This page contains affiliate links. As Amazon Associates we earn from qualifying purchases.
Writers:
Language:
Form:
Genre:
Published:
Edition:
Collection:
Tags:
FREE Audible 30 days

„ktenskapsbryterska; likasom HERREN „lskar Israels barn, fast„n de v„nda sig till andra gudar och „lska druvkakor.½

003:002 Och jag k”pte henne †t mig och gav f”r henne femton siklar silver och en homer korn, och d„rut”ver en letek korn. 003:003 Sedan sade jag till henne: ½I l†ng tid skall du bliva sittande f”r min r„kning, utan att f† bedriva n†gon otukt, och utan att hava att skaffa med n†gon man; och jag skall bete mig sammalunda mot dig.

003:004 Ja, i l†ng tid
skola Israels barn
f† sitta utan konung och furste,
utan offer och stoder
och utan efod och husgudar.
003:005 Sedan skola Israels barn omv„nda sig och s”ka HERREN, sin Gud,
och David, sin konung;
med fruktan skola de s”ka HERREN och hans goda, i kommande dagar.
004:001 H”ren HERRENS ord,
I Israels barn.
Ty HERREN har sak
med landets inbyggare,
eftersom ingen sanning och ingen k„rlek och ingen Guds kunskap finnes i landet. 004:002 Man sv„r och ljuger,
man m”rdar och stj„l
och beg†r „ktenskapsbrott;
man far fram p† v†ldsverkares vis, och blodsd†d f”ljer p† blodsd†d.
004:003 D„rf”r ligger landet s”rjande, och allt som lever d„r f”rsm„ktar
b†de djuren p† marken
och f†glarna under himmelen;
sj„lva fiskarna i havet f”rg†s.

004:004 Dock b”r man icke s† mycket g† till r„tta med n†gon annan eller f”rebr† honom, eller f”rebr† ditt folk, som man b”r g† till r„tta med pr„sten.

004:005 Ja, du skall komma p† fall om dagen, p† fall skall ock profeten komma
j„mte dig om natten,
j„mv„l din moder skall jag f”rg”ra. 004:006 Det „r f”rbi med mitt folk,
d„rf”r att det ej f†r n†gon kunskap. Men eftersom du har f”rkastat kunskap, d„rf”r skall ock jag f”rkasta dig,
s† att du upph”r att vara min pr„st. Och s†som du har f”rg„tit din Guds lag, s† skall ock jag f”rg„ta dina barn.
004:007 Ju mer de hava f†tt v„xa till, dess mer hava de syndat mot mig;
men deras „ra skall jag f”rbyta i skam. 004:008 Av mitt folks synd f”da de sig, och till dess missg„rning st†r deras beg†r. 004:009 Men nu skall det g† pr„sten och folket lika: jag skall hems”ka dem f”r deras v„gar, och f”r deras g„rningar skall jag vederg„lla dem. 004:010 N„r de „ta, skola de icke bliva m„tta, och genom sitt l”saktiga leverne skola de ej f”r”ka sig; de hava ju upph”rt att h†lla sig till HERREN. 004:011 L”saktighet och vin och must taga bort f”rst†ndet.

004:012 Mitt folk fr†gar sin stock till r†ds och vill h„mta besked av sin stav;
ty en trol”shetens ande har f”rt dem vilse, s† att de i trol”s avf„llighet hava lupit bort ifr†n sin Gud. 004:013 P† bergens toppar framb„ra de offer, och p† h”jderna t„nda de offereld,
under ekar, popplar och terebinter, eftersom skuggan d„r „r s† god.
S† bliva edra d”ttrar sk”kor,
och edra s”ners hustrur „ktenskapsbryterskor. 004:014 Dock kan jag icke straffa edra d”ttrar f”r att de „ro sk”kor, eller edra s”ners hustrur f”r att de „ro „ktenskapsbryterskor, ty m„nnen sj„lva g† ju avsides med sk”kor, och offra med tempelt„rnor.
S† l”per folket, som intet f”rst†r, till sin underg†ng.

004:015 Om nu du Israel vill bedriva din otukt, s† m† dock Juda icke †draga sig skuld. Kommen d† icke till Gilgal,
dragen ej upp till Bet-Aven,
och sv„rjen icke: ½S† sant HERREN lever.½

004:016 Om Israel spj„rnar emot
s†som en ob„ndig ko,
m†nne HERREN „nd† skall f”ra dem i bet s†som lamm i vida ”knen
004:017 Nej, Efraim st†r i f”rbund med avgudar;
m† han d† fara!
004:018 Deras dryckenskap „r om†ttlig. hejdl”st bedriva de sin otukt;
de som skulle vara landets sk”ldar „lska vad skamligt „r.
004:019 Men en stormvind skall fatta dem med sina vingar,
och de skola komma p† skam med sina offer. 005:001 H”ren detta, I pr„ster,
akten h„rp†, I av Israels hus,
och I av konungens hus, lyssnen h„rtill; ty eder g„ller domen.
Ty I haven varit en snara f”r Mispa och ett n„t, utbrett p† Tabor.

005:002 Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare, men jag skall bliva ett tuktoris f”r allasammans.

005:003 Jag k„nner Efraim,
och Israel „r icke f”rdold f”r mig. Du Efraim, du har ju nu blivit en sk”ka, Israel har orenat sig.
005:004 De l„gga sig icke vinn om
att v„nda tillbaka till sin Gud,
ty en trol”shetens ande bor i deras br”st, och HERREN k„nna de icke.

005:005 Men Israels stolthet vittnar emot honom, och Israel och Efraim komma p† fall genom sin missg„rning; Juda kommer ock p† fall j„mte dem.
005:006 Om de „n med f†r och f„kreatur g† †stad f”r att s”ka HERREN,
s† finna de honom „nd† icke;
han har dragit sig undan fr†n dem. 005:007 Mot HERREN hava de handlat trol”st, ja, de hava f”tt barn som icke „ro hans. D„rf”r skall nu en nym†nadsdag f”rt„ra dem, j„mte det som de fingo p† sin del.

005:008 St”ten i basun i Gibea,
i trumpet i Rama,
bl†sen larmsignal i Bet-Aven.
Fienden „r efter dig, Benjamin! 005:009 Efraim skall varda ”delagt
p† straffets dag;
mot Israels stammar
kung”r jag vad visst „r.
005:010 Juda furstar hava blivit
r†m„rkflyttares likar;
”ver dem skall jag utgjuta
min vrede s†som vatten.

005:011 Efraim lider f”rtryck,
och hans r„tt v†ldf”res,
ty han har tagit sig till att vandra efter tomma stadgar.
005:012 D„rf”r „r jag nu f”r Efraim s†som mal och f”r Juda hus s†som r”ta i benen.
005:013 Och Efraim har m„rkt sin sjukdom och Juda sitt s†r;
d„rf”r har Efraim g†tt till Assur och s„nt bud till Jarebs-konungen.
Men denne skall icke kunna hela eder; edert s†r skall icke bliva l„kt.

005:014 Ty jag skall vara s†som ett lejon mot Efraim och s†som ett ungt lejon mot Juda hus. Sj„lv griper jag mitt rov och g†r bort d„rmed; jag sl„par det bort utan r„ddning.
005:015 Jag vill g† min v„g, tillbaka till min boning, till dess att de hava f†tt lida vad de hava f”rskyllt och begynna s”ka mitt ansikte.
006:001 Ja, i sin n”d skola de s”ka mig: ½Kommen, l†tom oss v„nda om till HERREN. Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss. Han har slagit oss, han skall ock f”rbinda oss. 006:002 Han skall om tv† dagar †ter g”ra oss helbr„gda; ja, p† tredje dagen skall han l†ta oss st† upp, s† att vi f† leva inf”r honom.
006:003 S† l†tom oss l„ra k„nna HERREN, ja, l†tom oss fara efter att l„ra k„nna honom. Hans uppg†ng „r s† viss som morgonrodnadens, och han skall komma ”ver oss lik ett regn, lik ett v†rregn, som vattnar jorden.½

006:004 Vad skall jag taga mig till med dig Efraim? Vad skall jag taga mig till med dig, Juda? Eder k„rlek „r ju lik morgonskyn,
lik daggen, som tidigt f”rsvinner. 006:005 D„rf”r har jag utdelat mina hugg genom profeterna, d„rf”r har jag dr„pt dem genom min muns tal; s† skall domen ”ver dig st† fram i ljuset. 006:006 Ty jag har behag till k„rlek och icke till offer, och till Guds kunskap mer „n till br„nnoffer.

006:007 Men dessa hava p† m„nniskovis ”vertr„tt f”rbundet; d„ri hava de handlat trol”st mot mig. 006:008 Gilead „r en stad av og„rningsm„n, den „r full med blodiga sp†r.
006:009 Och lik en r”varskara, som ligger i f”rs†t f”r m„nniskor, „r pr„sternas hop.
De m”rda p† v„gen till Sikem,
ja, vad sk„ndligt „r g”ra de.
006:010 I Israels hus
har jag sett gruvliga ting;
d„r bedriver Efraim sin otukt,
d„r orenar sig Israel.

006:011 Ocks† f”r dig, Juda,
„r en sk”rdetid best„md,
n„r jag †ter uppr„ttar mitt folk. 007:001 N„r jag vill hela Israel,
d† uppenbarar sig Efraims missg„rning och Samariens ondska.
Ty de ”va falskhet,
tjuvar g”ra inbrott,
r”varskaror plundra p† v„garna. 007:002 Och de bet„nka icke i sina hj„rtan att jag l„gger all deras ondska p† minnet. De „ro nu kringr„nda av sina egna g„rningar, ty dessa hava kommit inf”r mitt ansikte.

007:003 Med sin ondska bereda de konungen gl„dje och med sina l”gner furstarna.
007:004 Allasammans „ro de „ktenskapsbrytare; de likna en ugn,
upphettad av bagaren,
som n„r han har kn†dat degen,
underl†ter att elda,
till dess att degen „r syrad.
007:005 P† v†r konungs dag
drucko sig furstarna
febersjuka av vin;
sj„lv r„ckte han
bespottarna handen.
007:006 N„r de med sina anslag hava eldat upp sitt hj„rta likasom en ugn,
sover bagaren
hela natten;
men om morgonen brinner elden
i ljus l†ga.
007:007 Allasammans „ro de heta s†som en ugn och f”rbr„nna s† sina domare;
ja, alla deras konungar falla,
ty bland dem finnes ingen som †kallar mig.

007:008 Efraim beblandar sig
med andra folk;
Efraim har blivit lik
en ov„nd kaka.
007:009 Fr„mlingar hava f”rt„rt hans kraft, men han f”rst†r intet;
fast„n han har f†tt gr† h†r,
f”rst†r han „nd† intet.
007:010 Men Israels stolthet vittnar emot honom; de v„nda icke om till HERREN, sin Gud, och de s”ka honom ej, allt detta oaktat. 007:011 Efraim har blivit lik en duva,
enfaldig, utan f”rst†nd.
Egypten p†kalla de,
till Assur g† de;
007:012 men b„st de g† d„r,
breder jag ut mitt n„t ”ver dem
och drager dem ned,
s†som vore de f†glar under himmelen. Ja, jag skall tukta dem,
s†som det redan har sports i deras f”rsamling.

007:013 Ve ”ver dem,
ty de hava flytt bort ifr†n mig! F”rd„rv ”ver dem,
ty de hava avfallit fr†n mig!
Och jag skulle f”rlossa dem,
dem som f”ra mot mig
s† l”gnaktigt tal!
007:014 De ropa icke till mig av hj„rtat, allenast j„mra sig p† sina l„ger;
de hava †ngest f”r sin s„d och sitt vin, men de „ro genstr„viga mot mig.
007:015 Det var jag som undervisade dem och st„rkte deras armar, men de hava ont i sinnet mot mig.
007:016 De v„nda om, men icke till den som „r d„rovan; de „ro lika en b†ge som sviker.
Deras furstar skola falla genom sv„rd, d„rf”r att deras tungor „ro s† h„tska. D† skall man bespotta dem
i Egyptens land.
008:001 S„tt basunen f”r din mun!
½S†som en ”rn kommer fienden ”ver HERRENS hus, eftersom de hava ”vertr„tt mitt f”rbund och avfallit fr†n min lag.
008:002 De ropa till mig: ½Min Gud! Vi k„nna dig, vi av Israel.½
008:003 Men eftersom Israel har f”rkastat vad gott „r, skall fienden jaga honom.

008:004 Sj„lva valde de sig konungar, som icke kommo fr†n mig;
de tillsatte furstar,
utan att jag fick veta n†got d„rom av sitt silver och guld
gjorde de sig avgudar,
ty det skulle ju f”rst”ras.

008:005 En styggelse „r din kalv, Samarien! Min vrede „r uppt„nd mot dessa m„nniskor; huru l„nge skola de kunna undg† straff? 008:006 Fr†n Israel har ju kalven kommit; en konstarbetare har gjort honom,
och en gud „r han icke.
Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.

008:007 Ty vind s† de,
och storm skola de sk”rda.
S„d skola de icke f†,
deras gr”da skall icke
giva n†gon f”da,
och giver den n†gon,
skola fr„mlingar uppsluka den.

008:008 Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna s†som ett v„rdel”st ting.
008:009 Ty v„l hava de dragit †stad upp till Assur, lika vild†snor som g† sin egen v„g, ja, v„l vill Efraim k”psl† om „lskog; 008:010 men huru de „n k”psl† bland hedningarna, skall jag dock nu tr„nga dem tillhopa och l†ta dem begynna en tid av ringhet, under ”verkonungens f”rtryck.

008:011 Eftersom Efraim har gjort sig s† m†nga altaren till synd, skola ock hans altaren bliva honom till synd. 008:012 Om jag „n skriver mina lagar f”r honom i tiotusental, s† r„knas de ju dock f”r en fr„mlings lagar.
008:013 S†som slaktofferg†vor †t mig offrar man k”tt som man sedan „ter upp; HERREN har intet behag till s†dana. Nu kommer han ih†g deras missg„rning och hems”ker deras synder; till Egypten skola de f† v„nda tillbaka.

008:014 Och eftersom Israel har f”rg„tit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppf”rt s† m†nga bef„sta st„der, skall jag s„nda en eld mot hans st„der, och den skall f”rt„ra palatsen i dem.
009:001 Gl„d dig icke, Israel,
s† att du jublar s†som andra folk, du som i trol”s avf„llighet har lupit bort ifr†n din Gud, du som har haft ditt behag i sk”kol”n p† alla s„deslogar.
009:002 Logen och vinpressen skola icke f”da dem, och vinet skall sl† fel f”r dem.
009:003 De skola icke f† bo i HERRENS land; Efraim m†ste v„nda tillbaka till Egypten, och i Assyrien skola de n”dgas „ta vad orent „r. 009:004 De skola ej f† offra vin till drickoffer †t HERREN och skola icke vinna hans v„lbehag.
Deras slaktoffer skola vara f”r dem s†som sorgebr”d; alla som „ta d„rav skola bliva orena.
Ty det br”d de f† stillar allenast deras hunger, det kommer icke in i HERRENS hus.

009:005 Vad skolen I d† g”ra, n„r en h”gtidsdag kommer, en HERRENS festdag?
009:006 Ty se, om de undg† f”r”delsen, bliver det Egypten som f†r f”rsamla dem, Mof som f†r begrava dem.
Deras silver, som „r dem s† k„rt, skola n„sslor taga i besittning;
t”rne skall v„xa i deras hyddor.

009:007 De komma, hems”kelsens dagar! De komma, vederg„llningens dagar!
Israel skall f”rnimma det.
S†som en d†re st†r d† profeten,
s†som en vanvetting andans man, f”r din stora missg„rnings skull;
ty stor har din h„tskhet varit. 009:008 Ja, en lurande fiende „r Efraim mot min Gud; f”r profeten s„ttas f„llor p† alla hans v„gar och utl„ggas snaror i hans Guds hus.
009:009 I djupt f”rd„rv „ro de nedsjunkna, nu s†som i Gibeas dagar.
Men han kommer ih†g deras missg„rning, han hems”ker deras synder.

009:010 S†som druvor i ”knen
fann jag Israel;
jag s†g edra f„der
s†som f”rstlingsfrukter p† ett fikontr„d, d† det begynner b„ra frukt.
Men n„r de kommo till Baal-Peor,
invigde de sig †t sk„ndlighetsguden och blevo en styggelse
lika honom som de „lskade.

009:011 Efraims h„rlighet
skall flyga sin kos s†som en f†gel; ingen skall d„r f”da barn eller g† havande, ingen bliva fruktsam.
009:012 Och om de „n f† uppf”da barn †t sig, skall jag taga dessa ifr†n dem,
s† att ingen m„nniska bliver kvar. Ja, ve dem sj„lva,
n„r jag viker ifr†n dem!

009:013 V„l „r Efraim nu
vad jag har sett Tyrus vara,
en plantering p† „ngen;
men Efraim skall en g†ng f† f”ra ut sina s”ner till b”deln.

009:014 Giv dem, HERRE,
vad du b”r giva dem.
Giv dem ofruktsamma moderssk”ten
och f”rsinade br”st.

009:015 All deras ondska „r samlad i Gilgal; ja, d„r fick jag hat till dem
F”r deras onda v„sendes skull
vill jag driva dem ut ur mitt hus. Jag skall icke l„ngre bevisa dem k„rlek; alla deras styresm„n „ro ju upprorsm„n. 009:016 Efraim skall bliva nedbruten;
deras rot skall f”rtorkas,
de skola ej b„ra n†gon frukt.
Om de ock f”da barn,
skall jag d”da deras livsfrukt, huru k„r den „n „r dem.
009:017 Ja, min Gud skall f”rkasta dem, eftersom de icke ville h”ra honom;
de skola bliva flyktingar bland hedningarna. 010:001 Israel var ett frodigt vintr„d, som satte frukt.
Men ju mer frukt han fick,
dess flera altaren gjorde han †t sig; ju b„ttre det gick hans land,
dess pr„ktigare stoder reste han. 010:002 Deras hj„rtan voro hala;
nu skola de lida vad de hava f”rskyllt. Han skall sj„lv bryta ned deras altaren, f”rst”ra deras stoder.
010:003 Ja, nu skola de f† s„ga:
½Vi hava blivit utan konung,
d„rf”r att vi icke fruktade HERREN. Dock, en konung,
vad skulle nu han kunna g”ra f”r oss?½

010:004 De tala tomma ord,
de sv„rja falska eder,
de sluta f”rbund;
men s†som en bitter planta skjuter domen upp ur markens f†ror.
010:005 F”r kalvarna i Bet-Aven
skola Samariens inbyggare f† bekymmer; ja, f”r en s†dan skall hans folk hava sorg, och hans pr„ster skola skria f”r hans skull, n„r hans skatter f”ras bort fr†n honom. 010:006 Ocks† han sj„lv skall bliva sl„pad till Assyrien s†som en sk„nk †t Jarebs-konungen.

Skam skall Efraim uppb„ra,
Israel skall komma p† skam med sina r†dslag. 010:007 Det „r f”rbi med Samariens konung; s†som ett sp†n p† vattnet far han h„n. 010:008 ™delagda bliva Avens offerh”jder, som Israel s† har f”rsyndat sig med; t”rne och tistel
skall skjuta upp p† deras altaren. D† skall man s„ga till bergen: ½Skylen oss½, och till h”jderna: ½Fallen ”ver oss.½

010:009 Israels synd n†r tillbaka
„nda till Gibeas dagar;
d„r hava de f”rblivit st†ende.
Icke skulle h„mndekriget mot de or„ttf„rdiga kunna n† dem i deras Gibea?
010:010 Jo, n„r mig s† lyster, tuktar jag dem; d† skola folken f”rsamlas mot dem
och oka dem ihop med deras b†da missg„rningsverk.

010:011 Efraim har varit en hemtam kalv, som fann behag i att g† p† tr”sklogen; och jag har skonat
hans frodiga hals.
Nu skall jag sp„nna Efraim i oket, Juda skall g† f”r plogen,
Jakob f”r harven.

010:012 S†n ut †t eder i r„ttf„rdighet, sk”rden efter k„rlekens bud,
bryten eder ny mark;
ty det „r tid att s”ka HERREN,
f”r att han skall komma och l†ta r„ttf„rdighet regna ”ver eder.

010:013 I haven pl”jt ogudaktighet,
or„ttf„rdighet haven I sk”rdat, I haven „tit l”gnaktighets frukt,
i f”rlitande p† eder v„g,
p† edra m†nga hj„ltar.
010:014 Men ett stridslarm skall uppst† bland edra stammar, och alla edra f„sten skola ”del„ggas, s†som Bet-Arbel ”delades av Salman
p† stridens dag,
d† man krossade b†de m”drar och barn.

010:015 S†dant skall Betel tillskynda eder, f”r eder stora ondskas skull.
N„r morgonrodnaden g†r upp, „r det f”rbi, f”rbi med Israels konung!
011:001 N„r Israel var ung, fick jag honom k„r, och ut ur Egypten kallade jag min son. 011:002 Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan;
de framb„ra offer †t Baalerna,
och †t bel„tena t„nda de offereld. 011:003 Och likv„l var det jag som l„rde Efraim att g†, och som tog dem upp i mina armar.
Men de f”rstodo icke att jag ville hela dem. 011:004 Med lena band drog jag dem,
med k„rlekens t†g;
jag l„ttade oket ”ver deras halsar, jag s„nkte mig ned till dem och gav dem f”da.

011:005 Borde de d† icke f† v„nda tillbaka till Egyptens land eller f† Assur till sin konung,
eftersom de icke vilja omv„nda sig? 011:006 Ja, sv„rdet skall rasa i deras st„der och f”rst”ra deras bommar och frossa omkring sig, f”r deras anslags skull.
011:007 Ty mitt folks h†g st†r till avfall fr†n mig; och huru mycket man „n kallar dem till den som „r d„rovan, s† h”jer sig „nd† ingen.

011:008 Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och l†ta dig fara, Israel?
Icke kan jag giva dig till pris s†som Adma och l†ta det g† dig s†som Seboim?
Mitt hj„rta v„nder sig i mig,
all min barmh„rtighet vaknar.
011:009 Jag vill icke l†ta dig k„nna min vredes gl”d,
jag skall icke vidare
f”rd„rva Efraim.
Ty jag „r Gud
och icke en m„nniska;
helig „r jag bland eder,
och med vrede vill jag ej komma.

011:010 Efter HERREN skola de s† draga †stad, och han skall ryta s†som ett lejon;
ja, han skall upph„va ett rytande, och hans barn skola d† med b„van
samlas v„sterifr†n;
011:011 s†som f†glar skola de med b„van komma fr†n Egypten och s†som duvor fr†n Assurs land.
Och sedan skall jag l†ta dem bo kvar i sina hus, s„ger HERREN.

012:012 Efraim har omv„rvt mig med l”gn och Israels hus med svek
Juda „r alltj„mt trol”s mot Gud,
mot den Helige, den Trofaste.
012:001 Efraim jagar efter vind
och far efter ”stanv„der;
best„ndigt g†r han fram†t
i l”gn och v†ld.
Med Assur sluter man f”rbund,
och olja f”r man till Egypten.
012:002 Men HERREN skall g† till r„tta med Juda och hems”ka Jakob, s†som hans v„gar f”rtj„na; efter hans g„rningar skall han vederg„lla honom.

012:003 I moderlivet grep han sin broder i h„len, och i sin mandomskraft k„mpade han med Gud. 012:004 Ja, han k„mpade med „ngeln och vann seger, han gr„t och bad honom om n†d.
I Betel m”tte han honom,
och d„r talade han med oss.
012:005 Och HERREN, h„rskarornas Gud, ½HERREN½ „r hans namn.

012:006 S† v„nd nu om till din Gud;
h†ll fast vid k„rlek och r„tt,
och f”rbida din Gud best„ndigt.

012:007 Kanaans folk g†r
med falsk v†g i sin hand,
det „lskar or„ttr†dig vinning;
012:008 s† s„ger ock Efraim:
½Jag har ju blivit rik,
jag har f”rv„rvat mig gods;
vad jag „n g”r,
skall det ej draga ”ver mig skuld som kan r„knas f”r synd.½
012:009 Men jag som „r HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land,
jag skall †terigen l†ta dig bo i t„lt, likasom vid eder h”gtid.

012:010 Jag har talat till profeterna, jag har l†tit dem sk†da m†ngahanda syner, och genom profeterna har jag talat i liknelser. 012:011 Žr nu Gilead ett og„rningsn„ste, d„r allenast falskhet r†der,
och offrar man tjurar i Gilgal,
s† skola ock deras altaren bliva lika stenr”sen vid markens f†ror.

012:012 Och Jakob flydde till Arams mark Israel tj„nade f”r en kvinna,
f”r en kvinnas skull vaktade han hjorden. 012:013 Men genom en profet f”rde HERREN Israel upp ur Egypten,
och genom en profet blev folket bevarat.

012:014 Efraim har uppv„ckt bitter f”rt”rnelse; hans Herre skall l†ta hans blodskulder drabba honom och l†ta hans sm„delser falla tillbaka p† honom sj„lv. 013:001 S† ofta Efraim tog till orda, uppstod skr„ck; h”gt tronade han i Israel.
Men han †drog sig skuld genom Baal och m†ste s† d”. 013:002 Och „nnu fortg† de i sin synd;
av sitt silver g”ra de sig gjutna bel„ten, avgudar efter sitt eget f”rst†nd,
alltsammans konstarbetares verk.
Till s†dana st„lla de sina b”ner; under det att de slakta m„nniskor,
giva de sin hyllningskyss †t kalvar. 013:003 D„rf”r skola de bliva lika morgonskyn, lika daggen som tidigt f”rsvinner,
lika agnar som bl†sa bort ifr†n tr”skplatsen och lika r”k som flyr h„n ur ett r”kf†ng.

013:004 Men jag „r HERREN, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land; utom mig vet du ej av n†gon Gud,
och ingen annan fr„lsare finnes „n jag. 013:005 Det var jag som l„t mig v†rda om dig i ”knen, i den br„nnande torkans land.
013:006 Men ju b„ttre bete de fingo, dess m„ttare blevo de, och n„r de voro m„tta till fyllest, blevo deras hj„rtan h”gmodiga; och s† gl”mde de mig.

013:007 D† blev jag mot dem s†som ett lejon; lik en panter lurar jag nu vid v„gen.
013:008 Jag kommer ”ver dem s†som en bj”rninna fr†n vilken man har tagit ungarna,
jag river s”nder deras hj„rtans h”lje; jag uppslukar dem p† st„llet, lik en lejoninna, lik ett vilddjur som s”ndersliter dem.

013:009 Det har blivit ditt f”rd„rv, o Israel, att du satte dig upp mot mig som var din hj„lp. 013:010 Var „r nu din konung,
som skulle bereda dig fr„lsning i alla dina st„der? Och var har du dina domare, du som sade: ½L†t mig f† konung och furstar½?
013:011 Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede, och i min f”rgrymmelse skall jag †ter taga honom bort.

013:012 Efraims missg„rning „r samlad s†som i en pung, och hans synd „r i f”rvar.
013:013 En barnaf”derskas v†nda
skall komma ”ver honom.
Han „r ett of”rnuftigt foster,
som icke kommer fram i f”dseln. n„r tiden „r inne.
013:014 Skulle jag f”rlossa s†dana ur d”dsrikets v†ld, k”pa dem fria ifr†n d”den?
— Var har du dina hems”kelser, du d”d? Var har du din pest, du d”dsrike?
nger m† vara f”rdold f”r mina ”gon.

013:015 B„st han st†r d„r frodig bland sina br”der skall en ”stanvind komma,
ett HERRENS v„der,
som stiger upp fr†n ”knen;
d† skall hans brunn komma p† skam och hans k„lla sina ut.
Den vinden rycker bort de skatter han har samlat av alla slags dyrbara h†vor.

013:001 Samarien skall lida vad det har f”rskyllt genom sin genstr„vighet mot sin Gud. Inbyggarna skola falla f”r sv„rd,
deras sp„da barn skola bliva krossade och deras havande kvinnor skall man upprista.

014:002 V„nd om, o Israel,
till HERREN, din Gud;
ty genom din missg„rning har du
kommit p† fall.
014:003 Tagen med eder b”neord,
och v„nden s† †ter till HERREN;
s„gen till honom:
½Skaffa bort all missg„rning,
och tag fram goda h†vor,
s† vilja vi hemb„ra dig v†ra l„ppars offer, s†som man offrar tjurar.
014:004 Hos Assur skola vi ej mer s”ka v†r fr„lsning, vi skola icke vidare stiga till h„st. v†ra h„nders verk skola vi icke mer
kalla f”r v†r Gud.
Ty hos dig „r det som den faderl”se undf†r barmh„rtighet.½

014:005 Ja, deras avf„llighet vill jag hela, jag vill bevisa dem k„rlek av hj„rtat, ty min vrede har v„nt sig ifr†n dem.
014:006 Jag skall bliva f”r Israel s†som dagg, han skall blomstra s†som en lilja,
och s†som Libanons skog skall han skjuta r”tter. 014:007 Telningar skola utg† fr†n honom, han skall bliva lik ett olivtr„d i f„gring och doft skall han sprida s†som Libanon. 014:008 De som bo i hans skugga
skola †ter f† odla s„d
och skola gr”nska s†som vintr„d; hans namn skall vara s†som Libanons vin. 014:009 Men vad har jag d† mer att skaffa med avgudarna, du Efraim! Jag sj„lv vill ju giva b”nh”relse och se till honom. Ja, lik en gr”nskande cypress vill jag bliva; hos mig skall finnas frukt att h„mta f”r dig.

014:010 Den som „r vis, han akte h„rp†; den som „r f”rst†ndig, han besinne detta. Ty HERRENS v„gar „ro r„tta,
och p† dem vandra de r„ttf„rdiga, men ”vertr„darna komma d„r p† fall.

Book 29 Joel

001:001 Detta „r HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.

001:002 H”ren detta, I gamle,
och lyssnen h„rtill, I landets alla inbyggare. Har n†got s†dant skett f”rut i edra dagar eller i edra f„ders dagar?
001:003 Nej, om detta m†n I f”rt„lja f”r edra barn, och edra barn m† f”rt„lja d„rom f”r sina barn, och deras barn f”r ett kommande sl„kte.

001:004 Vad som blev kvar efter gr„sgnagarna, det †to gr„shopporna upp;
och vad som blev kvar efter gr„shopporna, det †to gr„sbitarna upp;
och vad som blev kvar efter gr„sbitarna det †to gr„sfr„tarna upp.

001:005 Vaknen upp, I druckne, och gr†ten; ja, j„mren eder, alla I som dricken vin, ”ver att druvsaften „r ryckt undan eder mun. 001:006 Ty ett folk har dragit upp ”ver mitt land, ett m„ktigt, ett som ingen kan r„kna; det har t„nder likasom lejon,
och dess kindt„nder likna lejoninnors. 001:007 Mina vintr„d har det f”r”tt,
och mina fikontr„d har det brutit ned det har skalat dem nakna och kastat dem undan; vitnade „ro deras rankor.

001:008 Klaga likasom en jungfru som b„r sorgdr„kt efter sin ungdoms brudgum
001:009 Spisoffer och drickoffer „ro f”rsvunna ifr†n HERRENS hus;
pr„sterna s”rja,
HERRENS tj„nare.
001:010 F„lten „ro f”r”dda,
marken ligger s”rjande,
ty s„den „r f”r”dd,
vinet borttorkat,
oljan utsinad.
001:011 kerm„nnen st† med skam,
ving†rdsm„nnen j„mra sig,
”ver vetet och ”ver kornet;
ty sk”rden p† marken „r f”rst”rd. 001:012 Vintr„den „ro f”rtorkade
och fikontr„den f”rsm„kta;
granattr„den och palmerna och „ppeltr„den och alla andra tr„d p† marken hava torkat bort. Ja, all fr”jd har vissnat
och flytt ifr†n m„nniskors barn.

001:013 Kl„den eder i sorgdr„kt och klagen, I pr„ster; j„mren eder, I som tj„nen vid altaret; g†n in och sitten i sorgdr„kt natten igenom, I min Guds tj„nare,
eftersom eder Gud hus m†ste sakna spisoffer och drickoffer
001:014 P†lysen en helig fasta,
lysen ut en h”gtidsf”rsamling;
f”rsamlen de gamla,
ja, alla landets inbyggare,
till HERRENS, eder Guds, hus;
och ropen s† till HERREN.

001:015 Ve oss, vilken dag!
ty HERRENS dag „r n„ra,
och s†som v†ld fr†n den Allsv†ldige kommer den. 001:016 Har icke v†r b„rgning blivit f”rst”rd mitt f”r v†ra ”gon?
har icke gl„dje och fr”jd f”rsvunnit ifr†n var Guds hus?
001:017 Uts„det ligger f”rtorkat
under mullen,
f”rr†dshusen st† ”de,
ladorna f† f”rfalla,
ty s„den „r borttorkad.
001:018 Huru st”nar icke boskapen! Huru „ngslas ej f„kreaturens hjordar!
De finna ju intet bete.
Ja, ocks† f†rhjordarna f† lida under skulden.

001:019 Till dig, HERRE, ropar jag,
nu d† en eld har f”rt„rt
betesmarkerna i ”knen
och en eldsl†ga har f”rbr„nt
alla tr„d p† marken.
001:020 Ja, ocks† markens djur
ropa med tr„ngtan till dig,
eftersom vattenb„ckarna „ro uttorkade och betesmarkerna i ”knen
„ro f”rt„rda av eld.
002:001 St”ten i basun p† Sion,
och bl†sen larmsignal p† mitt heliga berg; m† alla landets inbyggare darra!
Ty HERRENS dag kommer, ja, den „r n„ra; 002:002 en dag av m”rker och tjocka,
en dag av moln och t”cken,
lik en gryning som breder ut sig ”ver bergen. Ett stort och m„ktigt folk kommer,
ett vars like aldrig n†gonsin har funnits och ej heller h„danefter skall uppst†, intill senaste sl„ktens †r.
002:003 Framf”r dem g†r en f”rt„rande eld och bakom dem kommer en f”rbr„nnande l†ga. Likt Edens lustg†rd var landet framf”r dem, men bakom dem „r det en ”de ”ken;
ja, undan dem finnes ingen r„ddning.

002:004 De te sig likasom h„star,
och s†som stridsh„star hasta de †stad. 002:005 Med ett rassel likasom av vagnar spr„nga de fram ”ver bergens toppar,
med ett brus s†som av en eldsl†ga, n„r den f”rt„r str†;
de „ro s†som ett m„ktigt folk,
ordnat till strid.
002:006 Vid deras †syn gripas folken av †ngest, alla ansikten skifta f„rg.
002:007 S†som hj„ltar hasta de †stad, lika stridsm„n bestiga de murarna;
var och en g†r sin v„g rakt fram, och ingen tager miste om sin str†t.
002:008 Den ene tr„nger icke den andre, var och en g†r sin givna bana;
mitt igenom vapnen st”rta de fram utan hejd. 002:009 I staden rusa de in
p† murarna hasta de †stad,
i husen tr„nga de upp,
genom f”nstren bryta de sig v„g,
s†som tjuvar g”ra.
002:010 Vid deras †syn darrar jorden, och himmelen b„var;
solen och m†nen f”rm”rkas,
och stj„rnorna mista sitt sken.
002:011 Och HERREN l†ter h”ra sin r”st framf”r sin h„r ty hans skara „r mycket stor,
m„ktig „r den skara som utf”r hans befallning. Ja, HERRENS dag „r stor
och mycket fruktansv„rd
vem kan uth„rda den?

002:012 Dock, nu m†n I v„nda om till mig av allt edert hj„rta, s„ger HERREN,
med fasta och gr†t och klagan.
002:013 Ja, riven s”nder edra hj„rtan, icke edra kl„der, och v„nden om till HERREN, eder Gud;
ty n†dig och barmh„rtig „r han,
l†ngmodig och stor i mildhet,
och s†dan att han †ngrar det onda. 002:014 M†h„nda v„nder han om och †ngrar sig och l„mnar kvar efter sig n†gon v„lsignelse, till spisoffer och drickoffer
†t HERREN, eder Gud.

002:015 St”ten i basun p† Sion,
p†lysen en helig fasta
lysen ut en h”gtidsf”rsamling;
002:016 f”rsamlen folket,
p†lysen en helig sammankomst,
kallen tillhopa de gamla
f”rsamlen de sm† barnen,
j„mv„l dem som „nnu dia vid br”stet brudgummen m† komma ur sin kammare
och bruden ur sitt gemak.
002:017 Mellan f”rhuset och altaret m† pr„sterna, HERRENS tj„nare,
h†lla klagogr†t och s„ga:
½HERRE, skona ditt folk,
och l†t icke din arvedel bliva till sm„lek, till ett ordspr†k bland hedningarna
Varf”r skulle man f† s„ga bland folken: ‘Var „r nu deras Gud?’½

002:018 S† uppt„ndes d† HERREN till nit„lskan f”r sitt land, och han ”mkade sig ”ver sitt folk;
002:019 HERREN svarade och sade till sitt folk:

Se, jag vill s„nda eder s„d och vin och olja, s† att I f†n m„tta eder d„rav, och jag skall icke mer l†ta eder bliva till sm„lek bland hedningarna.
002:020 Och nordlandsskaran skall jag f”rjaga l†ngt bort ifr†n eder, jag skall driva den undan till ett torrt och ”de Land, dess f”rtrupp till ™stra havet och dess eftertrupp till V„stra havet. Och stank skall stiga upp d„rav, ja, v„mjelig lukt skall stiga upp d„rav, eftersom den har tagit sig f”r s† stora ting.

002:021 Frukta icke, du land,
utan fr”jda dig och gl„ds,
ty stora ting har HERREN tagit sig f”r 002:022 Frukten icke, I markens djur,
ty betesmarkerna i ”knen gr”nska, och tr„den b„ra sin frukt,
fikontr„den och vintr„den
giva sin kraft.
002:023 Och fr”jden eder, I Sions barn, varen glada i HERREN, eder Gud;
ty han giver eder
h”stregn, i r„tt tid,
han som ock f”rr s„nde ned ”ver eder regn, b†de h”st och v†r.
002:024 S† skola logarna fyllas mod s„d och pressarna fl”da ”ver
av vin och olja.

002:025 Och jag skall giva eder gottg”relse f”r de †rsgr”dor som †tos upp av gr„shopporna, gr„sbitarna, gr„s„tarna och gr„sgnagarna, den stora h„r som jag s„nde ut mot eder. 002:026 Och I skolen f† „ta till fyllest och bliva m„tta; och d† skolen I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat s† underbart med eder; och mitt folk skall icke komma p† skam evinnerligen.
002:027 Och I skolen f”rnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag „r HERREN, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke komma p† skam evinnerligen.

002:028 Och det skall ske d„refter
att jag skall utgjuta min Ande ”ver allt k”tt, och edra s”ner och edra d”ttrar skola profetera, edra gamla m„n skola hava dr”mmar
edra ynglingar skola se syner;
002:029 ocks† ”ver dem som „ro tj„nare och tj„narinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande. 002:030 Och jag skall l†ta tecken synas p† himmelen och p† jorden:
blod och eld och r”kstoder.
002:031 Solen skall v„ndas i m”rker och m†nen i blod
f”rr„n HERRENS dag kommer,
den stora och fruktansv„rda.
002:032 Men det skall ske att var och en som †kallar HERRENS namn han skall varda fr„lst.
Ty p† Sions berg och i Jerusalem
skall finnas en r„ddad skara,
s†som HERREN har sagt;
och till de undsluppna skola h”ra de som HERREN kallar. 003:001 Ty se, i de dagarna och p† den tiden, d† jag †ter uppr„ttar Juda och Jerusalem,
003:002 d† skall jag samla tillhopa alla hednafolk och f”ra dem ned till Josafats dal, och d„r skall jag h†lla dom ”ver dem, f”r mitt folks och min arvedels, Israels, skull, d„rf”r att de hava f”rskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land. 003:003 Ja, de hava kastat lott om mitt folk, gossarna hava de givit s†som betalning †t sk”kor, och flickorna hava de s†lt f”r vin, som de hava druckit upp.

003:004 Och du, Tyrus, och du, Sidon, och I, Filisteens alla kretsar, vad f”rehaven ocks† I mot mig? Haven I n†got att vederg„lla mig f”r, eller „r det I som viljen begynna n†got mot mig? Snart och med hast skall jag l†ta det I haven gjort komma tillbaka ”ver edra egna huvuden,
003:005 eftersom I haven tagit mitt silver och mitt guld och f”rt mina sk”naste klenoder in i edra palats,
003:006 och eftersom I haven s†lt Judas och Jerusalems barn †t Javans barn, till att f”ras l†ngt bort ifr†n sitt land. 003:007 Se, jag skall kalla dem †ter fr†n den ort dit I haven s†lt dem; och det som I haven gjort skall jag l†ta komma tillbaka ”ver edra egna huvuden.
003:008 Jag skall s„lja edra s”ner och d”ttrar i Juda barns hand, och de skola s„lja dem till sab‚erna, folket i fj„rran land. Ty s† har HERREN talat.

003:009 Ropen ut detta bland hednafolken, b†den upp dem till helig strid.
Manen p† hj„ltarna,
m† alla stridsm„nnen komma
och draga fram†t.
003:010 Smiden edra plogbillar till sv„rd och edra ving†rdsknivar till spjut;
den svagaste m† k„nna sig s†som en hj„lte. 003:011 Skynden att komma,
alla I folk har omkring,
och samlen eder tillhopa.
S„nd, o HERRE,
ditned dina hj„ltar.
003:012 Ja, m† hednafolken resa sig och draga †stad till Josafats dal;
ty d„r skall jag sitta till doms
”ver alla folk h„romkring.

003:013 L†ten lien g†,
ty sk”rden „r mogen.
Kommen och trampen,
ty pressen „r full;
presskaren fl”da ”ver,
s† stor „r ondskan d„r.
003:014 Skaror hopa sig
i Domens dal;
ty HERRENS dag „r n„ra
i Domens dal.
003:015 Solen och m†nen f”rm”rkas, och stj„rnorna mista sitt sken.
003:016 Och HERREN upph„ver ett rytande fr†n Sion, och fr†n Jerusalem l†ter han h”ra sin r”st, s† att himmelen och jorden b„va.
Men f”r sitt folk „r HERREN en tillflykt och f”r Israels barn ett v„rn.
003:017 Och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN, eder Gud, som bor p† Sion, mitt heliga berg.
Och Jerusalem skall vara en helgad plats och fr„mlingar skola icke mer draga ditin.

003:018 P† den tiden skall det ske
att bergen drypa av druvsaft
och h”jderna fl”da av mj”lk;
och alla b„ckar i Juda skola fl”da av vatten. Och en k„lla skall rinna upp i HERRENS hus och vattna Akaciedalen.
003:019 Men Egypten skall bliva en ”demark, och Edom skall varda en ”de ”ken
d„rf”r att de hava ”vat v†ld mot Juda barn och utgjutit oskyldigt blod i sitt land. 003:020 Sedan skall Juda trona evinnerligen, och Jerusalem fr†n sl„kte till sl„kte. 003:021 Och jag skall utpl†na deras blodskulder, dem som jag icke allaredan har utpl†nat. Och HERREN skall f”rbliva boende p† Sion.

Book 30 Amos

001:001 Detta „r vad som talades av Amos, en bland herdarna fr†n Tekoa, vad han sk†dade ang†ende Israel i Ussias, Juda konungs, och Jerobeams, Joas’ sons, Israels konungs, tid, tv† †r f”re jordb„vningen.
001:002 Han sade:

HERREN upph„ver ett rytande fr†n Sion, och fr†n Jerusalem l†ter han h”ra sin r”st. D† f”rs„nkas herdarnas betesmarker i sorg, och Karmels topp f”rtorkas.

001:003 S† s„ger HERREN:
Eftersom Damaskus har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava tr”skat Gilead
med sina tr”skvagnar av j„rn.
001:004 D„rf”r skall jag s„nda en eld mot Hasaels hus, och den skall f”rt„ra Ben-Hadads palatser. 001:005 Jag skall bryta s”nder Damaskus’ bommar och utrota inv†narna i Bikeat-Aven
och spirans b„rare i Bet-Eden;
och Arams folk skall bliva bortf”rt till Kir, s„ger HERREN.

001:006 S† s„ger HERREN:
Eftersom Gasa har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava f”rt bort allt folket s†som f†ngar och ”verl„mnat dem †t Edom.
001:007 D„rf”r skall jag s„nda en eld mot Gasas murar, och den skall f”rt„ra dess palatser.
001:008 Jag skall utrota inv†narna i Asdod och spirans b„rare i Askelon;
och jag skall v„nda min hand mot Ekron, s† att filist‚ernas sista kvarleva f”rg†s, s„ger Herren, HERREN.

001:009 S† s„ger HERREN:
Eftersom Tyrus har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava ”verl„mnat allt folket s†som f†ngar †t Edom, utan att t„nka p† sitt br”draf”rbund.
001:010 D„rf”r skall jag s„nda en eld mot Tyrus’ murar, och den skall f”rt„ra dess palatser.

001:011 S† s„ger HERREN:
Eftersom Edom har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom han har f”rf”ljt sin broder med sv„rd och f”rkv„vt all barmh„rtighet,
och eftersom han oupph”rligt har l†tit sin vrede rasa och st„ndigt beh†llit sin f”rgrymmelse. 001:012 D„rf”r skall jag s„nda en eld mot Teman, och den skall f”rt„ra Bosras palatser.

001:013 S† s„ger HERREN:
Eftersom Ammons barn hava trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava uppristat havande kvinnor i Gilead, n„r de ville utvidga sitt omr†de.
001:014 D„rf”r skall jag t„nda upp en eld mot Rabbas murar, och den skall f”rt„ra dess palatser,
under h„rskri p† stridens dag,
under storm p† ov„drets dag.
001:015 Och deras konung skall vandra bort i f†ngenskap, han sj„lv och hans h”vdingar med honom, s„ger HERREN. 002:001 S† s„ger HERREN:
Eftersom Moab har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom han har f”rbr„nt
Edoms konungs ben till aska.
002:002 D„rf”r skall jag s„nda en eld mot Moab, och den skall f”rt„ra Keriots palatser; och Moab skall omkomma under stridslarm, under h„rskri vid basuners ljud,
002:003 Och jag skall utrota ur landet den som „r domare d„r, och alla dess furstar skall jag dr„pa j„mte honom s„ger HERREN.

002:004 S† s„ger HERREN:
Eftersom Juda har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava f”rkastat HERRENS lag och icke h†llit hans stadgar,
utan l†tit f”rleda sig av sina l”gngudar, dem som ock deras f„der vandrade efter. 002:005 D„rf”r skall jag s„nda en eld mot Juda, och den skall f”rt„ra Jerusalems palatser.

002:006 S† s„ger HERREN:
Eftersom Israel har trefalt f”rbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de s„lja den oskyldige f”r penningar och den fattige f”r ett par skor.
002:007 Ty de l„ngta efter att se stoft p† de armas huvuden, och de vr„nga de ”dmjukas sak.
Son och fader g† tillsammans till t„rnan och ohelga s† mitt heliga namn.
002:008 P† pantade kl„der str„cker man sig invid vart altare,
och b”tf„lldas vin dricker man
i sin Guds hus

002:009 Och dock var det jag som f”rgjorde f”r dem amor‚erna, ett folk s† h”grest som cedrar
och s† v„ldigt som ekar;
jag f”rgjorde deras frukt ovantill och deras r”tter nedantill.
002:010 Det var jag som f”rde eder upp ur Egyptens land,
och som ledde eder
i ”knen i fyrtio †r,
s† att I intogen amor‚ernas land. 002:011 Och jag uppv„ckte somliga bland edra s”ner till profeter och somliga bland edra unga m„n till nasirer. Žr det icke s†, I Israels barn?
s„ger HERREN.
002:012 Men I g†ven nasirerna vin att dricka, och profeterna bj”den I:
½Profeteren icke.½

002:013 Se, d„rf”r skall jag l†ta ett gnissel uppst† i edert land, likt gnisslet av en vagn
som „r fullastad med k„rvar.
002:014 D† skall ej ens den snabbaste finna n†gon undflykt, den starkaste har d† intet gagn av sin kraft, och hj„lten kan icke r„dda sitt liv.
002:015 B†gskytten h†ller d† icke st†nd, den snabbfotade kan icke r„dda sitt liv, ej heller kan ryttaren r„dda sitt.
002:016 Ja, den som var modigast bland hj„ltarna skall p† den dagen fly undan naken, s„ger HERREN. 003:001 H”ren f”ljande ord, som HERREN har talat mot eder, I Israels barn, ja, mot hela det sl„kte som jag har f”rt upp ur Egyptens land. S† har han sagt:

003:002 Eder allena har jag utvalt
bland alla sl„kter p† jorden;
d„rf”r skall jag ock hems”ka p† eder alla edra missg„rningar.

003:003 F„rdas v„l tv† tillsammans,
utan att de hava blivit ense d„rom? 003:004 Ryter ett lejon i skogen,
om det ej har funnit n†got rov? Upph„ver ett ungt lejon sin r”st i kulan, utan att det har tagit ett byte?
003:005 Faller en f†gel i snaran p† marken, om intet garn har blivit utlagt f”r den? Springer snaran upp fr†n marken,
utom n„r den g”r n†gon f†ngst?
003:006 Eller st”ter man i basun i en stad, utan att folket f”rskr„ckes?
Eller drabbas en stad av n†got ont, utan att HERREN har skickat det?

003:007 Sannerligen, Herren, HERREN
g”r alls intet
utan att hava uppenbarat sitt r†d f”r sina tj„nare profeterna.
003:008 N„r lejonet ryter,
vem skulle d† icke frukta?
N„r Herren, HERREN talar,
vem skulle d† icke profetera?

003:009 Ropen ut ”ver Asdods palatser och ”ver palatsen i Egyptens land;
s„gen: F”rsamlen eder till Samarias berg, och sen huru stor f”rvirring d„r r†der, och huru man ”var f”rtryck d„rinne.
003:010 Man f”rst†r icke d„r att g”ra vad r„tt „r, s„ger HERREN;
man hopar v†ld och f”rd„rv
i sina palats.

003:011 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Tr†ngm†l skall komma och omv„rva landet, ditt starka f„ste skall du mista,
det skall st”rtas ned;
och dina palats skola varda utplundrade.

003:012 S† s„ger HERREN: Likasom n„r en herde ur lejonets gap r„ddar allenast ett par benpipor eller snibben av ett ”ra, s† skola Israels barn bliva r„ddade, desamma som nu i Samaria sitta i sina soffors h”rn och p† sina b„ddars sidendamast.

003:013 H”ren och betygen inf”r Jakobs hus, s„ger Herren, HERREN, h„rskarornas Gud:
003:014 Den dag d† jag p† Israel hems”ker dess ”vertr„delser, d† skall jag ock hems”ka Betels altaren, s† att altarhornen bliva avhuggna och falla till jorden.
003:015 Och jag skall sl† ned b†de vinterhus och sommarhus, och elfenbenshusen skola bliva f”rst”rda, ja, en myckenhet av hus skall d† f† en „nde, s„ger HERREN.
004:001 H”ren detta ord, I Basans-kor p† Samarias berg, I som f”rtrycken de arma och ”ven v†ld mot de fattiga, I som s„gen till edra m„n: ½Skaffen hit, s† att vi f† dricka.½
004:002 Herren, HERREN har svurit vid sin helighet: Se, dagar skola komma ”ver eder, d† man skall h„mta upp eder med metkrokar och eder sista kvarleva med fiskkrokar.
004:003 D† skolen I s”ka eder ut, var och en genom n„rmaste r„mna i muren, och eder Harmonsbild skolen I d† kasta bort, s„ger HERREN.

004:004 Kommen till Betel och bedriven eder synd till Gilgal och bedriven „n v„rre synd; framb„ren d„r p† morgonen edra slaktoffer, p† tredje dagen eder tionde.
004:005 F”rbr„nnen syrat br”d till lovoffer, lysen ut och kung”ren frivilliga offer. Ty s†dant „lsken I ju, I Israels barn, s„ger Herren, HERREN.

004:006 Jag l„t eder g† med tomma munnar i alla edra st„der, jag l„t eder sakna br”d p† alla edra orter. Och likv„l haven I icke omv„nt eder till mig, s„ger HERREN.

004:007 Jag f”rh”ll regnet f”r eder, n„r „nnu tre m†nader †terstodo till sk”rdetiden; jag l„t det regna ”ver en stad, men icke ”ver en annan; en †ker fick regn, men en annan f”rtorkades, i det att regn icke kom d„rp†.
004:008 Ja, tv†, tre st„der m†ste stappla bort till en och samma stad f”r att f† vatten att dricka, utan att de „nd† kunde sl„cka sin t”rst. Och likv„l haven I icke omv„nt eder till mig, s„ger HERREN.

004:009 Jag slog eder s„d med sot och rost; edra m†nga tr„dg†rdar och ving†rdar, edra fikontr„d och olivtr„d †to gr„sgnagarna upp. Och likv„l haven I icke omv„nt eder till mig, s„ger HERREN.

004:010 Jag s„nde ibland eder pest, likasom i Egypten; jag dr„pte edra unga m„n med sv„rd och l„t edra h„star bliva tagna s†som byte; och stanken av edra fallna skaror l„t jag stiga upp och komma eder i n„san. Och likv„l haven I icke omv„nt eder till mig, s„ger HERREN.

004:011 Jag l„t omst”rtning drabba eder, likasom n„r Gud omst”rtade Sodom och Gomorra; och I voren s†som en brand, ryckt ur elden. Och likv„l haven I icke omv„nt eder till mig, s„ger HERREN.

004:012 D„rf”r skall jag g”ra s† med dig, Israel; och eftersom jag nu skall g”ra s† med dig, d„rf”r bered dig, Israel, att m”ta din Gud.
004:013 Ty se, han som har danat bergen och skapat vinden, han som kan yppa f”r m„nniskan hennes hemligaste tankar, han som kan g”ra morgonrodnaden till m”rker, och som g†r fram ”ver jordens h”jder — HERREN, h„rskarornas Gud, „r hans namn. 005:001 H”ren f”ljande ord, som jag vill uppst„mma s†som klagos†ng ”ver eder, I av Israels hus:

005:002 ½Fallen „r hon och kan icke mer st† upp, jungfrun Israel!
Hon ligger slagen till marken i sitt land; ingen reser henne upp.½

005:003 Ty s† s„ger Herren, HERREN:
Den stad varifr†n tusen pl„gade draga ut skall f† beh†lla hundra kvar,
och den stad varifr†n hundra pl„gade draga ut skall f† beh†lla tio kvar,
i Israels hus.

005:004 Ty s† s„ger HERREN till Israels hus: S”ken mig, s† f†n I leva.
005:005 Men s”ken icke Betel,
kommen icke till Gilgal,
och dragen ej bort till Beer-Seba; ty Gilgal skall bliva bortf”rt i f†ngenskap, och Betel skall hemfalla †t f”rd„rvet.

005:006 S”ken HERREN s† f†n I leva;
varom icke, s† skall han komma ”ver Josefs hus lik en eld; och elden skall br„nna, och ingen skall sl„cka den, till att r„dda Betel.
005:007 I som f”rvandlen r„tten till mal”rt och sl†n r„ttf„rdigheten ned till jorden, veten: 005:008 han som har gjort Sjustj„rnorna och Orion, han som kan f”rvandla svarta m”rkret till morgon och g”ra dagen m”rk s†som natten,
han som kallar p† havets vatten
och gjuter det ut ”ver jorden —
HERREN „r hans namn.
005:009 Och han l†ter f”rd„rv ljunga ned ”ver starka f„sten; ja, ”ver fasta borgar kommer f”rd„rv.

005:010 Dessa hata i porten den som f”rsvarar vad r„tt „r och r„kna s†som en styggelse den som talar sanning. 005:011 D„rf”r, eftersom I trampen p† den arme och tagen ifr†n honom hans s„d s†som skatt, d„rf”r h”ren; om I „n byggen hus av huggen sten,
skolen I icke f† bo i dem,
och om I „n planteren sk”na ving†rdar, skolen I icke f† dricka vin fr†n dem.
005:012 Ty jag vet att edra ”vertr„delser „ro m†nga och edra synder talrika,
I den r„ttf„rdiges f”rtryckare, som tagen mutor och vr„ngen r„tten f”r de fattiga i porten. 005:013 D„rf”r m†ste den f”rst†ndige tiga stilla i denna tid; ty det „r en ond tid.

005:014 S”ken vad gott „r, och icke vad ont „r, p† det att I m†n leva.
D† skall Herren, h„rskarornas Gud, vara med eder, s†som I menen honom vara. 005:015 Haten vad ont „r, och „lsken vad gott „r, och h†llen r„tten vid makt i porten;
kanh„nda skall d† Herren, h„rskarornas Gud, vara n†dig mot Josefs kvarleva.

005:016 D„rf”r, s† s„ger HERREN,
h„rskarornas Gud, Herren:
P† alla torg skall d”dsklagan ljuda, och p† alla gator skall man ropa: ½Ack ve! Ack ve!½ kerm„nnen skall man mana att brista ut i j„mmer, och d”dsklagan skall h”jas av dem som „ro f”rfarna i sorges†ng; 005:017 ja, i alla ving†rdar skall d”dsklagan ljuda, ty jag skall g† fram mitt ibland eder, s„ger HERREN.

005:018 Ve eder som †stunden HERRENS dag! Vad viljen I med HERRENS dag?
Den „r m”rker och icke ljus.
005:019 D† g†r det, s†som n„r n†gon flyr f”r ett lejon, men d„rvid m”tes av en bj”rn,
och n„r han d† s”ker tillflykt i sitt hus, bliver han stungen av en orm,
vid det han s„tter handen mot v„ggen. 005:020 Ja, HERRENS dag „r m”rker och icke ljus, den „r t”cken utan n†got solsken.

005:021 Jag hatar edra fester, jag „r led vid dem, och jag finner intet behag i edra h”gtidsf”rsamlingar. 005:022 Ty om I „n offren †t mig br„nnoffer, j„mte edra spisoffer, s† har jag dock ingen lust till dem,
ej heller gitter jag se edra tackoffer av g”dda kalvar. 005:023 Hav bort ifr†n mig dina s†ngers buller; jag gitter icke h”ra ditt psaltarspel. 005:024 Men m† r„tten fl”da fram s†som vatten, och r„ttf„rdigheten lik en b„ck som aldrig sinar.

005:025 Framburen I v„l †t mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio †ren i ”knen,
I av Israels hus?

005:026 S† skolen I nu n”dgas taga med eder Sickut, eder konung, och Kiun, eder avgudabild,
stj„rnguden, som I haven gjort †t eder; 005:027 och jag skall l†ta eder f”ras †stad i f†ngenskap „nda bortom Damaskus,
s„ger han vilkens namn „r HERREN, h„rskarornas Gud.
006:001 Ve eder, I s„kre p† Sion,
I sorgl”se p† Samarias berg,
I „dlingar bland f”rstlingsfolket, I som Israels hus pl„gar v„nda sig till! 006:002 G†n †stad till Kalne och sen efter, dragen d„rifr†n till Stora Hamat,
och faren s† ned till filist‚ernas Gat: „ro de b„ttre „n rikena h„r,
eller „r deras omr†de st”rre „n edert omr†de? 006:003 Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fj„rran, men likv„l inbjuden v†ldet att trona hos eder; 006:004 I som liggen p† soffor av elfenben och haven det makligt p† edra b„ddar;
I som „ten lamm, utvalda ur hjorden, och kalvar, h„mtade fr†n g”dstallet;
006:005 I som skr†len visor till harpans ljud och t„nken ut †t eder musikinstrumenter s†som David; 006:006 I som dricken vin ur stora b†lar och bruken salvor av yppersta olja,
men icke bekymren eder om Josefs skada!

006:007 F”rdenskull skola nu dessa fr„mst f”ras bort i f†ngenskap; de som nu hava det s† makligt f† d† sluta med sitt skr†l.

006:008 Herren, HERREN har svurit vid sig sj„lv, s„ger HERREN, h„rskarornas Gud: Jakobs stolthet „r mig en styggelse, och hans palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad d„ri „r.
006:009 Och det skall ske, att om „n tio m„n finnas kvar i ett och samma hus, s† skola de likv„l alla d”.
006:010 N„r sedan en fr„nde till n†gon av de d”da med f”rbr„nnarens hj„lp vill skaffa benen ut ur huset, och d„rvid ropar till en som „r i det inre av huset: ½Finnes h„r n†gon mer „n du?½, d† m†ste denne svara: ½Ingen½; och den f”rre skall d† s„ga: ½R„tt s†, stillhet m† r†da; ty HERRENS namn f†r icke bliva n„mnt.½

006:011 Ty se, p† HERRENS bud
skola de stora husen bliva slagna i spillror och de sm† husen i splittror.

006:012 Kunna v„l h„star springa uppf”r en klippbrant, eller pl”jer man d„r med oxar? —
eftersom I viljen f”rvandla r„tten till en giftplanta och r„ttf„rdighetens frukt till mal”rt, 006:013 I som gl„djen eder ”ver det som „r intet v„rt och s„gen: ½Genom v†r egen styrka
hava vi ju berett oss horn.½

006:014 Ty se, jag skall uppv„cka ett folk mot eder, I av Israels hus, s„ger Herren, h„rskarornas Gud; och de skola f”rtrycka edert land, fr†n det st„lle d„r v„gen g†r till Hamat „nda till Hedmarksb„cken.
007:001 F”ljande syn l„t Herren, HERREN mig se; Jag s†g gr„shoppor skapas, n„r sommargr„set begynte v„xa upp; och det var sommargr„set efter kungssl†ttern.
007:002 N„r s† dessa hade „tit upp alla markens ”rter, sade jag: ½Herre, HERRE, f”rl†t. Huru skall Jakob kunna best†, han som „r s† ringa?½
007:003 D† †ngrade HERREN detta. ½Det skall icke ske½, sade HERREN.

007:004 F”ljande syn l„t Herren, HERREN mig se: Jag s†g Herren, HERREN nalkas f”r att utf”ra sin sak genom eld; och elden f”rt„rde det stora djupet och h”ll p† att f”rt„ra arvedelslandet. 007:005 D† sade jag: ½Herre, HERRE, h†ll upp. Huru skall Jakob kunna best†, han som „r s† ringa?½
007:006 D† †ngrade HERREN detta. ½Icke heller detta skall ske½, sade Herren, HERREN.

007:007 F”ljande syn l„t han mig se: Jag s†g Herren st† p† en mur, uppf”rd efter s„nklod, och i sin hand h”ll han ett s„nklod. 007:008 Och HERREN sade till mig: ½Vad ser du, Amos?½ Jag svarade: ½Ett s„nklod.½ D† sade Herren: ½Se, jag skall h„nga upp ett s„nklod mitt ibland mitt folk Israel; jag kan icke vidare tillgiva dem.
007:009 Isaks offerh”jder skola bliva ”delagda och Israels helgedomar f”rst”rda, och mot Jerobeams hus skall jag uppresa mig med sv„rdet.½

007:010 Men Amasja, pr„sten i Betel, s„nde till Jerobeam, Israels konung, och l„t s„ga: ½Amos f”rehar en sammansv„rjning mot dig, mitt i Israels hus. Landet kan icke h„rda ut med allt hans ordande.
007:011 Ty s† har Amos sagt: ‘Jerobeam skall d” f”r sv„rd, och Israel skall f”ras bort i f†ngenskap ur sitt land.’½

007:012 Och Amasja sade till Amos: ½Du siare, g† din v„g och s”k din tillflykt i Juda land; d„r m† du „ta ditt br”d, och d„r m† du profetera.
007:013 Men i Betel f†r du icke vidare profetera, ty det „r en konungslig helgedom och ett rikets tempel.½ 007:014 D† svarade Amos och sade till Amasja: ½Jag „r varken en profet eller en profetl„rljunge, jag „r en boskapsherde, som lever av mullb„rsfikon.
007:015 Men HERREN tog mig fr†n hjorden; HERREN sade till mig: ‘G† †stad och profetera f”r mitt folk Israel.’ 007:016 S† h”r nu HERRENS ord. Du s„ger: ‘Profetera icke mot Israel och predika icke mot Isaks hus.’

007:017 D„rf”r s„ger HERREN s†:
Din hustru skall bliva en sk”ka i staden, dina s”ner och d”ttrar skola falla f”r sv„rd, ditt land skall bliva utskiftat med m„tsn”re, sj„lv skall du d” i ett orent land,
och Israel skall f”ras bort i f†ngenskap ur sitt land.½ 008:001 F”ljande syn l„t Herren, HERREN mig se; Jag s†g en korg med mogen frukt.
008:002 Och han sade: ½Vad ser du, Amos?½ Jag svarade: ½En korg med mogen frukt.½ D† sade HERREN till mig: ½Mitt folk Israel „r moget till underg†ng; jag kan icke vidare tillgiva dem. 008:003 Och s†ngerna i palatset skola p† den dagen f”rbytas i j„mmer, s„ger Herren, HERREN; man skall f† se lik i m„ngd, ”verallt skola de ligga kastade; ja, stillhet m† r†da!½

008:004 H”ren detta, I som st†n den fattige efter livet och viljen g”ra slut p† de ”dmjuka i landet, 008:005 I som s„gen: ½N„r „r d† nym†nadsdagen f”rbi, s† att vi f† s„lja s„d,
och sabbaten, s† att vi f† ”ppna v†rt s„desf”rr†d? D† vilja vi g”ra efa-m†ttet mindre och priset h”gre och f”rfalska v†gen, s† att den visar or„tt vikt. 008:006 D† vilja vi k”pa de arma f”r penningar och den fattige f”r ett par skor;
och avfall av s„den vilja vi d† s„lja s†som s„d.½

008:007 HERREN har svurit vid Jakobs stolthet: Aldrig skall jag f”rg„ta detta allt som de hava gjort. 008:008 Skulle jorden icke darra, n„r s†dant sker, och skulle icke alla dess inbyggare s”rja? Skulle icke hela jorden h”ja sig s†som Nilen och r”ras upp och †ter sjunka s†som Egyptens flod?

008:009 Och det skall ske p† den dagen, s„ger Herren, HERREN,
att jag skall l†ta solen g† ned i dess middagsglans och l†ta jorden sjunka i m”rker mitt p† ljusa dagen. 008:010 Jag skall f”rvandla edra h”gtider till sorgetider och alla edra s†nger till klagovisor.
Jag skall h”lja s„cktyg kring allas l„nder och g”ra alla huvuden skalliga.
Jag skall l†ta det bliva, s†som n„r man s”rjer ende sonen, och l†ta det sluta med en bedr”velsens dag.

008:011 Se dagar skola komma,
s„ger Herren, HERREN,
d† jag skall s„nda hunger i landet: icke en hunger efter br”d,
icke en t”rst efter vatten,
utan efter att h”ra HERRENS ord.
008:012 D† skall man driva omkring fr†n hav till hav, och fr†n norr till ”ster,
och f„rdas hit och dit f”r att s”ka efter HERRENS ord, men man skall icke finna det.

008:013 P† den dagen skola de f”rsm„kta av t”rst, edra sk”na jungfrur och edra unga m„n, 008:014 desamma som nu sv„rja vid Samariens syndaskuld och s„ga: ½S† sant din gud lever, o Dan½, och: ½S† sant den lever, som man dyrkar i Beer-Seba.½ De skola falla och icke mer st† upp.
009:001 Jag s†g HERREN st† invid altaret, och han sade: Sl† till pelarhuvudena, s† att tr”sklarna b„va, och l†t spillrorna falla ”ver huvudet p† alla d„r. Deras sista kvarleva skall jag sedan dr„pa med sv„rd. Ingen av dem skall kunna undfly,
ingen av dem kunna r„dda sig.
009:002 Om de „n br”te sig in i d”dsriket, s† skulle min hand h„mta dem fram d„rifr†n; och fore de „n upp till himmelen,
s† skulle jag st”rta dem ned d„rifr†n. 009:003 G”mde de sig „n p† toppen av Karmel, s† skulle jag d„r leta fram dem och h„mta dem ned; och dolde de sig „n undan min †syn
p† havets botten,
s† skulle jag d„r mana ormen fram att stinga dem.
009:004 Om de l„te f”ra sig bort
i f†ngenskap av sina fiender,
skulle jag bjuda sv„rdet
att d„r komma och dr„pa dem.
Ja, jag skall l†ta mitt ”ga vila p† dem, till deras olycka och icke till deras lycka.

009:005 Ty Herren, HERREN Sebaot,
han som r”r vid jorden, d† f”rsm„lter den av †ngest och alla dess inbyggare s”rja,
ja, hela jorden h”jer sig s†som Nilen och sjunker †ter s†som Egyptens flod;
009:006 han som bygger sin sal i himmelen och bef„ster sitt valv ”ver jorden,
han som kallar p† havets vatten
och gjuter det ut ”ver jorden —
HERREN „r hans namn.

009:007 Žren I icke f”r mig lika med etiopiernas barn, I Israels barn?
s„ger HERREN.
F”rde jag icke Israel upp
ur Egyptens land
och filist‚erna ifr†n Kaftor
och aram‚erna ifr†n Kir?

009:008 Se, Herrens, HERRENS ”gon „ro v„nda mot detta syndiga rike,
och jag skall f”rg”ra det
fr†n jordens yta.
Dock vill jag icke alldeles
f”rg”ra Jakobs hus,
s„ger HERREN.

009:009 Ty se, jag skall l†ta ett bud utg†, att Israels hus m† bliva siktat bland alla hednafolken, s†som siktades det i ett s†ll;
icke det minsta korn skall falla p† jorden. 009:010 Alla syndare i mitt folk skola d” f”r sv„rdet, de som nu s„ga: ½Oss skall olyckan ej nalkas, ”ver oss skall den icke komma.½

009:011 P† den dagen skall jag uppr„tta Davids f”rfallna hydda;
jag skall mura igen dess revor
och uppr„tta dess ruiner
och bygga upp den, s†dan den var i forna dagar; 009:012 s† att de f† taga i besittning vad som „r kvar av Edom och av alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn, s„ger HERREN, han som skall g”ra detta.

009:013 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† pl”jaren skall f”lja sk”rdemannen i sp†ren, och druvtramparen s†ningsmannen,
d† bergen skola drypa av druvsaft och alla h”jder skola f”rsm„lta.
009:014 D† skall jag †ter uppr„tta mitt folk Israel; n„r de bygga upp sina ”delagda st„der, skola de ock f† bo i dem;
n„r de plantera ving†rdar,
skola de ock f† dricka vin fr†n dem; n„r de anl„gga tr„dg†rdar,
skola de ock f† „ta deras frukt. 009:015 Jag skall d† plantera dem i deras eget land, och de skola icke mer ryckas upp
ur det land som jag har givit dem, s„ger HERREN, din Gud.

Book 31 Obadja

001:001 Detta „r Obadjas syn. S† s„ger Herren, HERREN om Edom:

Ett budskap hava vi h”rt fr†n HERREN, och en budb„rare „r uts„nd bland folken: ½Upp, ja, l†t oss st† upp
och strida mot det!½

001:002 Se, jag skall g”ra dig ringa bland folken, djupt f”raktad skall du bliva.
001:003 Ditt hj„rtas ”vermod har bedragit dig, d„r du sitter ibland bergsklyftorna
i den h”ga boning
och s„ger i ditt hj„rta:
½Vem kan st”rta mig ned till jorden?½ 001:004 Om du „n byggde ditt n„ste s† h”gt uppe som ”rnen, ja, om det „n bleve f”rlagt mitt ibland stj„rnorna, s† skulle jag dock st”rta dig ned d„rifr†n, s„ger HERREN.

001:005 N„r tjuvar komma ”ver dig,
och r”vare om natten,
ja d† „r det f”rbi med dig.
Sannerligen, de skola stj„la s† mycket dem lyster. N„r vinb„rgare komma ”ver dig,
sannerligen, en ringa eftersk”rd skola de l„mna kvar. 001:006 Huru genoms”kt skall icke Esau bliva, huru skola ej hans dolda skatter letas fram! 001:007 Ut till gr„nsen skola de driva dig, alla dina bundsf”rvanter;
dina v„nner skola svika dig
och skola taga v„ldet ”ver dig. I st„llet f”r att giva dig br”d
skola de l„gga en snara p† din v„g, d„r du icke kan m„rka den.

001:008 Sannerligen, p† den dagen, s„ger HERREN skall jag f”rg”ra de vise i Edom
och allt f”rst†nd p† Esaus berg.
001:009 Dina hj„ltar, o Teman, skola d† bliva slagna av f”rf„ran; och s† skall var man p† Esaus berg
bliva utrotad och dr„pt.

001:010 Ja, f”r det v†ld du ”vade mot din broder Jakob skall du h”ljas med skam
och bliva utrotad till evig tid. 001:011 P† den dag d† du l„mnade honom i sticket, p† den dag d† fr„mlingar
f”rde bort hans gods
och utl„nningar drogo in genom hans port och kastade lott om Jerusalem,
d† var ju ock du s†som en av dem.

001:012 Men se icke s† med lust p† din broders dag, p† hans motg†ngs dag;
gl„d dig icke s† ”ver Juda barn
p† deras underg†ngs dag;
sp„rra icke upp munnen s† stort
p† n”dens dag.
001:013 Drag icke in genom mitt folks port p† deras of„rds dag;
se ej s† hans olycka med lust, ocks† du, p† hans of„rds dag;
och r„ck icke ut din hand efter hans gods p† hans of„rds dag.
001:014 St„ll dig icke vid v„gsk„let f”r att nedg”ra hans flyktingar,
och giv icke hans undsluppna till pris p† n”dens dag.

001:015 Ty HERRENS dag „r n„ra
f”r alla hednafolk.
S†som du har gjort,
s† skall man ock g”ra mot dig;
dina g„rningar skola komma tillbaka ”ver ditt eget huvud.
001:016 Ja, s†som I haven druckit
p† mitt heliga berg,
s† skola ock alla hednafolk
f† dricka best„ndigt,
de skola f† dricka kalken i botten och bliva s†som hade de ej varit till.

001:017 Men p† Sions berg skall finnas en r„ddad skara, och det skall vara en helig plats;
och Jakobs hus skall †ter f† r†da ”ver sina besittningar.
001:018 D† skall Jakobs hus bliva en eld och Josefs hus en l†ga,
och Esaus hus skall varda s†som str†, och de skola ant„nda det och f”rt„ra det, och ingen skall slippa undan av Esaus hus; ty s† har HERREN talat.

001:019 Och Sydlandets folk skall taga Esaus berg i besittning, och L†glandets folk skall taga filist‚ernas land; ja, ocks† Efraims mark skall man taga i besittning, s† ock Samariens mark. Och Benjamin skall taga Gilead.
001:020 Och de bortf”rda av denna Israels barns h„r, de som bo i Kanaan allt intill Sarefat, s† ock de bortf”rda fr†n Jerusalem, de som leva i Sefarad, dessa skola taga Sydlandets st„der i besittning. 001:021 Och fr„lsare skola draga upp p† Sions berg till att d”ma Esaus berg. Och s† skall riket vara HERRENS.

Book 32 Jona

001:001 Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade: 001:002 ½St† upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika f”r den; ty deras ondska har kommit upp inf”r mitt ansikte.½
001:003 Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann d„r ett skepp som skulle g† till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning f”r resan, steg han ombord d„rp† f”r att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.

001:004 Men HERREN s„nde en stark vind ut ”ver havet, s† att en stark storm uppstod p† havet; och skeppet var n„ra att krossas. 001:005 D† betogos sj”m„nnen av fruktan och ropade var och en till sin gud; och vad l”st som fanns i skeppet kastade de i havet f”r att bereda sig l„ttnad. Men Jona hade g†tt ned i det inre av fartyget och l†g d„r i djup s”mn.
001:006 D† gick skepparen till honom och sade till honom: ½Huru kan du sova s†? St† upp och †kalla din Gud. Kanh„nda skall den Guden t„nka p† oss, s† att vi icke f”rg†s.½

001:007 Och folket sade till varandra: ½V„lan, l†t oss kasta lott, s† att vi f† veta f”r vems skull denna olycka har kommit ”ver oss.½ N„r de s† kastade lott, f”ll lotten p† Jona. 001:008 D† sade de till honom: ½S„g oss f”r vems skull denna olycka har kommit ”ver oss. Vad „r ditt „rende, och varifr†n kommer du? Fr†n vilket land och av vad folk „r du?½ 001:009 Han svarade den; ½Jag „r en hebr‚, och jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.½ 001:010 D† betogos m„nnen av stor fruktan och sade till honom: ½Vad „r det du har gjort!½ Ty m„nnen fingo genom det han ber„ttade dem veta att han flydde undan HERRENS ansikte. 001:011 Och de sade till honom: ½Vad skola vi g”ra med dig, s† att havet stillar sig f”r oss?½ Ty havet stormade mer och mer. 001:012 D† svarade han dem: ½Tagen mig och kasten mig i havet, s† skall havet stillas f”r eder; ty jag vet att det „r f”r min skull som denna starka storm har kommit ”ver eder.½

001:013 Och m„nnen str„vade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem. 001:014 D† ropade de till HERREN och sade: ½Ack HERRE, l†t oss icke f”rg†s f”r denne mans sj„ls skull, och l†t icke oskyldigt blod komma ”ver oss. Ty du, HERRE, har gjort s†som dig t„ckes.½ 001:015 D„refter togo de Jona och kastade honom i havet. D† lade sig havets raseri.
001:016 Och m„nnen betogos av stor fruktan f”r HERREN, och de offrade slaktoffer †t HERREN och gjorde l”ften. 002:001 Men HERREN s„nde en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre n„tter.

002:002 Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk. 002:003 Han sade:

½Jag †kallade HERREN i min n”d,
och han svarade mig;
fr†n d”dsrikets buk ropade jag,
och du h”rde min r”st.

002:004 Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och str”mmen omsl”t mig,
alla dina svallande b”ljor
gingo ”ver mig.
002:005 Jag t„nkte d†: ‘Jag „r bortdriven ifr†n dina ”gon.’
Men jag skall †ter f† sk†da upp
mot ditt heliga tempel.

002:006 Vatten omv„rvde mig in p† livet, djupet omsl”t mig;
sj”gr„s omsn„rjde mitt huvud.
002:007 Till bergens grund sj”nk jag ned, jordens bommar sl”to sig bakom mig f”r evigt.

Men du f”rde min sj„l upp ur graven, HERRE, min Gud.
002:008 N„r min sj„l f”rsm„ktade i mig, d† t„nkte jag p† HERREN,
och min b”n kom till dig,
i ditt heliga tempel.

002:009 De som h†lla sig till f†f„ngliga avgudar, de l†ta sin n†ds Gud fara.
002:010 Men jag vill offra †t dig, med h”gljudd tacks„gelse;
vad jag har lovat vill jag infria; fr„lsningen „r hos HERREN!½

002:011 Och p† HERRENS befallning kastade fisken upp Jona p† land. 003:001 Och HERRENS ord kom f”r andra g†ngen till Jona; han sade: 003:002 ½St† upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika f”r den vad jag skall tala till dig.½ 003:003 D† stod Jona upp och begav sig till Nineve, s†som HERREN hade befallt. Men Nineve var en stor stad inf”r Gud, tre dagsresor l†ng.
003:004 Och Jona begav sig p† v„g in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: ½Det dr”jer „nnu fyrtio dagar, s† skall Nineve bliva omst”rtat.½

003:005 D† trodde folket i Nineve p† Gud, och lyste ut en fasta och kl„dde sig i sorgdr„kt, b†de stora och sm†. 003:006 Och n„r saken kom f”r konungen i Nineve, stod han upp fr†n sin tron och lade av sin mantel och h”ljde sig i sorgdr„kt och satte sig i aska.
003:007 Sedan utropade och f”rkunnade man i Nineve, enligt konungens och hans stores p†bud, och sade: ½Ingen m„nniska m† smaka n†got, icke heller n†got djur, vare sig av f„kreaturen eller sm†boskapen; de m† icke f”ras i bet, ej heller vattnas. 003:008 Och b†de m„nniskor och djur skola h”lja sig i sorgdr„kt och ropa till Gud med all makt. Och var och en m† v„nda om fr†n sin onda v„g och fr†n den or„tt som han har haft f”r h„nder. 003:009 Vem vet, kanh„nda v„nder Gud d† om och †ngrar sig och v„nder sig ifr†n sin vredes gl”d, s† att vi icke f”rg†s.½

003:010 D† nu Gud s†g vad de gjorde, att de v„nde om fr†n sin onda v„g, †ngrade han det onda som han hade hotat att g”ra mot dem, och han gjorde icke s†.
004:001 Men detta f”rtr”t Jona h”geligen, och hans vrede uppt„ndes. 004:002 Och han bad till HERREN och sade: ½Ack Herre, var det icke detta jag t„nkte, n„r jag „nnu var i mitt land! D„rf”r ville jag ock i f”rv„g fly undan till Tarsis. Jag visste ju att du „r en n†dig och barmh„rtig Gud, l†ngmodig och stor i mildhet, och s†dan att du †ngrar det onda.
004:003 S† tag nu, Herre, mitt liv ifr†n mig; ty jag vill hellre vara d”d „n leva.½
004:004 Men HERREN sade: ½Menar du att du har sk„l till att vredgas?½

004:005 Och Jona gick ut ur staden och stannade ”ster om staden; d„r gjorde han sig en hydda och satt i skuggan d„runder, f”r att se huru det skulle g† med staden.
004:006 Och HERREN Gud l„t en ricinbuske skjuta upp ”ver Jona, f”r att den skulle giva skugga †t hans huvud och hj„lpa honom ur hans f”rtrytelse; och Jona gladde sig h”geligen ”ver ricinbusken.

004:007 Men dagen d„refter, n„r morgonrodnaden gick upp, s„nde Gud maskar som fr„tte ricinbusken, s† att den vissnade. 004:008 N„r sedan solen hade g†tt upp, s„nde Gud en br„nnande ”stanvind, och solen stack Jona p† huvudet, s† att han f”rsm„ktade. D† ”nskade han sig d”den och sade: ½Jag vill hellre vara d”d „n leva.½

004:009 Men Gud sade till Jona: ½Menar du att du har sk„l till att vredgas f”r ricinbuskens skull?½ Han svarade: ½Jag m† v„l hava sk„l att vredgas till d”ds.½
004:010 D† sade HERREN: ½Du ”mkar dig ”ver ricinbusken, som du icke har haft n†gon m”da med och icke har dragit upp, som kom till p† en natt och f”rgicks efter en natt.
004:011 Och jag skulle icke ”mka mig ”ver Nineve, den stora staden, d„r mer „n ett hundra tjugu tusen m„nniskor finnas, som icke f”rst† att skilja mellan h”ger och v„nster, och d„rtill djur i myckenhet!½

Book 33 Mika

001:001 Detta „r HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas’ och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han sk†dade ang†ende Samaria och Jerusalem.

001:002 H”ren, I folk, allasammans;
akta h„rp†, du jord med allt vad p† dig „r. Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder, Herren i sitt heliga tempel.
001:003 Ty se, HERREN tr„der
ut ur sin boning,
han far ned och g†r fram
”ver jordens h”jder.
001:004 Bergen sm„lta under hans f”tter, och dalar bryta sig fram —
s†som vaxet g”r f”r elden,
s†som vattnet, n„r det st”rtar utf”r branten.

001:005 Genom Jakobs ”vertr„delse sker allt detta och genom Israels hus’ synder.
Vem „r d† upphovet till Jakobs ”vertr„delse? Žr det icke Samaria?
Och vem till Juda offerh”jder?
Žr det icke Jerusalem?

001:006 S† skall jag d† g”ra Samaria till en stenhop p† marken, till en plats f”r ving†rdsplanteringar; jag skall vr„ka hennes stenar ned i dalen, och hennes grundvalar skall jag blotta. 001:007 Alla hennes bel„ten skola bliva krossade, alla hennes sk”kosk„nker uppbr„nda i eld, alla hennes avgudar skall jag f”rst”ra; ty av sk”kol”n har hon hopsamlat dem,
och sk”kol”n skola de †ter bliva.

001:008 F”rdenskull m†ste jag klaga och j„mra mig, jag m†ste g† barfota och naken;
jag m†ste upph„va klagoskri s†som en schakal och sorgel†t s†som en struts.
001:009 Ty ohelbara „ro hennes s†r; slaget har n†tt „nda till Juda,
det har drabbat „nda till mitt folks port, „nda till Jerusalem.

001:010 F”rkunnen det icke i Gat;
gr†ten icke s† bittert.
I Bet-Leafra
v„ltrar jag mig i stoftet.
001:011 Dragen †stad,
I Safirs inv†nare,
i nakenhet och skam.
Saanans inv†nare
v†ga sig icke ut.
Klagol†ten i Bet-Haesel
tillst„djer eder ej att dr”ja d„r. 001:012 Ty Marots inv†nare
v†ndas efter tr”st;
ned ifr†n HERREN
har ju en olycka kommit,
intill Jerusalems port.
001:013 Sp„nnen travare f”r vagnen, I Lakis’ inv†nare,
I som voren upphovet
till dottern Sions synd;
ty hos eder var det
som Israels ”vertr„delser f”rst funnos. 001:014 D„rf”r m†ste du giva skiljebrev †t Moreset-Gat.
Husen i Aksib
hava f”r Israels konungar
blivit s†som en f”rsinande b„ck. 001:015 Žnnu en g†ng skall jag l†ta
er”vraren komma ”ver eder,
I Maresas inv†nare.
Žnda till Adullam
skall Israels h„rlighet komma.
001:016 Raka dig skallig och sk„r av ditt h†r, i sorg ”ver barnen, som voro din lust; g”r ditt huvud s† kalt som gamens,
ty de skola f”ras bort ifr†n dig. 002:001 Ve dessa som t„nka ut vad f”rd„rvligt „r och bereda vad ont „r p† sina l„ger, och som s„tta det i verket, s† snart morgonen gryr, allenast det st†r i deras makt;
002:002 dessa som hava beg„relse till sin n„stas †krar och r”va dem, eller till hans hus och till„gna sig dem; dessa som ”va v†ld mot b†de m„nniskor och hus, mot b†de „gare och egendom!

002:003 D„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag t„nker ut mot detta sl„kte vad ont „r; och I skolen icke kunna draga eder hals d„rur, ej heller skolen I sedan g† s† stolta, ty det bliver en ond tid. 002:004 P† den dagen skall man st„mma upp en visa ”ver eder och sjunga en sorges†ng; man skall s„ga: