S† s„ger HERRES, Israels Gud, 022:019 ang†ende de ord som du har h”rt: Eftersom ditt hj„rta blev bevekt och du ”dmjukade dig inf”r HERREN, n„r du h”rde vad jag har talat mot denna plats och mot dess inv†nare, n„mligen att de skola bliva ett f”rem†l f”r h„pnad och ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar, och eftersom du rev s”nder dina kl„der och gr„t inf”r mig, f”rdenskull har jag ock h”rt dig, s„ger HERREN.
022:020 D„rf”r vill jag samla dig till dina f„der, s† att du f†r samlas till dem i din grav med frid; och dina ”gon skola slippa att se all den olycka som jag skall l†ta komma ”ver denna plats.½ Och de v„nde till baka till konungen med detta svar. 023:001 D† s„nde konungen †stad m„n som f”rsamlade till honom alla de „ldste i Juda och Jerusalem.
023:002 Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda m„n och alla Jerusalems inv†nare f”ljde honom, ocks† pr„sterna och profeterna, ja, allt folket, ifr†n den minste till den st”rste. Och han l„ste upp f”r dem allt vad som stod i f”rbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus 023:003 Och konungen tr„dde fram till pelaren och sl”t inf”r HERRENS ansikte det f”rbundet, att de skulle f”lja efter HERREN och h†lla hans bud, hans vittnesb”rd och hans stadgar, av allt hj„rta och av all sj„l, och uppr„tth†lla detta f”rbunds ord, dem som voro skrivna i denna bok. Och allt folket tr„dde in i f”rbundet.

023:004 D„refter bj”d konungen ”verstepr„sten Hilkia och pr„sterna n„st under honom, s† ock dem som h”llo vakt vid tr”skeln, att de skulle f”ra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro gjorda †t Baal och Aseran och †t himmelens hela h„rskara. Och han l„t br„nna upp dem utanf”r Jerusalem p† Kidrons f„lt, men askan efter dem l„t han f”ra till Betel. 023:005 Han avsatte ock de avgudapr„ster som Juda konungar hade tillsatt, f”r att t„nda offereld p† offerh”jderna i Juda st„der och runt omkring Jerusalem, s† ock dem som t„nde offereld †t Baal, †t solen, †t m†nen, †t stj„rnbilderna och †t himmelens hela h„rskara.
023:006 Och han tog Aseran ur HERRENS hus och f”rde bort den utanf”r Jerusalem till Kidrons dal, och br„nde upp den d„r i Kidrons dal, han st”tte s”nder den till stoft och kastade stoftet p† den allm„nna begravningsplatsen.
023:007 Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus, dem i vilka kvinnor v„vde tyg till t„lt †t Aseran. 023:008 Och han l„t f”ra alla pr„sterna bort ifr†n Juda st„der och orenade de offerh”jder d„r pr„sterna hade t„nt offereld, fr†n Geba „nda till Beer-Seba; och han br”t ned offerh”jderna vid stadsportarna, b†de den som l†g vid ing†ngen till stadsh”vitsmannen Josuas port och den som l†g till v„nster, n„r man gick in genom stadsporten.
023:009 Dock fingo offerh”jdspr„sterna icke stiga upp till HERRENS altare i Jerusalem; de fingo allenast „ta osyrat br”d ibland sina br”der.
023:010 Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, f”r att ingen skulle l†ta sin son eller dotter g† genom eld, till offer †t Molok. 023:011 Och han skaffade bort de h„star som Juda konungar hade invigt †t solen och st„llt upp s†, att man icke kunde g† in i HERRENS hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar br„nde han upp i eld.
023:012 Och altarna p† taket ”ver Ahas’ sal, vilka Juda konungar hade l†tit g”ra, och de altaren som Manasse hade l†tit g”ra p† de b†da f”rg†rdarna till HERRENS hus, dem br”t konungen ned; sedan skyndade han bort d„rifr†n och kastade stoftet av dem i Kidrons dal.
023:013 Och offerh”jderna ”ster om Jerusalem och s”der om F”rd„rvets berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt †t Astarte, sidoniernas styggelse, †t Kemos, Moabs styggelse, och †t Milkom, Ammons barns sk„ndlighet, dem orenade konungen. 023:014 Han slog s”nder stoderna och h”gg ned Aserorna; och platsen d„r de hade st†tt fyllde han med m„nniskoben. 023:015 Ocks† altaret i Betel, den offerh”jd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda, ocks† detta altare med offerh”jden br”t han ned; d„refter br„nde han upp offerh”jden och st”tte s”nder den till stoft och br„nde tillika upp Aseran.
023:016 N„r d† Josia s†g sig om och fick se gravarna som voro d„r p† berget, s„nde han †stad och l„t h„mta benen ur gravarna och br„nde upp dem p† altaret och orenade det s† — i enlighet med det HERRENS ord som hade blivit f”rkunnat av gudsmannen som f”rkunnade att detta skulle ske.
023:017 Och han fr†gade: ½Vad „r det f”r en v†rd som jag ser d„r?½ Folket i staden svarade honom: ½Det „r den gudsmans grav, som kom fr†n Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske, som du nu har gjort.½
023:018 D† sade han: ½L†ten honom vara; ingen m† r”ra hans ben.½ S† l„mnade man d† hans ben i fred, och tillika benen av den profet som hade kommit dit fr†n Samarien.
023:019 D„rj„mte skaffade Josia bort alla de offerh”jdshus i Samariens st„der, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de hade kommit f”rt”rnelse †stad; och han gjorde med dem alldeles p† samma s„tt som han hade gjort i Betel. 023:020 Och alla offerh”jdspr„ster som funnos d„r slaktade han p† altarna och br„nde m„nniskoben ovanp† dem. D„refter v„nde han tillbaka till Jerusalem.

023:021 Och konungen bj”d allt folket och sade: ½H†llen HERRENS, eder Guds, p†skh”gtid, s†som det „r f”reskrivet i denna f”rbundsbok.½ 023:022 Ty en s†dan p†skh”gtid hade icke blivit h†llen sedan den tid d† domarna d”mde Israel, icke under Israels konungars och Juda konungars hela tid.
023:023 F”rst i konung Josias adertonde regerings†r h”lls en s†dan HERRENS p†skh”gtid i Jerusalem.
023:024 D„rj„mte skaffade Josia bort andebesv„rjarna och sp†m„nnen, husgudarna och de el„ndiga avgudarna, och alla styggelser som voro att se i Juda land och i Jerusalem, p† det att han skulle uppr„tth†lla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som pr„sten Hilkia hade funnit i HERRENS hus. 023:025 Ingen konung lik honom hade funnits f”re honom, ingen som s† av allt sitt hj„rta och av all sin sj„l och av all sin kraft hade v„nt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter honom uppstod ej heller n†gon som var honom lik. 023:026 Dock v„nde HERREN sig icke ifr†n sin stora vredes gl”d, d† nu hans vrede hade blivit uppt„nd mot Juda, f”r allt det varmed Manasse hade f”rt”rnat honom.
023:027 Och HERREN sade: ½Ocks† Juda vill jag f”rskjuta ifr†n mitt ansikte, likasom jag har f”rskjutit Israel; ja, jag vill f”rkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, s† ock det hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara d„r.½

023:028 Vad nu mer „r att s„ga om Josia och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika.

023:029 I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen i Assyrien, till floden Frat. D† t†gade konung Josia emot honom, men blev d”dad av honom vid Megiddo, under f”rsta sammandrabbningen.
023:030 Och hans tj„nare f”rde hans d”da kropp i en vagn bort ifr†n Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav. Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till konung efter hans fader.
023:031 Joahas var tjugutre †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tre m†nader i Jerusalem. Hans moder hette Hamutal, Jeremias dotter, fr†n Libna.
023:032 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans f„der hade gjort.
023:033 Och Farao Neko l„t s„tta honom i f„ngelse i Ribla i Hamats land och gjorde s† slut p† hans regering i Jerusalem; och han p†lade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.
023:034 Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans fader Josias st„lle och f”r„ndrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig, och denne kom s† till Egypten och dog d„r.
023:035 Och Jojakim betalade ut silvret och guldet †t Farao; men han m†ste skattl„gga landet f”r att kunna utbetala dessa penningar enligt Faraos befallning. Efter som var och en av folket i landet blev uppskattad, indrevs fr†n dem silvret och guldet, f”r att sedan utbetalas †t Farao Neko.

023:036 Jojakim var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung; och han regerade elva †r i Jerusalem. Hans moder hette Sebida, Pedajas dotter, fr†n Ruma.
023:037 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans f„der hade gjort.

024:001 I hans tid drog Nebukadnessar, konungen i Babel, upp, och Jojakim blev honom underd†nig och f”rblev s† i tre †r; men sedan avf”ll han fr†n honom.
024:002 D† s„nde HERREN ”ver honom kald‚ernas; aram‚ernas, moabiternas och Ammons barns h„rskaror; han s„nde dem ”ver Juda f”r att f”rg”ra det — i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sina tj„nare profeterna.
024:003 Ja, det var efter HERRENS ord som detta kom ”ver Juda, i det att han f”rsk”t det fr†n sitt ansikte f”r de synder Manasse hade beg†tt och f”r allt vad denne hade f”r”vat, 024:004 j„mv„l f”r det oskyldiga blod som han utg”t, ty han uppfyllde Jerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke f”rl†ta.

024:005 Vad nu mer „r att s„ga om Jojakim och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr”nika. 024:006 Och Jojakim gick till vila hos sina f„der. Och hans son Jojakin blev konung efter honom.

024:007 D„refter drog konungen i Egypten icke vidare ut ur sitt land, ty konungen i Babel hade intagit allt som tillh”rde konungen i Egypten, fr†n Egyptens b„ck „nda till floden Frat.½

024:008 Jojakin var aderton †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tre m†nader i Jerusalem. Hans moder hette Nehusta, Elnatans dotter, fr†n Jerusalem.
024:009 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans fader hade gjort.

024:010 P† den tiden drogo den babyloniske konungen Nebukadnessars tj„nare upp till Jerusalem, och staden blev bel„grad. 024:011 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, kom till staden, medan hans tj„nare bel„grade den.
024:012 D† gav sig Jojakin, Juda konung, †t konungen i Babel, med sin moder och med sina tj„nare, sina h”vitsm„n och hovm„n; och konungen i Babel tog honom s† till f†nga i sitt †ttonde regerings†r.
024:013 Och han f”rde bort d„rifr†n alla skatter i HERRENS hus och skatterna i konungshuset, han l”sbr”t ock bel„ggningen fr†n alla gyllene f”rem†l som Salomo, Israels konung, hade l†tit g”ra f”r HERRENS tempel, detta i enlighet med vad HERREN hade hotat. 024:014 Och han f”rde bort i f†ngenskap hela Jerusalem, alla h”vitsm„n och alla tappra stridsm„n; tio tusen f”rde han bort, j„mv„l alla timmerm„n och smeder. Inga andra l„mnades kvar „n de ringaste av folket i landet.
024:015 Han f”rde Jojakin bort till Babel; d„rj„mte f”rde han konungens moder, konungens hustrur och hans hovm„n samt de m„ktige i landet s†som f†ngar bort ifr†n Jerusalem till Babel, 024:016 s† ock alla stridsm„nnen, sju tusen, och timmerm„nnen och smederna, ett tusen, allasammans raska och krigsdugliga m„n. Dessa f”rdes nu av den babyloniske konungen i f†ngenskap till Babel.
024:017 Men konungen i Babel gjorde hans farbroder Mattanja till konung i hans st„lle och f”r„ndrade dennes namn till Sidkia.

024:018 Sidkia var tjuguett †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade elva †r i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias dotter, fr†n Libna.
024:019 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, alldeles s†som Jojakim hade gjort.
024:020 Ty p† grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem och Juda, till dess att han kastade dem bort ifr†n sitt ansikte. 025:001 D†, i hans nionde regerings†r, i tionde m†naden; p† tionde dagen i m†naden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin h„r till Jerusalem och bel„grade det; och de byggde en bel„gringsmur runt omkring det.
025:002 S† blev staden bel„grad och f”rblev s† „nda till konung Sidkias elfte regerings†r.
025:003 Men p† nionde dagen i m†naden var hungersn”den s† stor i staden, att m„ngden av folket icke hade n†got att „ta. 025:004 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten genom porten mellan de b†da murarna (den port som ledde till den kungliga tr„dg†rden), medan kald‚erna l†go runt omkring staden; och folket tog v„gen †t Hedmarken till. 025:005 Men kald‚ernas h„r f”rf”ljde konungen, och de hunno upp honom p† Jerikos hedmarker, sedan hela hans h„r hade ”vergivit honom och skingrat sig.
025:006 Och de grepo konungen och f”rde honom till den babyloniske konungen i Ribla; d„r h”ll man rannsakning och dom med honom. 025:007 Och Sidkias barn slaktade man inf”r hans ”gon, och p† Sidkia sj„lv stack man ut ”gonen; och man f„ngslade honom med kopparfj„ttrar och f”rde honom till Babel.

025:008 I femte m†naden, p† sjunde dagen i m†naden, detta i den babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regerings†r, kom den babyloniske konungens tj„nare Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, till Jerusalem.
025:009 Denne br„nde upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de f”rn„mas hus, br„nde han upp i eld.
025:010 Och murarna runt omkring Jerusalem br”tos ned av hela den h„r av kald‚er, som ”versten f”r drabanterna hade med sig, 025:011 och †terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de ”verl”pare som hade g†tt ”ver till konungen i Babel, s† ock den ”vriga hopen, dem f”rde Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, bort i f†ngenskap.
025:012 Men av de ringaste i landet l„mnade ”versten f”r drabanterna n†gra kvar till ving†rdsm„n och †kerm„n.

025:013 Kopparpelarna i HERRENS hus, b„ckenst„llen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kald‚erna s”nder och f”rde kopparen till Babel.
025:014 Och askk„rlen, skovlarna, knivarna, sk†larna och alla koppark„rl som hade begagnats vid gudstj„nsten togo de bort. 025:015 Likaledes tog ”versten f”r drabanterna bort fyrfaten och offersk†larna, allt som var av rent guld eller av rent silver. 025:016 Vad ang†r de tv† pelarna, havet, som var allenast ett, och b„ckenst„llen, som Salomo hade l†tit g”ra till HERRENS hus, s† kunde kopparen i alla dessa f”rem†l icke v„gas. 025:017 Aderton alnar h”g var den ena pelaren, och ovanp† den var ett pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar h”gt, och ett n„tverk och granat„pplen funnos p† pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det p† den andra pelaren, ”ver n„tverket.

025:018 Och ”versten f”r drabanterna tog ”verstepr„sten Seraja j„mte Sefanja, pr„sten n„st under honom, s† ock de tre som h”llo vakt vid tr”skeln,
025:019 och fr†n staden tog han en hovman, den som var anf”rare f”r krigsfolket, och fem av konungens n„rmaste m„n, som p†tr„ffades i staden, s† ock sekreteraren, den h„rh”vitsman som pl„gade utskriva folket i landet till krigstj„nst, och sextio andra m„n av landets folk, som p†tr„ffades i staden — 025:020 dessa tog Nebusaradan, ”versten f”r drabanterna, och f”rde dem till den babyloniske konungen i Ribla.
025:021 Och konungen i Babel l„t avliva dem d„r, i Ribla i Hamats land. blev Juda bortf”rt fr†n sitt land.

025:022 Men ”ver det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, konungen i Babel, l„t bliva kvar d„r, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan. 025:023 N„r d† alla krigsh”vitsm„nnen j„mte sina m„n fingo h”ra att konungen i Babel hade satt Gedalja ”ver landet, kommo de till Gedalja i Mispa, n„mligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas