The Bible, in Swedish, both Testaments (page 7)

018:024 Ty den tionde som Israels barn giva †t HERREN s†som g„rd, den giver jag †t leviterna till arvedel. D„rf”r „r det som jag s„ger om dem att de icke skola hava n†gon arvedel bland Israels barn.

018:025 Och HERREN talade till Mose och sade: 018:026 Till leviterna skall du s† tala och s„ga: N„r I av Israels barn mottagen den tionde som jag har best„mt att I skolen f† av dem s†som eder arvedel, d† skolen I d„rav giva en g„rd †t HERREN, en tionde av tionden.
018:027 Och denna eder g„rd skall s† anses, som n„r andra giva s„d fr†n logen och vin och olja fr†n pressen.
018:028 P† detta s„tt skolen ock I av all tionde som I mottagen av Israels barn giva en g„rd †t HERREN; och denna HERRENS g„rd av tionden skolen I giva †t pr„sten Aron.
018:029 Av alla g†vor som I f†n skolen giva †t HERREN hela den g„rd som tillkommer honom; av allt det b„sta av g†vorna skolen I giva den, s†dant bland dessa som passar till heliga g†vor. 018:030 Och du skall s„ga till dem: N„r I nu given s†som g„rd det b„sta av dem, skall denna leviternas g†va s† anses, som n„r andra giva vad loge och press avkasta.
018:031 I med edert husfolk m†n „ta det p† vilken plats som helst; ty det „r eder l”n f”r eder tj„nstg”ring vid uppenbarelset„ltet. 018:032 N„r I s† given det b„sta av dem s†som g„rd, skolen I icke f”r deras skull komma att b„ra p† synd; och d† skolen I icke ohelga Israels barns heliga g†vor och s† tr„ffas av d”den.
019:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

019:002 Detta „r den lagstadga som HERREN har p†bjudit: S„g till Israels barn att de skaffa fram till dig en r”d, felfri ko, en som icke har n†got lyte, och som icke har burit n†got ok. 019:003 Denna skolen I l„mna †t pr„sten Eleasar; och man skall f”ra ut henne utanf”r l„gret och slakta henne i hans †syn. 019:004 Och pr„sten Eleasar skall taga n†got av hennes blod p† sitt finger, och st„nka med hennes blod sju g†nger mot framsidan av uppenbarelset„ltet.
019:005 Sedan skall man br„nna upp kon inf”r hans ”gon; hennes hud och k”tt och blod j„mte hennes orenlighet skall man br„nna upp. 019:006 Och pr„sten skall taga cedertr„, isop och rosenr”tt garn och kasta det i elden vari kon br„nnes upp. 019:007 Och pr„sten skall tv† sina kl„der och bada sin kropp i vatten; d„refter f†r han g† in i l„gret. Dock skall pr„sten vara oren „nda till aftonen.
019:008 Ocks† den som br„nde upp henne skall tv† sina kl„der i vatten och bada sin kropp i vatten, och vara oren „nda till aftonen. 019:009 Och en man som „r ren skall samla ihop askan efter kon och l„gga den utanf”r l„gret p† en ren plats. Den skall f”rvaras †t Israels barns menighet, till st„nkelsevatten. Det „r ett syndoffer.
019:010 Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall tv† sina kl„der och vara oren „nda till aftonen. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r Israels barn och f”r fr„mlingen som bor ibland dem.
019:011 Den som kommer vid n†gon d”d, vid en m„nniskas lik, han skall vara oren i sju dagar.
019:012 Han skall rena sig h„rmed p† tredje dagen och p† sjunde dagen, s† bliver han ren. Men om han icke renar sig p† tredje dagen och p† sjunde dagen, s† bliver han icke ren. 019:013 Var och en som kommer vid n†gon d”d, vid liket av en m„nniska som har d”tt, och sedan icke renar sig, han orenar HERRENS tabernakel, och han skall utrotas ur Israel. D„rf”r att st„nkelsevatten icke har blivit st„nkt p† honom, skall han vara oren; orenhet l†der alltj„mt vid honom.

019:014 Detta „r lagen: N„r en m„nniska d”r i ett t„lt, skall var och en som kommer in i t„ltet och var och en som redan „r i t„ltet vara oren i sju dagar.
019:015 Och alla ”ppna k„rl, alla som icke hava st†tt ”verbundna, skola vara orena.
019:016 Och var och en som ute p† marken kommer vid n†gon som har fallit f”r sv„rd eller p† annat s„tt tr„ffats av d”den, eller vid m„nniskoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar. 019:017 Och f”r att rena den som s† har blivit oren skall man taga av askan efter det uppbr„nda syndoffret och gjuta friskt vatten d„rp† i ett k„rl.
019:018 Och en man som „r ren skall taga isop och doppa i vattnet och st„nka p† t„ltet och p† allt bohaget, och p† de personer som hava varit d„rinne, och p† honom som har kommit vid benen eller vid den fallne eller vid den som har d”tt p† annat s„tt, eller vid graven.
019:019 Och mannen som „r ren skall p† tredje dagen och p† sjunde dagen best„nka den som har blivit oren. N„r s† p† sjunde dagen hans rening „r avslutad, skall han tv† sina kl„der och bada sig i vatten, s† bliver han ren om aftonen.
019:020 Men om n†gon har blivit oren och sedan icke renar sig, skall han utrotas ur f”rsamlingen; ty han har orenat HERRENS helgedom; st„nkelsevatten har icke blivit st„nkt p† honom, han „r oren. 019:021 Och detta skall vara f”r dem en ev„rdlig stadga. Mannen som st„nkte st„nkelsevattnet skall tv† sina kl„der; och om n†gon annan kommer vid st„nkelsevattnet, skall han vara oren „nda till aftonen.
019:022 Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den som kommer vid honom skall vara oren „nda till aftonen.

020:001 Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i ”knen Sin i den f”rsta m†naden, och folket stannade i Kades; d„r dog Mirjam och blev d„r ocks† begraven.

020:002 Och menigheten hade intet vatten; d† f”rsamlade de sig emot Mose och Aron.
020:003 Och folket begynte tvista med Mose och sade: ½O att ocks† vi hade f†tt f”rg†s, n„r v†ra broder f”rgingos inf”r HERRENS ansikte!
020:004 Varf”r haven I f”rt HERRENS f”rsamling in i denna ”ken, s† att vi och v†r boskap m†ste d” h„r?
020:005 Och varf”r haven I f”rt oss upp ur Egypten och l†tit oss komma till denna sv†ra plats, d„r varken s„d eller fikontr„d eller vintr„d eller granattr„d v„xa, och d„r intet vatten finnes att dricka?½
020:006 Men Mose och Aron gingo bort ifr†n f”rsamlingen till uppenbarelset„ltets ing†ng och f”llo ned p† sina ansikten. D† visade sig HERRENS h„rlighet f”r dem.
020:007 Och HERREN talade till Mose och sade: 020:008 ½Tag staven, och f”rsamla menigheten, du med din broder Aron, och talen till klippan inf”r deras ”gon, s† skall den giva vatten ifr†n sig; s† skaffar du fram vatten †t dem ur klippan och giver menigheten och dess boskap att dricka. 020:009 D† tog Mose stav en fr†n dess plats inf”r HERRENS ansikte, s†som han hade bjudit honom.
020:010 Och Mose och Aron sammankallade f”rsamlingen framf”r klippan; d„r sade han till dem: ½H”ren nu, I genstr„vige; kunna vi v„l ur denna klippa skaffa fram vatten †t eder?½ 020:011 Och Mose lyfte upp sin hand och slog p† klippan med sin stav tv† g†nger; d† kom mycket vatten ut, s† att menigheten och dess boskap fick dricka.
020:012 Men HERREN sade till Mose och Aron: ½Eftersom I icke trodden p† mig och icke h”llen mig helig inf”r Israels barns ”gon, d„rf”r skolen I icke f† f”ra denna f”rsamling in i det land som jag har givit dem.½
020:013 Detta var Meribas vatten, d„r Israels barn tvistade med HERREN, och d„r han bevisade sig helig p† dem.

020:014 Och Mose skickade s„ndebud fr†n Kades till konungen i Edom och l„t s„ga: ½S† s„ger din broder Israel: Du k„nner alla de vederm”dor som vi hava haft att utst†,
020:015 huru v†ra f„der drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i Egypten i l†ng tid, och huru vi och v†ra f„der blevo illa behandlade av egyptierna.
020:016 Men vi ropade till HERREN, och han h”rde v†r r”st och s„nde en „ngel som f”rde oss ut ur Egypten; och se, vi „ro nu i Kades, staden som ligger vid gr„nsen till ditt omr†de. 020:017 L†t oss t†ga genom ditt land. Vi skola icke taga v„gen ”ver †krar och ving†rdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora v„gen skola vi g†, utan att vika av vare sig till h”ger eller till v„nster, till dess vi hava kommit igenom ditt omr†de.½ 020:018 Men Edom svarade honom: ½Du f†r icke t†ga genom mitt land. Om du det g”r, skall jag draga ut emot dig med sv„rd.½ 020:019 Men Israels barn sade till honom: ½P† den allm„nna farv„gen skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala det. Jag beg„r ju ingenting: allenast att f† t†ga v„gen fram h„rigenom.½
020:020 Han svarade: ½Nej, du f†r icke t†ga h„rigenom.½ Och Edom drog ut mot honom med mycket folk och ned stor makt. 020:021 D† allts† Edom icke tillstadde Israel att t†ga genom sitt omr†de, vek Israel av och gick undan f”r honom.

020:022 Och de br”to upp fr†n Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor.
020:023 Och HERREN talade till Aron p† berget Hor, vid gr„nsen till Edoms land, och sade:
020:024 ½Aron skall samlas till sina f„der: han skall icke komma in i det land som jag har givit †t Israels barn; ty I voren genstr„viga mot min befallning vid Meribas vatten. 020:025 Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och f”r dem upp p† berget Hor,
020:026 och tag av Aron hans kl„der och s„tt dem p† hans son Eleasar. S† skall Aron samlas till sina f„der och I d” d„r.½ 020:027 Och Mose gjorde s†som HERREN hade bjudit; och de stego upp p† berget Hor inf”r hela menighetens ”gon. 020:028 Och Mose tog av Aron hans kl„der och satte dem p† hans son Eleasar. Och Aron dog d„r uppe p† bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned fr†n berget.
020:029 Och n„r hela menigheten f”rnam att Aron hade givit upp andan, begr„to de honom i trettio dagar, hela Israels hus.

021:001 D† nu konungen i Arad, kanan‚en, som bodde i Sydlandet, h”rde att Israel var i ant†gande p† Atarimv„gen, gav han sig i strid med Israel och tog n†gra av dem till f†nga. 021:002 D† gjorde Israel ett l”fte †t HERREN och sade: ½Om du giver detta folk i min hand, s† skall jag giva deras st„der till spillo.½
021:003 Och HERREN h”rde Israels r”st och gav kanan‚erna i deras hand, och de g†vo dem och deras st„der till spillo; s† fick st„llet namnet Horma.

021:004 Och de br”to upp fr†n berget Hor och togo v„gen †t R”da havet till, f”r att g† omkring Edoms land. Men under v„gen blev folket ot†ligt.
021:005 Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: ½Varf”r haven I f”rt oss upp ur Egypten, s† att vi m†ste d” i ”knen? H„r finnes ju varken br”d eller vatten, och v†r sj„l v„mjes vid den usla f”da vi f†.½
021:006 D† s„nde HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungo folket; och mycket folk i Israel blev d”dat. 021:007 D† kom folket till Mose och sade: ½Vi hava syndat d„rmed att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tager bort dessa ormar ifr†n oss.½ Och Mose bad f”r folket. 021:008 D† sade HERREN till Mose: ½G”r dig en orm och s„tt upp den p† en st†ng; sedan m† var och en som har blivit ormstungen se p† den, s† skall han bliva vid liv.½
021:009 D† gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den p† en st†ng; n„r sedan n†gon hade blivit stungen av en orm, s†g han upp p† kopparormen och blev s† vid liv.

021:010 Och Israels barn br”to upp och l„grade sig i Obot; 021:011 och fr†n Obot br”to de upp och l„grade sig vid Ije-Haabarim i ”knen som ligger framf”r Moab, ”sterut. 021:012 D„rifr†n br”to de upp och l„grade sig i Sereds dal. 021:013 D„rifr†n br”to de upp och l„grade sig p† andra sidan Arnon, d„r denna b„ck fr†n amor‚ernas omr†de, d„r den har runnit upp, flyter fram i ”knen; ty Arnon „r Moabs gr„ns och flyter fram mellan Moabs land och amor‚ernas.
021:014 D„rf”r heter det i ½Boken om HERRENS krig½: ½Vaheb i Sufa
och dalarna d„r Arnon g†r fram,
021:015 och dalarnas sluttning,
som s„nker sig mot Ars bygd
och st”der sig mot Moabs gr„ns.½

021:016 D„rifr†n drogo de till Beeri om brunnen d„r var det som HERREN sade till Mose: ½F”rsamla folket, s† vill jag giva dem vatten.½ 021:017 D† sj”ng Israel denna s†ng:

½Fl”da, du brunn! Ja, sjungen om den, 021:018 om brunnen som furstar gr„vde,
som folkets ypperste borrade,
med spiran, med sina stavar.

021:019 Fr†n ”knen drogo de till Mattana, fr†n Mattana till Nahaliel, fr†n: Nahaliel till Bamot,
021:020 fr†n Bamot till den dal som ligger: p† Moabs mark uppe p† Pisga, d„r man kan se ut ”ver ”demarken.

021:021 Och Israel skickade s„ndebud till Sihon, amor‚ernas konung, och l„t s„ga:
021:022 ½L†t mig taga genom ditt land. Vi skola icke vika av ifr†n v„gen in i †krar eller ving†rdar, och icke dricka vatten ur brunnarna. Stora v„gen skola vi g†, till dess vi hava kommit igenom ditt omr†de.½
021:023 Men Sihon tillstadde icke Israel att t†ga genom sitt omr†de, utan f”rsamlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i ”knen, till dess han kom till Jahas; d„r gav han sig i strid med Israel.
021:024 Men Israel slog honom med sv„rdsegg och intog hans land fr†n Arnon „nda till Jabbok, „nda till Ammons barns land, ty Ammons barns gr„ns var bef„st.
021:025 Och Israel intog alla st„derna d„r; och Israel bosatte sig i amor‚ernas alla st„der, i Hesbon och alla underlydande orter. 021:026 Hesbon var n„mligen Sihons, amor‚ernas konungs, stad, ty denne hade f”rt krig med den f”rre konungen i Moab och tagit ifr†n honom hela hans land „nda till Arnon.
021:027 D„rf”r s„ga skalderna:

½Kommen till Hesbon!
Byggas och bef„stas
skall Sihons stad.
021:028 Ty eld gick ut fr†n Hesbon, en l†ga fr†n Sihons stad;
den f”rt„rde Ar i Moab,
dem som bodde p† Arnons h”jder.
021:029 Ve dig, Moab!
F”rlorat „r du, Kemos’ folk!
Han l„t sina s”ner bliva slagna p† flykten och sina d”ttrar f”ras bort i f†ngenskap, bort till amor‚ernas konung, Sihon.
021:030 Vi sk”to ned dem — f”rlorat var Hesbon, landet „nda till Dibon;
vi h„rjade „nda till Nofa,
Nofa, som n†r till Medeba.½

021:031 S† bosatte sig d† Israel i amor‚ernas land. 021:032 Och Mose s„nde ut och l„t bespeja Jaeser, och de intogo dess underlydande orter; och han f”rdrev amor‚erna som bodde d„r. 021:033 Sedan v„nde de sig †t annat h†l. och drogo upp †t Basan till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, till Edrei.
021:034 Men HERREN sade till Mose: ½Frukta icke f”r honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Och du skall g”ra med honom p† samma s„tt som du gjorde med Sihon, amor‚ernas konung, som bodde i Hesbon.½ 021:035 Och de slogo honom j„mte hans s”ner och allt hans folk, och l„to ingen av dem slippa undan. S† intogo de hans land.

022:001 Och Israels barn br”to upp och l„grade sig p† Moabs hedar, p† andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.

022:002 Och Balak, Sippors son, s†g allt vad Israel hade gjort mot amor‚erna.
022:003 Och Moab b„vade storligen f”r folket, d„rf”r att det var s† talrikt; Moab gruvade sig f”r Israels barn. 022:004 Och Moab sade till de „ldste i Midjan: ½Nu kommer denna hop att „ta upp allt som finnes h„r runt omkring oss, likasom oxen „ter upp vad gr”nt som finnes p† marken.½ Och Balak, Sippors son, var p† den tiden konung i Moab.
022:005 Och han skickade s„ndebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, i hans stamfr„nders land, f”r att kalla honom till sig; han l„t s„ga: ½Se, h„r „r ett folk som har dragit ut ur Egypten; se, det ”vert„cker marken, och det har l„grat sig mitt emot mig. 022:006 S† kom nu och f”rbanna †t mig detta folk, ty det „r mig f”r m„ktigt; kanh„nda skall jag d† kunna sl† det och f”rjaga det ur landet. Ty jag vet att den du v„lsignar, han „r v„lsignad, och den du f”rbannar, han bliver f”rbannad.½ 022:007 S† gingo nu de „ldste i Moab och de „ldste i Midjan †stad och hade med sig sp†domsl”n; och de kommo till Bileam och framf”rde till honom Balaks ord.
022:008 Och han sade till dem: ½Stannen h„r ”ver natten, s† vill jag sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.½ D† stannade Moabs furstar kvar hos Bileam. 022:009 Och Gud kom till Bileam; han sade: ½Vad „r det f”r m„n som du har hos dig?½
022:010 Bileam svarade Gud: ½Balak, Sippors son, konungen i Moab, har s„nt till mig detta bud:
022:011 ‘Se, h„r „r det folk som har dragit ut ur Egypten, och det ”vert„cker marken. S† kom nu och f”rbanna det †t mig; kanh„nda skall jag d† kunna giva mig i strid med det och f”rjaga det.’½ 022:012 D† sade Gud till Bileam: ½Du skall icke g† med dem; du skall icke f”rbanna detta folk, ty det „r v„lsignat.½ 022:013 Om morgonen, n„r Bileam hade st†tt upp, sade han allts† till Balaks furstar: ½G†n hem till edert land, ty HERREN vill icke tillst„dja mig att f”lja med eder.½
022:014 D† stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade: ½Bileam v„grade att f”lja med oss.½

022:015 Men Balak s„nde „nnu en g†ng †stad furstar, flera och f”rn„mligare „n de f”rra.
022:016 Och de kommo till Bileam och sade till honom: ½S† s„ger Balak Sippors son: ‘L†t dig icke avh†llas fr†n att komma till mig; 022:017 ty jag vill bevisa dig ”verm†ttan stor „ra, och allt vad du beg„r av mig skall jag g”ra. Kom nu och f”rbanna †t mig detta folk.’½
022:018 D† svarade Bileam och sade till Balaks tj„nare: ½Om Balak „n g†ve mig s† mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke ”vertr„da HERRENS min Guds befallning, s† att jag gjorde n†got d„remot, vare sig litet eller stort. 022:019 Men stannen nu ocks† I kvar har ”ver natten, f”r att jag m† f”rnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.½ 022:020 Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: ½Om dessa m„n hava kommit f”r att kalla dig, s† st† upp och f”lj med dem. Men allenast vad jag s„ger dig skall du g”ra.½ 022:021 Om morgonen, n„r Bileam hade st†tt upp, sadlade han allts† sin †sninna och f”ljde med Moabs furstar.

022:022 Men d† han nu f”ljde med, uppt„ndes Guds vrede, och HERRENS „ngel st„llde sig p† v„gen f”r att hindra honom, d„r han red p† sin †sninna, †tf”ljd av tv† sina tj„nare. 022:023 N„r d† †sninnan s†g HERRENS „ngel st† p† v„gen med ett draget sv„rd i sin hand, vek hon av ifr†n v„gen och gick in p† †kern; men Bileam slog †sninnan f”r att driva henne tillbaka in p† v„gen.
022:024 D„refter st„llde sig HERRENS „ngel i en smal gata mellan ving†rdarna, d„r murar funnos p† b†da sidor. 022:025 N„r nu †sninnan s†g HERRENS „ngel, tr„ngde hon sig mot muren och kl„mde s† Bileams ben mot muren; och han slog henne „nnu en g†ng.
022:026 D† gick HERRENS „ngel l„ngre fram och st„llde sig p† ett tr†ngt st„lle, d„r ingen utv„g fanns att vika undan, vare sig till h”ger eller till v„nster.
022:027 N„r †sninnan nu s†g HERRENS „ngel, lade hon sig ned under Bileam. D† uppt„ndes Bileams vrede och han slog †sninnan med sin stav.
022:028 Men HERREN ”ppnade †sninnans mun, och hon sade till Bileam: ½Vad har jag gjort dig, eftersom du nu tre g†nger har slagit mig?½ 022:029 Bileam svarade †sninnan: ½Du har ju handlat skamligt mot mig; om jag hade haft ett sv„rd i min hand, skulle jag nu hava dr„pt dig.½
022:030 Men †sninnan sade till Bileam: ½Žr icke jag din egen †sninna, som du har ridit p† i all din tid intill denna dag? Och har jag n†gonsin f”rut pl„gat g”ra s† mot dig? Han svarade: ½Nej.½ 022:031 Och HERREN ”ppnade Bileams ”gon, s† att han s†g HERRENS „ngel st† p† v„gen med ett draget sv„rd i sin hand. D† bugade han sig och f”ll ned p† sitt ansikte.
022:032 Och HERRENS „ngel sade till honom: ½Varf”r har du nu tre g†nger slagit din †sninna? Se, jag har g†tt ut f”r att hindra dig, ty denna v„g leder till f”rd„rv och „r mig emot. 022:033 Och †sninnan s†g mig, och hon har nu tre g†nger vikit undan for mig. Om hon icke hade vikit undan f”r mig, s† skulle jag nu hava dr„pt dig, men l†tit henne leva.½
022:034 D† sade Bileam till HERRENS „ngel: ½Jag har syndat, ty jag visste icke att du stod mig emot p† v„gen. Om nu min resa misshagar dig, s† vill jag v„nda tillbaka.½ 022:035 Men HERRENS „ngel svarade Bileam: ½F”lj med dessa m„n; men intet annat „n vad jag s„ger dig skall du tala.½ S† f”ljde d† Bileam med Balaks furstar.

022:036 N„r Balak h”rde att Bileam kom, gick han honom till m”tes till Ir i Moab, vid gr„nsen d„r Arnon flyter, vid yttersta gr„nsen. 022:037 Och Balak sade till Bileam: ½S„nde jag icke entr„get bud till dig f”r att kalla dig hit? Varf”r ville du d† icke begiva dig till mig? Skulle jag icke kunna bevisa dig tillr„cklig „ra?½ 022:038 Bileam svarade Balak: ½Du ser nu att jag har kommit till dig. Men det st†r ingalunda i min egen makt att tala n†got. Vad Gud l„gger i min mun, det m†ste jag tala.½ 022:039 Sedan f”ljde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot. 022:040 Och Balak slaktade f„kreatur och sm†boskap och s„nde till Bileam och de furstar som voro med honom.
022:041 Och f”ljande morgon tog Balak Bileam med sig och f”rde honom upp p† Bamot-Baal; och han kunde fr†n denna plats se en del av folket.

023:001 Och Bileam sade till Balak: ½Bygg h„r †t mig sju altaren, och skaffa hit †t mig sju tjurar och sju v„durar.½ 023:002 Balak gjorde s†som Bileam sade; och Balak och Bileam offrade en tjur och en v„dur p† vart altare
023:003 D„refter sade Bileam till Balak ½Stanna kvar vid ditt br„nnoffer; jag vill g† bort och se om till „ventyrs HERREN visar sig f”r mig; och vad helst han uppenbarar f”r mig, det skall jag f”rkunna f”r dig.½ Och han gick upp p† en kal h”jd. 023:004 Och Gud visade sig f”r Bileam; d† sade denne till honom: ½De sju altarna har jag uppf”rt, och p† vart altare har jag offrat en tjur och en v„dur.½
023:005 Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: ½G† tillbaka till Balak och tala s† och s†.½ 023:006 N„r han nu kom tillbaka till honom, fann han honom st†ende vid sitt br„nnoffer tillsammans med alla Moabs furstar. 023:007 D† h”r han upp sin r”st och kvad:

½Fr†n Aram h„mtade mig Balak,
fr†n ”sterns berg Moabs konung:
‘Kom och f”rbanna †t mig Jakob,
kom och tala of„rd ”ver Israel.
023:008 Huru kan jag f”rbanna den gud ej f”rbannar, och tala of„rd ”ver den som HERREN ej talar of„rd ”ver? 023:009 Fr†n klippornas topp ser jag ju honom, och fr†n h”jderna sk†dar jag honom:
se, det „r ett folk som bor f”r sig sj„lvt och icke anser sig likt andra folkslag. 023:010 Vem kan r„kna Jakob, tall”s s†som stoftet, eller t„lja ens fj„rdedelen av Israel? M† jag f† d” de r„ttf„rdigas d”d,
och blive mitt slut s†som deras!½

023:011 D† sade Balak till Bileam: ½Vad har du gjort mot mig! Till att f”rbanna mina fiender h„mtade jag dig, och nu har du i st„llet v„lsignat dem.½
023:012 Men han svarade och sade: ½Skulle jag d† icke akta p† vad HERREN l„gger i min mun, och tala det?½

023:013 Och Balak sade till honom: ½F”lj nu med mig till ett annat st„lle, varifr†n du ser dem; du ser h„r allenast en del av dem, du ser dem icke allasammans. Fr†n det st„llet m† du f”rbanna dem †t mig.½
023:014 Och han tog honom med sig till V„ktarplanen p† toppen av Pisga. D„r byggde han sju altaren och offrade en tjur och en v„dur p† vart altare.
023:015 D„refter sade han till Balak: ½Stanna kvar har vid ditt br„nnoffer; jag sj„lv vill d„rborta se till, om n†got visar sig.½
023:016 Och HERREN visade sig f”r Bileam och lade i hans mun vad han skulle tala; han sade: ½G† tillbaka till Balak och tala s† och s†.½
023:017 N„r han nu kom till honom, fann han honom st†ende vid sitt br„nnoffer, och Moabs furstar stodo d„r med honom. Och Balak fr†gade honom: ½Vad har HERREN talat?½
023:018 D† hov han upp sin r”st och kvad:

½St† upp, Balak, och h”r;
lyssna till mig, du Sippors son.
023:019 Gud „r icke en m„nniska, s† att han kan ljuga, icke en m„nniskoson, s† att han kan †ngra n†got. Skulle han s„ga n†got och icke g”ra det, tala n†got och icke fullborda det?
023:020 Se, att v„lsigna har jag f†tt i uppdrag; han har v„lsignat, och jag kan icke rygga det. 023:021 Of„rd „r icke att sk†da i Jakob och olycka icke att se i Israel.
HERREN, hans Gud, „r med honom,
och jubel s†som mot en konung h”res d„r. 023:022 Det „r Gud som har f”rt dem ut ur Egypten; deras styrka „r s†som vildoxars.
023:023 Ty trolldom b†tar intet mot Jakob, ej heller sp†dom mot Israel.
Nej, nu m†ste s„gas om Jakob
och om Israel: ‘Vad g”r icke Gud!’ 023:024 Se, det „r ett folk som st†r upp likt en lejoninna, ett folk som reser sig likasom ett lejon. Det l„gger sig ej ned, f”rr„n det har „tit rov och druckit blod av slagna man.½

023:025 D† sade Balak till Bileam: ½Om du nu icke vill f”rbanna dem, s† m† du †tminstone icke v„lsigna dem.
023:026 Men Bileam svarade och sade till Balak: ½Sade jag icke till dig: ‘Allt vad HERREN s„ger, det m†ste jag g”ra’?½

023:027 Och Balak sade till Bileam: ½Kom, jag vill taga dig med mig till ett annat st„lle. Kanh„nda skall det behaga Gud att du d„rifr†n f”rbannar dem †t mig.
023:028 Och Balak tog Bileam med sig upp p† toppen av Peor, d„r man kan se ut ”ver ”demarken.
023:029 Och Bileam sade till Balak: ½Bygg h„r †t mig sju altaren, och skaffa hit †t mig sju tjurar och sju v„durar. 023:030 Och Balak gjorde s†som Bileam sade; och han offrade en tjur och en v„dur p† vart altare.

024:001 D† nu Bileam s†g att det var: HERRENS vilja att han skulle v„lsigna Israel, gick han icke, s†som de f”rra g†ngerna, bort och s†g efter tecken, utan v„nde sitt ansikte mot ”knen. 024:002 Och n„r Bileam lyfte upp sina ”gon och s†g Israel l„grad efter sina stammar, kom Guds Ande ”ver honom. 024:003 Och han hov upp sin r”st och kvad: ½S† s„ger Bileam, Beors son,
s† s„ger mannen med det slutna ”gat, 024:004 s† s„ger han som h”r Guds tal,
han som sk†dar syner fr†n den Allsm„ktige, i det han sjunker ned och f†r sina ”gon ”ppnade: 024:005 Huru sk”na „ro icke dina t„lt, du Jakob, dina boningar, du Israel!
024:006 De likna dalar som utbreda sig vida, de „ro s†som lustg†rdar invid en str”m, s†som aloetr„d, planterade av HERREN,
s†som cedrar invid vatten.
024:007 Vatten fl”dar ur hans „mbar, hans s†dd bliver rikligen vattnad.
St”rre „n Agag skall hans konung vara, ja, upph”jd bliver hans konungamakt.
024:008 Det „r Gud som har f”rt honom ut ur Egypten. Hans styrka „r s†som en vildoxes.
Han skall uppsluka de folk som st† honom emot, deras ben skall han s”nderkrossa,
och med sina pilar skall han genomborra dem. 024:009 Han har lagt sig ned, han vilar s†som ett lejon, s†som en lejoninna — vem v†gar oroa honom? V„lsignad vare den som v„lsignar dig, och f”rbannad vare den som f”rbannar dig!½

024:010 D† uppt„ndes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop h„nderna. Och Balak sade till Bileam: ½Till att f”rbanna mina fiender kallade jag dig hit, och se, du har i st„llet nu tre g†nger v„lsignat dem.
024:011 Giv dig nu av hem igen. Jag t„nkte att jag skulle f† bevisa dig stor „ra; men se, HERREN har f”rmenat dig att bliva „rad.½ 024:012 Bileam svarade Balak: ½Sade jag icke redan till s„ndebuden som du skickade till mig:
024:013 ‘Om Balak „n g†ve mig s† mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke ”vertr„da HERRENS befallning, s† att jag efter eget tycke gjorde n†got, vad det vara m†.’ Vad HERREN s„ger, det m†ste jag tala.
024:014 Se, jag g†r nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om vad detta folk skall g”ra mot ditt folk i kommande dagar.½ 024:015 Och han hov upp sin r”st och kvad: ½S† s„ger Bileam, Beors son,
s† s„ger mannen med det slutna ”gat, 024:016 s† s„ger han som h”r Guds tal
och har kunskap fr†n den H”gste,
han som sk†dar syner fr†n den Allsm„ktige, i det han sjunker ned och f†r sina ”gon ”ppnade: 024:017 Jag ser honom, men icke denna tid, jag sk†dar honom, men icke n„ra.
En stj„rna tr„der fram ur Jakob,
och en spira h”jer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar
och sl†r ned alla s”ner till Set. 024:018 Edom skall han f† till besittning till besittning Seir — sina fienders l„nder. Ty Israel skall g”ra m„ktiga ting;
024:019 ur Jakob skall en h„rskare komma; han skall f”rg”ra i st„derna dem som r„dda sig dit.½

024:020 Och han fick se Amalek; d† hov han upp sin r”st och kvad: ½En f”rstling bland folken „r Amalek,
men p† sistone hemfaller han †t underg†ng.½

024:021 Och han fick se kain‚erna; d† hov han upp sin r”st och kvad: ½Fast „r din boning,
och lagt p† klippan „r ditt n„ste. 024:022 Likv„l skall Kain bliva utrotad; ja, Assur skall omsider f”ra dig i f†ngenskap.½

024:023 Och han lov †ter upp sin r”st och kvad:

½O ve! Vem skall bliva vid liv,
n„r Gud l†ter detta ske?
024:024 Skepp skola komma fr†n kitt‚ernas kust, de skola tukta Assur, tukta Eber;
ocks† han skall hemfalla †t underg†ng.½

024:025 Och Bileam stod upp och v„nde tillbaka hem; ocks† Balak for sin v„g.

025:001 Och medan Israel uppeh”ll sig i Sittim, begynte folket bedriva otukt med Moabs d”ttrar.
025:002 Dessa inbj”do folket till sina gudars offerm†ltider, 025:003 Och folket †t och tillbad deras gudar. Och Israel sl”t sig till Baal-Peor. D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Israel. 025:004 Och HERREN sade till Mose: ½H„mta folkets alla huvudman, och l†t upph„nga s†dana i solen f”r HERREN, p† det att HERRENS vredes gl”d m† v„ndas ifr†n Israel.½
025:005 D† sade Mose till Israels domare: ½Var och en av eder dr„pe bland sina m„n dem som hava slutit sig till Baal-Peor.½

025:006 Nu kom en man av Israels barn och f”rde in bland sina br”der en midjanitisk kvinna, inf”r Moses och Israels barns hela menighets ”gon, under det att dessa stodo gr†tande vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet.
025:007 N„r Pinehas, son till Eleasar, son till pr„sten Aron, s†g detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand 025:008 och f”ljde efter den israelitiske mannen in i t„ltets sovrum och genomborrade dem b†da, s†v„l den israelitiske mannen som ock kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet. S† upph”rde hems”kelsen bland Israels barn.
025:009 Men de som hade omkommit genom hems”kelsen utgjorde tjugufyra tusen.

025:010 Och HERREN talade till Mose och sade: 025:011 ½Pinehas, han som „r son till pr„sten Arons son Eleasar, har avv„nt min vrede fr†n Israels barn, i det att han har nit„lskat bland dem s†som jag nit„lskar; d„rf”r har jag icke i min nit„lskan f”rgjort Israels barn.
025:012 S„g f”rdenskull: Se, jag g”r med honom ett fridsf”rbund; 025:013 och f”r honom, och f”r hans avkomlingar efter honom, skall detta vara ett f”rbund genom vilket han f†r ett ev„rdligt pr„stad”me, till l”n f”r att han nit„lskade f”r sin Gud och bragte f”rsoning f”r Israels barn.½
025:014 Och den d”dade israelitiske mannen, han som d”dades j„mte den midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var h”vding f”r en familj bland simeoniterna.
025:015 Och den d”dade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till Sur; denne var stamh”vding, h”vding f”r en stamfamilj i Midjan.

025:016 Och HERREN talade till Mose och sade: 025:017 ½Angripen midjaniterna och sl†n dem. 025:018 Ty de hava angripit eder genom de onda r†d som de lade mot eder i saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiska h”vdingdottern, deras syster, vilken d”dades p† den dag d† hems”kelsen drabbade eder f”r Peors skull.½ 026:001 Efter denna hems”kelse talade HERREN till Mose och till Eleasar, pr„sten Arons son, och sade:
026:002 ½R„knen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem som „ro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, efter deras familjer, alla stridbara m„n i Israel.½
026:003 Och Mose och pr„sten Eleasar talade till dem p† Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
026:004 ½De som „ro tjugu †r gamla eller d„rut”ver skola r„knas.½ S† hade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragit ut ur Egyptens land.

026:005 Ruben var Israels f”rstf”dde. Rubens barn voro: Av Hanok hanokiternas sl„kt, av Pallu palluiternas sl„kt, 026:006 av Hesron hesroniternas sl„kt, av Karmi karmiternas sl„kt. 026:007 Dessa voro rubeniternas sl„kter. Och de av dem som inm”nstrades utgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio. 026:008 Men Pallus s”ner voro Eliab.
026:009 Och Eliabs s”ner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den Datan och den Abiram, b†da ombud f”r menigheten, som satte sig upp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, n„r dessa satte sig upp emot HERREN,
026:010 varvid jorden ”ppnade sin mun och uppslukade dem j„mte Kora, vid det tillf„lle d† dennes hop omkom, i det att elden f”rt„rde de tv† hundra femtio m„nnen, s† att de blevo till en varnagel. 026:011 Men Koras s”ner omkommo icke.

026:012 Simeons barn, efter deras sl„kter, voro: Av Nemuel nemueliternas sl„kt, av Jamin jaminiternas sl„kt, av Jakin jakiniternas sl„kt, 026:013 av Sera seraiternas sl„kt, av Saul sauliternas sl„kt. 026:014 Dessa voro simeoniternas sl„kter, tjugutv† tusen tv† hundra.

026:015 Gads barn, efter deras sl„kter, voro: Av Sefon sefoniternas sl„kt, av Haggi haggiternas sl„kt, av Suni suniternas sl„kt, 026:016 av Osni osniternas sl„kt, av Eri eriternas sl„kt, 026:017 av Arod aroditernas sl„kt, av Areli areliternas sl„kt. 026:018 Dessa voro Gads barns sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades, fyrtio tusen fem hundra.

026:019 Judas s”ner voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaans land.
026:020 Och Juda barn, efter deras sl„kter, voro: Av Sela selaniternas sl„kt, av Peres peresiternas sl„kt, av Sera seraiternas sl„kt. 026:021 Men Peres’ barn voro: Av Hesron hesroniternas sl„kt, av Hamul hamuliternas sl„kt.
026:022 Dessa voro Juda sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades, sjuttiosex tusen fem hundra.

026:023 Isaskars barn, efter deras sl„kter, voro: Av Tola tolaiternas sl„kt, av Puva puniternas sl„kt,
026:024 av Jasub jasubiternas sl„kt, av Simron simroniternas sl„kt. 026:025 Dessa voro Isaskars sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades, sextiofyra tusen tre hundra.

026:026 Sebulons barn, efter deras sl„kter, voro: Av Sered serediternas sl„kt, av Elon eloniternas sl„kt, av Jaleel jaleeliternas sl„kt. 026:027 Dessa voro sebuloniternas sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades, sextio tusen fem hundra.

026:028 Josefs barn, efter deras sl„kter voro Manasse och Efraim.

026:029 Manasse barn voro: Av Makir makiriternas sl„kt; men Makir f”dde Gilead; av Gilead kom gileaditernas sl„kt. 026:030 Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas sl„kt, av Helek helekiternas sl„kt,
026:031 av Asriel asrieliternas sl„kt, av Sikem sikemiternas sl„kt, 026:032 av Semida semidaiternas sl„kt och av Hefer heferiternas sl„kt. 026:033 Men Selofhad, Hefers son, hade inga s”ner, utan allenast d”ttrar; och Selofhads d”ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
026:034 Dessa voro Manasse sl„kter, och de av dem som inm”nstrades utgjorde femtiotv† tusen sju hundra.

026:035 Dessa voro Efraims barn, efter deras sl„kter: Av Sutela sutelaiternas sl„kt, av Beker bekeriternas sl„kt, av Tahan tahaniternas sl„kt.
026:036 Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas sl„kt 026:037 Dessa voro Efraims barns sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades trettiotv† tusen fem hundra.

Dessa voro Josefs barn, efter deras sl„kter.

026:038 Benjamins barn, efter deras sl„kter, voro: Av Bela belaiternas sl„kt, av Asbel asbeliternas sl„kt, av Ahiram ahiramiternas sl„kt,
026:039 av Sefufam sufamiternas sl„kt, av Hufam hufamiternas sl„kt. 026:040 Men Belas s”ner voro Ard och Naaman; arditernas sl„kt; av Naaman naamiternas sl„kt.
026:041 Dessa voro Benjamins barn, efter deras sl„kter, och de av dem som inm”nstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra.

026:042 Dessa voro Dans barn, efter deras sl„kter: Av Suham suhamiternas sl„kt. Dessa voro Dans sl„kter, efter deras sl„kter. 026:043 Suhamiternas sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades, utgjorde tillsammans sextiofyra tusen fyra hundra.

026:044 Asers barn, efter deras sl„kter, voro: Av Jimna Jimnasl„kten, av Jisvi jisviternas sl„kt, av Beria beriaiternas sl„kt. 026:045 Av Berias barn: Av Heber heberiternas sl„kt, av Malkiel malkieliternas sl„kt.
026:046 Och Asers dotter hette Sera. 026:047 Dessa voro Asers barns sl„kter, s† m†nga av dem som inm”nstrades, femtiotre tusen fyra hundra.

026:048 Naftali barn, efter deras sl„kter, voro: Av Jaseel jaseeliternas sl„kt, av Guni guniternas sl„kt,
026:049 av Jeser jeseriternas sl„kt, av Sillem sillemiternas sl„kt. 026:050 Dessa voro Naftali sl„kter, efter deras sl„kter; och de av dem som inm”nstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra.

026:051 Dessa voro de av Israels barn som inm”nstrades, sen hundra ett tusen sju hundra trettio.

026:052 Och HERREN talade till Mose och sade: 026:053 t dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas antal.
026:054 t en st”rre stam skall du giva en st”rre arvedel, och †t en mindre stam en mindre arvedel; †t var stam skall arvedel givas efter antalet av dess inm”nstrade.
026:055 Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen p† sina f„dernestammar skola de f† sina arvedelar. 026:056 Efter lottens utslag skall var stam st”rre eller mindre, f† sin arvedel sig tillskiftad.

026:057 Och dessa voro de av Levi stam som inm”nstrades, efter deras sl„kter: Av Gerson gersoniternas sl„kt av Kehat kehatiternas sl„kt, av Merari merariternas sl„kt.
026:058 Dessa voro leviternas sl„kter: libniternas sl„kt, hebroniternas sl„kt maheliternas sl„kt, musiternas sl„kt koraiternas sl„kt. Men Kehat f”dde Amram.
026:059 Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som f”ddes †t Levi i Egypten; och hon f”dde †t Amram Aron och Mose och deras syster Mirjam.
026:060 Och †t Aron f”ddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 026:061 Men Nadab och Abihu tr„ffades av d”den, n„r de buro fram fr„mmande eld inf”r HERRENS ansikte.
026:062 Och de av dem som inm”nstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av mank”n som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver. De hade n„mligen icke blivit inm”nstrade bland Israels barn, eftersom icke n†gon arvedel var given †t dem bland Israels barn.

026:063 Dessa voro de som inm”nstrades av Mose och pr„sten Eleasar, n„r dessa m”nstrade Israels barn p† Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
026:064 Bland dessa var ingen av dem som f”rut hade blivit inm”nstrade av Mose och pr„sten Aron, n„r dessa m”nstrade Israels barn i Sinais ”ken,
026:065 ty om dem hade HERREN sagt: ½De skola d”den d” i ”knen.½ D„rf”r var ingen kvar av dem, f”rutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

027:001 Och Selofhads d”ttrar tr„dde fram Selofhads, som var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, sl„kter. Och hans d”ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
027:002 Dessa kommo nu inf”r Mose och pr„sten Eleasar och stamh”vdingarna och hela menigheten, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet, och sade:
027:003 ½V†r fader har d”tt i ”knen, men han var icke med i den hop som rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga s”ner.
027:004 Icke skall nu v†r faders namn utpl†nas ur hans sl„kt f”r det att han icke hade n†gon son? Giv †t oss en besittning ibland v†r faders br”der.½
027:005 och Mose bar fram deras sak inf”r HERREN. 027:006 D† talade HERREN till Mose och sade: 027:007 ½Selofhads d”ttrar hava talat r„tt. Du skall giva ocks† dem en arvsbesittning bland deras faders br”der genom att l†ta deras faders arvedel ”verg† till dem.
027:008 Och till Israels barn skall du tala och s„ga: N„r n†gon d”r utan att efterl„mna n†gon son, skolen I l†ta hans arvedel ”verg† till hans dotter.
027:009 Men om han icke har n†gon dotter, s† skolen I giva hans arvedel †t hans br”der.
027:010 Har han icke heller n†gra br”der, s† skolen I giva hans arvedel †t hans faders br”der.
027:011 Men om hans fader icke har n†gra broder, s† skolen I giva hans arvedel †t n„rmaste blodsf”rvant inom hans sl„kt, och denne skall d† taga den i besittning.½

Detta skall vara en r„ttsstadga f”r Israels barn, s†som HERREN har bjudit Mose.

027:012 Och HERREN sade till Mose: ½Stig upp h„r p† Abarimberget, s† skall du f† se det land som jag har givit †t Israels barn. 027:013 Men n„r du har sett det, skall ocks† du samlas till dina f„der, likasom din broder Aron har blivit samlad till sina f„der; 027:014 detta d„rf”r att I, i ”knen Sin, n„r menigheten tvistade med mig, voren genstr„viga mot min befallning och icke villen h†lla mig helig genom att skaffa fram vatten inf”r deras ”gon.½ Detta g„llde Meribas vatten vid Kades, i ”knen Sin.

027:015 Och Mose talade till HERREN och sade: 027:016 ½M† HERREN, den Gud som r†der ”ver allt k”tts anda, s„tta en man ”ver menigheten,
027:017 som kan g† i spetsen f”r dem, n„r de draga ut eller v„nda †ter, och som kan vara deras ledare och anf”rare, s† att icke HERRENS menighet kommer att likna f†r som icke hava n†gon herde.½ 027:018 HERREN svarade Mose: ½Tag till dig Josua, Nuns son, ty han „r en man i vilken ande „r, och l„gg din hand p† honom. 027:019 Och f”r honom fram inf”r pr„sten Eleasar och hela menigheten, och ins„tt honom i hans „mbete inf”r deras ”gon, 027:020 och l„gg n†got av din v„rdighet p† honom, f”r att Israels barns hela menighet m† lyda honom.
027:021 Och hos pr„sten Eleasar skall han sedan hava att inst„lla sig, f”r att denne genom urims dom m† h„mta svar †t honom inf”r HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och v„nda †ter, han sj„lv och alla Israels barn med honom, hela menigheten.½

027:022 och Mose gjorde s†som HERREN hade bjudit honom; han tog Josua och f”rde honom fram inf”r pr„sten Eleasar och hela menigheten. 027:023 Och denne lade sina h„nder p† honom och insatte honom i hans „mbete, s†som HERREN hade befallt genom Mose.

028:001 Och HERREN talade till Mose och sade:

028:002 Bjud Israels barn och s„g till dem: Mina offer, det som „r min spis av mina eldsoffer, en v„lbehaglig lukt f”r mig, dem skolen I akta p†, s† att I offren dem †t mig p† best„md tid. 028:003 Och s„g till dem: Detta „r vad I skolen offra †t HERREN s†som eldsoffer: tv† †rsgamla felfria lamm till br„nnoffer f”r var dag best„ndigt.
028:004 Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden,
028:005 och s†som spisoffer en tiondedels efa fint mj”l, begjutet med en fj„rdedels hin olja av st”tta oliver.
028:006 Detta „r det dagliga br„nnoffret, som offrades p† Sinai berg, till en v„lbehaglig lukt, ett eldsoffer †t HERREN. 028:007 Och s†som drickoffer d„rtill skall du offra en fj„rdedels hin, till det f”rsta lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark dryck utgjutas †t HERREN.
028:008 Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN.

028:009 Men p† sabbatsdagen skall du offra tv† †rsgamla felfria lamm, s† ock tv† tiondedels efa fint mj”l, begjutet med olja, s†som spisoffer, samt tillh”rande drickoffer. 028:010 Detta „r sabbatsbr„nnoffret, som skall offras var sabbat, j„mte det dagliga br„nnoffret med tillh”rande drickoffer.

028:011 Och p† edra nym†nadsdagar skolen I offra till br„nnoffer †t HERREN tv† ungtjurar och en v„dur och sju †rsgamla felfria lamm, 028:012 s† ock tre tiondedels efa fint mj”l, begjutet med olja, s†som spisoffer till var tjur, tv† tiondedels efa fint mj”l, begjutet med olja, s†som spisoffer till v„duren, 028:013 och en tiondedels efa fint mj”l begjutet med olja, s†som spisoffer till vart lamm: ett br„nnoffer till en v„lbehaglig lukt, ett eldsoffer †t HERREN.
028:014 Och de tillh”rande drickoffren skola utg”ras av en halv hin vin till var tjur och en tredjedels hin till v„duren och en fj„rdedels hin till vart lamm. Detta „r nym†nadsbr„nnoffret, som skall offras i var och en av †rets m†nader. 028:015 Tillika skolen I offra en bock till syndoffer †t HERREN; den skall offras j„mte det dagliga br„nnoffret med tillh”rande drickoffer.

028:016 Och i f”rsta m†naden, p† fjortonde dagen i m†naden, „r HERRENS p†sk.
028:017 Och p† femtonde dagen i samma m†nad „r h”gtid; d† skall man „ta osyrat br”d, i sju dagar.
028:018 P† den f”rsta dagen skall man h†lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra.
028:019 Och s†som eldsoffer, s†som br„nnoffer †t HERREN, skolen I offra tv† ungtjurar och en v„dur och sju †rsgamla lamm; felfria skola de vara.
028:020 Och s†som spisoffer d„rtill skolen I offra fint mj”l, begjutet med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och tv† tiondedels efa till v„duren;
028:021 en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju lammen;
028:022 tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa f”rsoning f”r eder.
028:023 F”rutom morgonens br„nnoffer, som utg”r det dagliga br„nnoffret, skolen I offra detta.
028:024 Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en eldsoffersspis, till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. J„mte det dagliga br„nnoffret skall detta offras, med tillh”rande drickoffer.
028:025 Och p† den sjunde dagen skolen I h†lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra.

028:026 Och p† f”rstlingsdagen, d† I b„ren fram ett offer av den nya gr”dan †t HERREN, vid eder veckoh”gtid, skolen I h†lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. 028:027 S†som br„nnoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN skolen I d† offra tv† ungtjurar, en v„dur, sju †rsgamla lamm, 028:028 och s†som spisoffer d„rtill fint mj”l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var tjur, tv† tiondedels efa till v„duren, 028:029 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; 028:030 tillika skolen I offra en bock till att bringa f”rsoning f”r eder.
028:031 F”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer skolen I offra detta — felfria skola djuren vara — och d„rj„mte tillh”rande drickoffer.

029:001 Och i sjunde m†naden, p† f”rsta dagen i m†naden, skolen I h†lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. En basunklangens dag skall den vara f”r eder. 029:002 S†som br„nnoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN skolen I d† offra en ungtjur, en v„dur, sju †rsgamla felfria lamm, 029:003 och s†som spisoffer d„rtill fint mj”l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, tv† tiondedels efa till v„duren 029:004 och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; 029:005 tillika skolen I offra en bock s†som syndoffer, till att bringa f”rsoning f”r eder —
029:006 detta f”rutom nym†nadsbr„nnoffret med tillh”rande spisoffer, och f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer, och f”rutom de drickoffer som p† f”reskrivet s„tt skola offras till b†da: allt till en v„lbehaglig lukt, ett eldsoffer †t HERREN.

029:007 P† tionde dagen i samma sjunde m†nad skolen I ock h†lla en helig sammankomst, och I skolen d† sp„ka eder; intet arbete skolen I d† g”ra.
029:008 Och s†som br„nnoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN skolen I d† offra en ungtjur, en v„dur, sju †rsgamla lamm — felfria skola de vara —
029:009 och s†som spisoffer d„rtill fint mj”l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, tv† tiondedels efa till v„duren, 029:010 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; 029:011 tillika skolen I offra en bock s†som syndoffer — detta f”rutom f”rsoningssyndoffret och det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer, och f”rutom de drickoffer som h”ra till b†da.

029:012 P† femtonde dagen i sjunde m†naden skolen I ock h†lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. D† skolen I fira en HERRENS h”gtid, i sju dagar.
029:013 Och s†som br„nnoffer, s†som eldsoffer, skolen I d† offra till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN tretton ungtjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla lamm — felfria skola de vara — 029:014 och s†som spisoffer d„rtill fint mj”l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, tv† tiondedels efa till var och en av de tv† v„durarna, 029:015 en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen; 029:016 tillika skolen I offra en bock s†som syndoffer — detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer.
029:017 Och p† den andra dagen: tolv ungtjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla felfria lamm,
029:018 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v„durarna och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet s„tt,
029:019 tillika ocks† en bock s†som syndoffer — detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och det drickoffer som h”r till dem.
029:020 Och p† den tredje dagen: elva tjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla felfria lamm,
029:021 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v„durarna och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet s„tt,
029:022 tillika ocks† en syndoffersbock — detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer. 029:023 Och p† den fj„rde dagen; tio tjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla felfria lamm,
029:024 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v„durarna och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet satt,
029:025 tillika ocks† en bock s†som syndoffer — detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer. 029:026 Och p† den femte dagen: nio tjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla felfria lamm,
029:027 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v„durarna och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet s„tt,
029:028 tillika ocks† en syndoffersbock — detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer. 029:029 Och p† den sj„tte dagen: †tta tjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla felfria lamm,
029:030 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v„durarna och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet s„tt,
029:031 tillika ocks† en syndoffersbock — detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer. 029:032 Och p† den sjunde dagen: sju tjurar, tv† v„durar, fjorton †rsgamla felfria lamm,
029:033 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v„durarna och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet s„tt,
029:034 tillika ocks† en syndoffersbock — detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer. 029:035 P† den †ttonde dagen skolen I h†lla en h”gtidsf”rsamling; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra.
029:036 Och s†som br„nnoffer, s†som eldsoffer, skolen I d† offra till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN en tjur, en v„dur, sju †rsgamla felfria lamm,
029:037 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjuren, v„duren och lammen, efter deras antal, p† f”reskrivet s„tt,
029:038 tillika ocks† en syndoffersbock — detta f”rutom det dagliga br„nnoffret med tillh”rande spisoffer och drickoffer.

029:039 Dessa offer skolen I offra †t HERREN vid edra h”gtider, f”rutom edra l”ftesoffer och frivilliga offer, dessa m† nu vara br„nnoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer.

029:001 Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles s†som HERREN hade bjudit honom.

030:002 Och Mose talade till Israels barns stamh”vdingar och sade: Detta „r vad HERREN har bjudit:
030:003 om n†gon g”r ett l”fte †t HERREN, eller sv„r en ed genom vilken han f”rbinder sig till †terh†llsamhet i n†got stycke, s† skall han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken g”ra vad hans mun har talat.

030:004 Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och „nnu „r ung, g”r ett l”fte †t HERREN och f”rbinder sig till †terh†llsamhet i n†got stycke,
030:005 och hennes fader h”r hennes l”fte och huru hon f”rbinder sig till †terh†llsamhet, och hennes fader icke s„ger n†got till henne d„rom, s† skola alla hennes l”ften hava g„llande kraft, och alla hennes f”rbindelser till †terh†llsamhet skola hava g„llande kraft.
030:006 Men om hennes fader samma dag han h”r det s„ger nej d„rtill, d† skola hennes l”ften och hennes f”rbindelser till †terh†llsamhet alla vara utan g„llande kraft; och HERREN skall f”rl†ta henne, eftersom hennes fader sade nej till henne. 030:007 Och om hon bliver gift, och l”ften d† vila p† henne, eller n†got obet„nksamt ord fr†n hennes l„ppar, varmed hon har bundit sig, 030:008 och hennes man f†r h”ra d„rom, men icke s„ger n†got till henne d„rom samma dag han h”r det, s† skola hennes l”ften hava g„llande kraft, och hennes f”rbindelser till †terh†llsamhet skola hava g„llande kraft.
030:009 Men om hennes man samma dag han f†r h”ra det s„ger nej d„rtill, d† upph„ver han d„rmed hennes givna l”fte och det obet„nksamma ord fr†n hennes l„ppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN skall f”rl†ta henne det.
030:010 Men en „nkas eller en f”rskjuten hustrus l”fte skall hava g„llande kraft f”r henne, vartill hon „n m† hava f”rbundit sig.

030:011 Och om en kvinna i sin mans hus g”r ett l”fte, eller med ed f”rbinder sig till †terh†llsamhet i n†got stycke, 030:012 och hennes man h”r det, men icke s„ger n†got till henne d„rom — icke s„ger nej till henne — s† skola alla hennes l”ften hava g„llande kraft, och alla hennes f”rbindelser till †terh†llsamhet skola hava g„llande kraft.
030:013 Men om hennes man upph„ver dem samma dag han h”r dem, d† skall allt som hennes l„ppar hava talat vara utan g„llande kraft, det m† nu vara l”ften eller n†gon f”rbindelse till †terh†llsamhet; hennes man har upph„vt dem, d„rf”r skall HERREN f”rl†ta henne. 030:014 t alla hennes l”ften och †t alla hennes edliga f”rbindelser till att sp„ka sig kan hennes man giva g„llande kraft, och hennes man kan ock upph„va dem.
030:015 Men om hennes man icke f”re p†f”ljande dags ing†ng s„ger n†gonting till henne d„rom, s† giver han g„llande kraft †t alla hennes l”ften och †t alla de f”rbindelser till †terh†llsamhet, som vila p† henne; han giver dem g„llande kraft d„rigenom att han icke s„ger n†got till henne d„rom samma dag han h”r dem. 030:016 Men om han upph„ver dem f”rst n†gon tid efter det han har h”rt dem, d† kommer han att b„ra p† hennes missg„rning.

030:017 Dessa „ro de stadgar som HERREN av Mose ang†ende f”rh†llandet mellan en man och hans hustru, och ang†ende f”rh†llandet mellan en fader och hans dotter, medan denna „nnu „r ung och vistas i sin faders hus.

031:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 031:002 ½Kr„v ut h„mnd f”r Israels barn midjaniterna; sedan skall du samlas till dina f„der.
031:003 D† talade Mose till folket och sade: ½L†ten en del av edra m„n v„pna sig till strid; dessa skola t†ga mot Midjan och utf”ra HERRENS h„mnd p† Midjan.
031:004 Tusen man ur var och en s„rskild av Israels alla stammar skolen I s„nda ut i striden.½
031:005 S† avl„mnades d† ur Israels „tter tusen man av var stam: tolv tusen man, v„pnade till strid.
031:006 Och Mose s„nde dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han s„nde med dem Pinehas, pr„sten Eleasars son, ut i striden, och denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna. 031:007 Och de gingo till strids emot Midjan, s†som HERREN hade bjudit Mose, och dr„pte allt mank”n.
031:008 Och j„mte andra som d† blevo slagna av dem dr„ptes ock de midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, dr„pte de ock med sv„rd.
031:009 Och Israels barn f”rde Midjans kvinnor och barn bort s†som f†ngar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt deras ”vriga gods togo de s†som byte.
031:010 Och alla deras st„der, i de trakter d„r de bodde, och alla deras t„ltl„ger br„nde de upp i eld.
031:011 Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade r”vat, b†de m„nniskor och boskap.
031:012 Och de f”rde f†ngarna och det r”vade och bytet fram till Mose och pr„sten Eleasar och Israels barns menighet i l„gret p† Moabs hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko.

031:013 Och Mose och pr„sten Eleasar och alla menighetens h”vdingar gingo dem till m”tes utanf”r l„gret.
031:014 Men Mose f”rt”rnades p† krigsbef„let, ”ver- och underh”vitsm„nnen, n„r de kommo tillbaka fr†n sitt krigst†g. 031:015 Mose sade till dem: ½Haven I d† l†tit alla kvinnorna leva? 031:016 Det var ju de som, p† Bileams inr†dan, f”rledde Israels barn till att beg† otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som d„rigenom v†llade att en hems”kelse kom ”ver HERRENS menighet. 031:017 S† dr„pen nu alla gossebarn, och dr„pen alla kvinnor som hava haft med m„n, med mank”n, att skaffa.
031:018 Men alla flickebarn som icke hava haft med mank”n att skaffa, dem m†n I l†ta leva f”r eder r„kning.
031:019 Sj„lva skolen I nu l„gra eder utanf”r l„gret, i sju dagar. Var och en av eder som har dr„pt n†gon m„nniska, och var och en som har kommit vid n†gon slagen skall rena sig p† tredje dagen och p† sjunde dagen — s†v„l I sj„lva som edra f†ngar. 031:020 Alla kl„der och allt som „r f”rf„rdigat av skinn och allt som „r gjort av geth†r och alla redskap av tr„ skolen I ock rena †t eder.½

031:021 Och pr„sten Eleasar sade till stridsm„nnen som hade deltagit i kriget: Detta „r den lagstadga som HERREN har givit Mose: 031:022 Guld och silver, koppar, j„rn, tenn och bly, 031:023 allt s†dant som t†l eld, skolen I l†ta g† genom eld, s† bliver det rent; dock b”r det tillika renas med st„nkelsevatten. Men allt som icke t†l eld skolen I l†ta g† genom vatten. 031:024 Och I skolen tv† edra kl„der p† sjunde dagen, s† bliven I rena; d„refter f†n I g† in i l„gret.

031:025 Och HERREN talade till Mose och sade: 031:026 ™ver det tagna rovet, b†de m„nniskor och boskap, skall du g”ra en ber„kning, du tillsammans med pr„sten Eleasar och huvudm„nnen f”r menighetens familjer;
031:027 sedan skall du dela rovet i tv† delar, mellan de krigare som hava varit med i striden och hela den ”vriga menigheten. 031:028 Och du skall l†ta det krigsfolk som har varit med i striden giva var femhundrade av m„nniskor, f„kreatur, †snor och f†r s†som skatt †t HERREN.
031:029 S† mycket skall tagas av den h„lft som tillfaller dem, och du skall giva detta †t pr„sten Eleasar s†som en g„rd †t HERREN. 031:030 Men ur den h„lft som tillfaller de ”vriga israeliterna skall du uttaga var femtionde av m„nniskor, sammalunda av f„kreatur, †snor och f†r, korteligen, av all boskap, och detta skall du giva †t leviterna, som det †ligger att iakttaga vad som „r att iakttaga vid HERRENS tabernakel.

031:031 Och Mose och pr„sten Eleasar gjorde s†som HERREN hade bjudit Mose.
031:032 Och rovet, n„mligen †terstoden av det byte som krigsfolket hade tagit utgjorde: av f†r sex hundra sjuttiofem tusen, 031:033 av f„kreatur sjuttiotv† tusen,
031:034 av †snor sextioett tusen,
031:035 och av m„nniskor, s†dana kvinnor som icke hade haft med mank”n att skaffa, tillsammans trettiotv† tusen personer. 031:036 Och h„lften d„rav, eller den del om tillf”ll dem som hade varit med striden, utgjorde: av f†r ett antal av tre hundra trettiosju tusen fem hundra,
031:037 varav skatten †t HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem f†r; 031:038 av f„kreatur trettiosex tusen, varav skatten †t HERREN sjuttiotv†;
031:039 av †snor trettio tusen fem hundra, varav skatten †t HERREN sextioen;
031:040 av m„nniskor sexton tusen, varav skatten †t HERREN trettiotv† personer.
031:041 Och skatten, den f”r HERREN best„mda g„rden, gav Mose †t pr„sten Eleasar, s†som HERREN hade bjudit Mose. 031:042 Och den h„lft, som tillf”ll de ”vriga israeliterna, och som Mose hade avskilt fr†n krigsfolkets,
031:043 denna h„lft, den som tillf”ll menigheten, utgjorde: av f†r tre hundra trettiosju tusen fem hundra,
031:044 av f„kreatur trettiosex tusen, 031:045 av †snor trettio tusen fem hundra 031:046 och av m„nniskor sexton tusen.
031:047 Och ur denna h„lft, som tillf”ll de ”vriga israeliterna, uttog Mose var femtionde, b†de av m„nniskor och av boskap, och gav detta †t leviterna, som det †l†g att iakttaga vad som var att iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt s†som HERREN hade bjudit Mose.

031:048 Och bef„lhavarna ”ver h„rens avdelningar, ”ver- och underh”vitsm„nnen, tr„dde fram till Mose. 031:049 Och de sade till Mose: ½Dina tj„nare hava r„knat antalet av de krigsm„n som vi hava haft under v†rt bef„l, och icke en enda fattas bland oss.
031:050 D„rf”r hava vi nu s†som en offerg†va †t HERREN burit fram var och en del som han har kommit ”ver av gyllene klenoder, armband av olika slag, ringar, ”rh„ngen och halssmycken, detta f”r att bringa f”rsoning f”r oss inf”r HERRENS ansikte.½ 031:051 Och Mose och pr„sten Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags klenoder.
031:052 Och guldet som gavs s†som g„rd †t HERREN av ”ver- och underh”vitsm„nnen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra femtio siklar.
031:053 Manskapet hade tagit byte var och en f”r sig. 031:054 Och Mose och pr„sten Eleasar togo emot guldet av ”ver- och underh”vitsm„nnen och buro in det i uppenbarelset„ltet, f”r att det skulle bringa Israels barn i †minnelse inf”r HERRENS ansikte.

032:001 Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och n„r de s†go Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt f”r boskap. 032:002 D† kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och pr„sten Eleasar och menighetens h”vdingar: 032:003 ½Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,
032:004 det land som HERREN har l†tit Israels menighet intaga, „r ett land f”r boskap, och dina tj„nare hava boskap.½ 032:005 Och de sade ytterligare: ½Om vi hava funnit n†d inf”r dina ”gon s† m† detta land givas †t dina tj„nare till besittning. L†t oss slippa att g† ”ver Jordan.½
032:006 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: ½Skolen d† I stanna h„r, under det att edra br”der draga ut i krig? 032:007 Varf”r viljen I avv„nda Israels barns hj„rtan fr†n att g† ”ver floden, in i det land som HERREN har givit †t dem? 032:008 S† gjorde ock edra f„der, n„r jag s„nde dem fr†n Kades-Barnea f”r att bese landet:
032:009 sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avv„nde de Israels barns hj„rtan fr†n att g† in i det land som HERREN hade givit †t dem.
032:010 Och p† den dagen uppt„ndes HERRENS vrede, och han svor och sade: 032:011 ‘Av de m„n som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som „r tjugu †r gammal eller d„rut”ver f† se det land som jag med ed har lovat †t Abraham, Isak och Jakob — eftersom de icke i allt hava efterf”ljt mig
032:012 ingen f”rutom Kaleb, Jefunnes son, kenas‚en, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterf”ljt HERREN.’ 032:013 S† uppt„ndes HERRENS vrede mot Israel, och han l„t dem driva omkring i ”knen i fyrtio †r, till dess att hela det sl„kte hade d”tt bort som hade gjort vad ont var i HERRENS ”gon. 032:014 Och se, nu haven I tr„tt i edra f„ders fotsp†r, I, syndiga m„ns avf”da, och ”ken s† „nnu mer HERRENS vredes gl”d mot Israel. 032:015 D† I nu v„nden eder bort ifr†n honom, skall han l†ta Israel „nnu l„ngre bliva kvar i ”knen, och I dragen s† f”rd„rv ”ver allt detta folk.½

032:016 D† tr„dde de fram till honom och sade: ½L†t oss h„r bygga g†rdar †t var boskap och st„der †t v†ra kvinnor och barn. 032:017 Sj„lva vilja vi sedan skyndsamt v„pna oss och g† †stad i spetsen f”r Israels barn, till dess vi hava f”rt dem dit de skola. Under tiden kunna v†ra kvinnor och barn bo i de bef„sta st„derna och s† vara skyddade mot landets inbyggare. 032:018 Vi skola icke v„nda tillbaka hem, f”rr„n Israels barn hava f†tt var och en sin arvedel.
032:019 Ty vi vilja icke taga v†r arvedel j„mte dem, p† andra sidan Jordan och l„ngre bort, utan v†r arvedel har tillfallit oss h„r p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan.½ 032:020 Mose svarade dem: ½Om I g”ren s†som I nu haven sagt, om I v„pnen eder inf”r HERREN till kriget,
032:021 s† att alla edra v„pnade m„n g† ”ver Jordan inf”r HERREN och stanna d„r, till dess han har f”rdrivit sina fiender f”r sig, 032:022 om I allts† v„nden tillbaka f”rst d† landet har blivit HERREN underd†nigt, s† skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall d† bliva eder besittning inf”r HERREN. 032:023 Men om I icke s† g”ren, se, d† synden I mot HERREN, och I skolen d† komma att f”rnimma eder synd, ty den skall drabba eder. 032:024 Byggen eder nu st„der †t edra kvinnor och barn, och g†rdar †t eder boskap, och g”ren vad eder mun har talat.½ 032:025 Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: ½Dina tj„nare skola g”ra s†som min herre bjuder. 032:026 V†ra barn v†ra hustrur, v†r boskap och alla v†ra dragare skola bliva kvar h„r i Gileads st„der.
032:027 Men dina tj„nare, vi s† m†nga som „ro v„pnade till strid, skola draga dit”ver och k„mpa inf”r HERREN, s†som min herre har sagt.½

032:028 Och Mose gav befallning om dem †t pr„sten Eleasar och †t Josua, Nuns son, och †t huvudm„nnen f”r familjerna inom Israels barns stammar.
032:029 Mose sade till dem: ½Om Gads barn och Rubens barn g† ”ver Jordan med eder, s† m†nga som „ro v„pnade till att k„mpa inf”r HERREN, och landet s† bliver eder underd†nigt, d† skolen I †t dem giva landet Gilead till besittning.
032:030 Men om de icke draga v„pnade dit”ver med eder, s† skola de f† sin besittning ibland eder i Kanaans land.½ 032:031 Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: ½Vad HERREN har sagt till dina tj„nare, det vilja vi g”ra. 032:032 Vi vilja draga v„pnade ”ver till Kanaans land inf”r HERREN, och s† f† v†r arvsbesittning har p† andra sidan Jordan.½

032:033 S† gav d† Mose †t dem, †t Gads barn, Rubens barn och ena h„lften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amor‚ernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: sj„lva landet med dess st„der och dessas omr†den, landets st„der runt omkring. 032:034 Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, 032:035 Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,
032:036 Bet-Nimra och Bet-Haran, bef„sta st„der och boskapsg†rdar. 032:037 Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim, 032:038 Nebo och Baal-Meon — vilkas namn hava „ndrats — och Sibma. Och de g†vo namn †t st„derna som de byggde upp. 032:039 Och Makirs, Manasses sons, barn gingo †stad till Gilead och intogo det och f”rdrevo amor‚erna som bodde d„r. 032:040 Och Mose gav Gilead †t Makir, Manasses son, och han bosatte sig d„r.
032:041 Och Jair, Manasses son, gick †stad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.
032:042 Och Noba gick †stad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn.

033:001 Dessa voro Israels barns l„gerplatser, n„r de drogo ut ur Egyptens land, efter sina h„rskaror, anf”rda av Mose och Aron. 033:002 Och Mose upptecknade p† HERRENS befallning deras uppbrottsorter, alltefter som de „ndrade l„gerplats. Och dessa voro nu deras l„gerplatser, alltefter som uppbrottsorterna f”ljde p† varandra:

033:003 De br”to upp fr†n Rameses i f”rsta m†naden, p† femtonde dagen i f”rsta m†naden. Dagen efter p†skh”gtiden drogo Israels barn ut med upplyft hand inf”r alla egyptiers ”gon, 033:004 under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit bland dem, alla de f”rstf”dda, d† n„r HERREN h”ll dom ”ver deras gudar.
033:005 S† br”to nu Israels barn upp fr†n Rameses och l„grade sig i Suckot.
033:006 Och de br”to upp fr†n Suckot och l„grade sig i Etam, d„r ”knen begynte.
033:007 Och de br”to upp fr†n Etam och v„nde om till Pi-Hahirot, som ligger mitt emot Baal-Sefon, och l„grade sig framf”r Migdol. 033:008 Och de br”to upp fr†n Hahirot och gingo mitt igenom havet in i ”knen och t†gade s† tre dagsresor i Etams ”ken och l„grade sig i Mara.
033:009 Och de br”to upp fr†n Mara och kommo till Elim; och i Elim funnos tolv vattenk„llor och sjuttio palmtr„d, och de l„grade sig d„r.
033:010 Och de br”to upp fr†n Elim och l„grade sig vid R”da havet. 033:011 Och de br”to upp fr†n R”da havet och l„grade sig i ”knen Sin. 033:012 Och de br”to upp fr†n ”knen Sin och l„grade sig i Dofka. 033:013 Och de br”to upp fr†n Dofka och l„grade sig i Alus. 033:014 Och de br”to upp fr†n Alus och l„grade sig i Refidim, och d„r fanns intet vatten †t folket att dricka. 033:015 Och de br”to upp fr†n Refidim och l„grade sig i Sinais ”ken. 033:016 Och de br”to upp fr†n Sinais ”ken och l„grade sig i Kibrot-Hattaava.
033:017 Och de br”to upp fr†n Kibrot-Hattaava och l„grade sig i Haserot. 033:018 Och de br”to upp fr†n Haserot och l„grade sig i Ritma. 033:019 Och de br”to upp fr†n Ritma och l„grade sig i Rimmon-Peres. 033:020 Och de br”to upp fr†n Rimmon-Peres och l„grade sig i Libna. 033:021 Och de br”to upp fr†n Libna och l„grade sig i Rissa. 033:022 Och de br”to upp fr†n Rissa och l„grade sig i Kehelata. 033:023 Och de br”to upp fr†n Kehelata och l„grade sig vid berget Sefer. 033:024 Och de br”to upp fr†n berget Sefer och l„grade sig i Harada. 033:025 Och de br”to upp fr†n Harada och l„grade sig i Makhelot. 033:026 Och de br”to upp fr†n Makhelot och l„grade sig i Tahat. 033:027 Och de br”to upp fr†n Tahat och l„grade sig i Tera. 033:028 Och de br”to upp fr†n Tera och l„grade sig i Mitka. 033:029 Och de br”to upp fr†n Mitka och l„grade sig i Hasmona. 033:030 Och de br”to upp fr†n Hasmona och l„grade sig i Moserot. 033:031 Och de br”to upp fr†n Moserot och l„grade sig i Bene-Jaakan. 033:032 Och de br”to upp fr†n Bene-Jaakan och l„grade sig i Hor-Haggidgad.
033:033 Och de br”to upp fr†n Hor-Haggidgad och l„grade sig i Jotbata. 033:034 Och de br”to upp fr†n Jotbata och l„grade sig i Abrona. 033:035 och de br”to upp fr†n Abrona och l„grade sig i Esjon-Geber. 033:036 Och de br”to upp fr†n Esjon-Geber och l„grade sig i ”knen Sin, det „r Kades.
033:037 Och de br”to upp fr†n Kades och l„grade sig vid berget Hor, p† gr„nsen till Edoms land.

033:038 Och pr„sten Aron steg upp p† berget Hor, efter HERRENS befallning, och dog d„r i det fyrtionde †ret efter Israels barns utt†g ur Egyptens land, i femte m†naden, p† f”rsta dagen i m†naden.
033:039 Och Aron var ett hundra tjugutre †r gammal, n„r han dog p† berget Hor.

033:040 Och konungen i Arad, kanan‚en, som bodde i Sydlandet i Kanaans land, fick nu h”ra att Israels barn voro i ant†gande. 033:041 Och de br”to upp fr†n berget Hor och l„grade sig i Salmona. 033:042 Och de br”to upp fr†n Salmona och l„grade sig i Punon. 033:043 Och de br”to upp fr†n Punon och l„grade sig i Obot. 033:044 Och de br”to upp fr†n Obot och l„grade sig i Ije-Haabarim vid Moabs gr„ns.
033:045 Och de br”to upp fr†n Ijim och l„grade sig i Dibon-Gad. 033:046 Och de br”to upp fr†n Dibon-Gad och l„grade sig i Almon-Diblataima.
033:047 Och de br”to upp fr†n Almon-Diblataima och l„grade sig vid Abarimbergen, framf”r Nebo.
033:048 Och de br”to upp fr†n Abarimbergen och l„grade sig p† Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
033:049 Och deras l„ger vid Jordan str„ckte sig fr†n Bet-Hajesimot „nda till Abel-Hassitim p† Moabs hedar.

033:050 Och HERREN talade till Mose p† Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
033:051 Tala till Israels barn och s„g till dem: N„r I haven g†tt ”ver Jordan, in i Kanaans land,
033:052 skolen I f”rdriva landets alla inbyggare f”r eder, och I skolen f”rst”ra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras gjutna bel„ten skolen I f”rst”ra, och alla deras offerh”jder skolen I ”del„gga.
033:053 Och I skolen intaga landet och bos„tta eder d„r, ty †t eder har jag givit landet till besittning.
033:054 Och I skolen utskifta landet s†som arvedel †t eder genom lottkastning efter edra sl„kter; †t en st”rre stam skolen I giva en st”rre arvedel, och †t en mindre stam en mindre arvedel; var och en skall f† sin del d„r lotten best„mmer att han skall hava den; efter edra f„dernestammar skolen I utskifta landet s†som arvedel †t eder.
033:055 Men om I icke f”rdriven landets inbyggare f”r eder, s† skola de som I l†ten vara kvar av dem bliva t”rnen i edra ”gon och taggar i edra sidor, och skola tr„nga eder i landet d„r I bon. 033:056 Och d† skall jag g”ra med eder s†, som jag hade t„nkt g”ra med dem.

034:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 034:002 Bjud Israels barn och s„g till dem: N„r I kommen till Kanaans land, d† „r detta det land som skall tillfalla eder s†som arvedel: Kanaans land, s† l†ngt dess gr„nser n†.
034:003 Edert land skall p† s”dra sidan str„cka sig fr†n ”knen Sin utmed Edom; och eder s”dra gr„ns skall i ”ster begynna vid „ndan av Salthavet.
034:004 Sedan skall eder gr„ns b”ja sig s”der om Skorpionh”jden och g† fram till Sin och g† ut s”der om Kades-Barnea. Och den skall g† vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon. 034:005 Och fr†n Asmon skall gr„nsen b”ja sig mot Egyptens b„ck och g† ut vid havet.
034:006 Och eder gr„ns i v„ster skall vara Stora havet; det skall utg”ra gr„nsen. Detta skall vara eder gr„ns i v„ster. 034:007 Och detta skall vara eder gr„ns i norr: Fr†n Stora havet skolen I draga eder gr„nslinje fram vid berget Hor. 034:008 Fr†n berget Hor skolen I draga eder gr„nslinje dit d„r v„gen g†r till Hamat, och gr„nsen skall g† ut vid Sedad. 034:009 Sedan skall gr„nsen g† till Sifron och d„rifr†n ut vid Hasar-Enan. Detta skall vara eder gr„ns i norr. 034:010 och s†som eder gr„ns i ”ster skolen I draga upp en linje fr†n Hasar-Enan fram till Sefam.
034:011 Och fr†n Sefam skall gr„nsen g† ned till Haribla, ”ster om Ain, och gr„nsen skall g† vidare ned och intill bergsluttningen vid Kinneretsj”n, ”sterut.
034:012 Sedan skall gr„nsen g† ned till Jordan och ut vid Salthavet.

Detta skall vara edert land, med dess gr„nser runt omkring.

034:013 Och Mose bj”d Israels barn och sade: Detta „r det land som I genom lottkastning skolen utskifta s†som arvedel †t eder, det land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas †t de nio stammarna och den ena halva stammen.
034:014 Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas barns stam, efter dess familjer, och den andra h„lften av Manasse stam, dessa hava redan f†tt sin arvedel. 034:015 Dessa tv† stammar och denna halva stam hava f†tt sin arvedel p† andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, ”sterut mot solens uppg†ng. 034:016 Och HERREN talade till Mose och sade: 034:017 Dessa „ro namnen p† de m„n som skola †t eder utskifta landet i arvslotter: f”rst och fr„mst pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son;
034:018 vidare skolen I taga en h”vding ur var stam till att utskifta landet,
034:019 och dessa „ro de m„nnens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son; 034:020 av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son; 034:021 av Benjamins stam Elidad, Kislons son; 034:022 av Dans barns stam en h”vding, Bucki, Joglis son; 034:023 av Josefs barn: av Manasse barns stam en h”vding, Hanniel, Efods son,
034:024 och av Efraims barn stam en h”vding, Kemuel, Siftans son; 034:025 av Sebulons barns stam en h”vding, Elisafan, Parnaks son; 034:026 av Isaskars barns stam en h”vding, Paltiel, Assans son; 034:027 av Asers barns stam en h”vding, Ahihud, Selomis son; 034:028 av Naftali barns stam en h”vding, Pedael, Ammihuds son. 034:029 Dessa „ro de som HERREN bj”d att utskifta arvslotterna †t Israels barn i Kanaans land.

035:001 Och HERREN talade till Mose p† Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
035:002 Bjud Israels barn att de av de arvslotter de f† till besittning skola †t leviterna giva st„der att bo i; utmarker runt omkring dessa st„der skolen I ock giva †t leviterna. 035:003 St„derna skola de sj„lva hava att bo i, men de tillh”rande utmarkerna skola vara f”r deras dragare och deras boskap och alla deras ”vriga djur.
035:004 Och st„dernas utmarker, som I skolen giva †t leviterna, skola str„cka sig tusen alnar fr†n stadsmuren ut†t p† alla sidor. 035:005 Och utanf”r staden skolen I m„ta upp p† ”stra sidan tv† tusen alnar, p† v„stra sidan tv† tusen alnar, p† s”dra sidan tv† tusen alnar och p† norra sidan tv† tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de f† s†som utmarker till sina st„der. 035:006 Och de st„der som I given †t leviterna skola f”rst och fr„mst vara de sex frist„derna, vilka I skolen giva till det „ndam†let att en dr†pare m† kunna fly till dem; vidare skolen I j„mte dessa st„der giva dem fyrtiotv† andra,
035:007 s† att de st„der som I given †t leviterna tillsammans utg”ra fyrtio†tta st„der, med tillh”rande utmarker. 035:008 Och av dessa st„der, som I skolen giva av Israels barns besittningsomr†de, skolen I taga flera ur den stam som „r st”rre, och f„rre ur den som „r mindre. Var stam skall †t leviterna giva ett antal av sina st„der, som svarar mot den arvedel han sj„lv har f†tt.

035:009 Och HERREN talade till Mose och sade: 035:010 Tala till Israels barn och s„g till dem:

N„r I haven g†tt ”ver Jordan, in i Kanaans land, 035:011 skolen I utse †t eder vissa st„der, som I skolen hava till frist„der, till vilka en dr†pare som oupps†tligen har d”dat n†gon m† kunna fly.
035:012 Och dessa st„der skolen I hava s†som tillflyktsorter undan blodsh„mnaren, s† att dr†paren slipper d”, f”rr„n han har st†tt till r„tta inf”r menigheten.
035:013 Och de st„der som I skolen giva till frist„der skola vara sex. 035:014 Tre av st„derna skolen I giva p† andra sidan Jordan, och de tre ”vriga st„derna skolen I giva i sj„lva Kanaans land; 035:015 dessa skola vara frist„der. Israels barn, s†v„l som fr„mlingen och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex st„der s†som tillflyktsorter, till vilka var och er som oupps†tligen har d”dat n†gon m† kunna fly.

035:016 Men om n†gon sl†r en annan till d”ds med ett f”rem†l av j„rn, s† „r han en sannskyldig dr†pare; en s†dan skall straffas med d”den.
035:017 Likaledes, om n†gon i sin hand har en sten med vilken ett dr†pslag kan givas, och han d„rmed sl†r en annan till d”ds, s† „r han en sannskyldig dr†pare; en s†dan skall straffas med d”den.
035:018 Eller om n†gon i sin hand har ett f”rem†l av tr„ varmed ett dr†pslag kan givas, och han d„rmed sl†r en annan till d”ds, s† „r han en sannskyldig dr†pare; en s†dan skall straffas med d”den.
035:019 Blodsh„mnaren m† d”da den dr†paren; varhelst han tr„ffar p† honom m† han d”da honom.
035:020 Likaledes om n†gon av hat st”ter till en annan, eller med ber†tt mod kastar n†got p† honom; s† att han d”r, 035:021 eller av fiendskap sl†r honom till d”ds med handen, d† skall den som gav slaget straffas med d”den, ty han „r en sannskyldig dr†pare; blodsh„mnaren m† d”da den dr†paren, varhelst han tr„ffar p† honom

035:022 Men om n†gon av v†da, utan fiendskap, st”ter till en annan, eller utan ber†tt mod kastar p† honom n†got f”rem†l, vad det vara m†;
035:023 eller om han, utan att se honom, med n†gon sten varmed dr†pslag kan givas tr„ffar honom, s† att han d”r, och detta utan att han var hans fiende eller hade f”r avsikt att skada honom, 035:024 d† skall menigheten d”ma mellan den som gav slaget och blodsh„mnaren, enligt h„r givna f”reskrifter. 035:025 Och menigheten skall r„dda dr†paren ur blodsh„mnarens hand, och menigheten skall l†ta honom v„nda tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och d„r skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde ”verstepr„sten d”r.
035:026 Men om dr†paren g†r utom omr†det f”r den fristad dit han har flytt,
035:027 och blodsh„mnaren d†, n„r han tr„ffar p† honom utom hans fristads omr†de, dr„per dr†paren, s† vilar ingen blodskuld p† honom.
035:028 Ty i sin fristad skall en dr†pare stanna kvar, till dess ”verstepr„sten d”r; men efter ”verstepr„stens d”d m† han v„nda tillbaka till den ort d„r han har sin besittning. 035:029 Och detta skall vara en r„ttsstadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte, var I „n „ren bosatta.

035:030 Om n†gon sl†r ihj„l en annan, skall man, efter vittnens utsago, dr„pa dr†paren; men en enda persons vittnesm†l „r icke nog f”r att man skall kunna d”ma n†gon till d”den. 035:031 I skolen icke taga l”sen f”r en dr†pares liv, om han „r skyldig till d”den, utan han skall straffas med d”den. 035:032 Ej heller skolen I taga l”sen f”r att den som har flytt till en fristad skall f”re pr„stens d”d f† v„nda tillbaka och bo i landet.
035:033 I skolen icke ohelga det land d„r I „ren; genom blod ohelgas landet, och f”rsoning kan icke bringas f”r landet f”r det blod som har blivit utgjutet d„ri, annat „n genom dens blod, som har utgjutit det.
035:034 I skolen icke orena landet d„r I bon, det i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels barn.

036:001 Och huvudm„nnen f”r familjerna i Gileads barns sl„kt — Gileads, som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns sl„kter — tr„dde fram och talade inf”r Mose och de h”vdingar som voro huvudm„n f”r Israels barns familjer.
036:002 De sade: ½HERREN har bjudit min herre att genom lottkastning g”ra landet s†som arvedel †t Israels barn och HERREN har vidare bjudit min herre att giva Selofhads, v†r broders, arvedel †t hans d”ttrar.
036:003 Men om nu dessa bliva gifta med n†gon ur Israels barns andra stammar, s† tages deras arvedel bort ifr†n v†ra f„ders arvedel, under det att den stam de komma att tillh”ra f†r sin arvedel ”kad; p† detta s„tt bliver en del av v†r arvslott oss fr†ntagen. 036:004 N„r sedan jubel†ret intr„der f”r Israels barn, bliver deras arvedel lagd till den stams arvedel, som de komma att tillh”ra, men fr†n v†r f„dernestams arvedel tages deras arvedel bort.½

036:005 D† bj”d Mose Israels barn, efter HERRENS befallning, och sade: ½Josefs barns stam har talat r„tt.
036:006 Detta „r vad HERREN bjuder ang†ende Selofhads d”ttrar; han s„ger: De m† gifta sig med vem de finna f”r gott, allenast de gifta sig inom en sl„kt som h”r till deras egen f„dernestam. 036:007 Ty en arvedel som tillh”r n†gon, av Israels barn m† icke g† ”ver fr†n en stam till en annan, utan Israels barn skola beh†lla kvar var och en sin f„dernestams arvedel.
036:008 Och n„r en kvinna som inom n†gon av Israels barns stammar har kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med en man av n†gon sl„kt som h”r till hennes egen f„dernestam, s† att Israels barn f”rbliva i besittning var och en av sina f„ders arvedel.
036:009 Ty ingen arvedel m† g† ”ver fr†n en stam till en annan, utan Israels barns stammar skola beh†lla kvar var och en sin arvedel.½

036:010 Selofhads d”ttrar gjorde s†som HERREN hade bjudit Mose. 036:011 Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofhads d”ttrar, gifte sig med sina farbr”ders s”ner.
036:012 De blevo allts† gifta inom Manasses, Josefs sons, barns sl„kter, och deras arvedel stannade s† kvar inom deras f„dernesl„kts stam.

036:013 Dessa „ro de bud och r„tter som HERREN genom Mose gav Israels barn, p† Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.

Book 05 Femte Mosebok (Deuteronomium) (5 Mos.)

001:001 Dessa „ro de ord som Mose talade till hela Israel p† andra sidan Jordan, i ”knen, p† Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab
001:002 — elva dagsresor fr†n Horeb, †t Seirs bergsbygd till, fram till Kades-Barnea.
001:003 I det fyrtionde †ret, i elfte m†naden. p† f”rsta dagen i m†naden, talade Mose till Israels barn, alldeles s†som Herren hade bjudit honom tala till dem.
001:004 Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amor‚ernas konung, som bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot, vid Edrei.
001:005 P† andra sidan Jordan. i Moabs land, begynte Mose denna lagutl„ggning och sade:
001:006 HERREN, v†r Gud, talade till oss p† Horeb och sade: ½L„nge nog haven I uppeh†llit eder vid detta berg. 001:007 V„nden eder nu †t annat h†ll och bryten upp, och begiven eder till amor‚ernas bergsbygd och till alla deras grannfolk p† Hedmarken, i Bergsbygden, i L†glandet, i Sydlandet och i Kustlandet vid havet — in i kanan‚ernas land och upp p† Libanon, „nda till den stora floden, floden Frat. 001:008 Se, jag har givit landet i edert v†ld. G†n nu och intagen detta land, som HERREN med ed har lovat edra f„der, Abraham, Isak och Jakob, att giva †t dem och †t deras s„d efter dem.½ 001:009 Och jag talade till eder p† den tiden och sade: ½Jag f”rm†r icke ensam b„ra eder.
001:010 HERREN, eder Gud, har f”r”kat eder, och se, I „ren nu talrika s†som stj„rnorna p† himmelen.
001:011 M† Herren, edra f„ders Gud, „n vidare f”r”ka eder tusenfalt och v„lsigna eder, s†som han har lovat eder. 001:012 Men huru skall jag ensam kunna b„ra tyngden och b”rdan av eder och edert tvistande?
001:013 Utsen †t eder visa, f”rst†ndiga och v„lk„nda m„n inom edra s„rskilda stammar, s† skall jag s„tta dem till huvudm„n ”ver eder.½
001:014 I svaraden mig och saden: ½Ditt f”rslag „r gott.½ 001:015 D† tog jag huvudm„nnen i edra stammar, visa och v„lk„nda m„n, och satte dem till huvudm„n ”ver eder, till f”rest†ndare, somliga ”ver tusen, andra ”ver hundra, andra ”ver femtio och somliga ”ver tio, och till tillsyningsm„n i edra s„rskilda stammar.
001:016 Och jag bj”d d† ocks† edra domare och sade: ½H”ren efter, vad edra br”der hava sig emellan; och om n†gon har en sak med sin broder eller med en fr„mling som bor hos honom, s† d”men r„ttvist mellan dem.
001:017 I skolen icke hava anseende till personen, n„r I d”men, utan h”ra den ringe likav„l dom den h”gre; I skolen icke frukta f”r n†gon m„nniska, ty domen h”r Gud till. Men om n†got „rende bliven eder f”r sv†rt, skolen I h„nskjuta det till mig, s† att jag f”r h”ra det.½
001:018 S† bj”d jag eder p† den tiden allt vad I skullen g”ra. 001:019 Och vi br”to upp fr†n Horeb, och genom hela den stora och fruktansv„rda ”ken som I haven sett vandrande vi †stad till amor‚ernas bergsbygd, s†som HERREN, v†r Gud, hade bjudit oss; och vi kommo s† till Kades-Barnea.
001:020 Och jag sade till eder: ½I haven nu kommit till amor‚ernas bergsbygd, som HERREN v†r Gud, vill giva oss. 001:021 Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt v†ld. Drag ditupp och intag det, s†som HERREN, dina f„ders Gud, har tillsagt dig. Frukta icke och var icke f”rf„rad.½
001:022 D† tr„dden I fram till mig allasammans och saden: ½L†t oss s„nda †stad n†gra m„n framf”r oss, f”r att de m† utforska landet †t oss och sedan avgiva sin ber„ttelse inf”r oss, ang†ende v„gen p† vilken vi skola draga ditupp, och ang†ende de st„der som vi skola komma till.½
001:023 Detta f”rslag behagade mig, och jag tog tolv m„n bland eder, en f”r var stam.
001:024 Dessa beg†vo sig †stad och drogo upp till Bergsbygden och kommo till Druvdalen och bespejade landet.
001:025 Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avg†vo sin ber„ttelse inf”r oss och sade: ½Det land som Herren, v†r Gud, vill giva oss „r gott.½
001:026 Men I villen icke draga ditupp, utan voren genstr„viga mot HERRENS, eder Guds, befallning.
001:027 Och I knorraden i edra t„lt och saden: ½Herren hatar oss, d„rf”r har han f”rt oss ut ur Egyptens land f”r att giva oss i amor‚ernas hand och s† f”rg”ra oss.
001:028 Varth„n skola vi d† draga? V†ra br”der hava f”rf„rat v†ra hj„rtan, ty de s„ga: ‘D„r „r ett folk, st”rre och resligare „n vi, d„r „ro st„der, stora och bef„sta upp mot himmelen; ja, vi s†go d„r ocks† anakiter.’½
001:029 D† svarade jag eder: ½I skolen icke f”rskr„ckas och icke frukta f”r dem.
001:030 HERREN, eder Gud, som g†r framf”r eder, skall sj„lv strida f”r eder, alldeles s†som han handlade mot eder i Egypten inf”r edra ”gon,
001:031 och alldeles s†som i ”knen som du har sett, d„r HERREN, din Gud, bar dig, s†som en man b„r sin son, hela den v„g I haven vandrat, „nda till dess att I nu haven kommit hit.½ 001:032 Men detta oaktat trodden I icke p† HERREN, eder Gud, 001:033 som gick framf”r eder p† v„gen, f”r att utse l„gerplatser †t eder: om natten i eld, f”r att lysa eder p† den v„g I skullen g†, och om dagen i molnskyn.
001:034 D† nu HERREN h”rde edra ord, blev han f”rt”rnad och svor och sade:
001:035 ½Sannerligen, ingen av dessa m„n, i detta onda sl„kte, skall f† se det goda land som jag med ed har lovat giva †t edra f„der, 001:036 ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall f† se det, och †t honom och †t hans barn skall jag giva det land han har betr„tt, d„rf”r att han i allt har efterf”ljt Herren.½ 001:037 Ocks† p† mig vredgades HERREN, f”r eder skull, och sade: ½Icke heller du skall komma ditin.
001:038 Josua, Nuns son, han som „r din tj„nare, han skall komma ditin. Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet †t Israel s†som arv.
001:039 Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte, och skola komma ditin, †t dem skall jag giva landet, och de skola taga det i besittning.
001:040 Men I sj„lva m†n v„nda eder †t annat h†ll; bryten nu upp och tagen v„gen mot ”knen, †t R”da havet till.½ 001:041 D† svaraden I och saden till mig: ½Vi hava syndat mot HERREN. Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles s†som HERREN, v†r Gud, har bjudit oss.½ Och I omgjordaden eder, var och en tog sina vapen, och med l„tt mod drogen I upp mot bergsbygden. 001:042 Men HERREN sade till mig: ½S„g till dem: I skolen icke draga ditupp och giva eder i strid, ty jag „r icke med bland eder; g”ren icke s†, p† det att I icke m†n bliva slagna av edra fiender.½
001:043 Och jag talade till eder, men I h”rden icke d„rp†, utan voren genstr„viga mot HERRENS befallning och drogen i edert ”vermod upp mot bergsbygden.
001:044 Och amor‚erna som bodde d„r i bergsbygden drogo mot eder och jagade eder, s†som bin g”ra, och slogo och f”rskingrade eder i Seir och drevo eder „nda till Horma.
001:045 D† v„nden I tillbaka och gr„ten inf”r HERRENS ansikte. Men HERREN h”rde icke eder r”st och lyssnade icke till eder. 001:046 Och I stannaden l„nge i Kades, s† l„nge det nu var. 002:001 Sedan v„nde vi oss †t annat h†ll, vi br”to upp och togo v„gen mot ”knen, †t R”da havet till, s†som Herren hade tillsagt mig, och vi h”llo en l†ng tid p† med att t†ga omkring Seirs bergsbygd.
002:002 Och HERREN talade till mig och sade: 002:003 ½L„nge nog haven I h†llit p† med att t†ga omkring denna bergsbygd; v„nden eder nu mot norr.
002:004 Och bjud folket och s„g: I kommen nu att draga fram genom det omr†de som tillh”r edra br”der, Esaus barn, vilka bo i Seir; men fast„n de skola frukta f”r eder, m†n I taga eder v„l till vara. 002:005 I skolen icke inl†ta eder i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva eder ens s† mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning †t Esau.
002:006 Mat att „ta skolen I k”pa av dem f”r penningar; vatten att dricka skolen I ock k”pa av dem f”r penningar. 002:007 HERREN, din Gud, har ju v„lsignat dig i alla dina h„nders verk; han har l†tit sig v†rda om din vandring i denna stora ”ken; nu i fyrtio †r har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har fattats dig.
002:008 S† drog vi d† †stad bort ifr†n v†ra br”der, Esaus barn, som bodde i Seir, och l„mnade Hedmarksv„gen och Elat och Esjon-Geber. Vi v„nde oss nu †t annat h†ll och drogo fram p† v„gen till Moabs ”ken.
002:009 Och Herren sade till mig: ½Du skall icke angripa Moab eller inl†ta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva dig n†got till besittning, eftersom jag redan har givit Ar †t Lots barn till besittning.
002:010 (Em‚erna bodde d„r fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, s†dant som anakiterna.
002:011 Och likasom anakiterna r„knas ocks† de f”r rafa‚er; men moabiterna kalla dem em‚er.
002:012 I Seir bodde d„remot fordom hor‚erna, men Esaus barn f”rdrevo dem f”r sig och f”rgjorde dem och bosatte sig p† det land som Herren hade givit dem till besittning.) 002:013 St†n nu upp och g†n ”ver b„cken Sered.½ S† gingo vi d† ”ver b„cken Sered.
002:014 Och den tid som †tgick f”r v†r vandring fr†n Kades-Barnea, till dess vi gingo ”ver b„cken Sered. var trettio†tta †r, och under denna tid f”rgicks hela den sl„ktet, alla stridbara m„n i l„gret, s†som Herren hade svurit att det skulle g† dem. 002:015 Ja, Herrens hand drabbade dem, och han s„nde f”r”delse i l„gret bland dem och ryckte dem bort d„rur, s† att de f”rgingos.

002:016 D† nu alla stridbara m„n i folket hade d”tt ut, 002:017 talade HERREN till mig och sade: 002:018 ½Du drager nu ”ver Moabs gr„ns, genom Ar, 002:019 och skall s† komma i n„rheten av Ammons barn; men du m† icke angripa dessa, ej heller inl†ta dig i strid med dem, ty av Ammons barns land skall jag icke giva dig n†got till besittning, eftersom jag redan har givit det †t Lots barn till besittning.
002:020 (S†som ett rafa‚ernas land r„knas ocks† detta; rafa‚er bodde fordom d„r; men ammoniterna kalla dem samsummiter. 002:021 De voro ett stort och talrikt och resligt folk, s†dant som anakiterna. Men Herren f”rgjorde dessa f”r dem; de f”rdrevo dem och bosatte sig i deras land.
002:022 P† samma s„tt hade han gjort f”r Esaus barn, som bo i Seir, i det han f”r dem f”rgjorde hor‚erna; de f”rdrevo dem och bosatte sig i deras land, d„r de bo „nnu i dag. 002:023 Likas† blevo av‚erna, som bodde i byar „nda fram till Gasa, f”rgjorda av kaftor‚erna, som drogo ut fr†n Kaftor och sedan bosatte sig i deras land.)
002:024 St†n nu upp, bryten upp och g†n ”ver b„cken Arnon. Se, jag har givit Sihon, konungen i Hesbon, amor‚en, och hans land i ditt v†ld. S† begynn nu att intaga det, och bekriga honom. 002:025 Redan i dag vill jag begynna att l†ta f”rskr„ckelse och fruktan f”r dig komma ”ver alla folk under himmelen, s† att de skola darra och b„va f”r dig, n„r de h”ra ber„ttas om dig.½ 002:026 Och jag skickade s„ndebud fr†n Kedemots ”ken till Sihon, konungen i Hesbon, med fridsam h„lsning och l„t s„ga: 002:027 ½L†t mig t†ga genom ditt land. Raka v„gen skall g†, utan att vika av vare sig till h”ger eller till v„nster. 002:028 Mat att „ta m† du l†ta mig k”pa f”r penningar; jag beg„r allenast att f† t†ga v„gen fram h„rigenom 002:029 — detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare, och av moabiterna, Ars inbyggare — s† att jag kan g† ”ver Jordan in i det land som HERREN, v†r Gud, vill giva oss.½ 002:030 Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke l†ta oss t†ga genom sitt land, ty HERREN, din Gud, f”rh„rdade hans sinne och f”rstockade hans hj„rta, f”r att han skulle giva honom i din hand, s†som ock nu har skett.
002:031 Och Herren sade till mig: ½Se, jag begynner nu att giva Sihon och hans land i ditt v†ld. Begynn allts† du nu att intaga det, s† att du f†r hans land till besittning.½ 002:032 Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till Jahas.
002:033 Men HERREN, v†r Gud, gav honom i v†rt v†ld, och vi slogo honom j„mte hans s”ner och allt hans folk.
002:034 Och vi intogo d† alla hans st„der och g†vo hela den manliga stadsbefolkningen till spillo, s† ock kvinnor och barn; vi l„to ingen slippa undan.
002:035 Allenast boskapen togo vi s†som byte, j„mte rovet fr†n de st„der vi intogo.
002:036 Fr†n Aroer, vid b„cken Arnons strand, och fr†n staden i dalen „nda till Gilead fanns ingen stad vars murar voro f”r h”ga f”r oss; allasammans gav HERREN, v†r Gud, i v†rt v†ld. 002:037 Men Ammons barns land l„t du vara, hela landstr„ckan utefter b„cken Jabbok, och st„derna i bergsbygden, och allt ”vrigt varom HERREN, v†r Gud, hade s† bjudit.
003:001 Sedan v„nde vi oss †t annat h†ll och drogo upp †t Basan till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot oss, till Edrei.
003:002 Men HERREN sade till mig: ½Frukta icke f”r honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och honom p† samma s„tt som du gjorde med Sihon, amor‚ernas konung, som bodde i Hesbon.½ 003:003 S† gav HERREN, v†r GUD, i v†r hand ocks† Og, konungen i Basan, och allt hans folk, och vi slogo honom och l„to ingen av dem slippa undan.
003:004 Och vi intogo d† alla hans st„der, ingen stad fanns, som vi icke togo ifr†n dem: sextio st„der, hela landstr„ckan Argob, Ogs rike i Basan.
003:005 Alla dessa st„der voro bef„sta med h”ga murar, med portar och bommar. D„rtill kom en stor m„ngd sm†st„der. 003:006 Och vi g†vo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon, konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen g†vo vi till spillo, s† ock kvinnor och barn.
003:007 Men all boskapen och rovet fr†n st„derna togo vi s†som byte. 003:008 Fr†n amor‚ernas tv† konungar, som h„rskade p† andra sidan Jordan, togo vi allts† d† deras land, fr†n b„cken Arnon „nda till berget Hermon
003:009 — vilket av sidonierna kallas f”r Sirjon, men av amor‚erna kallas f”r Senir —
003:010 alla st„derna p† sl„tten och hela Gilead och hela Basan, „nda till Salka och Edrei, st„derna i Ogs rike, i Basan. 003:011 Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista rafa‚erna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, s†som k„nt „r, i Rabba i Ammons barns land; den „r nio alnar l†ng och fyra alnar bred, alnen ber„knad efter l„ngden av en mans underarm. 003:012 N„r vi d† hade intagit detta land, gav jag den del d„rav, som str„cker sig fr†n Aroer vid b„cken Arnon, samt h„lften av Gileads bergsbygd med dess st„der †t rubeniterna och gaditerna. 003:013 terstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag †t ena h„lften av Manasse stam, hela landstr„ckan Argob, hela Basan; detta kallas rafa‚ernas land.
003:014 Jair, Manasses son, fick hela landstr„ckan Argob, „nda till gesur‚ernas och maakat‚ernas omr†de, och efter sitt eget namn kallade han landet — n„mligen Basan — f”r Jairs byar, s†som det heter „nnu i dag.
003:015 Och †t Makir gav jag Gilead. 003:016 Och †t rubeniterna och gaditerna gav jag landet fr†n Gilead „nda till Arnons dal, till dalens mitt — den utgjorde gr„nsen — och till b„cken Jabbok, som „r Ammons barns gr„ns, 003:017 vidare Hedmarken med Jordan, som utg”r gr„nsen, fr†n Kinneret „nda till Pisgas sluttningar, p† ”stra sidan. 003:018 Och jag bj”d eder p† den tiden och sade: ½HERREN, eder Gud, har givit eder detta land till besittning. Men nu skolen alla I som „ren stridbara m„n draga v„pnade †stad i spetsen f”r edra br”der, Israels barn.
003:019 Allenast edra hustrur och barn och eder boskap — jag vet ju att I haven mycken boskap — m† stanna kvar i de st„der som jag har givit eder,
003:020 till dess att HERREN har l†tit edra br”der komma till ro, s†v„l som eder, n„r ocks† de hava tagit i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva dem p† andra sidan Jordan; sedan m†n I v„nda tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var och en till sin besittning.½
003:021 Och jag bj”d Josua p† den tiden och sade: ½Du har med egna ”gon sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa tv† konungar. P† samma s„tt skall HERREN g”ra med alla riken d„r du drager fram.
003:022 Frukten icke f”r dem, ty HERREN, eder Gud, skall sj„lv strida f”r eder.½
003:023 Och p† den tiden bad jag till HERREN och sade: 003:024 ½Herre, HERRE, du har begynt att l†ta sin tj„nare se din storhet och din starka hand; ty vilken „r den gud i himmelen eller p† jorden, som kan g”ra s†dana verk och s†dana v„ldiga g„rningar som du?
003:025 S† l†t mig nu f† g† dit”ver och se det goda landet p† andra sidan Jordan, det goda berglandet d„r och Libanon.½ 003:026 Men HERREN hade blivit f”rgrymmad p† mig f”r eder skull och ville icke h”ra mig, utan sade till mig: ½L†t det vara nog; tala icke vidare till mig om denna sak.
003:027 Stig nu upp p† toppen av Pisga, och lyft upp dina ”gon mot v„ster och norr och s”der och ”ster, och se med dina ”gon; ty ”ver denna Jordan skall du icke komma.
003:028 Och ins„tt Josua i hans „mbete, och styrk honom att vara frimodig och of”rf„rad; ty det „r han som skall g† dit”ver i spetsen f”r detta folk, och det „r han som skall utskifta †t dem s†som arv det land du ser.½
003:029 Och s† stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor. 004:001 Och nu, Israel, h”r de stadgar och r„tter som jag vill l„ra eder, f”r att I m†n g”ra efter dem, p† det att I m†n leva och komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra f„ders Gud, vill giva eder.
004:002 I skolen icke l„gga n†got till det som jag bjuder eder, och I skolen icke taga n†got d„rifr†n; I skolen h†lla HERRENS, eder Guds, bud, som jag giver eder.
004:003 I haven med egna ”gon sett vad HERREN har gjort i fr†ga om Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man som f”ljde efter Baal-Peor.
004:004 Men I som h”llen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla „nnu i dag.
004:005 Se, jag har l„rt eder stadgar och r„tter s†som HERREN, min Gud, har bjudit mig, p† det att I m†n g”ra efter dem i det land dit I nu kommen, f”r att taga det i besittning. 004:006 I skolen h†lla dem och g”ra efter dem, ty det skall tillr„knas eder s†som vishet och f”rst†nd av andra folk. N„r de f† h”ra alla dessa stadgar, skola s„ga: ½I sanning, ett vist och f”rst†ndigt folk „r detta stora folk.½
004:007 Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar „ro det s† n„ra som HERREN, v†r Gud, „r oss, s† ofta vi †kalla honom? 004:008 Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och r„tter s† r„ttf„rdiga som hela denna lag, vilken jag i dag f”rel„gger eder?
004:009 Allenast tag dig till vara och akta dig v„l, s† att du icke f”rg„ter vad dina ”gon s†go, och icke l†ter vika ifr†n ditt hj„rta i all dina livsdagar, utan kung”r det f”r dina barn och dina barnbarn:
004:010 vad som skedde den dag d† du stod inf”r HERREN, din Gud, vid Horeb, d† HERREN sade till mig: ½F”rsamla folket till mig, f”r att jag m† l†ta dem h”ra mina ord; m† de s† l„ra sig att frukta mig, s† l„nge de leva p† jorden, och de l„ra sina barn detsamma.½
004:011 Och I tr„dden fram och blevo st†ende nedanf”r berget; och berget brann i eld „nda upp till himmelen, och d„r var m”rker, moln och t”cken.
004:012 Och HERREN talade till eder ur elden orden h”rden I, men I s†gen ingen gestalt, I h”rden allenast en r”st. 004:013 Och han f”rkunnade eder sitt f”rbund, som han bj”d eder att h†lla n„mligen de tio orden; och han skrev dem p† tv† stentavlor.
004:014 Och mig bj”d HERREN d† att jag skulle l„ra eder stadgar och r„tter, f”r att I skullen g”ra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning. 004:015 Och eftersom I icke s†gen n†gon gestalt den dag d† HERREN talade till eder p† Horeb ur elden, d„rf”r m†n I nu noga hava akt p† eder sj„lva.
004:016 s† att I icke tagen eder till, vad f”rd„rvligt „r, genom att g”ra eder n†gon bel„te, n†got slags avgudabild, n†got bild av man eller av kvinna.
004:017 eller n†gon bild av n†got fyrfotadjur eller av n†gon bevingad f†gel som flyger under himmelen,
004:018 eller av n†got kr„ldjur p† marken eller av n†gon fisk i vattnet under jorden.
004:019 Och n„r du lyfter dina ”gon upp till himmelen och ser solen, m†nen och stj„rnorna, himmelens hela h„rskara, d† m† du icke heller l†ta f”rf”ra dig att tillbedja dem och tj„na dem; ty HERREN, din Gud, har givit dem †t alla folk under hela himmelen till deras del.
004:020 Men eder har HERREN tagit, och han har f”rt eder ut ur sm„ltugnen, ur Egypten, f”r att I skullen bliva hans arvfolk, s†som nu har skett.
004:021 Och HERREN vredgades p† mig f”r eder skull, och svor att jag icke skulle f† g† ”ver Jordan och komma in i de goda land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel. 004:022 Ty jag skall d” i detta land och icke g† ”ver Jordan, men I skolen g† ”ver den och taga detta goda land i besittning. 004:023 Tagen eder d† till vara f”r att f”rg„ta det f”rbund som HERREN, eder Gud, har slutit med eder, d„rigenom att I, alldeles emot HERRENS, eder Guds, bud, g”ren eder n†got bel„te, n†got slags