The Bible, in Swedish, both Testaments (page 37)

stor myckenhet.

014:015 En likadan hems”kelse skall ock drabba h„star, mul†snor, kameler, †snor och alla andra djur som finnas d„r i l„gren.

014:016 Och det skall ske att alla ”verblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola †r efter †r draga ditupp, f”r att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och f”r att fira l”vhyddoh”gtiden. 014:017 Men om n†gon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, f”r att tillbedja konungen HERREN Sebaot, d† skall ”ver den icke komma n†got regn.
014:018 Om Egyptens folkstam icke drager †stad och kommer ditupp, s† skall ej heller ”ver den komma regn. Detta bliver den hems”kelse som HERREN skall l†ta drabba de folk som icke draga upp f”r att fira l”vhyddoh”gtiden.
014:019 Ja, s† skall Egypten drabbas av sin synd, s† skola ock alla andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp f”r att fira l”vhyddoh”gtiden.

014:020 P† den tiden skall p† h„starnas bj„llror st† att l„sa: ½Helgad †t HERREN½, och grytorna i HERRENS hus skola vara s†som offersk†larna framf”r altaret.
014:021 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad †t HERREN Sebaot, s† att var och en som vill offra kan komma och taga en s†dan och koka i den. Och ingen kanan‚ skall mer finnas i HERREN Sebaots hus, p† den tiden.

Book 39 Malaki

001:001 Detta „r en utsaga, som inneh†ller HERRENS ord till Israel genom Malaki.
001:002 Jag har bevisat eder k„rlek, s„ger HERREN. Nu fr†gen I: ½Varmed har du d† bevisat oss k„rlek?½

Esau var ju en broder till Jakob,
s„ger HERREN,
och jag „lskade Jakob,
001:003 men Esau hatade jag;
d„rf”r gjorde jag hans berg till en ”demark och hans arvedel till ett hemvist f”r ”knens schakaler.

001:004 Om nu Edom s„ger: ½Ja, vi „ro f”rst”rda, men vi skola †ter bygga upp det ”delagda½, s† svarar HERREN Sebaot:

V„l m† de bygga upp,
men jag skall †ter riva det ned, och s† skall man f† kalla det ‘ogudaktighetens land’ och ‘det folk, p† vilket HERREN
evinnerligen vredgas’.
001:005 I skolen f† se det med egna ”gon, och d† skolen I s„ga:
‘HERREN „r stor
ut”ver Israels gr„nser.’

001:006 En son skall hedra sin fader och en tj„nare sin herre. Om nu jag „r fader, var „r d† den heder, som skulle visas mig? Och om jag „r en herre, var „r d† den fruktan, som man skulle hava f”r mig? — s† s„ger HERREN Sebaot till eder, I pr„ster, som f”rakten mitt namn. Nu fr†gen I: ½Varmed hava vi d† visat f”rakt f”r ditt namn?½
001:007 Jo, d„rmed att I b„ren fram ov„rdig spis p† mitt altare. ter fr†gen I: ½P† vad s„tt hava vi betett oss ov„rdigt mot dig?½ Jo, i det att I t„nken: ½HERRENS bord beh”ver man icke mycket akta.½
001:008 N„r i f”ren fram ett offerdjur, som „r blint, d† r„knen I s†dant icke f”r ont; n„r I f”ren fram ett som „r lytt eller svagt, d† r„knen I ej heller s†dant f”r ont. Kom med n†got s†dant till din st†th†llare, s† f†r du se, om han tager gunstigt emot dig och bliver dig bev†gen, s„ger HERREN Sebaot.

001:009 B”nfallen allts† nu inf”r Gud, att han m† bliva oss n†dig. Kan han v„l vara eder bev†gen, d† I haven beg†tt s†dant? s„ger HERREN Sebaot.
001:010 Ack att bland eder funnes n†gon som ville st„nga tempeld”rrarna, s† att I icke l„ngre f”rg„ves uppt„nden eder eld p† mitt altare! Jag har icke behag till eder, s„ger HERREN Sebaot, och till offerg†vor av eder hand har jag icke lust. 001:011 Fr†n solens uppg†ng „nda till dess nedg†ng „r ju mitt namn stort bland folken, och ”verallt framb„ras r”koffer och rena offerg†vor †t mitt namn; ja, mitt namn „r stort bland folken, s„ger HERREN Sebaot.
001:012 Men I ohelgen det, i det att I s„gen: ½Herrens bord kan man g„rna f”rsumma, och den spis, som gives d„rtill, beh”ver man icke mycket akta.½
001:013 Ja, I s„gen: ½Icke „r det m”dan v„rt!½, och s† handhaven I det vanv”rdigt, s„ger HERREN Sebaot.

N„r I allts† framb„ren eder offerg†va, d† f”ren I fram, vad som „r r”vat och vad som „r lytt och svagt. Skulle jag hava behag till s†dana g†vor av eder hand? s„ger HERREN. 001:014 Nej, f”rbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur av hank”n, men „nd†, n„r han har gjort ett l”fte, offrar †t Herren ett djur, som icke duger. Ty jag „r en stor konung, s„ger HERREN Sebaot, och mitt namn „r fruktansv„rt bland folken. 002:001 D„rf”r kommer nu f”ljande bud till eder, I pr„ster. 002:002 Om I icke h”rsammen det och akten d„rp†, s† att I given mitt namn „ra, s„ger HERREN Sebaot, s† skall jag s„nda f”rbannelse ”ver eder och f”rbanna edra v„lsignelser; ja, jag har redan f”rbannat dem, eftersom I icke akten d„rp†. 002:003 Se, jag skall l†ta min n„pst drabba eder avkomma, och jag skall kasta orenlighet i ansiktet p† eder, orenligheten efter edra h”gtidsoffer; ja, I skolen sj„lva bliva kastade i denna.

002:004 D† skolen I f”rst†, att jag har s„nt till eder detta bud, f”r att mitt f”rbund med Levi skall best†, s„ger HERREN Sebaot. 002:005 Jag hade ett f”rbund med honom, och d„ri var liv och frid. S†dant gav jag †t honom, f”r att han skulle frukta mig; och han fruktade mig och b„vade f”r mitt namn.
002:006 R„tt undervisning var i hans mun, och ingen or„tt fanns p† hans l„ppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umg„ngelse och omv„nde m†nga fr†n missg„rning.
002:007 Ty pr„stens l„ppar skola f”rvara kunskap, och undervisning skall man h„mta ur hans mun; han „r ju HERREN Sebaots s„ndebud. 002:008 Men I haven vikit av ifr†n v„gen; genom eder undervisning haven I kommit m†nga p† fall. I haven f”rd„rvat f”rbundet med Levi, s„ger HERREN Sebaot.
002:009 D„rf”r har ock jag gjort eder f”raktade och l†ga i allt folkets ”gon, eftersom I icke h†llen mina v„gar, utan haven anseende till personen, n„r I handhaven undervisningen.

002:010 Hava vi icke alla en och samma fader? Har icke en och samma Gud skapat oss? Varf”r handla vi d† trol”st mot varandra och bryta v†ra f„ders f”rbund?
002:011 Juda har handlat trol”st, och styggelse „r bedriven i Israel och i Jerusalem; ty Juda har osk„rat HERRENS helgedom, den som han „lskar, och de hava tagit till „kta kvinnor, som dyrka fr„mmande gudar.
002:012 Hos den man som s† g”r m† HERREN utrota var levande sj„l ur Jakobs hyddor, j„mv„l den som framb„r offerg†vor till HERREN Sebaot.

002:013 Och „nnu n†got annat g”ren I: I v†llen, att HERRENS altare h”ljes med t†rar, med gr†t och klagan, s† att han icke mer vill se till offerg†vorna, ej heller med v„lbehag kan taga emot n†got ur eder hand.
002:014 Nu fr†gen I: ½Huru s†?½ Jo, HERREN var ju vittne mellan dig och din ungdoms hustru, henne som du nu har varit trol”s emot, fast„n hon „r din maka, din „kta hustru. 002:015 Hava vi d† icke en och samma skapare, den, i vilkens hand det st†r, att v†r ande bevaras? Och vad vill nu denne ene? Han vill ju hava ett gudaktigt sl„kte. Tagen eder d„rf”r v„l till vara, s† att ingen bliver trol”s mot sin ungdoms hustru. 002:016 Ty jag hatar „ktenskapsskillnad, s„ger HERREN, Israels Gud, och att man h”ljer sig i v†ld s†som i en ”verkl„dnad, s„ger HERREN Sebaot. Tagen eder d„rf”r v„l till vara, s† att I icke bliven trol”sa.

003:017 I tr”tten ut HERREN med edert tal. Nu fr†gen I: ½Varmed tr”tta vi d† ut honom?½ Jo, d„rmed att I s„gen: ½Den som g”r ont „r „nd† god i HERRENS ”gon, och till s†dana har han behag. Ty varf”r kommer icke eljest domens Gud?½
003:001 Se, jag skall s„nda ut min „ngel, och han skall bereda v„g f”r mig.
Och med hast skall han komma till sitt tempel, den Herre, som I †stunden,
ja, f”rbundets „ngel, som I beg„ren, se, han kommer,
s„ger HERREN Sebaot.
003:002 Men vem kan uth„rda hans tillkommelses dag, och vem kan best†, n„r han uppenbarar sig? Ty han skall vara s†som en guldsmeds eld och s†som valkares s†pa.

003:003 Och han skall s„tta sig ned och sm„lta silvret och rena det; han skall rena Levi s”ner och luttra dem s†som guld och silver; och sedan skola de framb„ra †t HERREN offerg†vor i r„ttf„rdighet. 003:004 Och Juda offerg†vor och Jerusalems skola d† behaga HERREN v„l likasom i forna dagar och i f”rg†ngna †r.

003:005 Ja, jag skall komma till eder f”r att h†lla dom, och jag skall vara ett snarf„rdigt vittne mot trollkarlar, „ktenskapsbrytare och menedare, s† ock mot dem som f”rh†lla dagakarlen hans l”n eller f”rtrycka „nkan och den faderl”se eller vr„nga r„tten f”r fr„mlingen, men icke frukta mig, s„ger HERREN Sebaot. 003:006 Ty jag, HERREN, har icke f”r„ndrats, och I, Jakobs barn, haven icke heller h”rt upp:
003:007 allt ifr†n edra f„ders dagar haven I vikit av ifr†n mina stadgar och icke h†llit dem

V„nden om till mig, s† vill jag v„nda om till eder, s„ger HERREN Sebaot. Nu fr†gen I: ½Varutinnan skola vi v„nda om?½ 003:008 Menen I d†, att en m„nniska f†r r”va fr†n Gud? Ty I r”ven ju fr†n mig. ter fr†gen I: ½P† vad s„tt hava vi r”vat fr†n dig?½ Jo, i fr†ga om tionden och offerg„rden. 003:009 F”rbannelse har drabbat eder, men „nd† r”ven I fr†n mig, s† m†nga I „ren.
003:010 F”ren full tionde till f”rr†dshuset, s† att i mitt hus finnes mat, och pr”ven s†, hurudan jag sedan bliver, s„ger HERREN Sebaot. F”rvisso skall jag d† ”ppna himmelens f”nster ”ver eder och utgjuta ”ver eder riklig v„lsignelse. 003:011 Och jag skall n„psa gr„shopporna f”r eder, s† att de icke mer f”rd„rva eder frukt p† marken; ej heller skola edra vintr„d mer sl† fel p† f„ltet, s„ger HERREN Sebaot. 003:012 Och alla folk skola prisa eder s„lla, ty edert land skall d† vara ljuvligt, s„ger HERREN Sebaot.

003:013 I haven talat h†rda ord mot mig, s„ger HERREN. Nu fr†gen I: ½Vad hava vi d† med varandra talat mot dig?½ 003:014 I haven sagt: ½Det „r f†f„ngt att tj„na Gud. Eller vad vinning hava vi d„rav att vi h†lla, vad han har bjudit oss h†lla, och d„rav att vi g† i sorgdr„kt inf”r HERREN Sebaot? 003:015 Nej, de fr„cka vilja vi nu prisa s„lla; ty de som g”ra, vad ogudaktigt „r, bliva uppr„ttade, de g† fria, huru de „n fresta Gud.½

003:016 Men d„runder hava ocks† de som frukta HERREN talat med varandra; och HERREN har aktat p† dem och h”rt dem, och en minnesbok har blivit skriven inf”r hans ansikte till †minnelse av dessa som frukta HERREN och t„nka p† hans namn.
003:017 Och dessa, s„ger HERREN Sebaot, skall jag hava s†som min egendom p† den dag, d† jag utf”r mitt verk; och jag skall skona dem, s†som en fader skonar sin son, som tj„nar honom. 003:018 Och I skolen d† †ter f† se, vilken skillnad det „r mellan den r„ttf„rdige och den ogudaktige, mellan den som tj„nar Gud och den som icke tj„nar honom.
004:001 Ty se, dagen kommer, och den skall brinna s†som en ugn. D† skola alla fr„cka m„nniskor och alla som g”ra, vad ogudaktigt „r, bliva lika str†, och dagen, den som kommer, skall f”rbr„nna dem, s„ger HERREN Sebaot, s† att varken rot eller krona l„mnas kvar av dem.
004:002 Men f”r eder, I som frukten mitt namn, skall r„ttf„rdighetens sol g† upp med l„kedom under sina vingar. D† skolen I slippa ut och hoppa s†som kalvar, som hava varit inst„ngda i stallet. 004:003 Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva s†som aska under edra f”tter p† den dag, d† jag utf”r mitt verk, s„ger HERREN Sebaot.

004:004 T„nken p† Moses lag, min tj„nares, †t vilken jag p† Horeb gav stadgar och r„tter f”r hela Israel.

004:005 Se, jag skall s„nda till eder profeten Elia, f”rr„n HERRENS stora och fruktansv„rda dag kommer.
004:006 Och han skall v„nda f„dernas hj„rtan till barnen och barnens hj„rtan till deras f„der, f”r att jag icke, n„r jag kommer, skall sl† landet med tillspillogivning.

Book 40 Matteus

001:001 Detta „r Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, sl„kttavla.

001:002 Abraham f”dde Isak, Isak f”dde Jakob, Jakob f”dde Judas och hans br”der;
001:003 Judas f”dde Fares och Sara med Tamar, Fares f”dde Esrom, Esrom f”dde Aram;
001:004 Aram f”dde Aminadab, Aminadab f”dde Naasson, Naasson f”dde Salmon;
001:005 Salmon f”dde Boes med Rakab, Boes f”dde Jobed med Rut, Jobed f”dde Jessai;
001:006 Jessai f”dde David, konungen, David f”dde Salomo med Urias’ hustru;
001:007 Salomo f”dde Roboam, Roboam f”dde Abia. Abia f”dde Asaf; 001:008 Asaf f”dde Josafat, Josafat f”dde Joram, Joram f”dde Osias; 001:009 Osias f”dde Joatam, Joatam f”dde Akas, Akas f”dde Esekias; 001:010 Esekias f”dde Manasses, Manasses f”dde Amos, Amos f”dde Josias; 001:011 Josias f”dde Jekonias och hans br”der, vid den tid d† folket blev bortf”rt i f†ngenskap till Babylonien. 001:012 Sedan folket hade blivit bortf”rt i f†ngenskap till Babylonien, f”dde Jekonias Salatiel, Salatiel f”dde Sorobabel; 001:013 Sorobabel f”dde Abiud, Abiud f”dde Eljakim, Eljakim f”dde Asor; 001:014 Asor f”dde Sadok, Sadok f”dde Akim, Akim f”dde Eliud; 001:015 Eliud f”dde Eleasar, Eleasar f”dde Mattan, Mattan f”dde Jakob; 001:016 Jakob f”dde Josef, Marias man, och av henne f”ddes Jesus, som kallas Kristus.
001:017 S† utg”ra sl„ktlederna fr†n Abraham intill David tillsammans fjorton leder, och fr†n David intill dess att folket blev bortf”rt i f†ngenskap till Babylonien fjorton leder, och fr†n det att folket blev bortf”rt i f†ngenskap till Babylonien intill Kristus fjorton leder.

001:018 Med Jesu Kristi f”delse gick det s† till.

Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns hon, f”rr„n de kommo tillsammans, vara havande av helig ande. 001:019 Nu var Josef, hennes man, en r„ttsinnig man och ville icke uts„tta henne for van„ra; d„rf”r besl”t han att hemligen skilja sig fr†n henne.
001:020 Men n„r han hade f†tt detta i sinnet, se, d† visade sig i dr”mmen en Herrens „ngel f”r honom och sade: ½Josef, Davids son, frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som „r avlat i henne „r av helig ande.
001:021 Och hon skall f”da en son, och honom skall du giva namnet Jesus, ty han skall fr„lsa sitt folk ifr†n deras synder.½

001:022 Allt detta har skett, f”r att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade: 001:023 ½Se, jungfrun skall bliva havande och f”da en son, och man skall giva honom namnet Emmanuel½ (det betyder Gud med oss).

001:024 N„r Josef hade vaknat upp ur s”mnen, gjorde han som Herrens „ngel hade befallt honom och tog sin hustru till sig. 001:025 Och han k„nde henne icke, f”rr„n hon hade f”tt en son; och honom gav han namnet Jesus.

002:001 N„r nu Jesus var f”dd i Betlehem i Judeen, p† konung Herodes’ tid, d† kommo vise m„n fr†n ”sterns l„nder till Jerusalem 002:002 och sade: ½Var „r den nyf”dde judakonungen? Vi hava n„mligen sett hans stj„rna i ”stern och hava kommit f”r att giva honom v†r hyllning.½
002:003 N„r konung Herodes h”rde detta, blev han f”rskr„ckt, och hela Jerusalem med honom.
002:004 Och han f”rsamlade alla ”verstepr„ster och skriftl„rde bland folket och fr†gade dem var Messias skulle f”das. 002:005 De svarade honom: ½I Betlehem i Judeen; ty s† „r skrivet genom profeten:
002:006 ‘Och du Betlehem, du judiska bygd, ingalunda „r du minst bland Juda furstar, ty av dig skall utg† en furste
som skall vara en herde f”r mitt folk Israel.’½

002:007 D† kallade Herodes hemligen till sig de vise m„nnen och utfr†gade dem noga om tiden d† stj„rnan hade visat sig. 002:008 Sedan l„t han dem fara till Betlehem och sade: ½Faren †stad och forsken noga efter barnet; och n„r I haven funnit det, s† l†ten mig veta detta, f”r att ocks† jag m† komma och giva det min hyllning.½
002:009 N„r de hade h”rt konungens ord, foro de †stad; och se, stj„rnan som de hade sett i ”stern gick framf”r dem, till dess att den kom ”ver det st„lle d„r barnet var. D„r stannade den. 002:010 Och n„r de s†go stj„rnan, uppfylldes de av mycket stor gl„dje. 002:011 Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess moder. D† f”llo de ned och g†vo det sin hyllning; och de togo fram sina skatter och framburo †t det sk„nker: guld, r”kelse och myrra.
002:012 Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i dr”mmen, befallning att icke †terv„nda till Herodes; och de drogo s† en annan v„g tillbaka till sitt land.

002:013 Men n„r de hade dragit †stad, se, d† visade sig i dr”mmen en Herrens „ngel f”r Josef och sade: ½St† upp och tag barnet och dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar d„r, till dess jag s„ger dig till; ty Herodes t„nker s”ka efter barnet f”r att f”rg”ra det.½
002:014 D† stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten, och drog bort till Egypten.
002:015 D„r blev han kvar intill Herodes’ d”d, f”r att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade: ½Ut ur Egypten kallade jag min son.½

002:016 N„r Herodes nu s†g att han hade blivit g„ckad av de vise m„nnen, blev han mycket vred. Och han s„nde †stad och l„t d”da alla de gossebarn i Betlehem och hela omr†det d„romkring, som voro tv† †r gamla och d„runder, detta enligt den uppgift om tiden, som han hade f†tt genom att utfr†ga de vise m„nnen. 002:017 D† fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, n„r han sade:
002:018 ½Ett rop h”rdes i Rama,
gr†t och mycken j„mmer;
det var Rakel som begr„t sina barn, och hon ville icke l†ta tr”sta sig,
eftersom de icke mer voro till.½

002:019 Men n„r Herodes var d”d, se, d† visade sig i dr”mmen en Herrens „ngel for Josef, i Egypten,
002:020 och sade: ½St† upp och tag barnet och dess moder med dig, och begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets liv „ro nu d”da.½
002:021 D† stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och kom s† till Israels land.
002:022 Men n„r han h”rde att Arkelaus regerade ”ver Judeen; efter sin fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och p† grund av en uppenbarelse i dr”mmen drog han bort till Galileens bygder. 002:023 Och n„r han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette Nasaret, f”r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeterna, att han skulle kallas nasar‚. 003:001 Vid den tiden upptr„dde Johannes d”paren och predikade i Judeens ”ken
003:002 och sade: ½G”ren b„ttring, ty himmelriket „r n„ra.½ 003:003 Det var om denne som profeten Esaias talade, n„r han sade: ½H”r r”sten av en som ropar i ”knen:
‘Bereden v„gen f”r Herren,
g”ren stigarna j„mna f”r honom.’½

003:004 Och Johannes hade kl„der av kamelh†r och bar en l„derg”rdel om sina l„nder, och hans mat var gr„shoppor och vildhonung. 003:005 Och fr†n Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring Jordan gick d† folket ut till honom
003:006 och l„t d”pa sig av honom i floden Jordan, och bek„nde d„rvid sina synder.

003:007 Men n„r han s†g m†nga faris‚er och sadduc‚er komma f”r att l†ta d”pa sig, sade han till dem: ½I huggormars avf”da, vem har ingivit eder att s”ka komma undan den tillstundande vredesdomen? 003:008 B„ren d† ock s†dan frukt som tillh”r b„ttringen. 003:009 Och menen icke att I kunnen s„ga vid eder sj„lva: ‘Vi hava ju Abraham till fader’; ty jag s„ger eder att Gud av dessa stenar kan uppv„cka barn †t Abraham.
003:010 Och redan „r yxan satt till roten p† tr„den; s† bliver d† vart tr„d som icke b„r god frukt avhugget och kastat i elden. 003:011 Jag d”per eder i vatten till b„ttring, men den som kommer efter mig, han „r starkare „n jag, och jag „r icke ens v„rdig att b„ra hans skor; han skall d”pa eder i helig ande och eld. 003:012 Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han br„nna upp i en eld som icke utsl„ckes.½

003:013 D„refter kom Jesus fr†n Galileen till Johannes, vid Jordan, f”r att l†ta d”pa sig av honom;
003:014 men denne ville hindra honom och sade: ½Jag beh”vde d”pas av dig, och du kommer till mig?½
003:015 D† svarade Jesus och sade till honom: ½L†t det nu s† ske; ty det h”ves oss att s† uppfylla all r„ttf„rdighet. D† tillstadde han honom det.
003:016 Och n„r Jesus var d”pt, steg han strax upp ur vattnet; och se, d† ”ppnades himmelen, och han s†g Guds Ande s„nka sig ned s†som en duva och komma ”ver honom.
003:017 Och fr†n himmelen kom en r”st, som sade: ½Denne „r min „lskade Son, i vilken jag har funnit behag.½
004:001 D„refter blev Jesus av Anden f”rd upp i ”knen, f”r att han skulle frestas av dj„vulen.
004:002 Och n„r han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio n„tter, blev han omsider hungrig.
004:003 D† tr„dde frestaren fram och sade till honom: ½Žr du Guds Son, s† bjud att dessa stenar bliva br”d.½
004:004 Men han svarade och sade: ½Det „r skrivet: ‘M„nniskan skall leva icke allenast av br”d, utan av allt det som utg†r av Guds mun.’½ 004:005 D„refter tog dj„vulen honom med sig till den heliga staden och st„llde honom uppe p† helgedomens mur
004:006 och sade till honom: ½Žr du Guds Son, s† kasta dig ned; det „r ju skrivet:
‘Han skall giva sina „nglar befallning om dig, och de skola b„ra dig p† h„nderna,
s† att du icke st”ter din fot mot n†gon sten.’½ 004:007 Jesus sade till honom: ½Det „r ock skrivet: ‘Du skall icke fresta Herren, din Gud.’½
004:008 ter tog dj„vulen honom med sig, upp p† ett mycket h”gt berg, och visade honom alla riken i v„rlden och deras h„rlighet 004:009 och sade till honom: ½Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.½
004:010 D† sade Jesus till honom: ½G† bort, Satan; ty det „r skrivet: ‘Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tj„na.’½
004:011 D† l„mnade dj„vulen honom; och se, „nglar tr„dde fram och betj„nade honom.

004:012 Men n„r han h”rde att Johannes hade blivit satt i f„ngelse, drog han sig tillbaka till Galileen.
004:013 Och han l„mnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger vid sj”n, p† Sabulons och Neftalims omr†de, och bosatte sig d„r, 004:014 f”r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n„r han sade:

004:015 ½Sabulons land och Neftalims land, trakten †t havet till,
landet p† andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen —
004:016 det folk som d„r satt i m”rker fick se ett stort ljus;
ja, de som sutto i d”dens „ngd och skugga, f”r dem gick upp ett ljus.½

004:017 Fr†n den tiden begynte Jesus predika och s„ga: ½G”ren b„ttring, ty himmelriket „r n„ra.½

004:018 D† han nu vandrade utmed Galileiska sj”n, fick han se tv† br”der, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut n„t i sj”n, ty de voro fiskare.
004:019 Och han sade till dem: ½F”ljen mig s† skall jag g”ra eder till m„nniskofiskare.½
004:020 Strax l„mnade de n„ten och f”ljde honom. 004:021 N„r han hade g†tt d„rifr†n ett stycke l„ngre fram, fick han se tv† andra br”der, Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, d„r de j„mte sin fader Sebedeus sutto i b†ten och ordnade sina n„t; och han kallade dem till sig. 004:022 Och strax l„mnade de b†ten och sin fader och f”ljde honom.

004:023 Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skr”plighet bland folket. 004:024 Och ryktet om honom gick ut ”ver hela Syrien, och man f”rde till honom alla sjuka som voro hems”kta av olika slags lidanden och pl†gor, alla som voro besatta eller m†nadsrasande eller lama; och han botade dem.
004:025 Och honom f”ljde mycket folk ifr†n Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och fr†n landet p† andra sidan Jordan. 005:001 N„r han nu s†g folket, gick han upp p† berget; och sedan han hade satt sig ned, tr„dde hans l„rjungar fram till honom. 005:002 D† ”ppnade han sin mun och undervisade dem och sade: 005:003 ½Saliga „ro de som „ro fattiga i anden, ty dem h”r himmelriket till.
005:004 Saliga „ro de som s”rja, ty de skola bliva tr”stade. 005:005 Saliga „ro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. 005:006 Saliga „ro de som hungra och t”rsta efter r„ttf„rdighet, ty de skola bliva m„ttade.
005:007 Saliga „ro de barmh„rtiga, ty dem skall vederfaras barmh„rtighet.
005:008 Saliga „ro de renhj„rtade, ty de skola se Gud. 005:009 Saliga „ro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn. 005:010 Saliga „ro de som lida f”rf”ljelse f”r r„ttf„rdighets skull, ty dem h”r himmelriket till.
005:011 Ja, saliga „ren I, n„r m„nniskorna f”r min skull sm„da och f”rf”lja eder och sanningsl”st s„ga allt ont mot eder. 005:012 Gl„djens och fr”jden eder, ty eder l”n „r stor i himmelen. S† f”rf”ljde man ju ock profeterna, som voro f”re eder.

005:013 I „ren jordens salt; men om saltet mister sin s„lta, varmed skall man d† giva det s„lta igen? Till intet annat duger det „n till att kastas ut och trampas ned av m„nniskorna. 005:014 I „ren v„rldens ljus. Icke kan en stad d”ljas, som ligger uppe p† ett berg?
005:015 Ej heller t„nder man ett ljus och s„tter det under sk„ppan, utan man s„tter det p† ljusstaken, s† att det lyser f”r alla dem som „ro i huset.
005:016 P† samma s„tt m† ock edert ljus lysa inf”r m„nniskorna, s† att de se edra goda g„rningar och prisa eder Fader, som „r i himmelen.

005:017 I skolen icke mena att jag har kommit f”r att upph„va lagen eller profeterna. Jag har icke kommit f”r att upph„va, utan f”r att fullborda.
005:018 Ty sannerligen s„ger jag eder: Intill dess himmel och jord f”rg†s, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen f”rg†s, f”rr„n det allt har fullbordats. 005:019 D„rf”r, den som upph„ver ett av de minsta bland dessa bud och l„r m„nniskorna s†, han skall r„knas f”r en av de minsta i himmelriket; men den som h†ller dem och l„r m„nniskorna s†, han skall r„knas f”r stor i himmelriket.
005:020 Ty jag s„ger eder, att om eder r„ttf„rdighet icke ”verg†r de skriftl„rdes och faris‚ernas, s† skolen I icke komma in i himmelriket.

005:021 I haven h”rt att det „r sagt till de gamle: ‘Du skall icke dr„pa; och den som dr„per, han „r hemfallen †t Domstolens dom.’
005:022 Men jag s„ger eder: Var och en som vredgas p† sin broder, han „r hemfallen †t Domstolens dom; men den som s„ger till sin broder: ‘Du od†ga’, han „r hemfallen †t Stora r†dets dom; och den som s„ger: ‘Du d†re’, han „r hemfallen †t det brinnande Gehenna. 005:023 D„rf”r, om du kommer med din g†va till altaret, och d„r drager dig till minnes att din broder har n†got emot dig, 005:024 s† l„gg ned din g†va d„r framf”r altaret, och g† f”rst bort och f”rlik dig med din broder, och kom sedan och b„r fram din g†va. 005:025 Var villig till snar f”rlikning med din motpart, medan du „nnu „r med honom p† v„gen, s† att din motpart icke drager dig inf”r domaren, och domaren ”verl„mnar dig †t r„ttstj„naren, och du bliver kastad i f„ngelse.
005:026 Sannerligen s„ger jag dig: Du skall icke slippa ut d„rifr†n, f”rr„n du har betalt den yttersta sk„rven.

005:027 I haven h”rt att det „r sagt: ‘Du skall icke beg† „ktenskapsbrott.’
005:028 Men jag s„ger eder: Var och en som med beg„relse ser p† en annans hustru, han har redan beg†tt „ktenskapsbrott med henne i sitt hj„rta.
005:029 Om nu ditt h”gra ”ga „r dig till f”rf”relse, s† riv ut det och kasta det ifr†n dig; ty det „r b„ttre f”r dig att en av dina lemmar f”rd„rvas, „n att hela din kropp kastas i Gehenna. 005:030 Och om din h”gra hand „r dig till f”rf”relse, s† hugg av den och kasta den ifr†n dig; ty det „r b„ttre f”r dig att en av dina lemmar f”rd„rvas, „n att hela din kropp kommer till Gehenna.

005:031 Det „r ock sagt: ‘Den som vill skilja sig fr†n sin hustru han skall giva henne skiljebrev.’
005:032 Men jag s„ger eder: Var och en som skiljer sig fr†n sin hustru f”r n†gon annan saks skull „n f”r otukt, han bliver orsak till att „ktenskapsbrott beg†s med henne. Och den som tager en fr†nskild kvinna till hustru, han beg†r „ktenskapsbrott.

005:033 Ytterligare haven I h”rt att det „r sagt till de gamle: ‘Du skall icke sv„rja falskt’ och ‘Du skall h†lla din ed inf”r Herren.’
005:034 Men jag s„ger eder att I alls icke skolen sv„rja, varken vid himmelen, ty den „r ‘Guds tron’,
005:035 ej heller vid jorden, ty den „r ‘hans fotapall’, ej heller vid Jerusalem, ty det „r ‘den store Konungens stad’; 005:036 ej heller m† du sv„rja vid ditt huvud, ty du kan icke g”ra ett enda h†r vare sig vitt eller svart;
005:037 utan s†dant skall edert tal vara, att ja „r ja, och nej „r nej. Vad d„rut”ver „r, det „r av ondo.

005:038 I haven h”rt att det „r sagt: ‘™ga f”r ”ga och tand f”r tand.’ 005:039 Men jag s„ger eder att I icke skolen st† emot en of”rr„tt; utan om n†gon sl†r dig p† den h”gra kinden, s† v„nd ock den andra till †t honom;
005:040 och om n†gon vill g† till r„tta med dig f”r att ber”va dig din livkl„dnad, s† l†t honom f† manteln med; 005:041 och om n†gon tvingar dig att till hans tj„nst g† med en mil, s† g† tv† med honom.
005:042 Giv †t den som beder dig, och v„nd dig icke bort ifr†n den som vill l†na av dig.

005:043 I haven h”rt att det „r sagt: ‘Du skall „lska din n„sta och hata din ov„n.’
005:044 Men jag s„ger eder: Žlsken edra ov„nner, och bedjen f”r dem som f”rf”lja eder,
005:045 och varen s† eder himmelske Faders barn; han l†ter ju sin sol g† upp ”ver b†de onda och goda och l†ter det regna ”ver b†de r„ttf„rdiga och or„ttf„rdiga.
005:046 Ty om I „lsken dem som „lska eder, vad l”n kunnen I f† d„rf”r? G”ra icke publikanerna detsamma?
005:047 Och om I visen v„nlighet mot edra br”der allenast, vad synnerligt g”ren I d„rmed? G”ra icke hedningarna detsamma? 005:048 Varen allts† I fullkomliga, s†som eder himmelske Fader „r fullkomlig.½

006:001 ½Tagen eder till vara f”r att ”va eder r„ttf„rdighet inf”r m„nniskorna, f”r att bliva sedda av dem; annars haven I ingen l”n hos eder Fader, som „r i himmelen.
006:002 D„rf”r, n„r du giver en allmosa, s† l†t icke st”ta i basun f”r dig, s†som skrymtarna g”ra i synagogorna och p† gatorna, f”r att de skola bliva prisade av m„nniskorna. Sannerligen s„ger jag eder: De hava f†tt ut sin l”n.
006:003 Nej, n„r du giver en allmosa, l†t d† din v„nstra hand icke f† veta vad den h”gra g”r,
006:004 s† att din allmosa gives i det f”rdolda. D† skall din Fader, som ser i det f”rdolda, vederg„lla dig.

006:005 Och n„r I bedjen, skolen I icke vara s†som skrymtarna, vilka g„rna st† i synagogorna och i gath”rnen och bedja, f”r att bliva sedda av m„nniskorna. Sannerligen s„ger jag eder: De hava f†tt ut sin l”n.
006:006 Nej, n„r du vill bedja, g† d† in i din kammare, och st„ng igen din d”rr, och bed till din Fader i det f”rdolda. D† skall din Fader, som ser i det f”rdolda, vederg„lla dig.

006:007 Men i edra b”ner skolen I icke hopa tomma ord s†som hedningarna, vilka mena att de skola bliva b”nh”rda f”r sina m†nga ords skull.
006:008 S† varen d† icke lika dem; eder Fader vet ju vad I beh”ven, f”rr„n I bedjen honom.
006:009 I skolen allts† bedja s†lunda:

‘Fader v†r, som „r i himmelen! Helgat varde ditt namn; 006:010 tillkomme ditt rike; ske din vilja, s†som i himmelen, s† ock p† jorden;
006:011 v†rt dagliga br”d giv oss i dag; 006:012 och f”rl†t oss v†ra skulder, s†som ock vi f”rl†ta dem oss skyldiga „ro;
006:013 och inled oss icke i frestelse, utan fr„ls oss ifr†n ondo.’

006:014 Ty om I f”rl†ten m„nniskorna deras f”rsyndelser, s† skall ock eder himmelske Fader f”rl†ta eder;
006:015 men om I icke f”rl†ten m„nniskorna, s† skall ej heller eder Fader f”rl†ta edra f”rsyndelser.

006:016 Och n„r I fasten, skolen I icke visa en bedr”vad uppsyn s†som skrymtarna, vilka vanst„lla sina ansikten f”r att bliva sedda av m„nniskorna med sin fasta. Sannerligen s„ger jag eder: De hava f†tt ut sin l”n.
006:017 Nej, n„r du fastar, sm”rj d† ditt huvud och tv† ditt ansikte, 006:018 f”r att du icke m† bliva sedd av m„nniskorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som „r i det f”rdolda. D† skall din Fader, som ser i det f”rdolda, vederg„lla dig.

006:019 Samlen eder icke skatter p† jorden, d„r mott och mal f”rst”ra, och d„r tjuvar bryta sig in och stj„la, 006:020 utan samlen eder skatter i himmelen, d„r mott och mal icke f”rst”ra, och d„r inga tjuvar bryta sig in och stj„la. 006:021 Ty d„r din skatt „r, d„r kommer ock ditt hj„rta att vara.

006:022 ™gat „r kroppens lykta. Om nu ditt ”ga „r friskt, s† f†r hela din kropp ljus.
006:023 Men om ditt ”ga „r f”rd„rvat, d† bliver hela din kropp h”ljd i m”rker. Žr det nu s†, att ljuset, som du har i dig, „r m”rker, huru djupt bliver d† icke m”rkret!

006:024 Ingen kan tj„na tv† herrar; ty antingen kommer han d† att hata den ene och „lska den andre, eller kommer han att h†lla sig till den f”rre och f”rakta den senare. I kunnen icke tj„na b†de Gud och Mamon.

006:025 D„rf”r s„ger jag eder: G”ren eder icke bekymmer f”r edert liv, vad I skolen „ta eller dricka, ej heller f”r eder kropp, vad I skolen kl„da eder med. Žr icke livet mer „n maten, och kroppen mer „n kl„derna?
006:026 Sen p† f†glarna under himmelen: de s† icke, ej heller sk”rda de, ej heller samla de in i lador; och likv„l f”der eder himmelske Fader dem. Žren I icke mycket mer „n de? 006:027 Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, l„gga en enda aln till sin livsl„ngd?
006:028 Och varf”r bekymren I eder f”r kl„der? Besk†den liljorna p† marken, huru de v„xa: de arbeta icke, ej heller spinna de; 006:029 och likv„l s„ger jag eder att icke ens Salomo i all sin h„rlighet var s† kl„dd som en av dem.
006:030 Kl„der nu Gud s† gr„set p† marken, vilket i dag st†r och i morgon kastas i ugnen, skulle han d† icke mycket mer kl„da eder, I klentrogne?
006:031 S† g”ren eder nu icke bekymmer, och s„gen icke: ‘Vad skola vi „ta?’ eller: ‘Vad skola vi dricka?’ eller: ‘Vad skola vi kl„da oss med?’
006:032 Efter allt detta s”ka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I beh”ven allt detta.
006:033 Nej, s”ken f”rst efter hans rike och hans r„ttf„rdighet, s† skall ocks† allt detta andra tillfalla eder. 006:034 G”ren eder allts† icke bekymmer f”r morgondagen, ty morgondagen skall sj„lv b„ra sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen pl†ga.½

007:001 ½D”men icke, p† det att I icke m†n bliva d”mda; 007:002 ty med den dom varmed I d”men skolen I bliva d”mda, och med det m†tt som I m„ten med skall ock m„tas †t eder. 007:003 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ”ga, men icke bliver varse bj„lken i ditt eget ”ga? 007:004 Eller huru kan du s„ga till din broder: ‘L†t mig taga ut grandet ur ditt ”ga’, du som har en bj„lke i ditt eget ”ga? 007:005 Du skrymtare, tag f”rst ut bj„lken ur ditt eget ”ga; d„refter m† du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders ”ga.

007:006 Given icke †t hundarna vad heligt „r, och kasten icke edra p„rlor f”r svinen, p† det att dessa icke m† trampa dem under f”tterna och sedan v„nda sig om och sarga eder.

007:007 Bedjen, och eder skall varda givet; s”ken, och I skolen finna; klappen, och f”r eder skall varda uppl†tet. 007:008 Ty var och en som beder, han f†r; och den som s”ker, han finner; och f”r den som klappar skall varda uppl†tet. 007:009 Eller vilken „r den man bland eder, som r„cker sin son en sten, n„r han beder honom om br”d,
007:010 eller som r„cker honom en orm, n„r han beder om fisk? 007:011 Om nu I, som „ren onda, f”rst†n att giva edra barn goda g†vor, huru mycket mer skall icke d† eder Fader, som „r i himmelen, giva vad gott „r †t dem som bedja honom!

007:012 D„rf”r, allt vad I viljen att m„nniskorna skola g”ra eder, det skolen I ock g”ra dem; ty detta „r lagen och profeterna.

007:013 G†n in genom den tr†nga porten. Ty vid och bred „r den v„g som leder till f”rd„rvet, och m†nga „ro de som g† fram p† den; 007:014 och den port „r tr†ng och den v„g „r smal, som leder till livet, och f† „ro de som finna den.

007:015 Tagen eder till vara f”r falska profeter, som komma till eder i f†rakl„der, men inv„rtes „ro glupande ulvar. 007:016 Av deras frukt skolen I k„nna dem. Icke h„mtar man v„l vindruvor fr†n t”rnen, eller fikon fr†n tistlar? 007:017 S† b„r vart och ett gott tr„d god frukt, men ett d†ligt tr„d b„r ond frukt.
007:018 Ett gott tr„d kan icke b„ra ond frukt, ej heller kan ett d†ligt tr„d b„ra god frukt.
007:019 Vart tr„d som icke b„r god frukt bliver avhugget och kastat i elden.
007:020 Allts† skolen I k„nna dem av deras frukt. — 007:021 Icke kommer var och en in i himmelriket, som s„ger till mig: ‘Herre, Herre’, utan den som g”r min himmelske Faders vilja. 007:022 M†nga skola p† ‘den dagen’ s„ga till mig: ‘Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort m†nga kraftg„rningar?’ 007:023 Men d† skall jag betyga f”r dem: ‘Jag har aldrig k„nt eder; g†n bort ifr†n mig, I og„rningsm„n.’

007:024 D„rf”r, var och en som h”r dessa mina ord och g”r efter dem, han m† liknas vid en f”rst†ndig man som byggde sitt hus p† h„lleberget.
007:025 Och slagregn f”ll, och vattenstr”mmarna kommo, och vindarna bl†ste och kastade sig mot det huset; och likv„l f”ll det icke omkull, eftersom det var grundat p† h„lleberget. 007:026 Men var och en som h”r dessa mina ord och icke g”r efter dem, han m† liknas vid en of”rst†ndig man som byggde sitt hus p† sanden.
007:027 Och slagregn f”ll, och vattenstr”mmarna kommo, och vindarna bl†ste och slogo mot det huset; och det f”ll omkull, och dess fall var stort.½

007:028 N„r Jesus hade slutat detta tal, h„pnade folket ”ver hans f”rkunnelse;
007:029 ty han f”rkunnade sin l„ra f”r dem med makt och myndighet, och icke s†som deras skriftl„rde.

008:001 Sedan han hade kommit ned fr†n berget, f”ljde honom mycket folk. 008:002 D† tr„dde en spet„lsk man fram och f”ll ned f”r honom och sade: ½Herre, vill du, s† kan du g”ra mig ren.½ 008:003 D† r„ckte han ut handen och r”rde vid honom och sade: ½Jag vill; bliv ren.½ Och strax blev han ren fr†n sin spet„lska. 008:004 Och Jesus sade till honom: ½Se till, att du icke s„ger detta f”r n†gon; men g† bort och visa dig f”r pr„sten, och framb„r den offerg†va som Moses har p†bjudit, till ett vittnesb”rd f”r dem.½

008:005 N„r han d„refter kom in i Kapernaum, tr„dde en h”vitsman fram till honom och bad honom
008:006 och sade: ½Herre, min tj„nare ligger d„rhemma lam och lider sv†rt.½
008:007 Han sade till honom: ½Skall d† jag komma och bota honom?½ 008:008 H”vitsmannen svarade och sade: ½Herre, jag „r icke v„rdig att du g†r in under mitt tak. Men s„g allenast ett ord, s† bliver min tj„nare frisk.
008:009 Jag „r ju sj„lv en man som st†r under andras bef„l: jag har ock krigsm„n under mig, och om jag s„ger till en av dem: ‘G†’, s† g†r han, eller till en annan: ‘Kom’, s† kommer han; och om jag s„ger till min tj„nare: ‘G”r det’, d† g”r han s†.½ 008:010 N„r Jesus h”rde detta, f”rundrade han sig och sade till dem som f”ljde honom: ½Sannerligen s„ger jag eder: I Israel har jag icke hos n†gon funnit s† stor tro.
008:011 Och jag s„ger eder: M†nga skola komma fr†n ”ster och v„ster och f† vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, 008:012 men rikets barn skola bliva utkastade i m”rkret d„rutanf”r; d„r skall vara gr†t och tandagnisslan.½
008:013 Och Jesus sade till h”vitsmannen: ½G†; s†som du tror, s† m† det ske dig.½ Och i samma stund blev tj„naren frisk.

008:014 N„r Jesus sedan kom in i Petrus’ hus, fick han se hans sv„rmoder ligga sjuk i feber.
008:015 D† r”rde han vid hennes hand, och febern l„mnade henne; och hon stod upp och betj„nade honom.

008:016 Men n„r det hade blivit afton, f”rde man till honom m†nga som voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och alla som voro sjuka botade han,
008:017 f”r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n„r han sade:
½Han tog p† sig v†ra krankheter,
och v†ra sjukdomar bar han.½

008:018 D† nu Jesus s†g mycket folk omkring sig, bj”d han att man skulle fara ”ver till andra stranden.
008:019 Och en skriftl„rd kom fram och sade till honom: ½M„stare, jag vill f”lja dig varthelst du g†r.½
008:020 D† svarade Jesus honom: ½R„varna hava kulor, och himmelens f†glar hava n„sten; men M„nniskosonen har ingen plats d„r han kan vila sitt huvud.½
008:021 Och en annan av hans l„rjungar sade till honom: ½Herre, tillst„d mig att f”rst g† bort och begrava min fader.½ 008:022 D† svarade Jesus honom: ½F”lj du mig, och l†t de d”da begrava sina d”da.½

008:023 Och han steg i b†ten, och hans l„rjungar f”ljde honom. 008:024 Och se, d† uppstod en h„ftig storm p† sj”n, s† att v†gorna slogo ”ver b†ten; men han l†g och sov.
008:025 D† gingo de fram och v„ckte honom och sade: ½Herre, hj„lp oss; vi f”rg†s.½
008:026 Han sade till dem: ½I klentrogne, varf”r r„dens I?½ D„refter stod han upp och n„pste vindarna och sj”n, och det blev alldeles lugnt.
008:027 Och m„nniskorna f”rundrade sig och sade: ½Vad „r denne f”r en, eftersom b†de vindarna och sj”n „ro honom lydiga?½

008:028 N„r han s† hade kommit ”ver till gadarenernas land p† andra stranden, kommo tv† besatta emot honom, ut fr†n gravarna d„r. Och de voro mycket v†ldsamma, s† att ingen kunde f„rdas den v„gen fram.
008:029 Dessa ropade d† och sade: ½Vad har du med oss att g”ra, du Guds Son? Har du kommit hit f”r att pl†ga oss, f”rr„n tid „r?½ 008:030 Nu gick d„r l†ngt ifr†n dem en stor svinhjord i bet. 008:031 Och de onda andarna b†do honom och sade: ½Om du vill driva ut oss s† l†t oss fara in i svinhjorden.½
008:032 D† sade han till dem: ½Faren †stad.½ Och de g†vo sig †stad och foro in i svinen. Och se, d† st”rtade sig hela hjorden utf”r branten ned i sj”n och omkom i vattnet. 008:033 Men herdarna flydde; och n„r de hade kommit in i staden, omtalade de alltsammans, och s„rskilt vad som hade skett med de besatta.
008:034 D† gick hela staden ut f”r att m”ta Jesus; och n„r de fingo se honom, b†do de att han skulle begiva sig bort ifr†n deras omr†de.
009:001 Och han steg i en b†t och for ”ver och kom till sin egen stad. 009:002 D† f”rde de till honom en lam man, som l†g p† en s„ng. N„r Jesus s†g deras tro sade han till den lame: ½Var vid gott mod, min son; dina synder f”rl†tas dig.½
009:003 D† sade n†gra av de skriftl„rde vid sig sj„lva: ½Denne h„dar.½ 009:004 Men Jesus f”rstod deras tankar och sade: ½Varf”r t„nken I i edra hj„rtan vad ont „r?
009:005 Vilket „r l„ttare, att s„ga: ‘Dina synder f”rl†tas dig’ eller att s„ga: ‘St† upp och g†’?
009:006 Men f”r att I skolen veta att M„nniskosonen har makt h„r p† jorden att f”rl†ta synder, s† st† upp½ — sade han nu till den lame — ½och tag din s„ng och g† hem.½
009:007 D† stod han upp och gick hem. 009:008 N„r folket s†g detta, blevo de h„pna och prisade Gud, som hade givit s†dan makt †t m„nniskor.

009:009 N„r Jesus d„rifr†n gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: ½F”lj mig.½ D† stod han upp och f”ljde honom.

009:010 N„r han d„refter l†g till bords i hans hus, kommo m†nga publikaner och syndare dit och voro bordsg„ster d„r, j„mte Jesus och hans l„rjungar.
009:011 Men d† faris‚erna s†go detta, sade de till hans l„rjungar: ½Huru kan eder m„stare „ta med publikaner och syndare?½ 009:012 N„r han h”rde detta, sade han: ½Det „r icke de friska som beh”va l„kare, utan de sjuka.
009:013 Men g†n I †stad och l„ren eder vad de orden betyda: ‘Jag har behag till barmh„rtighet, och icke till offer.’ Ty jag har icke kommit f”r att kalla r„ttf„rdiga, utan f”r att kalla syndare.½

009:014 D„refter kommo Johannes’ l„rjungar till honom och sade: ½Varf”r fasta icke dina l„rjungar d† vi och faris‚erna ofta fasta?½ 009:015 Jesus svarade dem: ½Icke kunna v„l br”llopsg„sterna s”rja, s† l„nge brudgummen „r hos dem? Men den tid skall komma, d† brudgummen tages ifr†n dem, och d† skola de fasta. — 009:016 Ingen s„tter en lapp av okrympt tyg p† en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort „nnu mer av manteln, och h†let skulle bliva v„rre.
009:017 Ej heller sl†r man nytt vin I gamla skinnl„glar; om n†gon s† gjorde, skulle l„glarna spr„ngas s”nder och vinet spillas ut, j„mte det att l„glarna f”rd„rvades. Nej, man sl†r nytt vin i nya l„glar, s† bliva b†da delarna bevarade.½

009:018 Medan han talade detta till dem, tr„dde en synagogf”rest†ndare fram och f”ll ned f”r honom och sade: ½Min dotter har just nu d”tt, men kom och l„gg din hand p† henne, s† bliver hon †ter levande.½
009:019 D† stod Jesus upp och f”ljde honom med sina l„rjungar.

009:020 Men en kvinna, som i tolv †r hade lidit av blodg†ng, n„rmade sig honom bakifr†n och r”rde vid h”rntofsen p† hans mantel. 009:021 Ty hon sade vid sig sj„lv: ½Om jag allenast f†r r”ra vid hans mantel, s† bliver jag hulpen.½
009:022 D† v„nde Jesus sig om, och n„r han fick se henne, sade han: ½Var vid gott mod, min dotter; din tro har hj„lpt dig.½ Och kvinnan var hulpen fr†n den stunden.

009:023 N„r Jesus sedan kom in i f”rest†ndarens hus och fick se fl”jtbl†sarna och folket som h”jde klagol†t, 009:024 sade han: ½G†n bort h„rifr†n; ty flickan „r icke d”d, hon sover.½ D† h†nlogo de †t honom.
009:025 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. D† stod hon upp.
009:026 Och ryktet h„rom gick ut ”ver hela det landet.

009:027 N„r Jesus gick d„rifr†n, f”ljde honom tv† blinda som ropade och sade: ½Davids son, f”rbarma dig ”ver oss.½ 009:028 Och d† han kom hem, tr„dde de blinda fram till honom; och Jesus fr†gade dem: ½Tron I att jag kan g”ra detta?½ De svarade honom: ½Ja, Herre.½
009:029 D† r”rde han vid deras ”gon och sade: ½Ske eder efter eder tro.½ 009:030 Och deras ”gon ”ppnades. Och Jesus tillsade dem str„ngeligen att se till, att ingen finge veta detta. 009:031 Men de gingo †stad och utspridde ryktet om honom ”ver hela det landet.

009:032 N„r dessa voro p† v„g ut, f”rde man till honom en d”vstum som var besatt.
009:033 Och n„r den onde anden hade blivit utdriven, talade den d”vstumme. Och folket f”rundrade sig och sade: ½S†dant har aldrig f”rut varit sett i Israel.½
009:034 Men faris‚erna sade: ½Det „r med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.½

009:035 Och Jesus gick omkring i alla st„der och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skr”plighet. 009:036 Och n„r han s†g folkskarorna, ”mkade han sig ”ver dem, eftersom de voro s† illa medfarna och uppgivna, ½lika f†r som icke hava n†gon herde.½
009:037 D„rf”r sade han till sina l„rjungar: ½Sk”rden „r mycken, men arbetarna „ro f†.
009:038 Bedjen f”rdenskull sk”rdens Herre att han s„nder ut arbetare till sin sk”rd.½
010:001 Och han kallade till sig sina tolv l„rjungar och gav dem makt ”ver orena andar, till att driva ut dem, s† ock makt att bota alla slags sjukdomar och allt slags skr”plighet. 010:002 Och dessa „ro de tolv apostlarnas namn: f”rst Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder;
010:003 Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob, Alfeus’ son, och Lebbeus;
010:004 Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som f”rr†dde honom. 010:005 Dessa tolv s„nde Jesus ut; och han bj”d dem och sade:

½St„llen icke eder f„rd till hedningarna, och g†n icke in i n†gon samaritisk stad,
010:006 utan g†n hellre till de f”rlorade f†ren av Israels hus. 010:007 Och d„r I g†n fram skolen I predika och s„ga: ‘Himmelriket „r n„ra.’
010:008 Boten sjuka, uppv„cken d”da, g”ren spet„lska rena, driven ut onda andar. I haven f†tt f”r intet; s† given ock f”r intet. 010:009 Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra b„lten, 010:010 icke n†gon r„nsel f”r eder f„rd, ej heller dubbla livkl„dnader, ej heller skor eller stav; ty arbetaren „r v„rd sin mat. 010:011 Men n„r I haven kommit in i n†gon stad eller by, s† utforsken vilken d„rinne som „r v„rdig, och stannen hos honom, till dess I l„mnen den orten.
010:012 Och n„r I kommen in i ett hus, s† h„lsen det. 010:013 Om d† det huset „r v„rdigt, s† m† den frid I till”nsken det komma d„r”ver; men om det icke „r v„rdigt, d† m† den frid I till”nsken det v„nda tillbaka till eder. 010:014 Och om man p† n†got st„lle icke tager emot eder och icke h”r p† edra ord, s† g†n ut ur det huset eller den staden, och skudden stoftet av edra f”tter.
010:015 Sannerligen s„ger jag eder: F”r Sodoms och Gomorras land skall det p† domens dag bliva dr„gligare „n f”r den staden.

010:016 Se, jag s„nder eder †stad s†som f†r mitt in ibland ulvar. Varen f”rdenskull kloka s†som ormar och menl”sa s†som duvor. 010:017 Tagen eder till vara f”r m„nniskorna; ty de skola draga eder inf”r domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder; 010:018 och I skolen f”ras fram ocks† inf”r landsh”vdingar och konungar, f”r min skull, till ett vittnesb”rd f”r dem och f”r hedningarna.

010:019 Men n„r man drager eder inf”r r„tta, g”ren eder d† icke bekymmer f”r huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall bliva eder givet i den stunden.
010:020 Det „r icke I som skolen tala, utan det „r eder Faders Ande som skall tala i eder.

010:021 Och den ene brodern skall d† ”verl„mna den andre till att d”das, ja ock fadern sitt barn; och barn skola s„tta sig upp mot sina f”r„ldrar och skola d”da dem.
010:022 Och I skolen bliva hatade av alla, f”r mitt namns skull. Men den som „r st†ndaktig intill „nden, han skall bliva fr„lst. — 010:023 N„r de nu f”rf”lja eder i en stad, s† flyn till en annan; och om de ocks† d„r f”rf”lja eder, s† flyn till „nnu en annan. Ty sannerligen s„ger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom alla Israels st„der, f”rr„n M„nniskosonen kommer.

010:024 L„rjungen „r icke f”rmer „n sin m„stare, ej heller „r tj„naren f”rmer „n sin herre.
010:025 Det m† vara l„rjungen nog, om det g†r honom s†som hans m„stare, och tj„naren, om det g†r honom s†som hans herre. Om de hava kallat husbonden f”r Beelsebul, huru mycket mer skola de icke s† kalla hans husfolk!
010:026 Frukten allts† icke f”r dem; ty intet „r f”rborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet „r f”rdolt, som icke skall bliva k„nt.
010:027 Vad jag s„ger eder i m”rkret, det skolen s„ga i ljuset, och vad I h”ren viskas i edert ”ra, det skolen I predika p† taken. 010:028 Och frukten icke f”r dem som v„l kunna dr„pa kroppen, men icke hava makt att dr„pa sj„len, utan frukten fastmer honom som har makt att f”rg”ra b†de sj„l och kropp i Gehenna. — 010:029 S„ljas icke tv† sparvar f”r en sk„rv? Och icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja. 010:030 Men p† eder „ro till och med huvudh†ren allasammans r„knade. 010:031 Frukten allts† icke; I „ren mer v„rda „n m†nga sparvar. 010:032 D„rf”r, var och en som bek„nner mig inf”r m„nniskorna, honom skall ock jag k„nnas vid inf”r min Fader, som „r i himmelen. 010:033 Men den som f”rnekar mig inf”r m„nniskorna, honom skall ock jag f”rneka inf”r min Fader, som „r i himmelen.

010:034 I skolen icke mena att jag har kommit f”r att s„nda frid p† jorden. Jag har icke kommit f”r att s„nda frid, utan sv„rd. 010:035 Ja, jag har kommit f”r att uppv„cka s”ndring, s† att ‘sonen s„tter sig upp mot sin fader
och dottern mot sin moder
och sonhustrun mot sin sv„rmoder, 010:036 och envar f†r sitt eget husfolk till fiender’.

010:037 Den som „lskar fader eller moder mer „n mig, han „r mig icke v„rdig, och den som „lskar son eller dotter mer „n mig, han „r mig icke v„rdig;
010:038 och den som icke tager sitt kors p† sig och efterf”ljer mig, han „r mig icke v„rdig.
010:039 Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister sitt liv, f”r min skull, han skall finna det. — 010:040 Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har s„nt mig. 010:041 Den som tager emot en profet, d„rf”r att det „r en profet, han skall f† en profets l”n; och den som tager emot en r„ttf„rdig man, d„rf”r att det „r en r„ttf„rdig man, han skall f† en r„ttf„rdig mans l”n.
010:042 Och den som giver en av dessa sm† allenast en b„gare friskt vatten att dricka, d„rf”r att det „r en l„rjunge — sannerligen s„ger jag eder: Han skall ingalunda g† miste om sin l”n.½

011:001 N„r Jesus hade givit sina tolv l„rjungar alla dessa bud, gick han d„rifr†n vidare, f”r att undervisa och predika i deras st„der.

011:002 Men n„r Johannes i sitt f„ngelse fick h”ra om Kristi g„rningar, s„nde han bud med sina l„rjungar
011:003 och l„t fr†ga honom: ½Žr du den som skulle komma, eller skola vi f”rbida n†gon annan?½
011:004 D† svarade Jesus och sade till dem: ½G†n tillbaka och omtalen f”r Johannes vad I h”ren och sen:
011:005 blinda f† sin syn, halta g†, spet„lska bliva rena, d”va h”ra, d”da uppst†, och ‘f”r fattiga f”rkunnas gl„djens budskap’. 011:006 Och salig „r den f”r vilken jag icke bliver en st”testen.½

011:007 N„r dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johannes:
½Varf”r var det I gingen ut i ”knen? Var det f”r att se ett r”r som drives hit och dit av vinden?
011:008 Eller varf”r gingen I ut? Var det f”r att se en m„nniska kl„dd i fina kl„der? De som b„ra fina kl„der, dem finnen I ju i konungapalatsen.
011:009 Varf”r gingen I d† ut? Var det f”r att se en profet? Ja, jag s„ger eder: Žnnu mer „n en profet „r han. 011:010 Han „r den om vilken det „r skrivet: ‘Se, jag s„nder ut min „ngel framf”r dig, och han skall bereda v„gen f”r dig.’
011:011 Sannerligen s„ger jag eder: Bland dem som „ro f”dda av kvinnor har ingen uppst†tt, som har varit st”rre „n Johannes d”paren; men den som „r minst i himmelriket „r likv„l st”rre „n han. 011:012 Och fr†n Johannes d”parens dagar intill denna stund tr„nger himmelriket fram med storm, och m„nniskor storma fram och rycka det till sig.
011:013 Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes; 011:014 och om I viljen tro det: han „r Elias, den som skulle komma. 011:015 Den som har ”ron, han h”re.

011:016 Men vad skall jag likna detta sl„kte vid? Det „r likt barn som sitta p† torgen och ropa till andra barn 011:017 och s„ga:
‘Vi hava spelat f”r eder,
och I haven icke dansat;
vi hava sjungit sorges†ng,
och I haven icke j„mrat eder.’
011:018 Ty Johannes kom, och han varken „ter eller dricker, och s† s„ger man: ‘Han „r besatt av en ond ande.’
011:019 M„nniskosonen kom, och han b†de „ter och dricker, och nu s„ger man: ‘Se vilken frossare och vindrinkare han „r, en publikaners och syndares v„n!’ Men Visheten har f†tt r„tt av sina barn.½

011:020 D„refter begynte han tala bestraffande ord till de st„der i vilka han hade utf”rt s† m†nga av sina kraftg„rningar, och f”reh†lla dem att de icke hade gjort b„ttring: 011:021 ½Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftg„rningar som „ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s† skulle de f”r l„nge sedan hava gjort b„ttring i s„ck och aska. 011:022 Men jag s„ger eder: F”r Tyrus och Sidon skall det p† domens dag bliva dr„gligare „n f”r eder.

011:023 Och du, Kapernaum, skall v„l du bliva upph”jt till himmelen? Nej, ned till d”dsriket m†ste du fara. Ty om de kraftg„rningar som „ro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, s† skulle det hava st†tt „nnu i dag.
011:024 Men jag s„ger eder att det f”r Sodoms land skall p† domens dag bliva dr„gligare „n f”r dig.½

011:025 Vid den tiden talade Jesus och sade: ½Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, f”r att du v„l har dolt detta f”r de visa och kloka, men uppenbarat det f”r de enfaldiga. 011:026 Ja, Fader; s† har ju varit ditt behag. 011:027 Allt har av min Fader blivit f”rtrott †t mig. Och ingen k„nner Sonen utom Fadern, ej heller k„nner n†gon Fadern utom Sonen och den f”r vilken Sonen vill g”ra honom k„nd. — 011:028 Kommen till mig, I alla som arbeten och „ren betungade, s† skall jag giva eder ro.
011:029 Tagen p† eder mitt ok och l„ren av mig, ty jag „r saktmodig och ”dmjuk i hj„rtat; ‘s† skolen I finna ro f”r edra sj„lar’. 011:030 Ty mitt ok „r milt, och min b”rda „r l„tt.½ 012:001 Vid den tiden tog Jesus p† sabbaten v„gen genom ett s„desf„lt; och hans l„rjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och „ta.
012:002 N„r faris‚erna s†go detta, sade de till honom: ½Se, dina l„rjungar g”ra vad som icke „r lovligt att g”ra p† en sabbat.½ 012:003 Han svarade dem: ½Haven I icke l„st vad David gjorde, n„r han och de som f”ljde honom blevo hungriga: 012:004 huru han d† gick in i Guds hus, och huru de †to sk†debr”den, fast„n det ju varken f”r honom eller f”r dem som f”ljde honom var lovligt att „ta s†dant br”d, utan allenast f”r pr„sterna? 012:005 Eller haven I icke l„st i lagen att pr„sterna p† sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likv„l „ro utan skuld? 012:006 Men jag s„ger eder: H„r „r vad som „r f”rmer „n helgedomen. 012:007 Och haden I f”rst†tt vad det „r: ‘Jag har behag till barmh„rtighet, och icke till offer’, s† skullen I icke hava d”mt dem skyldiga, som „ro utan skuld.
012:008 Ty M„nniskosonen „r herre ”ver sabbaten.½

012:009 Och han gick d„rifr†n vidare och kom in i deras synagoga. 012:010 Och se, d„r var en man som hade en f”rvissnad hand. D† fr†gade de honom och sade: ½Žr det lovligt att bota sjuka p† sabbaten?½ De ville n„mligen f† n†got att anklaga honom f”r. 012:011 Men han sade till dem: ½Om n†gon bland eder har ett f†r, och detta p† sabbaten faller i en grop, fattar han icke d† i det och drager upp det?
012:012 Huru mycket mer v„rd „r nu icke en m„nniska „n ett f†r! Allts† „r det lovligt att p† sabbaten g”ra vad gott „r.½ 012:013 D„refter sade han till mannen: ½R„ck ut din hand.½ Och han r„ckte ut den, och den blev frisk igen och f„rdig s†som den andra. —
012:014 D† gingo faris‚erna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle f”rg”ra honom.

012:015 Men n„r Jesus fick veta detta, gick han bort d„rifr†n; och m†nga f”ljde honom, och han botade dem alla,
012:016 men f”rbj”d dem str„ngeligen att utbreda ryktet om honom. 012:017 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n„r han sade:

012:018 ½Se, ”ver min tj„nare, som jag har utvalt, min „lskade, i vilken min sj„l har funnit behag, ”ver honom skall jag l†ta min Ande komma, och han skall f”rkunna r„tten bland folken. 012:019 Han skall icke kiva eller skria, och hans r”st skall man icke h”ra p† gatorna, 012:020 Ett brutet r”r skall han icke s”nderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsl„cka, intill dess att han har f”rt r„tten fram till seger. 012:021 Och till hans namn skola folken s„tta sitt hopp.½

012:022 D† f”rde man till honom en besatt, som var blind och d”vstum. Och han botade honom, s† att den d”vstumme talade och s†g. 012:023 Och allt folket uppfylldes av h„pnad och sade: ½M†nne icke denne „r Davids son?½
012:024 Men n„r faris‚erna h”rde detta, sade de: ½Det „r allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.½
012:025 Men han f”rstod deras tankar och sade till dem:

½Vart rike som har kommit i strid med sig sj„lvt bliver f”r”tt, och intet samh„lle eller hus som har kommit i strid med sig sj„lvt kan hava best†nd.
012:026 Om nu Satan driver ut Satan, s† har han kommit i strid med sig sj„lv. Huru kan d† hans rike hava best†nd? 012:027 Och om det „r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva d† edra egna anh„ngare ut dem? De skola allts† vara edra domare.
012:028 Om det †ter „r med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, s† har ju Guds rike kommit till eder. — 012:029 Eller huru kan n†gon g† in i en stark mans hus och ber”va honom hans bohag, s†framt han icke f”rut har bundit den starke? F”rst d„refter kan han plundra hans hus.
012:030 Den som icke „r med mig, han „r emot mig, och den som icke f”rsamlar med mig, han f”rskingrar.

012:031 D„rf”r s„ger jag eder: All annan synd och h„delse skall bliva m„nniskorna f”rl†ten, men h„delse mot Anden skall icke bliva f”rl†ten.
012:032 Ja, om n†gon s„ger n†got mot M„nniskosonen, s† skall det bliva honom f”rl†tet; men om n†gon s„ger n†got mot den helige Ande, s† skall det icke bliva honom f”rl†tet, varken i denna tids†ldern eller i den tillkommande.
012:033 I m†sten d”ma s†: antingen „r tr„det gott, och d† m†ste dess frukt vara god; eller „r tr„det d†ligt, och d† m†ste dess frukt vara d†lig. Ty av frukten k„nner man tr„det. 012:034 I huggormars avf”da, huru skullen I kunna tala n†got gott, d† I sj„lva „ren onda? Vad hj„rtat „r fullt av, det talar ju munnen. 012:035 En god m„nniska b„r ur sitt goda f”rr†d fram vad gott „r, och en ond m„nniska b„r ur sitt onda f”rr†d fram vad ont „r. 012:036 Men jag s„ger eder, att f”r vart f†f„ngligt ord som m„nniskorna tala skola de g”ra r„kenskap p† domens dag. 012:037 Ty efter dina ord skall du d”mas r„ttf„rdig, och efter dina ord skall du d”mas skyldig.½

012:038 D† togo n†gra av de skriftl„rde och faris‚erna till orda och sade till honom: ½M„stare, vi skulle vilja se n†got tecken av dig.½
012:039 Men han svarade och sade till dem:

½Ett ont och trol”st sl„kte „r detta! Det †stundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det „n profeten Jonas’ tecken.
012:040 Ty likasom Jonas tre dagar och tre n„tter var i den stora fiskens buk, s† skall ock M„nniskosonen tre dagar och tre n„tter vara i jordens sk”te.
012:041 Ninevitiska m„n skola vid domen tr„da fram tillsammans med detta sl„kte och bliva det till dom. Ty de gjorde b„ttring vid Jonas’ predikan; och se, h„r „r vad som „r mer „n Jonas. 012:042 Drottningen av S”derlandet skall vid domen tr„da fram tillsammans med detta sl„kte och bliva det till dom. Ty hon kom fr†n jordens „nda f”r att h”ra Salomos visdom; och se, h„r „r vad som „r mer „n Salomo.

012:043 N„r en oren ande har farit ut ur en m„nniska, vandrar han omkring i ”kentrakter och s”ker efter ro, men finner ingen. 012:044 D† s„ger han: ‘Jag vill v„nda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifr†n.’ Och n„r han kommer dit och finner det st† ledigt och vara fejat och prytt,
012:045 d† g†r han †stad och tager med sig sju andra andar, som „ro v„rre „n han sj„lv, och de g† ditin och bo d„r; och s† bliver f”r den m„nniskan det sista v„rre „n det f”rsta. S† skall det ock g† med detta onda sl„kte.½

012:046 Medan han „nnu talade till folket, kommo hans moder och hans br”der och stannade d„rutanf”r och ville tala med honom. 012:047 D† sade n†gon till honom: ½Se, din moder och dina br”der st† h„rutanf”r och vilja tala med dig.½
012:048 Men han svarade och sade till den som omtalade detta f”r honom: ½Vilken „r min moder, och vilka „ro mina br”der?½ 012:049 Och han r„ckte ut handen mot sina l„rjungar och sade: ½Se h„r „r min moder, och h„r „ro mina br”der!
012:050 Ty var och en som g”r min himmelske Faders vilja, den „r min broder och min syster och min moder.½
013:001 Samma dag gick Jesus ut fr†n huset d„r han bodde och satte sig vid sj”n.
013:002 D† f”rsamlade sig mycket folk omkring honom. D„rf”r steg han i en b†t; och han satt i den, medan allt folket stod p† stranden. 013:003 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade:

½En s†ningsman gick ut f”r att s†.
013:004 Och n„r han s†dde, f”ll somt vid v„gen, och f†glarna kommo och †to upp det.
013:005 Och somt f”ll p† stengrund, d„r det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; 013:006 men n„r solen hade g†tt upp, f”rbr„ndes det, och eftersom det icke hade n†gon rot, torkade det bort.
013:007 Och somt f”ll bland t”rnen, och t”rnena sk”to upp och f”rkv„vde det.
013:008 Men somt f”ll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.
013:009 Den som har ”ron, han h”re.½

013:010 D† tr„dde l„rjungarna fram och sade till honom: ½Varf”r talar du till dem i liknelser?½
013:011 Han svarade och sade:

½Eder „r givet att l„ra k„nna himmelrikets hemligheter, men dem „r det icke givet.
013:012 Ty den som har, †t honom skall varda givet, s† att han f†r ”ver nog; men den som icke har, fr†n honom skall tagas ocks† det han har.
013:013 D„rf”r talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ”gon intet se, och med h”rande ”ron intet h”ra, och intet heller f”rst†.
013:014 S† fullbordas p† dem Esaias’ profetia, den som s„ger:

‘Med h”rande ”ron skolen I h”ra,
och dock alls intet f”rst†,
och med seende ”gon skolen I se,
och dock alls intet f”rnimma.
013:015 Ty detta folks hj„rta har blivit f”rstockat, och med ”ronen h”ra de illa,
och sina ”gon hava de tillslutit, s† att de icke se med sina ”gon,
eller h”ra med sina ”ron,
eller f”rst† med sina hj„rtan,
och omv„nda sig och bliva helade av mig.

013:016 Men saliga „ro edra ”gon, som se, och edra ”ron, som h”ra. 013:017 Ty sannerligen s„ger jag eder: M†nga profeter och r„ttf„rdiga m„n †stundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att h”ra det som I h”ren, men fingo dock icke h”ra det.

013:018 H”ren allts† I vad som menas med liknelsen om s†ningsmannen. 013:019 N„r n†gon h”r ordet om riket, men icke f”rst†r det, d† kommer den onde och river bort det som s†ddes i hans hj„rta. Om en s†dan m„nniska kan det s„gas att s„den s†ddes vid v„gen. 013:020 Och att den s†ddes p† stengrunden, det „r sagt om den som v„l h”r ordet och strax tager emot det med gl„dje, 013:021 men som icke har n†gon rot i sig, utan bliver best†ndande allenast till en tid, och n„r bedr”velse eller f”rf”ljelse p†kommer f”r ordets skull, d† kommer han strax p† fall. 013:022 Och att den s†ddes bland t”rnena, det „r sagt om den som v„l h”r ordet, men l†ter tidens omsorger och rikedomens bedr„gliga lockelse f”rkv„va det, s† att han bliver utan frukt. 013:023 Men att den s†ddes i den goda jorden, det „r sagt om den som b†de h”r ordet och f”rst†r det, och som j„mv„l b„r frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.½

013:024 En annan liknelse framst„llde han f”r dem; han sade: ½Med himmelriket „r det, s†som n„r en man s†dde god s„d i sin †ker; 013:025 men n„r folket sov, kom hans ov„n och s†dde ogr„s mitt ibland vetet och gick sedan sin v„g.
013:026 N„r nu s„den sk”t upp och satte frukt, s† visade sig ock ogr„set.

013:027 D† tr„dde husbondens tj„nare fram och sade till honom: ‘Herre, du s†dde ju god s„d i din †ker; varifr†n har den d† f†tt ogr„s? 013:028 Han svarade dem: ‘En ov„n har gjort detta.’ Tj„narna sade till honom: ‘Vill du allts† att vi skola g† †stad och samla det tillhopa?’
013:029 Men han svarade: ‘Nej; ty d† kunden I rycka upp vetet j„mte ogr„set, n„r I samlen detta tillhopa.
013:030 L†ten b†da slagen v„xa tillsammans intill sk”rdetiden; och n„r sk”rdetiden „r inne, vill jag s„ga till sk”rdem„nnen: ‘Samlen f”rst tillhopa ogr„set, och binden det i knippor till att br„nnas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.’½

013:031 En annan liknelse framst„llde han f”r dem; han sade: ½Himmelriket „r likt ett senapskorn som en man tager och l„gger ned i sin †ker.
013:032 Det „r minst av alla fr”n, men n„r det har v„xt upp, „r det st”rst bland kryddv„xter; ja, det bliver ett tr„d, s† att himmelens f†glar komma och bygga sina n„sten p† dess grenar.½

013:033 En annan liknelse framst„llde han f”r dem: ½Himmelriket „r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre sk„ppor mj”l, till dess alltsammans bliver syrat.½

013:034 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.
013:035 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: ½Jag vill ”ppna min mun till liknelser, uppenbara vad f”rborgat har varit fr†n v„rldens begynnelse.½

013:036 D„refter l„t han folket g† och gick sj„lv hem. Och hans l„rjungar tr„dde fram till honom och sade: ½Uttyd f”r oss liknelsen om ogr„set i †kern.½
013:037 Han svarade och sade:

½Den som s†r den goda s„den „r M„nniskosonen. 013:038 kern „r v„rlden. Den goda s„den, det „r rikets barn, men ogr„set „r ondskans barn.
013:039 Ov„nnen, som s†dde det, „r dj„vulen. Sk”rdetiden „r tidens „nde. Sk”rdem„nnen „r „nglar.
013:040 S†som nu ogr„set samlas tillhopa och br„nnes upp i eld, s† skall det ock ske vid tidens „nde.
013:041 M„nniskosonen skall d† s„nda ut sina „nglar, och de skola samla tillhopa och f”ra bort ur hans rike alla dem som „ro andra till fall, och dem som g”ra vad or„tt „r,
013:042 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; d„r skall vara gr†t och tandagnisslan.
013:043 D† skola de r„ttf„rdiga lysa s†som solen, i sin Faders rike. Den som har ”ron, han h”re.

013:044 Himmelriket „r likt en skatt som har blivit g”md i en †ker. Och en man finner den, men h†ller det hemligt; och i sin gl„dje g†r han bort och s„ljer allt vad han „ger och k”per den †kern.

013:045 Ytterligare „r det med himmelriket, s†som n„r en k”pman s”ker efter goda p„rlor;
013:046 och d† han har funnit en dyrbar p„rla, g†r han bort och s„ljer vad han „ger och k”per den.

013:047 Ytterligare „r det med himmelriket, s†som n„r en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag. 013:048 N„r den s† bliver full, drager man upp den p† stranden och s„tter sig ned och samlar de goda i k„rl, men de d†liga kastar man bort. —
013:049 S† skall det ock ske vid tidens „nde: „nglarna skola g† ut och skilja de onda fr†n de r„ttf„rdiga
013:050 och kasta dem i den brinnande ugnen; d„r skall vara gr†t och tandagnisslan.

013:051 Haven I f”rst†tt allt detta?½ De svarade honom: ½Ja.½
013:052 D† sade han till dem: ½S† „r nu var skriftl„rd, som har blivit en l„rjunge f”r himmelriket, lik en husbonde som ur sitt f”rr†d b„r fram nytt och gammalt.½

013:053 N„r Jesus hade framst„llt alla dessa liknelser, drog han bort d„rifr†n.
013:054 Och han kom till sin f„dernestad, och d„r undervisade han folket i deras synagoga, s† att de h„pnade och sade: ½Varifr†n har han f†tt denna vishet? Och hans kraftg„rningar, varifr†n komma de? 013:055 Žr d† denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans br”der Jakob och Josef och Simon och Judas?
013:056 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifr†n har han d† f†tt allt detta?½
013:057 S† blev han f”r dem en st”testen. Men Jesus sade till dem: ½En profet „r icke f”raktad utom i sin f„dernestad och i sitt eget hus.½
013:058 Och f”r deras otros skull gjorde han d„r icke m†nga kraftg„rningar.

014:001 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, h”ra ryktet om Jesus. 014:002 D† sade han till sina tj„nare: ½Det „r Johannes d”paren. Han har uppst†tt fr†n de d”da, och d„rf”r verka dessa krafter i honom.½

014:003 Herodes hade n„mligen l†tit gripa Johannes och binda honom och s„tta honom i f„ngelse, f”r Herodias’, sin broder Filippus’ hustrus, skull.
014:004 Ty Johannes hade sagt till honom: ½Det „r icke lovligt f”r dig att hava henne.½
014:005 Och han hade velat d”da honom, men han fruktade f”r folket, eftersom de h”llo honom f”r en profet.
014:006 Men s† kom Herodes’ f”delsedag. D† dansade Herodias’ dotter inf”r dem; och hon behagade Herodes s† mycket, 014:007 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon beg„rde. 014:008 Hon sade d†, s†som hennes moder ingav henne: ½Giv mig h„r p† ett fat Johannes d”parens huvud.½
014:009 D† blev konungen bekymrad, men f”r edens och f”r bordsg„sternas skull bj”d han att man skulle giva henne det, 014:010 och s„nde †stad och l„t halshugga Johannes i f„ngelset. 014:011 Och hans huvud blev framburet p† ett fat och givet †t flickan; och hon bar det till sin moder.
014:012 Men hans l„rjungar kommo och togo hans d”da kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det f”r Jesus.

014:013 D† Jesus h”rde detta, for han i en b†t d„rifr†n bort till en ”de trakt, d„r de kunde vara allena. Men n„r folket fick h”ra h„rom, kommo de landv„gen efter honom fr†n st„derna. 014:014 Och d† han steg i land, fick han se att d„r var mycket folk; och han ”mkade sig ”ver dem och botade deras sjuka.

014:015 Men n„r det led mot aftonen, tr„dde hans l„rjungar fram till honom och sade: ½Trakten „r ”de, och tiden „r redan framskriden. L†t folket skiljas †t, s† att de kunna g† bort i byarna och k”pa sig mat.½
014:016 Men Jesus sade till dem: ½De beh”va icke g† bort; given I dem att „ta.½
014:017 De svarade honom: ½Vi hava h„r icke mer „n fem br”d och tv† fiskar.½
014:018 D† sade han: ½B„ren dem hit till mig.½ 014:019 D„refter tillsade han folket att l„gga sig ned i gr„set. Och han tog de fem br”den och de tv† fiskarna och s†g upp till himmelen och v„lsignade dem. Och han br”t br”den och gav dem †t l„rjungarna, och l„rjungarna g†vo †t folket.

014:020 Och de †to alla och blevo m„tta Sedan samlade man upp de ”verblivna styckena, tolv korgar fulla. 014:021 Men de som hade „tit voro vid pass fem tusen m„n, f”rutom kvinnor och barn.

014:022 Strax d„refter n”dgade han sina l„rjungar att stiga i b†ten och f”re honom fara ”ver till andra stranden, medan han tills†g att folket skildes †t.
014:023 Och sedan detta hade skett, gick han upp p† berget f”r att vara allena och bedja. N„r det s† hade blivit afton, var han d„r ensam.
014:024 B†ten var d† redan m†nga stadier fr†n land och h†rt ansatt av v†gorna, ty vinden l†g emot.
014:025 Men under fj„rde nattv„kten kom Jesus till dem, g†ende fram ”ver sj”n.
014:026 N„r d† l„rjungarna fingo se honom g† p† sj”n, blevo de f”rf„rade och sade: ½Det „r en v†lnad½, och ropade av f”rskr„ckelse. 014:027 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: ½Varen vid gott mod; det „r jag, varen icke f”rskr„ckta.½ 014:028 D† svarade Petrus honom och sade: ½Herre, „r det du, s† bjud mig att komma till dig p† vattnet.½
014:029 Han sade: ½Kom.½ D† steg Petrus ut ur b†ten och begynte g† p† vattnet och kom till Jesus.
014:030 Men n„r han s†g huru stark vinden var, blev han f”rskr„ckt; och d† han nu begynte sjunka, ropade han och sade: ½Herre, hj„lp mig.½
014:031 Och strax r„ckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: ½Du klentrogne, varf”r tvivlade du?½ 014:032 N„r de sedan hade kommit upp i b†ten, lade sig vinden. 014:033 Men de som voro i b†ten f”llo ned f”r honom och sade: ½F”rvisso „r du Guds Son.½

014:034 N„r de hade farit ”ver, kommo de till Gennesarets land. 014:035 D† nu folket d„r p† orten k„nde igen honom, s„nde de ut bud i hela trakten d„romkring, och man f”rde till honom alla som voro sjuka.
014:036 Och de b†do honom att allenast f† r”ra vid h”rntofsen p† hans mantel; och alla som r”rde vid den blevo hulpna.

015:001 H„refter kommo faris‚er och skriftl„rde fr†n Jerusalem till Jesus och sade:
015:002 ½Varf”r ”vertr„da dina l„rjungar de „ldstes stadgar? De tv† ju icke sina h„nder, n„r de skola „ta.½
015:003 Men han svarade och sade till dem: ½Varf”r ”vertr„den I sj„lva Guds bud, f”r edra stadgars skull?
015:004 Gud har ju sagt: ‘Hedra din fader och din moder’ och: ‘Den som sm„dar sin fader eller sin moder, han skall d”den d”.’ 015:005 Men I s„gen, att om n†gon s„ger till sin fader eller sin moder: ‘Vad du av mig kunde hava f†tt till hj„lp, det giver jag i st„llet s†som offerg†va’, d† beh”ver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.
015:006 I haven s† gjort Guds budord om intet, f”r edra stadgars skull. 015:007 I skrymtare, r„tt profeterade Esaias om eder, n„r han sade:

015:008 ‘Detta folk „rar mig med sina l„ppar, men deras hj„rtan „ro l†ngt ifr†n mig; 015:009 och f†f„ngt dyrka de mig,
eftersom de l„ror de f”rkunna „ro m„nniskobud.’½

015:010 Och han kallade folket till sig och sade till dem: ½H”ren och f”rst†n.
015:011 Icke vad som g†r in i munnen orenar m„nniskan, men vad som g†r ut ifr†n munnen, det orenar m„nniskan.½ 015:012 D† tr„dde hans l„rjungar fram och sade till honom: ½Vet du, att n„r faris‚erna h”rde det du nu sade, var det f”r dem en st”testen?½
015:013 Men han svarade och sade: ½Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med r”tterna. 015:014 Fr†gen icke efter dem. De „ro blinda ledare; och om en blind leder en blind, s† falla de b†da i gropen.½

015:015 D† tog Petrus till orda och sade till honom: ½Uttyd f”r oss detta bildliga tal.½
015:016 Han sade: ½Žren d† ocks† I „nnu utan f”rst†nd? 015:017 Insen I icke att allt som g†r in i munnen, det g†r ned i buken och har sin naturliga utg†ng?
015:018 Men vad som g†r ut ifr†n munnen, det kommer fr†n hj„rtat, och det „r detta som orenar m„nniskan.
015:019 Ty fr†n hj„rtat komma onda tankar, mord, „ktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesb”rd, h„delse.
015:020 Det „r detta som orenar m„nniskan; men att „ta med otvagna h„nder, det orenar icke m„nniskan.½

015:021 Och Jesus begav sig bort d„rifr†n och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.
015:022 D† kom en kananeisk kvinna fr†n det omr†det och ropade och sade: ½Herre, Davids son, f”rbarma dig ”ver mig. Min dotter pl†gas sv†rt av en ond ande.½
015:023 Men han svarade henne icke ett ord. D† tr„dde hans l„rjungar fram och b†do honom och sade: ½Giv henne besked; hon f”rf”ljer oss ju med sitt ropande.½
015:024 Han svarade och sade: ½Jag „r icke uts„nd till andra „n till de f”rlorade f†ren av Israels hus.½
015:025 Men hon kom fram och f”ll ned f”r honom och sade: ½Herre, hj„lp mig.½
015:026 D† svarade han och sade: ½Det „r otillb”rligt att taga br”det fr†n barnen och kasta det †t hundarna.½ 015:027 Hon sade: ½Ja, Herre. Ocks† „ta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifr†n deras herrars bord.½ 015:028 D† svarade Jesus och sade till henne: ½O kvinna, din tro „r stor. Ske dig s†som du vill.½ Och hennes dotter var frisk ifr†n den stunden.

015:029 Men Jesus gick d„rifr†n vidare och kom till Galileiska sj”n. Och han gick upp p† berget och satte sig d„r. 015:030 D† kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, d”vstumma, lytta och m†nga andra; dem lade de ned f”r hans f”tter, och han botade dem,
015:031 s† att folket f”rundrade sig, n„r de funno d”vstumma tala, lytta vara friska och f„rdiga, halta g† och blinda se. Och man prisade Israels Gud.

015:032 Och Jesus kallade sina l„rjungar till sig och sade: ½Jag ”mkar mig ”ver folket, ty det „r redan tre dagar som de hava dr”jt kvar hos mig, och de hava intet att „ta; och jag vill icke l†ta dem g† ifr†n mig fastande, f”r att de icke skola uppgivas p† v„gen.½
015:033 D† sade l„rjungarna till honom: ½Varifr†n skola vi h„r, i en ”ken, f† s† mycket br”d, att vi kunna m„tta s† mycket folk?½ 015:034 Jesus fr†gade dem: ½Huru m†nga br”d haven I?½ De svarade: ½Sju, och d„rtill n†gra f† sm†fiskar.½
015:035 D† tillsade han folket att l„gra sig p† marken. 015:036 Och han tog de sju br”den, s† ock fiskarna, och tackade Gud och br”t br”den och gav †t l„rjungarna, och l„rjungarna g†vo †t folket.
015:037 S† †to de alla och blevo m„tta. Och de ”verblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla. 015:038 Men de som hade „tit voro fyra tusen m„n, f”rutom kvinnor och barn.
015:039 Sedan l„t han folket skiljas †t och steg i b†ten och for till Magadans omr†de.
016:001 Och faris‚erna och sadduc‚erna kommo dit och ville s„tta honom p† prov; de beg„rde att han skulle l†ta dem se n†got tecken fr†n himmelen.
016:002 Men han svarade och sade till dem: ½Om aftonen s„gen I: ‘Det bliver klart v„der, ty himmelen „r r”d’, 016:003 och om morgonen: ‘Det bliver ov„der i dag, ty himmelen „r mulen och r”d.’ Ja, om himmelens utseende f”rst†n I att d”ma, men om tidernas tecken kunnen I icke d”ma.
016:004 Ett ont och trol”st sl„kte „r detta! Det †stundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det „n Jonas’ tecken.½ Och s† l„mnade han dem och gick sin v„g.

016:005 N„r sedan l„rjungarna foro †stad, ”ver till andra stranden, hade de f”rg„tit att taga med sig br”d.
016:006 Och Jesus sade till dem: ½Sen till, att I tagen eder till vara f”r faris‚ernas och sadduc‚ernas surdeg.½ 016:007 D† talade de med varandra och sade: ½Det „r d„rf”r att vi icke hava tagit med oss br”d.½
016:008 Men n„r Jesus m„rkte detta, sade han: ½I klentrogne, varf”r talen I eder emellan om att I icke haven br”d med eder? 016:009 F”rst†n I „nnu ingenting? Och kommen I icke ih†g de fem br”den †t de fem tusen, och huru m†nga korgar I d† togen upp? 016:010 Ej heller de sju br”den †t de fyra tusen, och huru m†nga korgar I d† togen upp?
016:011 Huru kommer det d† till, att I icke f”rst†n att det ej var om br”d som jag talade till eder? Tagen eder till vara f”r faris‚ernas och sadduc‚ernas surdeg.½
016:012 D† f”rstodo de att det icke var f”r surdeg i br”d som han hade bjudit dem att taga sig till vara, utan f”r faris‚ernas och sadduc‚ernas l„ra.

016:013 Men n„r Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, fr†gade han sina l„rjungar och sade: ½Vem s„ger folket M„nniskosonen vara?½ 016:014 De svarade: ½Somliga s„ga Johannes d”paren, andra Elias, andra †ter Jeremias eller en annan av profeterna.½ 016:015 D† fr†gade han dem: ½Vem s„gen d† I mig vara?½ 016:016 Simon Petrus svarade och sade: ½Du „r Messias, den levande Gudens Son.½
016:017 D† svarade Jesus och sade till honom: ½Salig „r du, Simon, Jonas’ son; ty k”tt och blod har icke uppenbarat detta f”r dig, utan min Fader, som „r i himmelen.
016:018 S† s„ger ock jag dig att du „r Petrus; och p† denna klippa skall jag bygga min f”rsamling, och d”dsrikets portar skola icke bliva henne ”verm„ktiga.
016:019 Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder p† jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du l”ser p† jorden, det skall vara l”st i himmelen.½ 016:020 D„refter f”rbj”d han l„rjungarna att f”r n†gon s„ga att han var Messias.

016:021 Fr†n den tiden begynte Jesus f”rklara f”r sina l„rjungar, att han m†ste g† till Jerusalem och lida mycket av de „ldste och ”verstepr„sterna och de skriftl„rde, och att han skulle bliva d”dad, men att han p† tredje dagen skulle uppst† igen. 016:022 D† tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt mots„ga honom och sade: ½Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda f†r detta vederfaras dig.½
016:023 Men han v„nde sig om och sade till Petrus: ½G† bort, Satan, och st† mig icke i v„gen; du „r f”r mig en st”testen, ty dina tankar „ro icke Guds tankar, utan m„nniskotankar.½

016:024 D„refter sade Jesus till sina l„rjungar: ½Om n†gon vill efterf”lja mig, s† f”rsake han sig sj„lv och tage sitt kors p† sig: s† f”lje han mig.
016:025 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, f”r min skull, han skall finna det. 016:026 Och vad hj„lper det en m„nniska, om hon vinner hela v„rlden, men f”rlorar sin sj„l? Eller vad kan en m„nniska giva till l”sen f”r sin sj„l?
016:027 M„nniskosonen skall komma i sin Faders h„rlighet med sina „nglar, och d† skall han vederg„lla var och en efter hans g„rningar.
016:028 Sannerligen s„ger jag eder: Bland dem som h„r st† finnas n†gra som icke skola smaka d”den, f”rr„n de f† se M„nniskosonen komma i sitt rike.½

017:001 Sex dagar d„refter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och f”rde dem upp p† ett h”gt berg, d„r de voro allena.
017:002 Och hans utseende f”rvandlades inf”r dem: hans ansikte sken s†som solen, och hans kl„der blevo vita s†som ljuset. 017:003 Och se, f”r dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom. 017:004 D† tog Petrus till orda och sade till Jesus: ½Herre, h„r „r oss gott att vara; vill du, s† skall jag h„r g”ra tre hyddor, †t dig en och †t Moses en och †t Elias en.½ 017:005 Och se, medan han „nnu talade, ”verskyggade dem en ljus sky, och ur skyn kom en r”st som sade: ½Denne „r min „lskade Son, i vilken jag har funnit behag; h”ren honom.½ 017:006 N„r l„rjungarna h”rde detta, f”llo de ned p† sina ansikten i stor f”rskr„ckelse.
017:007 Men Jesus gick fram och r”rde vid dem och sade: ½St†n upp, och varen icke f”rskr„ckta.½
017:008 N„r de d† lyfte upp sina ”gon, s†go de ingen utom Jesus allena.

017:009 D† de sedan gingo ned fr†n berget, bj”d Jesus dem och sade: ½Omtalen icke f”r n†gon denna syn, f”rr„n M„nniskosonen har uppst†tt fr†n de d”da.½
017:010 Men l„rjungarna fr†gade honom och sade: ½Huru kunna d† de skriftl„rde s„ga att Elias f”rst m†ste komma?½ 017:011 Han svarade och sade: ½Elias m†ste visserligen komma och uppr„tta allt igen;
017:012 men jag s„ger eder att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan f”rforo mot honom alldeles s†som de ville. Sammalunda skall ock M„nniskosonen f† lida genom dem.½ 017:013 D† f”rstodo l„rjungarna att det var om Johannes d”paren som han talade till dem.

017:014 N„r de d„refter kommo till folket, tr„dde en man fram till honom och f”ll p† kn„ f”r honom
017:015 och sade: ½Herre, f”rbarma dig ”ver min son ty han „r m†nadsrasande och pl†gas sv†rt; ofta faller han i elden och ofta i vattnet.
017:016 Och jag f”rde honom till dina l„rjungar, men de kunde icke bota honom.½
017:017 D† svarade Jesus och sade: ½O du otrogna och vr†nga sl„kte, huru l„nge m†ste jag vara bland eder? Huru l„nge m†ste jag h„rda ut med eder? F”ren honom hit till mig.½
017:018 Och Jesus tilltalade honom str„ngt, och den onde anden for ut ur honom; och gossen var botad fr†n den stunden. 017:019 Sedan, n„r de voro allena, tr„dde l„rjungarna fram till Jesus och fr†gade: ½Varf”r kunde icke vi driva ut honom?½ 017:020 Han svarade dem: ½F”r eder otros skull. Ty sannerligen s„ger jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott s†som ett senapskorn, s† skolen I kunna s„ga till detta berg: ‘Flytta dig h„rifr†n dit bort’, och det skall flytta sig; ja, intet skall d† vara om”jligt f”r eder.½
017:021

017:022 Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus till dem: ½M„nniskosonen skall bliva ”verl„mnad i m„nniskors h„nder,
017:023 och man skall d”da honom, men p† tredje dagen skall han uppst† igen.½ D† blevo de mycket bedr”vade.

017:024 Och n„r de hade kommit till Kapernaum, tr„dde de som uppburo tempelskatten fram till Petrus och sade: ½Pl„gar icke eder m„stare betala tempelskatt?½
017:025 Han svarade: ½Jo.½ N„r han sedan hade kommit hem, f”rekom honom Jesus med fr†gan: ½Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens konungar tull eller skatt, av sina s”ner eller av andra m„nniskor?½
017:026 Han svarade: ½Av andra m„nniskor.½ D† sade Jesus till honom: ½Allts† „ro d† s”nerna fria.
017:027 Men f”r att vi icke skola bliva dem till en st”testen, s† g† ned till sj”n och kasta ut en krok. Tag s† den f”rsta fisk som du drager upp, och n„r du ”ppnar munnen p† den skall du d„r finna en silverpenning. Tag den, och giv den †t dem for mig och dig.½

018:001 I samma stund tr„dde l„rjungarna fram till Jesus och fr†gade: ½Vilken „r den st”rste i himmelriket?½
018:002 D† kallade han fram ett barn och st„llde det mitt ibland dem 018:003 och sade: ½Sannerligen s„ger jag eder: Om I icke omv„nden eder och bliven s†som barn, skolen I icke komma in i himmelriket. 018:004 Den som nu s† ”dmjukar sig, att han bliver s†som detta barn, han „r den st”rste i himmelriket.
018:005 Och den som tager emot ett s†dant barn I mitt namn, han tager emot mig.
018:006 Men den som f”rf”r en av dessa sm† som tro p† mig, f”r honom vore det b„ttre att en kvarnsten h„ngdes om hans hals och han s„nktes ned i havets djup.
018:007 Ve v„rlden f”r f”rf”relsers skull! F”rf”relser m†ste ju komma; men ve den m„nniska genom vilken f”rf”relsen kommer!

018:008 Om nu din hand eller din fot „r dig till f”rf”relse, s† hugg av den och kasta den ifr†n dig. Det „r b„ttre f”r dig att ing† i livet lytt eller halt, „n att hava b†da h„nderna eller b†da f”tterna i beh†ll och kastas i den eviga elden. 018:009 Och om ditt ”ga „r dig till f”rf”relse, s† riv ut det och kasta det ifr†n dig. Det „r b„ttre f”r dig att ing† i livet en”gd, „n att hava b†da ”gonen i beh†ll och kastas i det brinnande Gehenna.
018:010 Sen till, att I icke f”rakten n†gon av dessa sm†; ty jag s„ger eder att deras „nglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.
018:011
018:012 Vad synes eder? Om en man har hundra f†r, och ett av dem har kommit vilse, l„mnar han icke d† de nittionio p† bergen och g†r †stad och s”ker efter det som har kommit vilse? 018:013 Och h„nder det d† att han finner det — sannerligen s„ger jag eder: d† gl„der han sig mer ”ver det f†ret „n ”ver de nittionio som icke hade kommit vilse.
018:014 S† „r det ej heller eder himmelske Faders vilja att n†gon av dessa sm† skall g† f”rlorad.

018:015 Men om din broder f”rsyndar sig, s† g† †stad och f”reh†ll honom det enskilt. Om han d† lyssnar till dig, s† har du vunnit din broder.
018:016 Men om han icke lyssnar till dig, s† tag med dig „nnu en eller tv†, f”r att ‘var sak m† avg”ras efter tv† eller tre vittnens utsago’.
018:017 Lyssnar han icke till dem, s† s„g det till f”rsamlingen. Lyssnar han ej heller till f”rsamlingen, s† vare han f”r dig s†som en hedning och en publikan.
018:018 Sannerligen s„ger jag eder: Allt vad I binden p† jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I l”sen p† jorden, det skall vara l”st i himmelen.

018:019 Ytterligare s„ger jag eder, att om tv† av eder h„r p† jorden komma ”verens att bedja om n†got, vad det vara m†, s† skall det besk„ras dem av min Fader, som „r i himmelen. 018:020 Ty var tv† eller tre „r f”rsamlade i mitt namn, d„r „r jag mitt ibland dem.½

018:021 D† tr„dde Petrus fram och sade till honom: ½Herre, huru m†nga g†nger skall jag f”rl†ta min broder, om han f”rsyndar sig mot mig? Žr sju g†nger nog?½
018:022 Jesus svarade honom: ½Jag s„ger dig: Icke sju g†nger, utan sjuttio g†nger sju g†nger.

018:023 Allts† „r det med himmelriket, s†som n„r en konung ville h†lla r„kenskap med sina tj„nare.
018:024 Och n„r han begynte h†lla r„kenskap, f”rde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund. 018:025 Men d† denna icke kunde betala, bj”d hans herre att han skulle s„ljas, s† ock hans hustru och barn och allt vad han „gde, f”r att skulden m†tte bliva betald.
018:026 D† f”ll tj„naren ned f”r hans f”tter och sade: ‘Hav t†lamod med mig, s† skall jag betala dig alltsammans.’ 018:027 Och tj„narens herre ”mkade sig ”ver honom och gav honom fri och eftersk„nkte honom hans skuld.
018:028 Men n„r samme tj„nare kom ut, tr„ffade han p† en av sina medtj„nare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: ‘Betala vad du „r skyldig.’
018:029 D† f”ll hans medtj„nare ned och bad honom och sade: ‘Hav t†lamod med mig, s† skall jag betala dig.’
018:030 Men han ville icke, utan gick †stad och l„t s„tta honom i f„ngelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig. 018:031 D† nu hans medtj„nare s†go det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och ber„ttade f”r sin herre allt som hade skett.
018:032 D† kallade hans herre honom till sig och sade till honom: ‘Du onde tj„nare, allt vad du var skyldig eftersk„nkte jag dig, eftersom du bad mig d„rom.
018:033 Borde d† icke ocks† du hava f”rbarmat dig ”ver din medtj„nare, s†som jag f”rbarmade mig ”ver dig?’
018:034 Och i sin vrede ”verl„mnade hans herre honom i f†ngknektarnas v†ld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig. 018:035 S† skall ock min himmelske Fader g”ra med eder, om I icke av hj„rtat f”rl†ten var och en sin broder.½

019:001 N„r Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifr†n Galileen och begav sig, genom landet p† andra sidan Jordan, till Judeens omr†de.
019:002 Och mycket folk f”ljde honom, och han botade d„r de sjuka.

019:003 D† ville n†gra faris‚er sn„rja honom och tr„dde fram till honom och sade: ½Žr det lovligt att skilja sig fr†n sin hustru av vilken orsak som helst?½
019:004 Men han svarade och sade: ½Haven I icke l„st att Skaparen redan i begynnelsen ‘gjorde dem till man och kvinna’ 019:005 och sade: ‘F”rdenskull skall en man ”vergiva sin fader och sin moder och h†lla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett k”tt’?
019:006 S† „ro de icke mer tv†, utan ett k”tt. Vad nu Gud har sammanfogat, det m† m„nniskan icke †tskilja.½ 019:007 D† sade de till honom: ½Huru kunde d† Moses bjuda att man skulle giva hustrun skiljebrev och s† skilja sig fr†n henne?½ 019:008 Han svarade dem: ½F”r edra hj„rtans h†rdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas fr†n edra hustrur, men fr†n begynnelsen har det icke varit s†.
019:009 Och jag s„ger eder: Den som f”r n†gon annan orsaks skull „n f”r otukt skiljer sig fr†n sin hustru och tager sig en annan hustru, han beg†r „ktenskapsbrott.½
019:010 D† sade l„rjungarna till honom: ½Žr det s† med mannens st„llning till hustrun, d† „r det icke r†dligt att gifta sig.½ 019:011 Men han svarade dem: ½Icke alla kunna taga emot det ordet, utan allenast de †t vilka s†dant „r givet.
019:012 Ty visserligen finnas somliga som genom f”delsen, allt ifr†n moderlivet, „ro oskickliga till „ktenskap, andra †ter som av m„nniskor hava gjorts oskickliga d„rtill, men somliga finnas ock, som f”r himmelrikets skull sj„lvmant hava gjort sig oskickliga d„rtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot det.½

019:013 D„refter buros barn fram till honom, f”r att han skulle l„gga h„nderna p† dem och bedja; men l„rjungarna visade bort dem. 019:014 D† sade Jesus: ½L†ten barnen vara, och f”rmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket h”r s†dana till.½ 019:015 Och han lade h„nderna p† dem och gick sedan d„rifr†n.

019:016 D† tr„dde en man fram till honom och sade: ½M„stare, vad gott skall jag g”ra f”r att f† evigt liv?½
019:017 Han sade till honom: ½Varf”r fr†gar du mig om vad som „r gott? En finnes som „r god. Men vill du ing† i livet, s† h†ll buden.½ 019:018 Han fr†gade: ½Vilka?½ Jesus svarade: ½’Du skall icke dr„pa’, ‘Du skall icke beg† „ktenskapsbrott’, ‘Du skall icke stj„la’, ‘Du skall icke b„ra falskt vittnesb”rd’,
019:019 ‘Hedra din fader och din moder’ och ‘Du skall „lska din n„sta s†som dig sj„lv.’½
019:020 D† sade den unge mannen till honom: ½Allt detta har jag h†llit. Vad fattas mig „nnu?½
019:021 Jesus svarade honom: ½Vill du vara fullkomlig, s† g† bort och s„lj vad du „ger och giv †t de fattiga; d† skall du f† en skatt i himmelen. Och kom sedan och f”lj mig.½ 019:022 Men n„r den unge mannen h”rde detta, gick han bedr”vad bort, ty han hade m†nga „godelar.
019:023 D† sade Jesus till sina l„rjungar: ½Sannerligen s„ger jag eder: F”r den som „r rik „r det sv†rt att komma in i himmelriket. 019:024 Ja, jag s„ger eder: Det „r l„ttare f”r en kamel att komma in genom ett n†ls”ga, „n f”r den som „r rik att komma in i Guds rike.½
019:025 N„r l„rjungarna h”rde detta, blevo de mycket h„pna och sade: ½Vem kan d† bliva fr„lst?½
019:026 Men Jesus s†g p† dem och sade till dem: ½F”r m„nniskor „r detta om”jligt, men f”r Gud „r allting m”jligt.½

019:027 D† tog Petrus till orda och sade till honom: ½Se, vi hava ”vergivit allt och f”ljt dig; vad skola vi f† d„rf”r?½ 019:028 Jesus svarade dem: ½Sannerligen s„ger jag eder: N„r v„rlden f”des p† nytt, d† n„r M„nniskosonen s„tter sig p† sin h„rlighets tron, d† skolen ocks† I, som haven efterf”ljt mig, f† sitta p† tolv troner s†som domare ”ver Israels tolv stammar. 019:029 Och var och en som har ”vergivit hus, eller br”der eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, f”r mitt namns skull, han skall f† m†ngfaldigt igen, och skall f† evigt liv till arvedel.
019:030 Men m†nga som „ro de f”rsta skola bliva de sista, och m†nga som „ro de sista skola bliva de f”rsta.½
020:001 ½Ty med himmelriket „r det, s†som n„r en husbonde bittida om morgonen gick ut f”r att leja †t sig arbetare till sin ving†rd. 020:002 Och n„r han hade kommit ”verens med arbetarna om en viss dagspenning, s„nde han dem till sin ving†rd. 020:003 N„r han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se n†gra andra st† sysslol”sa p† torget;
020:004 och han sade till dem: ‘G†n ock I till min ving†rd, s† skall jag giva eder vad sk„ligt „r.’
020:005 Och de gingo. ter gick han ut vid sj„tte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.
020:006 Ocks† vid elfte timmen gick han ut och fann d† n†gra andra st† d„r; och han sade till dem: ‘Varf”r st†n I h„r hela dagen sysslol”sa?’
020:007 De svarade honom: ‘D„rf”r att ingen har lejt oss.’ D† sade han till dem: ‘G†n ock I till min ving†rd.’ 020:008 N„r det s† hade blivit afton, sade ving†rdens herre till sin f”rvaltare: ‘Kalla fram arbetarna och giv dem deras l”n, men begynn med de sista och g† s† tillbaka „nda till de f”rsta.’ 020:009 D† nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.
020:010 N„r sedan de f”rsta kommo, trodde de att de skulle f† mer, men ocks† var och en av dem fick samma dagspenning. 020:011 N„r de s† fingo, knorrade de mot husbonden. 020:012 och sade: ‘Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har „nd† st„llt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?’
020:013 D† svarade han en av dem och sade: ‘Min v„n, jag g”r dig ingen or„tt. Kom du icke ”verens med mig om den dagspenningen? 020:014 Tag vad dig tillkommer och g†. Men †t denne siste vill jag giva lika mycket som †t dig.
020:015 Har jag icke lov att g”ra s†som jag vill med det som „r mitt? Eller skall du med onda ”gon se p† att jag „r s† god?’ — 020:016 S† skola de sista bliva de f”rsta, och de f”rsta bliva de sista.½

020:017 D† nu Jesus ville g† upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, s† att de voro allena; och under v„gen sade han till dem: 020:018 ½Se, vi g† nu upp till Jerusalem, och M„nniskosonen skall bliva ”verl„mnad †t ”verstepr„sterna och de skriftl„rde, och de skola d”ma honom till d”den
020:019 och ”verl„mna honom †t hedningarna till att begabbas och gisslas och korsf„stas; men p† tredje dagen skall han uppst† igen.½

020:020 D† tr„dde Sebedeus’ s”ners moder fram till honom med sina s”ner och f”ll ned f”r honom och ville beg„ra n†got av honom. 020:021 Han fr†gade henne: ½Vad vill du?½ Hon svarade honom: ½S„g att i ditt rike den ene av dessa mina tv† s”ner skall f† sitta p† din h”gra sida, och den andre p† din v„nstra.½ 020:022 Men Jesus svarade och sade: ½I veten icke vad I beg„ren. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?½ De svarade honom: ½Det kunna vi.½
020:023 D† sade han till dem: ½Ja, v„l skolen I f† dricka min kalk, men platsen p† min h”gra sida och platsen p† min v„nstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem f”r vilka s† „r best„mt av min Fader.½

020:024 N„r de tio andra h”rde detta, blevo de misslynta p† de tv† br”derna.
020:025 D† kallade Jesus dem till sig och sade: ½I veten att furstarna upptr„da mot sina folk s†som herrar, och att de m„ktige l†ta folken k„nna sin myndighet.
020:026 S† „r det icke bland eder; utan den som vill bliva st”rst bland eder, han vare de andras tj„nare,
020:027 och den som vill vara fr„mst bland eder, han vare de andras dr„ng,
020:028 likasom M„nniskosonen har kommit, icke f”r att l†ta tj„na sig, utan f”r att tj„na och giva sitt liv till l”sen f”r m†nga.½ 020:029 N„r de sedan gingo ut ifr†n Jeriko, f”ljde honom mycket folk. 020:030 Och se, tv† blinda sutto d„r vid v„gen. N„r dessa h”rde att det var Jesus som gick d„r fram, ropade de och sade: ½Herre, f”rbarma dig ”ver oss, du Davids son.½
020:031 Och folket tillsade dem str„ngeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: ½Herre, f”rbarma dig ”ver oss, du Davids son.½
020:032 D† stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: ½Vad viljen I att jag skall g”ra eder?½
020:033 De svarade honom: ½Herre, l†t v†ra ”gon bliva ”ppnade.½ 020:034 D† f”rbarmade sig Jesus ”ver dem och r”rde vid deras ”gon, och strax fingo de sin syn och f”ljde honom.

021:001 N„r de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid