The Bible, in Swedish, both Testaments (page 21)

041:023 Bakom honom str†lar v„gen av ljus, djupet synes b„ra silverh†r.

041:024 Ja, p† jorden finnes intet som „r honom likt, otillg„nglig f”r fruktan skapades han. 041:025 P† allt vad h”gt „r ser han med f”rakt, konung „r han ”ver alla stolta vilddjur. 042:001 Job svarade HERREN och sade:

042:002 Ja, jag vet att du f”rm†r allt, och att intet som du besluter „r dig f”r sv†rt. 042:003 Vem var d† jag som i of”rst†nd gav vishet namn av m”rker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep,
om det som var mig f”r underbart och det jag ej kunde f”rst†. 042:004 Men h”r nu, s† vill jag tala;
jag vill fr†ga dig, och du m† giva mig besked. 042:005 Blott h”rs„gner hade jag f”rnummit om dig, men nu har jag f†tt se dig med egna ”gon. 042:006 D„rf”r tager jag det tillbaka och †ngrar mig, i stoft och aska.

042:007 Sedan HERREN hade talat s† till Job, sade han till Elifas fr†n Teman: ½Min vrede „r uppt„nd mot dig och dina b†da v„nner, d„rf”r att I icke haven talat om mig vad r„tt „r, s†som min tj„nare Job har gjort.
042:008 S† tagen eder nu sju tjurar och sju v„durar, och g†n till min tj„nare Job och offren dem s†som br„nnoffer f”r eder; ock l†ten min tj„nare Job bedja f”r eder. Till „ventyrs skall jag d†, av n†d mot honom, avst† fr†n att g”ra n†got f”rskr„ckligt mot eder, till straff d„rf”r att I icke haven talat om mig vad r„tt „r, s†som min tj„nare Job har gjort.½

042:009 D† gingo Elifas fr†n Teman, Bildad fr†n Sua och Sofar fr†n Naaman †stad och gjorde s†som HERREN hade tillsagt dem; och HERREN tog n†digt emot Jobs b”n.

042:010 Och d† nu Job bad f”r sina v„nner, uppr„ttade HERREN †ter honom sj„lv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han f”rut hade haft. 042:011 Och alla hans br”der och systrar och alla hans forna bekanta kommo till honom och h”llo m†ltid med honom i hans hus, och ”mkade honom f”r alla de olyckor som HERREN hade l†tit komma ”ver honom. Och de g†vo honom vardera en kesita och en guldring.
042:012 Och HERREN v„lsignade slutet av Jobs levnad „nnu mer „n begynnelsen, s† att han fick fjorton tusen f†r, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen †sninnor. 042:013 Och han fick sju s”ner och tre d”ttrar. 042:014 Den f”rsta dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.
042:015 Och s† sk”na kvinnor som Jobs d”ttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras br”der. 042:016 Och Job levde d„refter ett hundra fyrtio †r, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.
042:017 Sedan dog Job, gammal och m„tt p† att leva.

Book 19 Psaltaren

001:001 S„ll „r den man
som icke vandrar
i de ogudaktigas r†d
och icke tr„der in
p† syndares v„g,
ej heller sitter
d„r bespottare sitta,
001:002 utan har sin lust
i HERRENS lag
och t„nker p† hans lag
b†de dag och natt.
001:003 Han „r s†som ett tr„d,
planterat vid vattenb„ckar,
vilket b„r sin frukt i sin tid,
och vars l”v icke vissna;
och allt vad han g”r, det lyckas v„l.

001:004 Icke s† de ogudaktiga,
utan de „ro s†som agnar
som vinden bortf”r.
001:005 D„rf”r skola de ogudaktiga icke best† i domen,
ej heller syndarna
i de r„ttf„rdigas f”rsamling.
001:006 Ty HERREN k„nner
de r„ttf„rdigas v„g,
men de ogudaktigas v„g f”rg†s.
002:001 Varf”r larma hedningarna
och t„nka folken f†f„nglighet?
002:002 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna r†dsl† med varandra,
mot HERREN och hans smorde:
002:003 ½L†t oss slita s”nder deras bojor och kasta deras band ifr†n oss.½

002:004 Han som bor i himmelen ler,
HERREN bespottar dem.
002:005 D† talar han till dem i sin vrede, och i sin f”rgrymmelse f”rskr„cker han dem: 002:006 ½Jag sj„lv har insatt min konung p† Sion, mitt heliga berg.½

002:007 Jag vill f”rt„lja om vad beslutet „r; HERREN sade till mig:
½Du „r min son,
jag har i dag f”tt dig.
002:008 Beg„r av mig,
s† skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens „ndar till egendom.
002:009 Du skall s”ndersl† dem med j„rnspira, s†som lerk„rl skall du krossa dem.½

002:010 S† kommen nu till f”rst†nd, I konungar; l†ten varna eder, I domare p† jorden.
002:011 Tj„nen HERREN med fruktan, och fr”jden eder med b„van.
002:012 Hyllen sonen, s† att han icke vredgas och I f”rg†ns p† eder v„g;
ty snart kunde hans vrede uppt„ndas. Saliga „ro alla de som taga sin tillflykt till honom. 003:001 En psalm av David, n„r han flydde f”r sin son Absalom.

003:002 HERRE, huru m†nga „ro icke mina ov„nner! Ja, m†nga resa sig upp mot mig.
003:003 M†nga s„ga om mig:
½Det finnes ingen fr„lsning f”r honom hos Gud.½

003:004 Men du, HERRE, „r en sk”ld f”r mig; du „r min „ra och den som upplyfter mitt huvud. 003:005 Jag h”jer min r”st och ropar till HERREN, och han svarar mig fr†n sitt heliga berg. Sela.

003:006 Jag lade mig och somnade in; jag har †ter vaknat upp, ty HERREN uppeh†ller mig. 003:007 Jag fruktar icke f”r skaror av m†nga tusen, som l„gra sig mot mig runt omkring.

003:008 St† upp, HERRE,
fr„ls mig, min Gud;
ty du sl†r alla mina fiender p† kinden, du krossar de ogudaktigas t„nder.
003:009 Hos HERREN „r fr„lsningen; ”ver ditt folk komme din v„lsignelse. Sela. 004:001 F”r s†ngm„staren, med str„ngaspel; en psalm av David.

004:002 N„r jag ropar, s† svara mig, du min r„ttf„rdighets Gud,
du som i tr†ngm†l skaffar mig rum; var mig n†dig och h”r min b”n.

004:003 I herrar, huru l„nge skall min „ra vara v„nd i sm„lek,
huru l„nge skolen I „lska f†f„nglighet och fara efter l”gn? Sela.
004:004 Besinnen dock att HERREN
har utvalt †t sig den fromme;
HERREN h”r,
n„r jag ropar till honom.

004:005 Vredgens, men synden icke;
eftersinnen i edra hj„rtan,
p† edra l„ger, och varen stilla. Sela. 004:006 Offren r„tta offer,
och f”rtr”sten p† HERREN.

004:007 M†nga s„ga:
½Vem skall l†ta oss se det gott „r?½ Upplyft du ”ver oss
ditt ansiktes ljus, o HERRE.
004:008 Du giver mig gl„dje i hj„rtat, st”rre „n andras, n„r de f† s„d
och vin i myckenhet.

004:009 I frid vill jag l„gga mig ned, och i frid skall jag somna in,
ty du, HERRE, l†ter mig bo
avskild och i trygghet.
005:001 F”r s†ngm„staren, till Nehil¢t; en psalm av David.

005:002 Lyssna till mina ord, HERRE; f”rnim min suckan.
005:003 Akta p† mitt klagorop,
du min konung och min Gud;
ty till dig vill jag st„lla min b”n. 005:004 HERRE, bittida h”r du nu min r”st, bittida framb„r jag mitt offer till dig och sk†dar efter dig.

005:005 Ty du „r icke en Gud
som har behag till ogudaktighet; den som „r ond f†r icke bo hos dig.
005:006 De ”vermodiga best† icke inf”r dina ”gon; du hatar alla og„rningsm„n.
005:007 Du f”rg”r dem som tala l”gn; de blodgiriga och falska
„ro en styggelse f”r HERREN.

005:008 Men jag f†r g† in i ditt hus, genom din stora n†d;
jag f†r tillbedja i din fruktan,
v„nd mot ditt heliga tempel.
005:009 HERRE, led mig genom din r„ttf„rdighet, f”r mina f”rf”ljares skull;
g”r din v„g j„mn f”r mig.

005:010 Ty i deras mun „r intet visst, deras innersta „r f”rd„rv,
en ”ppen grav „r deras strupe,
sin tunga g”ra de hal.
005:011 D”m dem, o Gud;
m† de komma p† fall med sina anslag. Driv bort dem f”r deras m†nga ”vertr„delsers skull, eftersom de „ro genstr„viga mot dig.

005:012 Men l†t alla dem gl„djas,
som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen m† de jubla,
ty du besk„rmar dem;
i dig m† de fr”jda sig,
som hava ditt namn k„rt.
005:013 Ty du, HERRE, v„lsignar den r„ttf„rdige; du bet„cker honom med n†d s†som med en sk”ld. 006:001 F”r s†ngm„staren, med str„ngaspel, till Seminit; en psalm av David.

006:002 HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din f”rt”rnelse.
006:003 Var mig n†dig, HERRE,
ty jag f”rsm„ktar;
hela mig, HERRE,
ty „nda in i mitt innersta „r jag f”rskr„ckt. 006:004 Ja, min sj„l „r storligen f”rskr„ckt; ack HERRE, huru l„nge?

