The Bible, in Swedish, both Testaments (page 29)

och vilja g„rna slumra.
056:011 Men de hundarna „ro ock glupska och kunna ej bliva m„tta.
Ja, s†dana m„nniskor „ro herdar,
dessa som intet kunna f”rst†!
De vilja allasammans vandra sin egen v„g; var och en s”ker sin egen vinning,
alla, s† m†nga de „ro.
056:012 ½Kommen, jag skall h„mta vin, och s† skola vi dricka oss druckna av starka drycker. Och morgondagen skall bliva denna dag lik, en ”verm†ttan h„rlig dag!½
057:001 Den r„ttf„rdige f”rg†s, och ingen finnes, som t„nker d„rp†;
fromma m„nniskor ryckas bort,
utan att n†gon l„gger m„rke d„rtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den r„ttf„rdige bort 057:002 och g†r d† in i friden;
de som hava vandrat sin v„g r„tt fram f† ro i sina vilorum.
057:003 Men tr„den fram hit,
I s”ner av teckentyderskor,
I barn av „ktenskapsbrytare och sk”kor. 057:004 ™ver vem g”ren I eder lustiga? Mot vem sp„rren I upp munnen
och r„cken I ut tungan?
Sannerligen, I „ren ”vertr„delsens barn, en l”gnens avf”da,
057:005 I som uppt„ndens av br†nad vid terebinterna, ja, under alla gr”na tr„d,
I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.
057:006 Stenarna i din dal har du till din del, de, just de „ro din lott;
ocks† †t dem utgjuter du drickoffer och framb„r du spisoffer.
Skulle jag giva mig till freds vid s†dant? 057:007 P† h”ga och stora berg
redde du dig l„ger;
ocks† upp p† s†dana begav du dig
f”r att offra slaktoffer.
057:008 Och bakom d”rren och d”rrposten satte du ditt m„rke.
Du ”vergav mig; du kl„dde av dig och besteg ditt l„ger och beredde plats d„r.
Du gjorde upp med dem, g„rna delade du l„ger med dem vid f”rsta vink du s†g.
057:009 Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina m†nga salvor;
du s„nde dina budb„rare till fj„rran land, ja, „nda ned till d”dsriket.
057:010 Om du „n blev tr”tt av din l†nga f„rd, sade du dock icke: ½F”rg„ves!½
S† l„nge du kunde r”ra din hand,
mattades du icke.
057:011 F”r vem r„ddes och fruktade du d†, eftersom du var s† trol”s
och eftersom du icke t„nkte p† mig och ej ville akta p†?
Žr det icke s†: eftersom jag har tegat, och det sedan l„nge, d„rf”r fruktar du mig icke?
057:012 Men jag skall visa, huru det „r med din r„ttf„rdighet och med dina verk,
de skola icke hj„lpa dig.
057:013 N„r du ropar, d† m† ditt avgudaf”lje r„dda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fl„kt f”ra dem bort.
Men den som tager sin tillflykt till mig skall f† landet till arvedel och f† besitta mitt heliga berg.
057:014 Ja, det skall heta: ½Banen v„g, banen och bereden v„g;
skaffen bort st”testenarna
fr†n mitt folks v„g.½
057:015 Ty s† s„ger
den h”ge och upph”jde,
han som tronar till evig tid
och heter ½den Helige½:
Jag bor i helighet uppe i h”jden, men ock hos den som „r f”rkrossad och har en ”dmjuk ande; ty jag vill giva liv †t de ”dmjukas ande och liv †t de f”rkrossades hj„rtan.
057:016 Ja, jag vill icke evinnerligen g† till r„tta och icke st„ndigt f”rt”rnas;
eljest skulle deras ande f”rsm„kta inf”r mig, de sj„lar, som jag sj„lv har skapat.
057:017 F”r hans girighetssynd f”rt”rnades jag; jag slog honom, och i min f”rt”rnelse h”ll jag mig dold. Men i sin avf„llighet fortfor han att vandra p† sitt hj„rtas v„g. 057:018 Hans v„gar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans s”rjande tr”st. 057:019 Jag skall skapa frukt ifr†n hans l„ppar. Frid ”ver dem som „ro fj„rran och frid ”ver dem som „ro n„ra! s„ger HERREN; jag skall hela honom.
057:020 Men de ogudaktiga „ro s†som ett uppr”rt hav, ett som icke kan vara stilla,
ett hav, vars v†gor r”ra upp dy och orenlighet. 057:021 De ogudaktiga hava ingen frid, s„ger min Gud. 058:001 Ropa med full hals utan †terh†ll, h„v upp din r”st s†som en basun
och f”rkunna f”r mitt folk deras ”vertr„delse, f”r Jakobs hus deras synder.
058:002 V„l s”ka de mig dag ut och dag in och vilja hava kunskap om mina v„gar.
S†som vore de ett folk, som ”vade r„ttf„rdighet och icke ”verg†ve sin Guds r„tt,
s† fr†ga de mig om r„ttf„rdighetens r„tter och vilja, att Gud skall komma till dem: 058:003 ½Vartill gagnar det, att vi fasta, n„r du icke ser det, vartill, att vi sp„ka oss, n„r du icke m„rker det?½ Men se, p† edra fastedagar sk”ten I edra sysslor, och alla edra arbetare driven I blott p†. 058:004 Och se, I h†llen eder fasta med kiv och split, med hugg och slag av gudl”sa n„var.
I h†llen icke mer fasta p† s†dant s„tt, att I kunnen g”ra eder r”st h”rd i h”jden. 058:005 Skulle detta vara en fasta, s†dan som jag vill hava? Skulle detta vara en r„tt sp„kningsdag? Att man h„nger med huvudet s†som ett s„vstr† och s„tter sig i s„ck och aska,
vill du kalla s†dant att h†lla fasta, att fira en dag till HERRENS behag?
058:006 Nej, detta „r den fasta, som jag vill hava: att I lossen or„ttf„rdiga bojor
och l”sen okets band,
att I given de f”rtryckta fria
och krossen s”nder alla ok,
058:007 ja, att du bryter ditt br”d †t den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla h„rb„rge att du kl„der den nakne, var du ser honom, och ej drager dig undan f”r den som „r ditt k”tt och blod. 058:008 D† skall ljus bryta fram f”r dig s†som en morgonrodnad, och dina s†r skola l„kas med hast,
och din r„tt skall d† g† framf”r dig och HERRENS h„rlighet f”lja dina sp†r. 058:009 D† skall HERREN svara, n„r du †kallar honom; n„r du ropar, skall han s„ga: ½Se, h„r „r jag.½ Om hos dig icke f†r finnas n†gon som p†l„gger ok och pekar finger och talar, vad f”rd„rvligt „r, 058:010 om du delar med dig av din n”dtorft †t den hungrige och m„ttar den som „r i betryck,
d† skall ljus g† upp f”r dig i m”rkret, och din natt skall bliva lik middagens sken. 058:011 Och HERREN skall leda dig best„ndigt; han skall m„tta dig mitt i ”demarken
och giva styrka †t benen i din kropp. Och du skall vara lik en vattenrik tr„dg†rd och likna ett k„llspr†ng,
vars vatten aldrig tryter.
058:012 Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna, du skall †ter uppr„tta grundvalar ifr†n forna sl„kten; och du skall kallas ½han som murar igen revor½, ½han som †terst„ller stigar, s† att man kan bo i landet.½ 058:013 Om du „r varsam med din fot p† sabbaten, s† att du icke p† min heliga dag utf”r dina sysslor; om du kallar sabbaten din lust
och HERRENS helgdag en „redag,
ja, om du „rar den, s† att du icke g†r dina egna v„gar eller sk”ter dina sysslor eller talar tomma ord, 058:014 d† skall du finna din lust i HERREN, och jag skall f”ra dig fram ”ver landets h”jder och giva dig till n„ring din fader Jakobs arvedel. Ja, s† har HERRENS mun talat.
059:001 Se, HERRENS arm „r icke f”r kort, s† att han ej kan fr„lsa,
och hans ”ra „r icke tillslutet,
s† att han ej kan h”ra.
059:002 Nej, det „r edra missg„rningar, som skilja eder och eder Gud fr†n varandra,
och edra synder d”lja hans ansikte f”r eder, s† att han icke h”r eder.
059:003 Ty edra h„nder „ro fl„ckade av blod och edra fingrar av missg„rning,
edra l„ppar tala l”gn,
och eder tunga framb„r or„ttf„rdighet. 059:004 Ingen h”jer sin r”st i r„ttf„rdighetens namn, och ingen visar redlighet i vad till r„tten h”r. De f”rtr”sta p† idel tomhet,
de tala falskhet,
de g† havande med olycka
och f”da f”rd„rv.
059:005 De kl„cka ut basilisk„gg
och v„va spindeln„t.
Om n†gon „ter av deras „gg, s† d”r han, och trampas ett s†dant s”nder, s† kommer en huggorm ut. 059:006 Deras spindeln„t duga icke till kl„der, och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat; deras verk „ro f”rd„rvliga verk,
och v†ldsg„rningar ”va deras h„nder. 059:007 Deras f”tter hasta till vad ont „r och „ro snara, n„r det g„ller att utgjuta oskyldigt blod; deras tankar „ro f”rd„rvliga tankar,
f”r”delse och f”rst”ring „r p† deras v„gar. 059:008 Fridens v„g k„nna de icke,
och r„tten f”ljer ej i deras sp†r; de g† krokiga stigar,
och ingen som vandrar s† vet, vad frid „r. 059:009 D„rf”r „r r„tten fj„rran ifr†n oss, och r„ttf„rdighet tillfaller oss icke; vi bida efter ljus, men se, m”rker r†der, efter solsken, men vi f† vandra i djupaste natt. 059:010 Vi m†ste famla utefter v„ggen s†som blinda, famla, s†som hade vi inga ”gon;
vi stappla mitt p† dagen, s†som vore det skymning, mitt i v†r fulla kraft „ro vi s†som d”da. 059:011 Vi brumma allasammans s†som bj”rnar och sucka alltj„mt s†som duvor;
vi bida efter r„tten, men den kommer icke, efter fr„lsningen, men den „r fj„rran ifr†n oss. 059:012 Ty m†nga „ro v†ra ”vertr„delser inf”r dig, och v†ra synder vittna emot oss;
ja, v†ra ”vertr„delser hava vi f”r v†ra ”gon, och v†ra missg„rningar k„nna vi.
059:013 Genom ”vertr„delse och f”rnekelse hava vi felat mot HERREN, vi hava vikit bort ifr†n v†r Gud;
vi hava talat f”rtryck och avf„llighet, l”gnl„ror hava vi f”rkunnat och h„mtat fram ur v†ra hj„rtan. 059:014 R„tten tr„nges tillbaka,
och r„ttf„rdigheten st†r l†ngt borta, ja, sanningen vacklar p† torget,
och vad r„tt „r kan ej komma fram. 059:015 S† m†ste sanningen h†lla sig undan, och den som v„nde sig ifr†n det onda blev plundrad. Detta s†g HERREN, och det misshagade honom, att det icke fanns n†gon r„tt.
059:016 Och han s†g, att ingen tr„dde fram; han f”rundrade sig ”ver att ingen grep in. D† hj„lpte honom hans egen arm,
och hans r„ttf„rdighet underst”dde honom. 059:017 Och han kl„dde sig i r„ttf„rdighet s†som i ett pansar och satte fr„lsningens hj„lm p† sitt huvud; han kl„dde sig i h„mndens dr„kt s†som i en livkl„dnad och h”ljde sig i nit„lskan s†som i en mantel. 059:018 Efter deras g„rningar skall han nu vederg„lla dem; vrede skall han l†ta komma ”ver sina ov„nner och ”ver sina fiender l”nen f”r vad de hava gjort; ja, havsl„nderna skall han vederg„lla, vad de hava gjort. 059:019 S† skall HERRENS namn bliva fruktat i v„ster och hans h„rlighet, d„r solen g†r upp. N„r fienden bryter fram lik en str”m,
skall HERRENS andedr„kt f”rjaga honom. 059:020 Men s†som en f”rlossare kommer HERREN f”r Sion och f”r dem i Jakob, som omv„nda sig fr†n sin ”vertr„delse, s„ger HERREN.

059:021 Och detta „r det f”rbund, som jag † min sida g”r med dem, s„ger HERREN: min Ande, som „r ”ver dig, och orden, som jag har lagt i din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns eller barnbarns mun fr†n nu och till evig tid, s„ger HERREN. 060:001 St† upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS h„rlighet g†r upp ”ver dig. 060:002 Se, m”rker ”vert„cker jorden
och t”cken folken,
men ”ver dig uppg†r HERREN,
och hans h„rlighet uppenbaras ”ver dig. 060:003 Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som g†r upp ”ver dig. 060:004 Lyft upp dina ”gon och se dig omkring: alla komma f”rsamlade till dig;
dina s”ner komma fj„rran ifr†n,
och dina d”ttrar b„ras fram p† armen. 060:005 D†, vid den synen skall du str†la av fr”jd, och ditt hj„rta skall b„va och vidga sig; ty havets rikedomar skola f”ras till dig, och folkens skatter skola falla dig till. 060:006 Skaror av kameler skola ”vert„cka dig, kamelf†lar fr†n Midjan och Efa;
fr†n Saba skola de alla komma,
guld och r”kelse skola de b„ra
och skola f”rkunna HERRENS lov.
060:007 Alla Kedars hjordar skola f”rsamlas till dig, Nebajots v„durar skola vara dig till tj„nst. Mig till v„lbehag skola de offras p† mitt altare, och min h„rlighets hus skall jag s† f”rh„rliga. 060:008 Vilka „ro dessa som komma farande lika moln, lika duvor, som flyga till sitt duvslag? 060:009 Se, havsl„nderna bida efter mig, och fr„mst komma Tarsis’ skepp;
de vilja f”ra dina s”ner hem ifr†n fj„rran land, och de hava med sig silver och guld
†t HERRENS, din Guds, namn,
†t Israels Helige, ty han f”rh„rligar dig. 060:010 Och fr„mlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betj„na dig.
Ty v„l har jag slagit dig i min f”rt”rnelse, men i min n†d f”rbarmar jag mig nu ”ver dig. 060:011 Och dina portar skola h†llas ”ppna best„ndigt, varken dag eller natt skola de st„ngas, s† att folkens skatter kunna f”ras in i dig, med deras konungar i hyllningst†get.
060:012 Ty det folk eller rike,
som ej vill tj„na dig, skall f”rg†s; ja, s†dana folk skola i grund f”rg”ras. 060:013 Libanons h„rlighet skall komma till dig, b†de cypress och alm och buxbom,
f”r att pryda platsen, d„r min helgedom „r; ty den plats, d„r mina f”tter st†, vill jag g”ra „rad. 060:014 Och bugande skola dina f”rtryckares s”ner komma till dig,
och dina f”raktare skola allasammans falla ned f”r dina f”tter.
Och man skall kalla dig ½HERRENS stad½, ½Israels Heliges Sion½.
060:015 I st„llet f”r att du var ”vergiven och hatad, s† att ingen ville taga v„gen genom dig, skall jag g”ra dig till en h„rlighetens boning evinnerligen och till en fr”jdeort ifr†n sl„kte till sl„kte. 060:016 Och du skall dia folkens mj”lk, ja, konungabr”st skall du dia;
och du skall f”rnimma, att jag, HERREN, „r din fr„lsare och att den Starke i Jakob „r din f”rlossare. 060:017 Jag skall l†ta guld komma i st„llet f”r koppar och l†ta silver komma i st„llet f”r j„rn och koppar i st„llet f”r tr„
och j„rn i st„llet f”r sten.
Och jag vill s„tta frid till din ”verhet och r„ttf„rdighet till din beh„rskare. 060:018 Man skall icke mer h”ra talas om v†ld i ditt land, om ”del„ggelse och f”rst”ring inom dina gr„nser, utan du skall kalla dina murar f”r ½fr„lsning½ och dina portar f”r ½lovs†ng½.
060:019 Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen, och m†nen skall icke mer lysa dig med sitt sken, utan HERREN skall vara ditt eviga ljus, och din Gud skall vara din h„rlighet.
060:020 Din sol skall d† icke mer g† ned och din m†ne icke mer taga av;
ty HERREN skall vara ditt eviga ljus, och dina sorgedagar skola hava en „nde. 060:021 Och i ditt folk skola alla vara r„ttf„rdiga, evinnerligen skola de besitta landet;
de „ro ju en telning, som jag har planterat, ett verk av mina h„nder, som jag vill f”rh„rliga mig med. 060:022 Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag „r HERREN;
n„r tiden „r inne, skall jag med hast fullborda detta. 061:001 Herrens, HERRENS Ande „r ”ver mig, ty HERREN har smort mig
till att f”rkunna gl„djens budskap f”r de ”dmjuka; han har s„nt mig till att l„ka dem som hava ett f”rkrossat hj„rta, till att predika frihet f”r de f†ngna
och f”rlossning f”r de bundna,
061:002 till att predika ett n†dens †r fr†n HERREN och en h„mndens dag fr†n v†r Gud,
en dag, d† han skall tr”sta alla s”rjande, 061:003 d† han skall l†ta de s”rjande i Sion f† huvudprydnad i st„llet f”r aska,
gl„djeolja i st„llet f”r sorg,
h”gtidskl„der i st„llet f”r en bedr”vad ande; och de skola kallas ½r„ttf„rdighetens terebinter½, ½HERRENS plantering, som han vill f”rh„rliga sig med½. 061:004 Och de skola bygga upp de gamla ruinerna och uppr„tta f”rf„dernas ”deplatser;
de skola †terst„lla de f”r”dda st„derna, de platser, som hava legat ”de sl„kte efter sl„kte. 061:005 Fr„mlingar skola st† redo
att f”ra edra hjordar i bet,
och utl„nningar skola bruka †t eder †krar och ving†rdar.
061:006 Men I skolen heta HERRENS pr„ster, och man skall kalla eder v†r Guds tj„nare; I skolen f† njuta av folkens skatter,
och deras h„rlighet skall ”verg† till eder. 061:007 F”r eder skam skolen I f† dubbelt igen, och de som ledo sm„lek skola nu jubla ”ver sin del. S† skola de f† dubbelt att besitta i sitt land; evig gl„dje skola de undf†.
061:008 Ty jag, HERREN, „lskar, vad r„tt „r, och hatar or„ttf„rdigt rov;
och jag skall giva dem deras l”n i trofasthet och sluta ett evigt f”rbund med dem.
061:009 Och deras sl„kte skall bliva k„nt bland folken och deras avkomma bland folkslagen;
alla som se dem skola m„rka p† dem, att de „ro ett sl„kte, som HERREN har v„lsignat. 061:010 Jag gl„der mig storligen i HERREN, och min sj„l fr”jdar sig i min Gud,
ty han har ikl„tt mig fr„lsningens kl„dnad och h”ljt mig i r„ttf„rdighetens mantel, likasom n„r en brudgum s„tter h”gtidsbindeln p† sitt huvud eller likasom n„r en brud pryder sig med sina smycken. 061:011 Ty likasom jorden l†ter sina v„xter spira fram och en tr„dg†rd sin s†dd v„xa upp,
s† skall Herren, HERREN l†ta r„ttf„rdighet uppv„xa och lovs†ng inf”r alla folk.
062:001 F”r Sions skull vill jag icke tiga, och f”r Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, f”rr„n dess r„tt g†r upp s†som solens sken och dess fr„lsning lyser s†som ett brinnande bloss. 062:002 Och folken skola se din r„tt
och alla konungar din h„rlighet;
och du skall f† ett nytt namn,
som HERRENS mun skall best„mma.
062:003 S† skall du vara en h„rlig krona i HERRENS hand, en konungslig huvudbindel i din Guds hand. 062:004 Du skall icke mer kallas
½den ”vergivna½,
ej heller skall ditt land
mer kallas ½”demark½,
utan du skall f† heta
½hon som jag har min lust i½,
och ditt land skall f† heta
½„kta hustrun½;
ty HERREN har sin lust i dig,
och ditt land har f†tt sin „kta man. 062:005 Ty s†som n„r en ung man bliver en jungrus „kta herre, s† skola dina barn bliva dina „kta herrar, och s†som en brudgum fr”jdar sig ”ver sin brud, s† skall din Gud fr”jda sig ”ver dig. 062:006 P† dina murar, Jerusalem,
har jag st„llt v„ktare;
varken dag eller natt
f† de n†gonsin tystna.
I som skolen ropa till HERREN,
given eder ingen ro.
062:007 Och given honom ingen ro f”rr„n han †ter har byggt upp Jerusalem
och l†tit det bliva ett „mne
till lovs†ng p† jorden.
062:008 HERREN har svurit vid sin h”gra hand och sin starka arm:
Jag skall icke mer giva din s„d
till mat †t dina fiender,
och fr„mlingar skola icke dricka ditt vin, frukten av din m”da.
062:009 Nej, de som insamla s„den skola ock „ta den och skola lova HERREN,
och de som inb„rga vinet skola dricka det i min helgedoms g†rdar.
062:010 Dragen ut, dragen ut genom portarna, bereden v„g f”r folket;
banen, ja, banen en farv„g
rensen den fr†n stenar,
resen upp ett baner f”r folken.
062:011 H”r, HERREN h”jer ett rop, och det n†r till jordens „nda:
S„gen till dottern Sion:
Se, din fr„lsning kommer.
Se, han har med sig sin l”n,
och hans segerbyte g†r framf”r honom. 062:012 Och man skall kalla dem ½det heliga folket½, ½HERRENS f”rlossade½;
och dig sj„lv skall man kalla ½den m†ngbes”kta staden½, ½staden, som ej varder ”vergiven½.
063:001 Vem „r han som kommer fr†n Edom, fr†n Bosra i h”gr”da kl„der,
s† pr„ktig i sin dr„kt,
s† stolt i sin stora kraft?
½Det „r jag, som talar i r„ttf„rdighet, jag, som „r en m„stare till att fr„lsa.½ 063:002 Varf”r „r din dr„kt s† r”d?
Varf”r likna dina kl„der en vintrampares? 063:003 ½Jo, en vinpress har jag trampat, jag sj„lv allena, och ingen i folken bistod mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade s”nder dem i min f”rt”rnelse. D† st„nkte deras blod p† mina kl„der,
och s† fick jag hela min dr„kt nedfl„ckad. 063:004 Ty en h„mndedag hade jag beslutit, och mitt f”rlossnings†r hade kommit.
063:005 Och jag sk†dade omkring mig, men ingen hj„lpare fanns; jag stod d„r i f”rundran, men ingen fanns, som underst”dde mig. D† hj„lpte mig min egen arm,
och min f”rt”rnelse underst”dde mig. 063:006 Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min f”rt”rnelse, och jag l„t deras blod rinna ned p† jorden.½ 063:007 HERRENS n†deg„rningar vill jag f”rkunna, ja, HERRENS lov,
efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den n†derike mot Israels hus,
vad han har gjort mot dem efter sin barmh„rtighet och sin stora n†d.
063:008 Ty han sade: ½De „ro ju mitt folk, barn, som ej svika.½
Och s† blev han deras fr„lsare.
063:009 I all deras n”d var ingen verklig n”d, ty hans ansiktes „ngel fr„lste dem.
D„rf”r att han „lskade dem och ville skona dem, f”rlossade han dem.
Han lyfte dem upp och bar dem alltj„mt, i forna tider.
063:010 Men de voro genstr„viga, och de bedr”vade hans heliga Ande;
d„rf”r f”rvandlades han till deras fiende, han sj„lv stridde mot dem.
063:011 D† t„nkte hans folk p† forna tider, de t„nkte p† Mose:
Var „r nu han som f”rde dem upp ur havet, j„mte herdarna f”r hans hjord?
Var „r han som lade i deras br”st sin helige Ande,
063:012 var „r han som l„t sin h„rliga arm g† fram vid Moses h”gra sida,
han som kl”v vattnet framf”r dem
och s† gjorde sig ett evigt namn, 063:013 han som l„t dem f„rdas genom djupen, s†som h„star f„rdas genom ”knen, utan att stappla? 063:014 Likasom n„r boskapen g†r ned i dalen s† f”rdes de av HERRENS Ande till ro.
Ja, s† ledde du ditt folk
och gjorde dig ett h„rligt namn.
063:015 Sk†da ned fr†n himmelen och se h„rtill fr†n din heliga och h„rliga boning.
Var „ro nu din nit„lskan och dina v„ldiga g„rningar, var „r ditt hj„rtas varkunnsamhet och din barmh„rtighet? De h†lla sig tillbaka fr†n mig.
063:016 Du „r ju dock v†r fader;
ty Abraham vet icke av oss,
och Israel k„nner oss icke.
Men du, HERRE, „r v†r fader;
½v†r f”rlossare av evighet½, det „r ditt namn. 063:017 Varf”r, o HERRE, l†ter du oss d† g† vilse fr†n dina v„gar och f”rh„rdar v†ra hj„rtan, s† att vi ej frukta dig? V„nd tillbaka f”r dina tj„nares skull, f”r din arvedels stammars skull.
063:018 Allenast helt kort fick ditt heliga folk beh†lla sin besittning; v†ra ov„nner trampade ned din helgedom. 063:019 Det „r oss nu s†, som om du aldrig hade varit herre ”ver oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn. 064:001 O att du l„te himmelen r„mna och fore hitned, s† att bergen sk„lvde inf”r dig,
064:002 likasom n„r ris ant„ndes av eld och vatten genom eld bliver sjudande,
s† att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ov„nner och folken darrade f”r dig!
064:003 O att du fore hitned
med underbara g„rningar som vi icke kunde v„nta, s† att bergen sk„lvde inf”r dig!
064:004 Aldrig n†gonsin har man ju h”rt, aldrig har n†got ”ra f”rnummit,
aldrig har n†got ”ga sett en annan Gud „n dig handla s† mot dem som v„nta efter honom. 064:005 Du kom dem till m”tes, som ”vade r„ttf„rdighet med fr”jd, dem som p† dina v„gar t„nkte p† dig.

Men se, du blev f”rt”rnad, och vi stodo d„r s†som syndare. S† hava vi l„nge st†tt; skola vi v„l bliva fr„lsta? 064:006 Vi blevo allasammans lika orena m„nniskor, och all v†r r„ttf„rdighet var s†som en fl„ckad kl„dnad. Vi vissnade allasammans s†som l”v,
och v†ra missg„rningar f”rde oss bort s†som vinden. 064:007 Ingen fanns, som †kallade ditt namn, ingen, som vaknade upp f”r att h†lla sig till dig; ty du dolde ditt ansikte f”r oss
och l„t oss f”rsm„kta genom v†r missg„rning. 064:008 Men HERRE, du „r ju v†r fader;
vi „ro leret, och du „r den som har danat oss, vi „ro allasammans verk av din hand.
064:009 Var d† ej s† h”geligen f”rt”rnad, HERRE; och t„nk icke evinnerligen p† v†r missg„rning; nej, se d„rtill att vi allasammans „ro ditt folk. 064:010 Dina heliga st„der hava blivit en ”ken, Sion har blivit en ”ken,
Jerusalem en ”demark.
064:011 V†rt heliga och h„rliga tempel, d„r v†ra f„der lovade dig,
det har blivit uppbr„nt i eld;
och allt vad dyrbart vi „gde har l„mnats †t f”r”delsen. 064:012 Kan du vid allt detta h†lla dig tillbaka, o HERRE? Kan du tiga stilla och pl†ga oss s† sv†rt? 065:001 Jag har l†tit mig bliva uppenbar f”r dem som icke fr†gade efter mig, jag har l†tit mig finnas av dem som icke s”kte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, h„r „r jag, h„r „r jag. 065:002 Hela dagen har jag utr„ckt mina h„nder till ett genstr„vigt folk
som vandrar p† den v„g som icke „r god, i det att de f”lja sina egna tankar — 065:003 ett folk, som best„ndigt f”rt”rnar mig utan att hava n†gon f”rsyn,
som framb„r offer i lustg†rdar
och t„nder offereld p† tegelaltaren, 065:004 som har sitt tillh†ll bland gravar och tillbringar natten i undang”mda n„sten, som „ter svinens k”tt
och har vederstygglig spis i sina k„rl, 065:005 som s„ger: ½Bort med dig,
kom icke vid mig, ty jag „r helig f”r dig.½ De „ro s†som r”k i min n„sa,
en eld, som brinner best„ndigt.
065:006 Se, detta st†r upptecknat inf”r mina ”gon; jag skall icke tiga, f”rr„n jag har givit vederg„llning, ja, vederg„llning i deras sk”te,
065:007 b†de f”r deras egna missg„rningar och f”r deras f„ders, s„ger HERREN,
vederg„llning f”r att de t„nde offereld p† bergen och f”r att de sm„dade mig p† h”jderna; ja, f”rst skall jag m„ta upp l”nen
†t dem i deras sk”te.
065:008 S† s„ger HERREN:
Likasom man s„ger om en druvklase, n„r d„ri finnes saft:
½F”rd„rva den icke, ty v„lsignelse „r d„ri½, s† skall ock jag g”ra f”r mina tj„nares skull: jag skall icke f”rd„rva alltsammans.
065:009 Jag skall l†ta en avkomma utg† fr†n Jakob, fr†n Juda en arvinge till mina berg;
ty mina utkorade skola besitta landet, och mina tj„nare skola bo d„ri.
065:010 Saron skall bliva en betesmark f”r f†r och Akors dal en l„gerplats f”r f„kreatur, och de skola givas †t mitt folk, n„r det s”ker mig. 065:011 Men I som ”vergiven HERREN
och f”rg„ten mitt heliga berg,
I som duken bord †t Gad
och isk„nken vindryck †t Meni,
065:012 eder har jag best„mt †t sv„rdet, och I skolen alla f† b”ja eder ned till att slaktas, d„rf”r att I icke svaraden, n„r jag kallade, och icke h”rden, n„r jag talade,
utan gjorden, vad ont var i mina ”gon, och utvalden det som var mig misshagligt. 065:013 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, mina tj„nare skola „ta,
men I skolen hungra;
se, mina tj„nare skola dricka,
men I skolen t”rsta;
se, mina tj„nare skola gl„djas,
men I skolen f† blygas.
065:014 Ja, mina tj„nare skola jubla i sitt hj„rtas fr”jd,
men I skolen ropa
i edert hj„rtas pl†ga
och j„mra eder i f”rtvivlan.
065:015 Och I skolen l„mna edert namn till ett f”rbannelsens ord,
s† att mina utkorade skola s„ga:
½S†dan d”d give dig Herren, HERREN.½ Men †t sina tj„nare skall han giva ett annat namn: 065:016 den som d† v„lsignar sig i landet skall v„lsigna sig i ½den sannf„rdige Guden½,
och den som sv„r i landet, han skall sv„rja vid ½den sannf„rdige Guden½.
Ty de f”rra bedr”velserna „ro d† f”rg„tna och dolda f”r mina ”gon.
065:017 Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord;
och man skall ej mer komma ih†g det f”rg†ngna eller t„nka d„rp†.
065:018 Nej, I skolen fr”jdas och jubla till evig tid ”ver det som jag skapar;
ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fr”jd.
065:019 Och jag skall jubla ”ver Jerusalem och fr”jda mig ”ver mitt folk,
och d„r skall icke mer h”ras gr†t eller klagorop.
065:020 D„r skola icke mer finnas barn som leva allenast n†gra dagar,
ej heller gamla m„n, som icke fylla sina dagars m†tt;
nej, den som d”r ung skall d”
f”rst vid hundra †rs †lder,
och f”rst vid hundra †rs †lder skall syndaren drabbas av f”rbannelsen.
065:021 N„r de bygga hus,
skola de ock f† bo i dem;
n„r de plantera ving†rdar,
skola de ock f† „ta deras frukt. 065:022 N„r de bygga hus,
skall det ej bliva andra, som f† bo i dem; n„r de plantera n†got,
skall det ej bliva andra, som f† „ta d„rav. Ty samma †lder, som ett tr„d uppn†r,
skall man uppn† i mitt folk,
och mina utkorade skola sj„lva njuta av sina h„nders verk.
065:023 De skola icke m”da sig f”rg„ves, och barnen, som de f”da, drabbas ej av pl”tslig d”d; ty de „ro ett sl„kte
av HERRENS v„lsignade,
och deras avkomlingar f† leva kvar bland dem. 065:024 Och det skall ske, att f”rr„n de ropa, skall jag svara,
och medan de „nnu tala,
skall jag h”ra.
065:025 D† skola vargar g† i bet
tillsammans med lamm,
och lejon skola „ta halm
likasom oxar,
och stoft skall vara ormens f”da. Ingenst„des p† mitt heliga berg skall man d† g”ra, vad ont och f”rd„rvligt „r,
s„ger HERREN.

066:001 S† s„ger HERREN:
Himmelen „r min tron,
och jorden „r min fotapall;
vad f”r ett hus skullen I d† kunna bygga †t mig, och vad f”r en plats skulle tj„na mig till vilostad? 066:002 Min hand har ju gjort allt detta, och s† har allt detta blivit till, s„ger HERREN. Men till den sk†dar jag ned,
som „r betryckt och har en f”rkrossad ande, och till den som fruktar f”r mitt ord. 066:003 Den d„remot, som slaktar sin offertjur, men ock „r en mandr†pare,
den som offrar sitt lamm,
men tillika krossar nacken p† en hund, den som framb„r ett spisoffer,
men d„rvid framb„r svinblod,
den som offrar r”kelse,
men d„runder hyllar en f†f„nglig avgud — likasom det lyster dessa att g† sina egna v„gar och likasom deras sj„l har behag till deras styggelser, 066:004 s† lyster det ock mig att fara illa fram med dem och att l†ta f”rskr„ckelse komma ”ver dem, eftersom ingen svarade, n„r jag kallade, och eftersom de icke h”rde, n„r jag talade, utan gjorde, vad ont var i mina ”gon,
och hade sin lust i att g”ra, vad mig misshagligt var. 066:005 H”ren HERRENS ord,
I som frukten f”r hans ord.
Edra br”der, som hata eder
och st”ta eder bort f”r mitt namns skull, de s„ga: ½M† HERREN f”rh„rliga sig,
s† att vi f† se eder gl„dje.½
Men de skola komma p† skam.
066:006 H”r, huru det larmar i staden, h”r d†net i templet!
H”r d†net, n„r HERREN vederg„ller sina fiender, vad de hava gjort!
066:007 Innan Sion har k„nt n†gon f”dslov†nda, f”der hon barnet;
innan kval har kommit ”ver henne, bliver hon f”rl”st med ett gossebarn. 066:008 Vem har h”rt n†got s†dant,
vem har sett n†got dylikt?
Kan d† ett land komma till liv
p† en enda dag,
eller kan ett folk f”das
i ett ”gonblick,
eftersom Sion f”dde fram sina barn, just d† v†ndan begynte?
066:009 Ja, ty skulle jag v„l l†ta fostret bliva fullg†nget, men icke giva kraft att f”da fram det? s„ger HERREN.
Eller skulle jag giva kraft att f”da, men sedan h†lla fostret tillbaka?
s„ger din Gud.
066:010 Gl„djens med Jerusalem
och fr”jden eder ”ver henne, alla I som haven henne k„r; jublen h”gt med henne,
alla I som haven s”rjt ”ver henne. 066:011 S† skolen I f† dia eder m„tta
vid hennes hugsvalelses br”st;
s† skolen I f† suga med lust
av hennes rika barm.
066:012 Ty s† s„ger HERREN:
Se, jag vill l†ta frid komma ”ver henne s†som en str”m
och folkens rikedomar
s†som en ”versv„mmande flod,
och I skolen s† f† dia,
I skolen bliva burna p† armen
och skolen f† sitta i kn„et
och bliva smekta.
066:013 S†som en moder tr”star sin son, s† skall jag tr”sta eder;
ja, i Jerusalem skolen I f† tr”st. 066:014 Och edra hj„rtan skola gl„dja sig, n„r I f†n se detta, och benen i edra kroppar skola hava livskraft s†som spirande gr„s; och man skall f”rnimma, att HERRENS hand „r med hans tj„nare och att ogunst kommer ”ver hans fiender. 066:015 Ty se, HERREN skall komma i eld, och hans vagnar skola vara s†som en stormvind; och han skall l†ta sin vrede drabba med hetta och sin n„pst med eldsl†gor.
066:016 Ty HERREN skall h†lla dom med eld, och med sitt sv„rd skall han sl† allt k”tt, och m†nga skola de vara, som bliva slagna av HERREN.

