ont bringar han alltid bane,
trtor kommer han stad.
006:015 Drfr skall ofrd pltsligt komma ver honom; ofrtnkt varder han krossad utan rddning.
006:016 Sex ting r det som HERREN hatar, ja, sju ro styggelser fr hans sjl
006:017 stolta gon, en lgnaktig tunga, hnder som utgjuta oskyldigt blod,
006:018 ett hjrta som hopsmider frdrvliga anslag, ftter som ro snara till att lpa efter vad ont r, 006:019 den som frmjar lgn genom falskt vittnesbrd, och den som vllar trtor mellan brder.
006:020 Min son, bevara din faders bud, och frkasta icke din moders undervisning. 006:021 Hav dem alltid bundna vid ditt hjrta, fst dem omkring din hals.
006:022 Nr du gr, m de leda dig, nr du ligger, m de vaka ver dig,
och nr du vaknar upp, m de tala till dig. 006:023 Ty budet r en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrttavisningar till tukt ro en livets vg. 006:024 De kunna bevara dig fr onda kvinnor, fr din nstas hustrus hala tunga.
006:025 Hav icke begrelse i ditt hjrta till hennes sknhet, och lt henne icke fnga dig med sina blickar. 006:026 Ty fr skkan mste du lmna din sista brdkaka, och den gifta kvinnan gr p jakt efter ditt dyra liv. 006:027 Kan vl ngon hmta eld i sitt mantelveck utan att hans klder bliva frbrnda?
006:028 Eller kan ngon g p gldande kol, utan att hans ftter varda svedda?
006:029 S sker ock med den som gr in till sin nstas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne. 006:030 Fraktar man icke tjuven som stjl fr att mtta sitt begr, nr han hungrar? 006:031 Och han mste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han ger i sitt hus. 006:032 S r ock den utan frstnd, som frfr en annans hustru; ja, en sjlvspilling r den som sdant gr. 006:033 Plga och skam r vad han vinner, och hans smlek utplnas icke.
006:034 Ty svartsjuk r mannens vrede, och han skonar icke p hmndens dag;
006:035 lsepenning aktar han alls icke p, och bryr sig ej om att du bjuder stora sknker. 007:001 Min son, tag vara p mina ord,
och gm mina bud inom dig.
007:002 Hll mina bud, s fr du leva, och bevara min undervisning ssom din gonsten. 007:003 Bind dem vid dina fingrar,
skriv dem p ditt hjrtas tavla.
007:004 Sg till visheten: ½Du r min syster½, och kalla frstndet din frtrogna,
007:005 s att de bevara dig fr frmmande kvinnor, fr din nstas hustru, som talar hala ord.
007:006 Ty ut genom fnstret i mitt hus, fram genom gallret dr blickade jag;
007:007 d sg jag bland de fkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan frstnd. 007:008 Han gick fram p gatan invid hrnet dr hon bodde, p vgen till hennes hus skred han fram, 007:009 skymningen, p aftonen av dagen, nattens dunkel, nr mrker rdde
007:010 Se, d kom dr en kvinna honom till mtes; hennes drkt var en skkas, och hennes hjrta illfundigt. 007:011 Yster och lttsinnig var hon,
hennes ftter hade ingen ro i hennes hus. 007:012 n var hon p gatan, n var hon p torgen vid vart gathrn stod hon p lur.
007:013 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med frckhet i sin uppsyn: 007:014 ½Tackoffer har jag haft att frambra; i dag har jag ftt infria mina lften. 007:015 Drfr gick jag ut till att mta dig jag ville ska upp dig, och nu ha jag funnit dig. 007:016 Jag har bddat min sng med skna tcken, med brokigt linne frn Egypten.
007:017 Jag har bestnkt min bdd med myrra, med aloe och med kanel.
007:018 Kom, lt oss frnja oss med krlek intill morgonen, och frlusta oss med varandra i lskog. 007:019 Ty min man r nu icke hemma
han har rest en lng vg bort.
007:020 Sin penningpung tog han med sig; frst vid fullmnstiden kommer han hem.½
007:021 S frleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina lppars halhet frfr hon honom. 007:022 Han fljer efter henne med hast, lik oxen som gr fr att slaktas,
och lik fngen som fres bort till straffet fr sin drskap; 007:023 ja, han fljer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fgeln som skyndar till snaran,
utan att frst att det gller dess liv.
007:024 S hren mig nu, I barn,
och given akt p min muns tal.
007:025 Lt icke ditt hjrta vika av till hennes vgar, och frvilla dig ej in p hennes stigar. 007:026 Ty mnga som ligga slagna ro fllda av henne, och stor r hopen av dem hon har drpt. 007:027 Genom hennes hus g ddsrikets vgar, de som fra nedt till ddens kamrar.
008:001 Hr, visheten ropar,
och frstndet hjer sin rst.
008:002 Uppe p hjderna str hon, vid vgen, dr stigarna mtas.
008:003 Invid portarna, vid ingngen till staden dr man trder in genom drrarna, hjer hon sitt rop:
008:004 Till eder, I man, vill jag ropa, och min rst skall utg till mnniskors barn. 008:005 Lren klokhet, I fkunnige,
och I drar, lren frstnd.
008:006 Hren, ty om hga ting vill jag tala, och mina lppar skola upplta sig till att sga vad rtt r. 008:007 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse fr mina lppar r ogudaktighet. 008:008 Rttfrdiga ro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrngt. 008:009 De ro alla sanna fr den frstndige och rtta fr dem som hava funnit kunskap.
008:010 S tagen emot min tuktan hellre n silver, och kunskap hellre n utvalt guld.
008:011 Ty visheten r bttre n prlor; allt vad hrligt som finnes gr ej upp emot henne.
008:012 Jag, visheten, r frtrogen med klokheten, och jag rder ver eftertnksam insikt. 008:013 Att frukta HERREN r att hata det onda; ja, hgfrd, hgmod, en ond vandel
och en rnkfull mun, det hatar jag. 008:014 Hos mig finnes rd och utvg;
jag r frstnd, hos mig r makt. 008:015 Genom mig regera konungarna
och stadga furstarna vad rtt r. 008:016 Genom mig hrska hrskarna
och hvdingarna, ja, alla domare p jorden.
008:017 Jag lskar dem som lska mig, och de som ska mig, de finna mig.
008:018 Rikedom och ra vinnas hos mig, dla skatter och rttfrdighet.
008:019 Min frukt r bttre n guld, ja, finaste guld och den vinning jag sknker bttre n utvalt silver. 008:020 P rttfrdighetens vg gr jag fram, mitt p det rttas stigar,
008:021 till att giva dem som lska mig en rik arvedel och till att fylla deras frrdshus.
008:022 HERREN skapade mig ssom sitt frstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde ngot annat. 008:023 Frn evighet r jag insatt, frn begynnelsen, nda ifrn jordens urtidsdagar.
008:024 Innan djupen voro till, blev jag fdd, innan kllor nnu funnos, fyllda med vatten 008:025 Frrn bergens grund var lagd,
frrn hjderna funnos, blev jag fdd, 008:026 nr han nnu icke hade skapat land och mark, ej ens det frsta av jordkretsens stoft. 008:027 Nr han beredde himmelen, var jag tillstdes, nr han spnde ett valv ver djupet,
008:028 nr han fste skyarna i hjden, nr djupets kllor brto fram med makt, 008:029 nr han satte fr havet dess grns, s att vattnet icke skulle vertrda hans befallning, nr han faststllde jordens grundvalar — 008:030 d fostrades jag ssom ett barn hos honom, d hade jag dag efter dag min lust
och min lek infr hans ansikte bestndigt; 008:031 jag hade min lek p hans jordkrets och min lust bland mnniskors barn.
008:032 S hren mig nu, I barn,
ty saliga ro de som hlla mina vgar. 008:033 Hren tuktan, s att I bliven visa, ja, lten henne icke fara.
008:034 Sll r den mnniska som hr mig, s att hon vakar vid mina drrar dag efter dag hller vakt vid drrposterna i mina portar. 008:035 Ty den som finner mig, han finner livet och undfr nd frn HERREN.
008:036 Men den som gr miste om mig han skadar sig sjlv; 008:037 alla de som hata mig, de lska dden. 009:001 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare. 009:002 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jmvl dukat sitt bord
009:003 Sina tjnarinnor har hon utsnt och lter ropa ut sin bjudning uppe p stadens versta hjder:
009:004 ½Den som r fkunnig, han komme hit.½ Ja, till den ofrstndige sger hon s: 009:005 ½Kommen och ten av mitt brd,
och dricken av vinet som jag har blandat. 009:006 vergiven eder fkunnighet, s att I fn leva, och gn fram p frstndets vg.
009:007 (Den som varnar en bespottare, han fr skam igen, och den som tillrttavisar en ogudaktig fr smlek drav. 009:008 Tillrttavisa icke bespottaren, p det att han icke m hata dig; tillrttavisa den som r vis, s skall han lska dig. 009:009 Giv t den vise, s bliver han nnu visare; undervisa den rttfrdige, s lr han n mer. 009:010 HERRENS fruktan r vishetens begynnelse, och att knna den Helige r frstnd.) 009:011 Ty genom mig skola dina dagar bliva mnga och levnadsr givas dig i frkat mtt. 009:012 r du vis, s r din vishet dig sjlv till gagn, och r du en bespottare, s umgller du det sjlv allena.½
009:013 En draktig, yster kvinna
r fkunnigheten, och intet frst hon. 009:014 Hon har satt sig vid ingngen till sitt hus, p sin stol, hgt uppe i staden,
009:015 fr att ropa ut sin bjudning till dem som frdas p vgen, dem som dr vandra sin stig rtt fram: 009:016 ½Den som r fkunnig, han komme hit.½ Ja, till den ofrstndige sger hon s: 009:017 ½Stulet vatten r stt,
brd i lnndom smakar ljuvligt.½
009:018 han vet icke att det br till skuggornas boning, hennes gster hamna i ddsrikets djup.
—-
010:001 Detta r Salomos ordsprk.
En vis son gr sin fader gldje,
men en draktig son r sin moders bedrvelse.
010:002 Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rttfrdigheten rddar frn dden.
010:003 HERREN lmnar ej den rttfrdiges hunger omttad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.
010:004 Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.
010:005 En frstndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skrdetiden.
010:006 Vlsignelser komma ver den rttfrdiges huvud, men de ogudaktigas mun gmmer p ortt.
010:007 Den rttfrdiges minnelse lever i vlsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.
010:008 Den som har ett vist hjrta tager emot tillsgelser, men den som har ofrnuftiga lppar gr till sin undergng.
010:009 Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som gr vrnga vgar, han bliver rjd.
010:010 Den som blinkar med gonen, han kommer ont stad, och den som har ofrnuftiga lppar gr till sin undergng.
010:011 Den rttfrdiges mun r en livets klla, men de ogudaktigas mun gmmer p ortt.
010:012 Hat uppvcker trtor,
men krlek skyler allt som r brutet.
010:013 P den frstndiges lppar finner man vishet, men till den ofrstndiges rygg hr ris.
010:014 De visa gmma p sin kunskap, men den ofrnuftiges mun r en verhngande olycka.
010:015 Den rikes skatter ro honom en fast stad, men de armas fattigdom r deras olycka.
010:016 Den rttfrdiges frvrv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.
010:017 Att taga vara p tuktan r vgen till livet, men den som ej aktar p tillrttavisning, han far vilse.
010:018 Den som gmmer p hat r en lgnare med sina lppar, och den som utsprider frtal, han r en dre.
010:019 Dr mnga ord ro bliver vertrdelse icke borta; men den som styr sina lppar, han r frstndig.
010:020 Den rttfrdiges tunga r utvalt silver, men de ogudaktigas frstnd r fga vrt.
010:021 Den rttfrdiges lppar vederkvicka mnga, men de ofrnuftiga d genom brist p frstnd.
010:022 Det r HERRENS vlsignelse som giver rikedom, och egen mda lgger intet drtill
010:023 Drens frjd r att va skndlighet, men den frstndiges r att vara vis.
010:024 Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rttfrdiga nska, del varder dem givet.
010:025 Nr stormen kommer, r det ute med den ogudaktige; men den rttfrdige r en grundval som evinnerligen bestr.
010:026 Ssom syra fr tnderna och ssom rk fr gonen, s r den late fr den som har snt honom stad.
010:027 HERRENS fruktan frlnger livet men de ogudaktigas r varda frkortade.
010:028 De rttfrdigas vntan fr en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.
010:029 HERRENS vgar ro den ostraffliges vrn, men till olycka fr ogrningsmnnen.
010:030 Den rttfrdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke frbliva boende i landet.
010:031 Den rttfrdiges mun br vishet ssom frukt, men en vrng tunga bliver utrotad.
010:032 Den rttfrdiges lppar frst vad vlbehagligt r, men de ogudaktigas mun r idel vrnghet. 011:001 Falsk vg r en styggelse fr HERREN, men full vikt behagar honom vl.
011:002 Nr hgfrd kommer, kommer ock smlek, men hos de dmjuka r vishet.
011:003 De redligas ostrafflighet vgleder dem, men de trolsas vrnghet r dem till frdrv.
011:004 Gods hjlper intet p vredens dag men rttfrdighet rddar frn dden.
011:005 Den ostraffliges rttfrdighet gr hans vg jmn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
011:006 De redligas rttfrdighet rddar dem, men de trolsa fngas genom sin egen lystnad.
011:007 Nr en ogudaktig dr, varder hans hopp om intet; ja, ondskans vntan bliver om intet.
011:008 Den rttfrdige rddas ur nden, och den ogudaktige fr trda i hans stlle.
011:009 Genom sin mun frdrvar den gudlse sin nsta, men genom sitt frstnd bliva de rttfrdiga rddade.
011:010 Nr det gr de rttfrdiga vl, frjdar sig staden, och nr de ogudaktiga frgs, rder jubel.
011:011 Genom de redligas vlsignelse varder en stad upphjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
011:012 Den r utan vett, som visar frakt fr sin nsta; en man med frstnd tiger stilla.
011:013 Den som gr med frtal, han frrder din hemlighet, den som har ett trofast hjrta dljer vad han fr veta.
011:014 Dr ingen rdklokhet finnes kommer folket p fall, dr de rdvisa ro mnga, dr gr det vl.
011:015 En som gr i borgen fr en annan, honom gr det illa, den som skyr att giva handslag, han r trygg.
011:016 En skn kvinna vinner ra,
och vldsverkare vinna rikedom.
011:017 En barmhrtig man gr vl mot sig sjlv men den grymme misshandlar sitt eget ktt.
011:018 Den ogudaktige gr en bedrglig vinst, men den som utsr rttfrdighet fr en sker ln.
011:019 Den som str fast i rttfrdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager ver sig dd.
011:020 En styggelse fr HERREN ro de vrnghjrtade, men de vilkas vg r ostrafflig behaga honom vl.
011:021 De onda bliva frvisso icke ostraffade, men de rttfrdigas avkomma fr g fri.
011:022 Ssom en gyllene ring i svinets tryne, s r sknhet hos en kvinna som saknar vett.
011:023 Vad de rttfrdiga nska fr i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas r vrede.
011:024 Den ene utstrr och fr dock mer, den andre spar ver hvan, men bliver allenast fattigare.
011:025 Den frikostige varder rikligen mttad, och den som vederkvicker andra, han bliver sjlv vederkvickt.
011:026 Den som hller inne sin sd, honom frbannar folket, den som lmnar ut sin sd, ver hans huvud kommer vlsignelse.
011:027 Den som vinnlgger sig om vad gott r, han strvar efter nd, men den son sker vad ont r, ver honom kommer ock ont.
011:028 Den som frtrstar p sin rikedom, han kommer p fall, men de rttfrdiga skola grnska likasom lv.
011:029 Den som drager olycka ver sitt hus, han fr vind till arvedel, och den ofrnuftige bliver trl t den som har ett vist hjrta.
011:030 Den rttfrdiges frukt r ett livets trd, och den som r vis, han vinner hjrtan.
011:031 Se, den rttfrdige fr sin ln p jorden; huru mycket mer d den ogudaktige och syndaren! 012:001 Den som lskar tuktan, han lskar kunskap, men ofrnuftig r den som hatar tillrttavisning.
012:002 Den gode undfr nd av HERREN, men den rnkfulle varder av honom frdmd.
012:003 Ingen mnniska bliver bestndande genom ogudaktighet, men de rttfrdigas rot kan icke rubbas.
012:004 En idog hustru r sin mans krona, men en vanartig r ssom rta i hans ben.
012:005 De rttfrdigas tankar g ut p vad rtt r, men de ogudaktigas rdklokhet gr ut p svek.
012:006 De ogudaktigas ord ligga p lur efter blod, men de redliga rddas genom sin mun.
012:007 De ogudaktiga varda omstrtade och ro s icke mer, men de rttfrdigas hus bestr.
012:008 I mn av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett frvnt frstnd, han bliver fraktad.
012:009 Bttre r en ringa man, som likvl har en tjnare, n den som vill vara frnm och saknar brd.
012:010 Den rttfrdige vet huru hans boskap knner det, men de ogudaktigas hjrtelag r grymt.
012:011 Den som brukar sin ker fr brd till fyllest, men ofrstndig r den som far efter ffngliga ting.
012:012 Den ogudaktige vill in i det nt som fngar de onda, men de rttfrdigas rot skjuter skott.
012:013 Den som r ond bliver snrjd i sina lppars synd, men den rttfrdige undkommer ur nden
012:014 Sin muns frukt fr envar njuta sig fullt till godo, och vad en mnniskas hnder hava frvat, det varder henne vedergllt.
012:015 Den ofrnuftige tycker sin egen vg vara den rtta, med den som r vis lyssnar till rd.
012:016 Den ofrnuftiges frtrnelse bliver kunnig samma dag, men den som r klok, han dljer sin skam
012:017 Den som talar vad rtt r, han frmjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
012:018 Mngen talar i obetnksamhet ord som stinga likasom svrd, men de visas tunga r en lkedom.
012:019 Sannfrdiga lppar best evinnerligen, men en lgnaktig tunga allenast ett gonblick.
012:020 De som bringa ont bane hava falskhet i hjrtat, men de som stifta frid, de undf gldje.
012:021 Intet ont vederfares den rttfrdige, men ver de ogudaktiga kommer olycka i fullt mtt.
012:022 En styggelse fr HERREN ro lgnaktiga lppar, men de som handla redligt behaga honom vl.
012:023 En klok man dljer sin kunskap, men drars hjrtan ropa ut sitt ofrnuft.
012:024 De idogas hand kommer till vlde, men en lat hand mste gra trltjnst.
012:025 Sorg i en mans hjrta trycker det ned, men ett vnligt ord skaffar det gldje.
012:026 Den rttfrdige visar sin vn till rtta, men de ogudaktigas vg fr dem sjlva vilse.
012:027 Den late fr icke upp ngot villebrd, men idoghet r fr mnniskan en dyrbar skatt.
012:028 P rttfrdighetens vg r liv, och dr dess stig gr fram r frihet ifrn dd. 013:001 En vis son hr p sin faders tuktan, men en bespottare hr icke p ngon npst. 013:002 Sin muns frukt fr envar njuta sig till godo, de trolsa hungra efter vld.
013:003 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som r lsmunt kommer i olycka
013:004 Den late r full av lystnad, och han fr dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mttad.
013:005 Den rttfrdige skyr lgnaktigt tal, men den ogudaktige r frhatlig och skndlig.
013:006 Rttfrdighet bevarar den vilkens vg r ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna p fall.
013:007 Den ene vill hllas fr rik och har dock alls intet, den andre vill hllas fr fattig och har dock stora godelar.
013:008 Den rike mste giva sin rikedom ssom lsepenning fr sitt liv, den fattige hr icke av ngot
013:009 De rttfrdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
013:010 Genom vermod kommer man allenast split stad, men hos dem som taga emot rd r vishet.
013:011 Lttfnget gods frsvinner,
men den som samlar efter hand fr mycket.
013:012 Frlngd vntan tr p hjrtat, men en uppfylld nskan r ett livets trd.
013:013 Den som fraktar ordet hemfaller t dess dom, men den som fruktar budet, han fr vedergllning.
013:014 Den vises undervisning r en livets klla; genom den undviker man ddens snaror.
013:015 Ett gott frstnd bereder ynnest, men de trolsas vg r alltid sig lik.
013:016 Var och en som r klok gr till vga med frstnd, men dren breder ut sitt ofrnuft.
013:017 En ogudaktig budbrare strtar i olycka, men ett tillfrlitligt sndebud r en lkedom.
013:018 Fattigdom och skam fr den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara p tillrttavisning, han kommer till ra.
013:019 Uppfylld nskan r ljuvlig fr sjlen, men att fly det onda r en styggelse fr drar.
013:020 Hav din umgngelse med de visa, s varder du vis; den som giver sig i sllskap med drar, honom gr det illa.
013:021 Syndare frfljas av olycka, men de rttfrdiga f till ln vad gott r.
013:022 Den gode lmnar arv t barnbarn, men syndarens gods frvaras t den rttfrdige.
013:023 De fattigas nyodling giver riklig fda, men mngen frgs genom sin orttrdighet.
013:024 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som lskar honom agar honom i tid.
013:025 Den rttfrdige fr ta, s att hans hunger bliver mttad, men de ogudaktigas buk mste lida brist. 014:001 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men ofrnuft river ned det med egna hnder.
014:002 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som fraktar honom, han gr krokiga vgar.
014:003 I den ofrnuftiges mun r ett gissel fr hans hgmod, men de visa bevaras genom sina lppar.
014:004 Dr inga dragare finnas, dr frbliver krubban tom, men riklig vinning fr man genom oxars kraft.
014:005 Ett sannfrdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne frmjar lgn.
014:006 Bespottaren sker vishet och finner ingen, men fr den frstndige r kunskap ltt.
014:007 G bort ifrn den man som r draktig; aldrig fann du p hans lppar ngot frstnd.
014:008 Det r den klokes vishet, att han aktar p sin vg, men det r drars ofrnuft, att de va svek.
014:009 De ofrnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga rder gott behag.
014:010 Hjrtat knner sjlvt bst sin egen sorg, ej heller kan en frmmande intrnga i dess gldje.
014:011 De ogudaktigas hus frdes,
men de rttsinnigas hydda blomstrar.
014:012 Mngen hller sin vg fr den i rtta, men p sistone leder den dock till dden.
014:013 Mitt under ljet kan hjrtat srja, och slutet p gldjen bliver bedrvelse.
014:014 Av sina grningars frukt varder den avfllige mttad, och den gode bliver upphjd ver honom.
014:015 Den fkunnige tror vart ord, men den kloke aktar p sina steg.
014:016 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dren r vermodig och sorgls.
014:017 Den som r snar till vrede gr vad ofrnuftigt r, och en rnkfull man bliver hatad.
014:018 De fkunniga hava ftt ofrnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krnta med kunskap.
014:019 De onda mste falla ned infr de goda, och de ogudaktiga vid den rttfrdiges portar.
014:020 Jmvl av sina nrmaste r den fattige hatad, men den rike har mnga vnner.
014:021 Den som visar frakt fr sin nsta, han begr synd, men sll r den som frbarmar sig ver de betryckta.
014:022 De som bringa ont bane skola frvisso fara vilse, men barmhrtighet och trofasthet rna de som bringa gott bane.
014:023 Av all mda kommer ngon vinning, men tomt tal r ren frlust.
014:024 De visas rikedom r fr dem en krona men drarnas ofrnuft frbliver ofrnuft.
014:025 Ett sannfrdigt vittne rddar liv, men den som frmjar lgn, han r full av svek.
014:026 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fste, och hans barn f dr en tillflykt.
014:027 I HERRENS fruktan r en livets klla genom dem undviker man ddens snaror
014:028 Att hava mnga understar r en konungs hrlighet, men brist p folk r en furstes olycka.
014:029 Den som r tlmodig visar gott frstnd, men den som r snar till vrede gr lngt i ofrnuft.
014:030 Ett saktmodigt hjrta r kroppens liv, men bittert sinne r rta i benen.
014:031 Den som frtrycker den arme smdar hans skapare, men den som frbarmar sig ver de fattiga, han rar honom.
014:032 Genom sin ondska kommer de ogudaktige p fall, men den rttfrdige r frimodig in i dden.
014:033 I den frstndiges hjrta bor visheten, och i drarnas krets gr hon sig kunnig.
014:034 Rttfrdighet upphjer ett folk men synd r folkens vanra.
014:035 En frstndig tjnare behaga konungen vl, men ver en vanartig skall han vrede komma. 015:001 Ett mjukt svar stillar vrede,
men ett hrt ord kommer harm stad.
015:002 De visas tunga meddelar god kunskap, men drars mun fldar ver av ofrnuft.
015:003 HERRENS gon ro verallt;
de giva akt p bde onda och goda.
015:004 En saktmodig tunga r ett livets trd, men en vrng tunga giver hjrtesr.
015:005 Den ofrnuftige fraktar sin faders tuktan, men den som tager vara p tillrttavisning, han varder klok.
015:006 Den rttfrdiges hus gmmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning r olycka.
015:007 De visas lppar str ut kunskap, men drars hjrtan ro icke ssom sig br.
015:008 De ogudaktigas offer r en styggelse fr HERREN, men de redligas bn behagar honom vl.
015:009 En styggelse fr HERREN r den ogudaktiges vg, men den som far efter rttfrdighet, honom lskar han.
015:010 Svr tuktan drabbar den som vergiver vgen; den som hatar tillrttavisning, han mste d.
015:011 Ddsriket och avgrunden ligga uppenbara infr HERREN; huru mycket mer d mnniskornas hjrtan!
015:012 Bespottaren finner ej behag i tillrttavisning; till dem som ro visa gr han icke.
015:013 Ett glatt hjrta gr ansiktet ljust, men vid hjrtesorg r modet brutet.
015:014 Den frstndiges hjrta sker kunskap, men drars mun far med ofrnuft.
015:015 Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod r ett stndigt gstabud.
015:016 Bttre r ngot litet med HERRENS fruktan n en stor skatt med oro.
015:017 Bttre r ett fat kl med krlek n en gdd oxe med hat.
015:018 En snarsticken man uppvcker trta, men en tlmodig man stillar kiv.
015:019 Den lates stig r ssom sprrad av trne, men de redliga hava en banad stig.
015:020 En vis son gr sin fader gldje, och en draktig mnniska r den som fraktar sin moder.
015:021 I ofrnuft har den vettlse sin gldje, men en frstndig man gr sin vg rtt fram.
015:022 Dr rdplgning fattas varda planerna om intet, men bestndande bliva de, dr de rdvisa ro mnga.
015:023 En man glder sig, nr hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det r gott.
015:024 Den frstndige vandrar livets vg uppt, D att han undviker ddsriket drnere.
015:025 Den hgmodiges hus rycker HERREN bort, men nkans rmrke lter han st fast.
015:026 Fr HERREN ro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.
015:027 Den som sker ortt vinning drager olycka ver sitt hus, men den som hatar mutor, han fr leva.
015:028 Den rttfrdiges hjrta betnker vad svaras br, men de ogudaktigas mun fldar ver av onda ord.
015:029 HERREN r fjrran ifrn de ogudaktiga, men de rttfrdigas bn hr han.
015:030 En mild blick gr hjrtat glatt, ett gott budskap giver mrg t benen.
015:031 Den vilkens ra hr p hlsosam tillrttavisning, han skall f dvljas i de vises krets.
015:032 Den som ej vill veta av tuktan frgar icke efter sitt liv, men den som hr p tillrttavisning, han frvrvar frstnd.
015:033 HERRENS fruktan r en tuktan till vishet, och dmjukhet gr fre ra.
016:001 En mnniska gr upp planer i sitt hjrta, men frn HERREN kommer vad tungan svarar.
016:002 Var man tycker sina vgar vara goda, men HERREN r den som prvar andarna.
016:003 Befall dina verk t HERREN,
s hava dina planer framgng.
016:004 HERREN har gjort var sak fr dess srskilda ml, s ock den ogudaktige fr olyckans dag.
016:005 En styggelse fr HERREN r var hgmodig man; en sdan bliver frvisso icke ostraffad.
016:006 Genom barmhrtighet och trofasthet frsonas missgrning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
016:007 Om en mans vgar behaga HERREN vl s gr han ock hans fiender till hans vnner.
016:008 Bttre r ngot litet med rttfrdighet n stor vinning med ortt.
016:009 Mnniskans hjrta tnker ut en vg, men HERREN r den som styr hennes steg.
016:010 Gudasvar r p konungens lppar, i domen felar icke hans mun.
016:011 Vg och rtt vgning ro frn HERREN, alla vikter i pungen ro hans verk.
016:012 En styggelse fr konungar ro ogudaktiga grningar, ty genom rttfrdighet bliver tronen befst.
016:013 Rttfrdiga lppar behaga konungar vl, Och den som talar vad rtt r, han bliver lskad.
016:014 Konungens vrede r ddens frebud, men en vis man blidkar den.
016:015 Nr konungen lter sitt ansikte lysa, r dr liv, och hans vlbehag r ssom ett moln med vrregn.
016:016 Lngt bttre r att frvrva vishet n guld frstnd r mer vrt att frvrvas n silver.
016:017 De redligas vg r att fly det onda; den som aktar p sin vg, han bevarar sitt liv.
016:018 Stolthet gr fre undergng, och hgmod gr fre fall.
016:019 Bttre r att vara dmjuk bland de betryckta n att utskifta byte med de hgmodiga.
016:020 Den som aktar p ordet, han finner lycka, och sll r den som frtrstar p HERREN.
016:021 Den som har ett vist hjrta, honom kallar man frstndig, och dr stma r p lpparna hmtas mer lrdom.
016:022 En livets klla r frstndet fr den som ger det, men ofrnuftet r de ofrnuftigas tuktan.
016:023 Den vises hjrta gr hans mun frstndig och lgger lrdom p hans lppar, allt mer och mer.
016:024 Milda ord ro honungskakor;
de ro ljuvliga fr sjlen och en lkedom fr kroppen.
016:025 Mngen hller sin vg fr den rtta, men p sistone leder den dock till dden.
016:026 Arbetarens hunger hjlper honom att arbeta ty hans egen mun driver p honom.
016:027 Frdrvlig r den mnniska som grver gropar fr att skada; det r ssom brunne en eld p hennes lppar.
016:028 En vrng mnniska kommer trta stad, och en rontasslare gr vnner oense.
016:029 Den orttrdige frfr sin nsta och leder honom in p en vg som icke r god.
016:030 Den som ser under lugg, han umgs med vrnga tankar; den som biter ihop lpparna, han r frdig med ngot ont.
016:031 En rekrona ro gr hr;
den vinnes p rttfrdighetens vg.
016:032 Bttre r en tlmodig man n en stark, och bttre den som styr sitt sinne n den som intager en stad.
016:033 Lotten varder kastad i sktet, men den faller alltid vart HERREN vill. 017:001 Bttre r ett torrt brdstycke med ro n ett hus fullt av hgtidsmat med kiv.
017:002 En frstndig tjnare fr rda ver en vanartig son, och bland brderna fr han skifta arv.
017:003 Degeln prvar silver och smltugnen guld, s prvar HERREN hjrtan.
017:004 En ond mnniska aktar p ondskefulla lppar, falskheten lyssnar till frdrvliga tungor.
017:005 Den som bespottar den fattige smdar hans skapare; den som glder sig t andras ofrd bliver icke ostraffad.
017:006 De gamlas krona ro barnbarn, och barnens ra ro deras fder.
017:007 Stortaliga lppar hvas icke dren, mycket mindre lgnaktiga lppar en furste.
017:008 En gva r en lyckosten i dens gon, som ger den; vart den n kommer bereder den framgng.
017:009 Den som skyler vad som r brutet, han vill frmja krlek, men den som river upp gammalt, han gr vnner oense.
017:010 En frebrelse verkar mer p den frstndige n hundra slag p dren.
017:011 Upprorsmakaren vill allenast vad ont r, men en budbrare utan frbarmande skall sndas mot honom.
017:012 Bttre r att mta en bjrninna frn vilken man har tagit ungarna, n att mta en dre i hans ofrnuft.
017:013 Den som vedergller gott med ont, frn hans hus skall olyckan icke vika.
017:014 Att begynna trta r att slppa ett vattenflde lst; hll drfr inne, frrn kivet har brutit ut.
017:015 Den som friar den skyldige och den som fller den oskyldige, de ro bda en styggelse fr HERREN.
017:016 Vartill gagna vl penningar i drens hand? Han kunde kpa sig vishet, men han saknar frstnd.
017:017 En vns krlek bestr alltid. och en broder fdes till hjlp i nden.
017:018 En mnniska utan frstnd r den som giver handslag, den som gr i borgen fr sin nsta.
017:019 Den som lskar split, han lskar vertrdelse; Men som bygger sin drr hg, han far efter fall.
017:020 Den som har ett vrngt hjrta vinner ingen framgng, och den som har en frvnd tunga, han faller i olycka.
017:021 Den som har ftt en draktig son fr bedrvelse av honom, en dres fader har ingen gldje.
017:022 Ett glatt hjrta r en god lkedom, men ett brutet mod tager mrgen ur benen.
017:023 Den ogudaktige tager grna sknker i lnndom, fr att han skall vrnga rttens vgar.
017:024 Den frstndige har sin blick p visheten, men drens gon ro vid jordens nda.
017:025 En draktig son r sin faders grmelse och en bitter sorg fr henne som har ftt honom.
017:026 Att pliktflla jmvl den rttfrdige r icke tillbrligt; att sl dla mn strider mot rttvisan.
017:027 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes r en man med frstnd.
017:028 Om den ofrnuftige tege, s aktades ocks han fr vis; den som tillsluter sina lppar r frstndig. 018:001 Den egensinnige fljer sin egen lystnad, med all makt sker han strid.
018:002 Dren frgar ej efter frstnd, allenast efter att f lgga fram vad han har i hjrtat.
018:003 Dr den ogudaktige kommer, dr kommer frakt, och med skamlig vandel fljer smlek.
018:004 Orden i en mans mun ro ssom ett djupt vatten, ssom en fldande bck, en vishetens klla.
018:005 Att vara partisk fr den skyldige r icke tillbrligt ej heller att vrnga rtten fr den oskyldige.
018:006 Drens lppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
018:007 Drens mun r honom sjlv till olycka, och hans lppar ro en snara hans liv.
018:008 rontasslarens ord ro ssom lckerbitar och trnga ned till hjrtats innandmen.
018:009 Den som r frsumlig i sitt arbete, han r allaredan en broder till rvaren.
018:010 HERRENS namn r ett starkt torn; den rttfrdige hastar dit och varder beskyddad.
018:011 Den rikes skatter ro honom en fast stad, hga murar likna de, i hans inbillning.
018:012 Fre fall gr hgmod i mannens hjrta, och dmjukhet gr fre ra.
018:013 Om ngon giver svar, frrn han har hrt, s tillrknas det honom ssom ofrnuft och skam.
018:014 Mod uppehller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bra det?
018:015 Den frstndiges hjrta frvrvar kunskap, och de visas ron ska kunskap.
018:016 Gvor ppna vg fr en mnniska och fra henne fram infr de store.
018:017 Den som frst lgger fram sin sak har rtt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det r.
018:018 Lottkastning gr en nde p trtor, den skiljer mellan mktiga mn.
018:019 En frorttad broder r svrare att vinna n en fast stad, och trtor ro ssom bommar fr ett slott.
018:020 Av sin muns frukt fr envar sin buk mttad, han varder mttad av sina lppars grda.
018:021 Dd och liv har tungan i sitt vld, de som grna bruka henne f ta hennes frukt.
018:022 Den som har funnit en rtt hustru, han har funnit lycka och har undftt nd av HERREN.
018:023 Bnfallande r den fattiges tal, men den rike svarar med hrda ord.
018:024 Den som vlas att f vnner, han kommer i olycka; men vnner finnas, mer trogna n en broder. 019:001 Bttre r en fattig man som vandrar i ostrafflighet n en man som har vrnga lppar och drtill r en dre.
019:002 Ett obetnksamt sinne, redan det r illa; och den som r snar p foten, han stiger miste.
019:003 En mnniskas eget ofrnuft kommer henne p fall, och dock r det p HERREN som hennes hjrta vredgas
019:004 Gods skaffar mnga vnner,
men den arme bliver vergiven av sin vn.
019:005 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som frmjar lgn, han kommer icke undan.
019:006 Mnga ska en furstes ynnest, och alla ro vnner till den givmilde.
019:007 Den fattige r hatad av alla sina frnder, nnu lngre draga sig hans vnner bort ifrn honom; han far efter lften som ro ett intet.
019:008 Den som frvrvar frstnd har sitt liv krt; den som tager vara p insikt, han finner lycka
019:009 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som frmjar lgn, han skall frgs.
019:010 Det hves icke dren att hava goda dagar, mycket mindre en trl att rda ver furstar.
019:011 Frstnd gr en mnniska tlmodig, och det r hennes ra att tillgiva vad ngon har brutit.
019:012 En konungs vrede r ssom ett ungt lejons rytande, hans nd r ssom dagg p grset.
019:013 En draktig son r sin faders frdrv, och en kvinnas trtor ro ett oavltligt takdropp.
019:014 Grd och gods fr man i arv frn sina fder, men en frstndig hustru r en gva frn HERREN.
019:015 Lttja frsnker i dsighet, och den hglse fr lida hunger.
019:016 Den som hller budet fr behlla sitt liv; den som ej aktar p sin vandel han varder ddad.
019:017 Den som frbarmar sig ver den arme, han lnar t HERREN och fr vedergllning av honom fr vad gott han har gjort.
019:018 Tukta din son, medan ngot hopp r, och tr icke att vlla hans dd.
019:019 Den som frgr sig i vrede, han m plikta drfr, ty om du vill stlla till rtta, s gr du det allenast vrre.
019:020 Hr rd och tag emot tuktan, p det att du fr framtiden m bliva vis.
019:021 Mnga planer har en man i sitt hjrta, men HERRENS rd, det bliver bestndande.
019:022 Efter en mnniskas goda vilja rknas hennes barmhrtighet, och en fattig man r bttre n en som ljuger.
019:023 HERRENS fruktan fr till liv; s fr man vila mtt och hemskes icke av ngot ont.
019:024 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke fra den ter till munnen.
019:025 Slr man bespottaren, s bliver den fkunnige klok; och tillrttavisar man den frstndige, s vinner han kunskap.
019:026 Den som var vld mot sin fader eller driver bort sin moder, han r en vanartig och skndlig son.
019:027 Min son, om du icke vill hra tuktan, s far du vilse frn de ord som giva kunskap.
019:028 Ett ont vittne bespottar vad rtt r, och de ogudaktigas mun r glupsk efter ortt.
019:029 Straffdomar ligga redo fr bespottarna och slag fr drarnas rygg.
020:001 En bespottare r vinet, en larmare r rusdrycken, och ovis r envar som raglar drav.
020:002 Ssom ett ungt lejons rytande r den skrck en konung ingiver; den som drager sig hans vrede har frverkat sitt liv.
020:003 Det r en ra fr en man att hlla sig ifrn kiv, den ofrnuftige sker alltid strid.
020:004 Nr hsten kommer, vill den late icke plja; drfr sker han vid skrdetiden frgves efter frukt.
020:005 Planerna i en mans hjrta ro ssom ett djupt vatten, men en man med frstnd hmtar nd upp dem.
020:006 Mnga finnas, som ropa ut var och en sin barmhrtighet; men vem kan finna en man som r att lita p?
020:007 Den som vandrar i ostrafflighet ssom en rttfrdig man, hans barn gr det val efter honom.
020:008 En konung, som sitter p domarstolen, rensar med sina gons kastskovel bort allt vad ont r.
020:009 Vem kan sga: ½Jag har bevarat mitt hjrta rent, jag r fri ifrn synd½?
020:010 Tv slags vikt och tv slags mtt, det ena som det andra r en styggelse fr HERREN.
020:011 Redan barnet rjer sig i sina grningar, om dess vandel r rttskaffens och redlig.
020:012 rat, som hr, och gat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
020:013 lska icke smn, p det att du icke m bliva fattig; hll dina gon ppna, s fr du brd till fyllest.
020:014 ½Uselt, uselt½, sger kparen; men nr han gr sin vg, rosar han sitt kp.
020:015 Man m hava guld, s ock prlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden ro dock lppar som tala frstnd.
020:016 Tag klderna av honom, ty han har gtt i borgen fr en annan, och panta ut vad han har, fr de frmmandes skull.
020:017 Orttfnget brd smakar mannen ljuvligt, men eftert bliver hans mun full av stenar.
020:018 Planer hava framgng, nr de ro vl verlagda, och med rdklokhet m man fra krig.
020:019 Den som gr med frtal, han frrder hemligheter; med den som r lsmunt m du ej giva dig i lag.
020:020 Den som uttalar frbannelser ver fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mrkret.
020:021 Det frvrv man i frstone vlas efter, det varder p sistone icke vlsignat.
020:022 Sg icke: ½Jag vill vederglla ont med ont½; frbida HERREN, han skall hjlpa dig.
020:023 Tvfaldig vikt r en styggelse fr HERREN, och falsk vg r icke ngot gott.
020:024 Av HERREN bero en mans steg; ja, en mnniska frstr icke sjlv sin vg.
020:025 Det r farligt fr en mnniska att obetnksamt helga ngot och att vervga sina lften, frst nr de ro gjorda.
020:026 En vis konung rensar bort de ogudaktiga ssom med en kastskovel och lter trskhjulet g ver dem.
020:027 Anden i mnniskan r en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjrtats innandmen.
020:028 Mildhet och trofasthet ro en konungs vakt; genom mildhet stder han sin tron.
020:029 De ungas ra r deras kraft, och de gamlas prydnad ro deras gr hr.
020:030 Sr som svida rena frn ondska, ja, tuktan renar hjrtats innandmen.
021:001 Konungars hjrtan ro i HERRENS hand ssom vattenbckar: han leder dem varthelst han vill.
021:002 Var man tycker sin vg vara den rtta, men HERREN r den som prvar hjrtan.
021:003 Att va rttfrdighet och rtt, det r mer vrt fr HERREN n offer.
021:004 Stolta gon och hgmodigt hjrta — de ogudaktigas lykta r dem till synd.
021:005 Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till frlust.
021:006 De skatter som frvrvas genom falsk tunga, de ro en frsvinnande dunst och hasta till dden.
021:007 De ogudaktigas vervld bortrycker dem sjlva, eftersom de icke vilja gra vad rtt r.
021:008 En orlig mans vg r idel vrnghet, men en rttskaffens man handla redligt
021:009 Bttre r att bo i en vr p taket n att hava hela huset gemensamt med en trtgirig kvinna.
021:010 Den ogudaktiges sjl har lust till det onda; hans nsta finner ingen barmhrtighet hos honom.
021:011 Straffar man bespottaren, s bliver den fkunnige vis: och undervisar man den vise, s inhmtar han kunskap.
021:012 Den Rttfrdige giver akt p den ogudaktiges hus, han strtar de ogudaktiga i olycka.
021:013 Den som tillsluter sitt ra fr den armes rop, han skall sjlv ropa utan att f svar.
021:014 En hemlig gva stillar vrede och en sknk i lnndom vldsammaste frbittring.
021:015 Det r den rttfrdiges gldje att rtt skipa, men det r ogrningsmnnens skrck.
021:016 Den mnniska som far vilse ifrn frstndets vg, hon hamnar i skuggornas krets.
021:017 Den som lskar glada dagar varder fattig; den som lskar vin och olja bliver icke rik.
021:018 Den ogudaktige varder given ssom lsepenning fr den rttfrdige, och den trolse sttes i de redligas stlle.
021:019 Bttre r att bo i ett de land n med en trtgirig och besvrlig kvinna.
021:020 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en draktig mnniska frslsar sitt gods.
021:021 Den som far efter rttfrdighet och godhet, han finner liv, rttfrdighet och ra.
021:022 En vis man kan storma en stad full av hjltar och bryta ned det fste som var dess frtrstan.
021:023 Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv fr nd.
021:024 Bespottare m den kallas, som r frck och vermodig, den som far fram med frck frmtenhet.
021:025 Den lates begrelse fr honom till dden, i det att hans hnder icke vilja arbeta.
021:026 Den snikne r alltid full av snikenhet; men den rttfrdige giver och spar icke.
021:027 De ogudaktigas offer r en styggelse; mycket mer, nr det frambres i skndligt uppst.
021:028 Ett lgnaktigt vittne skall frgs; men en man som hr p fr allt framgent tala.
021:029 En ogudaktig man upptrder frckt; men den redlige vandrar sina vgar stndaktigt.
021:030 Ingen vishet, intet frstnd, intet rd frmr ngot mot HERREN.
021:031 Hstar rustas ut fr stridens dag, men frn HERREN r det som segern kommer. 022:001 Ett gott namn r mer vrt n stor rikedom, ett gott anseende r bttre n silver och guld.
022:002 Rik och fattig f leva jmte varandra; HERREN har gjort dem bda.
022:003 Den kloke ser faran och sker skydd; men de fkunniga lpa stad och f plikta drfr.
022:004 dmjukhet har sin ln i HERRENS fruktan, i rikedom, ra och liv.
022:005 Trnen och snaror ligga p den vrnges vg; den som vill bevara sitt liv hller sig fjrran ifrn dem.
022:006 Vnj den unge vid den vg han br vandra, s viker han ej drifrn, nr han bliver gammal.
022:007 Den rike rder ver de fattiga, och lntagaren bliver lngivarens trl.
022:008 Den som sr vad ortt r, han fr skrda frdrv, och hans vermods ris fr en nde.
022:009 Den som unnar andra gott, han varder vlsignad, ty han giver av sitt brd t den arme.
022:010 Driv ut bespottaren, s upphr trtan, och tvist och smdelse f en nde.
022:011 Den som lskar hjrtats renhet, den vilkens lppar tala ljuvligt, hans vn r konungen.
022:012 HERRENS gon bevara den frstndige; drfr omstrtar han den trolses planer.
022:013 Den late sger: ½Ett lejon r p gatan; drute p torget kunde jag bliva drpt.½
022:014 En trols kvinnas mun r en djup grop; den som har trffats av HERRENS vrede, han faller dri.
022:015 Ofrnuft lder vid barnets hjrta, men tuktans ris driver det bort.
022:016 Den som frtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver t den rike vllar honom allenast frlust.
—-
022:017 Bj ditt ra hrtill, och hr de vises ord, och lgg mina lrdomar p hjrtat.
022:018 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; m de alla ligga redo p dina lppar.
022:019 Fr att du skall stta din frtrstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.
022:020 Ja, redan frut har jag ju skrivit regler fr dig och meddelat dig rd och insikt,
022:021 fr att lra dig tillfrlitliga sanningsord, s att du rtt kan svara den som har snt dig stad.
022:022 Plundra icke den arme, drfr att han r arm, och frtrampa icke den fattige porten. 022:023 Ty HERREN skall utfra deras sak, och dem som rva frn dem skall han berva livet.
022:024 Giv dig icke i sllskap med den som ltt vredgas eller i lag med en snarsticken man,
022:025 p det att du icke m lra dig hans vgar och bereda en snara fr ditt liv.
022:026 Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som g i borgen fr ln.
022:027 Icke vill du att man skall taga ifrn dig sngen dr du ligger, om du icke har ngot att betala med?
022:028 Flytta icke ett gammalt rmrke, ett sdant som dina fder hava satt upp.
022:029 Ser du en man som r vl frfaren i sin syssla, hans plats r att tjna konungar;
icke m han tjna ringa mn.
023:001 Nr du sitter till bords med en furste, s besinna vl vad du har framfr dig, 023:002 och stt en kniv p din strupe, om du r alltfr hungrig.
023:003 Var ej lysten efter hans smakliga rtter, ty de ro en bedrglig kost.
023:004 Mda dig icke fr att bliva rik; avst frn att bruka klokskap.
023:005 Lt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestnd; ty frvisso gr det sig vingar
och flyger sin vg, ssom rnen mot himmelen.
023:006 t icke den missunnsammes brd, och var ej lysten efter hans smakliga rtter;
023:007 ty han frfar efter sina sjlviska berkningar. ½t och drick½ kan han val sga till dig, men hans hjrta r icke med dig.
023:008 Den bit du har tit mste du utspy, och dina vnliga ord har du frspillt.
023:009 Tala icke fr en dres ron, ty han fraktar vad klokt du sger.
023:010 Flytta icke ett gammalt rmrke, och gr icke intrng p de faderlsas krar. 023:011 Ty deras brdeman r stark;
han skall utfra deras sak mot dig.
023:012 Vnd ditt hjrta till tuktan och dina ron till de ord som giva kunskap.
023:013 Lt icke gossen vara utan aga; ty om du slr honom med riset, s bevaras han frn dden; 023:014 ja, om du slr honom med riset, s rddar du hans sjl undan ddsriket.
023:015 Min son, om ditt hjrta bliver vist, s glder sig ock mitt hjrta;
023:016 ja, mitt innersta frjdar sig, nr dina lppar tala vad rtt r.
023:017 Lt icke ditt hjrta avundas syndare, men nitlska fr HERRENS fruktan bestndigt. 023:018 Frvisso har du d en framtid,
och ditt hopp varder icke om intet.
023:019 Hr, du min son, och bliv vis, och lt ditt hjrta g rtta vgar.
023:020 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som ro verddiga i mat. 023:021 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och smnaktighet giver trasiga klder.
023:022 Hr din fader, som har ftt dig, och frakta icke din moder, nr hon varder gammal. 023:023 Sk frvrva sanning, och avhnd dig henne icke, sk vishet och tukt och frstnd.
023:024 Stor frjd har den rttfrdiges fader; den som har ftt en vis son har gldje av honom. 023:025 M d din fader och din moder f gldje, och m hon som har ftt dig kunna frjda sig.
023:026 Giv mig, min son, ditt hjrta, och lt mina vgar behaga dina gon.
023:027 Ty skkan r en djup grop, och nstans hustru r en trng brunn.
023:028 Ja, ssom en rvare ligger hon p lur och de trolsas antal frkar hon bland mnniskorna.
023:029 Var r ve, var r jmmer?
Var ro trtor, var r klagan?
Var ro sr utan sak?
Var ro gon hljda i dunkel?
023:030 Jo, dr man lnge sitter kvar vid vinet, dr man samlas fr att prva kryddade drycker. 023:031 S se d icke p vinet, att det r s rtt, att det giver sdan glans i bgaren,
och att det s ltt rinner ned.
023:032 P sistone stinger det ju ssom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.
023:033 Dina gon f d skda sllsamma syner, och ditt hjrta talar frvnda ting.
023:034 Det r dig ssom lge du i havets djup, eller ssom svvade du uppe i en mast: 023:035 ½De sl mig, men t vllar mig ingen smrta, de stta mig, men jag knner det icke. Nr skall jag d vakna upp,
s att jag terigen fr skaffa mig sdant?½ 024:001 Avundas icke onda mnniskor,
och hav ingen lust till att vara med dem. 024:002 Ty p vervld tnka deras hjrtan, och deras lppar tala olycka.
024:003 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom frstnd hlles det vid makt. 024:004 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt r.
024:005 En vis man r stark,
och en man med frstnd r vldig i kraft. 024:006 Ja, med rdklokhet skall man fra krig, och dr de rdvisa ro mnga, dr gr det vl.
024:007 Sllsynt korall r visheten fr den ofrnuftige, i porten kan han icke upplta sin mun.
024:008 Den som tnker ut onda anslag, honom m man kalla en rnksmidare.
024:009 Ett ofrnuftigt pfund r synden, och bespottaren r en styggelse fr mnniskor.
024:010 Lter du modet falla, nr nd kommer p, s saknar du ndig kraft.
024:011 Rdda dem som slpas till dden, och bist dem som stappla till avrttsplatsen.
024:012 Om du sger: ½Se, vi visste det icke½, s betnk om ej han som prvar hjrtan mrker det, och om ej han som har akt p din sjl vet det. Och han skall vederglla var och en efter hans grningar.
024:013 t honung, min son, ty det r gott, och sjlvrunnen honung r st fr din mun. 024:014 Lik sdan m du rkna visheten fr din sjl. Om du finner henne, s har du en framtid, och ditt hopp varder d icke om intet.
024:015 Lura icke, du ogudaktige, p den rttfrdiges boning, va intet vld mot hans vilostad.
024:016 Ty den rttfrdige faller sju gnger och str ter upp; men de ogudaktiga strta ver nda olyckan.
024:017 Gld dig icke, nr din fiende faller, och lt ej ditt hjrta frjda sig, nr han strtar ver nda, 024:018 p det att HERREN ej m se det med misshag och flytta sin vrede ifrn honom.
024:019 Harmas icke ver de onda,
avundas icke de ogudaktiga.
024:020 Ty den som r ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
024:021 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmn.
024:022 Ty pltsligt skall ofrd komma ver dem, och vem vet nr deras r f en olycklig nde?
—-
024:023 Dessa ord ro ock av visa mn.
Att hava anseende till personen, nr man dmer, r icke tillbrligt. 024:024 Den som sger till den skyldige: ½Du r oskyldig½, honom skola folk frbanna,
honom skola folkslag nska ofrd. 024:025 Men dem som skipa rttvisa skall det g vl, och ver dem skall komma vlsignelse av vad gott r.
024:026 En kyss p lpparna r det,
nr ngon giver ett rtt svar.
024:027 Fullborda ditt arbete p marken, gr allting redo t dig p kern;
sedan m du bygga dig bo.
024:028 Br icke vittnesbrd mot din nsta utan sak; icke vill du bedraga med dina lppar?
024:029 Sg icke: ½Ssom han gjorde mot mig vill jag gra mot honom, jag vill vederglla mannen efter hans grningar.½
024:030 Jag gick frbi en lat mans ker, en ofrstndig mnniskas vingrd.
024:031 Och se, den var alldeles full av ogrs, dess mark var vertckt av nsslor,
och dess stenmur lg nedriven.
024:032 Och jag betraktade det och aktade drp, jag sg det och tog varning drav.
024:033 Ja, sov nnu litet, slumra nnu litet, lgg nnu litet hnderna i kors fr att vila, 024:034 s skall fattigdomen komma farande ver dig, och armodet ssom en vpnad man.
025:001 Dessa ordsprk ro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs, mn hava gjort detta utdrag.
025:002 Det r Guds ra att frdlja en sak, men konungars ra att utforska en sak.
025:003 Himmelens hjd och jordens djup och konungars hjrtan kan ingen utrannsaka.
025:004 Skaffa slagget bort ifrn silvret, s fr guldsmeden fram en klenod drav.
025:005 Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tjnst, s varder hans tron befst genom rttfrdighet.
025:006 Frhv dig icke infr konungen, och trd icke fram p de stores plats. 025:007 Ty det r bttre att man sger till dig: ½Stig hitupp½, n att man flyttar ned dig fr ngon frnmligare man, ngon som dina gon redan hava sett.
025:008 Var icke fr hastig att begynna en tvist; vad vill du eljest gra lngre fram,
om din vederpart kommer dig p skam?
025:009 Utfr din egen sak mot din vederpart, men uppenbara icke en annans hemlighet, 025:010 p det att icke envar som hr det m lasta dig och ditt rykte bliva ont fr bestndigt.
025:011 Gyllene pplen i silversklar ro ord som talas i rttan tid.
025:012 Ssom en gyllene rring passar till ett brstspnne av fint guld, s passar en vis bestraffare till ett hrsamt ra.
025:013 Ssom snns svalka p en skrdedag, s r en plitlig budbrare fr avsndaren; sin herres sjl vederkvicker han.
025:014 Ssom regnskyar och blst, och likvl intet regn, s r en man som skryter med givmildhet, men icke hller ord.
025:015 Genom tlamod varder en furste bevekt, och en mjuk tunga krossar ben.
025:016 Om du finner honung, s t icke mer n du tl, s att du ej bliver vermtt drav och fr utspy den. 025:017 Lt din fot icke fr ofta komma i din vns hus, S att han ej bliver mtt p dig och fr motvilja mot dig.
025:018 En stridshammare och ett svrd och en skarp pil r den som br falskt vittnesbrd mot sin nsta.
025:019 Ssom en gnagande tand och ssom ett skadedjurs fot r den trolses tillfrsikt p ndens dag.
025:020 Ssom att taga av dig manteln p en vinterdag, och ssom syra p lutsalt,
s r det att sjunga visor fr ett sorgset hjrta.
025:021 Om din ovn r hungrig, s giv honom att ta, och om han r trstig, s giv honom att dricka; 025:022 s samlar du gldande kol p hans huvud, och HERREN skall vederglla dig.
025:023 Nordanvind fder regn
och en tasslande tunga mulna ansikten.
025:024 Bttre r att bo i en vr p taket n att hava hela huset gemensamt med en trtgirig kvinna.
025:025 Ssom friskt vatten fr den frsmktande, s r ett gott budskap ifrn fjrran land.
025:026 Ssom en grumlad klla och en frdrvad brunn, s r en rttfrdig som vacklar infr den ogudaktige.
025:027 Att ta fr mycket honung r icke gott, och den som vinner ra fr sin ra nagelfaren.
025:028 Ssom en stad vars murar ro nedbrutna och borta, s r en man som icke kan styra sitt sinne. 026:001 Ssom sn icke hr till sommaren och regn icke till skrdetiden, s hves det ej heller att dren fr ra.
026:002 Ssom sparven far sin kos, och ssom svalan flyger bort, s far en ofrtjnt frbannelse frbi.
026:003 Piskan fr hsten, betslet fr snan och riset fr drarnas rygg!
026:004 Svara icke dren efter hans ofrnuft, s att du icke sjlv bliver honom lik.
026:005 Svara dren efter hans ofrnuft, fr att han icke m tycka sig vara vis.
026:006 Den som snder bud med en dre, han hugger sjlv av sig ftterna, och fr olycka till dryck.
026:007 Lika den lames ben, som hnga kraftlsa ned, ro ordsprk i drars mun.
026:008 Ssom att binda slungstenen fast vid slungan, s r det att giva ra t en dre.
026:009 Ssom nr en trntagg kommer i en drucken mans hand, s r det med ordsprk i drars mun.
026:010 En mstare gr sjlv allt,
men dren lejer, och lejer vem som kommer.
026:011 Lik en hund som vnder ter till i sina spyor dre som p nytt begynner sitt ofrnuft.
026:012 Ser du en man som tycker sig sjlv vara vis, det r mer hopp om en dre n om honom.
026:013 Den late sger: ½Ett vilddjur r p vgen, ja, ett lejon r p gatorna.
026:014 Drren vnder sig p sitt gngjrn, och den late vnder sig i sin sng.
026:015 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mdosamt att fra den ter till munnen.
026:016 Den late tycker sig vara vis, mer n sju som giva frstndiga svar.
026:017 Lik en som griper en hund i ronen r den som frivrar sig vid andras kiv, dr han gr fram.
026:018 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och ddar,
026:019 r en man som bedrager sin nsta och sedan sger: ½Jag gjorde det ju p skmt.½
026:020 Nr veden tager slut, slocknar elden. och nr rontasslaren r borta, stillas trtan.
026:021 Ssom gld kommer av kol, och eld av ved, s upptndes kiv av en trtgirig man.
026:022 rontasslarens ord ro ssom lckerbitar och trnga ned till hjrtats innandmen.
026:023 Ssom silverglasering p ett sndrigt lerkrl ro krleksgldande lppar, dr hjrtat r ondskefullt.
026:024 En fiende frstller sig i sitt tal, men i sitt hjrta br han p svek.
026:025 Om han gr sin rst ljuvlig, s tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse r i hans hjrta.
026:026 Hatet brukar list att frdlja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i frsamlingen.
026:027 Den som grver en grop, han faller sjlv dri, och den som vltrar upp en sten, p honom rullar den tillbaka.
026:028 En lgnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall stad.
027:001 Berm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bra i sitt skte.
027:002 M en annan bermma dig, och icke din egen mun, frmmande, och icke dina egna lppar.
027:003 Sten r tung, och sand r svr att bra, men tyngre n bda r frargelse genom en ofrnuftig man.
027:004 Vrede r en grym sak och harm en strtflod, men vem kan best mot svartsjuka?
027:005 Bttre r ppen tillrttavisning n krlek som hlles frdold.
027:006 Vnnens slag givas i trofasthet, men ovnnens kyssar till verfld.
027:007 Den mtte trampar honung under ftterna, men den hungrige finner allt vad bittert r stt.
027:008 Lik en fgel som har mst fly ifrn sitt bo r en man som har mst fly ifrn sitt hem.
027:009 Salvor och rkelse gra hjrtat glatt, mhet hos en vn som giver vlbetnkta rd.
027:010 Din vn och din faders vn m du icke lta fara, g icke till din broders hus, nr ofrd drabbar dig; bttre r en granne som str dig nra
n broder som str dig fjrran.
027:011 Bliv vis, min son, s glder du mitt hjrta; jag kan d giva den svar, som smdar mig.
027:012 Den kloke ser faran och sker skydd; de fkunniga lpa stad och f plikta drfr.
027:013 Tag klderna av honom, ty han har gtt i borgen fr en annan, och panta ut vad han har, fr den frmmande kvinnans skull.
027:014 Den som vlsignar sin nsta med hg rst bittida om morgonen, honom kan det tillrknas ssom en frbannelse.
027:015 Ett oavltligt takdropp p en regnig dag och en trtgirig kvinna, det kan aktas lika. 027:016 Den som vill lgga band p en sdan vill lgga band p vinden, och hala oljan mter hans hgra hand.
027:017 Jrn giver skrpa t jrn;
s skrper den ena mnniskan den andra.
027:018 Den som vrdar sitt fikontrd, han fr ta dess frukt; och den som vrdar sig om sin herre, han kommer till ra.
027:019 Ssom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, s avspeglar den ena mnniskans hjrta den andras.
027:020 Ddsriket och avgrunden kunna icke mttas; s bliva ej heller mnniskans gon mtta.
027:021 Silvret prvas genom degeln och guldet genom smltugnen, s ock en man genom sitt rykte.
027:022 Om du sttte den ofrnuftige mortel med en stt, bland grynen,
s skulle hans ofrnuft nd g ur honom.
027:023 Se vl till dina fr,
och hav akt p dina hjordar.
027:024 Ty rikedom varar icke evinnerligen; bestr ens en krona frn slkte till slkte? 027:025 Nr ny brodd skjuter upp efter grset som frsvann, och nr foder samlas in p bergen,
027:026 d ger du lamm till att bereda dig klder och bockar till att kpa dig ker;
027:027 d giva dig getterna mjlk nog, till fda t dig sjlv och ditt hus
och till underhll t dina tjnarinnor. 028:001 De ogudaktiga fly, om ock ingen frfljer dem; men de rttfrdiga ro ofrskrckta ssom unga lejon.
028:002 Fr sin vertrdelses skull fr ett land mnga herrar; men dr folket har frstnd och inser vad rtt r, dr bliver det bestndande.
028:003 En usel herre, som frtrycker de arma, r ett regn som frhrjar i stllet fr att giva brd.
028:004 De som vergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hlla lagen g till strids mot dem.
028:005 Onda mnniskor frst icke vad rtt r, men de som ska HERREN, de frst allt.
028:006 Bttre r en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrnghet gr dubbla vgar.
028:007 Den yngling r frstndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sllskap med slsare gr sin fader skam.
028:008 De som frkar sitt gods genom ocker och rntor, han samlar t den som frbarmar sig ver de arma.
028:009 Om ngon vnder bort sitt ra och icke vill hra lagen, s r till och med hans bn en styggelse.
028:010 Den som leder de redliga vilse in p en ond vg, han faller sjlv i sin grop;
men de ostraffliga f till sin arvedel vad gott r.
028:011 En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med frstnd uppdagar hurudan han r.
028:012 Nr de rttfrdiga triumfera, str allt hrligt till; men nr de ogudaktiga komma till makt, fr man leta efter mnniskor.
028:013 Den som frdljer sina vertrdelser, honom gr det icke vl; men den som beknner och vergiver dem, han fr barmhrtighet.
028:014 Sll r den mnniska som stndigt tager sig till vara; men den som frhrdar sitt hjrta, han faller i olycka.
028:015 Lik ett rytande lejon och en glupande bjrn r en ogudaktig furste ver ett fattigt folk.
028:016 Du furste utan frstnd, du som var mycket vld, att den som hatar ortt vinning, han skall lnge leva.
028:017 En mnniska som tryckes av blodskuld bliver en flykting nda till sin grav, och ingen m hjlpa en sdan.
028:018 Den som vandrar ostraffligt, han bliver frlst; men den som i vrnghet gr dubbla vgar, han faller p en av dem.
028:019 Den som brukar sin ker fr brd till fyllest; men den som far efter ffngliga ting fr fattigdom till fyllest.
028:020 En redlig man fr mycken vlsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.
028:021 Att hava anseende till personen r icke tillbrligt; men fr ett stycke brd gr sig mngen till vertrdare.
028:022 Den missunnsamme vlas efter godelar och frstr icke att brist skall komma ver honom.
028:023 Den som tillrttavisar en avflling skall vinna ynnest, mer n den som gr sin tunga hal.
028:024 Den som plundrar sin fader eller sin moder och sger: ½Det r ingen synd½,
han r stallbroder till rvaren.
028:025 Den som r lysten efter vinning uppvcker trta; men den som frtrstar p HERREN varder rikligen mttad.
028:026 Den som frlitar sig p sitt frstnd, han r en dre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.
028:027 Den som giver t den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina gon drabbas av mycken frbannelse.
028:028 Nr de ogudaktiga komma till makt, gmma sig mnniskorna; men nr de frgs, vxa de rttfrdiga till. 029:001 Den som fr mycken tillrttavisning, men frbliver hrdnackad, han varder ofrtnkt krossad utan rddning.
029:002 Nr de rttfrdiga vxa till, glder sig folket, men nr den ogudaktige kommer till vlde, suckar folket.
029:003 Den som lskar vishet gr sin fader gldje; men den som giver sig i sllskap med skkor frstr vad han ger.
029:004 Genom rttvisa hller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar grder, har frdrvar det.
029:005 Den man som smickrar sin nsta han breder ut ett nt fr han ftter.
029:006 En ond mnniskas vertrdelse bliver henne en snara, men den rttfrdige fr jubla och gldjas.
029:007 Den rttfrdige vrdar sig om de armas sak, men den ogudaktige frstr intet.
029:008 Bespottare uppvigla staden,
men visa mn stilla vreden.
029:009 Nr en vis man vill g till rtta med en ofrnuftig man, d vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
029:010 De blodgiriga hata den som r ostrafflig, men de redliga ska skydda hans liv.
029:011 Dren slpper all sin vrede ls, men den vise stillar den till slut.
029:012 Den furste som aktar p lgnaktigt tal, hans tjnare ro alla ogudaktiga.
029:013 Den fattige och frtryckaren f leva jmte varandra; av HERREN f bdas gon sitt ljus.
029:014 Den konung som dmer de armas rtt. hans tron skall best evinnerligen.
029:015 Ris och tillrttavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam ver sin moder.
029:016 Dr de ogudaktiga vxa till, dr vxer vertrdelsen till, men de rttfrdiga skola se deras fall med lust.
029:017 Tukta din son, s skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis t din sjl.
029:018 Dr profetia icke finnes, dr bliver folket tygellst; men sll r den som hller lagen.
029:019 Med ord kan man icke tukta en tjnare ty om han n frstr, s rttar han sig icke drefter.
029:020 Ser du en man som r snar till att tala, det r mer hopp om en dre n om honom.
029:021 Om ngon r fr efterlten mot sin tjnare i hans ungdom, s visar denne honom p sistone frakt.
029:022 En snarsticken man uppvcker trta, och den som ltt frtrnas begr ofta vertrdelse.
029:023 En mnniskas hgmod bliver henne till frdmjukelse, men den dmjuke vinner ra.
029:024 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; nr han hr edsfrpliktelsen, yppar han intet.
029:025 Mnniskofruktan har med sig snaror, men den som frtrstar p HERREN, han varder beskyddad.
029:026 Mnga ska en furstes ynnest, men av HERREN fr var och en sin rtt.
029:027 En orttfrdig man r en styggelse fr de rttfrdiga, och den som vandrar i redlighet r en styggelse fr den ogudaktige. 030:001 Detta r Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. S talade den mannen till Itiel — till Itiel och Ukal.
030:002 Ja, jag r fr ofrnuftig fr att kunna rknas ssom mnniska, jag har icke mnskligt frstnd;
030:003 vishet har jag icke ftt lra, s att jag ger kunskap om den Helige.
030:004 Vem har stigit upp till himmelen och ter farit ned? Vem har samlat vinden i sina hnder?
Vem har knutit in vattnet i ett klde? Vem har faststllt jordens alla grnser? Vad heter han, och vad heter hans son — du vet ju det?
030:005 Allt Guds tal r luttrat;
han r en skld fr dem som taga sin tillflykt till honom. 030:006 Lgg icke ngot till hans ord,
p det att han icke m besl dig med lgn.
030:007 Om tv ting beder jag dig,
vgra mig dem icke, intill min dd: 030:008 Lt ffnglighet och lgn vara fjrran ifrn mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men lt mig f det brd mig tillkommer. 030:009 Jag kunde eljest, om jag bleve alltfr matt, frneka dig, att jag sporde: ½Vem r HERREN?½
eller om jag bleve alltfr fattig, kunde jag bliva en tjuv,