006:005 V„nd †ter, HERRE,
r„dda min sj„l,
fr„ls mig f”r din n†ds skull.
006:006 Ty i d”den t„nker man icke p† dig; vem tackar dig i d”dsriket?

006:007 Jag „r s† tr”tt av suckande; var natt fuktar jag min s„ng
och v„ter mitt l„ger med mina t†rar. 006:008 Av sorg „r mitt ”ga f”rm”rkat;
det har †ldrats f”r alla mina ov„nners skull.

006:009 Viken bort ifr†n mig,
alla I og„rningsm„n;
ty HERREN har h”rt
min h”gljudda gr†t.
006:010 HERREN har h”rt min †kallan, min b”n upptager HERREN.
006:011 Alla mina fiender skola komma p† skam och storligen f”rskr„ckas;
de skola vika tillbaka
och komma p† skam med hast.
007:001 En s†ng av David, som han sj”ng till HERREN f”r benjaminiten Kus’ ords skull.

007:002 HERRE, min Gud,
till dig tager jag min tillflykt; fr„ls mig fr†n alla mina f”rf”ljare och r„dda mig, 007:003 s† att de icke, s†som lejon, s”nderslita min sj„l och rycka bort henne utan r„ddning.

007:004 HERRE, min Gud,
har jag gjort s†dant,
och „r or„tt i mina h„nder,
007:005 har jag med ont vederg„llt ned som h”ll frid med mig eller plundrat den som var min ov„n utan sak, 007:006 s† f”rf”lje fienden min sj„l
och tage henne fatt
och trampe mitt liv till jorden
och l„gge min „ra i stoftet. Sela.

007:007 St† upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ov„nners raseri
och vakna upp till min hj„lp,
du som har p†bjudit dom.
007:008 M† folkens f”rsamling omgiva dig, och m† du ”ver den v„nda †ter till h”jden.

007:009 HERREN h†ller dom ”ver folken; skaffa mig r„tt, HERRE,
efter min r„ttf„rdighet och ostrafflighet. 007:010 L†t de ogudaktigas ondska f† en „nde, men h†ll den r„ttf„rdige vid makt;
ty du, som pr”var hj„rtan och njurar, „r en r„ttf„rdig Gud.

007:011 Min sk”ld „r i Guds hand;
han fr„lsar de r„ttsinniga.
007:012 Gud „r en r„ttf„rdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
007:013 Om n†gon icke vill omv„nda sig, s† v„sser han sitt sv„rd,
sin b†ge sp„nner han och g”r den redo; 007:014 och han riktar mot honom d”dande skott, sina pilar g”r han brinnande.

007:015 Se, denne „r i f”dsloarbete med f”rd„rv, han g†r havande med olycka,
men han f”der ett intet.
007:016 Han gr„ver en grop och g”r den djup, men han faller sj„lv i den grav som han gr„ver. 007:017 Den olycka han t„nkte v†lla v„nder tillbaka p† hans huvud, och ”ver hans hj„ssa kommer hans ondska.

007:018 Jag vill tacka HERREN efter hans r„ttf„rdighet och lovsjunga HERRENS, den H”gstes, namn.

008:001 F”r s†ngm„staren, till Gitt¡t; en psalm av David.

008:002 HERRE, v†r Herre,
huru h„rligt „r icke ditt namn
”ver hela jorden,
du som har satt
ditt majest„t p† himmelen!
008:003 Av barns och spenabarns mun har du uppr„ttat en makt,
f”r dina ov„nners skull,
till att nedsl† fienden och den h„mndgirige.

008:004 N„r jag ser din himmel,
dina fingrars verk,
m†nen och stj„rnorna,
som du har berett,
008:005 vad „r d† en m„nniska, att du t„nker p† henne, eller en m„nniskoson, att du l†ter dig v†rda om honom.

008:006 Dock gjorde du honom n„stan till ett gudav„sen; med „ra och h„rlighet kr”nte du honom. 008:007 Du satte honom till herre ”ver dina h„nders verk; allt lade du under hans f”tter:
008:008 f†r och oxar, allasammans, s† ock vildmarkens djur,
008:009 f†glarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens v„gar.

008:010 HERRE, v†r Herre,
huru h„rligt „r icke ditt namn
”ver hela jorden!
009:001 F”r s†ngm„staren, till Mutlabb‚n; en psalm av David.

009:002 Jag vill tacka HERREN av allt mitt hj„rta; jag vill f”rt„lja alla dina under.
009:003 Jag vill vara glad och fr”jdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den H”gste.

009:004 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och f”rg†s f”r ditt ansikte.
009:005 Ja, du har utf”rt min r„tt och min sak; du sitter p† din tron
s†som en r„ttf„rdig domare.

009:006 Du har n„pst hedningarna
och f”rgjort de ogudaktiga;
deras namn har du utpl†nat
f”r alltid och evinnerligen.
009:007 Fienderna „ro nedgjorda,
utrotade f”r alltid;
deras st„der har du omst”rtat,
deras †minnelse har f”rg†tts.

009:008 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
009:009 och han skall d”ma jordens krets med r„ttf„rdighet, han skall skipa lag bland folken med r„ttvisa.

009:010 S† vare d† HERREN en borg f”r den f”rtryckte, en borg i n”dens tider.
009:011 Och m† de som k„nna ditt namn f”rtr”sta p† dig; ty du ”vergiver icke dem som s”ka dig, HERRE.

009:012 Lovsjungen HERREN,
som bor i Sion,
f”rkunnen bland folken hans g„rningar. 009:013 Ty han som utkr„ver blodskulder har kommit ih†g dem;
han har icke f”rg„tit de betrycktas klagorop.

009:014 Var mig n†dig, HERRE;
se huru jag pl†gas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp fr†n d”dens portar; 009:015 p† det att jag m† f”rt„lja allt ditt lov och i dottern Sions portar
fr”jda mig ”ver din fr„lsning.

009:016 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de gr„vde;
i det n„t som de lade ut
har deras fot blivit f†ngad.
009:017 HERREN har gjort sig k„nd, han har h†llit dom;
han sn„rjer den ogudaktige
i hans h„nders verk. Higgaj¢n. Sela.

009:018 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i d”dsriket, alla hedningar, de som f”rg„ta Gud.

009:019 Ty icke f”r alltid
skall den fattige vara f”rg„ten, de betrycktas hopp
skall ej varda om intet evinnerligen.

009:020 St† upp, HERRE;
l†t icke m„nniskor f† ”verhanden, l†t hedningarna bliva d”mda inf”r ditt ansikte.

009:021 L†t, o HERRE,
f”rskr„ckelse komma ”ver dem;
m† hedningarna f”rnimma
att de „ro m„nniskor. Sela.

010:001 Varf”r, HERRE,
st†r du s† l†ngt ifr†n
och f”rd”ljer dig i n”dens tider? 010:002 Genom de ogudaktigas ”vermod
m†ste den arme lida.
M† de f†ngas i de r„nker
som de hava utt„nkt!

010:003 Ty den ogudaktige ber”mmer sig av sin sj„ls lystnad,
och den rovgirige talar f”rgripligt och f”raktar HERREN.
010:004 Den ogudaktige s„ger i sitt h”gmod: ½Han fr†gar icke d„refter.½
½Det finnes ingen Gud½,
s† „ro alla hans tankar.
010:005 Trygga „ro alltid hans v„gar, dina domar g† h”gt ”ver hans blickar;
alla sina ov„nner r„knar han f”r intet. 010:006 Han s„ger i sitt hj„rta:
½Jag skall icke vackla,
”ver mig skall i evighet
ingen olycka komma.½
010:007 Hans mun „r full av f”rbannelse, av svek och f”rtryck;
hans tunga g”mmer
olycka och f”rd„rv.

010:008 Han l„gger sig i f”rs†t vid g†rdarna, i l”nndom vill han dr„pa den oskyldige; hans ”gon lura p† den olycklige.
010:009 Han ligger i f”rs†t p† l”nnligt st„lle, s†som ett lejon i sitt sn†r,
han ligger i f”rs†t f”r att gripa den arme; han griper den arme,
i det han drager honom in i sitt n„t. 010:010 Han trycker sig ned, han ligger p† lur, och de olyckliga falla i hans klor.
010:011 Han s„ger i sitt hj„rta:
½Gud f”rg„ter det,
han har dolt sitt ansikte,
han ser det aldrig.½

010:012 St† upp, HERRE;
Gud, upplyft din hand,
f”rg„t icke de arma.
010:013 Varf”r skall den ogudaktige f† f”rakta Gud
och s„ga i sitt hj„rta
att du icke fr†gar d„refter?

010:014 Du har ju sett det, ty du giver akt p† olycka och j„mmer,
f”r att taga det i din hand.
t dig ”verl„mnar den olycklige sin sak; du blev den faderl”ses hj„lpare.

010:015 Bryt s”nder den ogudaktiges arm, och hems”k de ondas ogudaktighet,
s† att du icke mer finner den.
010:016 Ja, HERREN „r konung
alltid och evinnerligen;
hedningarna utrotas ur hans land.

010:017 De ”dmjukas tr„ngtan
h”r du, HERRE;
du g”r deras hj„rtan st†ndaktiga; du l†ter ditt ”ra giva akt
010:018 f”r att skaffa den faderl”se och f”rtryckte r„tt, s† att m„nniskor, komna av jord,
ej l„ngre v†lla skr„ck.

011:001 F”r s†ngm„staren; av David.

Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I d† s„ga till mig:
½Flyn s†som f†glar till edert berg; 011:002 ty se, de ogudaktiga sp„nna b†gen, de hava lagt sin pil p† str„ngen,
f”r att i m”rkret skjuta p† de r„ttsinniga. 011:003 N„r grundvalarna upprivas,
vad kan d† den r„ttf„rdige utr„tta?½

011:004 HERREN „r i sitt heliga tempel, HERRENS tron „r i himmelen;
hans ”gon sk†da,
hans blickar pr”va
m„nniskors barn.
011:005 HERREN pr”var den r„ttf„rdige; men den ogudaktige och den som „lskar v†ld, dem hatar hans sj„l.

011:006 Han skall l†ta ljungeldssnaror regna ”ver de ogudaktiga; eld och svavel
och gl”dande vind,
det „r den kalk som bliver dem besk„rd. 011:007 Ty HERREN „r r„ttf„rdig,
han „lskar r„ttf„rdigheten;
de redliga skola sk†da hans ansikte. 012:001 F”r s†ngm„staren, till Semin¡t; en psalm av David.

012:002 Fr„ls, HERRE;
ty de fromma „ro borta,
de trogna „ro f”rsvunna
ifr†n m„nniskors barn.
012:003 De tala l”gn,
den ene med den andre;
med hala l„ppar tala de,
och med dubbelt hj„rta.

012:004 HERREN utrote
alla hala l„ppar,
den tunga som talar stora ord,
012:005 dem som s„ga:
½Genom v†r tunga „ro vi starka, v†ra l„ppar st† oss bi;
vem „r herre ”ver oss?½

012:006 ½Eftersom de arma lida ”verv†ld och de fattiga klaga,
vill jag nu st† upp½,
s„ger HERREN;
½jag vill skaffa fr„lsning
†t den som l„ngtar d„refter.½

012:007 HERRENS tal
„r ett rent tal,
likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln,
renat sju g†nger.

012:008 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem
f”r detta sl„kte evinnerligen.
012:009 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, d† nu uselheten „r r†dande
bland m„nniskors barn.
013:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David.

013:002 Huru l„nge, HERRE;
skall du s† alldeles f”rg„ta mig? Huru l„nge skall du f”rd”lja
ditt ansikte f”r mig?
013:003 Huru l„nge skall jag
bekymras i min sj„l
och „ngslas i mitt hj„rta dagligen? Huru l„nge skall min fiende
f”rh„va sig ”ver mig?

013:004 Sk†da ned, svara mig,
HERRE, min Gud;
upplys mina ”gon,
s† att jag icke somnar in i d”den; 013:005 p† det att min fiende icke m† s„ga: ½Jag blev honom ”verm„ktig½,
och p† att mina ov„nner ej m† fr”jda sig, n„r jag vacklar.

013:006 Jag f”rtr”star p† din n†d,
mitt hj„rta fr”jde sig ”ver din fr„lsning. Jag vill sjunga till HERRENS „ra,
ty han har gjort v„l mot mig.
014:001 F”r s†ngm„staren; av David.

D†rarna s„ga i sina hj„rtan:
½Det finnes ingen Gud.½
F”rd„rv och styggelse „r deras verk; ingen finnes, som g”r vad gott „r.

014:002 HERREN sk†dar ned fr†n himmelen p† m„nniskors barn,
f”r att se om det finnes n†gon f”rst†ndig, n†gon som s”ker Gud.

014:003 Nej, alla „ro de avf„lliga,
allasammans „ro de f”rd„rvade;
ingen finnes, som g”r vad gott „r, det finnes icke en enda.

014:004 Hava de d† intet f†tt f”rnimma, alla dessa og„rningsm„n,
dessa som upp„ta mitt folk,
likasom †te de br”d,
och som icke †kalla HERREN?

014:005 Jo, d„r ”verf”ll dem f”rskr„ckelse — ty Gud „r hos de r„ttf„rdigas sl„kte.
014:006 Den betrycktes r†dslag m†n I s”ka bringa p† skam, HERREN „r ju „nd† hans tillflykt.

014:007 Ack att fr†n Sion
komme fr„lsning f”r Israel!
N„r HERREN vill †ter
uppr„tta sitt folk,
d† skall Jakob fr”jda sig,
d† skall Israel vara glad.
015:001 En psalm av David.

HERRE, vem f†r bo i din hydda?
Vem f†r dv„ljas p† ditt heliga berg? 015:002 Den som vandrar ostraffligt
och g”r vad r„tt „r
och talar sanning av hj„rtat;
015:003 den som icke b„r f”rtal p† sin tunga, den som icke g”r sin broder n†got ont
och icke drager sm„lek ”ver sin n„sta; 015:004 den som aktar den f”rkastlige f”r intet, men „rar dem som frukta HERREN;
den som sv„r sig till skada, men ej bryter sin ed; 015:005 den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor f”r att f„lla den oskyldige. Den som s† handlar, han skall icke vackla till evig tid. 016:001 En s†ng av David.

Bevara mig, Gud,
ty jag tager min tillflykt till dig. 016:002 Jag s„ger till HERREN:
½Du „r ju Herren;
f”r mig finnes intet gott utom dig; 016:003 de heliga som finnas i landet,
de „ro de h„rliga till vilka jag har allt mitt behag.½

016:004 Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vederm”dor;
jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn p† mina l„ppar.
016:005 HERREN „r min besk„rda del och b„gare; du „r den som uppeh†ller min arvedel.

016:006 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig v„l.
016:007 Jag vill lova HERREN,
ty han giver mig r†d;
„nnu om natten
manar mig mitt innersta.

016:008 Jag har haft HERREN
f”r mina ”gon alltid;
ja, han „r p† min h”gra sida,
jag skall icke vackla.
016:009 F”rdenskull gl„der sig mitt hj„rta, och min „ra fr”jdar sig;
j„mv„l min kropp
f†r bo i trygghet.

016:010 Ty du skall icke l„mna
min sj„l †t d”dsriket,
du skall icke l†ta din fromme
f† se graven.
016:011 Du skall kung”ra mig livets v„g; inf”r ditt ansikte „r gl„dje till fyllest, ljuvlighet i din h”gra hand evinnerligen. 017:001 En b”n av David.

H”r, o HERRE, en r„ttf„rdig sak,
akta p† mitt rop,
lyssna till min b”n;
den kommer icke ifr†n falska l„ppar. 017:002 Av dig m† jag f† min r„tt;
dina ”gon m† sk†da vad r„ttvist „r.

017:003 Du pr”var mitt hj„rta,
du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke g†r ut ur min mun.
017:004 Efter dina l„ppars ord,
och vad m„nniskor „n m† g”ra,
tager jag mig till vara
f”r v†ldsverkares stigar.
017:005 Mina steg h†lla sig stadigt p† dina v„gar,
mina f”tter vackla icke.

017:006 S† †kallar jag nu dig,
ty du, Gud, skall svara mig;
b”j ditt ”ra till mig,
h”r mitt tal.
017:007 Bevisa din underbara n†d,
du som fr„lsar undan motst†ndarna dem som taga sin tillflykt till din h”gra hand.

017:008 Bevara mig s†som en ”gonsten, besk„rma mig under dina vingars skugga 017:009 f”r de ogudaktiga,
som vilja f”rd„rva mig,
f”r mina d”dsfiender,
som omringa mig.

017:010 Sitt hj„rta f”rstocka de;
med sin mun tala de stora ord.
017:011 Nu „ro de omkring mig, var vi g†, deras ”gon speja efter
huru de skola b”ja mig till jorden.

017:012 Ja, denne „r lik ett lejon
som l„ngtar efter rov,
lik ett ungt lejon
som ligger i f”rs†t.

017:013 St† upp, HERRE;
tr„d emot honom, sl† honom ned, r„dda med ditt sv„rd
min sj„l fr†n den ogudaktige,
017:014 ja, med din hand, fr†n m„nniskorna, HERRE, fr†n denna v„rldens m„nniskor,
som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina h†vor, som hava s”ner i m„ngd
och l„mna sitt ”verfl”d †t sina barn.

017:015 Men jag skall sk†da
ditt ansikte i r„ttf„rdighet;
n„r jag uppvaknar,
vill jag m„tta mig av din †syn. 018:001 F”r s†ngm„staren; av HERRENS tj„nare David, som talade till HERREN denna s†ngs ord, n„r HERREN hade r„ddat honom fr†n alla hans fienders hand och ur Sauls v†ld.
018:002 Han sade:

Hj„rtligen k„r har jag dig, HERRE, min starkhet, 018:003 HERRE, mitt bergf„ste, min borg och min r„ddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sk”ld och min fr„lsnings horn, mitt v„rn. 018:004 HERREN, den h”gtlovade, †kallar jag, och fr†n mina fiender bliver jag fr„lst.

018:005 D”dens band omv„rvde mig,
och f”rd„rvets str”mmar f”rskr„ckte mig. 018:006 D”dsrikets band omsl”to mig,
d”dens snaror f”llo ”ver mig.
018:007 Men jag †kallade HERREN i min n”d och ropade till min Gud.
Han h”rde fr†n sin himmelska boning min r”st, och mitt rop inf”r honom kom till hans ”ron.

018:008 D† skalv jorden och b„vade,
och bergens grundvalar darrade;
de skakades, ty hans vrede var uppt„nd. 018:009 R”k steg upp fr†n hans n„sa
och f”rt„rande eld fr†n hans mun; eldsgl”d ljungade fr†n honom.
018:010 Och han s„nkte himmelen och for ned, och t”cken var under hans f”tter.

018:011 Han for p† keruben och fl”g, han sv„vade p† vindens vingar.
018:012 Han gjorde m”rker till sitt t„ckelse, till en hydda som omsl”t honom;
m”rka vatten, tjocka moln.
018:013 Av glansen framf”r honom veko molnen undan; hagel f”ll, och eldsgl”d for ned.

018:014 Och HERREN dundrade i himmelen, den H”gste l„t h”ra sin r”st;
hagel f”ll, och eldsgl”d for ned. 018:015 Han sk”t sina pilar och f”rskingrade dem, ljungeldar i m„ngd och f”rvirrade dem. 018:016 Vattnens b„ddar kommo i dagen,
och jordens grundvalar blottades, f”r din n„pst, o HERRE,
f”r din vredes stormvind.

018:017 Han r„ckte ut sin hand fr†n h”jden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
018:018 Han r„ddade mig fr†n min starke fiende och fr†n mina ov„nner, ty de voro mig ”verm„ktiga. 018:019 De ”verf”llo mig p† min olyckas dag, men HERREN blev mitt st”d.
018:020 Han f”rde mig ut p† rymlig plats; han r„ddade mig, ty han hade behag till mig.

018:021 HERREN l”nar mig efter min r„ttf„rdighet; efter mina h„nders renhet vederg„ller han mig. 018:022 Ty jag h”ll mig p† HERRENS v„gar och avf”ll icke fr†n min Gud i ogudaktighet; 018:023 nej, alla hans r„tter hade jag f”r ”gonen, och hans stadgar l„t jag icke vika ifr†n mig. 018:024 S† var jag ostrafflig inf”r honom och tog mig till vara f”r missg„rning.

018:025 D„rf”r vederg„llde mig HERREN efter min r„ttf„rdighet, efter mina h„nders renhet inf”r hans ”gon. 018:026 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig. 018:027 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vr†nge bevisar du dig avog. 018:028 Ty du fr„lsar ett betryckt folk, men stolta ”gon ”dmjukar du.

018:029 Ja, du l†ter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, g”r mitt m”rker ljuset. 018:030 Ja, med dig kan jag nedsl† h„rskaror, och med min Gud stormar jag murar.
018:031 Guds v„g „r ostrafflig;
HERRENS tal „r luttrat.
En sk”ld „r han f”r alla
som taga sin tillflykt till honom.

018:032 Ty vem „r Gud f”rutom HERREN, och vem „r en klippa utom v†r Gud?
018:033 Gud, du som omgjordade mig med kraft och l„t min v„g vara lyckosam,
018:034 du som gjorde mina f”tter s†som hindens och st„llde mig p† mina h”jder,
018:035 du som l„rde mina h„nder att strida och mina armar att sp„nna kopparb†gen!

018:036 Du gav mig din fr„lsnings sk”ld, och din h”gra hand st”dde mig,
och ditt saktmod gjorde mig stor; 018:037 du skaffade rum f”r mina steg, d„r jag gick, och mina f”tter vacklade icke.
018:038 Jag f”rf”ljde mina fiender och hann upp dem; jag v„nde icke tillbaka, f”rr„n jag hade gjort „nde p† dem. 018:039 Jag slog dem, s† att de icke mer kunde resa sig; de f”llo under mina f”tter.

018:040 Du omgjordade mig med kraft till striden, du b”jde mina motst†ndare under mig.
018:041 Mina fiender drev du p† flykten f”r mig, och dem som hatade mig f”rgjorde jag.
018:042 De ropade, men det fanns ingen som fr„lste; till HERREN, men han svarade dem icke. 018:043 Och jag st”tte dem s”nder till stoft f”r vinden, jag kastade ut dem s†som orenlighet p† gatan.

018:044 Du r„ddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud ”ver hedningar; folkslag som jag ej k„nde blevo mina tj„nare. 018:045 Vid blotta ryktet h”rsammade de mig; fr„mlingar visade mig underd†nighet.
018:046 Ja, fr„mlingarnas mod vissnade bort; med b„van ”verg†vo de sina borgar.

018:047 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upph”jd vare min fr„lsnings Gud!
018:048 Gud, som har givit mig h„mnd och tvingat folken under mig;
018:049 du som har befriat mig fr†n mina fiender och upph”jt mig ”ver mina motst†ndare, r„ddat mig fr†n v†ldets man!
018:050 F”rdenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE,
och lovsjunga ditt namn.
018:051 Ty du giver din konung stor seger och g”r n†d mot din smorde,
mot David och hans s„d till evig tid. 019:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David.

019:002 Himlarna f”rt„lja
Guds „ra,
och f„stet f”rkunnar
hans h„nders verk;
019:003 den ena dagen talar
d„rom till den andra,
och den ena natten
kung”r det f”r den andra;
019:004 det „r ej ett tal eller spr†k vars ljud icke h”res.

019:005 De str„cka sig ut ”ver hela jorden, och deras ord g† till v„rldens „ndar.
t solen har han gjort
en hydda i dem;
019:006 och den „r s†som en brudgum som g†r ut ur sin kammare,
den fr”jdar sig, s†som en hj„lte, att l”pa sin bana.
019:007 Vid himmelens „nda
„r det den g†r upp,
och dess omlopp n†r
intill himmelens gr„nser,
och intet „r skylt f”r dess hetta.

019:008 HERRENS lag „r utan brist
och vederkvicker sj„len;
HERRENS vittnesb”rd „r fast
och g”r den enfaldige vis.
019:009 HERRENS befallningar „ro r„tta och giva gl„dje †t hj„rtat;
HERRENS bud „r klart
och upplyser ”gonen.
019:010 HERRENS fruktan „r ren
och best†r evinnerligen;
HERRENS r„tter „ro sanning,
allasammans r„ttf„rdiga.
019:011 De „ro dyrbarare „n guld,
ja, „n fint guld i m„ngd;
de „ro s”tare „n honung,
ja, „n renaste honung.

019:012 Av dem h„mtar ock din tj„nare varning; den som h†ller dem har stor l”n.
019:013 Vem m„rker sj„lv huru ofta han felar? F”rl†t mig mina hemliga brister.

019:014 Bevara ock din tj„nare f”r fr„cka m„nniskor; l†t dem icke f† makt med mig,
s† bliver jag ostrafflig och varder fri ifr†n sv†r ”vertr„delse.

019:015 L†t min muns tal t„ckas dig
och mitt hj„rtas tankar,
HERRE, min klippa och min f”rlossare. 020:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David.

020:002 HERREN b”nh”re dig
p† n”dens dag,
Jakobs Guds namn
beskydde dig.
020:003 Han s„nde dig hj„lp fr†n helgedomen, och st”dje dig fr†n Sion.
020:004 Han t„nke p† alla dina spisoffer och upptage med v„lbehag ditt br„nnoffer. Sela.

020:005 Han give dig vad ditt hj„rta beg„r och fullborde alla dina r†dslag.
020:006 M† vi f† jubla ”ver din seger och i v†r Guds namn resa upp baneret;
HERREN uppfylle alla dina b”ner.

020:007 Nu vet jag att HERREN
giver seger †t sin smorde;
han svarar honom fr†n sin heliga himmel, genom v„ldiga g„rningar
giver hans h”gra hand seger.
020:008 De andra prisa vagnar,
de prisa h„star,
men vi prisa HERRENS,
v†r Guds, namn.
020:009 De sjunka ned och falla,
men vi resa oss upp och bliva best†ndande.

020:010 HERRE, giv seger;
ja, konungen svare oss
p† den tid d† vi ropa.
021:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David.

021:002 HERRE, ”ver din makt
gl„der sig konungen;
huru fr”jdas han icke h”geligen
”ver din seger!
021:003 Vad hans hj„rta ”nskar
har du givit honom,
och hans l„ppars beg„ran
har du icke v„grat honom. Sela.

021:004 Ty du kommer honom till m”tes med v„lsignelser av vad gott „r;
du s„tter p† hans huvud
en gyllene krona.
021:005 Han bad dig om liv,
och du gav honom det,
ett l†ngt liv
alltid och evinnerligen.

021:006 Stor „r hans „ra
genom din seger;
majest„t och h„rlighet
besk„r du honom.
021:007 Ja, du l†ter honom bliva
till v„lsignelse evinnerligen;
du fr”jdar honom med gl„dje
inf”r ditt ansikte.

021:008 Ty konungen f”rtr”star p† HERREN, och genom den H”gstes n†d skall han icke vackla. 021:009 Din hand skall n† alla dina fiender; din h”gra hand skall tr„ffa dem som hata dig.

021:010 Du skall l†ta dem k„nna det
s†som i en gl”dande ugn,
n„r du l†ter se ditt ansikte.
HERREN skall f”rd„rva dem i sin vrede; eld skall f”rt„ra dem.
021:011 Deras livsfrukt skall du utrota fr†n jorden och deras avkomma fr†n m„nniskors barn.

021:012 Ty de ville draga ont ”ver dig; de t„nkte ut r„nker, men de f”rm† intet. 021:013 Nej, du skall driva dem tillbaka; med din b†ge skall du sikta mot deras anleten.

021:014 Upph”jd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovs„ga din hj„ltekraft. 022:001 F”r s†ngm„staren, efter ½Morgonrodnadens hind½; en psalm av David.

022:002 Min Gud, min Gud,
varf”r har du ”vergivit mig?
Jag brister ut och klagar,
men min fr„lsning „r fj„rran.
022:003 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke,
s† ock om natten,
men jag f†r ingen ro.

022:004 Och dock „r du den Helige,
den som tronar p† Israels lovs†nger. 022:005 P† dig f”rtr”stade v†ra f„der;
de f”rtr”stade, och du r„ddade dem. 022:006 Till dig ropade de och blevo hulpna; p† dig f”rtr”stade de och kommo icke p† skam.

022:007 Men jag „r en mask,
och icke en m„nniska,
till sm„lek bland m„n,
f”raktad av folket.
022:008 Alla som se mig
bespotta mig;
de sp„rra upp munnen,
de skaka huvudet:
022:009 ½Befall dig †t HERREN!
Han befrie honom,
han r„dde honom,
ty han har ju behag till honom.½

022:010 Ja, det var du som h„mtade mig ut ur moderlivet och l„t mig vila trygg vid min moders br”st. 022:011 P† dig „r jag kastad allt ifr†n moderssk”tet; du „r min Gud allt ifr†n min moders liv. 022:012 Var icke l†ngt ifr†n mig,
ty n”d „r n„ra,
och det finnes ingen hj„lpare.

022:013 Tjurar i m„ngd omgiva mig,
Basans oxar omringa mig.
022:014 S†som glupande och rytande lejon sp„rrar man upp gapet mot mig.
022:015 Jag „r lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts †t;
mitt hj„rta „r s†som vax,
det sm„lter i mitt liv.
022:016 Min kraft „r f”rtorkad och lik en lersk„rva, min tunga l†der vid min gom,
och du l„gger mig i d”dens stoft. 022:017 Ty hundar omgiva mig;
de ondas hop har kringr„nt mig,
mina h„nder och f”tter hava de genomborrat. 022:018 Jag kan r„kna alla mina ben;
de sk†da d„rp†, de se med lust p† mig. 022:019 De dela mina kl„der mellan sig
och kasta lott om min kl„dnad.

022:020 Men du, HERRE, var icke fj„rran; du min starkhet, skynda till min hj„lp. 022:021 R„dda min sj„l fr†n sv„rdet,
mitt liv ur hundarnas v†ld.
022:022 Fr„ls mig fr†n lejonets gap. Ja, du b”nh”r mig och r„ddar mig undan vildoxarnas horn.

022:023 D† skall jag f”rkunna ditt namn f”r mina br”der, mitt i f”rsamlingen skall jag prisa dig:

022:024 I som frukten HERREN, loven honom; „ren honom, alla Jakobs barn,
och b„ven f”r honom, alla Israels barn. 022:025 Ty han f”raktade icke den betrycktes el„nde och h”ll det icke f”r en styggelse;
han f”rdolde icke sitt ansikte f”r honom, och n„r han ropade, lyssnade han till honom.

022:026 Genom dig skall min lovs†ng ljuda i den stora f”rsamlingen;
mina l”ften f†r jag infria
inf”r dem som frukta honom.
022:027 De ”dmjuka skola „ta och bliva m„tta, de som s”ka HERREN skola f† lova honom; ja, edra hj„rtan skola leva evinnerligen. 022:028 Alla jordens „ndar skola bet„nka det och omv„nda sig till HERREN.
Hedningarnas alla sl„kter
skola tillbedja inf”r dig.
022:029 Ty riket „r HERRENS,
och han r†der ”ver hedningarna. 022:030 Ja, alla m„ktiga p† jorden
skola „ta och tillbedja;
inf”r honom skola kn„b”ja
alla de som m†ste fara ned i graven, de som icke kunna beh†lla
sin sj„lv vid liv.
022:031 Kommande „ttled skola tj„na honom; man skall f”rt„lja om Herren f”r ett annat sl„kte. 022:032 Man skall tr„da upp och f”rkunna hans r„ttf„rdighet, ja, bland folk som skola f”das att han har gjort det. 023:001 En psalm av David.

HERREN „r min herde, mig skall intet fattas, 023:002 han l†ter mig vila p† gr”na „ngar; han f”r mig till vatten d„r jag finner ro, 023:003 han vederkvicker min sj„l;
han leder mig p† r„tta v„gar,
f”r sitt namns skull.
023:004 Om jag ock vandrar i d”dsskuggans dal, fruktar jag intet ont,
ty du „r med mig;
din k„pp och stav,
de tr”sta mig.

023:005 Du bereder f”r mig ett bord
i mina ov„nners †syn;
du sm”rjer mitt huvud med olja
och l†ter min b„gare fl”da ”ver. 023:006 Godhet allenast och n†d skola f”lja mig i alla mina livsdagar,
och jag skall †ter f† bo i HERRENS hus, evinnerligen.
024:001 Av David; en psalm.

Jorden „r HERRENS och allt vad d„rp† „r, jordens krets och de som bo d„rp†.
024:002 Ty han „r den som har lagt hennes grund p† haven, den som p† str”mmarna har berett henne f„ste.

024:003 Vem f†r g† upp p† HERRENS berg, och vem f†r tr„da in i hans helgedom?
024:004 Den som har oskyldiga h„nder och rent hj„rta, den som icke v„nder sin sj„l till l”gn och den som icke sv„r falskt.
024:005 Han skall undf† v„lsignelse av HERREN och r„ttf„rdighet av sin fr„lsnings Gud. 024:006 S†dant „r det sl„kte som fr†gar efter honom; de som s”ka ditt ansikte, de „ro Jakobs barn. Sela.

024:007 H”jen, I portar, edra huvuden, h”jen eder, I eviga d”rrar,
f”r att „rans konung m† draga d„rin. 024:008 Vem „r d† „rans konung?
Det „r HERREN, stark och v„ldig,
HERREN, v„ldig i strid.

024:009 H”jen, I portar, edra huvuden, h”jen dem, I eviga d”rrar,
f”r att „rans konung m† draga d„rin. 024:010 Vem „r d† denne „rans konung?
Det „r HERREN Sebaot;
han „r „rans konung. Sela.
025:001 Av David.

Till dig, HERRE, upplyfter jag min sj„l.

025:002 Min Gud, p† dig f”rtr”star jag; l†t mig icke komma p† skam,
l†t icke mina fiender fr”jda sig ”ver mig.

025:003 Nej, ingen kommer p† skam, som f”rbidar dig; p† skam kommer de som, utan sak, handla trol”st.

025:004 HERRE, kung”r mig dina v„gar, l„r mig dina stigar.

025:005 Led mig i din sanning, och l„r mig, ty du „r min fr„lsnings Gud;
dig f”rbidar jag alltid.

025:006 T„nk, HERRE, p† din barmh„rtighet och din n†d, ty de „ro av evighet.

025:007 T„nk icke p† min ungdoms synder och p† mina ”vertr„delser,
utan t„nk p† mig efter din n†d,
f”r din godhets skull, HERRE.

025:008 HERREN „r god och r„ttf„rdig, d„rf”r undervisar han syndare om v„gen.

025:009 Han leder de ”dmjuka r„tt,
han l„r de ”dmjuka sin v„g.

025:010 Alla HERRENS v„gar „ro n†d och trofasthet f”r dem som h†lla hans f”rbund och vittnesb”rd.

025:011 F”r ditt namns skull, HERRE, f”rl†t min missg„rning, ty den „r stor.

025:012 Finnes det en man som fruktar HERREN, d† undervisar han honom om den v„g han b”r v„lja.

025:013 Han sj„lv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

025:014 HERREN har sin umg„ngelse med dem som frukta honom, och sitt f”rbund vill han kung”ra f”r dem.

025:015 Mina ”gon se alltid till HERREN, ty han drager mina f”tter ur n„tet.

025:016 V„nd dig till mig och var mig n†dig; ty jag „r ensam och betryckt.

025:017 Mitt hj„rtas †ngest „r stor; f”r mig ut ur mitt tr†ngm†l.

025:018 Se till mitt lidande och min vederm”da, och f”rl†t mig alla mina synder.

025:019 Se d„rtill att mina fiender „ro s† m†nga och hata mig med or„tt.

025:020 Bevara min sj„l och r„dda mig; l†t mig icke komma p† skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

025:021 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag f”rbidar dig.

025:022 F”rlossa Israel, o Gud,
ur all dess n”d.

026:001 Av David.

Skaffa mig r„tt, HERRE,
ty jag vandrar i ostrafflighet,
och jag f”rtr”star p† HERREN utan att vackla. 026:002 Pr”va mig, HERRE, och f”rs”k mig; rannsaka mina njurar och mitt hj„rta.
026:003 Ty din n†d „r inf”r mina ”gon, och jag vandrar i din sanning.
026:004 Jag sitter icke hos l”gnens m„n, och med hycklare har jag icke min umg„ngelse. 026:005 Jag hatar de ondas f”rsamling,
och hos de ogudaktiga sitter jag icke. 026:006 Jag tv†r mina h„nder i oskuld,
och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra, 026:007 f”r att h”ja min r”st till tacks„gelse och f”rt„lja alla dina under.
026:008 HERRE, jag har din boning k„r och den plats d„r din h„rlighet bor.
026:009 Ryck icke min sj„l bort med syndare, icke mitt liv med de blodgiriga,
026:010 i vilkas h„nder „r sk„ndlighet, och vilkas h”gra hand „r full av mutor. 026:011 Jag vandrar ju i ostrafflighet; f”rlossa mig och var mig n†dig.

026:012 Ja, min fot st†r p† j„mn mark; i f”rsamlingarna skall jag lova HERREN. 027:001 Av David.

HERREN „r mitt ljus och min fr„lsning; f”r vem skulle jag frukta?
HERREN „r mitt livs v„rn;
f”r vem skulle jag r„das?
027:002 N„r de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig,
d† stappla de sj„lva och falla,
mina motst†ndare och fiender.
027:003 Om ock en h„r l„grar sig mot mig, s† fruktar „nd† icke mitt hj„rta;
om krig uppst†r mot mig,
s† „r jag dock trygg.

027:004 Ett har jag beg„rt av HERREN, d„refter traktar jag:
att jag m† f† bo i HERRENS hus
i alla mina livsdagar,
f”r att sk†da HERRENS ljuvlighet
och betrakta hans tempel.
027:005 Ty han d”ljer mig i sin hydda p† olyckans dag,
han besk„rmar mig i sitt tj„ll,
han f”r mig upp p† en klippa.

027:006 Och nu skall mitt huvud resa sig ”ver mina fiender runt omkring mig,
och jag vill offra i hans hydda
jublets offer,
jag vill sjunga till HERRENS „ra
och lovs„ga honom.

027:007 H”r, o HERRE!
Jag h”jer min r”st och ropar,
var mig n†dig och svara mig.
027:008 Mitt hj„rta f”reh†ller dig ditt ord: ½S”ken mitt ansikte.½
Ja, ditt ansikte, HERRE, s”ker jag; 027:009 f”rd”lj icke ditt ansikte f”r mig. Driv icke bort din tj„nare i vrede,
du som har varit min hj„lp;
f”rskjut mig icke, ”vergiv mig icke, du min fr„lsnings Gud.
027:010 Nej, om „n min fader och min moder ”vergiva mig, skall HERREN upptaga mig.

027:011 Visa mig, HERRE, din v„g,
och led mig p† en j„mn stig,
f”r mina f”rf”ljares skull.
027:012 ™verl„mna mig icke †t mina ov„nners vilja; ty mot mig uppst† falska vittnen
och m„n som andas v†ld.

027:013 Ja, jag tror f”rvisso
att jag skall f† se HERRENS goda i de levandes land.
027:014 F”rbida HERREN,
var frimodig och of”rf„rad i ditt hj„rta; ja, f”rbida HERREN.
028:001 Av David.

Till dig, HERRE, ropar jag;
min klippa, var icke stum mot mig. Ja, var icke tyst mot mig, s† att jag bliver lik dem som fara ned i graven.
028:002 H”r mina b”ners ljud,
n„r jag ropar till dig,
n„r jag upplyfter mina h„nder
mot det allraheligaste i din helgedom. 028:003 Tag mig icke bort med de ogudaktiga och med og„rningsm„nnen,
som tala v„nligt med sin n„sta
men hava ondska i sina hj„rtan. 028:004 Giv dem efter deras g„rningar
och efter deras onda v„sende,
giv dem efter deras h„nders verk, vederg„ll dem vad de hava gjort.
028:005 Ty de akta icke p† HERRENS g„rningar, icke p† hans h„nder verk;
d„rf”r skall han sl† dem ned
och ej mer bygga upp dem.

028:006 Lovad vare HERREN, ty han har h”rt mina b”ners ljud!
028:007 HERREN „r min starkhet och min sk”ld; p† honom f”rtr”stade mitt hj„rta.
Och jag vart hulpen, d„rf”r fr”jdar sig mitt hj„rta, och med min s†ng vill jag tacka honom. 028:008 HERREN „r sitt folks starkhet,
och ett fr„lsningens v„rn
„r han f”r sin smorde.
028:009 Fr„ls ditt folk
och v„lsigna din arvedel,
och var deras herde och b„r dem
till evig tid.
029:001 En psalm av David.

Given †t HERREN,
I Guds s”nder,
given †t HERREN
„ra och makt;
029:002 given †t HERREN
hans namns „ra,
tillbedjen HERREN
i helig skrud.

029:003 HERRENS r”st g†r ovan vattnen; Gud, den h„rlige, dundrar,
ja, HERREN, ovan de stora vattnen. 029:004 HERRENS r”st ljuder med makt,
HERRENS r”st ljuder h„rligt.

029:005 HERRENS r”st
br„cker cedrar,
HERREN br„cker
Libanons cedrar.
029:006 Han kommer dem att hoppa
likasom kalvar,
Libanon och Sirjon
s†som unga vildoxar.
029:007 HERRENS r”st
sprider ljungeldsl†gor.
029:008 HERRENS r”st
kommer ”knen att b„va,
HERREN kommer Kades’
”ken att b„va.
029:009 HERRENS r”st
bringar hindarna att f”da;
skogarnas kl„dnad
rycker den bort.
I hans himmelska boning
f”rkunnar allting hans „ra.

029:010 HERREN p† sin tron
bj”d floden komma,
och HERREN tronar
s†som konung evinnerligen.
029:011 HERREN skall giva
makt †t sitt folk,
HERREN skall v„lsigna
sitt folk med frid.
030:001 En psalm, en s†ng av David, vid templets invigning.

030:002 Jag vill upph”ja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke l†tit mina fiender gl„dja sig ”ver mig. 030:003 HERRE, min Gud,
jag ropade till dig, och du helade mig. 030:004 HERRE, du f”rde min sj„l upp ur d”dsriket, du tog mig levande ut fr†n dem som foro ned i graven.

030:005 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.
030:006 Ty ett ”gonblick varar hans vrede, men hela livet hans n†d;
om aftonen g„star gr†t,
men om morgonen kommer jubel.

030:007 Jag sade, n„r det gick mig v„l: ½Jag skall aldrig vackla.½
030:008 HERRE, i din n†d
hade du gjort mitt berg starkt; men du f”rdolde ditt ansikte,
d† f”rskr„cktes jag.

030:009 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:
030:010 ½Vad vinning har du av mitt blod, eller d„rav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig,
kan det f”rkunna din trofasthet? 030:011 H”r, o HERRE, och var mig n†dig; HERRE, var min hj„lpare.½

030:012 D† f”rvandlade du min klagan i fr”jdespr†ng;
du kl„dde av mig sorgens dr„kt
och omgjordade mig med gl„dje.
030:013 D„rf”r skall min „ra lovsjunga dig, utan att tystna;
HERRE, min Gud,
jag vill tacka dig evinnerligen.

031:001 F”r s†ngm„staren; en psalm av David.

031:002 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; l†t mig aldrig komma p† skam,
befria mig genom din r„ttf„rdighet. 031:003 B”j ditt ”ra till mig,
r„dda mig snarligen;
var mig en fast klippa,
en bort till min fr„lsning.

031:004 Ty du „r mitt bergf„ste och min bort, och du skall, f”r ditt namns skull,
leda och f”ra mig.
031:005 Du skall draga mig ur det n„t som de lade ut f”r mig;
ty du „r mitt v„rn.

031:006 I din hand befaller jag min ande; du f”rlossar mig, HERRE,
du trofaste Gud.
031:007 Jag hatar dem som h†lla sig till f†f„ngliga avgudar,
men jag f”rtr”star p† HERREN.

031:008 Jag vill fr”jda mig och vara glad ”ver din n†d, att du ser till mitt lidande,
att du l†ter dig v†rda om min sj„l i n”den 031:009 och icke ”verl„mnar mig i fiendens hand, utan st„ller mina f”tter p† rymlig plats.

031:010 Var mig n†dig, HERRE, ty jag „r i n”d; av sorg „r mitt ”ga f”rm”rkat,
ja, min sj„l s†v„l som min kropp. 031:011 Ty mitt liv har f”rsvunnit i bedr”velse och mina †r i suckan;
min kraft „r bruten genom min missg„rning, och benen i min kropp „ro maktl”sa.

031:012 F”r alla mina ov„nners skull har jag blivit till sm„lek, ja, till stor sm„lek f”r mina grannar
och till skr„ck f”r mina f”rtrogna; de som se mig p† gatan
fly undan f”r mig.
031:013 Jag „r bortgl”md ur hj„rtat, s†som vore jag d”d; jag har blivit s†som ett s”nderslaget k„rl. 031:014 Ty jag h”r mig f”rtalas av m†nga; skr„ck fr†n alla sidor!
De r†dsl† med varandra mot mig
och st„mpla f”r att taga mitt liv.

031:015 Men jag f”rtr”star p† dig, HERRE; jag s„ger: ½Du „r min Gud.½
031:016 Min tid st†r i dina h„nder; r„dda mig fr†n mina fienders hand och mina f”rf”ljare. 031:017 L†t ditt ansikte lysa ”ver din tj„nare; fr„ls mig genom din n†d.

031:018 HERRE, l†t mig icke komma p† skam, ty jag †kallar dig; l†t de ogudaktiga komma p† skam
och varda tystade i d”dsriket.
031:019 M† l”gnaktiga l„ppar f”rstummas, de som tala vad fr„ckt „r mot den r„ttf„rdige, med h”gmod och f”rakt.

031:020 Huru stor „r icke din godhet, den du f”rvarar †t dem som frukta dig, och den du bevisar inf”r m„nniskors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig! 031:021 Du besk„rmar dem i ditt ansiktes besk„rm mot m„nniskors sammangaddning;
du d”ljer dem i din hydda
mot tungors angrepp.

031:022 Lovad vare HERREN,
ty han har bevisat mig sin underbara n†d genom att besk„ra mig en fast stad!
031:023 Ty v„l sade jag i min †ngest: ½Jag „r bortdriven fr†n dina ”gon.½
Likv„l h”rde du mina b”ners ljud, n„r jag ropade till dig.

031:024 Žlsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna,
men han vederg„ller i fullt m†tt
den som ”ver h”gmod.
031:025 Varen frimodiga och of”rf„rade i edra hj„rtan, alla I som s„tten edert hopp till HERREN. 032:001 Av David; en s†ng.

S„ll „r den vilkens ”vertr„delse „r f”rl†ten, vilkens synd „r ”verskyld.
032:002 S„ll „r den m„nniska
som HERREN icke tillr„knar missg„rning, och i vilkens ande icke „r n†got svek.

032:003 S† l„nge jag teg, f”rsm„ktade mina ben vid min st„ndiga klagan.
032:004 Ty dag och natt var din hand tung ”ver mig;
min livssaft f”rtorkades
s†som av sommarhetta. Sela.

032:005 D† uppenbarade jag min synd f”r dig och ”verskylde icke min missg„rning. Jag sade: ½Jag vill bek„nna
f”r HERREN mina ”vertr„delser½; d† f”rl„t du mig
min synds missg„rning. Sela.

032:006 D„rf”r skola alla fromma bedja till dig p† den tid d† du „r att finna;
sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke n† till dem.
032:007 Du „r mitt besk„rm,
f”r n”d bevarar du mig;
med r„ddningens jubel
omgiver du mig. Sela.

032:008 Jag vill l„ra dig och undervisa dig om den v„g du skall vandra;
jag vill giva dig r†d
och l†ta mitt ”ga vaka ”ver dig. 032:009 Varen icke s†som h„star och mul†snor utan f”rst†nd,
p† vilka man l„gger t”m och betsel f”r att t„mja dem,
eljest f†r man dem ej fram.

032:010 Den ogudaktige har m†nga pl†gor; men den som f”rtr”star p† HERREN,
honom omgiver han med n†d.
032:011 Varen glada i HERREN
och fr”jden eder, I r„ttf„rdige, och jublen, alla I r„ttsinnige.
033:001 Jublen i HERREN, I r„ttf„rdige; lovs†ng h”ves de redliga.
033:002 Tacken HERREN p† harpa,
lovsjungen honom till tiostr„ngad psaltare. 033:003 Sjungen honom en ny s†ng,
spelen sk”nt med jubelklang.

033:004 Ty HERRENS ord „r r„tt,
och allt vad han g”r „r gjort i trofasthet. 033:005 Han „lskar r„ttf„rdighet och r„tt; jorden „r full av HERRENS n†d.

033:006 Himmelen „r gjord genom HERRENS ord och all dess h„r genom hans muns anda. 033:007 Han samlar havets vatten s†som i en h”g; han l„gger djupen i deras f”rvaringsrum.

033:008 Hela jorden frukte HERREN;
f”r honom b„ve alla som bo p† jordens krets. 033:009 Ty han sade, och det vart;
han bj”d, och det stod d„r.

033:010 HERREN gjorde hedningarnas
r†d om intet,
han l„t folkens tankar
komma p† skam.
033:011 Men HERRENS r†d
best†r evinnerligen,
hans hj„rtas tankar
fr†n sl„kte till sl„kte.
033:012 Saligt „r det folk
vars Gud HERREN „r,
det folk som han har utvalt
till arvedel †t sig.

033:013 Ja, fr†n himmelen sk†dade HERREN ned, han s†g alla m„nniskors barn.
033:014 Fr†n sin boning blickade han ned till alla dem som bo p† jorden,
033:015 han som har danat allas deras hj„rtan, han som aktar p† alla deras verk.

033:016 En konung segrar icke genom sin stora styrka, en hj„lte r„ddas icke genom sin stora kraft. 033:017 F”rg„ves v„ntar man sig seger genom h„star, med all sin styrka r„dda de icke.

033:018 Se, HERRENS ”ga „r v„nt till dem som frukta honom, till dem som hoppas p† hans n†d;
033:019 han vill r„dda deras sj„l fr†n d”den och beh†lla dem vid liv i hungerns tid.

033:020 V†r sj„l v„ntar efter HERREN; han „r v†r hj„lp och sk”ld.
033:021 Ty i honom gl„der sig v†rt hj„rta, vi f”rtr”sta p† hans heliga namn.
033:022 Din n†d, HERRE, vare ”ver oss, s†som vi hoppas p† dig.
034:001 Av David, h„r han st„llde sig vansinnig inf”r Abimelek, och denne drev honom ifr†n sig, och han gick sin v„g.

034:002 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall st„ndigt vara i min mun.

034:003 Min sj„l skall ber”mma sig av HERREN; de ”dmjuka skola h”ra det och gl„dja sig.

034:004 Loven med mig HERREN,
l†tom oss med varandra upph”ja hans namn.

034:005 Jag s”kte HERREN, och han svarade mig, och ur all min f”rskr„ckelse r„ddade han mig.

034:006 De som sk†da upp till honom str†la av fr”jd, och deras ansikten beh”va icke rodna av blygsel.

034:007 H„r „r en betryckt som ropade, och HERREN h”rde honom och fr„lste honom ur all hans n”d.

034:008 HERRENS „ngel sl†r sitt l„ger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.

034:009 Smaken och sen att HERREN „r god; s„ll „r den som tager sin tillflykt till honom.

034:010 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.

034:011 Unga lejon lida n”d och hungra, men de som s”ka HERREN hava icke brist p† n†got gott.

034:012 Kommen, barn, h”ren mig;
jag skall l„ra eder HERRENS fruktan.

034:013 Žr du en man som „lskar livet och ”nskar att se goda dagar?

034:014 Avh†ll d† din tunga fr†n det som „r ont och dina l„ppar fr†n att tala svek.

034:015 V„nd dig bort ifr†n det som „r ont, och g”r vad gott „r, s”k friden och trakta d„refter.

034:016 HERRENS ”gon „ro v„nda till de r„ttf„rdiga och hans ”ron till deras rop.

034:017 Men HERRENS ansikte „r emot dem som g”ra det onda, han vill utrota deras †minnelse fr†n jorden.

034:018 N„r de r„ttf„rdiga ropa, d† h”r HERREN och r„ddar dem ur all deras n”d.

034:019 HERREN „r n„ra dem som hava ett f”rkrossat hj„rta och fr„lsar dem som hava en bedr”vad ande.

034:020 Den r„ttf„rdige m†ste lida mycket, men HERREN r„ddar honom ur allt.

034:021 Han bevarar alla hans ben;
icke ett enda av dem skall s”ndersl†s.

034:022 Den ogudaktige skall d”das av olyckan, och de som hata den r„ttf„rdige skola st† med skuld.

034:023 Men sina tj„nares sj„lar f”rlossar HERREN, och ingen skall st† med skuld, som tager sin tillflykt till honom.

035:001 Av David.

G† till r„tta, HERRE, med dem som g† till r„tta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
035:002 Fatta sk”ld och sk„rm,
och st† upp till min hj„lp;
035:003 drag fram spjutet, och sp„rra v„gen f”r mina f”rf”ljare.
S„g till min sj„l:
½Jag „r din fr„lsning.½

035:004 M† de komma p† skam och blygas, som st† efter mitt liv;
m† de vika tillbaka och varda utsk„mda, som hava ont i sinnet mot mig.
035:005 M† de bliva s†som agnar f”r vinden, och HERRENS „ngel drive dem bort.
035:006 Deras v„g blive m”rk och slipprig, och HERRENS „ngel drive dem bort.

035:007 Ty utan sak hava de f”rs†tligen tillrett sin n„tgrop f”r mig,
utan sak hava de gr„vt en grav f”r mitt liv. 035:008 F”rd„rv komme ”ver den mannen of”rt„nkt, det n„t han har utlagt m† f†nga honom; ja, till sitt f”rd„rv falle han sj„lv d„ri.

035:009 Men min sj„l skall fr”jda sig i HERREN och vara glad ”ver hans fr„lsning.
035:010 Alla ben i min kropp skola s„ga: ½HERRE, vem „r dig lik,
du som r„ddar den betryckte
fr†n den som „r honom f”r stark, den betryckte och fattige
ifr†n den som plundrar honom?½

035:011 Or„ttf„rdiga vittnen tr„da fram; de utfr†ga mig om det jag icke vet.
035:012 De l”na mig med ont f”r gott; ”vergiven „r min sj„l.

035:013 Jag †ter bar sorgdr„kt,
n„r de voro sjuka,
jag sp„kte min sj„l med fasta,
jag bad med neds„nkt huvud;
035:014 s†som g„llde det min v„n, min broder, s† skickade jag mig;
lik den som s”rjer sin moder gick jag sorgkl„dd och lutande.

035:015 Men de gl„dja sig ”ver mitt fall och rota sig samman; ja, el„ndiga m„nniskor, som jag icke k„nner, rota sig samman mot mig,
de sm„da mig utan uppeh†ll.
035:016 Dessa gudl”sa, som driva gyckel f”r en kaka br”d, bita ihop t„nderna mot mig.

035:017 Herre, huru l„nge skall du se h„rp†? Ryck min sj„l undan det f”rd„rv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
035:018 D† skall jag tacka dig i den stora f”rsamlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

035:019 L†t icke dem f† gl„dja sig ”ver mig, som utan sk„l „ro mina fiender;
l†t icke dem som utan sak hata mig f† blinka med ”gonen.
035:020 Ty det „r icke frid som de tala; nej, svekets ord t„nka de ut
mot de stilla i landet.
035:021 De sp„rra upp munnen mot mig; de s„ga: ½R„tt s†, r„tt s†,
nu se vi det med egna ”gon!½

035:022 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke l†ngt ifr†n mig.
035:023 Vakna och st† upp f”r att skaffa mig r„tt, f”r att utf”ra min sak, du min Gud och Herre. 035:024 Skaffa mig r„tt efter din r„ttf„rdighet, HERRE, min Gud,
och l†t dem icke f† gl„dja sig ”ver mig. 035:025 L†t dem icke s„ga i sina hj„rtan: ½R„tt s†, det gick s†som vi ville!½
L†t dem icke s„ga: ½Vi hava f”rd„rvat honom.½

035:026 M† alla komma p† skam och blygas, som gl„dja sig ”ver min of„rd.
Med skam och blygd m† de varda kl„dda, som f”rh„va sig ”ver mig.
035:027 Men m† de jubla och gl„dja sig, som unna mig min r„tt,
och m† de alltid kunna s„ga:
½Lovad vare HERREN,
han som unnar sin tj„nare gott!½
035:028 D† skall min tunga f”rkunna din r„ttf„rdighet och hela dagen ditt lov.
036:001 F”r s†ngm„staren; av HERRENS tj„nare David.

036:002 I mitt hj„rta bet„nker jag
vad synden s„ger till den ogudaktige, till den f”r vilkens ”gon
Guds fruktan ej finnes.
036:003 Den intalar ju honom vad som „r behagligt i hans ”gon: att man icke skall finna hans missg„rning och hata den.

036:004 Hans muns ord „ro f”rd„rv och svek; han vill icke g”ra vad f”rst†ndigt och gott „r. 036:005 F”rd„rv t„nker han ut p† sitt l„ger, han tr„der p† den v„g som icke „r god; han skyr icke f”r n†got ont.

036:006 HERRE, upp i himmelen r„cker din n†d, och din trofasthet allt upp till skyarna. 036:007 Din r„ttf„rdighet „r s†som v„ldiga berg, dina r„tter s†som det stora havsdjupet; b†de m„nniskor och djur hj„lper du, HERRE.

036:008 Huru dyrbar „r icke din n†d, o Gud! M„nniskors barn hava sin tillflykt
under dina vingars skugga.
036:009 De varda m„ttade av ditt hus’ rika h†vor, och av din ljuvlighets str”m giver du dem att dricka. 036:010 Ty hos dig „r livets k„lla,
i ditt ljus se vi ljus.

036:011 L†t din n†d f”rbliva ”ver dem som k„nna dig och din r„ttf„rdighet ”ver de r„ttsinniga. 036:012 L†t icke de h”gmodigas fot komma ”ver mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort. 036:013 Ja, d„r ligga og„rningsm„nnen fallna; de „ro nedst”tta och kunna icke mer resa sig. 037:001 Av David.

Harmas icke ”ver de onda,
avundas icke dem som g”ra or„tt.
037:002 Ty s†som gr„s varda de snart avhuggna, och s†som gr”na ”rter vissna de.

037:003 F”rtr”sta p† HERREN, och g”r vad gott „r, f”rbliv i landet och beflita dig om redbarhet, 037:004 och hav din lust i HERREN:
d† skall han giva dig vad ditt hj„rta beg„r.

037:005 Befall din v„g †t HERREN
och f”rtr”sta p† honom; han skall g”ra det. 037:006 Han skall l†ta din r„ttf„rdighet g† fram s†som ljuset och din r„tt s†som middagens sken.

037:007 Var stilla f”r HERREN och f”rbida honom, harmas icke ”ver den vilkens v„g „r lyckosam, ”ver den man som umg†s med r„nker.

037:008 Avh†ll dig fr†n vrede och l†t f”rbittringen fara; harmas icke; d„rmed g”r du blott illa. 037:009 Ty de onda skola varda utrotade, men de som v„nta efter HERREN, de skola besitta landet.

037:010 Žnnu en liten tid, s† „r den ogudaktige icke mer; och n„r du ser efter hans plats, d† „r han borta. 037:011 Men de ”dmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.

037:012 Den ogudaktige st„mplar mot den r„ttf„rdige och biter sina t„nder samman mot honom; 037:013 men Herren ler †t honom,
ty han ser att hans dag kommer.

037:014 De ogudaktiga draga ut sv„rdet och sp„nna sin b†ge,
f”r att f„lla den som „r betryckt och fattig, f”r att slakta dem som vandra i redlighet. 037:015 Men deras sv„rd skall g† in i deras eget hj„rta, och deras b†gar skola brista s”nder.

037:016 Det lilla som en r„ttf„rdig har „r b„ttre „n m†nga ogudaktigas stora h†vor. 037:017 Ty de ogudaktigas armar skola s”nderbrytas; men HERREN uppeh†ller de r„ttf„rdiga.

037:018 HERREN k„nner de frommas dagar, och deras arvedel skall best† evinnerligen. 037:019 De skola icke komma p† skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda m„ttade.

037:020 Ty de ogudaktiga skola f”rg†s; HERRENS fiender „ro s†som „ngarnas prakt: de f”rsvinna s†som r”k, ja, de f”rsvinna.

037:021 Den ogudaktige l†nar och kan icke betala, men den r„ttf„rdige „r barmh„rtig och givmild. 037:022 Ty HERRENS v„lsignade skola besitta landet, men de som han f”rbannar skola varda utrotade.

037:023 Genom HERREN bliva en mans steg fasta, n„r han har behag till hans v„g.
037:024 Om han faller, st”rtar han dock icke till marken, ty HERREN h†ller honom vid handen.

037:025 Jag har varit ung och „r nu gammal, men jag har icke sett den r„ttf„rdige ”vergiven eller hans barn g† efter br”d.
037:026 Han „r alltid barmh„rtig och villig att l†na och hans barn „ro till v„lsignelse.

037:027 V„nd dig bort ifr†n det som „r ont, och g”r vad gott „r, s† skall du f† bo kvar evinnerligen.
037:028 Ty HERREN „lskar vad r„tt „r och ”vergiver icke sina fromma,
evinnerligen bliva de bevarade;
men de ogudaktigas avkomma varder utrotad. 037:029 De r„ttf„rdiga skola besitta landet och bo d„ri evinnerligen.

037:030 Den r„ttf„rdiges mun talar visdom, och hans tunga s„ger vad r„tt „r.
037:031 Hans Guds lag „r i hans hj„rta; hans steg vackla icke.

037:032 Den ogudaktige vaktar p† den r„ttf„rdige och st†r efter att d”da honom,
037:033 men HERREN ”verl„mnar honom icke i hans hand och f”rd”mer honom icke, n„r han d”mes.

037:034 F”rbida HERREN, och h†ll dig p† hans v„g, s† skall han upph”ja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.

037:035 Jag s†g en ogudaktig som trotsade p† sin makt; han utbredde sig s†som ett gr”nskande tr„d, v„l rotat. 037:036 Men n„r man sedan gick d„r fram, se, d† var han borta; jag s”kte efter honom, men han fanns icke mer.

037:037 Giv akt p† den ostrafflige, och se p† den redlige, huru fridens man har en framtid.
037:038 Men ”vertr„darna skola allasammans f”rg†s, de ogudaktigas framtid varder avskuren.

037:039 Till de r„ttf„rdiga kommer fr„lsning ifr†n HERREN; han „r deras v„rn i n”dens tid.
037:040 HERREN hj„lper dem och befriar dem; han befriar dem fr†n de ogudaktiga och fr„lsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.

038:001 En psalm av David; till †minnelse.

038:002 HERRE, straffa mig icke i din f”rt”rnelse, och tukta mig icke i din vrede.
038:003 Ty dina pilar hava tr„ffat mig, och din hand drabbar mig.

038:004 Det finnes intet helt p† min kropp f”r din vredes skull,
intet helbr„gda i mina ben
f”r min synds skull.
038:005 Ty mina missg„rningar g† mig ”ver huvudet; s†som en sv†r b”rda
„ro de mig f”r tunga.

038:006 Mina s†r stinka och flyta
f”r min d†rskaps skull.
038:007 Jag g†r krokig och mycket lutande; hela dagen g†r jag s”rjande.

038:008 Ty mina l„nder „ro fulla av brand, och intet helt finnes p† min kropp.
038:009 Jag „r vanm„ktig och illa s”nderslagen; jag klagar f”r mitt hj„rtas j„mmers skull.

038:010 Herre, du k„nner all min tr„ngtan, och min suckan „r dig icke f”rdold.
038:011 Mitt hj„rta sl†r h„ftigt,
min kraft har ”vergivit mig;
mina ”gons ljus,
ocks† det „r borta.

038:012 Mina v„nner och fr„nder
h†lla sig fj„rran ifr†n min pl†ga, och mina n„rmaste hava st„llt sig l†ngt ifr†n. 038:013 Snaror l„gga de ut, som st† efter mitt liv, och de som s”ka min of„rd
tala vad f”rd„rvligt „r;
p† svek t„nka de hela dagen.

038:014 Men jag „r lik en d”v, som intet h”r, och lik en stum, som icke uppl†ter sin mun; 038:015 ja, jag „r lik en man som intet h”r, och som icke har n†got gensvar i sin mun.

038:016 Se, p† dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
038:017 Ty jag fruktar att de annars f† gl„dja sig ”ver mig,
att de skola f”rh„va sig ”ver mig, n„r min fot vacklar.

038:018 Ty jag „r n„ra att falla,
och min pl†ga „r alltid inf”r mig; 038:019 ja, jag m†ste bek„nna min missg„rning, och jag s”rjer ”ver min synd.

038:020 Men mina fiender f† leva och „ro m„ktiga, och m†nga „ro de som hata mig utan sak, 038:021 de som l”na gott med ont,
och som st† mig emot, d„rf”r att jag far efter det goda.

038:022 ™vergiv mig icke, HERRE;
min Gud, var icke l†ngt ifr†n mig.