The Bible, in Swedish, both Testaments (page 2)

en brunn; om den tvistade de icke. D„rf”r gav han denna namnet Rehobot, i det han sade: ½Nu har ju HERREN givit oss utrymme, s† att vi kunna f”r”ka oss i landet.½

026:023 Sedan drog han d„rifr†n upp till Beer-Seba. 026:024 Och HERREN uppenbarade sig f”r honom den natten och sade: ½Jag „r Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag „r med dig, och jag skall v„lsigna dig och g”ra din s„d talrik, f”r min tj„nare Abrahams skull.½
026:025 D† byggde han d„r ett altare och †kallade HERRENS namn och slog d„r upp sitt t„lt. Och Isaks tj„nare gr„vde d„r en brunn.

026:026 Och Abimelek begav sig till honom fr†n Gerar med Ahussat, sin v„n, och Pikol, sin h„rh”vitsman.
026:027 Men Isak sade till dem: ½Varf”r kommen I till mig, I som haten mig och haven drivit mig ifr†n eder?½
026:028 De svarade: ½Vi hava tydligt sett att HERREN „r med dig; d„rf”r t„nkte vi: ‘L†t oss giva varandra en ed, vi och du, s† att vi sluta ett f”rbund med dig,
026:029 att du icke skall g”ra oss n†got ont, likasom vi † v†r sida icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig annat „n gott och hava l†tit dig fara i frid.’ Du „r nu HERRENS v„lsignade.½
026:030 D† gjorde han ett g„stabud f”r dem, och de †to och drucko. 026:031 Bittida f”ljande morgon svuro de varandra eden; sedan l„t Isak dem g†, och de foro ifr†n honom i frid. 026:032 Samma dag kommo Isaks tj„nare och ber„ttade f”r honom om den brunn som de hade gr„vt och sade till honom: ½Vi hava funnit vatten.½
026:033 Och han kallade den Sibea. D„rav heter staden Beer-Seba „nnu i dag.

026:034 N„r Esau var fyrtio †r gammal, tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon.
026:035 Men dessa blevo en hj„rtesorg f”r Isak och Rebecka.

027:001 N„r Isak hade blivit gammal och hans ”gon voro skumma, s† att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin „ldste son, och sade till honom: ½Min son!½ Han svarade honom: ½Vad vill du?½
027:002 D† sade han: ½Se, jag „r gammal och vet icke n„r jag skall d”. 027:003 S† tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din b†ge, och g† ut i marken och jaga villebr†d †t mig;
027:004 red sedan till †t mig en smaklig r„tt, en s†dan som jag tycker om, och b„r in den till mig till att „ta, p† det att min sj„l m† v„lsigna dig, f”rr„n jag d”r.½

027:005 Men Rebecka h”rde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken f”r att jaga villebr†d till att f”ra hem, 027:006 sade Rebecka till sin son Jakob: ½Se, jag har h”rt din fader tala s† till din broder Esau:
027:007 ‘H„mta mig villebr†d och red till †t mig en smaklig r„tt, p† det att jag m† „ta och sedan v„lsigna dig inf”r HERREN, f”rr„n jag d”r.’
027:008 S† h”r nu vad jag s„ger, min son, och g”r vad jag bjuder dig. 027:009 G† bort till hjorden och h„mta mig d„rifr†n tv† goda killingar, s† vill jag av dem tillreda en smaklig r„tt †t din fader, en s†dan som han tycker om.
027:010 Och du skall b„ra in den till din fader till att „ta, p† det att han m† v„lsigna dig, f”rr„n han d”r.½
027:011 Men Jakob sade till sin moder Rebecka: ½Min broder Esau „r ju luden, och jag „r sl„t.
027:012 Kanh„nda tager min fader p† mig, och jag bliver d† av honom h†llen f”r en bespottare och skaffar mig f”rbannelse i st„llet f”r v„lsignelse.½
027:013 D† sade hans moder till honom: ½Den f”rbannelsen komme ”ver mig, min son; h”r nu allenast vad jag s„ger, och g† och h„mta dem †t mig.½

027:014 D† gick han och h„mtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig r„tt, en s†dan som hans fader tyckte om.
027:015 Och Rebecka tog Esaus, sin „ldre sons, h”gtidskl„der, som hon hade hos sig i huset, och satte dem p† Jakob, sin yngre son. 027:016 Och med skinnen av killingarna bekl„dde hon hans h„nder och den sl„ta delen av hans hals.
027:017 Sedan l„mnade hon †t sin son Jakob den smakliga r„tten och br”det som hon hade tillrett.
027:018 Och han gick in till sin fader och sade: ½Min fader!½ Han svarade: ½Vad vill du? Vem „r du, min son?½ 027:019 D† sade Jakob till sin fader: ½Jag „r Esau, din f”rstf”dde. Jag har gjort s†som du tillsade mig; s„tt dig upp och „t av mitt villebr†d, p† det att din sj„l m† v„lsigna mig.½ 027:020 Men Isak sade till sin son: ½Huru har du s† snart kunnat finna n†got, min son?½ Han svarade: ½HERREN, din Gud, skickade det i min v„g.½
027:021 D† sade Isak till Jakob: ½Kom hit, min son, och l†t mig taga p† dig och k„nna om du „r min son Esau eller icke.½ 027:022 Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och n„r denne hade tagit p† honom, sade han: ½R”sten „r Jakobs r”st, men h„nderna „ro Esaus h„nder.½
027:023 Och han k„nde icke igen honom, ty hans h„nder voro ludna s†som hans broder Esaus h„nder; och han v„lsignade honom. 027:024 Men han fr†gade: ½Žr du verkligen min son Esau?½ Han svarade: ½Ja.½
027:025 D† sade han: ½B„r hit maten †t mig och l†t mig „ta av min sons villebr†d, p† det att min sj„l m† v„lsigna dig.½ Och han bar fram den till honom, och han †t; och han r„ckte honom vin, och han drack.
027:026 D„refter sade hans fader Isak till honom: ½Kom hit och kyss mig, min son.½
027:027 N„r han d† gick fram och kysste honom, k„nde han lukten av hans kl„der och v„lsignade honom; han sade:
½Se, av min son utg†r doft,
lik doften av en mark,
som HERREN har v„lsignat.
027:028 S† give dig Gud
av himmelens dagg
och av jordens fetma
och s„d och vin i rikligt m†tt.
027:029 Folk tj„ne dig,
och folkslag falle ned f”r dig.
Bliv en herre ”ver dina br”der,
och m† din moders s”ner falla ned f”r dig. F”rbannad vare den som f”rbannar dig,
och v„lsignad vare den som v„lsignar dig!½

027:030 Men n„r Isak hade givit Jakob sin v„lsignelse och Jakob just hade g†tt ut fr†n sin fader Isak, kom hans broder Esau hem fr†n jakten.
027:031 D„refter tillredde ocks† han en smaklig r„tt och bar in den till sin fader och sade till sin fader: ½M† min fader st† upp och „ta av sin sons villebr†d, p† det att din sj„l m† v„lsigna mig.½ 027:032 Hans fader Isak fr†gade honom: ½Vem „r du?½ Han svarade: ½Jag „r Esau, din f”rstf”dde son.½
027:033 D† blev Isak ”verm†ttan h„pen och sade: ½Vem var d† den j„garen som bar in till mig sitt villebr†d, s† att jag †t av allt, f”rr„n du kom, och sedan v„lsignade honom? V„lsignad skall han ock f”rbliva.½
027:034 N„r Esau h”rde sin faders ord, brast han ut i h”gljudd och bitter klagan och sade till sin fader: ½V„lsigna ocks† mig, min fader.½
027:035 Men han svarade: ½Din broder har kommit med svek och tagit din v„lsignelse.½
027:036 D† sade han: ½Han heter ju Jakob, och han har nu ocks† tv† g†nger bedragit mig. Min f”rstf”dslor„tt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min v„lsignelse.½ Och han fr†gade: ½Har du d† ingen v„lsignelse kvar f”r mig?½
027:037 Isak svarade och sade till Esau: ½Se, jag har satt honom till en herre ”ver dig, och alla hans br”der har jag givit honom till tj„nare, och med s„d och vin har jag beg†vat honom; vad skall jag d† nu g”ra f”r dig, min son?½
027:038 Esau sade till sin fader: ½Har du d† allenast den enda v„lsignelsen, min fader? V„lsigna ocks† mig, min fader.½ Och Esau brast ut i gr†t.
027:039 D† svarade hans fader Isak och sade till honom: ½Se, fj„rran ifr†n jordens fetma
skall din boning vara
och utan dagg fr†n himmelen ovanefter. 027:040 Av ditt sv„rd skall du leva,
och du skall tj„na din broder.
Men det skall ske, n„r du samlar din kraft, att du river hans ok fr†n din hals.½

027:041 Och Esau blev h„tsk mot Jakob f”r den v„lsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig sj„lv: ½Snart skola de dagar komma, d† vi f† s”rja v†r fader; d† skall jag dr„pa min broder Jakob.½
027:042 N„r man nu ber„ttade f”r Rebecka vad hennes „ldre son Esau hade sagt, s„nde hon och l„t kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: ½Se, din broder Esau vill h„mnas p† dig och dr„pa dig.
027:043 S† h”r nu vad jag s„ger, min son: st† upp och fly till min broder Laban i Haran,
027:044 och stanna n†gon tid hos honom, till dess din broders f”rbittring har upph”rt,
027:045 ja, till dess din broders vrede mot dig har upph”rt och han f”rg„ter vad du har gjort mot honom. D† skall jag s„nda †stad och h„mta dig d„rifr†n. Varf”r skall jag mista eder b†da p† samma g†ng?½

027:046 Och Rebecka sade till Isak: ½Jag „r led vid livet f”r Hets d”ttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets d”ttrar, en s†dan som dessa, n†gon bland landets d”ttrar, varf”r skulle jag d† leva?½

028:001 D† kallade Isak till sig Jakob och v„lsignade honom; och han bj”d honom och sade till honom: ½Tag dig icke till hustru n†gon av Kanaans d”ttrar,
028:002 utan st† upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din morfaders, hus, och tag dig en hustru d„rifr†n, n†gon av Labans, din morbroders, d”ttrar.
028:003 Och m† Gud den Allsm„ktige v„lsigna dig och g”ra dig fruktsam och f”r”ka dig, s† att skaror av folk komma av dig; 028:004 m† han giva †t dig Abrahams v„lsignelse, †t dig och din s„d med dig, s† att du f†r taga i besittning det land som Gud har givit †t Abraham, och d„r du nu bor s†som fr„mling.½ 028:005 S† s„nde Isak †stad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram, till aram‚en Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka, Jakobs och Esaus moder.

028:006 N„r nu Esau s†g att Isak hade v„lsignat Jakob och s„nt honom till Paddan-Aram f”r att d„rifr†n taga sig hustru — ty han hade v„lsignat honom och bjudit honom och sagt: ½Du skall icke taga till hustru n†gon av Kanaans d”ttrar½ — 028:007 och n„r han s†g att Jakob hade lytt sin fader och moder och begivit sig till Paddan-Aram,
028:008 d† m„rkte Esau att Kanaans d”ttrar misshagade hans fader Isak; 028:009 och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru †t sig, ut”ver de hustrur han f”rut hade.

028:010 Men Jakob begav sig fr†n Beer-Seba p† v„g till Haran. 028:011 Och han kom d† till den heliga platsen och stannade d„r ”ver natten, ty solen hade g†tt ned; och han tog en av stenarna p† platsen f”r att hava den till huvudg„rd och lade sig att sova d„r.
028:012 D† hade han en dr”m. Han s†g en stege vara rest p† jorden, och dess ”vre „nde r„ckte upp till himmelen, och Guds „nglar stego upp och ned p† den.
028:013 Och se, HERREN stod framf”r honom och sade: ½Jag „r HERREN, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land d„r du ligger skall jag giva †t dig och din s„d.
028:014 Och din s„d skall bliva s†som stoftet p† jorden, och du skall utbreda dig †t v„ster och ”ster och norr och s”der, och alla sl„kter p† jorden skola varda v„lsignade i dig och i din s„d. 028:015 Och se, jag „r med dig och skall bevara dig, varthelst du g†r, och jag skall f”ra dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke ”vergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.½

028:016 N„r Jakob vaknade upp ur s”mnen sade han: ½HERREN „r sannerligen p† denna plats, och jag visste det icke!½ 028:017 Och han betogs av fruktan och sade: ½Detta m†ste vara en helig plats, h„r bor f”rvisso Gud, och h„r „r himmelens port.½ 028:018 Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudg„rd och reste den till en stod och g”t olja d„rovanp†.
028:019 Och han gav den platsen namnet Betel; f”rut hade staden hetat Lus.
028:020 Och Jakob gjorde ett l”fte och sade: ½Om Gud „r med mig och bevarar mig under den resa som jag nu „r stadd p† och giver mig br”d till att „ta och kl„der till att kl„da mig med, 028:021 s† att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, d† skall HERREN vara min Gud;
028:022 och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde.½

029:001 Och Jakob begav sig †stad p† v„g till ™sterlandet. 029:002 D„r fick han se en brunn p† f„ltet, och vid den l†go tre f†rhjordar, ty ur denna brunn pl„gade man vattna hjordarna. Och stenen som l†g ”ver brunnens ”ppning var stor; 029:003 d„rf”r pl„gade man l†ta alla hjordarna samlas dit och v„ltrade s† stenen fr†n brunnens ”ppning och vattnade f†ren; sedan lade man stenen tillbaka p† sin plats ”ver brunnens ”ppning. 029:004 Och Jakob sade till m„nnen: ½Mina br”der, varifr†n „ren I?½ De svarade: ½Vi „ro fr†n Haran.½
029:005 D† sade han till dem: ½K„nnen I Laban, Nahors son?½ De svarade: ½Ja.½
029:006 Han fr†gade dem vidare: ½St†r det v„l till med honom?½ De svarade: ½Ja; och se, d„r kommer hans dotter Rakel med f†ren.½ 029:007 Han sade: ½Det „r ju „nnu full dag; „nnu „r det icke tid att samla boskapen. Vattnen f†ren, och f”ren dem †ter i bet.½ 029:008 Men de svarade: ½Vi kunna icke g”ra det, f”rr„n alla hjordarna hava blivit samlade och man har v„ltrat stenen fr†n brunnens ”ppning; d† vattna vi f†ren.½
029:009 Medan han „nnu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders f†r; ty hon pl„gade vakta dem.
029:010 N„r Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, f†r, gick han fram och v„ltrade stenen fr†n brunnens ”ppning och vattnade sin morbroder Labans f†r. 029:011 Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gr†t. 029:012 Och Jakob omtalade f”r Rakel att han var hennes faders fr„nde, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade †stad och omtalade det f”r sin fader.
029:013 D† nu Laban fick h”ras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och f”rde honom in i sitt hus; och han f”rt„ljde f”r Laban allt som hade h„nt honom.
029:014 Och Laban sade till honom: ½Ja, du „r mitt k”tt och ben.½ Och han stannade hos honom en m†nads tid.