066:017 De som l†ta inviga sig och rena sig till gudstj„nst i lustg†rdar, anf”rda av en som st†r d„r i mitten, de som „ta svink”tt och annan styggelse, ja, ocks† m”ss, de skola allasammans f”rg†s, s„ger HERREN.
066:018 Jag k„nner deras g„rningar och tankar. Den tid kommer, d† jag skall f”rsamla alla folk och tungom†l; och de skola komma och se min h„rlighet.

066:019 Och jag skall g”ra ett tecken bland dem; och n†gra av dem som bliva r„ddade skall jag s„nda s†som budb„rare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, b†gskyttfolken, till Tubal och Javan, till havsl„nderna i fj„rran, som icke hava h”rt n†got om mig eller sett min h„rlighet; och de skola f”rkunna min h„rlighet bland folken.
066:020 Och p† h„star och i vagnar och b„rstolar och p† mul†snor och dromedarer skola de fr†n alla folk f”ra alla edra br”der fram till mitt heliga berg i Jerusalem s†som ett spisoffer †t HERREN, s„ger HERREN, likasom Israels barn i rena k„rl f”ra fram spisoffer till HERRENS hus.
066:021 Och j„mv„l s†dana skall jag taga till mina pr„ster, till mina leviter, s„ger HERREN.
066:022 Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill g”ra, bliva best†ndande inf”r mig, s„ger HERREN, s† skall det ock vara med edra barn och med edert namn.
066:023 Och nym†nadsdag efter nym†nadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall det ske, att allt k”tt kommer och tillbeder inf”r mig, s„ger HERREN.
066:024 Och man skall g† ut och se med lust, huru de m„nniskor, som avf”llo fr†n mig, nu ligga d„r d”da; ty deras mask skall icke d”, och deras eld skall icke utsl„ckas, och de skola vara till v„mjelse f”r allt k”tt.

Book 24 Jeremia

001:001 Detta „r vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av pr„sterna i Anatot i Benjamins land.
001:002 Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs, tid, i hans trettonde regerings†r,
001:003 Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regerings†r, d† Jerusalems inv†nare i femte m†naden f”rdes bort i f†ngenskap. 001:004 HERRENS ord kom till mig; han sade: 001:005 ½F”rr„n jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och f”rr„n du utgick ur moderssk”tet, helgade jag dig; jag satte dig till en profet f”r folken.½
001:006 Men jag svarade: ½Ack Herre HERRE! Se, jag f”rst†r icke att tala, ty jag „r f”r ung.
001:007 D† sade HERREN till mig: ½S„g icke: ‘Jag „r f”r ung’, utan g† †stad vart jag „n s„nder dig, och tala vad jag „n bjuder dig. 001:008 Frukta icke f”r dem; ty jag „r med dig och vill hj„lpa dig, s„ger HERREN.½
001:009 Och HERREN r„ckte ut sin hand och r”rde vid min mun; och HERREN sade till mig: ½Se, jag l„gger mina ord i din mun. 001:010 Ja, jag s„tter dig i dag ”ver folk och riken, f”r att du skall upprycka och nedbryta, f”rg”ra och f”rd„rva, uppbygga och plantera.½
001:011 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: ½Vad ser du, Jeremia?½ Tag svarade: ½Jag ser en gren av ett mandeltr„d.½ 001:012 Och HERREN sade till mig: ½Du har sett r„tt, ty jag skall vaka ”ver mitt ord och l†ta det g† i fullbordan.½ 001:013 Och HERRENS ord kom till mig f”r andra g†ngen; han sade: ½Vad ser du?½ Jag svarade: ½Jag ser en sjudande gryta; den synes †t norr till.½
001:014 Och HERREN sade till mig: ½Ja, fr†n norr skall olyckan bryta in ”ver alla landets inbyggare.
001:015 Ty se, jag skall kalla p† alla folkstammar i rikena norrut, s„ger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sitt s„te vid ing†ngen till Jerusalems portar och mot alla dess murar, runt omkring, och mot alla Juda st„der. 001:016 Och jag skall g† till r„tta med dem f”r all deras ondska, d„rf”r att de hava ”vergivit mig och t„nt offereld †t andra gudar och tillbett sina h„nders verk.
001:017 S† omgjorda nu du dina l„nder, och st† upp och tala till dem allt vad Jag bjuder dig. Var icke f”rf„rad f”r dem, p† det att jag icke m† l†ta vad f”rf„rligt „r komma ”ver dig inf”r dem. 001:018 Ty se, jag sj„lv g”r dig i dag till en fast stad och till en j„rnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar, mot dess furstar, mot dess pr„ster och mot det meniga folket, 001:019 s† att de icke skola bliva dig ”verm„ktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag „r med dig, s„ger HERREN, och jag vill hj„lpa dig.½

002:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 002:002 G† †stad och predika f”r Jerusalem och s„g: S† s„ger HERREN:

Jag kommer ih†g, dig till godo, din ungdoms k„rlek, huru du „lskade mig under din brudtid, huru du f”ljde mig i ”knen,
i landet d„r man intet s†r.
002:003 Ja, en HERRENS heliga egendom „r Israel, f”rstlingen av hans sk”rd;
alla som vilja „ta d„rav †draga sig skuld, olycka kommer ”ver dem,
s„ger HERREN.

002:004 H”ren HERRENS ord, I av Jakobs hus, I alla sl„kter av Israels hus.
002:005 S† s„ger HERREN:
Vad or„tt funno edra f„der hos mig, eftersom de gingo bort ifr†n mig
och f”ljde efter f†f„ngliga avgudar och bedrevo f†f„nglighet?
002:006 De fr†gade icke: ½Var „r HERREN, han som f”rde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i ”knen,
det ”de och ol„ndiga landet,
torrhetens och d”dsskuggans land, det land d„r ingen v„gfarande f„rdades, och d„r ingen m„nniska bodde?½
002:007 Och jag f”rde eder in i det b”rdiga landet, och I fingen „ta av dess frukt och dess goda. Men n„r I haden kommit ditin, orenaden I mitt land och gjorden min arvedel till en styggelse. 002:008 Pr„sterna fr†gade icke: ½Var „r HERREN?½ De som hade lagen om h„nder ville icke veta av mig, och herdarna avf”llo fr†n mig;
profeterna profeterade i Baals namn och f”ljde efter s†dana som icke kunde hj„lpa. 002:009 D„rf”r skall jag „n vidare g† till r„tta med eder, s„ger HERREN, ja, „nnu med edra barnbarn skall jag g† till r„tta.

002:010 Dragen bort till kitt‚ernas ”l„nder och sen efter,
s„nden bud till Kedar
och forsken noga efter;
sen till, om n†got s†dant d„r har skett. 002:011 Har v„l n†got hednafolk bytt bort sina gudar? Och dock „ro dessa inga gudar.
Men mitt folk har bytt bort sin „ra mot en avgud som icke kan hj„lpa.
002:012 H„pnen h„r”ver, I himlar;
f”rskr„ckens och b„ven storligen, s„ger HERREN. 002:013 Ty mitt folk har beg†tt
en dubbel synd:
mig hava de ”vergivit,
en k„lla med friskt vatten,
och de hava gjort sig brunnar,
usla brunnar,
som icke h†lla vatten.

002:014 Žr v„l Israel en tr„l
eller en hemf”dd slav,
eftersom han s† har l„mnats till plundring? 002:015 Lejon ryta mot honom,
de l†ta h”ra sitt skri.
De g”ra hans land till en ”demark, hans st„der br„nnas upp,
s† att ingen kan bo i dem.
002:016 Till och med Nofs och Tapanhes’ barn avbeta dina berg.
002:017 Men „r det ej du sj„lv som v†llar dig detta, d„rmed att du ”vergiver HERREN din Gud, n„r han vill leda dig p† den r„tta v„gen? 002:018 Varf”r vill du nu g† till Egypten och dricka av Sihors vatten?
Och varf”r vill du g† till Assyrien och dricka av flodens vatten?
002:019 Det „r din ondska som bereder dig tuktan, det „r din avf„llighet som †drager dig straff. M„rk d„rf”r och besinna
vilken olycka och sorg det har med sig att du ”vergiver HERREN, din Gud,
och icke vill frukta mig,
s„ger Herren, HERREN Sebaot.

002:020 Ty f”r l„nge sedan
br”t du s”nder ditt ok
och slet av dina band
och sade: ½Jag vill ej tj„na.½
Och p† alla h”ga kullar
och under alla gr”na tr„d
lade du dig ned f”r att ”va otukt. 002:021 Jag hade ju planterat dig s†som ett „delt vintr„d av alltigenom „kta art;
huru har du d† kunnat f”rvandlas f”r mig till vilda rankor av ett fr„mmande vintr„d? 002:022 Ja, om du ock tv†r dig med lutsalt och tager „n s† mycken s†pa,
s† f”rbliver dock din missg„rning oren inf”r mig, s„ger Herren, HERREN.
002:023 Huru kan du s„ga: ½Jag har ej orenat mig, jag har icke f”ljt efter Baalerna½?
Besinna vad du har bedrivit i dalen, ja, bet„nk vad du har gjort.
Du „r lik ett ystert kamelsto, som l”per hit och dit. 002:024 Du „r lik en vild†sna,
fostrad i ”knen,
en som fl†sar i sin brunst,
och vars br†nad ingen kan st„vja; om n†gon vill till henne,
beh”ver han ej l”pa sig tr”tt;
n„r hennes m†nad kommer,
tr„ffar man henne.
002:025 Akta din fot, s† att den icke tappar skon, och din strupe, s† att den ej bliver torr av t”rst. Men du svarar: ½Du m”dar dig f”rg„ves. Nej, jag „lskar de fr„mmande,
och efter dem vill jag f”lja.½
002:026 S†som tjuven st†r d„r med skam, n„r han ertappas, s† skall Israels hus komma p† skam,
med sina konungar, och furstar,
med sina pr„ster och profeter,
002:027 dessa som s„ga till tr„stycket: ½Du „r min fader½,
och s„ga till stenen:
½Du har f”tt mig.½
Ty de v„nda ryggen till mig
och icke ansiktet;
men n„r olycka „r p† f„rde, ropa de: ½Upp och fr„ls oss!½
002:028 Var „ro d† dina gudar,
de som du gjorde †t dig?
M† de st† upp. Kunna de fr„lsa dig i din olyckas tid?
Ty s† m†nga som dina st„der „ro,
s† m†nga hava dina gudar blivit, du Juda.

002:029 Huru kunnen I g† till r„tta med mig? I haven ju alla avfallit fr†n mig, s„ger HERREN. 002:030 F”rg„ves har jag slagit edra barn; de hava icke velat taga emot tuktan.
Edert sv„rd har f”rt„rt edra profeter, s†som vore det ett f”rh„rjande lejon.
002:031 Du onda sl„kte, giv akt p† HERRENS ord. Har jag d† f”r Israel varit en ”ken
eller ett m”rkrets land,
eftersom mitt folk s„ger: ½Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig½?
002:032 Icke f”rg„ter en jungfru sina smycken eller en brud sin g”rdel?
Men mitt folk har f”rg„tit mig
sedan urminnes tid.
002:033 Huru skickligt g†r du icke till v„ga, n„r du s”ker „lskog!
D„rf”r har du ock blivit f”rfaren p† det ondas v„gar.
002:034 Ja, p† dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga, som du har d”dat, icke d„rf”r att de ertappades vid inbrott, nej, d„rf”r att din h†g st†r till allt s†dant. 002:035 Och dock s„ger du: ½Jag g†r fri ifr†n straff; hans vrede mot mig har f”rvisso upph”rt.½ Nej, jag vill g† till r„tta med dig,
om du „n s„ger: ½Jag har icke syndat.½ 002:036 Varf”r har du nu s† br†tt
att vandra †stad p† en annan v„g? Ocks† med Egypten skall du komma p† skam, likasom du kom p† skam med Assyrien.
002:037 Ocks† d„rifr†n skall du f† g† din v„g, med h„nderna p† huvudet.
Ty HERREN f”rkastar dem som du f”rlitar dig p†, och du skall icke bliva lyckosam med dem. 003:001 Det „r sagt: Om en man skiljer sig fr†n sin hustru, och hon s† g†r bort ifr†n honom och bliver en annan mans hustru, icke f†r han d† †ter komma tillbaka till henne? Bleve icke d† det landet ohelgat? Och du, som har bedrivit otukt med s† m†nga „lskare, du vill „nd† f† komma tillbaka till mig! s„ger HERREN.

003:002 Lyft upp dina ”gon till h”jderna och se: var l„t du icke sk„nda dig?
Vid v„garna satt du och spejade efter dem, s†som en arab i ”knen,
och ohelgade landet genom din otukt och genom din ondska.
003:003 V„l blevo regnskurarna f”rh†llna, och intet v†rregn f”ll;
men du hade en „ktenskapsbryterskas panna, du ville icke blygas.
003:004 Och „nd† har du nyss ropat till mig: ½Min fader!½, Min ungdoms v„n „r du!½
003:005 ½Skulle han kunna beh†lla vrede evinnerligen, skulle han framh„rda s† f”r alltid?½ S† talar du och g”r dock vad ont „r,
ja, fullbordar det ock.

003:006 Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad Israel, den avf„lliga kvinnan, har gjort? Hon gick upp p† alla h”ga berg och bort under alla gr”na tr„d och bedrev d„r otukt. 003:007 Och jag t„nkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon v„nda tillbaka till mig. Men hon v„nde icke tillbaka. Och hennes syster Juda, den trol”sa kvinnan, s†g det. 003:008 Och jag s†g, att fast„n jag hade skilt mig fr†n Israel, den avf„lliga, och givit henne skiljebrev just f”r hennes „ktenskapsbrotts skull, s† skr„mdes dock hennes syster Juda den trol”sa, icke d„rav, utan gick likaledes †stad och bedrev otukt 003:009 och ohelgade s† landet genom sin l„ttf„rdiga otukt, i det hon begick „ktenskapsbrott med sten och tr„. 003:010 Ja, oaktat allt detta v„nde hennes syster Juda, den trol”sa, icke tillbaka till mig av fullt hj„rta, utan allenast med skrymteri, s„ger HERREN.

003:011 Och HERREN sade till mig: Israel, den avf„lliga, har bevisat sig r„ttf„rdigare „n Juda, den trol”sa.
003:012 G† bort och predika s† norrut och s„g: V„nd om, Israel, du avf„lliga, s„ger HERREN, s† vill jag icke l„ngre med ogunst se p† eder; ty jag „r n†dig, s„ger HERREN, jag beh†ller icke vrede evinnerligen.
003:013 Allenast m† du besinna din missg„rning, att du har varit avf„llig fr†n HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till fr„mmande gudar under alla gr”na tr„d; ja, I haven icke velat h”ra min r”st, s„ger HERREN.
003:014 V„nden om, I avf„lliga barn, s„ger HERREN, ty jag „r eder r„tte herre; s† vill jag h„mta eder, en fr†n var stad och tv† fr†n var sl„kt, och f”ra eder till Sion.
003:015 Och jag vill giva eder herdar efter mitt hj„rta, och de skola f”ra eder i bet med f”rst†nd och insikt. 003:016 Och det skall ske, att n„r I p† den tiden f”r”ken eder och bliven fruktsamma i landet, s„ger HERREN, d† skall man icke mer tala om HERRENS f”rbundsark eller t„nka p† den; man skall icke komma ih†g den eller sakna den, och man skall icke g”ra n†gon ny s†dan.
003:017 Utan p† den tiden skall man kalla Jerusalem ½HERRENS tron½; och dit skola f”rsamla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hj„rtans h†rdhet.
003:018 P† den tiden skall Juda hus g† till Israels hus, och tillsammans skola de komma fr†n nordlandet in i det land som jag gav edra f„der till arvedel.

003:019 Jag t„nkte: ½Vilken plats
skall jag ej f”rl„na dig bland barnen, och vilket ljuvligt land
skall jag icke giva dig,
den allra h„rligaste arvedel bland folken!½ Och jag t„nkte: ½D† skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifr†n mig.½
003:020 Men s†som n„r en hustru „r trol”s mot sin make, s† haven I av Israels hus varit trol”sa mot mig, s„ger HERREN. 003:021 D„rf”r h”ras rop p† h”jderna,
gr†t och b”ner av Israels barn;
ty de hava g†tt p† f”rv„nda v„gar och f”rg„tit HERREN, sin Gud.
003:022 S† v„nden nu om, I avf„lliga barn, s† vill jag hela eder fr†n edert avfall.

Ja se, vi komma till dig,
ty du „r HERREN, v†r Gud.
003:023 Sannerligen, bedr„gligt var v†rt hopp till h”jderna, blott tomt larm g†vo oss bergen.
Sannerligen, det „r hos HERREN, v†r Gud, som fr„lsning finnes f”r Israel.
003:024 Men sk„ndlighetsguden har f”rt„rt frukten av v†ra f„ders arbete,
allt ifr†n v†r ungdom,
deras f†r och f„kreatur,
deras s”ner och d”ttrar.
003:025 S† vilja vi nu ligga h„r i v†r skam, och blygd m† h”lja oss.
Ty mot HERREN, v†r Gud, hava vi syndat, vi och v†ra f„der,
ifr†n v†r ungdom „nda till denna dag; vi hava icke velat h”ra HERRENS, v†r Guds, r”st. 004:001 om du omv„nder dig, Israel, s„ger HERREN, skall du f† v„nda tillbaka till mig; och om du skaffar bort dina styggelser fr†n min †syn, skall du slippa vandra flyktig omkring. 004:002 D† skall du sv„rja i sanning, r„tt och r„ttf„rdighet: ½S† sant HERREN lever½,
och hednafolken skola v„lsigna sig i honom och ber”mma sig av honom.
004:003 Ja, s† s„ger HERREN
till Juda m„n och till Jerusalem: Bryten eder ny mark,
och s†n ej bland t”rnen.
004:004 Omsk„ren eder †t HERREN; skaffen bort edert hj„rtas f”rhud,
I Juda m„n och I Jerusalems inv†nare. Eljest skall min vrede bryta fram s†som en eld och brinna s†, att ingen kan utsl„cka den, f”r edert onda v„sendes skull.

004:005 F”rkunnen i Juda,
kung”ren i Jerusalem och p†bjuden, ja, st”ten i basun i landet,
ropen ut med h”g r”st och s„gen:
½F”rsamlen eder och l†t oss fly
in i de bef„sta st„derna.½
004:006 Resen upp ett baner som visar †t Sion, b„rgen edert gods och dr”jen icke
ty jag skall l†ta olycka komma fr†n norr, med stor f”rst”ring.
004:007 Ett lejon drager fram ur sitt sn†r och en folkf”rd„rvare bryter upp,
han g†r ut ur sin boning,
f”r att g”ra ditt land till en ”demark; d† bliva dina st„der f”rst”rda,
s† att ingen kan bo i dem.
004:008 S† h”ljen eder nu i sorgdr„kt, klagen och j„mren eder,
ty HERRENS vredes gl”d
upph”r icke ”ver oss.

004:009 P† den tiden, s„ger HERREN, skall det vara f”rbi med konungens och furstarnas mod, och pr„sterna skola bliva f”rf„rade och profeterna st† h„pna.
004:010 Men jag sade: ½Ack Herre, HERRE, sv†rt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, d† du sade: ½Det skall g† eder v„l.½ Sv„rdet „r ju n„ra att taga v†rt liv.
004:011 P† den tiden skall det s„gas om detta folk och om Jerusalem: En br„nnande vind fr†n h”jderna i ”knen kommer emot dottern mitt folk, icke en s†dan vind som passar, n„r man kastar s„d eller rensar korn;
004:012 nej, en v†ldsammare vind „n som s† l†ter jag komma. Ja, nu vill jag g† till r„tta med dem!

004:013 Se, s†som ett moln kommer han upp och s†som en stormvind „ro hans vagnar; hans h„star „ro snabbare „n ”rnar,
ve oss, vi „ro f”rlorade!

004:014 S† tv† nu ditt hj„rta rent fr†n ondska, Jerusalem, f”r att du m† bliva fr„lst. Huru l„nge skola f”rd„rvets tankar bo i ditt br”st?
004:015 Fr†n Dan h”res ju en budb„rare ropa, och fr†n Efraims bergsbygd en som b†dar f”rd„rv.
004:016 F”rkunnen f”r folken, ja, kung”ren ”ver Jerusalem att en bel„gringsh„r kommer ifr†n fj„rran land och h„ver upp sitt rop mot Juda st„der.
004:017 S†som v„ktare kring ett †kerf„lt samla de sig runt omkring henne, d„rf”r att hon har varit genstr„vig mot mig, s„ger HERREN.
004:018 Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar v†lla dig detta; det „r din ondskas frukt att det bliver dig s† bittert, och att pl†gan tr„ffar dig „nda in i hj„rtat.

004:019 I mitt innersta v†ndas jag,
i mitt hj„rtas djup.
Mitt hj„rta klagar i mig,
jag kan icke tiga,
ty basunljud h”r du, min sj„l,
och krigiskt h„rskri.
004:020 Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver f”r”tt;
pl”tsligt bliva mina hyddor f”r”dda, i ett ”gonblick mina t„lt.
004:021 Huru l„nge skall jag se stridsbaneret och h”ra basunljud?

004:022 Ja, mitt folk „r of”rnuftigt, de vilja ej veta av mig.
De „ro d†raktiga barn
och hava intet f”rst†nd.
Visa „ro de till att g”ra vad ont „r, men att g”ra vad gott „r f”rst† de ej.

004:023 Jag s†g p† jorden,
och se, den var ”de och tom,
och upp mot himmelen,
och d„r lyste intet ljus.
004:024 Jag s†g p† bergen,
och se, de b„vade,
och alla h”jder vacklade.
004:025 Jag s†g mig om,
och d† fanns d„r ingen m„nniska, och alla himmelens f†glar
hade flytt bort.
004:026 Jag s†g mig om,
och d† var det b”rdiga landet en ”ken, och alla dess st„der voro nedbrutna,
f”r HERRENS ansikte,
f”r hans vredes gl”d,
004:027 Ty s† s„ger HERREN:
Hela landet skall bliva en ”demark, om jag „n ej alldeles vill g”ra „nde d„rp†. 004:028 D„rf”r s”rjer jorden,
och himmelen d„rovan kl„der sig i sorgdr„kt, d„rf”r att jag s† har talat och beslutit och ej kan †ngra det eller taga det tillbaka.

004:029 F”r larmet av ryttare och b†gskyttar tager hela staden till flykten.
Man giver sig in i skogssn†ren
och upp bland klipporna.
Alla st„der „ro ”vergivna,
ingen m„nniska bor mer i dem.
004:030 Vad vill du g”ra i din f”r”delse? Om du „n kl„der dig i scharlakan,
om du „n pryder dig med gyllene smycken om du „n s”ker f”rstora dina ”gon genom smink, s† g”r du dig dock sk”n f”rg„ves.
Dina „lskare f”rakta dig,
ja, de st† efter ditt liv.
004:031 Ty jag h”r rop s†som av en barnaf”derska, n”drop s†som av en f”rstf”derska.
Det „r dottern Sion som ropar;
hon fl„mtar, hon r„cker ut sina h„nder: ½Ack, ve mig! I m”rdares v†ld
f”rsm„ktar min sj„l.½
005:001 G†n omkring p† gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt;
s”ken p† dess torg
om I finnen n†gon,
om d„r „r n†gon som g”r r„tt
och beflitar sig om sanning;
d† vill jag f”rl†ta staden.
005:002 Men s„ga de „n: ½S† sant HERREN lever½, s† sv„rja de dock falskt.
005:003 HERRE, „r det ej sanning dina ”gon s”ka? Du slog dem,
men de k„nde ingen sveda.
Du f”rgjorde dem,
men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor h†rdare „n sten, de ville icke omv„nda sig.
005:004 D† t„nkte jag:
½Detta „r allenast de ringa i folket; de „ro d†raktiga,
ty de k„nna icke HERRENS v„g,
sin Guds r„tt.
005:005 Jag vill nu g† till de stora och tala med dem;
de m†ste ju k„nna HERRENS v„g,
sin Guds r„tt.½
Men ock dessa hade alla brutit s”nder oket och slitit av banden.
005:006 D„rf”r bliva de slagna av lejonet fr†n skogen och f”rd„rvade av vargen fr†n hedmarken; pantern lurar vid deras st„der,
och envar som v†gar sig ut d„rifr†n bliver ihj„lriven. Ty m†nga „ro deras ”vertr„delser
och talrika deras avf„llighetssynder.

005:007 Huru skulle jag d† kunna f”rl†ta dig? Dina barn hava ju ”vergivit mig och svurit vid gudar som icke „ro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till sk”kohuset.
005:008 De likna v„lf”dda, ystra h„star; de vrenskas var och en efter sin n„stas hustru.
005:009 Skulle jag icke f”r s†dant hems”ka dem? s„ger HERREN. Och skulle icke min sj„l h„mnas p† ett s†dant folk som detta „r? 005:010 Stormen d† hennes murar och f”r st”ren dem, dock utan att alldeles g”ra „nde p† henne. Riven bort hennes vinrankor, de „ro ju icke HERRENS.
005:011 Ty b†de Israels hus och Juda hus hava varit mycket trol”sa mot mig, s„ger HERREN.
005:012 De hava f”rnekat HERREN och sagt: ½Han betyder intet. Olycka skall icke komma ”ver oss, sv„rd och hunger skola vi icke se. 005:013 Men profeterna skola f”rsvinna s†som en vind, och han som s„ges tala „r icke i dem; dem sj„lva skall det s† g†.½ 005:014 D„rf”r s„ger HERREN, h„rskarornas Gud: Eftersom I f”ren ett s†dant tal, se, d„rf”r skall jag g”ra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall f”rt„ra dem. 005:015 Se, jag skall l†ta komma ”ver eder, I av Israels hus, ett folk ifr†n fj„rran land, s„ger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungom†l du icke k„nner, och vars tal du icke f”rst†r.
005:016 Deras koger „r en ”ppen grav; de „ro allasammans hj„ltar. 005:017 De skola f”rt„ra din sk”rd och ditt br”d, de skola f”rt„ra dina s”ner och d”ttrar, de skola f”rt„ra dina f†r och f„kreatur, de skola f”rt„ra dina vintr„d och fikontr„d. Dina bef„sta st„der, som du f”rlitar dig p†, dem skola de f”rst”ra med sv„rd. 005:018 Dock vill jag p† den tiden, s„ger HERREN, icke alldeles g”ra „nde p† eder.
005:019 Och om I d† fr†gen: ½Varf”r har HERREN, v†r Gud, gjort oss allt detta?½, s† skall du svara dem: ½S†som I haven ”vergivit mig och tj„nat fr„mmande gudar i edert eget land, s† skolen I nu f† tj„na fr„mlingar i ett land som icke „r edert.½

005:020 F”rkunnen detta i Jakobs hus, kung”ren det i Juda och s„gen: 005:021 H”r detta, du d†raktiga och of”rst†ndiga folk, I som haven ”gon, men icke sen, I som haven ”ron, men icke h”ren. 005:022 Skullen I icke frukta mig, s„ger HERREN, skullen I icke b„va f”r mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en ev„rdlig gr„ns, som det icke kan ”verskrida, s† att dess b”ljor, huru de „n svalla, „nd† intet f”rm†, och huru de „n brusa, likv„l icke kunna ”verskrida den? 005:023 Men detta folk har ett genstr„vigt och upproriskt hj„rta; de hava avfallit och g†tt sin v„g.
005:024 De sade icke i sina hj„rtan: ½L†tom oss frukta HERREN, v†r Gud, honom som giver regn i r„tt tid, b†de h”st och v†r, och som st„ndigt besk„r oss de best„mda sk”rdeveckorna.½

005:025 Edra missg„rningar hava nu f”rt dessa i olag, och edra synder hava f”rh†llit f”r eder detta goda.
005:026 Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga m„nniskor: de ligga i f”rs†t, likasom f†gelf„ngaren ligger p† lur, de s„tta ut giller till att f†nga m„nniskor.
005:027 S†som n„r en bur „r full av f†glar, s† „ro deras hus fulla av svek. D„rigenom hava de blivit s† stora och rika; de hava blivit feta och skinande.
005:028 F”r sina og„rningar veta de icke av n†gon gr„ns, de h†lla icke r„tten vid makt, icke den faderl”ses r„tt, till att fr„mja den; och i den fattiges sak f„lla de icke r„tt dom. 005:029 Skulle jag icke f”r s†dant hems”ka dem? s„ger HERREN. Skulle icke min sj„l h„mnas p† ett s†dant folk som detta „r? 005:030 F”rf„rliga och gruvliga ting ske i landet. 005:031 Profeterna profetera l”gn, och pr„sterna styra efter deras r†d; och mitt folk vill s† hava det. Men vad skolen I g”ra, n„r „nden p† detta kommer?
006:001 B„rgen edert gods ut ur Jerusalem, I Benjamins barn,
st”ten i basun i Tekoa,
och resen upp ett h”gt baner
ovanf”r Bet-Hackerem;
ty en olycka hotar fr†n norr,
med stor f”rst”ring.
006:002 Hon som „r s† fager och f”rklemad, dottern Sion, henne skall jag f”rg”ra.
006:003 Herdar skola komma ”ver henne med sina hjordar;
de skola sl† upp sina t„lt runt omkring henne, avbeta var och en sitt stycke.
006:004 Ja, invigen eder till strid mot henne. ½Upp, l†t oss draga †stad, medan middagsljuset varar! Ack att dagen redan lider till „nda! Ack att aftonens skuggor f”rl„ngas!
006:005 V„lan, s† l†t oss draga ditupp om natten och f”rst”ra hennes palatser.½

006:006 Ty s† s„ger HERREN Sebaot:
F„llen tr„d och kasten upp vallar emot Jerusalem.
Hon „r staden som skall hems”kas, hon som i sig har idel f”rtryck
006:007 Likasom en brunn l†ter vatten v„lla fram, s† l†ter hon ondska framv„lla.
V†ld och f”r”delse h”r man d„r,
s†r och slag
„ro best„ndigt inf”r min †syn.
006:008 L†t varna dig, Jerusalem, s† att min sj„l ej v„nder sig ifr†n dig,
s† att jag icke g”r dig till en ”demark, till ett obebott land.

006:009 S† s„ger HERREN Sebaot:
En eftersk”rd, likasom p† ett vintr„d, skall man h†lla p† kvarlevan av Israel. R„ck ut din hand †ter och †ter,
s†som n„r man plockar av druvor fr†n rankorna.

006:010 Men inf”r vem skall jag tala och betyga f”r att bliva h”rd?
Se, deras ”ron „ro oomskurna,
s† att de icke kunna h”ra.
Ja, HERRENS ord har blivit till sm„lek bland dem; de hava intet behag d„rtill.
006:011 D„rf”r „r jag uppfylld av HERRENS vrede, jag f”rm†r icke h†lla den inne.
Utgjut den ”ver barnen p† gatan
och ”ver alla de unga m„nnens samkv„m; ja, b†de man och kvinna skola drabbas d„rav, j„mv„l den gamle och den som har fyllt sina dagars m†tt. 006:012 Och deras hus skola g† ”ver i fr„mmandes „go s† ock deras †krar och deras hustrur,
ty jag vill utr„cka min hand
mot landets inbyggare, s„ger HERREN. 006:013 Ty alla, b†de sm† och stora,
s”ka d„r or„tt vinning,
och b†de profeter och pr„ster
fara allasammans med l”gn,
006:014 de taga det l„tt med helandet av mitt folks skada;
de s„ga: ½Allt st†r v„l till, allt st†r v„l till½, och dock st†r icke allt v„l till.
006:015 De skola komma p† skam, ty de ”vade styggelse. Likv„l k„nna de alls icke n†gon skam
och veta icke av n†gon blygsel.
D„rf”r skola de falla bland de andra; n„r min hems”kelse tr„ffar dem,
skola de komma p† fall, s„ger HERREN,

006:016 S† sade HERREN: ½St„llen eder vid v„garna och sen till, och fr†gen efter forntidens stigar, fr†gen vilken v„g som „r den goda v„gen, och vandren p† den, s† skolen I finna ro f”r edra sj„lar.½ Men de svarade: ½Vi vilja icke vandra p† den.½ 006:017 Och n„r jag d† satte v„ktare ”ver eder och sade: ½Akten p† basunens ljud½, svarade de: ½Vi vilja icke akta d„rp†.½

006:018 H”ren d„rf”r, I hednafolk, och m„rk, du menighet, vad som sker bland dem.
006:019 Ja h”r, du jord: Se, jag skall l†ta olycka komma ”ver detta folk, s†som en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta p† mina ord, utan f”rkasta min lag.
006:020 Vad fr†gar jag efter r”kelse, komme den ock fr†n Saba, eller efter b„sta kalmus ifr†n fj„rran land? Edra br„nnoffer t„ckas mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke. 006:021 D„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag skall l„gga st”testenar f”r detta folk; och genom dem skola b†de fader och s”ner komma p† fall, den ene borgaren skall f”rg†s med den andre.

006:022 S† s„ger HERREN:
Se, ett folk kommer
fr†n nordlandet,
ett stort folk reser sig
vid jordens yttersta „nda.
006:023 De f”ra b†ge och lans,
de „ro grymma och utan f”rbarmande. D†net av dem „r s†som havets brus,
och p† sina h„star rida de fram, rustade s†som k„mpar till strid,
mot dig, du dotter Sion.
006:024 N„r vi h”ra ryktet om dem, sjunka v†ra h„nder ned,
„ngslan griper oss,
†ngest lik en barnaf”derskas.
006:025 G† icke ut p† marken,
och vandra ej p† v„gen,
ty fienden b„r sv„rd;
skr„ck fr†n alla sidor!
006:026 Du dotter mitt folk, h”ll dig i sorgdr„kt, v„ltra dig i aska,
h”j sorgel†t likasom efter ende sonen, och h†ll bitter d”dsklagan;
ty pl”tsligt kommer f”rh„rjaren ”ver oss.

006:027 Jag har satt dig till en proberare i mitt folk — s†v„l som till ett f„ste — p† det att du m† l„ra k„nna och pr”va deras v„g. 006:028 De „ro allasammans avf„lliga och genstr„viga, de g† med f”rtal, de „ro koppar och j„rn, allasammans „ro de f”rd„rvliga m„nniskor.
006:029 Bl†sb„lgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt luttrande „r f”rg„ves, slagget bliver „nd† icke fr†nskilt. 006:030 ½Ett silver som m† kastas bort½, s† kan man kalla dem, ty HERREN har f”rkastat dem.
007:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN; han sade: 007:002 St„ll dig i porten till HERRENS hus, och predika d„r detta ord och s„g: H”ren HERRENS ord, I alla av Juda, som g†n in genom dessa portar f”r att tillbedja HERREN.
007:003 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: B„ttren edert leverne och edert v„sende, s† vill jag l†ta eder bo kvar p† denna plats. 007:004 F”rliten eder icke p† l”gnaktigt tal, n„r man s„ger: ½H„r „r HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!½ 007:005 Nej, om I b„ttren edert leverne och edert v„sende, om I d”men r„tt mellan man och man,
007:006 om I upph”ren att f”rtrycka fr„mlingen, den faderl”se och „nkan, att utgjuta oskyldigt blod p† denna plats och att f”lja efter andra gudar, eder sj„lva till olycka,
007:007 d† vill jag f”r ev„rdliga tider l†ta eder bo p† denna plats, i det land som jag har givit †t edra f„der.

007:008 Men se, I f”rliten eder p† l”gnaktigt tal, som icke kan hj„lpa. 007:009 Huru „r det? I stj„len, m”rden och beg†n „ktenskapsbrott, I sv„rjen falskt, I t„nden offereld †t Baal och f”ljen efter andra gudar, som I icke k„nnen;
007:010 sedan kommen I hit och tr„den fram inf”r mitt ansikte i detta hus, som „r uppkallat efter mitt namn, och s„gen: ½Med oss „r ingen n”d½ — f”r att d„refter fortfara med alla dessa styggelser.
007:011 H†llen I det d† f”r en r”varkula, detta hus, som „r uppkallat efter mitt namn? Ja, sannerligen, ocks† jag anser det s†, s„ger HERREN.
007:012 G†n bort till den plats i Silo, d„r jag f”rst l„t mitt namn bo, och sen huru jag har gjort med den, f”r mitt folk Israels ondskas skull.
007:013 Och eftersom I haven gjort alla dessa g„rningar, s„ger HERREN, och icke haven velat h”ra, fast„n jag titt och ofta har talat till eder, och icke haven velat svara, fast„n jag har ropat p† eder,
007:014 d„rf”r vill jag nu med detta hus, som „r uppkallat efter mitt namn, och som I f”rliten eder p†, och med denna plats, som jag har givit †t eder och edra f„der, g”ra s†som jag gjorde med Silo.
007:015 Och jag skall kasta eder bort ifr†n mitt ansikte, s†som jag har bortkastat alla edra br”der all Efraims sl„kt.

007:016 S† m† du nu icke bedja f”r detta folk eller framb„ra n†gon klagan och f”rb”n f”r dem eller l„gga dig ut f”r dem hos mig, ty jag vill icke h”ra dig.
007:017 Ser du icke vad de g”ra i Juda st„der och p† Jerusalems gator? 007:018 Barnen samla tillhopa ved, f„derna t„nda upp eld och kvinnorna kn†da deg, allt f”r att baka offerkakor †t himmelens drottning; och drickoffer utgjuta de †t andra gudar, mig till sorg. 007:019 Men „r det d† mig som de bereda sorg d„rmed, s„ger HERREN, och icke fastmer sig sj„lva, s† att de komma p† skam? 007:020 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, min vrede och f”rt”rnelse skall utgjuta sig ”ver denna plats, ”ver b†de m„nniskor och djur, ”ver b†de tr„den p† marken och frukten p† jorden; och den skall brinna och icke bliva utsl„ckt.

007:021 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: L„ggen edra br„nnoffer tillhopa med edra slaktoffer och „ten s† k”tt. 007:022 Ty p† den tid d† jag f”rde edra f„der ut ur Egyptens land gav jag dem icke n†gon befallning eller n†got bud ang†ende br„nnoffer och slaktoffer;
007:023 utan detta var det bud jag gav dem: ½H”ren min r”st, s† vill jag vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt p† den v„g som jag bjuder eder, p† det att det m† g† eder v„l.½ 007:024 Men de ville icke h”ra eller b”ja sitt ”ra till mig, utan vandrade efter sina egna r†dslag, i sina onda hj„rtans h†rdhet, och veko tillbaka i st„llet f”r att g† fram†t. 007:025 Allt ifr†n den dag d† edra f„der drogo ut ur Egyptens land „nda till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, s„nt till eder alla mina tj„nare profeterna.
007:026 Men man ville icke h”ra mig eller b”ja sitt ”ra till mig; de voro h†rdnackade och gjorde „nnu mer ont „n deras f„der. 007:027 Och om du „n s„ger dem allt detta, s† skola de dock icke h”ra dig; och om du „n ropar till dem, s† skola de dock icke svara dig.
007:028 S„g d„rf”r till dem: ½Detta „r det folk som icke vill h”ra HERRENS, sin Guds, r”st eller taga emot tuktan. Sanningen „r f”rsvunnen och utrotad ur deras mun.½

007:029 Sk„r av dig ditt huvudh†r och kasta det bort, och st„m upp en klagos†ng p† h”jderna. Ty HERREN har f”rkastat och f”rskjutit detta sl„kte, som har uppv„ckt hans vrede. 007:030 Juda barn hava ju gjort vad ont „r i mina ”gon, s„ger HERREN; de hava satt upp sina styggelser i det hus som „r uppkallat efter mitt namn, och de hava s† orenat det.
007:031 Och Tofeth”jderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, f”r att d„r uppbr„nna sina s”ner och d”ttrar i eld, fast„n jag aldrig har bjudit eller ens t„nkt mig n†got s†dant. 007:032 Se, d„rf”r skola dagar komma, s„ger HERREN, d† man icke mer skall s„ga ½Tofet½ eller ½Hinnoms sons dal½, utan ½Dr†pdalen½, och d† man skall begrava i Tofet, d„rf”r att ingen annan plats finnes.
007:033 Ja, detta folks d”da kroppar skola bliva mat †t himmelens f†glar och markens djur, och ingen skall skr„mma bort dem. 007:034 Och i Juda st„der och p† Jerusalems gator skall jag g”ra slut p† fr”jderop och gl„djerop, p† rop f”r brudgum och rop f”r brud, ty landet skall bliva ”delagt.
008:001 p† den tiden, s„ger HERREN, skall man kasta Juda konungars och furstars ben, och pr„sternas och profeternas ben, och Jerusalems inv†nares ben ut ur deras gravar
008:002 och kringstr” dem inf”r solen och m†nen och himmelens hela h„rskara, som de hava „lskat, tj„nat och efterf”ljt, s”kt och tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava dem, utan de skola bliva g”dsel p† marken. 008:003 Och alla kvarblivna, de som l„mnas kvar av detta onda sl„kte, skola hellre vilja d” „n leva, vilka „n de orter m† vara, dit dessa kvarl„mnade bliva f”rdrivna av mig, s„ger HERREN Sebaot.

008:004 Du skall ock s„ga till dem: S† s„ger HERREN:

Om n†gon faller, st†r han ju upp igen; om n†gon g†r bort, v„nder han ju tillbaka. 008:005 Varf”r g†r det d† bort
i best„ndig avf„llighet,
detta folk i Jerusalem?
Varf”r h†lla de fast vid sitt svek och vilja icke v„nda tillbaka?
008:006 Jag har givit akt och h”rt huru de tala vad or„tt „r;
ingen enda finnes,
som †ngrar sin ondska,
ingen s„ger: ½Vad har jag gjort!½ Alla l”pa de bort, lika h„star
som rusa †stad i striden.
008:007 Till och med h„gern under himmelen k„nner ju sin best„mda tid,
och turturduvan, svalan och tranan taga i akt tiden f”r sin †terkomst;
mitt folk d„remot
k„nner ej HERRENS r„tter.
008:008 Huru kunnen I d† s„ga: ½Vi „ro visa och hava HERRENS lag ibland oss½?
Icke s†, de skriftl„rdes l”gnpenna har f”rvandlat den i l”gn.
008:009 S†dana visa skola komma p† skam, komma till korta och bliva sn„rjda.
De hava ju f”rkastat HERRENS ord, vari „ro de d† visa?
008:010 S† skall jag nu giva deras hustrur †t andra och deras †krar †t er”vrare
Ty alla, b†de sm† och stora,
s”ka or„tt vinning;
b†de profeter och pr„ster
fara allasammans med l”gn,
008:011 de taga det l„tt med helandet av dottern mitt folks skada;
de s„ga: ½Allt st†r v„l till, allt st†r v„l till½, och dock st†r icke allt v„l
008:012 De skola komma p† skam, ”vade styggelse. Likv„l k„nna de alls icke skam
och veta icke av att blygas.
D„rf”r skola de falla bland de andra; n„r hems”kelsen tr„ffar dem,
skola de komma p† fall, s„ger HERREN.

008:013 Jag skall bortrycka och f”rg”ra dem, s„ger HERREN. Inga druvor v„xa p† vintr„den,
och inga fikon p† fikontr„den,
utan till och med l”ven „ro vissnade: De bud jag gav dem ”vertr„da de.

008:014 Varf”r sitta vi h„r stilla?
F”rsamlen eder och l†t oss fly
in i de bef„sta st„derna
och f”rg†s d„r;
ty HERREN, v†r Gud, vill f”rg”ra oss, han giver oss gift att dricka
d„rf”r att vi syndade mot HERREN. 008:015 V bida efter frid,
men intet gott kommer,
efter en tid d† vi skulle bliva helade, men se, f”rskr„ckelse kommer.
008:016 Fr†n Dan h”r man
frustandet av hans h„star;
f”r hans hingstars gn„ggande
b„var hela landet.
De komma och f”rt„ra
landet med allt vad d„ri „r,
staden med dem som bo d„ri.
008:017 Ty se, jag s„nder emot eder ormar, basilisker,
mot vilka ingen besv„rjelse hj„lper, och de skola stinga eder,
s„ger HERREN.

008:018 Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg? Mitt hj„rta „r sjukt i mig.
008:019 H”r, dottern mitt folk ropar i fj„rran land:
½Finnes d† icke HERREN i Sion?
Žr dennes konung icke mer d„r?½
Ja, varf”r hava de f”rt”rnat mig med sina bel„ten, med sina fr„mmande avgudar?
008:020 Sk”rdetiden „r f”rbi,
sommaren „r till „nda,
och ingen fr„lsning har kommit oss till del. 008:021 Jag „r f”rkrossad,
d„rf”r att dottern mitt folk s† krossas, jag g†r s”rjande,
h„pnad har gripit mig.
008:022 Finnes d† ingen balsam i Gilead, finnes ingen l„kare d„r?
Eller varf”r bliver dottern mitt folk icke helad fr†n sina s†r?
009:001 Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ”gon en t†rek„lla,
s† att jag kunde gr†ta dag och natt ”ver de slagna hos dottern mitt folk!
009:002 Ack att jag hade
ett h„rb„rge i ”knen,
s† att jag kunde ”vergiva mitt folk och draga bort ifr†n dem!
Ty de „ro allasammans „ktenskapsbrytare, en f”rsamling av trol”sa.
009:003 Sin tungas b†ge sp„nna de
till att avskjuta l”gner,
och till sanning bruka de icke
sin makt i landet.
Nej, de g† fr†n og„rning till og„rning, men mig vilja de ej veta av, s„ger HERREN. 009:004 Var och en tage sig till vara f”r sin v„n, och ingen f”rlite sig p† n†gon sin broder; ty den ene brodern g”r allt f”r att bedraga den andre, och den ene v„nnen g†r omkring och f”rtalar den andre. 009:005 Var och en handlar svikligt mot sin v„n, och ingen talar vad sant „r;
de ”va sina tungor i att tala l”gn de arbeta sig tr”tta med att g”ra illa. 009:006 Du bor mitt ibland falskhet;
i sin falskhet vilja de ej veta av mig, s„ger HERREN.

009:007 D„rf”r s„ger HERREN Sebaot s†. Se, jag m†ste luttra och pr”va dem;
ty vad annat kan jag g”ra,
d† nu dottern mitt folk „r s†dan? 009:008 Deras tunga „r en m”rdande pil; vad den talar „r svek.
Med munnen tala de v„nligt till sin n„sta, men i hj„rtat l„gga de f”rs†t f”r honom. 009:009 Skulle jag icke f”r s†dant hems”ka dem? s„ger HERREN. Skulle icke min sj„l h„mnas
p† ett s†dant folk som detta „r?

009:010 ™ver bergen vill jag gr†ta och sjunga sorges†ng; jag vill h”ja klagos†ng ”ver betesmarkerna i ”knen. Ty de „ro f”rbr„nda, s† att ingen g†r d„r fram och inga l„ten av boskap d„r h”ras;
b†de himmelens f†glar och fyrfotadjuren hava flytt och „ro borta.
009:011 Jag skall g”ra Jerusalem till en stenhop, till en boning f”r schakaler,
och Juda st„der till en ”demark, d„r ingen bor.

009:012 Vem „r en vis man, s† att han f”rst†r detta? Och till vem har HERRENS mun talat, s† att han kan f”rklara detta: varf”r landet har blivit s† f”rd„rvat, f”rbr„nt s†som en ”ken, d„r ingen g†r fram?
009:013 Och HERREN svarade: Jo, d„rf”r att de hava ”vergivit min lag, den som jag f”relade dem, och icke hava h”rt min r”st och vandrat efter den
009:014 utan vandrat efter sina egna hj„rtans h†rdhet och efterf”ljt Baalerna, s†som deras fader l„rde dem.
009:015 D„rf”r s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s†: Se, jag skall giva detta folk mal”rt att „ta och gift att dricka. 009:016 Och jag skall f”rstr” dem bland folk som varken de eller deras f„der hava k„nt, och skall s„nda sv„rdet efter dem, till dess att jag har gjort „nde p† dem.

009:017 S† s„ger HERREN Sebaot:
Given akt; tillkallen gr†terskor, f”r att de m† komma,
och s„nden efter f”rfarna kvinnor, och l†ten dem komma.
009:018 L†ten dem med hast st„mma upp sorges†ng ”ver oss,
s† att v†ra ”gon flyta i t†rar
och vatten str”mmar fr†n v†ra ”gonlock. 009:019 Ty sorges†ng h”res ljuda fr†n Sion: Huru har ej f”rst”relse drabbat oss! Vi hava kommit illa p† skam, vi m†ste ju ”vergiva landet, ty v†ra boningar hava de slagit ned.

009:020 Ja, h”ren, I kvinnor,
HERRENS ord,
och edert ”ra fatte
hans muns tal.
L„ren edra d”ttrar sorges†ng;
ja, l„ren varandra klagos†ng.
009:021 Ty d”den stiger in genom vara f”nster, han kommer in i v†ra palats;
han utrotar barnen fr†n gatan
och ynglingarna fr†n torgen.
009:022 Ja, tala: S† s„ger HERREN: Och m„nniskornas d”da kroppar ligga
s†som g”dsel p† marken
och s†som k„rvar efter sk”rdemannen, vilka ingen samlar upp.

009:023 S† s„ger HERREN:
Den vise ber”mme sig icke av sin vishet, den starke ber”mme sig icke av sin styrka, den rike ber”mme sig icke av sin rikedom. 009:024 Nej, den som vill ber”mma sig, han ber”mme sig d„rav att han har f”rst†nd till att k„nna mig: att jag „r HERREN, som g”r n†d,
r„tt och r„ttf„rdighet p† jorden. Ty till s†dana har jag behag, s„ger HERREN.

009:025 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† jag skall hems”ka alla omskurna som dock „ro oomskurna:
009:026 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ”kenbor med kantklippt h†r. Ty hednafolken „ro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hj„rta.
010:001 H”ren det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. S† s„ger HERREN:

010:002 I skolen icke v„nja eder vid hedningarnas s„tt och icke f”rf„ras f”r himmelens tecken, d„rf”r att hedningarna f”rf„ras f”r dem. 010:003 Ty vad folken predika „r f†f„ngliga avgudar. Se, av ett stycke tr„ fr†n skogen hugger man ut dem, och konstn„rens h„nder tillyxa dem;
010:004 med silver och guld pryder man dem och f„ster dem med spikar och hammare, f”r att de icke skola falla omkull.
010:005 Lika f†gelskr„mmor p† ett gurkf„lt st† de d„r och kunna ej tala;
man m†ste b„ra dem,
ty de kunna ej g†.
Frukten d† icke f”r dem,
ty de kunna ej g”ra n†got ont;
och att g”ra n†got gott,
det f”rm† de ej heller.

010:006 Men dig, HERRE,
„r ingen lik;
du „r stor,
ditt namn „r stort i makt.
010:007 Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung?
S†dant tillkommer ju dig.
Ty bland folkens alla vise
och i alla deras riken
finnes ingen som „r dig lik.

010:008 Nej, allasammans „ro de of”rnuftiga och d†rar. Avgudadyrkan „r att dyrka tr„,
010:009 silverpl†t, h„mtad fr†n Tarsis, guld, f”rt ifr†n Ufas,
arbetat av en konstn„r, av en guldsmeds h„nder. I bl†tt och r”tt purpurtyg st† de kl„dda, allasammans blott verk av konstf”rfarna m„n. 010:010 Men HERREN „r en sann Gud,
han „r en levande Gud
och en evig konung;
f”r hans f”rt”rnelse b„var jorden, och folken kunna icke uth„rda hans vrede.

010:011 S† skolen I s„ga till dem:
De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas fr†n jorden och ej f† finnas under himmelen. 010:012 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt f”rst†nd har han utsp„nt himmelen. 010:013 N„r han vill l†ta h”ra sin r”st, d† brusa himmelens vatten,
d† l†ter han regnskyar stiga upp fr†n jordens „nda; han l†ter ljungeldar komma med regn
och f”r vinden ut ur dess f”rvaringsrum. 010:014 S†som d†rar st† d† alla m„nniskor d„r och begripa intet; guldsmederna komma d† alla p† skam med sina bel„ten, ty deras gjutna bel„ten „ro l”gn,
och ingen ande „r i dem.
010:015 De „ro f†f„nglighet, en tillverkning att le †t; n„r hems”kelsen kommer ”ver dem, m†ste de f”rg†s. 010:016 Men s†dan „r icke han som „r Jakobs del; nej, det „r han som har skapat allt,
och Israel „r hans arvedels stam. HERREN Sebaot „r hans namn.

010:017 Samlen edert gods och f”ren det bort ur landet, I som sitten under bel„gring.
010:018 Ty s† s„ger HERREN:
Se, denna g†ng skall jag slunga bort landets inbyggare;
jag skall bereda dem †ngest,
s† att de f”rnimma det.

010:019 Ve mig, jag „r s”nderkrossad! Ol„kligt „r mitt s†r.
Men jag s„ger: Ja, detta „r min pl†ga, jag m†ste b„ra den!
010:020 Mitt t„lt „r f”rst”rt,
och mina t„ltstreck „ro alla avslitna. Mina barn „ro borta,
de finnas icke mer;
ingen „r kvar, som kan sl† upp mitt t„lt och s„tta upp mina t„ltdukar.
010:021 Ty herdarna voro of”rnuftiga, de fr†gade icke efter HERREN;
d„rf”r hade de ingen framg†ng,
och hela deras hjord blev f”rskingrad.

010:022 Lyssna, n†got h”res!
Se, det nalkas!
Ett stort d†n kommer
fr†n nordlandet
f”r att g”ra Juda st„der
till en ”demark,
till en boning f”r schakaler.

010:023 Jag vet det, HERRE:
m„nniskans v„g beror ej av henne, det st†r icke i vandrarens makt
att r„tt styra sina steg.
010:024 S† tukta mig, HERRE
likv„l med m†tta;
icke i din vrede,
p† det att du ej m† g”ra mig till intet. 010:025 Utgjut din f”rt”rnelse ”ver hedningarna, som icke k„nna dig,
och ”ver de sl„kter
som ej †kalla ditt namn.
ty de hava upp„tit Jakob,
ja, upp„tit och gjort „nde p† honom, och hans boning hava de f”r”tt.
011:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN; han sade: 011:002 ½H”ren detta f”rbunds ord, och talen till Juda m„n och till Jerusalems inv†nare;
011:003 s„g till dem: S† s„ger HERREN, Israels Gud: F”rbannad vare den man som icke h”r detta f”rbunds ord,
011:004 det som jag bj”d edra fader p† den tid d† jag f”rde dem ut ur Egyptens land, den sm„ltugnen, i det jag sade: H”ren min r”st och g”ren detta, alldeles s†som jag bjuder eder, s† skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud, 011:005 p† det att jag m† h†lla den ed som jag har svurit edra f„der: att giva dem ett land som flyter av mj”lk och honung, s†som ock nu har skett.½ Och jag svarade och sade: ½Ja, amen, HERRE.½

011:006 Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda st„der och p† gatorna i Jerusalem och s„g: H”ren detta f”rbunds ord och g”ren efter dem.
011:007 Ty b†de p† den dag d† jag f”rde edra f„der ut ur Egyptens land och sedan „nda till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: ½H”ren min r”st½; 011:008 men de ville icke h”ra eller b”ja sitt ”ra d„rtill, utan vandrade var och en i sitt onda hj„rtas h†rdhet. D„rf”r l„t jag ock komma ”ver dem allt vad jag hade sagt i det f”rbund som jag bj”d dem h†lla, men som de dock icke h”llo.

011:009 Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda m„n och Jerusalems inv†nare hava sammansvurit sig.
011:010 De hava v„nt tillbaka till sina f”rf„ders missg„rningar, deras som icke ville h”ra mina ord. Sj„lva hava de s† f”ljt efter andra gudar och tj„nat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det f”rbund som jag sl”t med deras f„der. 011:011 D„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag skall l†ta en olycka komma ”ver dem, som de icke skola kunna undkomma; och n„r de d† ropa till mig, skall jag icke h”ra dem.
011:012 Och om s† Juda st„der och Jerusalems inv†nare g† bort och ropa till de gudar †t vilka de pl„ga t„nda offereld, s† skola dessa alls icke kunna fr„lsa dem i deras olyckas tid. 011:013 Ty s† m†nga som dina st„der „ro, s† m†nga hava dina gudar blivit, du Juda; och s† m†nga som gatorna „ro i Jerusalem, s† m†nga altaren haven I satt upp †t sk„ndlighetsguden: altaren till att t„nda offereld †t Baal.

011:014 S† m† du nu icke bedja f”r detta folk eller framb„ra n†gon klagan och f”rb”n f”r dem; ty jag vill icke h”ra, n„r de ropa till mig f”r sin olyckas skull.

011:015 Vad har min „lskade att g”ra i mitt hus, d† hon, ja, hela hopen, ”var s†dan sk„ndlighet? Kan heligt k”tt komma s†som offer fr†n dig? N„r du f†r bedriva din ondska, d† fr”jdar du dig ju. 011:016 ½Ett gr”nskande olivtr„d, prytt med sk”na frukter½, s† kallade HERREN dig; men nu har han med stort och v„ldigt d†n t„nt upp en eld omkring det tr„det, s† att dess grenar f”rd„rvas. 011:017 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka ”ver dig, f”r den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att f”rt”rna mig, i det att de hava t„nt offereld †t Baal.

011:018 HERREN kungjorde det f”r mig, s† att jag fick veta det; ja, du l„t mig se vad de f”rehade.
011:019 Sj„lv var jag s†som ett menl”st lamm som f”res bort till att slaktas;
jag visste ej att de f”rehade anslag mot mig: ½L†t oss f”rd„rva tr„det med dess frukt, l†t oss utrota honom ur de levandes land, s† att man icke mer kommer ih†g hans namn.½ 011:020 Men HERREN Sebaot „r en r„ttf„rdig domare, som pr”var njurar och hj„rta.
S† l†t mig d† f† se din h„mnd p† dem, ty f”r dig har jag lagt fram min sak.

011:021 D„rf”r s„ger HERREN s† om Anatots m„n, dem som st† efter ditt liv och s„ga: ½Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill d” f”r v†r hand½
011:022 ja, d„rf”r s„ger HERREN Sebaot s†: Se, jag skall hems”ka dem; deras unga m„n skola d” genom sv„rd, deras s”ner och d”ttrar skola d” genom hunger.
011:023 Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall l†ta olycka drabba Anatots m„n, n„r deras hems”kelses †r kommer. 012:001 HERRE, om jag vill g† till r„tta med dig, s† beh†ller du dock r„tten.
Likv„l m†ste jag tala med dig om vad r„tt „r. Varf”r g†r det de ogudaktiga s† v„l?
Varf”r hava alla trol”sa s† god lycka? 012:002 Du planterar dem, och de sl† rot; de v„xa och b„ra frukt.
N„ra „r du i deras mun,