The Bible, in Swedish, both Testaments (page 34)

framsida, utantill, var ett trapphus av tr„. 041:026 Och slutna f”nster och palmer funnos p† f”rhusets sidov„ggar, p† b†da sidor, s† ock i husets sidokamrar och i trapphusen.
042:001 Och han l„t mig g† ut p† den yttre f”rg†rden den v„g som gick †t norr, och f”rde mig d„refter till den byggnad med tempelkamrar, som l†g invid den avs”ndrade platsen och tillika invid murbyggnaden norrut,
042:002 till l†ngsidan, som m„tte hundra alnar, med sin ing†ng i norr; men bredden var femtio alnar.
042:003 Ut emot den tjugu alnar breda platsen p† den inre f”rg†rden och ut emot stengolvet p† den yttre f”rg†rden l†go avsatserna p† det ena husets framv„gg mitt emot avsatserna p† det andra husets framv„gg, i tre v†ningar.
042:004 Och framf”r tempelkamrarna gick en tio alnar bred g†ng till den inre f”rg†rden, en alnsbred v„g; och ing†ngarna l†go mot norr. 042:005 Men de ”versta tempelkamrarna voro mindre „n de andra, ty avsatserna p† framv„ggen togo bort mer rum fr†n dem „n fr†n de nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden. 042:006 Ty kamrarna l†go i tre v†ningar och hade inga pelare, s†som f”rg†rdarna hade; d„rf”r blevo de ”versta v†ningens kamrar mer indragna „n den nedersta och den mellersta v†ningens. 042:007 Och en yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna †t den yttre f”rg†rden till, framf”r tempelkamrarna, och den var femtio alnar l†ng.
042:008 Ty l„ngden p† tempelkammarbyggnaden ut†t den yttre f”rg†rden var femtio alnar, men †t templet till hundra alnar. 042:009 Och nedanf”r dessa tempelkamrar var ing†ngen fr†n ”ster, n„r man ville komma till dem fr†n den yttre f”rg†rden.

042:010 D„r f”rg†rdens skiljemur var som tjockast, l†go ock p† ”stra sidan tempelkamrar invid den avs”ndrade platsen och tillika invid murbyggnaden.
042:011 Och en v„g gick framf”r dem, likadan som v„gen framf”r tempelkamrarna p† norra sidan; och de hade samma l„ngd och bredd. Och alla utg†ngar h„r voro s†som d„r, b†de i fr†ga om ”vriga anordningar och i fr†ga om sj„lva d”rr”ppningarna. 042:012 Och s†som det var med d”rr”ppningarna p† tempelkamrarna vid s”dra sidan, s† fanns ocks† har en d”rr”ppning, vid vilken en v„g begynte, en v„g som gick utefter den beh”riga skiljemuren, och som l†g ”sterut, n„r man gick in i tempelkamrarna.

042:013 Och han sade till mig: ½De norra och s”dra tempelkamrarna invid den avs”ndrade platsen skola vara de heliga tempelkamrar i vilka pr„sterna, som f† tr„da fram inf”r HERREN, skola „ta det h”gheliga; d„r skola de f”rvara det h”gheliga, s†v„l spisoffer som syndoffer och skuldoffer ty det „r en helig plats. 042:014 N„r pr„sterna — som fr†n helgedomen icke strax f† begiva sig till den yttre f”rg†rden — hava kommit ditin, skola de d„r l„mna kvar de kl„der i vilka de hava gjort tj„nst, ty dessa „ro heliga; f”rst n„r de hava ikl„tt sig andra kl„der, f† de tr„da ut p† den plats som „r f”r folket.½

042:015 N„r han nu hade slutat uppm„tningen av det inre huset, l„t han mig g† ut till den port som l†g mot ”ster. Och han m„tte platsen runt omkring.
042:016 Han m„tte med sin m„tst†ng †t ”stra sidan: den h”ll efter m„tst†ngen fem hundra st„nger runt omkring. 042:017 Han m„tte †t norra sidan: den h”ll efter m„tst†ngen fem hundra st„nger runt omkring.
042:018 Han m„tte ock †t s”dra sidan: den h”ll efter m„tst†ngen fem hundra st„nger.
042:019 Han v„nde sig mot v„stra sidan och m„tte med m„tst†ngen fem hundra st„nger.
042:020 t alla fyra sidorna m„tte han platsen. Den var omgiven av en mur, som utefter platsens l„ngd h”ll fem hundra st„nger och utefter dess bredd fem hundra st„nger. Och den skulle skilja det heliga fr†n det som icke var heligt.
043:001 Och han l„t mig g† †stad till porten, den port som vette †t ”ster.
043:002 D† s†g jag Israels Guds h„rlighet komma ”sterifr†n, och d†net d„rvid var s†som d†net av stora vatten, och jorden lyste av hans h„rlighet.
043:003 Och den syn som jag d† s†g var likadan som den jag s†g, n„r jag kom f”r att f”rd„rva staden; det var en syn likadan som den jag s†g vid str”mmen Kebar. Och jag f”ll ned p† mitt ansikte. 043:004 Och HERRENS h„rlighet kom in i huset genom den port som l†g mot ”ster.
043:005 Och en andekraft lyfte upp mig och f”rde mig in p† den inre f”rg†rden, och jag s†g att HERRENS h„rlighet uppfyllde huset. 043:006 D† h”rde jag en r”st tala till mig fr†n huset, under det att en man stod bredvid mig.
043:007 Den sade till mig: Du m„nniskobarn, detta „r den plats d„r min tron „r, den plats d„r mina f”tter skola st†, d„r jag vill bo ibland Israels barn evinnerligen. Och Israels hus skall icke mer orena mitt eviga namn, varken de sj„lva eller deras konungar, med sin trol”sa avf„llighet, med sina konungars d”da kroppar och med sina offerh”jder:
043:008 de som satte sin tr”skel invid min tr”skel, och sin d”rrpost vid sidan av min d”rrpost, s† att allenast muren var mellan mig och dem, och som s† orenade mitt heliga namn med de styggelser de bedrevo, varf”r jag ock f”rgjorde dem i min vrede. 043:009 Men nu skola de skaffa sin trol”sa avf„llighet och sina konungars d”da kroppar l†ngt bort ifr†n mig, s† att jag kan bo ibland dem evinnerligen.

043:010 Men du, m„nniskobarn, f”rkunna nu f”r Israels barn om detta hus, p† det att de m† blygas f”r sina missg„rningar. M† de m„ta det h„rliga byggnadsverket.
043:011 Om de d† blygas f”r allt vad de hava gjort, s† kung”r f”r dem och teckna f”r deras ”gon upp husets form och inredning, dess utg†ngar och ing†ngar, alla dess former och alla stadgar d„rom, alla dess former och alla lagar d„rom, s† att de akta p† hela dess form och alla stadgar d„rom och g”ra efter dem. 043:012 Detta „r lagen om huset: p† toppen av berget skall hela dess omr†de runt omkring vara h”gheligt. Ja, detta „r lagen om huset.

043:013 Men dessa voro m†tten p† altaret i alnar, var aln en handsbredd l„ngre an en vanlig aln: Dess bottenram var en aln h”g och en aln bred, och kanten p† ramen, runt omkring utmed randen, var ett kvarter h”g; detta var altarets underlag. 043:014 Avst†ndet fr†n bottenramen vid marken upp till den nedre avsatsen var tv† alnar, och bredden var en aln. Avst†ndet fr†n den mindre avsatsen upp till den st”rre var fyra alnar, och bredden var en aln.
043:015 Altarh„rden h”ll fyra alnar; och fr†n altarh„rden stodo de fyra hornen upp†t.
043:016 Och altarh„rden var tolv alnar l†ng och tolv alnar bred, s† att dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant. 043:017 Och avsatsen var fjorton alnar l†ng och fjorton alnar bred, utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den h”ll en halv aln, och dess bottenram str„ckte sig en aln runt omkring. Och altarets trappsteg vette †t ”ster.

043:018 Och han sade till mig: ½Du m„nniskobarn, s† s„ger Herren, HERREN: Dessa „ro stadgarna om altaret f”r den dag d† det bliver f„rdigt, s† att man kan offra br„nnoffer och st„nka blod d„rp†. 043:019 D† skall du †t de levitiska pr„sterna giva en ungtjur till syndoffer, †t dem som „ro av Sadoks s„d, och som f† tr„da fram till mig, s„ger Herren, HERREN, f”r att g”ra tj„nst inf”r mig. 043:020 Och du skall taga n†got av dess blod och stryka p† altarets fyra h”rn och p† avsatsens fyra h”rn och p† kanten runt omkring; s† skall du rena det och bringa f”rsoning f”r det. 043:021 Sedan skall du taga syndofferstjuren, och utanf”r helgedomen skall den br„nnas upp p† en d„rtill best„md plats, som h”r till huset.
043:022 Och n„sta dag skall du f”ra fram en felfri bock till syndoffer; och man skall rena altaret med den, p† samma s„tt som man renade det med tjuren.
043:023 N„r du s† har fullbordat reningen, skall du f”ra fram en felfri ungtjur och en felfri v„dur av sm†boskapen. 043:024 Dem skall du f”ra fram inf”r HERREN, och pr„sterna skola str” salt p† dem och offra dem s†som br„nnoffer †t HERREN. 043:025 Under sju dagar skall du dagligen offra en syndoffersbock; och en ungtjur och en v„dur av sm†boskapen, b†da felfria, skall man likaledes offra.
043:026 Under sju dagar skall man s†lunda bringa f”rsoning f”r altaret och rena det och inviga det.
043:027 Men sedan dessa dagar hava g†tt till „nda, skola pr„sterna p† †ttonde dagen och allt framgent offra p† altaret edra br„nnoffer och tackoffer; och jag skall d† hava behag till eder, s„ger Herren, HERREN½.
044:001 D„refter f”rde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den kom vette †t ”ster; den var nu st„ngd.
044:002 Och HERREN sade till mig: ½Denna port skall f”rbliva st„ngd och icke mer ”ppnas, och ingen skall g† in genom den, ty HERREN, Israels Gud, har g†tt in genom den; d„rf”r skall den vara st„ngd.
044:003 Dock skall fursten, eftersom han „r furste, f† sitta d„r och h†lla m†ltid inf”r HERRENS ansikte; han skall d† g† in genom portens f”rhus, och samma v„g skall han g† ut igen.½

044:004 D„refter f”rde han mig genom norra porten till platsen framf”r huset; och jag fick se huru HERRENS h„rlighet uppfyllde HERRENS hus. D† f”ll jag ned p† mitt ansikte.
044:005 och HERREN sade till mig: Du m„nniskobarn, akta p† och se med dina ”gon, och h”r med dina ”ron allt vad jag nu talar med dig om alla stadgar ang†ende HERRENS hus och om alla lagar som r”ra det; och giv akt p† huru man g†r in i huset genom alla helgedomens utg†ngar.
044:006 Och s„g till Israels hus, det genstr„viga: S† s„ger Herren, HERREN: Nu m† det vara nog med alla de styggelser I haven bedrivit, I av Israels hus,
044:007 I som haven l†tit fr„mlingar med oomskuret hj„rta och oomskuret k”tt komma in i min helgedom och vara d„r, s† att mitt hus har blivit ohelgat, under det att I framburen min spis, fett och blod. S† har mitt f”rbund blivit brutet, f”r att icke n„mna alla edra andra styggelser.
044:008 I haven icke sj„lva f”rr„ttat tj„nsten vid mina heliga f”rem†l, utan haven satt andra till att †t eder f”rr„tta tj„nsten i min helgedom.
044:009 S† s„ger Herren, HERREN: Ingen fr„mling med oomskuret hj„rta och oomskuret k”tt f†r komma in i min helgedom, ingen av de fr„mlingar som finnas bland Israels barn. 044:010 Utan de leviter som gingo bort ifr†n mig, n„r Israel for vilse de som d† sj„lva foro vilse och gingo bort ifr†n mig och f”ljde sina el„ndiga avgudar, de skola b„ra p† sin missg„rning 044:011 och skola i min helgedom bestrida vakttj„nstg”ringen vid husets portar och annan tj„nstg”ring i huset; de skola slakta br„nnoffer och slaktoffer †t folket, och skola st† inf”r dem till att betj„na dem.
044:012 Eftersom de betj„nade dem inf”r deras el„ndiga avgudar och s† blevo f”r Israels hus en st”testen till missg„rning, d„rf”r betygar jag om dem med upplyft hand, s„ger Herren, HERREN, att de skola f† b„ra p† sin missg„rning.
044:013 De skola icke f† nalkas mig, till att f”rr„tta pr„sterlig tj„nst inf”r mig, eller till att nalkas n†got av mina heliga f”rem†l, n„mligen de h”gheliga, utan de skola b„ra p† sin skam och p† de styggeliga synder som de hava bedrivit. 044:014 Och jag skall s„tta dem till att f”rr„tta tj„nsten i huset vid allt tj„nararbete d„r, allt som d„r skall utf”ras.

044:015 Men de levitiska pr„ster, n„mligen Sadoks s”ner, som f”rr„ttade tj„nsten vid min helgedom, n„r de ”vriga israeliterna foro vilse och gingo bort ifr†n mig, de skola f† tr„da fram till mig f”r att g”ra tj„nst inf”r mig; de skola st† inf”r mitt ansikte f”r att offra †t mig fett och blod, s„ger Herren, HERREN. 044:016 De skola g† in i min helgedom, och de skola tr„da fram till mitt bord f”r att g”ra tj„nst inf”r mig och f”rr„tta vad som „r att f”rr„tta †t mig.
044:017 Och n„r de komma in i den inre f”rg†rdens portar, skola de ikl„da sig linnekl„der; de f† icke hava p† sig n†got av ylle, n„r de g”ra tj„nst i den inre f”rg†rdens portar och inne i huset.
044:018 De skola hava huvudbonader av linne p† sina huvuden, och benkl„der av linne omkring sina l„nder; de skola icke omgjorda sig med n†got som framkallar svett.
044:019 Och n„r de sedan g† ut p† den yttre f”rg†rden, till folket p† den yttre f”rg†rden, skola de taga av sig de kl„der i vilka de hava gjort tj„nst, och skola l„mna dem kvar i helgedomens tempelkamrar och ikl„da sig andra kl„der, f”r att de icke m† g”ra folket heligt med sina kl„der.
044:020 De skola icke raka huvudet, men skola icke heller l†ta h†ret v„xa fritt, utan skola klippa sitt huvudh†r kort. 044:021 Och vin f†r ingen pr„st dricka, n„r han har kommit in p† den inre f”rg†rden.
044:022 En „nka eller en fr†nskild kvinna f†r han icke taga till hustru †t sig, utan allenast en jungfru av Israels barns sl„kt; dock f†r han taga en „nka, om hon „r „nka efter en pr„st. 044:023 Och de skola l„ra mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent. 044:024 Och i r„ttssaker skola de upptr„da s†som domare och skola avd”ma dem efter mina r„tter. Och mina lagar och stadgar skola de iakttaga vid alla mina h”gtider, och mina sabbater skola de h†lla heliga.
044:025 Ingen av dem f†r orena sig genom att g† in till n†gon d”d m„nniska; allenast genom fader eller moder eller son eller dotter eller broder, eller genom en syster som icke har tillh”rt n†gon man m† han †draga sig orenhet.
044:026 Men n„r han d„refter har blivit ren, skall man r„kna f”r honom ytterligare sju dagar;
044:027 och p† den dag d† han g†r in i- helgedomen, p† den inre f”rg†rden, f”r att g”ra tj„nst i helgedomen, d† skall han b„ra fram ett syndoffer f”r sig, s„ger Herren, HERREN. 044:028 Och deras arvedel skall best† d„ri att jag sj„lv skall vara deras arvedel. Och I skolen icke giva dem n†gon besittning i Israel, ty jag sj„lv „r deras besittning. 044:029 Spisoffret och syndoffret och skuldoffret f† de „ta, och allt tillspillogivet i Israel skall h”ra dem till. 044:030 Och det f”rsta av alla f”rstlingsfrukter av alla slag, och alla offerg„rder av alla slag, vadhelst I framb„ren s†som offerg„rd, detta skall h”ra pr„sterna till; och f”rstlingen av edert mj”l skolen I giva †t pr„sten, f”r att du m† bringa v„lsignelse ”ver ditt hus.
044:031 Intet sj„lvd”tt eller ihj„lrivet djur, vare sig f†gel eller boskapsdjur, f† pr„sterna „ta.
045:001 Och n„r I genom lottkastning f”rdelen landet till arvedel, d† skolen I †t HERREN giva en offerg„rd, en helig del av landet, i l„ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen; detta stycke skall vara heligt till hela sitt omf†ng runt omkring. 045:002 H„rav skall tagas till helgedomen en liksidig fyrkant, fem hundra alnar i l„ngd och fem hundra i bredd, runt omkring, och till utmark d„r runt omkring femtio alnar. 045:003 Av det tillm„tta stycket skall du allts† avm„ta ett omr†de, tjugufem tusen alnar i l„ngd och tio tusen i bredd; d„r skall helgedomen, det h”gheliga, ligga.
045:004 Detta skall vara en helig del av landet, och det skall tillh”ra pr„sterna, som g”ra tj„nst i helgedomen, dem som f† tr„da fram till att g”ra tj„nst inf”r HERREN; detta skall vara en plats †t dem f”r deras hus, s† ock en helig plats f”r helgedomen. 045:005 Och ett stycke, tjugufem tusen alnar i l„ngd och tio tusen i bredd, skall tillh”ra leviterna, som g”ra tj„nst i huset, s†som deras besittning, med tjugu tempelkamrar. 045:006 Och †t staden skolen I giva till besittning ett omr†de, fem tusen alnar i bredd och tjugufem tusen i l„ngd, motsvarande det heliga offerg„rdsomr†det; det skall h”ra hela Israels hus till. 045:007 Och fursten skall p† b†da sidor om det heliga offerg„rdsomr†det och stadens besittning f† ett omr†de, bel„get invid det heliga offerg„rdsomr†det och stadens besittning, dels p† v„stra sidan, v„sterut, dels ock p† ”stra sidan, ”sterut, och I l„ngd motsvarande en stamlotts utstr„ckning fr†n v„stra gr„nsen till ”stra.
045:008 Detta skall han hava till sitt land, till besittning i Israel. Och mina furstar skola d† icke mer f”rtrycka mitt folk, utan skola l†ta Israels hus f† beh†lla sitt land efter sina stammar.

045:009 S† s„ger Herren, HERREN: Nu m† det vara nog, I Israels furstar. Skaffen bort v†ld och f”rtryck, och ”ven r„tt och r„ttf„rdighet; h”ren upp att driva mitt folk ifr†n hus och hem, s„ger Herren, HERREN.
045:010 Riktig v†g, riktig efa, riktigt bat-m†tt skolen I hava. 045:011 Efan och bat-m†ttet skola h†lla samma m†tt, s† att bat-m†ttet rymmer tiondedelen av en homer, och likaledes efan tiondedelen av en homer; ty efter homern skall man best„mma m†tten. 045:012 Sikeln skall inneh†lla tjugu gera; tjugu siklar, tjugufem siklar, femton siklar skall minan inneh†lla hos eder.

045:013 Detta „r den offerg„rd I skolen giva: en sj„ttedels efa av var homer vete och en sj„ttedels efa av var homer korn; 045:014 vidare den stadgade g„rden av olja, r„knat efter bat av olja: en tiondedels bat av var kor (som „r ett m†tt p† tio bat och lika med en homer, ty tio bat utg”ra en homer); 045:015 vidare av sm†boskapen fr†n Israels betesmarker ett djur p† vart tv†hundratal, till spisoffer, br„nnoffer och tackoffer, f”r att bringa f”rsoning f”r folket, s„ger Herren, HERREN. 045:016 Allt folket i landet skall vara f”rpliktat till denna offerg„rd †t fursten i Israel.
045:017 Men fursten skall det †ligga att framb„ra br„nnoffer, spisoffer och drickoffer p† festerna, nym†naderna och sabbaterna, vid alla Israels hus’ h”gtider. Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer, br„nnoffer och tackoffer till att bringa f”rsoning f”r Israels hus.

045:018 S† s„ger Herren, HERREN: P† f”rsta dagen i f”rsta m†naden skall du taga en felfri ungtjur och rena helgedomen. 045:019 Och pr„sten skall taga n†got av syndoffrets blod och stryka p† husets d”rrpost och p† altaravsatsens fyra h”rn och p† d”rrposten till den inre f”rg†rdens port. 045:020 S† skall du ock g”ra p† sjunde dagen i m†naden, om s† „r, att n†gon har syndat oupps†tligen och av f†kunnighet; p† detta s„tt skolen I bringa f”rsoning f”r huset.
045:021 P† fjortonde dagen i f”rsta m†naden skolen I fira p†skh”gtid; i sju dagar skolen I h†lla h”gtid, och man skall d† „ta osyrat br”d.
045:022 P† den dagen skall fursten f”r sig sj„lv och f”r allt folket i landet offra en tjur till syndoffer.
045:023 Men sedan, under h”gtidens sju dagar, skall han dagligen under de sju dagarna offra s†som br„nnoffer †t HERREN sju tjurar och sju v„durar, alla felfria, och s†som syndoffer en bock dagligen. 045:024 Och s†som spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en efa till var v„dur, j„mte en hin olja till var efa. 045:025 P† femtonde dagen i sjunde m†naden skall han vid h”gtiden framb„ra likadana offer under de sju dagarna, likadana syndoffer, br„nnoffer och spisoffer och lika mycket olja. 046:001 S† s„ger Herren, HERREN: Den inre f”rg†rdens port, den som vetter †t ”ster, skall vara st„ngd under de sex arbetsdagarna, men p† sabbatsdagen skall den ”ppnas; likaledes skall den ”ppnas p† nym†nadsdagen.
046:002 Och d† skall fursten utifr†n g† in genom portens f”rhus och st„lla sig vid portens d”rrpost; och n„r pr„sterna offra hans br„nnoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja p† portens tr”skel och d„refter g† ut. Men porten skall icke st„ngas f”rren om aftonen.
046:003 Och folket i landet skall p† sabbater och nym†nader tillbedja inf”r HERREN vid ing†ngen till samma port. 046:004 Och br„nnoffret som fursten skall framb„ra †t HERREN skall p† sabbatsdagen utg”ras av sex felfria lamm och en felfri v„dur. 046:005 Och s†som spisoffer skall han framb„ra en efa till v„duren, men till lammen s†som spisoffer s† mycket han vill giva, j„mte en hin olja till var efa.
046:006 Men p† nym†nadsdagen skall han framb„ra en felfri ungtjur, sex lamm och en v„dur, allasammans felfria. 046:007 Och s†som spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en efa till v„duren, och till lammen s† mycket han vill anskaffa, j„mte en hin olja till var efa.
046:008 Och n„r fursten vill g† in, skall han g† in genom portens f”rhus, och samma v„g skall han g† ut igen. 046:009 Men n„r folket i landet kommer inf”r HERRENS ansikte vid h”gtiderna, d† skall den som har g†tt in genom norra porten f”r att tillbedja g† ut genom s”dra porten, och den som har g†tt in genom s”dra porten skall g† ut genom norra porten; ingen skall g† tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan man skall g† ut genom den motsatta.
046:010 Och fursten skall g† in tillsammans med de andra, n„r de g† in; och n„r de g† ut, skola de g† ut tillsammans. 046:011 Men vid fester och h”gtider skall spisoffret utg”ras av en efa till var tjur och en efa till var v„dur, och till lammen av s† mycket han vill giva, j„mte en hin olja till var efa. 046:012 Och n„r fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett br„nnoffer eller ett tackoffer s†som frivilligt offer †t HERREN, d† skall man ”ppna †t honom den port som vetter †t ”ster, och han skall offra sitt br„nnoffer och sitt tackoffer alldeles s†, som han pl„gar offra p† sabbatsdagen; och d„refter skall han g† ut och sedan han har g†tt ut, skall man st„nga porten.

046:013 Du skall dagligen offra s†som br„nnoffer †t HERREN ett felfritt †rsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett s†dant. 046:014 Och s†som spisoffer skall du d„rtill offra var morgon en sj„ttedels efa, s† ock en tredjedels hin olja f”r att fukta mj”let — detta s†som spisoffer †t HERREN, s†som ev„rdlig r„tt f”r best„ndigt.
046:015 I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon s†som dagligt br„nnoffer.

046:016 S† s„ger Herren, HERREN: Om fursten giver n†gon av sina s”ner en g†va, s† bliver det dennes arvedel, det skall h”ra hans s”ner till; de skola besitta det s†som arv.
046:017 Men om han av sin arvedel giver n†got s†som g†va †t n†gon av sina tj„nare, s† skall detta tillh”ra denne intill fri†ret; d† skall det †terg† till fursten. Hans arvedel „r det ju, och hans s”ner skall det tillfalla.
046:018 Fursten m† icke taga n†got av folkets arvedel och s† kr„nka den i deras besittningsr„tt; allenast av sin egen besittning m† han giva arvedelar †t sina s”ner, f”r att ingen av mitt folk skall bliva undantr„ngd fr†n sin s„rskilda besittning. 046:019 Och han f”rde mig genom den ing†ng som l†g vid sidan av porten till de heliga tempelkamrar som voro best„mda f”r pr„sterna, och som vette †t norr; och jag s†g att d„r var en plats l„ngst uppe i v„ster.
046:020 Och han sade till mig: ½Detta „r den plats d„r pr„sterna skola koka skuldoffret och syndoffret, och d„r de skola baka spisoffret, f”r att icke beh”va b„ra ut det p† den yttre f”rg†rden och s† g”ra folket heligt.½
046:021 D„refter l„t han mig g† ut p† den yttre f”rg†rden och f”rde mig omkring till f”rg†rdens fyra h”rn; och jag s†g d† att i vart och ett av f”rg†rdens h”rn fanns en g†rd.
046:022 I f”rg†rdens fyra h”rn funnos kringst„ngda g†rdar, fyrtio alnar l†nga och trettio alnar breda; dessa fyra h”rng†rdar voro lika stora.
046:023 Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inr„ttat eldst„der till kokning.
046:024 Och han sade till mig: ½Detta „r de k”k i vilka husets tj„nare skola koka folkets slaktoffer.½
047:001 D„refter f”rde han mig tillbaka till husets ing†ng, och d„r fick jag se vatten rinna fram under husets tr”skel p† ”stra sidan, ty husets framsida l†g mot ”ster; och vattnet fl”t ned under husets s”dra sidov„gg, s”der om altaret.
047:002 Sedan l„t han mig g† ut genom norra porten och f”rde mig omkring p† en yttre v„g till den yttre porten, den som vette †t ”ster. D„r fick jag se vatten v„lla fram p† s”dra sidan. 047:003 Sedan gick mannen, med ett m„tsn”re i handen, ett stycke mot ”ster och m„tte d„rvid upp tusen alnar och l„t mig s† g† ”ver vattnet, och vattnet r„ckte mig d„r till fotkn”larna. 047:004 ter m„tte han upp tusen alnar och l„t mig s† g† ”ver vattnet, och vattnet r„ckte mig d„r till kn„na. ter m„tte han upp tusen alnar och l„t mig s† g† ”ver vattnet, som d„r r„ckte mig upp till l„nderna.
047:005 Žnnu en g†ng m„tte han upp tusen alnar, och nu var det en str”m som jag icke kunde g† ”ver. Ty vattnet gick s† h”gt att man m†ste simma; det var en str”m som man icke kunde g† ”ver. 047:006 Och han sade till mig: ½Nu har du ju sett det, du m„nniskobarn?½ Sedan f”rde han mig tillbaka upp p† str”mmens strand. 047:007 Och n„r han hade f”rt mig dit tillbaka, fick jag se tr„d i stor myckenhet st† p† str”mmens strand, p† b†da sidor. 047:008 Och han sade till mig: ½Detta vatten rinner fram mot ™stra kretsen och flyter ned p† Hedmarken och faller d„refter ut i havet. Vattnet som fick bryta fram g†r allts† till havet, och s† bliver vattnet d„r sunt.
047:009 Och ”verallt dit den dubbla str”mmen kommer, d„r upplivas alla levande varelser som r”ra sig i stim, och fiskarna bliva d„r mycket talrika; ty n„r detta vatten kommer dit, bliver havsvattnet sunt, och allt f†r liv, d„r str”mmen kommer. 047:010 Och fiskare skola st† utmed den fr†n En-Gedi „nda till En-Eglaim, och s†som ett enda fiskel„ge skall den str„ckan vara. D„r skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet, alldeles s†som i Stora havet.
047:011 Men g”lar och dammar d„r skola icke bliva sunda, utan skola tj„na till saltberedning.
047:012 Och vid str”mmen, p† dess b†da str„nder, skola allahanda frukttr„d v„xa upp, vilkas l”v icke skola vissna, och vilkas frukt icke skall taga slut, utan var m†nad skola tr„den bara ny frukt, ty deras vatten kommer fr†n helgedomen. Och deras frukter skola tj„na till f”da och deras l”v till l„kedom.½

047:013 S† s„ger Herren, HERREN: Dessa „ro de gr„nser efter vilka I skolen utskifta landet s†som arvedel †t Israels tolv stammar (varvid Josef f†r mer „n en lott).
047:014 I skolen f† det till arvedel, den ene s†v„l som den andre, d„rf”r att jag med upplyft hand har lovat att giva det †t edra fader; s† skall nu detta land tillfalla eder s†som arvsegendom. 047:015 Detta skall vara landets gr„ns p† norra sidan: fr†n Stora havet l„ngs Hetlonsv„gen, dit fram d„r v„gen g†r till Sedad, 047:016 Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus’ och Hamat omr†den, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans omr†de. 047:017 S† skall gr„nsen g† fr†n havet till Hasar-Enon vid Damaskus’ omr†de och vidare allt l„ngre norrut och upp mot Hamats omr†de. Detta „r norra sidan.
047:018 Och p† ”stra sidan skall gr„nsen begynna mellan Hauran och Damaskus och g† mellan Gilead och Israels land och utg”ras av Jordan; fr†n nordgr„nsen ned†t, utmed ™stra havet, skolen I m„ta ut den. Detta „r ”stra sidan.
047:019 Och p† sydsidan, s”derut, skall gr„nsen g† fr†n Tamar till Meribots vatten vid Kades, till b„cken, fram till Stora havet. Detta „r sydsidan, s”derut.
047:020 Och p† v„stra sidan skall gr„nsen utg”ras av Stora havet och g† fr†n sydgr„nsen till en punkt mitt emot det st„lle d„r v„gen g†r till Hamat. Detta „r v„stra sidan.
047:021 Och I skolen utskifta detta land †t eder efter Israels stammar. 047:022 I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel †t eder sj„lva och †t fr„mlingarna som bo ibland eder och hava f”tt barn ibland eder. Ty de skola av eder h†llas lika med inf”dda israeliter; de skola tillfalla eder s†som en arvedel bland Israels stammar.
047:023 I den stam d„r fr„mlingen bor, d„r skolen I giva honom hans arvedel, s„ger Herren, HERREN.
048:001 Och dessa „ro namnen p† stammarna. Vid norra gr„nsen l„ngs efter Hetlonsv„gen, dit fram d„r v„gen g†r till Hamat, vidare bort mot Hasar-Enan — med Damaskus’ omr†de j„mte Hamat i norr — d„r skall Dan hava en lott, s† att hela str„ckan fr†n ”stra sidan till v„stra tillh”r honom.
048:002 Och n„rmast Dans omr†de skall Aser hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra.
048:003 Och n„rmast Asers omr†de skall Naftali hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra.
048:004 Och n„rmast Naftalis omr†de skall Manasse hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra.
048:005 Och n„rmast Manasses omr†de skall Efraim hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra.
048:006 Och n„rmast Efraims omr†de skall Ruben hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra.
048:007 Och n„rmast Rubens omr†de skall Juda hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra.

048:008 Och n„rmast Juda omr†de skall fr†n ”stra sidan till v„stra str„cka sig det offerg„rdsomr†de som I skolen giva s†som g„rd, tjugufem tusen alnar i bredd, och i l„ngd lika med en stamlotts l„ngd fr†n ”stra sidan till v„stra; och helgedomen skall ligga d„r i mitten.
048:009 Det offerg„rdsomr†de som I skolen giva s†som g„rd †t HERREN skall vara i l„ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen. 048:010 Och av detta heliga offerg„rdsomr†de skall ett stycke tillh”ra pr„sterna, i norr tjugufem tusen alnar, i v„ster tio tusen i bredd, i ”ster likaledes tio tusen i bredd och i s”der tjugufem tusen i l„ngd; och HERRENS helgedom skall ligga d„r i mitten. 048:011 Det skall tillh”ra pr„sterna, dem som hava blivit helgade bland Sadoks s”ner, dem som hava f”rr„ttat tj„nsten †t mig, och som icke, s†som leviterna gjorde, foro vilse, n„r de ”vriga israeliterna foro vilse.
048:012 D„rf”r skall en s„rskild offerg„rdsdel av den fr†n landet avtagna offerg„rden tillh”ra dem s†som ett h”gheligt omr†de invid leviternas.
048:013 Men leviterna skola f† ett omr†de motsvarande pr„sternas, i l„ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen — l„ngden ”verallt tjugufem tusen och bredden tio tusen. 048:014 Och de f† icke s„lja n†got d„rav; det b„sta landet m† man icke byta bort eller eljest ”verl†ta †t n†gon annan, ty det „r helgat †t HERREN.
048:015 Men de fem tusen alnar som bliva ”ver p† bredden invid de tjugufem tusen skola utg”ra ett icke heligt omr†de f”r staden, dels till att bo p†, dels s†som utmark; och staden skall ligga d„r i mitten.
048:016 Och detta „r m†ttet p† den: norra sidan fyra tusen fem hundra alnar, s”dra sidan fyra tusen fem hundra, p† ”stra sidan fyra tusen fem hundra, och v„stra sidan fyra tusen fem hundra. 048:017 Och staden skall hava en utmark, som norrut „r tv† hundra femtio alnar, s”derut tv† hundra femtio, ”sterut tv† hundra femtio och v„sterut tv† hundra femtio.
048:018 Och vad som bliver ”ver p† l†ngsidan utmed det heliga offerg„rdsomr†det, n„mligen tio tusen alnar ”sterut och tio tusen v„sterut — ty det skall str„cka sig utmed det heliga offerg„rdsomr†det — av detta skall avkastningen tj„na till f”da †t stadens bebyggare.
048:019 Alla stadens bebyggare fr†n alla Israels stammar skola bruka det.
048:020 Hela offerg„rdsomr†det skall allts† vara tjugufem tusen alnar i l„ngd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offerg„rdsomr†de som I given s†som g„rd skall bilda en fyrkant, stadens besittning inber„knad.
048:021 Och fursten skall f† vad som bliver ”ver p† b†da sidor om det heliga offerg„rdsomr†det och stadens besittning, n„mligen landet invid det tjugufem tusen alnar breda offerg„rdsomr†det, „nda till ”stra gr„nsen, och likaledes v„sterut landet utefter det tjugufem tusen alnar breda omr†det, „nda till v„stra gr„nsen. Dessa omr†den, motsvarande stamlotterna, skola tillh”ra fursten. Och det heliga offerg„rdsomr†det med det heliga huset skall ligga mitt emellan dem.
048:022 Med sin gr„ns † ena sidan mot leviternas besittning, † andra sidan mot stadens, skall detta omr†de ligga mitt emellan furstens besittningar. Och furstens besittningar skola ligga mellan Juda omr†de och Benjamins omr†de.

048:023 D„refter skola de †terst†ende stammarna komma. F”rst skall Benjamin hava en lott fr†n ”stra sidan till v„stra. 048:024 Och n„rmast Benjamins omr†de skall Simeon hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra.
048:025 Och n„rmast Simeons omr†de skall Isaskar hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra.
048:026 Och n„rmast Isaskars omr†de skall Sebulon hava en lott, fr†n ”stra sidan till v„stra.
048:027 Och n„rmast Sebulons omr†de skall Gad hava en lott, fr†n ”stra sida till v„stra.
048:028 Och n„rmast Gads omr†de, p† dess sydsida, s”derut, skall gr„nser g† fr†n Tamar ”ver Meribas vatten vid Kades till b„cken, fram emot Stora havet.
048:029 Detta „r det land som I genom lottkastning skolen utdela †t Israels stammar till arvedel; och detta skall vara deras stamlotter, s„ger Herren, HERREN.

048:030 Och f”ljande utg†ngar skall staden hava: P† norra sidan skall den h†lla ett m†tt av fyra tusen fem hundra alnar, 048:031 och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn, skola tre ligga i norr: den f”rsta Rubens port, den andra Juda port, den tredje Levi port.
048:032 Och p† ”stra sidan skall den ock. h†lla fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den f”rsta Josefs port, den andra Benjamins port, den tredje Dans port.
048:033 Sammalunda skall ock s”dra sidan h†lla ett m†tt av fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den f”rsta Simeons port, den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port. 048:034 V„stra sidan skall h†lla fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den f”rsta Gads port, den andra Asers port, den tredje Naftali port.
048:035 Runt omkring skall den h†lla aderton tusen alnar. Och stadens namn skall allt framgent vara: H„r „r HERREN.

Book 27 Daniel

001:001 I Jojakims, Juda konungs, tredje regerings†r kom Nebukadnessar, konungen i Babel, mot Jerusalem och bel„grade det. 001:002 Och Herren gav Jojakim, Juda konung, i hans hand, s† ock en del av k„rlen i Guds hus; och han f”rde dem till Sinears land, in i sin guds hus. Och k„rlen f”rde han in i sin guds skattkammare.

001:003 Och konungen befallde Aspenas, sin ”verste hovman, att han skulle av Israels barn taga till sig ynglingar av konungslig sl„kt eller av f”rn„m b”rd,
001:004 s†dana som icke hade n†got lyte, utan voro fagra att sk†da och utrustade med f”rst†nd till att inh„mta allt slags visdom, kloka och l„raktiga ynglingar, som kunde bliva dugliga att tj„na i konungens palats; dem skulle han l†ta undervisa i kald‚ernas skrift och tungom†l.
001:005 Och konungen best„mde †t dem ett visst underh†ll f”r var dag, av konungens egen mat och av det vin han sj„lv drack, och befallde att man skulle uppfostra dem i tre †r; n„r den tiden vore f”rliden, skulle de f† g”ra tj„nst hos konungen.

001:006 Bland dessa voro nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Juda barn.
001:007 Men ”verste hovmannen gav dem andra namn: Daniel kallade han Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.

001:008 Men Daniel l„t sig angel„get vara att icke orena sig med konungens mat eller med vinet som denne drack av; och han bad ”verste hovmannen att han icke skulle n”dgas orena sig. 001:009 Och Gud l„t Daniel finna n†d och barmh„rtighet inf”r ”verste hovmannen.
001:010 Men ”verste hovmannen sade till Daniel: ½Jag fruktar att min herre, konungen, som har best„llt om eder mat och dryck, d† skall finna edra ansikten magrare „n de ynglingars som „ro j„mn†riga med eder, och att I s† skolen draga skuld ”ver mitt huvud inf”r konungen.½

001:011 D† sade Daniel till hovm„staren som av ”verste hovmannen hade blivit satt till att hava uppsikt ”ver Daniel, Hananja, Misael och Asarja:
001:012 ½G”r ett f”rs”k med dina tj„nare i tio dagar, och l†t giva oss gr”nsaker att „ta och vatten att dricka. 001:013 Sedan m† du j„mf”ra v†rt utseende med de ynglingars som hava „tit av konungens mat; och efter vad du d† anser m† du g”ra med dina tj„nare.½

001:014 Och han lyssnade till denna deras beg„ran och gjorde ett f”rs”k med dem i tio dagar.
001:015 Och efter de tio dagarnas f”rlopp befunnos de vara fagrare att sk†da och stadda vid b„ttre hull „n alla de ynglingar som hade „tit av konungens mat.
001:016 D† l„t hovm„staren dem allt fortfarande slippa den mat som hade varit best„md f”r dem och det vin som de skulle hava druckit, och gav dem gr”nsaker.

001:017 t dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt slags skrift och visdom; och Daniel fick f”rst†nd p† alla slags syner och dr”mmar.
001:018 Och n„r den tid var f”rliden, efter vilken de, enligt konungens befallning, skulle f”ras fram f”r honom, blevo de av ”verste hovmannen f”rda inf”r Nebukadnessar
001:019 N„r d† konungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen som kunde f”rliknas med Daniel, Hananja, Misael och Asarja; och de fingo s† g”ra tj„nst hos konungen.
001:020 Och n„rhelst konungen tillfr†gade dem i en sak som fordrade vishet i f”rst†ndet, fann han dem vara tio g†nger klokare „n n†gon av de sp†m„n och besv„rjare som funnos i hela hans rike. 001:021 Och Daniel fortfor s† intill konung Kores’ f”rsta regerings†r. 002:001 I sitt andra regerings†r hade Nebukadnessar dr”mmar av vilka han blev orolig till sinnes, och s”mnen vek bort ifr†n honom. 002:002 D† l„t konungen tillkalla sina sp†m„n, besv„rjare, trollkarlar och kald‚er, f”r att de skulle giva konungen till k„nna vad han hade dr”mt, och de kommo och tr„dde fram f”r konungen.

002:003 Och konungen sade till dem: ½Jag har haft en dr”m, och jag „r orolig till sinnes och ville veta vad jag har dr”mt.½ 002:004 D† talade kald‚erna till konungen p† arameiska: ½M† du leva evinnerligen, o konung! F”rt„lj dr”mmen f”r dina tj„nare, s† skola vi meddela uttydningen.½
002:005 Konungen svarade och sade till kald‚erna: ½Nej, mitt oryggliga beslut „r, att om I icke s„gen mig dr”mmen och dess uttydning, skolen I huggas i stycken, och edra hus skola g”ras till platser f”r orenlighet.
002:006 Men om I meddelen dr”mmen och dess uttydning, s† skolen I f† g†vor och sk„nker och stor „ra av mig. Meddelen mig allts† nu dr”mmen och dess uttydning.½
002:007 De svarade f”r andra g†ngen och sade: ½Konungen m† f”rt„lja dr”mmen f”r sina tj„nare, s† skola vi meddela uttydningen.½ 002:008 Konungen svarade och sade: ½Jag m„rker nogsamt att I viljen vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut „r oryggligt, 002:009 att om I icke s„gen mig dr”mmen, domen ”ver eder icke kan bliva annat „n en. Ja, I haven kommit ”verens om att inf”r mig f”ra l”gnaktigt och bedr„gligt tal, i hopp att tiderna skola f”r„ndra sig. S„gen mig allts† nu vad jag har dr”mt, s† m„rker jag att I ock kunnen meddela mig uttydningen d„rp†.½ 002:010 D† svarade kald‚erna konungen och sade: ½Det finnes ingen m„nniska p† jorden, som f”rm†r meddela konungen det som han vill veta; aldrig har ju heller n†gon konung, huru stor och m„ktig han „n var, beg„rt s†dant som detta av n†gon sp†man eller besv„rjare eller kald‚.
002:011 Ty det som konungen beg„r „r alltf”r sv†rt, och ingen finnes, som kan meddela konungen det, f”rutom gudarna; och de hava icke sin boning ibland de d”dliga.

002:012 D† blev konungen vred och mycket f”rt”rnad och befallde att man skulle f”rg”ra alla de vise i Babel.
002:013 N„r allts† p†budet h„rom hade blivit utf„rdat och man skulle d”da de vise, s”kte man ock efter Daniel och hans medbr”der f”r att d”da dem.
002:014 D† v„nde sig Daniel med kloka och f”rst†ndiga ord till Arjok, ”versten f”r konungens drabanter, vilken hade dragit ut f”r att d”da de vise i Babel.
002:015 Han tog till orda och fr†gade Arjok, konungens h”vitsman: ½Varf”r har detta str„nga p†bud blivit utf„rdat av konungen?½ D† omtalade Arjok f”r Daniel vad som var p† f„rde. 002:016 Och Daniel gick in och bad konungen att tid m†tte beviljas honom, s† skulle han meddela konungen uttydningen. 002:017 D„refter gick Daniel hem och omtalade f”r Hananja, Misael och Asarja, sina medbr”der, vad som var p† f„rde, 002:018 och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om f”rbarmande, s† att denna hemlighet bleve uppenbarad, p† det att icke Daniel och hans medbr”der m†tte f”rg”ras tillika med de ”vriga vise Babel.

002:019 D† blev hemligheten uppenbarad f”r Daniel i en syn om natten. Och Daniel lovade himmelens Gud d„rf”r; 002:020 Daniel hov upp sin r”st och sade: ½Lovat vare Guds namn fr†n evighet till evighet! Ty vishet och makt h”ra honom till. 002:021 Han l†ter tider och stunder omskifta, han avs„tter konungar och tills„tter konungar, han giver †t de visa deras vishet och †t de f”rst†ndiga deras f”rst†nd.
002:022 Han uppenbarar det som „r djupt och f”rborgat, han vet vad i m”rkret „r, och hos honom bor ljuset.
002:023 Dig, mina f„ders Gud, tackar och prisar jag f”r att du har givit mig vishet och f”rm†ga, och f”r att du nu har uppenbarat f”r mig det vi b†do dig om; ty det som konungen ville veta har du uppenbarat f”r oss.½

002:024 I f”ljd h„rav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade f†tt befallning att f”rg”ra de vise i Babel; han gick †stad och sade till honom s†: ½De vise i Babel m† du icke f”rg”ra. F”r mig in till konungen, s† skall jag meddela konungen uttydningen.½ 002:025 D† f”rde Arjok med hast Daniel inf”r konungen och sade till honom s†: ½Jag har bland de judiska f†ngarna funnit en man som kan s„ga konungen uttydningen.½
002:026 Konungen svarade och sade till Daniel, som hade f†tt namnet Beltesassar: ½F”rm†r du s„ga mig den dr”m som jag har haft och dess uttydning?½
002:027 Daniel svarade konungen och sade:

½Den hemlighet som konungen beg„r att f† veta kunna inga vise, besv„rjare, sp†m„n eller stj„rntydare meddela konungen. 002:028 Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter, och han har l†tit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din dr”m och den syn du hade p† ditt l„ger:

002:029 N„r du, o konung, l†g p† ditt l„ger, uppstego hos dig tankar p† vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar hemligheter l„t dig veta vad som skall ske. 002:030 Och f”r mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft av n†gon vishet som jag „ger framf”r alla andra levande varelser, utan p† det att uttydningen m† bliva kungjord f”r konungen, s† att du f”rst†r ditt hj„rtas tankar.

002:031 Du, o konung, s†g i din syn en stor bildstod st† framf”r dig, och den stoden var h”g och dess glans ”verm†ttan stor, och den var f”rskr„cklig att sk†da.
002:032 Bildstodens huvud var av b„sta guld, dess br”st och armar voro av silver, dess buk och l„nder av koppar; dess ben voro av j„rn, 002:033 dess f”tter delvis av j„rn och delvis av lera. 002:034 Medan du nu betraktade den, blev en sten l”sriven, dock icke genom m„nniskoh„nder, och den tr„ffade bildstoden p† f”tterna, som voro av j„rn och lera, och krossade dem. 002:035 D† blev p† en g†ng alltsammans krossat, j„rnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev s†som agnar p† en tr”skloge om sommaren, och vinden f”rde bort det, s† att man icke mer kunde finna n†got sp†r d„rav. Men av stenen som hade tr„ffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.

002:036 Detta var dr”mmen; och vi vilja nu s„ga konungen uttydningen: 002:037 Du, o konung, konungarnas konung, †t vilken himmelens Gud har givit rike, v„ldighet, makt och „ra,
002:038 och i vilkens hand han har givit m„nniskors barn och djuren p† marken och f†glarna under himmelen, varhelst varelser bo, och som han har satt till herre ”ver allasammans, du „r det gyllene huvudet.
002:039 Men efter dig skall uppst† ett annat rike, ringare „n ditt, och d„refter „nnu ett tredje rike, ett som „r av koppar, och det skall r†da ”ver hela jorden.
002:040 Ett fj„rde rike skall ock uppst† och vara starkt s†som j„rn, ty j„rnet krossar och s”ndersl†r ju allt; och s†som j„rnet f”rst”r allt annat, s† skall ock detta krossa och f”rst”ra. 002:041 Men att du s†g f”tterna och t†rna vara delvis av krukmakarlera och delvis av j„rn, det betyder att det skall vara ett s”ndrat rike, dock s† att det har n†got av j„rnets fasthet, ty du s†g ju j„rn vara d„r, blandat med lerjord.
002:042 Och att t†rna p† f”tterna voro delvis av j„rn och delvis av lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt.
002:043 Och att du s†g j„rnet vara blandat med lerjord, det betyder att v„l en beblandning d„r skall „ga rum genom m„nniskos„d, men att delarna likv„l icke skola h†lla ihop med varandra, lika litet som j„rn kan f”rbinda sig med lera.

002:044 Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud uppr„tta ett rike som aldrig i evighet skall f”rst”ras och vars makt icke skall bliva ”verl„mnad †t n†got annat folk. Det skall krossa och g”ra en „nde p† alla dessa andra riken, men sj„lvt skall det best† evinnerligen;
002:045 ty du s†g ju att en sten blev l”sriven fr†n berget, dock icke genom m„nniskoh„nder, och att den krossade j„rnet, kopparen, leran, silvret och guldet.

S† har en stor Gud uppenbarat f”r konungen vad som skall ske i framtiden, och dr”mmen „r viss, och dess uttydning „r tillf”rlitlig.½

002:046 D† f”ll konung Nebukadnessar p† sitt ansikte och tillbad inf”r Daniel, och befallde att man skulle offra †t honom spisoffer och r”koffer.
002:047 Och konungen svarade Daniel och sade: ½I sanning, eder Gud „r en Gud ”ver andra gudar och en herre ”ver konungar och en uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet.½

002:048 D„refter upph”jde konungen Daniel och gav honom m†nga stora sk„nker och satte honom till herre ”ver hela Babels h”vdingd”me och till h”gste f”rest†ndare f”r alla de vise i Babel. 002:049 Och p† Daniels b”n f”rordnade konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att f”rvalta Babels h”vdingd”me; men Daniel sj„lv stannade vid konungens hov.

003:001 Konung Nebukadnessar l„t g”ra en gyllene bildstod, sextio alnar h”g och sex alnar bred; den l„t han st„lla upp p† Durasl„tten i Babels h”vdingd”me.
003:002 Och konung Nebukadnessar s„nde †stad och l„t f”rsamla satraper, landsh”vdingar och st†th†llare, fogdar, skattm„stare, domare, lagtolkare och alla andra makthavande i h”vdingd”mena, f”r att de skulle komma till invigningen av den bildstod som konung Nebukadnessar hade l†tit st„lla upp.
003:003 D† f”rsamlade sig satraperna, landsh”vdingarna och st†th†llarna, fogdarna, skattm„starna, domarna, lagtolkarna och alla andra makthavande i h”vdingd”mena till invigningen av den bildstod som konung Nebukadnessar hade l†tit st„lla upp och n„r de s† stodo framf”r den bildstod som Nebukadnessar hade l†tit st„lla upp, 003:004 utropade en h„rold med h”g r”st: ½Detta vare eder befallt, I folk och stammar och tungom†l:
003:005 N„r I h”ren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, s„ckpipor och allahanda andra instrumenter, skolen I falla ned och tillbedja den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar har l†tit st„lla upp.
003:006 Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i samma stund kastas i den brinnande ugnen.½

003:007 S† snart nu allt folket h”rde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare och allahanda andra instrumenter, f”llo de allts† ned, alla folk och stammar och tungom†l, och tillb†do den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar hade l†tit st„lla upp.

003:008 Men strax d„refter kommo n†gra kaldeiska m„n fram och anklagade judarna.
003:009 De togo till orda och sade till konung Nebukadnessar: M† du leva evinnerligen, o konung!
003:010 Du, o konung, har givit befallning att alla m„nniskor, n„r de h”rde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, s„ckpipor och allahanda andra instrumenter, skulle falla ned och tillbedja den gyllene bildstoden,
003:011 och att var och en som icke f”lle ned och tillb†de skulle kastas i den brinnande ugnen.
003:012 Men nu „ro h„r n†gra judiska m„n, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, vilka du har f”rordnat att f”rvalta Babels h”vdingd”me. Dessa m„n hava icke aktat p† dig, o konung. De dyrka icke dina gudar; och den gyllene bildstod som du har l†tit st„lla upp tillbedja de icke.½

003:013 D† befallde Nebukadnessar i vrede och f”rbittring att man skulle f”ra fram Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Och n„r man hade f”rt fram m„nnen inf”r konungen,
003:014 talade Nebukadnessar till dem och sade: ½Žr det av f”rakt som I, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, icke dyrken mina gudar och icke tillbedjen den gyllene bildstod som jag har l†tit st„lla upp? 003:015 V„lan, allt m† vara gott, om I „ren redo, att n„r I h”ren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, s„ckpipor och allahanda andra instrumenter, falla ned och tillbedja den bildstod som jag har l†tit g”ra. Men om I icke tillbedjen, d† skolen I i samma stund bliva kastade i den brinnande ugnen; och vilken „r v„l den gud som d† kan r„dda eder ur min hand?½ 003:016 D† svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till konungen: ½O Nebukadnessar, vi beh”va icke giva dig n†got svar p† detta. 003:017 Om v†r Gud, den som vi dyrka, f”rm†r r„dda oss, s† skall han ock r„dda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung. 003:018 Men om han icke vill det, s† m† du veta, o konung, att vi „nd† icke dyrka dina gudar, och att vi icke vilja tillbedja den gyllene bildstod som du har l†tit st„lla upp.½

003:019 D† uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och Abed-Nego, s† att hans ansikte f”rvandlades. Och han hov upp sin r”st och befallde att man skulle g”ra ugnen sju g†nger hetare, „n man n†gonsin hade sett den vara.
003:020 Och n†gra handfasta m„n i hans h„r fingo befallning att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. 003:021 S† blevo dessa med sina underkl„der, livrockar, m”ssor och andra kl„der bundna och kastade i den brinnande ugnen. 003:022 Men eftersom konungens befallning hade varit s† str„ng, och ugnen d„rf”r hade blivit s† ”verm†ttan starkt upphettad, blevo de m„n som f”rde Sadrak, Mesak och Abed-Nego ditupp sj„lva d”dade av eldsl†gorna,
003:023 vid det att de tre m„nnen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna kastades ned i den brinnande ugnen.

003:024 D† blev konung Nebukadnessar f”rskr„ckt och stod upp med hast och fr†gade sina r†dsherrar och sade: ½Var det icke tre m„n som vi l„to kasta bundna i elden? De svarade och sade till konungen: ½Jo f”rvisso, o konung.½
003:025 Han fortfor och sade: ½Och „nd† ser jag nu fyra m„n, som g† l”sa och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den fj„rde ser s† ut, som vore han en gudason.½ 003:026 D„refter tr„dde Nebukadnessar fram till ”ppningen p† den brinnande ugnen och hov upp sin r”st och sade: ½Sadrak, Mesak och Abed-Nego, I den h”gste Gudens tj„nare kommen hitut.½ D† gingo Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden. 003:027 Och satraperna, landsh”vdingarna och st†th†llarna och konungens r†dsherrar f”rsamlade sig d„r, och fingo d† se att elden icke hade haft n†gon makt ”ver m„nnens kroppar, och att h†ret p† deras huvuden icke var svett, och att deras kl„der icke hade blivit skadade; ja, man kunde icke ens k„nna lukten av n†got br„nt p† dem.

003:028 D† hov Nebukadnessar upp sin r”st och sade: ½Lovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som s„nde sin „ngel och r„ddade sina tj„nare, vilka s† f”rtr”stade p† honom, att de ”vertr„dde konungens befallning och v†gade sina liv f”r att icke n”dgas dyrka eller tillbedja n†gon annan gud „n sin egen Gud! 003:029 Och h„rmed giver jag nu befallning att vilken som helst av alla folk och stammar och tungom†l, som s„ger n†got otillb”rligt om Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall huggas i stycken, och hans hus skall g”ras till en plats f”r orenlighet; ty ingen gud finnes, som s† kan hj„lpa som denne.

003:030 D„refter l„t konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego komma till stor „ra och makt i Babels h”vdingd”me.

004:031 Konung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungom†l som finnas p† hela jorden. Mycken frid vare med eder!

004:032 Jag har funnit f”r gott att h„rmed kung”ra de tecken och under som den h”gste Guden har gjort med mig. 004:033 Ty stora „ro f”rvisso hans tecken, och m„ktiga „ro hans under. Hans rike „r ett evigt rike, och hans v„lde varar fr†n sl„kte till sl„kte.
004:001 Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i mitt palats.
004:002 D† hade jag en dr”m som f”rskr„ckte mig; jag „ngslades genom dr”mbilder p† mitt l„ger och genom en syn som jag s†g. 004:003 D„rf”r gav jag befallning att man skulle h„mta alla de vise i Babel till mig, f”r att de skulle s„ga mig dr”mmens uttydning. 004:004 S† kommo nu sp†m„nnen, besv„rjarna, kald‚erna och stj„rntydarna, och jag f”rt„ljde dr”mmen f”r dem, men de kunde icke s„ga mig dess uttydning.
004:005 Slutligen kom ock Daniel inf”r mig, han som hade f†tt namnet Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande „r; och jag f”rt„ljde dr”mmen f”r honom s†lunda:

004:006 ½Beltesassar, du som „r den ”verste bland sp†m„nnen, du om vilken jag vet att heliga gudars ande „r i dig, och att ingen hemlighet „r dig f”r sv†r, s„g mig vad jag s†g i min dr”m, och vad den betyder.

004:007 Detta var den syn jag hade p† mitt l„ger: Jag s†g i min syn ett tr„d st† mitt p† jorden, och det var mycket h”gt. 004:008 Ja, stort och v„ldigt var tr„det, och s† h”gt att det r„ckte upp till himmelen och syntes allt intill jordens „nda. 004:009 Dess l”vverk var sk”nt, och de bar mycken frukt, s† att det hade f”da †t alla. Markens djur funno skugga d„runder, och himmelens f†glar bodde p† dess grenar, och allt k”tt hade sin f”da d„rav. 004:010 Vidare s†g jag, i den syn jag hade p† mitt l„ger, huru en helig „ngel steg ned fr†n himmelen.
004:011 Han ropade med h”g r”st och sade: ‘Huggen ned tr„det och sk„ren av dess grenar, riven bort dess l”vverk och f”rstr”n dess frukt, s† att djuren som ligga d„runder fara sin v„g och f†glarna flyga bort ifr†n dess grenar.
004:012 Dock m† stubben med r”tterna l„mnas kvar i jorden, bunden med kedjor av j„rn och koppar, bland markens gr„s; av himmelens dagg skall han v„tas och hava sin lott med djuren bland markens ”rter.
004:013 Hans hj„rta skall f”rvandlas, s† att det icke mer „r en m„nniskas, och ett djurs hj„rta skall givas †t honom, och sju tider skola s† g† fram ”ver honom.
004:014 S† „r det f”rordnat genom „nglarnas r†dslut, och s† „r det befallt om denna sak av de heliga, f”r att de levande skola besinna att den H”gste r†der ”ver m„nniskors riken och giver dem †t vem han vill, ja, upph”jer den l„gste bland m„nniskor till att h„rska ”ver dem.’

004:015 S†dan var den dr”m som jag, konung Nebukadnessar, hade. Och du, Beltesassar, m† nu s„ga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt rike kan s„ga mig uttydningen, men du kan det v„l, ty heliga gudars ande „r i dig.½

004:016 D† stod Daniel, som ocks† hade namnet Beltesassar, en stund h„pen, uppfylld av oroliga tankar. Men konungen tog †ter till orda och sade: ½Beltesassar, l†t icke dr”mmen och vad den betyder f”rskr„cka dig. Beltesassar svarade och sade: ½Min herre, o att dr”mmen g„llde dem som hata dig, och dess betydelse dina fiender!
004:017 Tr„det som du s†g, vilket var s† stort och v„ldigt och s† h”gt att det r„ckte upp till himmelen och syntes ”ver hela jorden, 004:018 och som hade ett s† sk”nt l”vverk och bar mycken frukt, s† att det hade f”da †t alla, tr„det under vilket markens djur bodde, och p† vars grenar himmelens f†glar hade sina n„sten, 004:019 det „r du sj„lv, o konung, du som har blivit s† stor och v„ldig, du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har n†tt upp till himmelen, och vilkens v„lde str„cker sig till jordens „nda. 004:020 Men att konungen s†g en helig „ngel stiga ned fr†n himmelen, vilken sade: ‘Huggen ned tr„det och f”rst”ren det; dock m† stubben med r”tterna l„mnas kvar i jorden, bunden med kedjor av j„rn och koppar, bland markens gr„s; av himmelens dagg skall han v„tas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju tider hava g†tt fram ”ver honom’,
004:021 detta betyder f”ljande, o konung, och detta „r den H”gstes r†dslut, som har drabbat min herre konungen: 004:022 Du skall bliva utst”tt fr†n m„nniskorna och n”dgas bo ibland markens djur och „ta gr„s s†som en oxe och v„tas av himmelens dagg; och sju tider skola s† g† fram ”ver dig, till dess du besinnar att den H”gste r†der ”ver m„nniskors riken och giver dem †t vem han vill.
004:023 Men att det befalldes att tr„dets stubbe med r”tterna skulle l„mnas kvar, det betyder att du skall †terf† ditt rike, n„r du har besinnat att det „r himmelen som har makten.

004:024 D„rf”r, o konung, m† du l†ta mitt r†d t„ckas dig: g”r dig fri ifr†n dina synder genom att g”ra gott, och ifr†n dina missg„rningar genom att ”va barmh„rtighet mot de fattiga, om till „ventyrs din lycka s† kunde bliva best†ndande.½

004:025 Allt detta drabbade ocks† konung Nebukadnessar. 004:026 Tolv m†nader d„refter, n„r konungen en g†ng gick omkring p† taket av det kungliga palatset i Babel, 004:027 hov han upp sin r”st och sade: ½Se, detta „r det stora Babel, som jag har byggt upp till ett konungas„te genom min v„ldiga makt, min h„rlighet till „ra!½
004:028 Medan ordet „nnu var i konungens mun, kom en r”st fr†n himmelen: ½Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit taget ifr†n dig;
004:029 du skall bliva utst”tt fr†n m„nniskorna och n”dgas bo ibland markens djur och „ta gr„s s†som en oxe; och sju tider skola s† g† fram ”ver dig, till dess du besinnar att den H”gste r†der ”ver m„nniskors riken och giver dem †t vem han vill.½ 004:030 I samma stund gick det ordet i fullbordan p† Nebukadnessar; han blev utst”tt fr†n m„nniskorna och m†ste „ta gr„s s†som en oxe, och av himmelens dagg v„ttes hans kropp, till dess att hans h†r v„xte och blev s†som ”rnfj„drar, och till dess att hans naglar blevo s†som f†gelklor.

004:031 Men n„r tiden var f”rliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina ”gon till himmelen och fick †ter mitt f”rst†nd. D† lovade jag den H”gste, jag prisade och „rade honom som lever evinnerligen, honom vilkens v„lde „r ett evigt v„lde, och vilkens rike varar fr†n sl„kte till sl„kte,
004:032 honom mot vilken alla som bo p† jorden „ro att akta s†som intet, ty han g”r vad han vill b†de med himmelens h„r och med dem som bo p† jorden, och ingen kan st† emot hans hand eller s„ga till honom: ½Vad g”r du?½

004:033 S† fick jag d† p† den tiden †ter mitt f”rst†nd, och jag fick tillbaka min h„rlighet och glans, mitt rike till „ra; och mina r†dsherrar och storm„n s”kte upp mig. Och jag blev †ter insatt i mitt rike, och „nnu st”rre makt blev mig given. 004:034 D„rf”r prisar nu jag, Nebukadnessar, och upph”jer och „rar himmelens konung, ty alla hans g„rningar „ro sanning, och hans v„gar „ro r„tta, och dem som vandra i h”gmod kan han ”dmjuka. 005:001 Konung Belsassar gjorde ett stort g„stabud f”r sina tusen storm„n och h”ll dryckeslag med de tusen. 005:002 Medan nu Belsassar var under vinets v„lde, befallde han att man skulle b„ra fram de k„rl av guld och silver, som hans fader Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle s† konungen och hans storm„n, hans gem†ler och bihustrur dricka. 005:003 D† bar man fram de gyllene k„rl som hade blivit tagna ur tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans storm„n, hans gem†ler och bihustrur drucko ur dem. 005:004 Medan de s† drucko vin, prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, j„rn, tr„ och sten.

005:005 D† visade sig i samma stund fingrar s†som av en m„nniskohand, vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo p† den vitmenade v„ggen i konungens palats; och konungen s†g handen som skrev. 005:006 D† vek f„rgen bort ifr†n konungens ansikte, och han uppfylldes av oroliga tankar, s† att hans l„nder sk„lvde och hans kn„n slogo emot varandra.
005:007 Och konungen ropade med h”g r”st och befallde att man skulle h„mta besv„rjarna, kald‚erna ock stj„rntydarna. Och konungen l„t s„ga s† till de vise i Babel: ½Vemhelst som kan l„sa denna skrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva kl„dd i purpur, och den gyllene kedjan skall h„ngas om hans hals, och han skall bliva den tredje herren i riket.½

005:008 D† kommo alla konungens vise tillst„des, men de kunde icke l„sa skriften eller s„ga konungen dess uttydning. 005:009 D† blev konung Belsassar „nnu mer f”rskr„ckt, och f„rgen vek bort ifr†n hans ansikte, och hans storm„n stodo best”rta. 005:010 Men n„r konungens och hans storm„ns tal kom f”r konungamodern, begav hon sig till g„stabudssalen; d„r tog hon till orda och sade: ½M† du leva evinnerligen, o konung! L†t icke oroliga tankar uppfylla dig, och m† f„rgen icke vika bort ifr†n ditt ansikte.
005:011 I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande „r. I din faders dagar befanns han hava insikt och f”rst†nd och vishet, lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, satte honom till den ”verste bland sp†m„nnen, besv„rjarna, kald‚erna och stj„rntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen, 005:012 eftersom en ”verm†ttan h”g ande och klokhet och f”rst†nd och skicklighet att uttyda dr”mmar och l”sa g†tor och reda ut invecklade ting fanns hos denne Daniel, †t vilken konungen hade givit namnet Beltesassar. L†t d„rf”r nu tillkalla Daniel; han skall meddela uttydningen.½

005:013 N„r s† Daniel hade blivit h„mtad till konungen, talade denne till Daniel och sade: ½Du „r ju Daniel, en av de judiska f†ngar som min fader konungen f”rde hit fr†n Juda? 005:014 Jag har h”rt s„gas om dig att gudars ande „r i dig, och att du har befunnits hava insikt och f”rst†nd och ”verm†ttan stor vishet.
005:015 Nu „r det s†, att de vise och besv„rjarna hava blivit h„mtade hit till mig f”r att l„sa denna skrift och s„ga mig dess uttydning; men de kunna icke meddela mig n†gon uttydning d„rp†. 005:016 Men om dig har jag h”rt att du kan giva uttydningar och reda ut invecklade ting. Om du allts† nu kan l„sa skriften och s„ga mig dess uttydning, s† skall du bliva kl„dd i purpur, och den gyllene kedjan skall h„ngas om din hals, och du skall bliva den tredje herren i riket.½

005:017 D† svarade Daniel och sade till konungen:

½Dina g†vor m† du sj„lv beh†lla, och dina sk„nker m† du giva †t en annan; dem f”rutan skall jag l„sa skriften f”r konungen och s„ga honom uttydningen:

005:018 t din fader Nebukadnessar, o konung, gav den h”gste Guden rike, storhet, „ra och h„rlighet;
005:019 och f”r den storhets skull som han hade givit honom darrade alla folk och stammar och tungom†l, i f”rskr„ckelse f”r honom. Vem han ville d”dade han, och vem han ville l„t han leva; vem han ville upph”jde han, och vem han ville ”dmjukade han. 005:020 Men n„r hans hj„rta f”rh„vde sig och hans ande blev stolt och ”vermodig, d† st”rtades han fr†n sin konungatron, och hans „ra togs ifr†n honom.
005:021 Han blev utst”tt fr†n m„nniskors barn, och hans hj„rta blev likt ett djurs, och han m†ste bo ibland vild†snor och „ta gr„s s†som en oxe, och av himmelens dagg v„ttes hans kropp — detta till dess han besinnade att den h”gste Guden r†der ”ver m„nniskors riken och upph”jer vem han vill till att h„rska ”ver dem. 005:022 Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har „nd† icke ”dmjukat ditt hj„rta,
005:023 utan f”rh„vt dig mot himmelens Herre och l†tit b„ra fram inf”r dig k„rlen fr†n hans hus; och du och dina storm„n, dina gem†ler och bihustrur haven druckit vin ur dem och du har d„runder prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, j„rn, tr„ och sten, som varken se eller h”ra eller veta n†got. Men den Gud som har i sitt v†ld din ande och alla dina v„gar, honom har du icke „rat.

005:024 D„rf”r har nu av honom denna hand blivit s„nd och denna skrift blivit tecknad.
005:025 Och s† lyder den skrift som h„r „r tecknad: Mene mene tekel u-farsin.
005:026 Och detta „r uttydningen d„rp†: Mene, det betyder: Gud har r„knat ditt rikes dagar och gjort „nde p† det 005:027 Tekel, det betyder: du „r v„gd p† en v†g och befunnen f”r l„tt.
005:028 Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet †t meder och perser.½

005:029 D† befallde Belsassar att man skulle kl„da Daniel i purpur, och att den gyllene kedjan skulle h„ngas om hans hals, och att man skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i riket.

005:030 Samma natt blev Belsassar, kald‚ernas konung, d”dad.

006:031 Och Darejaves av Medien mottog riket, n„r han var sextiotv† †r gammal.

006:001 Darejaves fann f”r gott att s„tta ”ver riket ett hundra tjugu satraper, f”r att s†dana skulle finnas ”verallt i riket. 006:002 Och ”ver dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en; inf”r dessa skulle satraperna avl„gga r„kenskap, s† att konungen icke lede n†got men.
006:003 Men Daniel gjorde sig bem„rkt framf”r de andra furstarna och satraperna, ty en ”verm†ttan h”g ande var i honom, och konungen var bet„nkt p† att s„tta honom ”ver hela riket.

006:004 D† s”kte de andra furstarna och satraperna att finna n†gon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna n†gon s†dan sak eller n†got som var or„tt, eftersom han var trogen i sin tj„nst; ingen f”rsummelse och intet or„tt var att finna hos honom.
006:005 D† sade m„nnen: ½Vi l„ra icke finna n†gon sak mot denne Daniel, om vi icke till „ventyrs kunna finna en s†dan i hans gudsdyrkan.½

006:006 D„refter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och sade till honom s†: ½M† du leva evinnerligen, konung Darejaves! 006:007 Alla rikets furstar, landsh”vdingarna och satraperna, r†dsherrarna och st†th†llarna hava r†dslagit om att en kunglig f”rordning borde utf„rdas och ett f”rbud stadgas, av det inneh†ll att vilken som helst som under trettio dagar v„nder sig med b”n till n†gon annan, vare sig gud eller m„nniska, „n till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen. 006:008 S† l†t nu, o konung, h„rom utf„rda ett f”rbud och s„tta upp en skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan †terkallas.½
006:009 I ”verensst„mmelse h„rmed l„t d† konung Darejaves s„tta upp en skrivelse och utf„rda ett f”rbud.

006:010 Men s† snart Daniel hade f†tt veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, varest han i sin ”vre sal hade f”nster som voro ”ppna i riktning mot Jerusalem. D„r f”ll han tre g†nger om dagen ned p† sina kn„n och bad och tackade sin Gud, s†som han f”rut hade pl„gat g”ra.
006:011 N„r m„nnen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och †kallande sin Gud.
006:012 D„refter gingo de till konungen och fr†gade honom ang†ende det kungliga f”rbudet: ½Har du icke l†tit s„tta upp ett f”rbud, av det inneh†ll att vilken som helst som under trettio dagar v„nder sig med b”n till n†gon annan, vare sig gud eller m„nniska, „n till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?½ Konungen svarade och sade: ½Jo, och det p†budet st†r fast efter Mediens och Persiens oryggliga lag.½
006:013 D† svarade de och sade till konungen: ½Daniel, en av de judiska f†ngarna, aktar varken p† dig eller p† det f”rbud som du har l†tit s„tta upp, utan f”rr„ttar sin b”n tre g†nger om dagen.½ 006:014 N„r konungen h”rde detta, blev han mycket bedr”vad och gjorde sig bekymmer ”ver huru han skulle kunna r„dda Daniel; „nda till solnedg†ngen m”dade han sig med att s”ka en utv„g att hj„lpa honom.
006:015 D† skyndade m„nnen till konungen och sade till honom: ½Vet, o konung, att det „r en Mediens och Persiens lag att intet f”rbud och ingen f”rordning som konungen utf„rdar kan †terkallas.½ 006:016 D† l„t konungen h„mta Daniel och kasta honom i lejongropen och konungen talade till Daniel och sade: ½Din Gud, den som du s† oavl†tligen dyrkar, han m† r„dda dig.½
006:017 Och man f”rde fram en sten och lade den ”ver gropens ”ppning, och konungen f”rseglade den med sitt eget och med sina storm„ns signet, f”r att ingen f”r„ndring skulle kunna g”ras i det som nu hade skett med Daniel.

006:018 D„refter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela natten under fasta och l„t inga kvinnor komma inf”r sig; och s”mnen flydde honom.
006:019 Sedan om morgonen, n„r det dagades, stod konungen upp och gick med hast till lejongropen.
006:020 Och n„r han hade kommit n„ra intill gropen, ropade han p† Daniel med „ngslig r”st; konungen talade till Daniel och sade: ½Daniel, du den levande Gudens tj„nare, har v„l din Gud, den som du s† oavl†tligen dyrkar, kunnat r„dda dig fr†n lejonen?½ 006:021 D† svarade Daniel konungen: ½M† du leva evinnerligen, o konung! 006:022 Min Gud har s„nt sin „ngel och tillslutit lejonens gap, s† att de icke hava gjort mig n†gon skada. Ty jag har inf”r honom befunnits oskyldig; ej heller har jag f”rbrutit mig mot dig, o konung.

006:023 D† blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga Daniel upp ur gropen. Och n„r Daniel hade blivit tagen upp ur gropen, kunde man icke uppt„cka n†gon skada p† honom; ty han hade trott p† sin Gud.
006:024 Sedan l„t konungen h„mta de m„n som hade anklagat Daniel, och han l„t kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och innan de „nnu hade hunnit till bottnen i gropen, f”llo lejonen ”ver dem och krossade alla deras ben.

006:025 D„refter l„t konung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungom†l som funnos p† hela jorden: ½Mycken frid vare med eder!
006:026 H„rmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela omr†de skall b„va och frukta f”r Daniels Gud. Ty han „r den levande Guden, som f”rbliver evinnerligen; och hans rike „r s†dant att det icke kan f”rst”ras, och hans v„lde best†r intill „nden. 006:027 Han „r en r„ddare och hj„lpare, och han g”r tecken och under i himmelen och p† jorden, han som har r„ddat Daniel ur lejonens v†ld.½

006:028 Och denne Daniel steg i „ra och makt under Darejaves’ och under persern Kores’ regeringar.
007:001 I den babyloniske konungen Belsassars f”rsta regerings†r hade Daniel en dr”m och s†g en syn p† sitt l„ger. Sedan tecknade han upp dr”mmen och meddelade huvudsumman av dess inneh†ll. 007:002 Detta „r Daniels ber„ttelse:

Jag hade en syn om natten, och s†g i den huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet. 007:003 Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra.

007:004 Det f”rsta liknade ett lejon, men det hade vingar s†som en ”rn. Medan jag „nnu s†g h„rp†, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp fr†n jorden, s† att det blev st„llt p† tv† f”tter s†som en m„nniska, och ett m„nskligt hj„rta blev givet †t det.

007:005 Sedan fick jag se „nnu ett djur, det andra i ordningen; det var likt en bj”rn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan t„nderna. Och till det djuret blev s† sagt: ½St† upp och sluka mycket k”tt.½

007:006 D„refter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men p† sina sidor hade det fyra f†gelvingar; och djuret hade fyra huvuden, och v„lde blev givet †t det.

007:007 D„refter fick jag i min syn om natten se ett fj„rde djur, ”verm†ttan f”rskr„ckligt, fruktansv„rt och starkt; det hade stora t„nder av j„rn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under f”tterna; det var olikt alla de f”rra djuren och hade tio horn.
007:008 Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan dem ett annat horn sk”t upp, ett litet, f”r vilket tre av de f”rra hornen blevo bortst”tta; och se, det hornet hade ”gon lika m„nnisko”gon, och en mun som talade stora ord.

007:009 Medan jag „nnu s†g h„rp†, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans kl„dnad var sn”vit, och h†ret p† hans huvud var s†som ren ull; hans tron var av eldsl†gor, och hjulen d„rp† voro av flammande eld.
007:010 En flod av eld str”mmade ut fr†n honom, tusen g†nger tusen voro hans tj„nare, och tio tusen g†nger tio tusen stodo d„r till hans tj„nst. S† satte man sig ned till doms, och b”cker blevo uppl†tna.
007:011 Medan jag nu s†g h„rp†, skedde det att, f”r de stora ords skull som hornet talade — medan jag „nnu s†g h„rp† — djuret d”dades och dess kropp f”rst”rdes och kastades i elden f”r att br„nnas upp.
007:012 Fr†n de ”vriga djuren togs ock deras v„lde, ty deras livsl„ngd var best„md till tid och stund.

007:013 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en m„nniskoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och f”rdes fram inf”r honom.
007:014 t denne gavs v„lde och „ra och rike, och alla folk och stammar och tungom†l m†ste tj„na honom. Hans v„lde „r ett evigt v„lde, som icke skall tagas ifr†n honom, och hans rike skall icke f”rst”ras.

007:015 D† k„nde jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn som jag hade haft f”rskr„ckte mig.
007:016 Jag gick fram till en av dem som stodo d„r och bad honom om en tillf”rlitlig f”rklaring p† allt detta Och han svarade mig och sade mig uttydningen d„rp†:
007:017 ½De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppst† p† jorden.
007:018 Men sedan skola den H”gstes heliga undf† riket och taga det i besittning f”r evig tid, ja, f”r evigheters evighet.½

007:019 D„refter ville jag hava tillf”rlitlig f”rklaring ang†ende det fj„rde djuret, som var olikt alla de andra, det som var s† ”verm†ttan f”rskr„ckligt och hade t„nder av j„rn och klor av koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under f”tterna vad som blev kvar;
007:020 s† ock ang†ende de tio hornen p† dess huvud, och ang†ende det nya hornet, det som sedan sk”t upp, och f”r vilket tre andra f”llo av, det hornet som hade ™gon, och en mun som talade stora ord, det som var st”rre att sk†da „n de ”vriga, 007:021 det hornet som jag ock hade sett; f”ra krig mot de heliga och bliva dem ”verm„ktigt,
007:022 till dess att den gamle kom och r„tt blev skipad †t den H”gstes heliga och tiden var inne, d† de heliga fingo taga riket i besittning.

007:023 D† svarade han s†: ½Det fj„rde djuret betyder att ett fj„rde rike skall uppst† p† jorden, ett som „r olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och f”rtrampa och krossa den.
007:024 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppst† i det riket; och efter dem skall uppst† en annan, som skall vara olik de f”rra, och som skall sl† ned tre konungar. 007:025 Och denne skall upph„va sitt tal mot den H”gste och f”r”da den H”gstes heliga; han skall s„tta sig i sinnet att f”r„ndra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid, och tider, och en halv tid.
007:026 Men dom skall bliva h†llen, och hans v„lde skall tagas ifr†n honom och f”rd„rvas och f”rg”ras i grund. 007:027 Men rike och v„lde och storhet, ut”ver alla riken under himmelen, skall givas †t den H”gstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla v„lden skola tj„na och lyda det.½

007:028 H„r slutar ber„ttelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av m†nga oroliga tankar, och f„rgen vek bort ifr†n mitt ansikte; men jag bevarade i mitt hj„rta vad som hade h„nt. 008:001 I konung Belsassars tredje regerings†r s†g jag, Daniel, en syn, en som kom efter den jag f”rut hade sett. 008:002 D† jag nu i denna syn s†g till, tyckte jag mig vara i Susans borg i h”vdingd”met Elam; och d† jag vidare s†g till i synen, fann jag mig vara vid floden Ulai.
008:003 Och n„r jag lyfte upp mina ”gon, fick jag se en v„dur st† framf”r floden, och han hade tv† horn; och b†da hornen voro h”ga, men det ena var h”gre „n det andra, och detta som var h”gre sk”t sist upp.
008:004 Jag s†g v„duren st”ta med hornen v„sterut och norrut och s”derut, och intet djur kunde st† honom emot, och ingen kunde r„dda ur hans v†ld; han for fram s†som han ville och f”retog sig stora ting.

008:005 Och n„r jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma v„sterifr†n och g† fram ”ver hela jorden, dock utan att r”ra vid jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan. 008:006 Och han nalkades v„duren med de b†da hornen, den som jag hade sett st† framf”r floden, och sprang emot honom i v„ldig vrede. 008:007 Jag s†g honom komma „nda inp† v„duren och st”rta ”ver honom i f”rbittring, och han st”tte till v„duren och krossade hans b†da horn, s† att v„duren icke hade n†gon kraft att st† emot honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade p† honom; och ingen fanns, som kunde r„dda v„duren ur hans v†ld.

008:008 Och bocken f”retog sig mycket stora ting. Men n„r han hade blivit som starkast, brast det stora hornet s”nder, och fyra andra ansenliga horn sk”to upp i dess st„lle, †t himmelens fyra v„derstreck.
008:009 Och fr†n ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet, och det v„xte ”verm†ttan s”derut och ”sterut och †t ½det h„rliga landet½ till.
008:010 Och det v„xte „nda upp till himmelens h„rskara och kastade n†gra av denna h„rskara, av stj„rnorna, ned till jorden och trampade p† dem.
008:011 Ja, till och med mot h„rskarornas furste f”retog han sig stora ting: han tog bort ifr†n honom det dagliga offret, och hans helgedoms boning slogs ned.
008:012 J„mte det dagliga offret bliver ock en h„rskara prisgiven, f”r ”vertr„delses skull. Och det sl†r sanningen ned till jorden och lyckas v„l i vad det f”retager sig.

008:013 Sedan h”rde jag en av de heliga tala, och en annan helig fr†gade denne som talade: ½Huru l†ng tid avser synen om det dagliga offret, och om ”vertr„delsen som kommer †stad f”r”delse, och om f”rtrampandet av b†de helgedom och h„rskara?½ 008:014 D† svarade han mig: ½Tv† tusen tre hundra aftnar och morgnar; d„refter skall helgedomen komma till sin r„tt igen.½

008:015 N„r nu jag, Daniel, hade sett denna syn och s”kte att f”rst† den, fick jag se en som s†g ut s†som en man st† framf”r mig. 008:016 Och mitt ”ver Ulai h”rde jag r”sten av en m„nniska som ropade och sade: ½Gabriel, uttyd synen f”r denne.½ 008:017 D† kom han intill platsen d„r jag stod, men jag blev f”rskr„ckt, n„r han kom, och f”ll ned p† mitt ansikte. Och han sade till mig: ½Giv akt h„rp†, du m„nniskobarn; ty synen syftar p† „ndens tid.½
008:018 Medan han s† talade med mig, l†g jag i vanmakt, med mitt ansikte mot jorden; men han r”rde vid mig och reste upp mig igen.

008:019 D„refter sade han: ½Se, jag vill kung”ra f”r dig vad som skall ske, n„r det lider mot slutet med vreden ty p† „ndens tid syftar detta.
008:020 V„duren som du s†g, han med de tv† hornen, betyder Mediens och Persiens konungar.
008:021 Men bocken „r Javans konung, och det stora hornet i hans panna „r den f”rste konungen.
008:022 Men att det brast s”nder, och att fyra andra uppstodo i dess st„lle, det betyder att fyra riken skola uppst† av hans folk, dock icke j„mlika med honom i kraft.
008:023 Och vid slutet av deras v„lde, n„r ”vertr„darna hava fyllt sitt m†tt, skall en fr„ck och arglistig konung uppst†; 008:024 han skall bliva stor i kraft, dock icke j„mlik med den f”rre i kraft och han skall komma †stad s† stort f”rd„rv att man m†ste f”rundra sig; och han skall lyckas v„l och f† fullborda sitt upps†t. Ja, han skall f”rd„rva m†nga, och j„mv„l de heligas folk.
008:025 D„rigenom att han „r s† klok, skall han lyckas s† v„l med sitt svek, han skall f”res„tta sig stora ting, of”rt„nkt skall han f”rd„rva m†nga. Ja, mot furstarnas furste skall han s„tta sig upp; men utan m„nniskohand skall han d† varda krossad. 008:026 Och synen ang†ende aftnarna och morgnarna, varom nu „r talat, „r sanning. Men g”m du den synen, ty den syftar p† en avl„gsen framtid.½
008:027 Men jag, Daniel, blev maktl”s och l†g sjuk en tid. Sedan stod jag upp och f”rr„ttade min tj„nst hos konungen; och jag var h„pen ”ver synen, men ingen f”rstod den. 009:001 I Darejaves’, Ahasveros’ sons, f”rsta regerings†r — hans som var av medisk sl„kt, men som hade blivit upph”jd till konung ”ver kald‚ernas rike —
009:002 i dennes f”rsta regerings†r kom jag, Daniel, att i skrifterna l„gga m„rke till det antal †r, som HERREN hade angivit f”r profeten Jeremia, n„r han sade att han ville l†ta sjuttio †r g† till „nda, medan Jerusalem l†g ”de.
009:003 D† v„nde jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig b”n och †kallan, och fastade d„rvid i s„ck och aska. 009:004 Jag bad till HERREN, min Gud, och bek„nde och sade: ½Ack Herre, du store och fruktansv„rde Gud, du som h†ller f”rbund och bevarar n†d mot dem som „lska dig och h†lla dina bud!
009:005 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avf„lliga; vi hava vikit av ifr†n dina bud och r„tter. 009:006 Vi hava icke h”rsammat dina tj„nare profeterna, som talade i ditt namn till v†ra konungar, furstar och fader och till allt folket i landet.
009:007 Du, Herre, „r r„ttf„rdig, men vi m†ste blygas, s†som vi ock nu g”ra, vi Juda man och Jerusalems inv†nare, ja, hela Israel, b†de de som bo n„ra och de som bo fj„rran i alla andra l„nder dit du har f”rdrivit dem, d„rf”r att de voro otrogna mot dig. 009:008 Ja, Herre, vi med v†ra konungar, furstar och f„der m†ste blygas, d„rf”r att vi hava syndat mot dig.
009:009 Men hos Herren, v†r Gud, „r barmh„rtighet och f”rl†telse. Ty vi voro avf„lliga fr†n
009:010 och h”rde icke HERRENS, v†r Guds, r”st, s† att vi vandrade efter hans lagar, dem som han f”relade oss genom sina tj„nare profeterna.
009:011 Nej, hela Israel ”vertr„dde din lag och vek av, utan att h”ra din r”st. D„rf”r utg”t sig ock ”ver oss den f”rbannelse som han hade svurit att s„nda, och som st†r skriven i Moses, Guds tj„nares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom. 009:012 Han h”ll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som d”mde oss; och han l„t en s† stor olycka komma ”ver oss, att ingenst„des under himmelen n†got s†dant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem.
009:013 I enlighet med vad som st†r skrivet i Moses lag kom all denna olycka ”ver oss, men „nd† s”kte vi icke att blidka HERREN, v†r Gud, genom att omv„nda oss fr†n v†ra missg„rningar och akta p† din sanning.
009:014 D„rf”r vakade ock HERREN ”ver att olyckan drabbade oss; ty HERREN, v†r Gud, „r r„ttf„rdig i alla de g„rningar som han g”r, men h”rde icke hans r”st.

009:015 Och nu, Herre, v†r Gud, du som f”rde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand, och s† gjorde dig ett namn, som „r detsamma „n i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga. 009:016 Men Herre, l†t, f”r all din r„ttf„rdighets skull, din vrede och f”rt”rnelse v„nda sig ifr†n din stad Jerusalem, ditt heliga berg; ty genom v†ra synder och genom v†ra faders missg„rningar hava Jerusalem och ditt folk blivit till sm„lek f”r alla som bo omkring oss.
009:017 Och h”r nu, du v†r Gud, din tj„nares b”n och †kallan, och l†t ditt ansikte lysa ”ver din ”delagda helgedom, f”r Herrens skull. 009:018 B”j, min Gud, ditt ”ra h„rtill och h”r; ”ppna dina ”gon och se vilken f”r”delse som har ”verg†tt oss, och se till staden som „r uppkallad efter ditt namn. Ty icke i f”rlitande p† vad r„ttf„rdigt vi hava gjort b”nfalla vi inf”r dig, utan i f”rlitande p† din stora barmh„rtighet.
009:019 O Herre, h”r, o Herre, f”rl†t; o Herre, akta h„rp†, och utf”r ditt verk utan att dr”ja — f”r din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk „ro uppkallade efter ditt namn.½

009:020 Medan jag „nnu s† talade och bad och bek„nde min egen och mitt folk Israels synd och inf”r HERREN, min Gud, frambar min f”rb”n f”r min Guds heliga berg —
009:021 medan jag allts† „nnu s† talade i min b”n, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag f”rut hade sett i min syn; och det var vid tiden f”r aftonoffret.
009:022 Han undervisade mig och talade till mig och sade:

½Daniel, jag har nu begivit mig hit f”r att l„ra dig f”rst†nd. 009:023 Redan n„r du begynte din b”n, utgick befallning, och jag har kommit f”r att giva dig besked, ty du „r h”gt ben†dad. S† giv nu akt p† ordet, och akta p† synen.

009:024 Sjuttio veckor „ro best„mda ”ver ditt folk och ”ver din heliga stad, innan en gr„ns s„ttes f”r ”vertr„delsen och synderna f† en „nde och missg„rningen varder f”rsonad och en evig r„ttf„rdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en h”ghelig helgedom bliver smord.
009:025 S† vet nu och f”rst†: Fr†n den tid d† ordet om att Jerusalem †ter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor f”rg†; och under sextiotv† veckor skall det †ter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av tr†ngm†l.
009:026 Men efter de sextiotv† veckorna skall en som „r smord f”rg”ras, utan att n†gon efterf”ljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk f”rst”ra; men sj„lv skall denne f† sin „nde i st”rtfloden. Och intill „nden skall strid vara; f”r”delse „r oryggligt besluten.
009:027 Och han skall med m†nga sluta ett starkt f”rbund f”r en vecka, och f”r en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade; och p† styggelsens vinge skall f”r”daren komma. Detta skall fortg†, till dess att f”rst”ring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig ”ver f”r”daren.½ 010:001 I den persiske konungen Kores’ tredje regerings†r fick Daniel, som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen „r sanning och b†dar stor vederm”da. Och han aktade p† uppenbarelsen och lade m„rke till synen.

010:002 Jag, Daniel, hade d† g†tt s”rjande tre veckors tid. 010:003 Jag †t ingen smaklig mat, k”tt och vin kommo icke i min mun, ej heller smorde jag min kropp med olja, f”rr„n de tre veckorna hade g†tt till „nda.
010:004 P† tjugufj„rde dagen i f”rsta m†naden, n„r jag var vid stranden av den stora floden, n„mligen Hiddekel, 010:005 fick jag, d† jag lyfte upp mina ”gon, se en man st† d„r, kl„dd i linnekl„der och omgjordad kring sina l„nder med ett b„lte av guld fr†n Ufas.
010:006 Hans kropp var s†som av krysolit hans ansikte liknade en ljungeld hans ”gon voro s†som eldbloss, han armar och f”tter s†som gl„nsande koppar; och ljudet av hans tal var s†som ett v„ldigt d†n.
010:007 Och jag, Daniel, var den ende som s†g synen; de m„n som voro med mig s†go den icke, men en stor f”rskr„ckelse f”ll ”ver dem, s† att de flydde bort och g”mde sig.
010:008 S† blev jag allena kvar, och n„r jag s†g den stora synen, f”rgick all min kraft; f„rgen vek bort ifr†n mitt ansikte, s† att det blev d”dsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.

010:009 D† h”rde jag ljudet av hans tal; och p† samma g†ng jag h”rde ljudet av hans tal, d„r jag l†g i vanmakt p† mitt ansikte, med ansiktet mot jorden,
010:010 r”rde en hand vid mig och hj„lpte mig, s† att jag sk„lvande kunde resa mig p† mina kn„n och h„nder. 010:011 Sedan sade han till mig: ½Daniel, du h”gt ben†dade man, giv akt p† de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp p† dina f”tter; ty jag har nu blivit s„nd till dig.½ N„r han s† talade till mig, reste jag mig b„vande upp.
010:012 Och han sade till mig: ½Frukta icke, Daniel, ty redan ifr†n f”rsta dagen, d† n„r du v„nde ditt hj„rta till att s”ka f”rst†nd och till att ”dmjuka dig inf”r din Gud, hava dina ord varit h”rda; och jag har nu kommit f”r dina ords skull. 010:013 Fursten f”r Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men d† kom Mikael, en av de f”rn„msta furstarna, mig till hj„lp, under det att jag f”rut hade st†tt d„r allena mot Persiens konungar.
010:014 Och nu har jag kommit f”r att undervisa dig om vad som skall h„nda ditt folk i kommande dagar; ty ocks† detta „r en syn som syftar p† framtiden.½

010:015 Under det han s† talade till mig, b”jde jag mitt ansikte mot jorden och var stum.
010:016 Men se, han som var lik en m„nniska r”rde vid mina l„ppar. D† uppl„t jag min mun och talade och sade till honom som stod framf”r mig: ½Min herre, vid den syn jag s†g har jag k„nt mig gripen av v†nda, och jag har ingen kraft mer kvar. 010:017 Huru skulle ocks† min herres tj„nare, en s†dan som jag, kunna tala med en s†dan som min herre „r? Jag har nu ingen kraft mer i mig och f”rm†r icke mer att andas.½
010:018 D† r”rde han som s†g ut s†som en m„nniska †ter vid mig och styrkte mig.
010:019 Han sade: ½Frukta icke, du h”gt ben†dade man; frid vare med dig, var stark, ja, var stark.½ N„r han s† talade med mig, k„nde jag mig styrkt och sade: ½Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.½ 010:020 D† sade han: ½Kan du nu f”rst† varf”r jag har kommit till dig? Men jag m†ste strax v„nda tillbaka f”r att strida mot fursten f”r Persien, och n„r jag „r fri ifr†n honom, kommer fursten f”r Javan.
010:021 Dock vill jag f”rkunna f”r dig vad som „r upptecknat i sanningens bok. Och ingen enda st†r mig bi mot dessa, f”rutom Mikael, eder furste.

010:001 Och jag stod vid hans sida s†som hans st”d och v„rn i medern Darejaves’ f”rsta regerings†r.

011:002 Och nu skall jag f”rkunna f”r dig vad visst „r.

Se, „nnu tre konungar skola uppst† i Persien, och den fj„rde skall f”rv„rva sig st”rre rikedomar „n n†gon av de andra, och n„r han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han uppbjuda all sin makt mot Javans rike.
011:003 Sedan skall en v„ldig konung uppst†, och han skall h„rska med stor makt och g”ra vad han vill.
011:004 Men knappt har han uppst†tt, s† skall hans rike brista s”nder och bliva delat efter himmelens f”rra v„derstreck; och det skall icke tillfalla hans avkomlingar eller f”rbliva lika m„ktigt som n„r han hade makten; ty hans rike skall omst”rtas och tillfalla andra „n dem.

011:005 Och konungen i S”derlandet skall bliva m„ktig, s† ock en av hans furstar; ja, denne skall bliva en „nnu m„ktigare h„rskare „n han sj„lv, och hans herrad”me skall bliva stort. 011:006 Och efter n†gra †r skola de f”rbinda sig med varandra, och S”derlandskonungens dotter skall draga till konungen i Nordlandet f”r att komma †stad f”rlikning. Men hon skall icke kunna beh†lla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans makt bliva best†ndande; utan hon skall bliva given till pris, hon j„mte dem som l„to henne draga dit, b†de hennes fader och den man som i sin tid tog henne till sig.

011:007 Men av telningarna fr†n hennes rot skall en stiga upp p† hans plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens h„r och tr„nga in i hans f„ste och g”ra med folket vad han vill och beh†lla ”vermakten.
011:008 Deras gudar och bel„ten och deras dyrbara h†vor, b†de silver och guld, skall han ock f”ra s†som byte till Egypten. Sedan skall han i n†gra †r l„mna Nordlandskonungen i ro. 011:009 D„remot skall denne tr„nga in i S”derlandskonungens rike, men han skall f† v„nda tillbaka till sitt land igen.

011:010 Och hans s”ner skola rusta sig till strid och samla en v„ldig krigs h„r; och den skall rycka fram och sv„mma ”ver och utbreda sig; och den skall komma igen, och striden skall f”ras „nda fram till hans f„ste.
011:011 D† skall konungen i S”derlandet resa sig i f”rbittring och draga ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall st„lla upp en stor h„rskara, men den h„rskaran skall varda given i den andres hand.
011:012 N„r d† h„rskaran „r sin kos, v„xer hans ”vermod; men om han „n han slagit ned tiotusenden, f†r han dock icke makten. 011:013 Konungen i Nordlandet skall st„lla upp en ny h„rskara, st”rre „n den f”rra; och efter en tid av n†gra †r skall han komma med en stor krigsh„r och stora f”rr†d.
011:014 Vid samma tid skola m†nga andra resa sig mot konungen i S”derlandet; v†ldsm„n av ditt eget folk skola ock upph„va sig, f”r att synen skall fullbordas; men dessa skola falla. 011:015 Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar och intaga en v„lbef„st stad; och S”derlandets makt skall icke kunna h†lla st†nd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava n†gon kraft till motst†nd.
011:016 Och han som rycker emot honom skall g”ra vad han vill, och ingen skall kunna st† emot honom; han skall s„tta sig fast i ½det h„rliga landet½, och f”rst”ring skall komma genom hans hand. 011:017 Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock „r han h†gad f”r f”rlikning, och en s†dan skall han komma †stad. En av sina d”ttrar skall han giva †t honom till hustru, henne till f”rd„rv. Men detta skall icke hava n†got best†nd och icke vara honom till gagn.
011:018 D„refter skall han v„nda sig mot ”l„nderna och intaga m†nga; men en h„rf”rare skall g”ra slut p† hans sm„delser, ja, l†ta hans sm„delser v„nda tillbaka ”ver honom sj„lv. 011:019 D† skall han v„nda sig till sitt eget lands f„sten; men han skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till. 011:020 Och p† hans plats skall uppst† en annan, en som l†ter en fogde draga igenom det land som „r hans rikes prydnad; men efter n†gra dagar skall han st”rtas, dock icke genom vrede, ej heller i krig.

011:021 Och p† hans plats skall uppst† en f”raktlig man, †t vilken konungav„rdighet icke var „mnad; of”rt„nkt skall han komma och bem„ktiga sig riket genom r„nker.
011:022 Och ”versv„mmande h„rar skola sv„mmas bort f”r honom och krossas, s† ock f”rbundets furste.
011:023 Fr†n den stund d† man f”rbinder sig med honom skall han bedriva svek. Han skall draga †stad och f† ”vermakten, med allenast litet folk.
011:024 Of”rt„nkt skall han falla in i landets b”rdigaste trakter, och skall g”ra ting som hans f„der och hans f„ders f„der icke hade gjort; byte och rov och gods skall han str” ut †t sitt folk; och mot f„stena skall han f”rehava anslag, intill en viss tid.

011:025 Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i S”derlandet och komma med en stor h„r, men konungen i S”derlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor och talrik h„r; dock skall han icke kunna h†lla st†nd, f”r de anslags skull som g”ras mot honom.
011:026 De som „ta hans br”d skola st”rta honom. Och hans h„r skall sv„mma ”ver, och m†nga skola bliva slagna och falla. 011:027 B†da konungarna skola hava ont i sinnet, d„r de sitta tillhopa vid samma bord, skola de tala l”gn, men det skall icke hava n†gon framg†ng; ty „nnu dr”jer „nden, intill den best„mda tiden. 011:028 Han skall v„nda tillbaka till sitt land med stora f”rr†d, och han skall l„gga planer mot det heliga f”rbundet; och n„r han har fullbordat dem, skall han v„nda tillbaka till sitt land.

011:029 P† best„md tid skall han sedan †ter draga †stad mot S”derlandet, men denna senare g†ng skall det ej g† s†som den f”rra. 011:030 Ty skepp fr†n Kittim skola komma emot honom, och han skall f”rlora modet. D† skall han v„nda om och rikta sin vrede mot det heliga f”rbundet och giva den fritt lopp. Och n„r han har kommit hem, skall han lyssna till dem som hava ”vergivit det heliga f”rbundet.
011:031 Och h„rar, uts„nda av honom, skola komma och osk„ra helgedomens f„ste och avskaffa det dagliga offret och st„lla upp f”r”delsens styggelse.
011:032 Och dem som hava kr„nkt f”rbundet skall han med hala ord locka till helt avfall; men de av folket, som k„nna sin Gud, skola st† fasta och h†lla ut.
011:033 Och de f”rst†ndiga bland folket skola l„ra m†nga insikt; men de skola bliva hems”kta med sv„rd och eld, med f†ngenskap och plundring, till en tid;
011:034 dock skall under hems”kelsen en liten seger besk„ras dem, och m†nga skola d† av skrymteri sluta sig till dem. 011:035 Hems”kelsen skall tr„ffa somliga av de f”rst†ndiga, f”r att en luttring skall ske bland dem, s† att de varda renade och tvagna till „ndens tid; ty „nnu dr”jer denna, intill den best„mda tiden.

011:036 Och konungen skall g”ra vad han vill och skall f”rh„va sig och upptr„da stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud skall han tala s†dant att man m†ste f”rundra sig. Och allt skall lyckas honom v„l, till dess att vredens tid „r ute, d† n„r det har skett, som „r oryggligt beslutet.
011:037 P† sina f„ders gudar skall han icke akta, ej heller skall han akta p† den som „r kvinnors lust eller p† n†gon annan Gud, utan han skall upptr„da stormodigt mot dem alla. 011:038 Men f„stenas gud skall han i st„llet „ra; en gud som hans f„der icke hava k„nt skall han „ra med guld och silver och „dla stenar och andra dyrbara ting.
011:039 Och mot starka f„sten skall han med en fr„mmande guds hj„lp g”ra vad honom lyster; dem som erk„nna denne skall han bevisa stor „ra, han skall s„tta dem att r†da ”ver m†nga, och han skall utskifta jord †t dem till bel”ning.

011:040 Men p† „ndens tid skall konungen i S”derlandet drabba samman med honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med vagnar och ryttare och m†nga skepp, och skall falla in i fr„mmande l„nder och sv„mma ”ver och utbreda sig. 011:041 Han skall ock falla in i ½det h„rliga landet½, och m†nga andra l„nder skola bliva hems”kta; men dessa skola komma undan hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons barn.
011:042 Ja, han skall utr„cka sin hand mot fr„mmande l„nder, och Egyptens land skall icke slippa undan;
011:043 han skall bem„ktiga sig skatter av guld och silver och allahanda dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola f”lja honom †t.
011:044 D† skall han fr†n ”ster och norr f† h”ra rykten som f”rskr„cka honom; och kan skall draga ut i stor vrede f”r att f”rg”ra m†nga och giva dem till spillo.
011:045 Och sina palatst„lt skall han sl† upp mellan havet och helgedomens h„rliga berg. Men han g†r till sin underg†ng, och ingen skall finnas, som hj„lper honom.½

012:001 P† den tiden skall Mikael tr„da upp, den store fursten som st†r s†som f”rsvarare f”r dina landsm„n; och d† kommer en tid av n”d, vars like icke har funnits, allt ifr†n den dag d† m„nniskor blevo till och „nda till den tiden. Men p† den tiden skola av ditt folk alla de varda fr„lsta, som finnas skrivna i boken. 012:002 Och m†nga av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv, och somliga till sm„lek och evig blygd. 012:003 De f”rst†ndiga skola d† lysa, s†som f„stet lyser, och de som hava f”rt de m†nga till r„ttf„rdighet s†som stj„rnor, alltid och evinnerligen.

012:004 Men du, Daniel, m† g”mma dessa ord och f”rsegla denna skrift intill „ndens tid; m†nga komma att rannsaka den, och insikten skall s† v„xa till.½

012:005 N„r nu jag, Daniel, s†g till, fick jag se tv† andra st† d„r, en p† flodens ena strand, och en p† dess andra strand. 012:006 Och en av dem sade till mannen som var kl„dd i linnekl„der, och som stod ovanf”r flodens vatten: ½Huru l„nge dr”jer det, innan „nden kommer med dessa f”runderliga ting?½ 012:007 Och jag h”rde p† mannen som var kl„dd i linnekl„der, och som stod ovanf”r flodens vatten, och han lyfte sin h”gra hand och sin v„nstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och n„r det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, d† skulle allt detta varda fullbordat.
012:008 Och jag h”rde detta, men f”rstod det icke; och jag fr†gade: ½Min herre, vad bliver slutet p† allt detta?½ 012:009 D† sade han: ½G†, Daniel, ty dessa ord skola f”rbliva g”mda och f”rseglade intill „ndens tid.
012:010 M†nga skola varda renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skola ”va sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall f”rst† detta; men de f”rst†ndiga skola f”rst† det. 012:011 Och fr†n den tid d† det dagliga offret bliver avskaffat och f”r”delsens styggelse uppst„lld skola ett tusen tv† hundra nittio dagar f”rg†.
012:012 S„ll „r den som f”rbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar.
012:013 Men g† du †stad mot „ndens tid; sedan du har vilat, skall du uppst† till din del, vid dagarnas „nde.½

Book 28 Hosea

001:001 Detta „r HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias, Jotams, Ahas’ och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams, Joas’ sons, Israels konungs, tid.

001:002 N„r HERREN f”rst begynte tala genom Hosea, sade HERREN till honom: ½G† †stad och skaffa dig en trol”s hustru och barn — av en trol”s moder; ty i trol”s avf„llighet l”per landet bort ifr†n HERREN.

001:003 D† gick han †stad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev havande och f”dde honom en son.
001:004 Och HERREN sade till honom: ½Giv denne namnet Jisreel; ty n„r „nnu en liten tid har f”rg†tt, skall jag hems”ka Jisreels blodskulder p† Jehus hus och g”ra slut p† konungad”met i Israels hus.
001:005 Och det skall ske p† den dagen att jag skall bryta s”nder Israels b†ge i Jisreels dal.½

001:006 Och hon blev †ter havande och f”dde en dotter. D† sade han till honom: ½Giv denna namnet Lo-Ruhama; ty jag vill icke vidare f”rbarma mig ”ver Israels hus, s† att jag f”rl†ter dem. 001:007 Men ”ver Juda hus vill jag f”rbarma mig, och jag skall giva dem fr„lsning genom HERREN, deras Gud; icke genom b†ge och sv„rd och vad till kriget h”r skall jag fr„lsa dem, icke genom h„star och ryttare.

001:008 Och n„r hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon †ter havande och f”dde en son.
001:009 D† sade han: ½Giv denne namnet Lo-Ammi; ty I „ren icke mitt folk, ej heller vill jag h”ra eder till.½

001:010 Men antalet av Israels barn skall bliva s†som havets sand,
som man icke kan m„ta,
ej heller r„kna;
och det skall ske, att i st„llet f”r att det sades till dem: ½I „ren icke mitt folk½,
skola de kallas ½den levande Gudens barn½. 001:011 Och Juda barn och Israels barn
skola samla sig tillhopa,
och skola s„tta ”ver sig
ett gemensamt huvud,
och skola draga upp ur landet;
ty stor skall Jisreels dag vara.

001:001 Kallen d† edra br”der Ammi och edra systrar Ruhama.

002:002 G†n till r„tta med eder moder, g†n till r„tta; ty hon „r icke min hustru,
och jag „r icke hennes man.
M† hon skaffa bort det l”saktiga v„sendet fr†n sitt ansikte och otuktsv„sendet fr†n sin barm.
002:003 Varom icke, skall jag kl„da av henne, s† att hon ligger naken, jag skall l†ta henne st† d„r s†dan hon var den dag d† hon f”ddes. Jag skall g”ra henne lik en ”ken
och l†ta henne bliva s†som ett torrt land och l†ta henne d” av t”rst.
002:004 Och mot hennes barn skall jag icke visa n†got f”rbarmande, eftersom de „ro barn av en trol”s moder; 002:005 ty deras moder var en trol”s kvinna, ja, hon som f”dde dem bedrev skamliga ting. Hon sade ju: ½Jag vill f”lja efter mina „lskare, som giva mig min mat och min dryck,
min ull och mitt lin,
min olja och mitt vin.½

002:006 Se, d„rf”r skall jag nu ock
st„nga din v„g med t”rnen.
Ja, en mur skall jag resa framf”r henne, s† att hon ej skall finna n†gon stig. 002:007 N„r hon d† l”per efter sina „lskare, skall hon icke f† dem fatt;
n„r hon s”ker dem,
skall hon ej finna dem.
D† skall hon s„ga:
½Jag vill g† tillbaka till min f”rste man ty b„ttre var mig d† „n nu.½

002:008 Men hon har icke f”rst†tt
att det var jag som sk„nkte †t henne b†de s„den och vinet och oljan,
och att det var jag som gav henne s† mycket silver, s† ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild. 002:009 D„rf”r skall jag taga tillbaka
min s„d, n„r tiden „r inne,
och mitt vin, n„r stunden kommer; jag skall taga bort min ull och mitt lin, det varmed hon skulle skyla sin blygd. 002:010 Ja, nu skall jag blotta hennes skam inf”r hennes „lskares ”gon,
och ingen skall r„dda henne ur min hand. 002:011 Och jag skall g”ra slut p† all hennes fr”jd, p† hennes fester, nym†nader och sabbater och p† alla hennes h”gtider.
002:012 Jag skall f”r”da hennes vintr„d och fikontr„d, dem om vilka hon sade: ½De „ro en l”n
som mina „lskare hava givit mig.½ och jag skall g”ra d„rav en vildmark,
och markens djur skola „ta d„rav. 002:013 S† skall jag hems”ka henne f”r hennes Baalsdagar, d† hon t„nde offereld †t Baalerna
och prydde sig med ring och br”stsp„nne och f”ljde efter sina „lskare,
men gl”mde mig, s„ger HERREN.

002:014 Se, f”rdenskull vill jag
locka henne bort
och f”ra henne ut i ”knen
och tala ljuvligt till henne.
002:015 D„refter skall jag
giva henne tillbaka hennes ving†rdar och g”ra Akors dal
till en hoppets port.
D† skall hon sjunga
s†som i sin ungdoms dagar,
och s†som p† den dag d† hon drog upp ur Egyptens land.
002:016 Och det skall ske p† den dagen, s„ger HERREN, att du skall ropa: ½Min man!½,
och icke mer ropa till mig: ½Min Baal!½ 002:017 Ja, Baalernas namn
skall jag skaffa bort ur hennes mun, s† att de icke mer
skola n„mnas vid namn.
002:018 Och jag skall p† den dagen f”r deras r„kning sluta ett f”rbund
med djuren p† marken
och med f†glarna under himmelen och med kr„ldjuren p† jorden.

Och b†ge och sv„rd och vad till kriget h”r skall jag bryta s”nder och skaffa bort ur landet och l†ta dem bo d„r i trygghet.
002:019 Och jag skall trolova mig med dig f”r evig tid; jag skall trolova mig med dig r„ttf„rdighet och r„tt, i n†d och barmh„rtighet.
002:020 Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig, och du skall s† l„ra k„nna HERREN.

002:021 Och det skall ske p† den dagen att jag skall b”nh”ra, s„ger HERREN,
jag skall b”nh”ra himmelen,
och den skall b”nh”ra jorden,
002:022 och jorden skall b”nh”ra s„den, s† ock vinet och oljan,
och de skola b”nh”ra Jisreel.
002:023 Och jag skall plantera henne †t mig i landet och f”rbarma mig ”ver Lo-Ruhama
och s„ga till Lo-Ammi: ½Du „r mitt folk.½ Och det skall svara: ½Du „r min Gud.½

003:001 Och HERREN sade till mig: ½G† „nnu en g†ng †stad och giv din k„rlek †t en kvinna som har en „lskare och „r en