029:015 Och Laban sade till Jakob: ½Du „r ju min fr„nde. Skulle du d† tj„na mig f”r intet? S„g mig vad du vill hava i l”n?½ 029:016 Nu hade Laban tv† d”ttrar; den „ldre hette Lea, och den yngre hette Rakel.
029:017 Och Leas ”gon voro matta, men Rakel hade en sk”n gestalt och var sk”n att sk†da.
029:018 Och Jakob hade fattat k„rlek till Rakel; d„rf”r sade han: ½Jag vill tj„na dig i sju †r f”r Rakel, din yngre dotter.½ 029:019 Laban svarade: ½Det „r b„ttre att jag giver henne †t dig, „n att jag skulle giva henne †t n†gon annan; bliv kvar hos mig.½ 029:020 S† tj„nade Jakob f”r Rakel i sju †r, och det tycktes honom vara allenast n†gra dagar; s† k„r hade han henne.

029:021 D„refter sade Jakob till Laban: ½Giv mig min hustru, ty min tid „r nu f”rlupen; l†t mig g† in till henne.½ 029:022 D† bj”d Laban tillhopa allt folket p† orten och gjorde ett g„stabud.
029:023 Men n„r aftonen kom, tog han sin dotter Lea och f”rde henne till honom, och han gick in till henne.
029:024 Och Laban gav sin tj„nstekvinna Silpa †t sin dotter Lea till tj„nstekvinna.

029:025 Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. D† sade han till Laban: ½Vad har du gjort mot mig? Var det icke f”r Rakel jag tj„nade hos dig? Varf”r har du s† bedragit mig?½ 029:026 Laban svarade: ½Det „r icke sed p† v†r ort att man giver bort den yngre f”re den „ldre.
029:027 L†t nu dennas br”llopsvecka g† till „nda, s† vilja vi giva dig ocks† den andra, mot det att du g”r tj„nst hos mig i „nnu ytterligare sju †r.½
029:028 Och Jakob samtyckte h„rtill och l„t hennes br”llopsvecka g† till „nda. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 029:029 Och Laban gav sin tj„nstekvinna Bilha †t sin dotter Rakel till tj„nstekvinna.
029:030 S† gick han in ocks† till Rakel, och han hade Rakel k„rare „n Lea. Sedan tj„nade han hos honom i „nnu ytterligare sju †r.

029:031 Men d† HERREN s†g att Lea var f”rsm†dd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.
029:032 Och Lea blev havande och f”dde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon t„nkte: ½HERREN har sett till mitt
lidande; ja, nu skall min man hava mig k„r.½ 029:033 Och hon blev †ter havande och f”dde en son. D† sade hon: ½HERREN har h”rt att jag har varit f”rsm†dd,
d„rf”r har han givit mig ocks† denne.½ Och hon gav honom namnet Simeon.
029:034 Och †ter blev hon havande och f”dde en son. D† sade hon: ½Nu skall v„l „nd† min man h†lla sig till mig; jag
har ju f”tt honom tre s”ner.½ D„rav fick denne namnet Levi. 029:035 ter blev hon havande och f”dde en son. D† sade hon: ½Nu vill jag tacka HERREN.½ D„rf”r gav hon honom
namnet Juda. Sedan upph”rde hon att f”da.

030:001 D† nu Rakel s†g att hon icke f”dde barn †t Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: ½Skaffa mig barn, eljest d”r jag.½
030:002 D† uppt„ndes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: ½H†ller du d† mig f”r Gud? Det „r ju han som f”rmenar dig livsfrukt.½ 030:003 Hon sade: ½Se, d„r „r min tj„narinna Bilha; g† in till henne, f”r att hon m† f”da barn i mitt sk”te, s† att genom henne ocks† jag f†r avkomma.½
030:004 S† gav hon honom sin tj„nstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne.
030:005 Och Bilha blev havande och f”dde †t Jakob en son. 030:006 D† sade Rakel: ½Gud har skaffat r„tt †t mig;
han har h”rt min r”st och givit mig en son.½ D„rf”r gav hon honom namnet Dan.
030:007 ter blev Bilha, Rakels tj„nstekvinna, havande, och hon f”dde †t Jakob en andre son.
030:008 D† sade Rakel: ½Strider om Gud har jag stritt
med min syster och har vunnit seger.½ Och hon gav honom namnet Naftali.

030:009 D† Lea nu s†g att hon hade upph”rt att f”da, tog hon sin tj„nstekvinna Silpa och gav henne †t Jakob till hustru. 030:010 Och Silpa, Leas tj„nstekvinna, f”dde †t Jakob en son. 030:011 D† sade Lea: ½Till lycka!½ Och hon gav honom
namnet Gad.
030:012 Och Silpa, Leas tj„nstekvinna, f”dde †t Jakob en andre son. 030:013 D† sade Lea: ½Till s„llhet f”r mig! Ja,
jungfrur skola prisa mig s„ll.½ Och hon gav honom namnet Aser.

030:014 Men Ruben gick ut en g†ng vid tiden f”r vetesk”rden och fann d† k„rleks„pplen p† marken och bar dem till sin moder Lea. D† sade Rakel till Lea: ½Giv mig n†gra av din sons k„rleks„pplen.½ 030:015 Men hon svarade henne: ½Žr det icke nog att du har tagit min man? Vill du ock taga min sons k„rleks„pplen?½ Rakel sade: ½M† han d† i natt ligga hos dig, om jag f†r din sons k„rleks„pplen.½ 030:016 N„r nu Jakob om aftonen kom hem fr†n marken, gick Lea honom till m”tes och sade: ½Till mig skall du g† in; ty jag har givit min sons k„rleks„pplen s†som l”n f”r dig.½ S† l†g han hos henne den natten.
030:017 Och Gud h”rde Lea, s† att hon blev havande, och hon f”dde †t Jakob en femte son.
030:018 D† sade Lea: ½Gud har givit mig min l”n, f”r
det att jag gav min tj„nstekvinna †t min man.½ Och hon gav honom namnet Isaskar.
030:019 ter blev Lea havande, och hon f”dde †t Jakob en sj„tte son. 030:020 D† sade Lea: ½Gud har givit mig en god g†va.
Nu skall min man f”rbliva boende hos mig, ty
jag har f”tt honom sex s”ner.½ Och hon gav honom namnet Sebulon. 030:021 D„refter f”dde hon en dotter och gav henne namnet Dina.

030:022 Men Gud t„nkte p† Rakel; Gud h”rde henne och gjorde henne fruktsam.
030:023 Hon blev havande och f”dde en son. D† sade hon: ½Gud har
tagit bort min sm„lek.½
030:024 Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: ½HERREN give mig „nnu en son.½

030:025 D† nu Rakel hade f”tt Josef, sade Jakob till Laban: ½L†t mig fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land. 030:026 Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tj„nat dig f”r, och l†t mig draga hem; du vet ju sj„lv huru jag har tj„nat dig.½ 030:027 Laban svarade honom: ½L†t mig finna n†d f”r dina ”gon; jag vet genom hemliga tecken att HERREN f”r din skull har v„lsignat mig.½
030:028 Och han sade ytterligare: ½Best„m vad du vill hava i l”n av mig, s† skall jag giva dig det.½
030:029 Han svarade honom: ½Du vet sj„lv huru jag har tj„nat dig, och vad det har blivit av din boskap under min v†rd. 030:030 Ty helt litet var det som du hade, f”rr„n jag kom, men det har f”r”kat sig och blivit mycket, ty HERREN har v„lsignat dig, varhelst jag har g†tt fram. Men n„r skall jag nu ocks† f† g”ra n†got f”r mitt eget hus?½
030:031 Han svarade: ½Vad skall jag giva dig?½ Och Jakob sade: ½Du skall icke alls giva mig n†got. Om du vill g”ra mot mig s†som jag nu s„ger, s† skall jag fortfara att vara herde f”r din hjord och vakta den.
030:032 Jag vill i dag g† igenom hela din hjord och avskilja ur den alla spr„ckliga och brokiga s†v„l som alla svarta djur bland f†ren, s† ock vad som „r brokigt och spr„ckligt bland getterna; s†dant m† sedan bliva min l”n.
030:033 Och n„r du framdeles kommer f”r att med egna ”gon se vad som har blivit min l”n, d† skall min r„ttf„rdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke „ro spr„ckliga eller brokiga, och alla f†r hos mig, som icke „ro svarta, de skola r„knas s†som stulna.½
030:034 D† sade Laban: ½V„lan, blive det s†som du har sagt.½ 030:035 Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla spr„ckliga och brokiga getter — alla djur som n†got vitt fanns p† — och alla svarta djur bland f†ren; och detta l„mnade han i sina s”ners v†rd.
030:036 Och han l„t ett avst†nd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick Labans ”vriga hjord att vakta.

030:037 Men Jakob tog sig friska k„ppar av poppel, mandeltr„d och l”nn och skalade p† dem vita r„nder, i det han blottade det vita p† k„pparna.
030:038 Sedan lade han k„pparna, som han hade skalat, i r„nnorna eller vattenhoarna dit hjordarna kommo f”r att dricka, s† att djuren hade dem framf”r sig; och de hade just sin parningstid, n„r de nu kommo f”r att dricka.
030:039 Och djuren parade sig vid k„pparna, och s† blev djurens avf”da strimmig, spr„cklig och brokig.
030:040 D„refter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren s†, att de v„nde huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var svart i Labans hjord; s† skaffade han sig egna hjordar, som han icke l„t komma ihop med Labans hjord.
030:041 Och s† ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob k„pparna framf”r djurens ”gon i r„nnorna, s† att de parade sig vid k„pparna.
030:042 Men n„r det var de svagare djuren, lade han icke dit dem. H„rigenom tillf”llo de svaga Laban och de kraftiga Jakob. 030:043 S† blev mannen ”verm†ttan rik; han fick mycken sm†boskap, d„rtill ock tj„narinnor och tj„nare, kameler och †snor.

031:001 Men han fick h”ra huru Labans s”ner talade s†: ½Jakob har tagit allt vad v†r fader „gde; av det v†r fader „gde „r det som han har skaffat sig all denna rikedom.½
031:002 Jakob m„rkte ocks† att Laban icke s†g p† honom med samma ”gon som f”rut.
031:003 Och HERREN sade till Jakob: ½V„nd tillbaka till dina f„ders land och till din sl„kt; jag skall vara med dig.½ 031:004 D† s„nde Jakob och l„t kalla Rakel och Lea ut p† marken till sin hjord;
031:005 och han sade till dem: ½Jag m„rker att eder fader icke ser p† mig med samma ”gon som f”rut, nu d† min faders Gud har varit med mig.
031:006 Och I veten sj„lva att jag har tj„nat eder fader av alla mina krafter;
031:007 men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio g†nger f”r„ndrat min l”n. Dock har Gud icke tillstatt honom att g”ra mig n†got ont.
031:008 N„r han sade: ‘De spr„ckliga skola vara din l”n’, d† fick hela hjorden spr„cklig avf”da; och n„r han sade: ‘De strimmiga skola vara din l”n’, d† fick hela jorden strimmig avf”da. 031:009 S† tog Gud eder faders boskap och gav den †t mig. 031:010 Ty n„r parningstiden kom, lyfte jag upp mina ”gon och fick se i dr”mmen att hannarna som bet„ckte sm†boskapen voro strimmiga, spr„ckliga och fl„ckiga.
031:011 Och Guds „ngel sade till mig i dr”mmen: ‘Jakob!’ Jag svarade: ‘H„r „r jag.’
031:012 D† sade han: ‘Lyft upp dina ”gon och se huru alla hannar som bet„cka sm†boskapen „ro strimmiga, spr„ckliga och fl„ckiga. Jag har ju sett allt vad Laban g”r mot dig. 031:013 Jag „r den Gud som du s†g i Betel, d„r du smorde en stod, och d„r du gjorde mig ett l”fte. St† nu upp och drag ut ur detta land, och v„nd tillbaka till ditt f„dernesland.’½ 031:014 D† svarade Rakel och Lea och sade till honom: ½Hava vi numera n†gon lott eller arvedel i v†r faders hus? 031:015 Blevo vi icke av honom aktade s†som fr„mlingar, n„r han s†lde oss? Sedan har han ju ock f”rt„rt vad han fick i betalning f”r oss.
031:016 Ja, all den rikedom som Gud har avh„nt v†r fader tillh”r oss och v†ra barn. S† g”r nu allt vad Gud har sagt dig.½ 031:017 D† stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur p† kamelerna
031:018 och f”rde bort med sig all boskap och alla „godelar som han hade f”rv„rvat, den boskap han „gde, och som han hade f”rv„rvat i Paddan-Aram, och begav sig p† v„g till sin fader Isak i Kanaans land.
031:019 Men Laban hade g†tt bort f”r att klippa sina f†r; d† stal Rakel sin faders husgudar,
031:020 och Jakob stal sig undan fr†n aram‚en Laban, s† att han icke l„t denne m„rka att han „mnade fly.
031:021 S† flydde han med allt sitt; han br”t upp och gick ”ver floden och st„llde sin f„rd mot Gileads berg.

031:022 Men p† tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 031:023 D† tog han med sig sina fr„nder och satte efter honom sju dagsresor och hann upp honom p† Gileads berg. 031:024 Men Gud kom till aram‚en Laban i en dr”m om natten och sade till honom: ½Tag dig till vara f”r att tala n†got mot Jakob, vad det vara m†.½
031:025 Och Laban hann upp Jakob. Denne hade d† slagit upp sitt t„lt p† berget, och Laban med sina fr„nder hade ock sitt t„lt uppslaget p† Gileads berg.
031:026 D† sade Laban till Jakob: ½Vad „r detta f”r ett tilltag, att du har stulit dig undan fr†n mig och f”rt bort mina d”ttrar, likasom vore de tagna med sv„rd?
031:027 Varf”r dolde du din flykt och stal dig undan fr†n mig? D„rigenom att du icke l„t mig veta n†got d„rom hindrades jag att ledsaga dig till v„gs med jubel och s†ng, med pukor och harpor. 031:028 Du f”runnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina d”ttrar. Du har handlat d†raktigt.
031:029 Det stode nu i min makt att g”ra eder ont; men eder faders Gud sade till mig i natt: ‘Tag dig till vara f”r att tala n†got mot Jakob, vad det vara m†.’
031:030 Och d† du nu „ntligen ville fara, eftersom du l„ngtade s† mycket till din faders hus, varf”r skulle du stj„la mina gudar?½ 031:031 D† svarade Jakob och sade till Laban: ½Jag fruktade f”r dig, ty jag t„nkte att du skulle med v†ld taga dina d”ttrar ifr†n mig. 031:032 Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke f† beh†lla livet. I v†ra fr„nders n„rvaro m† du se efter, om n†got „r ditt av det jag har i min „go, och i s† fall taga det.½ Ty Jakob visste icke att Rakel hade stulit dem.
031:033 D† gick Laban in i Jakobs t„lt, d„refter i Leas t„lt och i de b†da tj„nstekvinnornas t„lt, men fann intet. Och n„r han hade kommit ut ur Leas t„lt, gick han in i Rakels t„lt. 031:034 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig d„rovanp†. Och Laban s”kte igenom hela t„ltet, men fann dem icke.
031:035 Och hon sade till sin fader: ½Vredgas icke, min herre, ”ver att jag ej kan stiga upp f”r dig, ty det „r med mig p† kvinnors vis.½ S† s”kte han efter husgudarna, men fann dem icke.

031:036 D† blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och sade till Laban: ½Vari har jag d† f”rbrutit mig eller syndat, eftersom du s† h„ftigt f”rf”ljer mig?
031:037 Nu har du genoms”kt allt mitt bohag; vad har du d„r funnit av bohagsting som tillh”ra dig? L„gg det fram h„r inf”r mina fr„nder och dina fr„nder, s† att de f† d”ma mellan oss b†da. 031:038 I tjugu †r har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter hava icke f”tt i otid, och av v„durarna i din hjord har jag icke „tit.
031:039 Intet ihj„lrivet djur f”rde jag till dig; jag m†ste sj„lv ers„tta det; du utkr„vde det av mig, evad det var stulet om dagen eller stulet om natten.
031:040 S†dan var min lott: om dagen f”rt„rdes jag av hetta och om natten av k”ld, och s”mnen flydde mina ”gon. 031:041 I tjugu †r har jag nu varit i ditt hus; jag har tj„nat dig i fjorton †r f”r dina b†da d”ttrar och i sex †r f”r din boskap, men du har tio g†nger f”r„ndrat min l”n. 031:042 Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som ock Isak fruktar, s† hade du nu s„kert l†tit mig fara med tomma h„nder. Men Gud s†g mitt lidande och min m”da, och han f„llde domen i natt.½
031:043 D† svarade Laban och sade till Jakob: ½D”ttrarna „ro mina d”ttrar, och barnen „ro mina barn, och hjordarna „ro mina hjordar, och allt det du ser „r mitt; vad skulle jag d† nu kunna g”ra mot dessa mina d”ttrar eller mot barnen som de hava f”tt? 031:044 S† kom nu och l†t oss sluta ett f”rbund med varandra, och m† det vara ett vittne mellan mig och dig.½

031:045 D† tog Jakob en sten och reste den till en stod. 031:046 Och Jakob sade till sina fr„nder: ½Samlen tillhopa stenar.½ Och de togo stenar och gjorde ett r”se och h”llo m†ltid d„r p† r”set.
031:047 Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob
kallade det Galed.
031:048 Och Laban sade: ½Detta r”se vare i dag vittne mellan mig och dig.½ D„rav fick det namnet Galed;
031:049 men det kallades ock Mispa, ty han sade:
½HERREN vare v„ktare mellan mig och dig, n„r vi icke mer se varandra.
031:050 Om du behandlar mina d”ttrar illa eller tager andra hustrur j„mte mina d”ttrar, s† vet, att om ock ingen m„nniska „r tillst„des, s† „r dock Gud vittne mellan mig och dig.½ 031:051 Och Laban sade ytterligare till Jakob: ½Se, detta r”se och stoden som jag har rest mellan mig och dig — 031:052 detta r”se vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till dig f”rbi detta r”se, och att icke heller du skall draga till mig f”rbi detta r”se och denna stod, med ont upps†t.
031:053 Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han vare domare mellan oss.½ Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade.
031:054 Och Jakob offrade ett slaktoffer p† berget och inbj”d sina fr„nder att h†lla m†ltid med sig. Och de †to och stannade sedan p† berget ”ver natten.
031:055 Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn och sina d”ttrar och v„lsignat dem, for han sin v„g hem igen.

032:001 Men n„r Jakob drog sin v„g fram, m”tte honom Guds „nglar; 032:002 och d† Jakob s†g dem, sade han: ½Detta „r Guds skara.½ Och han gav den platsen namnet Mahanaim.

032:003 Och Jakob s„nde budb„rare framf”r sig till sin broder Esau i Seirs land, p† Edoms mark;
032:004 och han bj”d dem och sade: ½S† skolen I s„ga till min herre Esau: Din tj„nare Jakob l†ter s„ga: Jag har vistats borta hos Laban och dr”jt kvar d„r „nda till nu;
032:005 och jag har f†tt oxar, †snor, f†r, tj„nare och tj„narinnor. Och jag har nu velat s„nda bud f”r att l†ta min herre veta detta, p† det att jag m† finna n†d f”r dina ”gon.½

032:006 N„r sedan budb„rarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: ½Vi tr„ffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man.½
032:007 D† blev Jakob mycket f”rskr„ckt och betogs av †ngest; och han delade sitt folk och f†ren och f„kreaturen och kamelerna i tv† skaror.
032:008 Ty han t„nkte: ½Om Esau ”verfaller den ena skaran och sl†r den, s† kan dock den andra skaran undkomma.½

032:009 Och Jakob sade: ½Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: ‘V„nd tillbaka till ditt land och till din sl„kt, s† skall jag g”ra dig gott’, 032:010 jag „r f”r ringa till all den n†d och all den trofasthet som du har bevisat din tj„nare; ty jag hade icke mer „n min stav, n„r jag gick ”ver denna Jordan, och nu har jag f”r”kats till tv† skaror.
032:011 R„dda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och f”rg”r mig, utan att ens skona m”drar och barn. 032:012 Du har sj„lv sagt: ‘Jag skall g”ra dig mycket gott och l†ta din s„d bliva s†som havets sand, som man icke kan r„kna f”r dess myckenhets skull.’½
032:013 Och han stannade d„r den natten.

Och av det han hade f”rv„rvat tog han ut till sk„nker †t sin broder Esau
032:014 tv† hundra getter och tjugu bockar, tv† hundra tackor och tjugu v„durar,
032:015 trettio kamelston som g†vo di, j„mte deras f”l, d„rtill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu †sninnor med tio f”l. 032:016 Och han l„mnade detta i sina tj„nares v†rd, var hjord f”r sig, och sade till sina tj„nare: ½G†n framf”r mig och l†ten ett mellanrum vara mellan hjordarna.½
032:017 Och han bj”d den f”rste och sade: ½N„r min broder Esau m”ter dig och fr†gar dig: ‘Vem tillh”r du, och vart g†r du, och vem tillh”ra djuren som du driver framf”r dig?’, 032:018 d† skall du svara: ‘De tillh”ra din tj„nare Jakob; de „ro sk„nker som han s„nder till min herre Esau, och sj„lv kommer han h„r efter oss.’½
032:019 Och han bj”d likaledes den andre och den tredje och alla de ”vriga som drevo hjordarna: ½S†som jag nu har sagt eder skolen I s„ga till Esau, n„r I kommen fram till honom. 032:020 Och I skolen vidare s„ga: ‘Ocks† din tj„nare Jakob kommer h„r efter oss.’½ Ty han t„nkte: ½Jag vill blidka honom med de sk„nker som g† f”re mig; sedan vill jag sj„lv komma inf”r hans ansikte; kanh„nda tager han d† n†digt emot mig.½ 032:021 S† kommo nu sk„nkerna f”re honom, medan han sj„lv den natten stannade i l„gret.

032:022 Men under natten stod han upp och tog sina b†da hustrur och sina b†da tj„nstekvinnor och sina elva s”ner och gick ”ver Jabboks vad.
032:023 Han tog dem och f”rde dem ”ver b„cken och f”rde tillika ”ver vad han eljest „gde.
032:024 Och Jakob blev ensam kvar. D† brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.
032:025 Och n„r denne s†g att han icke kunde ”vervinna Jakob, gav han honom ett slag p† h”ftleden, s† att h”ften gick ur led, under det han brottades med honom.
032:026 Och mannen sade: ½Sl„pp mig, ty morgonrodnaden g†r upp.½ Men han svarade: ½Jag sl„pper dig icke, med mindre du v„lsignar mig.½
032:027 D† sade han till honom: ½Vad „r ditt namn?½ Han svarade: ½Jakob.½
032:028 Han sade: ½Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har k„mpat med Gud och med
m„nniskor och vunnit seger.½
032:029 D† fr†gade Jakob och sade: ½L†t mig veta ditt namn.½ Han svarade: ½Varf”r fr†gar du efter mitt namn?½ Och han v„lsignade honom d„r.
032:030 Men Jakob gav platsen namnet Peniel, ½ty½,
sade han, ½jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit r„ddat½.
032:031 Och n„r han hade kommit f”rbi Penuel, s†g han solen g† upp; men han haltade p† h”ften.
032:032 F”rdenskull „ta Israels barn „nnu i dag icke h”ftsenan som ligger p† h”ftleden, d„rf”r n„mligen, att han gav Jakob ett slag p† h”ftleden, p† h”ftsenan.

033:001 Och Jakob lyfte upp sina ”gon och fick se Esau komma med fyra hundra man. D† f”rdelade han sina barn p† Lea och Rakel och de b†da tj„nstekvinnorna.
033:002 Och han l„t tj„nstekvinnorna med deras barn g† fr„mst, Lea med hennes barn d„rn„st, och Rakel med Josef sist. 033:003 Och sj„lv gick han framf”r dem och bugade sig sju g†nger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder. 033:004 Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och f”ll honom om halsen och kysste honom; och de gr„to. 033:005 Och n„r han lyfte upp sina ”gon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: ½Vilka „ro dessa som du har med dig?½ Han svarade: ½Det „r barnen som Gud har besk„rt din tj„nare.½ 033:006 Och tj„nstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig. 033:007 D„refter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig. Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig. 033:008 Sedan fr†gade han: ½Vad ville du med hela den skara som jag m”tte?½ Han svarade: ½Jag ville finna n†d f”r min herres ”gon.½ 033:009 Men Esau sade: ½Jag har nog; beh†ll du vad du har, min broder.½ 033:010 Jakob svarade: ½Ack nej; om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, s† tag emot sk„nkerna av mig, eftersom jag har f†tt se ditt ansikte, likasom s†ge jag ett gudav„sens ansikte, d† du nu s† gunstigt har tagit emot mig.
033:011 Tag h„lsningssk„nkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har varit mig n†dig, och jag har allt fullt upp.½ Och han bad honom s† entr„get, att han tog emot dem.

033:012 Och Esau sade: ½L†t oss bryta upp och draga vidare; jag vill g† framf”r dig.½
033:013 Men han svarade honom: ½Min herre ser sj„lv att barnen „ro sp„da, och att jag har med mig f†r och kor som giva di; driver man dessa f”r starkt en enda dag, s† d”r hela hjorden. 033:014 M† d„rf”r min herre draga †stad f”re sin tj„nare, s† vill jag komma efter i sakta mak, i den m†n boskapen, som drives framf”r mig, och barnen orka f”lja med, till dess jag kommer till min herre i Seir.½
033:015 D† sade Esau: ½S† vill jag †tminstone l„mna kvar hos dig en del av mitt folk.½ Men han svarade: ½Varf”r s†? M† jag allenast finna n†d f”r min herres ”gon.½
033:016 S† v„nde Esau om, samma dag, och tog v„gen till Seir.

033:017 Men Jakob br”t upp och drog till Suckot och byggde sig d„r ett hus. Och †t sin boskap gjorde han l”vhyddor;
d„rav fick platsen namnet Suckot.

033:018 Och Jakob kom p† sin f„rd ifr†n Paddan-Aram v„lbeh†llen till Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt l„ger utanf”r staden.
033:019 Och det jordstycke d„r han hade slagit upp sitt t„lt k”pte han av Hamors, Sikems faders, barn f”r hundra kesitor. 033:020 Och han reste d„r ett altare och kallade det El-Elohe-Israel.

034:001 Men Dina, den dotter som Lea hade f”tt †t Jakob, gick ut f”r att bes”ka landets d”ttrar.
034:002 Och Sikem, som var son till hiv‚en Hamor, h”vdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och l„grade henne och kr„nkte henne.
034:003 Och hans hj„rta f„ste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom k„r, och han talade v„nligt med flickan. 034:004 Och Sikem sade till sin fader Hamor: ½Skaffa mig denna flicka till hustru.½

034:005 Och Jakob hade f†tt h”ra att hans dotter Dina hade blivit sk„ndad. Men eftersom hans s”ner voro med hans boskap ute p† marken, teg Jakob, till dess de kommo hem. 034:006 S† gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob f”r att tala med honom.
034:007 Men n„r Jakobs s”ner kommo hem fr†n marken, sedan de hade f†tt h”ra vad som hade h„nt, blevo de f”rbittrade och vredgades h”geligen ”ver att han hade gjort vad som var en galenskap i Israel, i det han hade l„grat Jakobs dotter — en otillb”rlig g„rning.
034:008 D† talade Hamor med dem och sade: ½Min son Sikems hj„rta har f„st sig vid eder syster; given henne †t honom till hustru. 034:009 Och befrynden eder med oss; given edra d”ttrar †t oss, och tagen I v†ra d”ttrar till hustrur,
034:010 och bos„tten eder hos oss, ty landet skall ligga ”ppet f”r eder; d„r m†n I bo och draga omkring och f”rv„rva besittningar.½ 034:011 Och Sikem sade till hennes fader och hennes br”der: ½L†ten mig finna n†d f”r edra ”gon; vad I fordren av mig vill jag giva. 034:012 Beg„ren av mig huru stor brudg†va och sk„nk som helst; jag vill giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till hustru.½
034:013 D† svarade Jakobs s”ner Sikem och hans fader Hamor med listiga ord, eftersom han hade sk„ndat deras syster Dina, 034:014 och sade till dem: ½Vi kunna icke samtycka till att giva v†r syster †t en man som har f”rhud; ty s†dant h†lla vi f”r skamligt.
034:015 Allenast p† det villkoret skola vi g”ra eder till viljes, att I bliven s†som vi, d„rigenom att allt mank”n bland eder omsk„res. 034:016 D† skola vi giva v†ra d”ttrar †t eder och sj„lva taga edra d”ttrar till hustrur; och vi skola d† bo hos eder och bliva med eder ett enda folk.
034:017 Men om I icke viljen lyssna till oss och l†ta omsk„ra eder, s† skola vi taga v†r syster och draga bort.½ 034:018 Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de beg„rde.

034:019 Och den unge mannen dr”jde icke att g”ra s†, ty han hade f†tt behag till Jakobs dotter. Och han hade st”rre myndighet „n n†gon annan i hans faders hus.
034:020 S† tr„dde d† Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och talade till m„nnen i staden och sade:
034:021 ½Dessa m„n „ro fredligt sinnade mot oss; m† vi allts† l†ta dem bo i landet och draga omkring d„r; landet har ju utrymme nog f”r dem. Vi vilja taga deras d”ttrar till hustrur †t oss och giva dem v†ra d”ttrar.
034:022 Men allenast p† det villkoret skola m„nnen g”ra oss till viljes och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mank”n bland oss omsk„res, likasom de sj„lva „ro omskurna. 034:023 Och d† bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras dragare v†r tillh”righet. M† vi f”rdenskull allenast g”ra dem till viljes, s† skola de bo kvar hos oss.½ 034:024 Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde inom hans stadsport; allt mank”n, s† m†nga som bodde inom hans stadsport, l„to omsk„ra sig.

034:025 Men p† tredje dagen, d† de voro sjuka av s†ren, togo Jakobs tv† s”ner Simeon och Levi, Dinas br”der, var sitt sv„rd och ”verf”llo staden of”rt„nkt och dr„pte allt mank”n. 034:026 Ocks† Hamor och hans son Sikem dr„pte de med sv„rdsegg och togo Dina ut ur Sikems hus och gingo sin v„g. 034:027 Och Jakobs s”ner kommo ”ver de slagna och plundrade staden, d„rf”r att deras syster hade blivit sk„ndad; 034:028 de togo deras f†r och f„kreatur och †snor, b†de vad som fanns i staden och vad som fanns p† f„ltet.
034:029 Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor f”rde de bort s†som byte, tillika med allt annat som fanns i husen.

034:030 Men Jakob sade till Simeon och Levi: ½I haven dragit olycka ”ver mig, d† I nu haven gjort mig f”rhatlig f”r landets inbyggare, kanan‚erna och periss‚erna. Mitt folk „r allenast en ringa hop; man skall nu f”rsamla sig mot mig och sl† mig ihj„l; s† skall jag med mitt hus f”rg”ras.½
034:031 Men de svarade: ½Skulle man d† f† behandla v†r syster s†som en sk”ka?½
035:001 Och Gud sade till Jakob: ½St† upp, drag till Betel och stanna d„r, och res d„r ett altare †t den Gud som uppenbarade sig f”r dig, n„r du flydde f”r din broder Esau.½ 035:002 D† sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med honom: ½Skaffen bort de fr„mmande gudar som I haven bland eder, och renen eder och byten om kl„der,
035:003 och l†t oss s† st† upp och draga till Betel; d„r vill jag resa ett altare †t den Gud som b”nh”rde mig, n„r jag var i n”d, och som var med mig p† den v„g jag vandrade.½ 035:004 D† g†vo de †t Jakob alla de fr„mmande gudar som de hade hos sig, d„rtill ock sina ”rringar; och Jakob gr„vde ned detta under terebinten vid Sikem.
035:005 Sedan br”to de upp; och en f”rskr„ckelse ifr†n Gud kom ”ver de kringliggande st„derna, s† att man icke f”rf”ljde Jakobs s”ner. 035:006 Och Jakob kom till Lus, det „r Betel, i Kanaans land, j„mte allt det folk som var med honom.
035:007 Och han byggde d„r ett altare och kallade platsen El-Betel, d„rf”r att Gud d„r hade uppenbarat sig f”r honom, n„r han flydde f”r sin broder. 035:008 Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanf”r Betel, under en ek; den fick namnet Gr†toeken.

035:009 Och Gud uppenbarade sig †ter f”r Jakob, n„r han hade kommit tillbaka fr†n Paddan-Aram, och v„lsignade honom. 035:010 Och Gud sade till honom: ½Ditt namn „r Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.½ S† fick han namnet Israel.
035:011 Och Gud sade till honom: ½Jag „r Gud den Allsm„ktige; var fruktsam och f”r”ka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utg† fr†n din l„nd. 035:012 Och det land som jag har givit †t Abraham och Isak skall jag giva †t dig; †t din s„d efter dig skall jag ock giva det landet. 035:013 Och Gud for upp fr†n honom, p† den plats d„r han hade talat med honom.
035:014 Men Jakob reste en stod p† den plats d„r han hade talat med honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer d„rp† och g”t olja ”ver den.
035:015 Och Jakob gav †t platsen d„r Gud hade talat med honom namnet Betel.
035:016 Sedan br”to de upp fr†n Betel. Och n„r det „nnu var ett stycke v„g fram till Efrat, kom Rakel i barnsn”d, och barnsn”den blev henne sv†r.
035:017 D† nu hennes barnsn”d var som sv†rast, sade hj„lpkvinnan till henne: ½Frukta icke; ty ocks† denna g†ng f†r du en son.½ 035:018 Men n„r hon h”ll p† att giva upp andan, ty hon skulle nu d”, gav hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom
Benjamin.
035:019 S† dog Rakel, och hon blev begraven vid v„gen till Efrat, det „r Bet-Lehem.
035:020 Och Jakob reste en v†rd p† hennes grav; det „r den som „nnu i dag kallas Rakels gravv†rd.

035:021 Och Israel br”t upp d„rifr†n och slog upp sitt t„lt p† andra sidan om Herdetornet.
035:022 Och medan Israel bodde d„r i landet, gick Ruben †stad och l„grade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick h”ra det.

Och Jakob hade tolv s”ner.
035:023 Leas s”ner voro Ruben, Jakobs f”rstf”dde, vidare Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
035:024 Rakels s”ner voro Josef och Benjamin. 035:025 Bilhas, Rakels tj„nstekvinnas, s”ner voro Dan och Naftali. 035:026 Silpas, Leas tj„nstekvinnas, s”ner voro Gad och Aser. Dessa voro Jakobs s”ner, och de f”ddes †t honom i Paddan-Aram. 035:027 Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det „r Hebron, d„r Abraham och Isak hade bott s†som fr„mlingar. 035:028 Och Isak levde ett hundra †ttio †r; 035:029 d„refter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina f„der, gammal och m„tt p† att leva. Och hans s”ner Esau och Jakob begrovo honom.

036:001 Detta „r ber„ttelsen om Esaus, det „r Edoms, sl„kt.

036:002 Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans d”ttrar: Ada, hetiten Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hiv‚en Sibeon,
036:003 s† ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster. 036:004 Och Ada f”dde Elifas †t Esau, men Basemat f”dde Reguel. 036:005 Och Oholibama f”dde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus s”ner, vilka f”ddes †t honom i Kanaans land.

036:006 Och Esau tog sina hustrur, sina s”ner och d”ttrar och allt sitt husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom som han hade f”rv„rvat i Kanaans land och drog till ett annat land och skilde sig s† fr†n sin broder Jakob. 036:007 Ty deras „godelar voro s† stora att de icke kunde bo tillsammans; landet d„r de uppeh”llo sig r„ckte icke till †t dem, f”r deras boskapshjordars skull.
036:008 Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det „r densamme som Edom.

036:009 Och detta „r ber„ttelsen om Esaus sl„kt, hans som var stamfader f”r edom‚erna, i Seirs bergsbygd.
036:010 Dessa „ro namnen p† Esaus s”ner: Elifas, son till Ada, Esaus hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru. 036:011 Men Elifas’ s”ner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas. 036:012 Och Timna, som var Elifas’, Esaus sons, bihustru, f”dde Amalek †t Elifas. Dessa voro s”ner till Ada, Esaus hustru. 036:013 Men Reguels s”ner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa. Dessa voro s”ner till Basemat, Esaus hustru. 036:014 Men s”ner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon f”dde †t Esau: Jeus, Jaelam och Kora.

036:015 Dessa voro stamfurstarna bland Esaus s”ner: Elifas’, Esaus f”rstf”ddes, s”ner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar, fursten Sefo, fursten Kenas,
036:016 fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek. Dessa voro de furstar som h„rstammade fr†n Elifas, i Edoms land; dessa voro Adas s”ner.
036:017 Och dessa voro Reguels, Esaus sons, s”ner: fursten Nahat, fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de furstar som h„rstammade fr†n Reguel, i Edoms land; dessa voro s”ner till Basemat, Esaus hustru.
036:018 Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, s”ner: fursten Jeus, fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som h„rstammade fr†n Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru. 036:019 Dessa voro Esaus s”ner, och dessa deras stamfurstar. Han „r densamme som Edom.

036:020 Dessa voro hor‚en Seirs s”ner, landets f”rra inbyggare: Lotan, Sobal, Sibeon, Ana,
036:021 Dison, Eser och Disan. Dessa voro hor‚ernas, Seirs s”ners, stamfurstar i Edoms land.
036:022 Men Lotans s”ner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var Timna.
036:023 Och dessa voro Sobals s”ner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam.
036:024 Och dessa voro Sibeons s”ner: Aja och Ana; det var denne Ana som fann de varma k„llorna i ”knen, n„r han vaktade sin fader Sibeons †snor.
036:025 Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter. 036:026 Och dessa voro Disans s”ner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran. 036:027 Och dessa voro Esers s”ner: Bilhan, Saavan och Akan. 036:028 Dessa voro Disans s”ner: Us och Aran. 036:029 Dessa voro hor‚ernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal, fursten Sibeon, fursten Ana,
036:030 fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan. Dessa voro hor‚ernas stamfurstar i Seirs land, var furste f”r sig.

036:031 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan „nnu n†gon israelitisk konung var konung d„r: 036:032 Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba. 036:033 N„r Bela dog, blev Jobab, Seras son, fr†n Bosra, konung efter honom.
036:034 N„r Jobab dog, blev Husam fr†n teman‚ernas land konung efter honom.
036:035 N„r Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna p† Moabs mark; och hans stad hette Avit. 036:036 N„r Hadad dog, blev Samla fr†n Masreka konung efter honom. 036:037 N„r Samla dog, blev Saul fr†n Rehobot vid floden konung efter honom.
036:038 N„r Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom. 036:039 N„r Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom; och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.

036:040 Och dessa „ro namnen p† Esaus stamfurstar, efter deras sl„kter och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten Jetet,
036:041 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon, 036:042 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar, 036:043 fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar, efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning — hans som ock kallas Esau, edom‚ernas stamfader. 037:001 Men Jakob bosatte sig i det land d„r hans fader hade bott s†som fr„mling, n„mligen i Kanaans land.

037:002 Detta „r ber„ttelsen om Jakobs sl„kt. N„r Josef var sjutton †r gammal, gick han, j„mte sina br”der, i vall med f†ren; han f”ljde d† s†som yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, s”ner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om dem.
037:003 Men Israel hade Josef k„rare „n alla sina andra s”ner, eftersom han hade f”tt honom p† sin †lderdom; och han l„t g”ra †t honom en fotsid livkl„dnad.
037:004 D† nu hans br”der s†go att deras fader hade honom k„rare „n alla hans br”der, blevo de h„tska mot honom och kunde icke tala v„nligt till honom.
037:005 D„rtill hade Josef en g†ng en dr”m, som han omtalade f”r sina br”der; sedan hatade de honom „nnu mer. 037:006 Han sade n„mligen till dem: ½H”ren vilken dr”m jag har haft. 037:007 Jag tyckte att vi bundo k„rvar p† f„ltet; och se, min k„rve reste sig upp och blev st†ende, och edra k„rvar st„llde sig runt omkring och bugade sig f”r min k„rve.½
037:008 D† sade hans br”der till honom: ½Skulle du bliva v†r konung, och skulle du r†da ”ver oss?½ Och de hatade honom „nnu mer f”r hans dr”mmars skull och f”r vad han hade sagt.

037:009 Sedan hade han „nnu en annan dr”m som han f”rt„ljde f”r sina br”der; han sade: ½H”ren, jag har haft „nnu en dr”m. Jag tyckte att solen och m†nen och elva stj„rnor bugade sig f”r mig.½ 037:010 N„r han f”rt„ljde detta f”r sin fader och sina br”der, bannade hans fader honom och sade till honom: ½Vad „r detta f”r en dr”m som du har haft? Skulle d† jag och din moder och dina br”der komma och buga oss ned till jorden f”r dig?½ 037:011 Och hans br”der avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt minne.

037:012 D† nu en g†ng hans br”der hade g†tt bort f”r att vakta sin faders f†r i Sikem,
037:013 sade Israel till Josef: ½Se, dina br”der vakta f†ren i Sikem; g”r dig redo, jag vill s„nda dig till dem.½ Han svarade honom: ½Jag „r redo.½
037:014 D† sade han till honom: ½G† och se efter, om det st†r v„l till med dina br”der, och om det st†r v„l till med f†ren, och kom tillbaka till mig med svar.½ S† s„nde han honom †stad fr†n Hebrons dal, och han kom till Sikem.
037:015 D„r m”tte han en man, medan han gick omkring villr†dig p† f„ltet; och mannen fr†gade honom: ½Vad s”ker du?½ 037:016 Han svarade: ½Jag s”ker efter mina br”der; s„g mig var de vakta sin hjord.½
037:017 Mannen svarade: ½De hava brutit upp h„rifr†n; ty jag h”rde dem s„ga: ‘L†t oss g† till Dotain.’½ D† gick Josef vidare efter sina br”der och fann dem i Dotan.
037:018 N„r de nu p† avst†nd fingo se honom, innan han „nnu hade hunnit fram till dem, lade de r†d om att d”da honom. 037:019 De sade till varandra: ½Se, d„r kommer dr”mmaren. 037:020 Upp, l†t oss dr„pa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi s„ga att ett vilddjur har „tit upp honom. S† f† vi se huru det g†r med hans dr”mmar.½
037:021 Men n„r Ruben h”rde detta, ville han r„dda honom undan deras h„nder och sade: ½L†t oss icke sl† ihj„l honom.½ 037:022 Ytterligare sade Ruben till dem: ½Utgjuten icke blod; kasten honom i brunnen h„r i ”knen, men b„ren icke hand p† honom.½ Han ville n„mligen r„dda honom undan deras h„nder och f”ra honom tillbaka till hans fader.
037:023 D† nu Josef kom fram till sina br”der, togo de av honom hans livkl„dnad, den fotsida kl„dnaden som han hade p† sig, 037:024 och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten fanns d„ri.
037:025 D„refter satte de sig ned f”r att „ta. N„r de d† lyfte upp sina ”gon, fingo de se ett t†g av ismaeliter komma fr†n Gilead, och deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och ladanum; de voro p† v„g med detta ned till Egypten. 037:026 D† sade Juda till sina br”der: ½Vad gagn hava vi d„rav att vi dr„pa v†r broder och d”lja hans blod?½
037:027 Nej, l†t oss s„lja honom till ismaeliterna; m† v†r hand icke komma vid honom, ty han „r ju v†r broder, v†rt eget k”tt.½ Och hans br”der lydde honom.
037:028 D† nu midjanitiska k”pm„n kommo d„r f”rbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de s†lde Josef f”r tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa f”rde s† Josef till Egypten.

037:029 N„r sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, d† fanns Josef icke i brunnen. D† rev han s”nder sina kl„der 037:030 och v„nde tillbaka till sina br”der och sade: ½Gossen „r icke d„r, vart skall jag nu taga v„gen?½
037:031 Men de togo Josefs livkl„dnad och slaktade en bock och doppade kl„dnaden i blodet;
037:032 d„refter s„nde de den fotsida livkl„dnaden hem till sin fader och l„to s„ga: ½Denna har vi funnit; se efter, om det „r din sons livkl„dnad eller icke.½
037:033 Och han k„nde igen den och sade: ½Det „r min sons livkl„dnad; ett vilddjur har „tit upp honom, f”rvisso „r Josef ihj„lriven.½ 037:034 Och Jakob rev s”nder sina kl„der och svepte s„cktyg om sina l„nder och s”rjde sin son i l†ng tid.
037:035 Och alla hans s”ner och alla hans d”ttrar kommo f”r att tr”sta honom; men han ville icke l†ta tr”sta sig, utan sade: ½Jag skall med sorg fara ned i d”dsriket till min son.½ S† begr„t hans fader honom.

037:036 Men medaniterna f”rde honom till Egypten och s†lde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och h”vitsman f”r drabanterna. 038:001 Vid den tiden begav sig Juda †stad bort ifr†n sina br”der och sl”t sig till en man i Adullam, som hette Hira. 038:002 D„r fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua, och han tog henne till sig och gick in till henne. 038:003 Och hon blev havande och f”dde en son, och han fick namnet Er. 038:004 ter blev hon havande och f”dde en son och gav honom namnet Onan.
038:005 Och hon f”dde „nnu en son, och †t denne gav hon namnet Sela; och n„r han f”ddes, var Juda i Kesib.
038:006 Och Juda tog †t Er, sin f”rstf”dde, en hustru som hette Tamar. 038:007 Men Er, Judas f”rstf”dde, misshagade HERREN; d„rf”r d”dade HERREN honom.
038:008 D† sade Juda till Onan: ½G† in till din broders hustru, „kta henne i din broders st„lle och skaffa avkomma †t din broder.½ 038:009 Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans egen, l„t han, n„r han gick in till sin broders hustru, det spillas p† jorden, f”r att icke giva avkomma †t sin broder. 038:010 Men det misshagade HERREN att han gjorde s†; d„rf”r d”dade han ocks† honom.
038:011 D† sade Juda till sin sonhustru Tamar: ½Stanna s†som „nka i din faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.½ Han fruktade n„mligen att annars ocks† denne skulle d”, likasom hans br”der. S† gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.

038:012 En l†ng tid d„refter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter sorgetidens slut gick Juda med sin v„n adullamiten Hira upp till Timna, f”r att se efter dem som klippte hans f†r. 038:013 N„r man nu ber„ttade f”r Tamar att hennes sv„rfader gick upp till Timna f”r att klippa sina f†r,
038:014 lade hon av sig sina „nkekl„der och bet„ckte sig med en sl”ja och h”ljde in sig och satte sig vid porten till Enaim p† v„gen till Timna. Ty hon s†g, att fast„n Sela var fullvuxen, blev hon likv„l icke given †t honom till hustru. 038:015 D† nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sk”ka; hon hade ju n„mligen sitt ansikte bet„ckt.
038:016 Och han vek av till henne, d„r hon satt vid v„gen, och sade: ½Kom, l†t mig g† in till dig.½ Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: ½Vad vill du giva mig f”r att f† g† in till mig?½
038:017 Han sade: ½Jag vill s„nda dig en killing ur min hjord.½ Hon svarade: ½Ja, om du giver mig pant, till dess du s„nder den.½ 038:018 Han sade: ½Vad skall jag d† giva dig i pant?½ Hon svarade: ½Din signetring, din snodd och staven som du har i din hand.½ D† gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom.
038:019 Och hon stod upp och gick d„rifr†n och lade av sin sl”ja och kl„dde sig †ter i sina „nkekl„der.
038:020 Och Juda s„nde killingen med sin v„n adullamiten, f”r att f† igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke. 038:021 Och han fr†gade folket d„r p† orten och sade: ½Var „r tempelt„rnan, hon som satt i Enaim vid v„gen?½ De svarade: ½H„r har ingen tempelt„rna varit.½
038:022 Och han kom tillbaka till Juda och sade: ½Jag har icke funnit henne; d„rtill s„ger folket p† orten att ingen tempelt„rna har varit d„r.½
038:023 D† sade Juda: ½M† hon d† beh†lla det, s† att vi icke draga sm„lek ”ver oss. Jag har nu s„nt killingen, men du har icke funnit henne.½

038:024 Vid pass tre m†nader d„refter blev s† ber„ttat f”r Juda: ½Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit havande.½ Juda sade: ½F”ren ut henne till att br„nnas.½ 038:025 Men n„r hon f”rdes ut, s„nde hon bud till sin sv„rfader och l„t s„ga: ½Genom en man som „r „gare till detta har jag blivit havande.½ Och hon l„t s„ga: ½Se efter, vem denna signetring, dessa snodder och denna stav tillh”ra.½ 038:026 Och Juda k„nde igen dem och sade: ½Hon „r i sin r„tt mot mig, eftersom jag icke har givit henne †t min son Sela.½ Men han kom icke mer vid henne.

038:027 N„r hon nu skulle f”da, se, d† funnos tvillingar i hennes liv. 038:028 Och i f”dslostunden stack den ene fram en hand; d† tog hj„lpkvinnan en r”d tr†d och band den om hans hand och sade: ½Denne kom f”rst fram.½
038:029 Men n„r han d„refter †ter drog sin hand tillbaka, se, d† kom hans broder fram; och hon sade: ½Varf”r har du tr„ngt dig fram?½ Och han fick namnet Peres.
038:030 D„refter kom hans broder fram, han som hade den r”da tr†den om sin hand, och han fick namnet Sera.

039:001 Och Josef f”rdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman hos Farao och h”vitsman f”r drabanterna, en egyptisk man, k”pte honom av ismaeliterna som hade f”rt honom ditned. 039:002 Och HERREN var med Josef, s† att han blev en lyckosam man. Och han vistades i sin herres, egyptierns, hus; 039:003 och hans herre s†g att HERREN var med honom, ty allt vad han gjorde l„t HERREN lyckas v„l under hans hand. 039:004 Och Josef fann n†d f”r hans ”gon och fick betj„na honom. Och han satte honom ”ver sitt hus, och allt vad han „gde l„mnade han i hans v†rd.
039:005 Och fr†n den stund d† han hade satt honom ”ver sitt hus och ”ver allt vad han „gde, v„lsignade HERREN egyptierns hus, f”r Josefs skull; och HERRENS v„lsignelse vilade ”ver allt vad han „gde, hemma och p† marken.
039:006 D„rf”r ”verl„t han i Josefs v†rd allt vad han „gde, och sedan han hade f†tt honom till sin hj„lp, bekymrade han sig icke om n†got, utom maten som han sj„lv †t.

Men Josef hade en sk”n gestalt och var sk”n att sk†da. 039:007 Och efter en tid h„nde sig att hans herres hustru kastade sina ”gon p† Josef och sade: ½Ligg hos mig.½ 039:008 Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: ½Se, alltsedan min herre har tagit mig till sin hj„lp, bekymrar han sig icke om n†got i huset, och allt vad han „ger har han l„mnat i min v†rd.
039:009 Han har i detta hus icke st”rre makt „n jag, och intet annat har han f”rbeh†llit sig „n dig allena, eftersom du „r hans hustru. Huru skulle jag d† kunna g”ra s† mycket ont och synda mot Gud?½ 039:010 Och fast„n hon talade s†dant dag efter dag till Josef, h”rde han dock icke p† henne och ville icke ligga hos henne eller vara med henne.
039:011 Men en dag d† han kom in i huset f”r att f”rr„tta sina sysslor, och ingen av husfolket var tillst„des d„rinne, 039:012 fattade hon honom i manteln och sade: ½Ligg hos mig.½ Men han l„mnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut. 039:013 D† hon nu s†g att han hade l„mnat sin mantel i hennes hand och flytt ut,
039:014 ropade hon p† sitt husfolk och sade till dem: ½Sen h„r, han har f”rt hit till oss en hebreisk man, f”r att denne skulle locka oss till l„ttf„rdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos mig; men jag ropade med h”g r”st.
039:015 Och n„r han h”rde att jag hov upp min r”st och ropade, l„mnade han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.½ 039:016 Och hon l„t hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre kom hem;
039:017 d† ber„ttade hon f”r honom detsamma; hon sade: ½Den hebreiske tj„naren som du har f”rt hit till oss kom in till mig, och ville locka mig till l„ttf„rdighet.
039:018 Men d† jag hov upp min r”st och ropade, l„mnade han sin mantel kvar hos mig och flydde ut.½
039:019 N„r nu hans herre h”rde vad hans hustru ber„ttade f”r honom, n„mligen att hans tj„nare hade betett sig mot henne p† detta s„tt, blev hans vrede uppt„nd.
039:020 Och Josefs herre tog honom och l„t s„tta honom i det f„ngelse d„r konungens f†ngar sutto f„ngslade; d„r fick han d† vara i f„ngelse.
039:021 Men HERREN var med Josef och f”rskaffade honom ynnest och l„t honom finna n†d hos f”rest†ndaren f”r f„ngelset. 039:022 Och f”rest†ndaren f”r f„ngelset l„t alla f†ngar som sutto i f„ngelset st† under Josefs uppsikt; och allt vad d„r skulle g”ras, det gjordes genom honom.
039:023 F”rest†ndaren f”r f„ngelset tog sig alls icke av n†got som Josef hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde, det l„t HERREN lyckas v„l.
040:001 En tid h„refter h„nde sig att den egyptiske konungens munsk„nk och hans bagare f”rsyndade sig mot sin herre, konungen av Egypten.
040:002 Och Farao blev f”rt”rnad p† sina tv† hovm„n, ”verste munsk„nken och ”verste bagaren,
040:003 och l„t s„tta dem i f”rvar i drabanth”vitsmannens hus, i samma f„ngelse d„r Josef satt f†ngen.
040:004 Och h”vitsmannen f”r drabanterna anst„llde Josef hos dem till att betj„na dem; och de sutto d„r i f”rvar en tid.

040:005 Medan nu den egyptiske konungens munsk„nk och bagare sutto f†ngna i f„ngelset, hade de b†da under samma natt var sin dr”m, vardera med sin s„rskilda betydelse.
040:006 Och n„r Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de voro bedr”vade.
040:007 D† fr†gade han Faraos hovm„n, som med honom sutto i f”rvar i hans herres hus: ½Varf”r sen I s† sorgsna ut i dag?½ 040:008 De svarade honom: ½Vi hava haft en dr”m, och ingen finnes, som kan uttyda den.½ Josef sade till dem: ½Att giva uttydningen „r ju Guds sak; f”rt„ljen dr”mmen f”r mig.½

040:009 D† f”rt„ljde ”verste munsk„nken sin dr”m f”r Josef och sade till honom: ½Jag dr”mde att ett vintr„d stod framf”r mig; 040:010 p† vintr„det voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott, s† slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor. 040:011 Och jag hade Faraos b„gare i min hand, och jag tog druvorna och pressade ut dem i Faraos b„gare och gav Farao b„garen i handen.½ 040:012 D† sade Josef till honom: ½Detta „r uttydningen: de tre rankorna betyda tre dagar;
040:013 om tre dagar skall Farao upph”ja ditt huvud och s„tta dig †ter p† din plats, s† att du f†r giva Farao b„garen i handen likasom f”rut, d† du var hans munsk„nk.
040:014 Men t„nk p† mig, n„r det g†r dig v„l, s† att du g”r barmh„rtighet med mig och n„mner om mig f”r Farao och skaffar mig ut fr†n detta hus;
040:015 ty jag „r med or„tt bortf”rd fr†n hebr‚ernas land, och icke heller h„r har jag gjort n†got varf”r jag borde s„ttas i f„ngelse.½

040:016 D† nu ”verste bagaren s†g att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: ½Ocks† jag hade en dr”m. Jag tyckte att jag bar tre vetebr”dskorgar p† mitt huvud. 040:017 Och i den ”versta korgen funnos bakverk av alla slag, s†dant som Farao pl„gar „ta; men f†glarna †to d„rav ur korgen p† mitt huvud.½
040:018 D† svarade Josef och sade: ½Detta „r uttydningen: de tre korgarna betyda tre dagar;
040:019 om tre dagar skall Farao upph”ja ditt huvud och taga det av dig; han skall upph„nga dig p† tr„, och f†glarna skola „ta ditt k”tt.½

040:020 P† tredje dagen d„refter, d† det var Faraos f”delsedag, gjorde denne ett g„stabud f”r alla sina tj„nare. D† upph”jde han, bland sina tj„nare, s†v„l ”verste munsk„nkens huvud som ”verste bagarens.
040:021 Han insatte ”verste munsk„nken †ter i hans „mbete, s† att han fick giva Farao b„garen i handen;
040:022 men ”verste bagaren l„t han upph„nga, s†som Josef hade sagt dem i sin uttydning.
040:023 Men ”verste munsk„nken t„nkte icke p† Josef, utan gl”mde honom. 041:001 Tv† †r d„refter h„nde sig att Farao hade en dr”m. Han tyckte sig st† vid Nilfloden.
041:002 Och han s†g sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.
041:003 Sedan s†g han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden; och de st„llde sig bredvid de f”rra korna p† stranden av floden.
041:004 Och de fula och magra korna †to upp de sju vackra och feta korna. D„refter vaknade Farao.
041:005 Men han somnade †ter in och s†g d† i dr”mmen sju ax, frodiga och vackra, v„xa p† samma str†.
041:006 Sedan s†g han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av ”stanvinden;
041:007 och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen. D„refter vaknade Farao och fann att det var en dr”m.

041:008 D† han nu om morgonen var orolig till sinnes, s„nde han ut och l„t kalla till sig alla sp†m„n och alla vise i Egypten. Och Farao f”rt„ljde sina dr”mmar f”r dem; men ingen fanns, som kunde uttyda dem f”r Farao.
041:009 D† talade ”verste munsk„nken till Farao och sade: ½Jag m†ste i dag p†minna om mina synder.
041:010 N„r Farao en g†ng var f”rt”rnad p† sina tj„nare, satte han mig j„mte ”verste bagaren i f„ngelse i drabanth”vitsmannens hus. 041:011 D† hade vi b†da, jag och han, under samma natt en dr”m, och v†ra dr”mmar hade var sin s„rskilda betydelse. 041:012 Och j„mte oss var d„r en ung hebr‚, som var tj„nare hos h”vitsmannen f”r drabanterna. F”r honom f”rt„ljde vi v†ra dr”mmar, och han uttydde dem f”r oss; efter som var och en hade dr”mt gav han en uttydning.
041:013 Och s†som han uttydde f”r oss, s† gick det. Jag blev †ter insatt p† min plats, och den andre blev upph„ngd.½

041:014 D† s„nde Farao och l„t kalla Josef till sig; och man skyndade att f”ra honom ut ur f„ngelset. Och han l„t raka sig och bytte om kl„der och kom inf”r Farao.
041:015 Och Farao sade till Josef: ½Jag har haft en dr”m, och ingen finnes, som kan uttyda den. Men jag har h”rt s„gas om dig, att allenast du f†r h”ra en dr”m, kan du uttyda den.½ 041:016 Josef svarade Farao och sade: ½I min makt st†r det icke; men Gud skall giva Farao ett lyckosamt svar.½
041:017 D† sade Farao till Josef: ½Jag dr”mde att jag stod p† stranden av Nilfloden.
041:018 Och jag s†g sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de betade i vassen.
041:019 Sedan s†g jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett n†gra s† fula som dessa.
041:020 Och de magra och fula korna †to upp de sju f”rsta, feta korna. 041:021 Men n„r de hade sv„ljt ned dem, kunde man icke m„rka att de hade sv„ljt ned dem, utan de f”rblevo fula s†som f”rut. D„refter vaknade jag.
041:022 ter dr”mde jag och s†g d† sju ax, fulla och vackra, v„xa p† samma str†.
041:023 Sedan s†g jag sju andra ax skjuta upp, f”rtorkade, tunna och svedda av ”stanvinden;
041:024 och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade jag f”r sp†m„nnen; men ingen fanns, som kunde f”rklara det f”r mig.½

041:025 D† sade Josef till Farao: ½Faraos dr”mmar hava en och samma betydelse; vad Gud „mnar g”ra, det har han f”rkunnat f”r Farao. 041:026 De sju vackra korna betyda sju †r, de sju vackra axen betyda ock sju †r; dr”mmarna hava en och samma betydelse. 041:027 Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda sju †r, s† ock de sju tomma axen, de som voro svedda av ”stanvinden; sju hunger†r skola n„mligen komma. 041:028 Detta menade jag, n„r jag sade till Farao: Vad Gud „mnar g”ra, det har han l†tit Farao veta.
041:029 Se, sju †r skola komma med stor ymnighet ”ver hela Egyptens land.
041:030 Men efter dem skola sju hunger†r intr„ffa, s†dana, att man skall f”rg„ta all den f”rra ymnigheten i Egyptens land, och hungersn”den skall f”rt„ra landet.
041:031 Och man skall icke hava n†got minne av den f”rra ymnigheten i landet, f”r den hungersn”ds skull som sedan kommer, ty den skall bliva mycket sv†r.
041:032 Men att Farao har haft dr”mmen tv† g†nger, det betyder att detta „r av Gud best„mt, och att Gud skall l†ta det ske snart. 041:033 M† nu allts† Farao utse en f”rst†ndig och vis man, som han kan s„tta ”ver Egyptens land.
041:034 M† Farao g”ra s†; m† han ock f”rordna tillsyningsm„n ”ver landet och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de sju ymniga †ren.
041:035 M† man under dessa kommande goda †r samla in allt som kan tj„na till f”da och hopf”ra s„d under Faraos v†rd i st„derna, f”r att tj„na till f”da, och m† man sedan f”rvara den, 041:036 s† att dessa f”do„mnen finnas att tillg† f”r landet under de sju hunger†r som skola komma ”ver Egyptens land. S† skall landet icke beh”va f”rg†s genom hungersn”den.½

041:037 Det talet behagade Farao och alla hans tj„nare. 041:038 Och Farao sade till sina tj„nare: ½Kunna vi finna n†gon i vilken Guds Ande s† „r som i denne?½
041:039 Och Farao sade till Josef: ½Eftersom Gud har kungjort f”r dig allt detta, finnes ingen som „r s† f”rst†ndig och vis som du. 041:040 Du skall f”rest† mitt hus, och efter dina befallningar skall allt mitt folk r„tta sig; allenast d„ri att tronen f”rbliver min vill jag vara f”rmer „n du.½
041:041 Ytterligare sade Farao till Josef: ½Jag s„tter dig nu ”ver hela Egyptens land.½
041:042 Och Farao tog ringen av sin hand och satte den p† Josefs hand och l„t kl„da honom i kl„der av fint linne och h„ngde den gyllene kedjan om hans hals.
041:043 Och han l„t honom †ka i vagnen n„rmast efter sin egen, och man utropade framf”r honom ½abrek½. Och han satte
honom ”ver hela Egyptens land.
041:044 Och Farao sade till Josef: ½Jag „r Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.½ 041:045 Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, pr„sten i On. Och Josef begav sig ut och bes†g Egyptens land.

041:046 Josef var trettio †r gammal, n„r han stod inf”r Farao, konungen i Egypten. Och Josef gick ut ifr†n Farao och f„rdades omkring i hela Egyptens land.
041:047 Och landet gav under de sju ymniga †ren avkastning i ”verfl”d 041:048 och under dessa sju †r som kommo i Egyptens land samlade han in allt som kunde tj„na till f”da och lade upp det i st„derna. I var s„rskild stad lade han upp de f”do„mnen som man h„mtade ifr†n f„lten d„romkring.
041:049 S† hopf”rde Josef s„d i stor myckenhet, s†som sanden i havet, till dess man m†ste upph”ra att h†lla r„kning p† den, eftersom det var om”jligt att h†lla r„kning p† den.

041:050 Och †t Josef f”ddes tv† s”ner, innan n†got hunger†r kom; de f”ddes †t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, pr„sten i On. 041:051 Och Josef gav †t den f”rstf”dde namnet Manasse, ½ty½, sade han, ½Gud har l†tit mig f”rg„ta all min olycka och hela min faders hus.½ 041:052 Och †t den andre gav han namnet Efraim, ½ty½,
sade han, ½Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land½.

041:053 Men de sju ymniga †ren som f”rst hade kommit i Egyptens land gingo till „nda;
041:054 sedan begynte de sju hunger†ren, s†som Josef hade f”rutsagt. Och hungersn”d uppstod i alla andra l„nder; men i Egyptens land fanns br”d ”verallt.
041:055 Och n„r hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till Farao efter br”d, sade Farao till alla egyptier: ½G†n till Josef, och g”ren vad han s„ger eder.½
041:056 N„r nu allts† hungersn”d var ”ver hela landet, ”ppnade Josef alla f”rr†dshus och s†lde s„d †t egyptierna. Men hungersn”den blev allt st”rre i Egyptens land;
041:057 och fr†n alla l„nder kom man till Josef i Egypten f”r att k”pa s„d, ty hungersn”den blev allt st”rre i alla l„nder.

042:001 Men n„r Jakob f”rnam att s„d fanns i Egypten, sade han till sina s”ner: ½Varf”r st†n I s† r†dl”sa?½
042:002 Och han sade vidare: ½Se, jag har h”rt att i Egypten finnes s„d; faren ditned och k”pen d„rifr†n s„d †t oss, f”r att vi m† leva och icke d”.½
042:003 D† foro tio av Josefs br”der ned f”r att k”pa s„d i Egypten. 042:004 Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob s„nd †stad med sina br”der, ty han fruktade att n†gon olycka kunde h„nda honom. 042:005 S† kommo d†, bland de andra, ocks† Israels s”ner f”r att k”pa s„d; ty hungersn”d r†dde i Kanaans land.

042:006 Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som s†lde s„d †t allt folket i landet. D† nu Josefs br”der kommo dit, f”llo de ned till jorden p† sitt ansikte inf”r honom. 042:007 N„r d† Josef fick se sina br”der, k„nde han igen dem; men han st„llde sig fr„mmande mot dem och tilltalade dem h†rt och fr†gade dem: ½Varifr†n kommen I?½ De svarade: ½Fr†n Kanaans land, f”r att k”pa s„d till f”da †t oss.½ 042:008 Och fast„n Josef k„nde igen sina br”der, k„nde de icke igen honom.
042:009 Men Josef t„nkte p† de dr”mmar som han hade dr”mt om dem. Och han sade till dem: ½I „ren spejare, I haven kommit f”r att se efter, var landet „r utan skydd.½
042:010 De svarade honom: ½Nej, herre, dina tj„nare hava kommit f”r att k”pa s„d till f”da †t sig.
042:011 Vi „ro alla s”ner till en och samma man; vi „ro redliga m„n, dina tj„nare „ro inga spejare.½
042:012 Men han sade till dem: ½Jo, I haven kommit f”r att se efter, var landet „r utan skydd.½
042:013 De svarade: ½Vi, dina tj„nare, „ro tolv br”der, s”ner till en och samma man i Kanaans land; men den yngste „r nu hemma hos v†r fader, och en „r icke mer till.½
042:014 Josef sade till dem: ½Det „r s†som jag sade eder: I „ren spejare.
042:015 Och p† detta s„tt vill jag pr”va eder: s† sant Farao lever, I skolen icke slippa h„rifr†n, med mindre eder yngste broder kommer hit.
042:016 En av eder m† fara och h„mta hit eder broder. Men I andra skolen stanna s†som f†ngar, f”r att jag s† m† pr”va om I haven talat sanning. Ty om s† icke „r, d† „ren I spejare, s† sant Farao lever.½
042:017 D„refter l„t han h†lla dem allasammans i f„ngelse under tre dagar.

042:018 Men p† tredje dagen sade Josef till dem: ½Om I viljen leva, s† g”ren p† detta s„tt, ty jag fruktar Gud: 042:019 „ren I redliga m„n, s† m† en av eder, I br”der, stanna s†som f†nge i huset d„r I haven suttit f„ngslade; men I andra m†n fara eder v„g, och f”ra hem med eder den s„d som I haven k”pt till hj„lp mot hungersn”den hemma hos eder.
042:020 F”ren sedan eder yngste broder hit till mig; om s† edra ord visa sig vara sanna, skolen I slippa att d”.½ Och de m†ste g”ra s†. 042:021 Men de sade till varandra: ½F”rvisso hava vi dragit skuld ”ver oss genom det som vi gjorde mot v†r broder; ty vi s†go hans sj„ls †ngest, n„r han bad oss om misskund, och vi ville dock icke lyssna till honom. D„rf”r hava vi sj„lva kommit i denna †ngest.½
042:022 Ruben svarade dem: ½Sade jag icke till eder: ‘F”rsynden eder icke p† gossen’? Men I lyssnaden icke till mig; se, d„rf”r utkr„ves nu hans blod.½
042:023 Men de visste icke att Josef f”rstod detta, ty han talade med dem genom tolk.
042:024 Och han v„nde sig bort ifr†n dem och gr„t. Sedan v„nde han sig †ter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras krets och l„t f„ngsla honom inf”r deras ”gon.

042:025 Och Josef bj”d att man skulle fylla deras s„ckar med s„d, och l„gga vars och ens penningar tillbaka i hans s„ck, och giva dem kost f”r resan. Och man gjorde s† med dem. 042:026 Och de lastade s„den p† sina †snor och foro d„rifr†n. 042:027 Men n„r vid ett vilost„lle en av dem ”ppnade sin s„ck f”r att giva foder †t sin †sna, fick han se sina penningar ligga ”verst i s„cken.
042:028 D† sade han till sina br”der: ½Mina penningar hava blivit lagda hit tillbaka; se, de „ro h„r i min s„ck.½ D† blevo de utom sig av h„pnad och s†go f”rskr„ckta p† varandra och sade: ½Vad har Gud gjort mot oss!½

042:029 N„r de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, ber„ttade de f”r honom allt vad som hade h„nt dem och sade: 042:030 ½Mannen som var herre d„r i landet tilltalade oss h†rt och behandlade oss s†som om vi ville bespeja landet. 042:031 Men vi sade till honom: ‘Vi „ro redliga m„n och inga spejare; 042:032 vi „ro tolv br”der, samma faders s”ner; en „r icke mer till, och den yngste „r nu hemma hos v†r fader i Kanaans land.’ 042:033 Men mannen som var herre i landet svarade oss: ‘D„rav skall jag veta att I „ren redliga m„n: l„mnen kvar hos mig en av eder, I br”der; tagen s† vad I haven k”pt till hj„lp mot hungersn”den hemma hos eder, och faren eder v„g.
042:034 Sedan m†n I f”ra eder yngste broder hit till mig, s† kan jag veta att I icke „ren spejare, utan redliga m„n. D† skall jag giva eder broder tillbaka †t eder, och I skolen fritt f† draga omkring i landet.

042:035 N„r de sedan t”mde sina s„ckar, fann var och en sin penningpung i sin s„ck. Och d† de och deras fader fingo se penningpungarna, blevo de f”rskr„ckta.
042:036 Och Jakob, deras fader, sade till dem: ½I g”ren mig barnl”s; Josef „r borta, Simeon „r borta, Benjamin viljen I ock taga ifr†n mig; ”ver mig kommer allt detta.½ 042:037 D† svarade Ruben sin fader och sade: ½Mina b†da s”ner m† du d”da, om jag icke f”r honom †ter till dig. Anf”rtro honom †t mig, jag skall f”ra honom tillbaka till dig.½ 042:038 Men han svarade: ½Min son f†r icke fara ditned med eder. Hans broder „r ju d”d, och han „r allena kvar; om nu n†gon olycka h„nde honom p† den resa I viljen f”retaga, s† skullen I bringa mina gr† h†r med sorg ned i d”dsriket.½ 043:001 Men hungersn”den var sv†r i landet. 043:002 Och n„r de hade f”rt„rt den s„d som de hade h„mtat fr†n Egypten, sade deras fader till dem: ½Faren tillbaka och k”pen litet s„d till f”da †t oss.½
043:003 Men Juda svarade honom och sade: ½Mannen betygade h”gtidligt och sade till oss: ‘I f†n icke komma inf”r mitt ansikte, med mindre eder broder „r med eder.’
043:004 Om du nu l†ter v†r broder f”lja med oss, s† skola vi fara ned och k”pa s„d till f”da †t dig.
043:005 Men om du icke l†ter honom f”lja med oss, s† vilja vi icke fara, ty mannen sade till oss: ‘I f†n icke komma inf”r mitt ansikte, med mindre eder broder „r med eder.’
043:006 D† sade Israel: ½Varf”r gjorden I s† illa mot mig och ber„ttaden f”r mannen att I haden „nnu en broder?½ 043:007 De svarade: ½Mannen fr†gade noga om oss och v†r sl„kt; han sade: ‘Lever eder fader „nnu? Haven I n†gon broder?’ D† omtalade vi f”r honom huru det f”rh”ll sig. Kunde vi veta att han skulle s„ga: ‘F”ren eder broder hitned’?½
043:008 Och Juda sade till sin fader Israel: ½L†t ynglingen f”lja med mig, s† vilja vi st† upp och begiva oss †stad, f”r att vi m† leva och icke d”, vi sj„lva och du och v†ra kvinnor och barn. 043:009 Jag vill ansvara f”r honom; av min hand m† du utkr„va honom. Om jag icke f”r honom †ter till dig och st„ller honom inf”r ditt ansikte, s† vill jag vara en syndare inf”r dig i all min tid. 043:010 Sannerligen, om vi icke hade dr”jt s† l„nge, s† skulle vi redan hava varit tillbaka f”r andra g†ngen.½
043:011 D† svarade deras fader Israel dem: ½M†ste det s† vara, s† g”ren nu p† detta s„tt: tagen av landets b„sta frukt i edra s„ckar och f”ren det till mannen s†som sk„nk, litet balsam och litet honung, dragantgummi och ladanum, pistacien”tter och mandlar. 043:012 Och tagen dubbla summan penningar med eder, s† att I f”ren tillbaka dit med eder de penningar som I haven f†tt igen ”verst i edra s„ckar. Kanh„nda var det ett misstag. 043:013 Tagen ock eder broder med eder, och st†n upp och faren tillbaka till mannen.
043:014 Men Gud den Allsm„ktige l†te eder finna barmh„rtighet inf”r mannen, s† att han tillst„djer eder andre broder och Benjamin att †terv„nda med eder. Men skall jag bliva barnl”s, s† m† det d† ske.½

043:015 D† togo m„nnen de n„mnda sk„nkerna och togo med sig dubbla summan penningar, d„rtill ock Benjamin, och stodo upp och foro ned till Egypten och tr„dde inf”r Josef. 043:016 D† nu Josef s†g att Benjamin var med dem, sade han till sin hovm„stare: ½F”r dessa m„n in i mitt hus; och l†t slakta och tillreda en m†ltid, ty m„nnen skola „ta middag med mig.½ 043:017 Och mannen gjorde s†som Josef hade sagt och f”rde m„nnen in i Josefs hus.
043:018 Och m„nnen blevo f”rskr„ckta, n„r de f”rdes in i Josefs hus; de sade: ½Det „r p† grund av penningarna vi f”ras hitin, de penningar som f”rra g†ngen kommo tillbaka i v†ra s„ckar; ty han vill nu st”rta sig p† oss och ”verfalla oss och g”ra oss sj„lva till tr„lar och taga ifr†n oss v†ra †snor.½ 043:019 Och de tr„dde fram till Josefs hovm„stare och talade med honom vid ing†ngen till huset
043:020 och sade: ½H”r oss, herre. N„r vi f”rra g†ngen voro h„rnere f”r att k”pa s„d till f”da †t oss
043:021 och sedan kommo till ett vilost„lle och ”ppnade v†ra s„ckar, d† fann var och en av oss sina penningar ”verst i sin s„ck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu f”rt tillbaka med oss.
043:022 Och vi hava tagit andra penningar med oss f”r att k”pa s„d till f”da †t oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i v†ra s„ckar.½
043:023 D† svarade han: ½Varen vid gott mod, frukten icke; det „r eder Gud och eder faders Gud som har l†tit eder finna en skatt i edra s„ckar; edra penningar har jag f†tt.½ Sedan h„mtade han Simeon ut till dem.
043:024 Och han f”rde m„nnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att tv† sina f”tter och gav foder †t deras †snor. 043:025 Och de st„llde i ordning sina sk„nker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade f†tt h”ra att de skulle „ta d„r.

043:026 N„r sedan Josef hade kommit hem, f”rde de sk„nkerna, som de hade med sig, in till honom i huset och f”llo ned f”r honom till jorden.
043:027 Och han h„lsade dem och fr†gade: ½St†r det v„l till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han „nnu?½ 043:028 De svarade: ½Ja, det st†r v„l till med v†r fader, din tj„nare; han lever „nnu.½ Och de bugade sig och f”llo ned f”r honom. 043:029 Och n„r han lyfte upp sina ”gon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, fr†gade han: ½Žr detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig?½ D„rp† sade han: ½Gud vare dig n†dig, min son.½
043:030 Men Josef br”t av sitt tal, ty hans hj„rta uppr”rdes av k„rlek till brodern, och han s”kte tillf„lle att gr†ta ut och gick in i sin kammare och gr„t d„r.
043:031 D„refter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han †ter ut och betvang sig och sade: ½S„tten fram mat.½ 043:032 Och de satte fram s„rskilt f”r honom och s„rskilt f”r dem och s„rskilt f”r de egyptier som †to tillsammans med honom; ty egyptierna f† icke „ta tillsammans med hebr‚erna; s†dant „r n„mligen en styggelse f”r egyptierna.
043:033 Och de fingo sina platser mitt emot honom, den f”rstf”dde fr„mst s†som den f”rstf”dde, sedan de yngre, var och en efter sin †lder; och m„nnen s†go med f”rundran p† varandra. 043:034 Och han l„t b„ra till dem av r„tterna p† sitt bord, och Benjamin fick fem g†nger s† mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom.
044:001 D„refter bj”d han sin hovm„stare och sade: ½Fyll m„nnens s„ckar med s„d, s† mycket de kunna rymma, och l„gg vars och ens penningar ”verst i hans s„ck.
044:002 Och min b„gare, silverb„garen, skall du l„gga ”verst i den yngstes s„ck, tillika med penningarna f”r hans s„d.½ Och han gjorde s†som Josef hade sagt.
044:003 Om morgonen, d† det blev dager, fingo m„nnen fara med sina †snor.
044:004 Men n„r de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef till sin hovm„stare: ½St† upp och s„tt efter m„nnen; och n„r du hinner upp dem, s† s„g till dem: ‘Varf”r haven I l”nat gott med ont?
044:005 Det „r ju just den b„garen som min herre dricker ur, och som han pl„gar sp† med. Det „r en ond g„rning I haven gjort.’½

044:006 N„r han nu hann upp dem, sade han detta till dem. 044:007 D† svarade de honom: ½Varf”r talar min herre s†? Bort det, att dina tj„nare skulle g”ra s†dant!
044:008 De penningar som vi funno ”verst i v†ra s„ckar hava vi ju f”rt tillbaka till dig fr†n Kanaans land. Huru skulle vi d† kunna vilja stj„la silver eller guld ur din herres hus? 044:009 Den bland dina tj„nare, som den finnes hos, han m† d”; d„rtill vilja vi andra bliva min herres tr„lar.½ 044:010 Han svarade: ½Ja, vare det s†som I haven sagt; den som den finnes hos, han skall bliva min tr„l. Men I andra skolen vara utan skuld.½
044:011 Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin s„ck p† jorden, och ”ppnade var och en sin s„ck.
044:012 Och han begynte att s”ka hos den „ldste och slutade hos den yngste; och b„garen fanns i Benjamins s„ck. 044:013 D† revo de s”nder sina kl„der och lastade †ter var och en sin †sna och v„nde tillbaka till staden.

044:014 Och Juda och hans br”der gingo in i Josefs hus, d„r denne „nnu var kvar; och de f”llo ned till jorden f”r honom. 044:015 D† sade Josef till dem: ½Vad haven I gjort! F”rstoden I icke att en man s†dan som jag kan sp†?½
044:016 Juda svarade: Vad skola vi s„ga till min herre, vad skola vi tala, och huru skola vi r„ttf„rdiga oss? Gud har funnit dina tj„nares missg„rning. Se, vi „ro min herres tr„lar, vi andra s†v„l som den som b„garen har blivit funnen hos.½ 044:017 Men han sade: ½Bort det, att jag skulle s† g”ra! Den som b„garen har blivit funnen hos, han skall bliva min tr„l. Men I andra m†n i frid fara hem till eder fader.½

044:018 D† tr„dde Juda fram till honom och sade: ½H”r mig, herre; l†t din tj„nare tala ett ord inf”r min herre, och m† din vrede icke uppt„ndas mot din tj„nare; ty du „r s†som Farao. 044:019 Min herre fr†gade sina tj„nare och sade: ‘Haven I eder fader eller n†gon broder „nnu d„rhemma?’
044:020 Och vi svarade min herre: ‘Vi hava en †ldrig fader och en son till honom, en som „r f”dd p† hans †lderdom och „nnu „r ung; men en broder till denne „r d”d, s† att han allena „r kvar efter sin moder, och hans fader har honom k„r.’
044:021 D† sade du till dina tj„nare: ‘F”ren honom hitned till mig, s† att jag kan l†ta mitt ”ga vila p† honom.’ 044:022 Och vi svarade min herre: ‘Ynglingen kan icke l„mna sin fader, ty om han l„mnade sin fader, s† skulle denne d”.’ 044:023 Men du sade till dina tj„nare: ‘Om eder yngste broder icke f”ljer med eder hitned, s† f†n I icke mer komma inf”r mitt ansikte.’
044:024 N„r vi d„refter hade kommit hem till din tj„nare, min fader, ber„ttade vi f”r honom vad min herre hade sagt. 044:025 Och n„r sedan v†r fader sade: ‘Faren tillbaka och k”pen litet s„d till f”da †t oss’,
044:026 svarade vi: ‘Vi kunna icke fara ditned; allenast p† det villkoret vilja vi fara, att v†r yngste broder f”ljer med oss; ty vi f† icke komma inf”r mannens ansikte om v†r yngste broder icke „r med oss.
044:027 Men din tj„nare, min fader, sade till oss: ‘I veten sj„lva att min hustru har f”tt †t mig tv† s”ner,
044:028 och den ene gick bort ifr†n mig, och jag sade: f”rvisso „r han ihj„lriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden. 044:029 Om I nu tagen ocks† denne ifr†n mig och n†gon olycka h„nder honom, s† skolen I bringa mina gr† h†r med j„mmer ned i d”dsriket.’
044:030 Om jag allts† kommer hem till din tj„nare, min fader, utan att vi hava med oss ynglingen, som v†r faders hj„rta „r s† f„st vid, 044:031 d† bliver det hans d”d, n„r han ser att ynglingen icke „r med; och dina tj„nare skulle s† bringa din tj„nares, v†r faders, gr† h†r med sorg ned i d”dsriket.
044:032 Ty jag, din tj„nare, har lovat min fader att ansvara f”r ynglingen och har sagt, att om jag icke f”r denne till honom igen, s† vill jag vara en syndare inf”r min fader i all min tid. 044:033 L†t nu d„rf”r din tj„nare stanna kvar hos min herre s†som tr„l, i ynglingens st„lle, men l†t ynglingen fara hem med sina br”der. 044:034 Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava ynglingen med mig? Jag f”rm†r icke se den j„mmer som d† skulle komma ”ver min fader.½
045:001 D† kunde Josef icke l„ngre betvinga sig inf”r alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: ½M† alla g† ut h„rifr†n.½ Och ingen fick stanna inne hos Josef, n„r han gav sig till k„nna f”r sina br”der.
045:002 Och han brast ut i h”gljudd gr†t, s† att egyptierna h”rde det; ocks† Faraos husfolk h”rde det.
045:003 Och Josef sade till sina br”der: ½Jag „r Josef. Lever min fader „nnu?½ Men hans br”der kunde icke svara honom, s† f”rskr„ckta blevo de f”r honom.
045:004 D† sade Josef till sina br”der: ½Kommen hitfram till mig.½ Och n„r de kommo fram, sade han: ½Jag „r Josef, eder broder, som I s†lden till Egypten.
045:005 Men varen nu icke bedr”vade och gr„men eder icke d„r”ver att I haven s†lt mig hit: ty f”r att bevara m„nniskors liv har Gud s„nt mig hit f”re eder.
045:006 I tv† †r har nu hungersn”d varit i landet, och „nnu †terst† fem †r under vilka man varken skall pl”ja eller sk”rda. 045:007 Men Gud s„nde mig hit f”re eder, f”r att I skullen bliva kvar p† jorden och beh†llas vid liv, ja, till r„ddning f”r m†nga. 045:008 S† haven nu icke I s„nt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos h”gste r†dgivare och till en herre ”ver hela hans hus och till en furste ”ver hela Egyptens land. 045:009 Skynden eder nu och faren hem till min fader, och s„gen till honom: ‘S† s„ger din son Josef: Gud har satt mig till en herre ”ver hela Egypten; kom ned till mig, dr”j icke. 045:010 Du skall f† bo i landet Gosen och vara mig n„ra, du med dina barn och barnbarn, dina f†r och f„kreatur och allt vad som tillh”r dig.
045:011 Jag vill d„r f”rs”rja dig — ty „nnu †terst† fem hunger†r — s† att varken du eller ditt hus eller n†gon som h”r dig till skall lida n”d.
045:012 I sen ju med egna ”gon, ocks† min broder Benjamin ser med egna ”gon, att det „r jag, som med egen mun talar till eder. 045:013 Ber„tten nu f”r min fader om all min h„rlighet i Egypten och om allt vad I haven sett, och skynden eder att f”ra min fader hitned.½
045:014 S† f”ll han sin broder Benjamin om halsen och gr„t, och Benjamin gr„t vid hans hals.
045:015 Och han kysste alla sina br”der och gr„t i deras armar. Sedan samtalade hans br”der med honom.

045:016 N„r nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs br”der hade kommit, behagade detta Farao och hans tj„nare v„l. 045:017 Och Farao sade till Josef: ½S„g till dina br”der: ‘Detta skolen I g”ra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land; 045:018 h„mten s† eder fader och edert folk och kommen hit till mig, s† skall jag giva eder det b„sta som finnes i Egyptens land, och I skolen f† „ta av landets fetma.’
045:019 Allts† bjuder jag dig nu att s„ga: ‘Detta skolen I g”ra: tagen eder vagnar i Egyptens land f”r edra sp„da barn och edra hustrur, och h„mten eder fader och kommen hit. 045:020 Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det b„sta som finnes i hela Egyptens land skall h”ra eder till.’½ 045:021 Israels s”ner gjorde s†, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos befallning, och gav dem kost f”r resan. 045:022 Och han gav †t dem alla var sin h”gtidsdr„kt, men †t Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem h”gtidsdr„kter. 045:023 Och till sin fader s„nde han likaledes g†vor: tio †snor, lastade med det b„sta Egypten hade, och tio †sninnor, lastade med s„d och br”d och andra livsmedel †t hans fader f”r resan. 045:024 D„refter l„t han sina br”der fara, och de beg†vo sig †stad; och han sade till dem: ½Kiven icke p† v„gen.½ 045:025 S† foro de upp fr†n Egypten och kommo till sin fader Jakob i Kanaans land;
045:026 och de ber„ttade f”r honom och sade: ½Josef lever „nnu, och han „r en furste ”ver hela Egyptens land.½ D† greps hans hj„rta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
045:027 Men n„r de omtalade f”r honom allt vad Josef hade sagt till dem, och n„r han s†g vagnarna som Josef hade s„nt f”r att h„mta honom, d† fick deras fader Jakobs ande †ter liv. 045:028 Och Israel sade: ½Det „r nog; min son Josef lever „nnu. Jag vill fara och se honom, f”rr„n jag d”r.½ 046:001 Och Israel br”t upp med allt vad honom tillh”rde. Och n„r han kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer †t sin fader Isaks Gud.
046:002 Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: ½Jakob! Jakob!½ Han svarade: ½H„r „r jag.½
046:003 D† sade han: ½Jag „r Gud, din faders Gud; frukta icke f”r att draga ned till Egypten, ty d„r skall jag g”ra dig till ett stort folk.
046:004 Jag skall sj„lv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock f”ra dig †ter upp d„rifr†n; och Josefs hand skall tillsluta dina ”gon.½

046:005 Och Jakob br”t upp fr†n Beer-Seba; och Israels s”ner satte sin fader Jakob och sina sp„da barn och sina hustrur p† vagnarna som Farao hade s„nt f”r att h„mta honom.
046:006 Och de togo sin boskap och de „godelar som de hade f”rv„rvat i Kanaans land och kommo s† till Egypten, Jakob och alla hans avkomlingar med honom.
046:007 Sina s”ner och sons”ner, sina d”ttrar och sond”ttrar, alla sina avkomlingar, f”rde han med sig till Egypten.

046:008 Dessa „ro namnen p† Israels barn som kommo till Egypten:

Jakob och hans s”ner. Jakobs f”rstf”dde var Ruben, 046:009 och Rubens s”ner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi. 046:010 Simeons s”ner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son.
046:011 Levis s”ner voro Gerson, Kehat och Merari. 046:012 Judas s”ner voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera — men Er och Onan dogo i Kanaans land — och Peres’ s”ner voro Hesron och Hamul.
046:013 Isaskars s”ner voro Tola, Puva, Job och Simron. 046:014 Sebulons s”ner voro Sered, Elon och Jaleel. 046:015 Dessa voro Leas s”ner, de som hon f”dde †t Jakob i Paddan-Aram; tillika f”dde hon †t honom dottern Dina. S”ner och d”ttrar utgjorde tillsammans trettiotre personer. 046:016 Gads s”ner voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi och Areli.
046:017 Asers s”ner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster var Sera; men Berias s”ner voro Heber och Malkiel. 046:018 Dessa voro s”ner till Silpa, som Laban hade givit †t sin dotter Lea, och dessa f”dde hon †t Jakob, sexton personer. 046:019 Rakels, Jakobs hustrus, s”ner voro Josef och Benjamin. 046:020 Och de s”ner som f”ddes †t Josef i Egyptens land voro Manasse och Efraim; de f”ddes †t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, pr„sten i On.
046:021 Och Benjamins s”ner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman, Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard. 046:022 Dessa voro Rakels s”ner, de som f”ddes †t Jakob, tillsammans fjorton personer.
046:023 Dans s”ner voro Husim.
046:024 Naftalis s”ner voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem. 046:025 Dessa voro s”ner till Bilha, som Laban hade givit †t sin dotter Rakel, och dessa f”dde hon †t Jakob, tillsammans sju personer. 046:026 De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utg†tt fr†n hans l„nd, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, f”rutom Jakobs sonhustrur.
046:027 Och Josefs s”ner, vilka f”ddes †t honom i Egypten, voro tv†. De personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde tillsammans sjuttio.

046:028 Och han s„nde Juda framf”r sig till Josef, f”r att denne skulle visa honom v„gen till Gosen. S† kommo de till landet Gosen. 046:029 Och Josef l„t sp„nna f”r sin vagn och for upp till Gosen f”r att m”ta sin fader Israel. Och n„r han kom fram till honom, f”ll han honom om halsen och gr„t l„nge vid hans hals. 046:030 Och Israel sade till Josef: ½Nu vill jag g„rna d”, sedan jag har sett ditt ansikte och sett att du „nnu lever.½

046:031 D„refter sade Josef till sina br”der och sin faders folk: ½Jag vill fara upp och ber„tta f”r Farao och s„ga till honom: ‘Mina br”der och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans land, hava kommit till mig.
046:032 Och dessa m„n „ro f†rherdar, ty de hava idkat boskapssk”tsel; och sina f†r och f„kreatur och allt vad de „ga hava de f”rt med sig.’
046:033 N„r sedan Farao kallar eder till sig och fr†gar: ‘Vad „r edert yrke?’,
046:034 skolen I svara: ‘Vi, dina tj„nare, hava idkat boskapssk”tsel fr†n v†r ungdom „nda till nu, vi s†v„l som v†ra f„der.’ S† skolen I f† bo i landet Gosen; ty alla f†rherdar „ro en styggelse f”r egyptierna.½
047:001 Och Josef kom och ber„ttade f”r Farao och sade: ½Min fader och mina br”der hava kommit fr†n Kanaans land med sina f†r och f„kreatur och allt vad de „ga; och de „ro nu i landet Gosen.½ 047:002 Och han hade bland sina br”der tagit ut fem m„n; dem st„llde han fram inf”r Farao.
047:003 D† fr†gade Farao hans br”der: ½Vad „r edert yrke?½ De svarade Farao: ½Dina tj„nare „ro f†rherdar, s†som ock v†ra f„der hava varit.½
047:004 Och de sade ytterligare till Farao: ½Vi hava kommit f”r att bo n†gon tid h„r i landet; ty dina tj„nare hade intet bete f”r sina f†r, eftersom hungersn”den „r s† sv†r i Kanaans land. S† l†t nu dina tj„nare bo i landet Gosen.½
047:005 D† sade Farao till Josef: ½Din fader och dina br”der hava allts† nu kommit till dig.
047:006 Egyptens land ligger ”ppet f”r dig; i den b„sta delen av landet m† du l†ta din fader och dina br”der bo. M† de bo i landet Gosen, och ifall du vet om n†gra bland dem att de „ro dugande m„n, s† s„tt dessa till uppsyningsm„n ”ver min boskap.½

047:007 Sedan h„mtade Josef sin fader Jakob och f”rde honom fram inf”r Farao, och Jakob h„lsade Farao.
047:008 Men Farao fr†gade Jakob: ½Huru h”g „r din †lder?½ 047:009 Jakob svarade Farao: ½Min vandringstid har varat ett hundra trettio †r. F† och onda hava mina levnads†r varit, de n† icke upp till antalet av mina f„ders levnads†r under deras vandringstid.½
047:010 Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifr†n honom. 047:011 Men Josef l„t sin fader och sina br”der bo i Egyptens land och gav dem besittning d„r, i den b„sta delen av landet, i landet Rameses, s†som Farao hade bjudit.
047:012 Och Josef f”rs”rjde sin fader och sina br”der och hela sin faders hus, och gav var och en underh†ll efter antalet av hans barn.

047:013 Men ingenst„des i landet fanns br”d, ty hungersn”den var mycket sv†r, s† att Egyptens land och Kanaans land f”rsm„ktade av hunger.
047:014 Och f”r den s„d som folket k”pte samlade Josef till sig alla penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och Josef l„t f”ra penningarna in i Faraos hus. 047:015 Men n„r penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans land, kommo alla egyptier till Josef och sade: ½Giv oss br”d; icke vill du v„l att vi skola d” i din †syn? Vi hava ju inga penningar mer.½
047:016 Josef svarade: ½F”ren hit eder boskap, s† skall jag giva eder br”d i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven n†gra penningar.½
047:017 D† f”rde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem br”d i utbyte mot deras h„star, f†r, f„kreatur och †snor. S† underh”ll han dem det †ret och gav dem br”d i utbyte mot all deras boskap. 047:018 S† gick detta †r till „nda. Men det f”ljande †ret kommo de †ter till honom och sade till honom: ½Vi vilja icke d”lja det f”r min herre: penningarna „ro slut, och den boskap vi „gde har kommit i min herres „go; intet annat finnes nu kvar att giva †t min herre „n v†ra kroppar och v†r jord. 047:019 Icke vill du att vi skola f”rg†s inf”r dina ”gon, vi med v†r †kerjord? K”p oss och v†r jord f”r br”d, s† vilja vi med v†r jord bliva Faraos tr„lar; giv oss allenast uts„de, f”r att vi m† leva och icke d”, och f”r att jorden icke m† l„ggas ”de.½ 047:020 D† k”pte Josef all jord i Egypten †t Farao; ty egyptierna s†lde var och en sin †ker, eftersom hungersn”den s† sv†rt tryckte dem. S† blev jorden Faraos egendom.
047:021 Och folket f”rflyttade han till st„derna, fr†n den ena „ndan av Egyptens omr†de till den andra.
047:022 Allenast pr„sternas jord k”pte han icke, ty pr„sterna hade sitt best„mda underh†ll av Farao, och de levde av det best„mda underh†ll som Farao gav dem; d„rf”r beh”vde de icke s„lja sin jord.
047:023 Och Josef sade till folket: ½Se, jag har nu k”pt eder och eder jord †t Farao. D„r haven I uts„de; bes†n nu jorden. 047:024 Och n„r gr”dan kommer in, skolen I giva en femtedel †t Farao; men fyra femtedelar skolen I sj„lva hava till uts„de p† †kern och till f”da f”r eder och dem som I haven i edra hus och till f”da f”r edra barn.½
047:025 De svarade: ½Du har beh†llit oss vid liv; l†t oss finna n†d f”r min herres ”gon, s† vilja vi vara Faraos tr„lar.½ 047:026 S† gjorde Josef det till en stadga, som „nnu i dag g„ller f”r Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen †t Farao. Allenast pr„sternas jord blev icke Faraos egendom.

047:027 S† bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo sina besittningar d„r och voro fruktsamma och f”r”kade sig storligen.
047:028 Och Jakob levde sjutton †r i Egyptens land, s† att hans levnads†lder blev ett hundra fyrtiosju †r. 047:029 D† nu tiden n„rmade sig att Israel skulle d”, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: ½Om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, s† l„gg din hand under min l„nd och lova att visa mig din k„rlek och trofasthet d„rmed att du icke begraver mig i Egypten;
047:030 fastmer, n„r jag har g†tt till vila hos mina f„der, skall du f”ra mig fr†n Egypten och begrava mig i deras grav.½ Han svarade: ½Jag skall g”ra s†som du har sagt.½ 047:031 Men han sade: ½Giv mig din ed d„rp†.½ Och han gav honom sin ed. D† tillbad Israel, b”jd mot s„ngens huvudg„rd. 048:001 En tid h„refter blev det sagt till Josef: ½Din fader „r nu sjuk.½ D† tog han med sig sina b†da s”ner, Manasse och Efraim. 048:002 Och man ber„ttade f”r Jakob och sade: ½Din son Josef har nu kommit till dig.½ D† tog Israel styrka till sig och satte sig upp i s„ngen.
048:003 Och Jakob sade till Josef: ½Gud den Allsm„ktige uppenbarade sig f”r mig i Lus i Kanaans land och v„lsignade mig 048:004 och sade till mig: ‘Se, jag skall g”ra dig fruktsam och f”r”ka dig och l†ta skaror av folk komma av dig, och skall giva †t din s„d efter dig detta land till ev„rdlig besittning.’ 048:005 Dina b†da s”ner, som „ro f”dda †t dig i Egyptens land, innan jag kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon. 048:006 Men de barn som du har f”tt efter dem skola vara dina; de skola b„ra sina br”ders namn i dessas arvedel. 048:007 Se, n„r jag kom fr†n Paddan, dog Rakel ifr†n mig i Kanaans land, under resan, d† det „nnu var ett stycke v„g fram till Efrat; och jag begrov henne d„r vid v„gen till Efrat.½ St„llet heter nu Bet-Lehem.

048:008 D† nu Israel fick se Josefs s”ner, sade han: ½Vilka „ro dessa?½ 048:009 Josef svarade sin fader: ½Det „r mina s”ner, som Gud har givit mig h„r.½ D† sade han: ½F”r dem hit till mig, p† det att jag m† v„lsigna dem.½