The Bible, in Swedish, both Testaments (page 17)

026:021 Laedans barn, n„mligen gersoniternas barn av Laedans sl„kt, huvudmannen f”r gersoniten Laedans familj, jehieliterna, 026:022 det „r jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hade uppsikten ”ver skatterna i HERRENS hus. 026:023 Vad ang†r amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ossieliterna,
026:024 s† var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, ”veruppsyningsman ”ver skatterna.
026:025 Och hans br”der av Eliesers sl„kt voro dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Selomot.
026:026 Denne Selomot och hans br”der hade uppsikten ”ver alla f”rr†d som utgjordes av vad som hade blivit helgat †t HERREN av konung David, s† ock av huvudm„nnen f”r familjerna, „vensom av ”ver- och underh”vitsm„nnen och av h„rh”vitsm„nnen. 026:027 Fr†n krigen och av bytet hade de helgat detta f”r att h†lla HERRENS hus vid makt;
026:028 likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis’ son, och Abner, Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat — korteligen, var och en som helgade n†got l„mnade det under Selomits och hans br”ders v†rd.

026:029 Av jishariterna togos Kenanja och hans s”ner till de v„rldsliga sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsm„n och domare. 026:030 Av hebroniterna togos Hasabja och hans br”der, dugliga m„n, ett tusen sju hundra, till „mbetsf”rvaltningen i Israel p† andra sidan Jordan, p† v„stra sidan, till alla slags sysslor †t HERREN och till konungens tj„nst.
026:031 F”r hebroniterna var Jeria huvudman, f”r hebroniterna efter deras „ttf”ljd och familjer. (I Davids fyrtionde regerings†r anst„lldes unders”kning r”rande dem; och bland dem funnos d† dugande m„n i Jaeser i Gilead.)
026:032 Hans br”der, dugliga m„n, vore tv† tusen sju hundra, huvudm„n f”r familjer. Dem satte konung David ”ver rubeniterna, gaditerna och ena h„lften av Manasse stam, f”r att ombes”rja alla Guds och konungens angel„genheter.
027:001 Och detta „r f”rteckningen p† Israels barn, efter deras antal med huvudm„nnen f”r deras familjer och med ”ver- och underh”vitsm„nnen och med deras tillsyningsm„n vilka tj„nade konungen i allt som r”rde krigsfolkets avdelningar, vilka avdelningar kommo och avgingo skiftevis f”r var och en av †rets alla m†nader, var avdelning tjugufyra tusen man stark.

027:002 ™ver den f”rsta avdelningen, den som tj„nstgjorde under f”rsta m†naden, hade Jasobeam, Sabdiels son, bef„let. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
027:003 Han h”rde till Peres’ barn och var huvudanf”rare f”r alla h„rh”vitsm„n som tj„nstgjorde under f”rsta m†naden. 027:004 ™ver den andra m†nadens avdelning hade ahoaiten Dodai bef„let, det var hans avdelning; d„r var ock fursten Miklot. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
027:005 Den tredje h„rh”vitsmannen, den som tj„nstgjorde under tredje m†naden, var Benaja, pr„sten Jojadas son, s†som huvudanf”rare. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. 027:006 Denne Benaja var en hj„lte bland de trettio och hade bef„let ”ver de trettio. Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad. 027:007 Den fj„rde, den som tj„nstgjorde under fj„rde m†naden, var Asael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen
027:008 Den femte, den som tj„nstgjorde under femte m†naden, var h”vitsmannen Samhut, jisraiten. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
027:009 Den sj„tte, den som tj„nstgjorde under sj„tte m†naden, var tekoaiten Ira, Ickes’ son. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
027:010 Den sjunde, den som tj„nstgjorde under sjunde m†naden, var peloniten Heles, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
027:011 Den †ttonde, den som tj„nstgjorde under †ttonde m†naden, var husatiten Sibbekai, som h”rde till seraiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
027:012 Den nionde, den som tj„nstgjorde under nionde m†naden, var anatotiten Abieser, som h”rde till benjaminiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
027:013 Den tionde, den som tj„nstgjorde under tionde m†naden, var netofatiten Maherai, som h”rde till seraiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
027:014 Den elfte, den som tj„nstgjorde under elfte m†naden, var pirgatoniten Benaja, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
027:015 Den tolfte, den som tj„nstgjorde under tolfte m†naden, var netofatiten Heldai, som h”rde till Otniels sl„kt. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.

027:016 Och Israels stamh”vdingar voro dessa: furste f”r rubeniterna var Elieser, Sikris son; f”r simeoniterna Sefatja, Maakas son; 027:017 f”r Levi Hasabja, Kemuels son; f”r Arons sl„kt Sadok; 027:018 f”r Juda Elihu, en av Davids br”der; f”r Isaskar Omri, Mikaels son;
027:019 f”r Sebulon Jismaja, Obadjas son; f”r Naftali Jerimot, Asriels son;
027:020 f”r Efraims barn Hosea, Asasjas son; f”r ena h„lften av Manasse stam Joel, Pedajas son;
027:021 f”r andra h„lften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son; f”r Benjamin Jaasiel, Abners son;
027:022 f”r Dan Asarel, Jerohams son. Dessa voro Israels stamh”vdingar.

027:023 Men David tog i f”rteckningen icke upp dem som voro under tjugu †r, ty HERREN hade lovat att han ville f”r”ka Israel s†som stj„rnorna p† himmelen.
027:024 Joab, Serujas son, begynte r„kningen, men fullbordade den icke, ty genom den kom f”rt”rnelse ”ver Israel; och antalet togs icke upp i n†gon f”rteckning i konung Davids kr”nika.

027:025 Uppsikten ”ver konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; ”ver f”rr†den p† f„lten, i st„derna och byarna och f„stningstornen Jonatan, Ussias son;
027:026 ”ver dem som arbetade p† f„ltet med jordbruket Esri, Kelubs son; 027:027 ”ver ving†rdarna ramatiten Simei; ”ver de vinf”rr†d som man hade samlat i ving†rdarna sifmiten Sabdi;
027:028 ”ver olivplanteringarna och mullb„rsfikontr„den i L†glandet gaderiten Baal-Hanan; ”ver oljef”rr†den Joas. 027:029 ™ver de f„kreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och ”ver f„kreaturen i dalarna Safat, Adlais son; 027:030 ”ver kamelerna ismaeliten Obil; ”ver †sninnorna meronotiten Jedeja;
027:031 ”ver sm†boskapen hagariten Jasis. Alla dessa voro uppsyningsm„n ”ver konung Davids „godelar.
027:032 Men Jonatan, Davids farbroder, var r†dgivare; han var en f”rst†ndig och skriftl„rd man. Jehiel, Hakmonis son, var anst„lld hos konungens s”ner.
027:033 Ahitofel var konungens r†dgivare, och arkiten Husai var konungens v„n.
027:034 Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Och Joab var konungens h„rh”vitsman.

028:001 Och David f”rsamlade till Jerusalem alla Israels h”vdingar, stamh”vdingarna och h„ravdelningarnas h”vitsm„n, dem som voro i konungens tj„nst, och ”ver- och underh”vitsm„nnen och uppsyningsm„nnen ”ver alla konungens och hans s”ners „godelar och boskap, s† ock hovm„nnen och hj„ltarna och alla tappra stridsm„n.
028:002 Och konung David stod upp fr†n sin plats och sade: ½H”ren mig, mina br”der och mitt folk. Jag hade sj„lv i sinnet att bygga ett hus till vilostad f”r HERRENS f”rbundsark och f”r v†r Guds fotapall, och jag hade skaffat f”rr†d till byggnadsverket. 028:003 Men Gud sade till mig: ‘Du skall icke bygga ett hus †t mitt namn, ty du „r en krigsman och har utgjutit blod.’ 028:004 Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus till att vara konung ”ver Israel ev„rdligen. Ty Juda utvalde han till furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faders s”ner hade han behag till mig, s† att han gjorde mig till konung ”ver hela Israel.
028:005 Och bland alla mina s”ner — ty HERREN har givit mig m†nga s”ner — utvalde han min son Salomo till att sitta p† HERRENS konungatron och h„rska ”ver Israel.
028:006 Och han sade till mig: ‘Din son Salomo „r den som skall bygga mitt hus och mina f”rg†rdar; ty honom har jag utvalt till min son, och jag skall vara hans fader.
028:007 Och jag skall bef„sta hans konungamakt f”r evigt, om han „r st†ndaktig i att g”ra efter mina bud och r„tter, s†som han nu g”r.’
028:008 Och nu s„ger jag inf”r hela Israel, HERRENS f”rsamling, och inf”r v†r Gud, som h”r det: H†llen och akten p† alla HERRENS, eder Guds, bud, s† att I f†n besitta det goda landet och l„mna det s†som arv †t edra barn efter eder till ev„rdlig tid. 028:009 Och du, min son Salomo, m† l„ra k„nna din faders Gud och tj„na honom med h„ngivet hj„rta och med villig sj„l; ty HERREN rannsakar alla hj„rtan och f”rst†r alla upps†t och tankar. Om du s”ker honom, s† l†ter han sig finnas av dig, men om du ”vergiver honom, d† f”rkastar han dig evinnerligen. 028:010 S† se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till helgedomen. Var frimodig och g† till verket.½

028:011 Och David gav †t sin son Salomo en m”nsterbild av f”rhuset och tempelbyggnaderna, och av f”rr†dskamrarna, de ”vre salarna och de inre rummen, och av n†dastolens boning; 028:012 vidare en m”nsterbild av allt som han hade t„nkt ut i sitt sinne r”rande f”rg†rdarna till HERRENS hus, och r”rande alla kamrarna runt omkring f”r Guds hus’ skatter och f”r de f”rr†d som utgjordes av vad som hade blivit helgat †t HERREN; 028:013 vidare f”reskrifter r”rande pr„sternas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle f”rekomma vid tj„nstg”ringen i HERRENS hus, och r”rande alla k„rl som skulle anv„ndas vid tj„nstg”ringen i HERRENS hus, 028:014 och r”rande guldet, med uppgift p† den vikt i guld, som kom p† vart s„rskilt k„rl till tj„nstg”ringen, och r”rande alla k„rl av silver, med uppgift p† den vikt som kom p† vart s„rskilt k„rl till tj„nstg”ringen.
028:015 Och han angav vikten p† de gyllene ljusstakarna med tillh”rande lampor av guld, med uppgift p† vikten i var s„rskild ljusstake med dess lampor, s† ock r”rande silverljusstakarna, med uppgift p† vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefter beskaffenheten av den tj„nstf”rr„ttning vid vilken ljusstaken skulle anv„ndas;
028:016 likaledes r”rande vikten p† guldet till sk†debr”dsborden, vart bord f”r sig, och r”rande silvret till silverborden. 028:017 Och han gav honom f”reskrifter r”rande gafflarna och sk†larna och kannorna av rent guld, och r”rande de gyllene b„garna, med uppgift p† vikten i var s„rskild b„gare, och r”rande silverb„garna, med uppgift p† vikten i var s„rskild b„gare; 028:018 likas† r”rande r”kelsealtaret av rent guld, med uppgift p† vikten; s† ock en m”nsterbild av vagnen, de gyllene keruberna, som skulle breda ut sina vingar och ”vert„cka HERRENS f”rbundsark.
028:019 ½Om alltsammans½, sade han, ½har HERREN undervisat mig genom en skrift av sin hand, om allt som skall utf”ras enligt m”nsterbilden.½

028:020 Och David sade till sin son Salomo: ½Var frimodig och of”rf„rad och g† till verket; frukta icke och var icke f”rsagd. Ty HERREN Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall icke l„mna dig och icke ”vergiva dig, till dess att allt som skall utf”ras f”r tj„nstg”ringen i HERRENS hus har blivit fullbordat. 028:021 Och se, h„r „ro pr„sternas och leviternas avdelningar, som skola f”rr„tta allt slags tj„nst i Guds hus. Och till allt som skall utf”ras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat med vishet till allt slags arbete; d„rj„mte „ro h”vdingarna och allt folket redo till allt vad du befaller.½

029:001 Och konung David sade till hela f”rsamlingen: ½Min son Salomo den ende som Gud har utvalt, „r ung och sp„d, och arbetet „r stort, ty denna borg „r icke avsedd f”r en m„nniska, utan f”r HERREN Gud.
029:002 D„rf”r har jag, s† vitt jag har f”rm†tt, f”r min Guds hus anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, j„rn till det som skall vara av j„rn, och tr„ till det som skall vara av tr„, dessutom onyxstenar och andra infattningsstenar, svartgl„nsande och brokiga stenar, korteligen, alla slags dyrbara stenar, s† ock marmor i myckenhet.
029:003 Och d„rj„mte, eftersom jag har min Guds hus k„rt, giver jag nu vad jag sj„lv „ger i guld och silver till min Guds hus, ut”ver allt vad jag f”rut har anskaffat f”r det heliga huset: 029:004 tre tusen talenter guld, guld fr†n Ofir, och sju tusen talenter renat silver till att d„rmed ”verdraga byggnadernas v„ggar, 029:005 till att g”ra av guld vad som skall vara av guld, och till att g”ra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utf”res av konstn„rer. Vill d† n†gon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med g†vor †t HERREN?½

029:006 D† kommo frivilligt familjeh”vdingarna och Israels stamh”vdingar, s† ock ”ver- och underh”vitsm„nnen och tillika uppsyningsm„nnen ”ver konungens arbeten, 029:007 och de g†vo till arbetet p† Guds hus fem tusen talenter guld, tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen talenter koppar och ett hundra tusen talenter j„rn. 029:008 Och var och en som hade „dla stenar i sin „go gav dem till skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels v†rd. 029:009 D† gladde sig folket ”ver deras frivilliga g†vor, ty av h„ngivet hj„rta buro de fram sina frivilliga g†vor †t HERREN; konung David gladde sig ock h”geligen.

029:010 Och David lovade HERREN inf”r hela f”rsamlingen; David sade: ½Lovad vare du, HERRE, v†r fader Israels Gud, fr†n evighet till evighet!
029:011 Dig, HERRE, tillh”r storhet och makt och h„rlighet och glans och majest„t, ja, allt vad i himmelen och p† jorden „r. Ditt, o HERRE, „r riket, och du har upph”jt dig till ett huvud ”ver allt.
029:012 Rikedom och „ra komma fr†n dig, du r†der ”ver allt, och i din hand „r kraft och makt; det st†r i din hand att g”ra vad som helst stort och starkt.
029:013 S† tacka vi dig nu, v†r Gud, och lova ditt h„rliga namn. 029:014 Ty vad „r v„l jag, och vad „r mitt folk, att vi sj„lva skulle f”rm† att giva s†dana frivilliga g†vor? Nej, fr†n dig kommer allt, och ur din hand hava vi givit det †t dig. 029:015 Ty vi „ro fr„mlingar hos dig och g„ster s†som alla v†ra f„der; s†som en skugga „ro v†ra dagar p† jorden, och intet „r h„r att lita p†.
029:016 HERRE, v†r Gud, alla dessa h†vor som vi hava anskaffat f”r att bygga dig ett hus †t ditt heliga namn — fr†n din hand hava de kommit, och ditt „r alltsammans.
029:017 Och jag vet, min Gud, att du pr”var hj„rtat och har behag till vad r„tt „r. Med r„ttsinnigt hj„rta har jag burit fram alla dessa frivilliga g†vor; och nu har jag ock sett med gl„dje huru ditt folk, som st†r har, har burit fram †t dig sina frivilliga g†vor.
029:018 HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, v†ra f„ders, Gud, l†t evinnerligen ditt folks hj„rtas h†g och tankar vara redo till s†dant, och v„nd deras hj„rtan till dig. 029:019 Och giv min son Salomo ett h„ngivet hj„rta, s† att han h†ller dina bud, dina vittnesb”rd och dina stadgar, och utf”r allt detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat f”rr†d.½

029:020 D„refter sade David till hela f”rsamlingen: ½Loven HERREN, eder Gud.½ D† lovade hela f”rsamlingen HERREN, sina f„ders Gud, och de bugade sig och f”llo ned f”r HERREN och f”r konungen. 029:021 Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer †t HERREN och offrade br„nnoffer †t HERREN: tusen tjurar, tusen v„durar och tusen lamm med tillh”rande drickoffer, d„rtill slaktoffer i myckenhet f”r hela Israel.
029:022 Och de †to och drucko inf”r HERRENS ansikte p† den dagen med stor gl„dje. Och de gjorde f”r andra g†ngen Salomo, Davids son, till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok till pr„st.
029:023 Och s† satt Salomo p† HERRENS tron s†som konung efter sin fader David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom. 029:024 Och alla h”vdingarna och hj„ltarna och d„rj„mte alla konung Davids s”ner underkastade sig konung Salomo. 029:025 Och HERREN gjorde Salomo ”verm†ttan stor inf”r hela Israel, och l„t hans konungsliga h„rlighet bliva st”rre „n n†gons som f”re honom hade varit konung ”ver Israel.

029:026 Men David, Isais son, hade regerat ”ver hela Israel. 029:027 Den tid han regerade ”ver Israel var fyrtio †r; i Hebron regerade han i sju †r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre †r.
029:028 Och han dog i en god †lder, m„tt p† att leva och m„tt p† rikedom och „ra. Och hans son Salomo blev konung efter honom.

029:029 Och vad som „r att s„ga om konung David, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels kr”nika, i profeten Natans kr”nika och i siaren Gads kr”nika, 029:030 tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de skickelser som ”vergingo honom och Israel och alla andra l„nder och riken.

Book 14 Andra Kr”nikeboken (2 Kr”n)

001:001 Salomo, Davids son, bef„ste sig nu i sin konungamakt, i det att HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom ”verm†ttan stor.
001:002 Och sedan Salomo hade l†tit kallelse utg† till hela Israel, till ”ver- och underh”vitsm„nnen, till domarna och till alla h”vdingar i hela Israel, huvudm„nnen f”r familjerna, 001:003 begav han sig med hela denna f”rsamling till offerh”jden i Gibeon, ty d„r stod Guds uppenbarelset„lt, som HERRENS tj„nare Mose hade gjort i ”knen.
001:004 Guds ark d„remot hade David h„mtat fr†n Kirjat-Jearim upp till den plats som David hade berett †t den, ty han hade †t den slagit upp ett t„lt i Jerusalem.
001:005 Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort, det hade man st„llt upp framf”r HERRENS tabernakel; och Salomo och f”rsamlingen gingo dit f”r att fr†ga honom. 001:006 D„r offrade nu Salomo inf”r HERRENS ansikte p† kopparaltaret, som stod vid uppenbarelset„ltet; han offrade p† det tusen br„nnoffer.
001:007 Och om natten uppenbarade sig Gud f”r Salomo; han sade till honom: ½Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.½ 001:008 Salomo svarade Gud: ½Du har gjort stor n†d med min fader David och har l†tit mig bliva konung efter honom. 001:009 S† l†t nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig vara sant; ty du har sj„lv gjort mig till konung ”ver ett folk som „r s† talrikt som stoftet p† jorden. 001:010 Giv mig nu vishet och f”rst†nd till att vara detta folks ledare och anf”rare; ty vem skulle eljest kunna vara domare f”r detta ditt stora folk?½
001:011 D† sade Gud till Salomo: ½Eftersom du „r s† till sinnes, och icke har bett om rikedom, skatter och „ra eller om dina ov„nners liv, och ej heller bett om l†ngt liv, utan har bett om vishet och f”rst†nd, s† att du kan vara domare f”r mitt folk, ”ver vilket jag har gjort dig till konung,
001:012 d„rf”r vare vishet och f”rst†nd dig givna; d„rtill vill jag ock giva dig rikedom och skatter och „ra, s† att ingen konung f”re dig har haft och ej heller n†gon efter dig skall hava s† mycket d„rav.½

001:013 Sedan nu Salomo hade varit vid offerh”jden i Gibeon, begav han sig fr†n uppenbarelset„ltet till Jerusalem och regerade d„r ”ver Israel.
001:014 Och Salomo samlade vagnar och ridh„star, s† att han hade ett tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridh„star; dem f”rlade han dels i vagnsst„derna, dels i Jerusalem, hos konungen sj„lv. 001:015 Och konungen styrde s†, att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertr„ lika vanligt som mullb„rsfikontr„ i L†glandet.
001:016 Och h„starna som Salomo l„t anskaffa inf”rdes fr†n Egypten; ett antal kungliga uppk”pare h„mtade ett visst antal av dem till best„mt pris.
001:017 Var vagn som de h„mtade upp fr†n Egypten och inf”rde kostade sex hundra siklar silver, och var h„st ett hundra femtio. Sammalunda inf”rdes ock genom deras f”rsorg s†dana till hetiternas alla konungar och till konungarna i Aram.
002:001 Och Salomo t„nkte nu p† att bygga ett hus †t HERRENS namn och ett hus †t sig sj„lv till konungaboning. 002:002 D„rf”r avr„knade Salomo sjuttio tusen m„n till att vara b„rare, †ttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt ”ver de andra. 002:003 Och Salomo s„nde till Huram, konungen i Tyrus, och l„t s„ga: ½Visa samma v„nskap mot mig som mot min fader David, till vilken du s„nde cedertr„, f”r att han skulle bygga sig ett hus att bo i.
002:004 Nu vill jag bygga ett hus †t HERRENS, min Guds, namn och helga det †t honom, f”r att man d„r m† ant„nda v„lluktande r”kelse inf”r hans ansikte, och hava sk†debr”den best„ndigt upplagda, och offra br„nnoffer morgon och afton, p† sabbaterna, vid nym†naderna och vid HERRENS, v†r Guds, h”gtider; ty s† „r det f”r ev„rdlig tid stadgat f”r Israel.
002:005 Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty v†r Gud „r st”rre „n alla andra gudar.
002:006 Vem f”rm†r v„l att bygga honom ett hus? Himlarna och himlarnas himmel rymma honom ju icke. Vem „r d† jag, att jag skulle kunna bygga honom ett hus, om icke f”r att ant„nda r”kelse inf”r hans ansikte?
002:007 S† s„nd mig nu en konstf”rfaren man som kan arbeta i guld, silver, koppar och j„rn, s† ock i purpurr”tt, karmosinr”tt och m”rkbl†tt garn, och som „r skicklig i att utf”ra snidverk, tillsammans med de konstf”rfarna m„n som jag har hos mig h„r i Juda och Jerusalem, och som min fader David har anst„llt. 002:008 Och s„nd mig cedertr„, cypresstr„ och algumtr„ fr†n Libanon, ty jag vet att dina tj„nare „ro skickliga i att hugga virke p† Libanon; och mina tj„nare „ro redo att vara dina tj„nare behj„lpliga.
002:009 M† du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga skall vara stort och h„rligt.
002:010 Och jag „r villig att †t timmerm„nnen som hugga virket giva, f”r dina tj„nares r„kning, tjugu tusen korer tr”skat vete, tjugu tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.½

002:011 H„rp† svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han s„nde till Salomo: ½D„rf”r att HERREN „lskar sitt folk, har han satt dig till konung ”ver dem.½
002:012 Och Huram skrev ytterligare: ½Lovad vare HERREN, Israels Gud, himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David en vis son, s† utrustad med klokhet och f”rst†nd, att han kan bygga ett hus †t HERREN och ett hus †t sig sj„lv till konungaboning! 002:013 S† s„nder jag nu en konstf”rfaren och f”rst†ndig man, n„mligen Huram-Abi.
002:014 Han „r son till en av Dans d”ttrar, och hans fader „r en tyrisk man; han „r skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, j„rn, sten och tr„, s† ock i purpurr”tt, m”rkbl†tt, vitt och karmosinr”tt garn, och tillika att utf”ra alla slags snidverk och att v„va alla slags konstv„vnader; honom m† du l†ta utf”ra arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids, konstf”rfarna m„n.
002:015 M† allts† nu min herre s„nda till sina tj„nare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om.
002:016 D† vilja vi hugga virke p† Libanon, s† mycket du beh”ver, och flotta det till dig p† havet till Jafo; men d„rifr†n m† du sj„lv l†ta f”ra det upp till Jerusalem.½
002:017 Och Salomo l„t r„kna alla fr„mmande m„n i Israels land, likasom hans fader David f”rut hade anst„llt en r„kning av dem. Och de befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra. 002:018 Av dem uts†g han sjuttio tusen till att vara b„rare, †ttio tusen till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt ”ver folket och h†lla det till arbete. 003:001 Och Salomo begynte att bygga HERRENS hus i Jerusalem, p† berget Moria, d„r hans fader David hade f†tt sin uppenbarelse, och d„r han nu sj„lv hade berett rum, p† det st„lle som David hade utsett, n„mligen p† jebus‚en Ornans tr”skplats. 003:002 Han begynte att bygga p† andra dagen i andra m†naden, i sitt fj„rde regerings†r.

003:003 N„r Salomo d† skulle bygga Guds hus, lade han grunden s†, att det blev sextio alnar l†ngt och tjugu alnar brett, efter det gamla alnm†ttet.
003:004 F”rhuset, som l†g framf”r l†nghuset, framf”r husets kortsida, m„tte tjugu alnar, och dess h”jd var ett hundra tjugu, och han ”verdrog det innantill med rent guld.
003:005 Huvudbyggnaden bekl„dde han med cypresstr„, detta †ter bekl„dde han med b„sta guld, och prydde det med palmer och kedjeverk. 003:006 D„rj„mte smyckade han huset med dyrbara stenar. Men guldet var fr†n Parvaim.
003:007 Och han bekl„dde huset, bj„lkarna, tr”sklarna, „vensom v„ggarna och d”rrarna d„ri med guld, och l„t inrista keruber p† v„ggarna.

003:008 Vidare tillredde han det rum som skulle vara det allraheligaste; det l†g utefter husets kortsida och var tjugu alnar l†ngt och tjugu alnar brett. Och han bekl„dde det med b„sta guld, sex hundra talenter i vikt.
003:009 Och spikarna d„ri v„gde femtio siklar i guld. De ”vre salarna bekl„dde han ock med guld.
003:010 Och till det rum som var det allraheligaste gjorde han tv† keruber, i bildhuggeriarbete, och man ”verdrog dem med guld. 003:011 L„ngden p† kerubernas vingar tillsammans var tjugu alnar. Den enas ena vinge, fem alnar l†ng, r”rde vid husets ena v„gg, och hans andra vinge, fem alnar l†ng, r”rde vid den andra kerubens vinge.
003:012 Och den andra kerubens ena vinge, fem alnar l†ng, r”rde vid husets andra v„gg, och hans andra vinge, fem alnar l†ng, n†dde intill den f”rsta kerubens vinge.
003:013 Allts† bredde dessa keruber ut sina vingar tjugu alnar vitt, under det att de stodo p† sina f”tter, med ansiktena v„nda in†t.
003:014 Och han gjorde f”rl†ten av m”rkbl†tt, purpurr”tt, karmosinr”tt och vitt garn och prydde den med keruber.

003:015 Och han gjorde tv† pelare till att st† framf”r huset, trettiofem alnar h”ga; och huvudet som satt ovanp† var och en av dem var fem alnar.
003:016 Och han gjorde kedjor till koret och satte ock s†dana upptill p† pelarna. Och vidare gjorde han hundra granat„pplen och satte dem p† kedjorna.
003:017 Och pelarna st„llde han upp framf”r tempelsalen, den ena p† h”gra sidan och den andra p† v„nstra; †t den h”gra gav han namnet Jakin och †t den v„nstra namnet Boas. 004:001 Och han gjorde ett altare av koppar, tjugu alnar l†ngt, tjugu alnar brett och tio alnar h”gt.

004:002 Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar fr†n den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar h”gt; och ett trettio alnar l†ngt sn”re m„tte dess omf†ng. 004:003 Och runt omkring nedantill voro bilder som f”rest„llde oxar, och omg†vo det runt omkring — tio alnar brett som det var — s† att de omsl”to havet runt omkring; oxarna bildade tv† rader och voro gjutna i ett stycke med det ”vriga.
004:004 Det stod ock p† tolv oxar, tre v„nda mot norr, tre v„nda mot v„ster, tre v„nda mot s”der och tre v„nda mot ”ster; havet stod ovanp† dessa, och deras bakdelar voro alla v„nda in†t. 004:005 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord s†som kanten p† en b„gare, i form av en utslagen lilja. Det rymde och h”ll tre tusen bat.

004:006 Vidare gjorde han tio b„cken och st„llde fem p† h”gra sidan och fem p† v„nstra, f”r att brukas vid tvagning; i dem skulle man n„mligen sk”lja vad som h”rde till br„nnoffret. Men havet var f”r pr„sterna till att tv† sig i.

004:007 Vidare gjorde han de gyllene ljusstakarna, tio till antalet, s†dana de skulle vara, och st„llde dem i tempelsalen, fem p† h”gra sidan och fem p† v„nstra.

004:008 Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem p† h”gra sidan och fem p† v„nstra. Han gjorde ock ett hundra sk†lar av guld.

004:009 Och han gjorde pr„sternas f”rg†rd och den stora yttre f”rg†rden, s† ock d”rrar till denna f”rg†rd; och d”rrarna ”verdrog han med koppar.
004:010 Och havet st„llde han p† h”gra sidan, †t sydost. 004:011 Dessutom gjorde Huram askk„rlen, skovlarna och sk†larna.

S† f”rde Hiram det arbete till slut, som han fick utf”ra †t konung Salomo f”r Guds hus:
004:012 n„mligen tv† pelare, och de tv† kloten och pelarhuvudena ovanp† pelarna, och de tv† n„tverk som skulle bet„cka de b†da klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp† pelarna, 004:013 och d„rj„mte de fyra hundra granat„pplena till de b†da n„tverken, tv† rader granat„pplen till vart n„tverk, f”r att de b†da klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p† pelarna s† skulle bliva bet„ckta.
004:014 Vidare gjorde han b„ckenst„llen och gjorde tillika b„ckenen p† b„ckenst„llen,
004:015 s† ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna d„runder. 004:016 Och askk„rlen, skovlarna och gafflarna och alla dith”rande f”rem†l gjorde Huram-Abiv †t konung Salomo till HERRENS hus. Allt var av blank koppar.
004:017 P† Jordansl„tten l„t konungen gjuta det i lerformar, mellan Suckot och Sereda.
004:018 Och Salomo l„t g”ra en s† stor myckenhet av alla dessa f”rem†l, att kopparens vikt icke kunde utr”nas.

004:019 Allts† gjorde Salomo alla f”rem†l som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden som sk†debr”den skulle ligga p†, 004:020 s† ock ljusstakarna med sina lampor, som skulle t„ndas p† f”reskrivet s„tt, framf”r koret, av fint guld, 004:021 med blomverket, lamporna och lampt„ngerna av guld — allt av yppersta guld;
004:022 vidare knivarna, de b†da slagen av sk†lar och fyrfaten, av fint guld. Och vad ang†r ing†ngarna i huset, s† voro b†de de d”rrar i dess innersta, som ledde till det allraheligaste, och de d”rrar i huset, som ledde till tempelsalen, gjorda av guld. 005:001 Sedan allt det arbete som Salomo l„t utf”ra f”r HERRENS hus var f„rdigt, f”rde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat †t HERREN: silvret, guldet och alla k„rlen; detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus.

005:002 D„refter f”rsamlade Salomo de „ldste i Israel, alla huvudm„nnen f”r stammarna, Israels barns familjeh”vdingar, till Jerusalem, f”r att h„mta HERRENS f”rbundsark upp fr†n Davids stad, det „r Sion.
005:003 S† f”rsamlade sig d† till konungen alla Israels m„n under h”gtiden, den som firades i sjunde m†naden. 005:004 N„r d† alla de „ldste i Israel hade kommit tillst„des, lyfte leviterna upp arken.
005:005 Och de h„mtade arken och uppenbarelset„ltet ditupp, j„mte alla heliga f”rem†l som funnos i t„ltet; de levitiska pr„sterna h„mtade det ditupp.
005:006 Och konung Salomo stod framf”r arken j„mte Israels hela menighet, som hade f”rsamlats till honom; och de offrade d„rvid sm†boskap och f„kreatur i s†dan myckenhet, att de icke kunde t„ljas eller r„knas.
005:007 Och pr„sterna buro in HERRENS f”rbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar.
005:008 Keruberna h”llo n„mligen sina vingar utbredda ”ver den plats d„r arken stod, s† att arken och dess st„nger ovantill ”vert„cktes av keruberna.
005:009 Och st„ngerna voro s† l†nga, att deras „ndar, som sk”to ut fr†n arken, v„l kunde ses framf”r koret, men d„remot icke voro synliga l„ngre ute. Och den har blivit kvar d„r „nda till denna dag.
005:010 I arken fanns intet annat „n de tv† tavlor som Mose hade lagt dit vid Horeb, n„r HERREN sl”t f”rbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten.

005:011 Men n„r pr„sterna gingo ut ur helgedomen (ty alla pr„ster som funnos d„r hade helgat sig, utan avseende p† vilken avdelning de tillh”rde;
005:012 och leviterna, samtliga s†ngarna, Asaf, Heman och Jedutun med sina s”ner och br”der, stodo, kl„dda i vitt linne, med cymbaler, psaltare och harpor ”ster om altaret, och j„mte dem ett hundra tjugu pr„ster som bl†ste i trumpeter;
005:013 och trumpetbl†sarna och s†ngarna st„mde p† en g†ng och enh„lligt upp HERRENS lov och pris), och n„r man nu l„t trumpeter och cymbaler och andra instrumenter ljuda och begynte lova HERREN, d„rf”r att han „r god, och d„rf”r att hans n†d varar evinnerligen, d† blev huset, HERRENS hus, uppfyllt av en molnsky,
005:014 s† att pr„sterna f”r molnskyns skull icke kunde st† d„r och g”ra tj„nst; ty HERRENS h„rlighet uppfyllde Guds hus. 006:001 D† sade Salomo: ½HERREN har sagt att han vill bo i t”cknet. 006:002 Men jag har byggt ett hus till boning †t dig och berett en plats d„r du m† f”rbliva till evig tid.½
006:003 Sedan v„nde konungen sig om och v„lsignade Israels hela f”rsamling, under det att Israels hela f”rsamling f”rblev st†ende.
006:004 Han sade: ½Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina h„nder har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade:
006:005 ‘Fr†n den dag d† jag f”rde mitt folk ut ur Egyptens land har jag icke i n†gon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus d„r mitt namn skulle vara, ej heller har jag utvalt n†gon man till att vara en furste ”ver mitt folk Israel; 006:006 men Jerusalem har jag nu utvalt, f”r att mitt namn skall vara d„r, och David har jag utvalt till att r†da ”ver mitt folk Israel.’
006:007 Och min fader David hade v„l i sinnet att bygga ett hus †t HERRENS, Israels Guds, namn;
006:008 men HERREN sade till min fader David: ‘D† du nu har i sinnet att bygga ett hus †t mitt namn, s† g”r du visserligen v„l d„ri att du har detta i sinnet;
006:009 dock skall icke du f† bygga detta hus, utan din son, den som har utg†tt fr†n din l„nd, han skall bygga huset †t mitt namn.’ 006:010 Och HERREN har uppfyllt det l”fte han gav; ty jag har kommit upp i min fader Davids st„lle och sitter nu p† Israels tron, s†som HERREN lovade, och jag har byggt huset †t HERRENS, Israels Guds, namn.
006:011 Och d„r har jag satt arken, i vilken f”rvaras det f”rbund som HERREN sl”t med Israels barn.½

006:012 D„refter tr„dde han fram f”r HERRENS altare inf”r Israels hela f”rsamling och utr„ckte sina h„nder.
006:013 Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar l†ng, fem alnar bred och tre alnar h”g, och st„llt den mitt p† den yttre f”rg†rden, p† den stod han nu. Och han f”ll ned p† sina kn„n inf”r Israels hela f”rsamling, och utr„ckte sina h„nder mot himmelen
006:014 och sade: ½HERRE, Israels Gud, ingen gud „r dig lik, i himmelen eller p† jorden, du som h†ller f”rbund och bevarar n†d mot dina tj„nare, n„r de vandra inf”r dig av allt sitt hj„rta, 006:015 du som har h†llit vad du lovade din tj„nare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, s† som nu har skett.
006:016 S† h†ll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tj„nare David, min fader, i det att du sade: ‘Aldrig skall den tid komma, d† p† Israels tron icke inf”r mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt p† sin v„g, s† att de vandra efter min lag, s†som du har vandrat inf”r mig.’ 006:017 S† l†t nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din tj„nare David bliva sant.

006:018 Men kan d† Gud verkligen bo p† jorden bland m„nniskorna? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d† detta hus som jag har byggt!
006:019 Men v„nd dig „nd† till din tj„nares b”n och †kallan, HERRE, min Gud, s† att du h”r p† det rop och den b”n som din tj„nare upps„nder till dig
006:020 och l†ter dina ”gon dag och natt vara ”ppna och v„nda mot detta hus — den plats varom du har sagt att du d„r vill f„sta ditt namn — s† att du ock h”r den b”n som din tj„nare beder, v„nd mot denna plats.
006:021 Ja, h”r p† de b”ner som din tj„nare och ditt folk Israel upps„nda, v„nda mot denna plats. M† du h”ra dem fr†n himmelen, d„r du bor; och n„r du h”r, s† m† du f”rl†ta.

006:022 Om n†gon f”rsyndar sig mot sin n„sta och man †l„gger honom en ed och l†ter honom sv„rja, och han s† kommer och sv„r inf”r ditt altare i detta hus,
006:023 m† du d† h”ra det fr†n himmelen och utf”ra ditt verk och skaffa dina tj„nare r„tt, i det att du vederg„ller den skyldige och l†ter hans g„rningar komma ”ver hans huvud, men skaffar r„tt †t den som har r„tt och l†ter honom f† efter hans r„ttf„rdighet.

006:024 Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, d„rf”r att de hava syndat mot dig, men de omv„nda sig och prisa ditt namn och bedja och †kalla inf”r ditt ansikte i detta hus 006:025 m† du d† h”ra det fr†n himmelen och f”rl†ta ditt folk Israels synd och l†ta dem komma tillbaka till det land som du har givit †t dem och deras f„der.

006:026 Om himmelen bliver tillsluten, s† att regn icke faller, d„rf”r att de hava syndat mot dig, men de d† bedja, v„nda mot denna plats, och prisa ditt namn och omv„nda sig fr†n sin synd, n„r du b”nh”r dem,
006:027 m† du d† h”ra det i himmelen och f”rl†ta dina tj„nares och ditt folk Israels synd, i det att du l„r dem den goda v„g som de skola vandra; och m† du l†ta det regna ”ver ditt land, det som du har givit †t ditt folk till arvedel.

006:028 Om hungersn”d uppst†r i landet, om pest uppst†r, om sot och rost, om gr„shoppor och gr„smaskar komma, om fienderna tr„nga folket i det land d„r deras st„der st†, eller om n†gon annan pl†ga och sjukdom kommer, vilken det vara m†, 006:029 och om d† n†gon b”n och †kallan h”jes fr†n n†gon m„nniska, vilken det vara m†, eller ock fr†n hela ditt folk Israel, n„r de var f”r sig k„nna den pl†ga och sm„rta som har drabbat dem, och de s† utr„cka sina h„nder mot detta hus, 006:030 m† du d† h”ra det fr†n himmelen, d„r du bor, och f”rl†ta och giva var och en efter alla hans g„rningar, eftersom du k„nner hans hj„rta — ty du allena k„nner m„nniskornas hj„rtan — 006:031 p† det att de alltid m† frukta dig och vandra p† dina v„gar, s† l„nge de leva i det land som du har givit †t v†ra f„der.

006:032 Ocks† om en fr„mling, en som icke „r av ditt folk Israel, kommer ifr†n fj„rran land, f”r ditt stora namns och din starka hands och din utr„ckta arms skull, om n†gon s†dan kommer och beder, v„nd mot detta hus,
006:033 m† du d† fr†n himmelen, d„r du bor, h”ra det och g”ra allt varom fr„mlingen ropar till dig, p† det att alla jordens folk m† k„nna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel g”r, och f”rnimma att detta hus som jag har byggt „r uppkallat efter ditt namn.

006:034 Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, p† den v„g du s„nder dem, och de d† bedja till dig, v„nda i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt †t ditt namn,
006:035 m† du d† fr†n himmelen h”ra deras b”n och †kallan och skaffa dem r„tt.

006:036 Om de synda mot dig — eftersom ingen m„nniska finnes, som icke syndar — och du bliver vred p† dem och giver dem i fiendens v†ld, s† att man tager dem till f†nga och f”r dem bort till n†got annat land, fj„rran eller n„ra,
006:037 men de d† besinna sig i det land d„r de „ro i f†ngenskap, och omv„nda sig och †kalla dig i f†ngenskapens land och s„ga: ‘Vi hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga’, 006:038 om de s† omv„nda sig till dig av allt sitt hj„rta och av all sin sj„l, i f†ngenskapens land, dit man har f”rt dem i f†ngenskap, och bedja, v„nda i riktning mot sitt land, det som du har givit †t deras f„der, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt †t ditt namn,
006:039 m† du d† fr†n himmelen, d„r du bor, h”ra deras b”n och †kallan och skaffa dem r„tt och f”rl†ta ditt folk vad de hava syndat mot dig.

006:040 Ja, min Gud, l†t nu dina ”gon vara ”ppna och dina ”ron akta p† vad som bedes p† denna plats.
006:041 Ja:

St† upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Dina pr„ster, HERRE Gud, vare kl„dda i fr„lsning, och dina fromma gl„dje sig ”ver ditt goda. 006:042 HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde; t„nk p† den n†d du har lovat din tj„nare David. 007:001 N„r Salomo hade slutat sin b”n, kom eld ned fr†n himmelen och f”rt„rde br„nnoffret och slaktoffren, och HERRENS h„rlighet uppfyllde huset.
007:002 Och pr„sterna kunde icke g† in i HERRENS hus, eftersom HERRENS h„rlighet uppfyllde HERRENS hus.
007:003 D† nu alla Israels barn s†go huru elden kom ned, och s†go HERRENS h„rlighet ”ver huset, f”llo de ned p† den stenlagda g†rden, med ansiktena mot jorden, och tillb†do HERREN och tackade honom, d„rf”r att han „r god, och d„rf”r att hans n†d varar evinnerligen.
007:004 Och konungen och allt folket offrade slaktoffer inf”r HERRENS ansikte.
007:005 Konung Salomo offrade s†som slaktoffer tjugutv† tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av sm†boskapen. S† invigdes Guds hus av konungen och allt folket.
007:006 Och pr„sterna stodo d„r i sina tj„nstf”rr„ttningar, och leviterna stodo med HERRENS musikinstrumenter, som konung David hade l†tit g”ra, f”r att de med dem skulle tacka HERREN, d„rf”r att hans n†d varar evinnerligen; David l„t n„mligen dem utf”ra lovs†ngen. Men pr„sterna stodo mitt emot dem och bl†ste i trumpeter, medan hela Israel f”rblev st†ende. 007:007 Och Salomo helgade den mellersta delen av f”rg†rden framf”r HERRENS hus; ty d„r offrade han br„nnoffren och fettstyckena av tackoffret eftersom kopparaltaret som Salomo hade l†tit g”ra icke kunde rymma br„nnoffret, spisoffret och fettstyckena.

007:008 Tid detta tillf„lle firade Salomo h”gtiden i sju dagar, och med honom hela Israel, en mycket stor f”rsamling ifr†n hela landet, allt ifr†n det st„lle d„r v„gen g†r till Hamat „nda till Egyptens b„ck.
007:009 Och p† †ttonde dagen h”llo de h”gtidsf”rsamling. Ty altarets invigning firade de i sju dagar och h”gtiden i sju dagar. 007:010 Men p† tjugutredje dagen i sjunde m†naden l„t han folket g† hem till sina hyddor; och de voro fulla av gl„dje och fr”jd ”ver det goda som HERREN hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.

007:011 S† fullbordade Salomo HERRENS hus och konungshuset; och allt vad Salomo hade haft i sinnet att utf”ra i HERRENS hus och i sitt eget hus hade lyckats honom v„l.
007:012 Och HERREN uppenbarade sig f”r Salomo om natten och sade till honom: ½Jag har h”rt din b”n och utvalt denna plats †t mig till offerplats.
007:013 Om jag tillsluter himmelen, s† att regn icke faller, om jag bjuder gr„shoppor att f”rd„rva landet, eller om jag s„nder pest bland mitt folk,
007:014 men mitt folk, det som „r uppkallat efter mitt namn, d† ”dmjukar sig och beder och s”ker mitt ansikte och omv„nder sig fr†n sina onda v„gar, s† vill jag h”ra det fr†n himmelen och f”rl†ta deras synd och skaffa bot †t deras land.
007:015 S† skola nu mina ”gon vara ”ppna och mina ”ron akta p† vad som bedes p† denna plats.
007:016 Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, f”r att mitt namn skall vara d„r till evig tid. Och mina ”gon och mitt hj„rta skola vara d„r alltid.
007:017 Om du nu vandrar inf”r mig, s†som din fader David vandrade, s† att du g”r allt vad jag har bjudit dig och h†ller mina stadgar och r„tter,
007:018 d† skall jag uppr„tth†lla din konungatron, s†som jag lovade din fader David, n„r jag sade: ‘Aldrig skall den tid komma, d† en avkomling av dig icke r†der ”ver Israel.’ 007:019 Men om I v„nden om och ”vergiven de stadgar och bud som jag har f”relagt eder, och g†n bort och tj„nen andra gudar och tillbedjen dem,
007:020 d† skall jag rycka upp dem som s† g”ra ur mitt land, det som jag har givit dem; och detta hus som jag har helgat †t mitt namn skall jag f”rkasta ifr†n mitt ansikte; och jag skall g”ra det till ett ordspr†k och en visa bland alla folk. 007:021 Och ”ver detta hus, som har varit s† upph”jt, skall d† var och en som g†r d„rf”rbi bliva h„pen. Och n„r n†gon fr†gar: ‘Varf”r har HERREN gjort s† mot detta land och detta hus?’, 007:022 d† skall man svara: ‘D„rf”r att de ”verg†vo HERREN, sina f„ders Gud, som hade f”rt dem ut ur Egyptens land, och h”llo sig till andra gudar och tillb†do dem och tj„nade dem, d„rf”r har han l†tit allt detta onda komma ”ver dem.’½ 008:001 N„r de tjugu †r voro f”rlidna, under vilka Salomo byggde p† HERRENS hus och p† sitt eget hus,
008:002 byggde Salomo upp de st„der som Huram hade givit honom och l„t Israels barn bos„tta sig i dem.
008:003 Och Salomo drog till Hamat-Soba och bem„ktigade sig det. 008:004 Och han byggde upp Tadmor i ”knen och alla de f”rr†dsst„der som i Hamat „ro byggda av honom.
008:005 Vidare byggde han upp ™vre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och gjorde dem till fasta st„der med murar, portar och bommar, 008:006 s† ock Baalat och alla Salomos f”rr†dsst„der, „vensom alla vagnsst„derna och h„stst„derna, och allt annat som Salomo k„nde †stundan att bygga i Jerusalem, p† Libanon och eljest i hela det land som lydde under hans v„lde.

008:007 Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amor‚erna, periss‚erna, hiv‚erna och jebus‚erna, korteligen, alla de som icke voro av Israel —
008:008 deras avkomlingar, s† m†nga som funnos kvar i landet efter dem, i det att Israels barn icke hade utrotat dem, dessa p†lade Salomo att vara arbetspliktiga, s†som de „ro „nnu i dag. 008:009 Men somliga av Israels barn gjorde Salomo icke till tr„lar vid de arbeten han utf”rde, utan de blevo krigare och h”vitsm„n f”r hans k„mpar, eller uppsyningsm„n ”ver hans vagnar och ridh„star. 008:010 Och konung Salomos ”verfogdar voro tv† hundra femtio; dessa hade bef„let ”ver folket.

008:011 Och Salomo l„t Faraos dotter flytta upp fr†n Davids stad till det hus som han hade byggt †t henne; ty han sade: ½Jag vill icke att n†gon kvinna skall bo i Davids, Israels konungs, hus, ty det „r en helig plats, eftersom HERRENS ark har kommit dit.½

008:012 Nu offrade Salomo br„nnoffer †t HERREN p† HERRENS, altare, det som han hade byggt framf”r f”rhuset;
008:013 han offrade var dag de f”r den dagen best„mda offren, efter Moses bud, p† sabbaterna, vid nym†naderna och vid h”gtiderna tre g†nger om †ret, n„mligen vid det osyrade br”dets h”gtid, vid veckoh”gtiden och vid l”vhyddoh”gtiden. 008:014 Och efter sin fader Davids anordning fastst„llde han de avdelningar i vilka pr„sterna skulle tj„nstg”ra, „vensom leviternas †ligganden, att de skulle utf”ra lovs†ngen och betj„na pr„sterna — var dag de f”r den dagen best„mda †liggandena — s† ock huru d”rrvaktarna, efter sina avdelningar, skulle h†lla vakt vid de s„rskilda portarna; ty s† hade gudsmannen David bjudit.
008:015 Och man vek icke av ifr†n vad konungen hade bjudit ang†ende pr„sterna och leviterna, varken i fr†ga om n†gon annan angel„genhet eller i fr†ga om f”rr†den. 008:016 S† utf”rdes allt Salomos arbete, f”rst intill den dag d† grunden lades till HERRENS hus, och sedan intill dess det blev fullbordat. Och s† var d† HERRENS hus f„rdigt.

008:017 Vid denna tid drog Salomo till Esjon-Geber och till Elot, p† havsstranden, i Edoms land.
008:018 Och Huram s„nde till honom skepp genom sitt folk, och d„rj„mte av sitt folk sj”kunnigt manskap. De foro med Salomos folk till Ofir och h„mtade d„rifr†n fyra hundra femtio talenter guld, som de f”rde till konung Salomo.
009:001 N„r drottningen av Saba fick h”ra ryktet om Salomo, kom hon f”r att i Jerusalem s„tta Salomo p† prov med sv†ra fr†gor. Hon kom med ett mycket stort f”lje och f”rde med sig kameler, som buro v„lluktande kryddor och guld i myckenhet, s† ock „dla stenar. Och n„r hon kom inf”r konung Salomo, f”relade hon honom allt vad hon hade i tankarna.
009:002 Men Salomo gav henne svar p† alla hennes fr†gor; intet var f”rborgat f”r Salomo, utan han kunde giva henne svar p† allt. 009:003 N„r nu drottningen av Saba s†g Salomos vishet, och s†g huset som han hade byggt,
009:004 och s†g r„tterna p† hans bord och s†g huru hans tj„nare sutto d„r, och huru de som betj„nade honom utf”rde sina †ligganden, och huru de voro kl„dda, och vidare s†g hans munsk„nkar, och huru de voro kl„dda, och n„r hon s†g den trappg†ng p† vilken han gick upp till HERRENS hus, d† blev hon utom sig av f”rundran. 009:005 Och hon sade till konungen: ½Sant var det tal som jag h”rde i mitt land om dig och om din vishet.
009:006 Jag ville icke tro vad man sade f”rr„n jag sj„lv kom och med egna ”gon fick se det; men nu finner jag att vidden av din vishet icke ens till h„lften har blivit omtalad f”r mig. Du „r vida f”rmer, „n jag genom ryktet hade h”rt. 009:007 S„lla „ro dina m„n, och s„lla „ro dessa dina tj„nare, som best„ndigt f† st† inf”r dig och h”ra din visdom. 009:008 Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit s†dant behag i dig, att han har satt dig p† sin tron till att vara konung inf”r HERREN, din Gud! Ja, d„rf”r att din Gud „lskar Israel och vill h†lla det vid makt evinnerligen, d„rf”r har han satt dig till konung ”ver dem, f”r att du skall skipa lag och r„tt.½

009:009 Och hon gav †t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s† och v„lluktande kryddor i stor myckenhet, d„rtill „dla stenar; s†dana v„lluktande kryddor som de vilka drottningen av Saba gav †t konung Salomo hava eljest icke funnits. 009:010 N„r Hirams folk och Salomos folk h„mtade guld fr†n Ofir, hemf”rde ocks† de algumtr„ och „dla stenar. 009:011 Av algumtr„et l„t konungen g”ra tillbeh”r till HERRENS hus och till konungshuset, s† ock harpor och psaltare f”r s†ngarna. S†dant hade aldrig f”rut blivit sett i Juda land. 009:012 Konung Salomo †ter gav †t drottningen av Saba allt vad hon †stundade och beg„rde, f”rutom vad som svarade emot det hon hade medf”rt †t konungen. Sedan v„nde hon om och for till sitt land igen med sina tj„nare.

009:013 Det guld som †rligen inkom till Salomo v„gde sex hundra sextiosex talenter,
009:014 f”rutom det som inf”rdes genom kringresande handelsm„n och andra k”pm„n; ocks† Arabiens alla konungar och st†th†llarna i landet f”rde guld och silver till Salomo.
009:015 Och konung Salomo l„t g”ra tv† hundra stora sk”ldar av uthamrat guld och anv„nde till var s†dan sk”ld sex hundra siklar uthamrat guld;
009:016 likaledes tre hundra mindre sk”ldar av uthamrat guld och anv„nde till var s†dan sk”ld tre hundra siklar guld; och konungen satte upp dem i Libanonskogshuset.
009:017 Vidare l„t konungen g”ra en stor tron av elfenben och ”verdrog den med rent guld.
009:018 Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen; p† b†da sidor om sitsen voro armst”d, och tv† lejon stodo utmed armst”den;
009:019 och tolv lejon stodo d„r p† de sex trappstegen, p† b†da sidor. N†got s†dant har aldrig blivit f”rf„rdigat i n†got annat rike.
009:020 Och alla konung Salomos dryckesk„rl voro av guld, och alla k„rl i Libanonskogshuset voro av fint guld; silver aktades icke f”r n†got i Salomos tid.
009:021 Ty konungen hade skepp som gingo till Tarsis med Hurams folk; en g†ng vart tredje †r kommo Tarsis-skeppen hem och f”rde med sig guld och silver, elfenben, apor och p†f†glar.

009:022 Och konung Salomo blev st”rre „n n†gon annan konung p† jorden, b†de i rikedom och i vishet.
009:023 Alla konungar p† jorden kommo f”r att bes”ka Salomo och h”ra den vishet som Gud hade nedlagt i hans hj„rta. 009:024 Och var och en av dem f”rde med sig sk„nker: f”rem†l av silver och av guld, kl„der, vapen, v„lluktande kryddor, h„star och mul†snor. S† skedde †r efter †r.

009:025 Och Salomo hade fyra tusen spann h„star med vagnar och tolv tusen ridh„star; dem f”rlade han dels i vagnsst„derna, dels i Jerusalem, hos konungen sj„lv.
009:026 Och han var herre ”ver alla konungar ifr†n floden „nda till filist‚ernas land och sedan „nda ned till Egyptens gr„ns. 009:027 Och konungen styrde s†, att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertr„ lika vanligt som mullb„rsfikontr„ i L†glandet.
009:028 Och h„star inf”rdes till Salomo fr†n Egypten och fr†n alla andra l„nder.

009:029 Vad nu vidare „r att s„ga om Salomo, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Natans kr”nika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedais syner om Jerobeam, Nebats son.
009:030 Salomo regerade i Jerusalem ”ver hela Israel i fyrtio †r. 009:031 Och Salomo gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i hans fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efter honom.
010:001 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem f”r att g”ra honom till konung.
010:002 N„r Jerobeam, Nebats son, h”rde detta, d„r han var i Egypten — dit hade han n„mligen flytt f”r konung Salomo — v„nde han tillbaka fr†n Egypten.
010:003 Och de s„nde bort och l„to kalla honom †ter. D† kom Jerobeam tillst„des j„mte hela Israel och talade till Rehabeam och sade: 010:004 ½Din fader gjorde v†rt ok f”r sv†rt; men l„tta nu du det sv†ra arbete och det tunga ok som din fader lade p† oss, s† vilja vi tj„na dig.½
010:005 Han svarade dem: ½V„nten „nnu tre dagar, och kommen s† tillbaka till mig.½ Och folket gick.

010:006 D† r†df”rde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tj„nst hos hans fader Salomo, medan denne „nnu levde; han sade: ½Vilket svar r†den I mig att giva detta folk?½ 010:007 De svarade honom och sade: ½Om du visar dig god mot detta folk och „r n†dig mot dem och talar goda ord till dem, s† skola de f”r alltid bliva dina tj„nare.½
010:008 Men han aktade icke p† det r†d som de gamle hade givit honom, utan r†df”rde sig med de unga m„n som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tj„nst.
010:009 Han sade till dem: ½Vilket svar r†den I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: ‘L„tta det ok som din fader har lagt p† oss’?½
010:010 De unga m„nnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d† och sade: ½S† b”r du s„ga till folket som har talat till dig och sagt: ‘Din fader gjorde v†rt ok tungt, men l„tta du det f”r oss’ — s† b”r du s„ga till dem: ‘Mitt minsta finger „r tjockare „n min faders l„nd.
010:011 S† veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, s† skall jag g”ra edert ok „nnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s† skall jag g”ra det med skorpiongissel.’½

010:012 S† kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p† tredje dagen, s†som konungen hade befallt, i det han sade: ½Kommen tillbaka till mig p† tredje dagen.½
010:013 D† gav konungen dem ett h†rt svar; ty konung Rehabeam aktade icke p† de gamles r†d.
010:014 Han talade till dem efter de unga m„nnens r†d och sade: ½Jag skall g”ra edert ok tungt, ja, jag skall g”ra det „nnu tyngre „n f”rut; har min fader tuktat eder med ris, s† skall jag g”ra det med skorpiongissel.½
010:015 Allts† h”rde konungen icke p† folket; ty det var s† skickat av Gud, f”r att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia fr†n Silo. 010:016 D† nu hela Israel f”rnam att konungen icke ville h”ra p† dem, gav folket konungen detta svar:

½Vad del hava vi i David?
Ingen arvslott hava vi i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda. Se nu sj„lv om ditt hus, du David.½

D„refter drog hela Israel hem till sina hyddor. 010:017 Allenast ”ver de israeliter som bodde i Juda st„der f”rblev Rehabeam konung.

010:018 Och n„r konung Rehabeam s„nde †stad Hadoram, som hade uppsikten ”ver de allm„nna arbetena, stenade Israels barn denne till d”ds; och konung Rehabeam sj„lv m†ste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
010:019 S† avf”ll Israel fr†n Davids hus och har varit skilt d„rifr†n „nda till denna dag.
011:001 Och n„r Rehabeam kom till Jerusalem, f”rsamlade han Juda hus och Benjamin, ett hundra †ttio tusen utvalda krigare, f”r att de skulle strida mot Israel och †tervinna konungad”met †t Rehabeam. 011:002 Men HERRENS ord kom till gudsmannen Semaja; han sade: 011:003 ½S„g till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till alla israeliter i Juda och Benjamin:
011:004 S† s„ger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra br”der. V„nden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit fr†n mig.½ Och de lyssnade till HERRENS ord och v„nde om och drogo icke mot Jerobeam.

011:005 Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och han bef„ste st„der i Juda och gjorde dem till fasta platser.
011:006 Han bef„ste Bet-Lehem, Etam, Tekoa, 011:007 Bet-Sur, Soko, Adullam
011:008 Gat, Maresa, Sif,
011:009 Adoraim, Lakis, Aseka,
011:010 Sorga, Ajalon och Hebron, alla i Juda och Benjamin, och gjorde dem till fasta st„der.
011:011 Och han gjorde deras bef„stningar starka och tillsatte h”vdingar i dem och lade in i dem f”rr†d av mat, olja och vin; 011:012 var och en s„rskild av dessa st„der f”rs†g han med sk”ldar och spjut; han bef„ste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin f”rblevo under hans v„lde.

011:013 Och pr„sterna och leviterna i hela Israel gingo ”ver till honom fr†n alla sina omr†den;
011:014 ty leviterna ”verg†vo sina utmarker och sina andra besittningar och beg†vo sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina s”ner drev dem bort ifr†n deras tj„nst s†som HERRENS pr„ster,
011:015 och anst„llde †t sig andra pr„ster f”r offerh”jderna och f”r de onda andarna och f”r kalvarna som han hade l†tit g”ra. 011:016 Och dem f”ljde ifr†n alla Israels stammar de som v„nde sina hj„rtan till att s”ka HERREN, Israels Gud; dessa kommo till Jerusalem f”r att offra †t HERREN, sina f„ders Gud. 011:017 I tre †r bef„ste de s† konungamakten i Juda och gjorde Rehabeams, Salomos sons, v„lde starkt; ty i tre †r vandrade de p† Davids och Salomos v„g.

011:018 Och Rehabeam tog till hustru †t sig Mahalat, dotter till Jerimot, Davids son, och till Abihail, Eliabs, Isais sons, dotter.
011:019 Hon f”dde †t honom s”nerna Jeus, Semarja och Saham. 011:020 Och efter henne tog han till hustru Maaka, Absaloms dotter. Hon f”dde †t honom Abia, Attai, Sisa och Selomit. 011:021 Och Rehabeam hade Maaka, Absaloms dotter, k„rare „n alla sina andra hustrur och bihustrur — ty han hade tagit aderton hustrur och sextio bihustrur — och han f”dde tjugu†tta s”ner och sextio d”ttrar.
011:022 Och Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och furste bland sina br”der, ty han hade i sinnet att g”ra honom till konung. 011:023 Och p† l„mpligt s„tt f”rdelade han alla Judas och Benjamins landskap och alla fasta st„der mellan n†gra av sina s”ner och gav dem rikligt underh†ll; han skaffade dem ock hustrur i m„ngd. 012:001 N„r Rehabeams konungamakt nu hade blivit bef„st och han hade blivit m„ktig, ”vergav han HERRENS lag, han j„mte hela Israel. 012:002 Men i konung Rehabeams femte regerings†r drog Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem, d„rf”r att de hade varit otrogna mot HERREN;
012:003 han kom med ett tusen tv† hundra vagnar och sextio tusen ryttare, och ingen kunde r„kna det folk som f”ljde honom fr†n Egypten: libyer, suck‚er och etiopier.
012:004 Och han intog de fasta st„derna i Juda och kom „nda till Jerusalem.

012:005 Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som hade f”rsamlat sig i Jerusalem av fruktan f”r Sisak; och han sade till dem: ½S† s„ger HERREN: I haven ”vergivit mig, d„rf”r har ock jag ”vergivit eder och givit eder i Sisaks hand.½
012:006 D† ”dmjukade sig Israels furstar och konungen sj„lv och sade: ½HERREN „r r„ttf„rdig.½
012:007 N„r nu HERREN s†g att de ”dmjukade sig, kom HERRENS ord till Semaja; han sade: ½Eftersom de hava ”dmjukat sig, vill jag icke f”rd„rva dem; jag skall l†ta dem med knapp n”d komma undan, och min vrede skall icke bliva utgjuten ”ver Jerusalem genom Sisaks hand.
012:008 Dock skola de n”dgas bliva honom underd†niga, f”r att de m† l„ra sig f”rst† vilken skillnad det „r mellan att tj„na mig och att tj„na fr„mmande konungad”men.½

012:009 S† drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene sk”ldar som Salomo hade l†tit g”ra.
012:010 I deras st„lle l„t konung Rehabeam g”ra sk”ldar av koppar, och dessa l„mnade han i f”rvar †t h”vitsm„nnen f”r drabanterna som h”llo vakt vid ing†ngen till konungshuset. 012:011 Och s† ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock drabanterna och buro dem; sedan f”rde de dem tillbaka till drabantsalen.

012:012 D„rf”r att nu Rehabeam ”dmjukade sig, v„nde sig HERRENS vrede ifr†n honom, s† att han icke alldeles f”rd„rvade honom. Ocks† fanns „nnu n†got gott i Juda.
012:013 Allts† bef„ste konung Rehabeam sitt v„lde i Jerusalem och fortsatte att regera. Rehabeam var n„mligen fyrtioett †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade sjutton †r i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att d„r f„sta sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan. 012:014 Och han gjorde vad ont var, ty han v„nde icke sitt hj„rta till att s”ka HERREN.

012:015 Men vad som „r att s„ga om Rehabeam, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och siaren Iddos kr”nikor, enligt sl„ktregistrens s„tt. Och Rehabeam och Jerobeam l†go i krig med varandra, s† l„nge de levde. 012:016 Men Rehabeam gick till vila hos sina f„der och blev begraven i Davids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom. 013:001 I konung Jerobeams adertonde regerings†r blev Abia konung ”ver Juda.
013:002 Han regerade tre †r i Jerusalem. Hans moder hette Mikaja, Uriels dotter, fr†n Gibea. Men Abia och Jerobeam l†go i krig med varandra.
013:003 Och Abia begynte kriget med en h„r av tappra krigsm„n, fyra hundra tusen utvalda m„n; men Jerobeam st„llde upp sig till strid mot honom med †tta hundra tusen utvalda tappra stridsm„n. 013:004 Och Abia steg upp p† berget Semaraim i Efraims bergsbygd och sade: ½H”ren mig, du, Jerobeam, och I, hela Israel. 013:005 Skullen I icke veta att det „r HERREN, Israels Gud, som har givit †t David konungad”met ”ver Israel f”r evig tid, †t honom sj„lv och hans s”ner, genom ett saltf”rbund? 013:006 Men Jerobeam, Nebats son, Salomos, Davids sons, tj„nare, uppreste sig och avf”ll fr†n sin herre. 013:007 Och till honom f”rsamlade sig l”st folk, onda m„n, och de blevo Rehabeam, Salomos son, f”r starka, eftersom Rehabeam „nnu var ung och f”rsagd och d„rf”r icke kunde st† dem emot. 013:008 Och nu menen I eder kunna st† emot HERRENS konungad”me, som tillh”r Davids s”ner, eftersom I „ren en stor hop och haven hos eder de guldkalvar som Jerobeam har l†tit g”ra †t eder till gudar.
013:009 Haven I icke f”rdrivit HERRENS pr„ster, Arons s”ner, och leviterna, och sj„lva gjort eder pr„ster, s†som de fr„mmande folken g”ra? Vemhelst som kommer med en ungtjur och sju v„durar for att taga handfyllning, han f†r bliva pr„st †t dessa gudar, som icke „ro gudar.
013:010 Men vi hava HERREN till v†r Gud, och vi hava icke ”vergivit honom. Vi hava pr„ster av Arons s”ner, som g”ra tj„nst inf”r HERREN, och leviter, som sk”ta tempelsysslorna; 013:011 och de f”rbr„nna †t HERREN br„nnoffer var morgon och var afton och ant„nda v„lluktande r”kelse och l„gga upp br”d p† det gyllene bordet och t„nda var afton den gyllene ljusstaken med dess lampor. Ty vi h†lla vad HERREN, v†r Gud, har bjudit oss h†lla, men I haven ”vergivit honom.
013:012 Och se, vi hava Gud i spetsen f”r oss, och vi hava hans pr„ster med larmtrumpeterna f”r att bl†sa till strid mot eder. I Israels barn, striden icke mot HERREN, edra f„ders Gud; ty d† skall det icke g† eder v„l.½

013:013 Men Jerobeam hade l†tit kringg† dem och lagt ett bakh†ll f”r att falla dem i ryggen; s† stodo de nu mitt emot Juda m„n och hade sitt bakh†ll bakom dem.
013:014 N„r d† Juda m„n v„nde sig om, fingo de se att de hade fiender b†de framf”r sig och bakom sig. D† ropade de till HERREN, och pr„sterna bl†ste i trumpeterna.
013:015 D„refter hovo Juda m„n upp ett h„rskri; och n„r Juda m„n hovo upp sitt h„rskri, l„t Gud Jerobeam och hela Israel bliva slagna av Abia och Juda.
013:016 Och Israels barn flydde f”r Juda, och Gud gav dem i deras hand. 013:017 Och Abia med sitt folk anst„llde ett stort nederlag bland dem, s† att fem hundra tusen unga m„n av Israel f”llo slagna. 013:018 Allts† blevo Israels barn p† den tiden kuvade; men Juda barn voro starka, ty de st”dde sig p† HERREN sina f„ders Gud. 013:019 Och Abia f”rf”ljde Jerobeam och tog ifr†n honom n†gra st„der: Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter och Efron med underlydande orter.
013:020 Och Jerobeam f”rm†dde ingenting mer, s† l„nge Abia levde; och han blev hems”kt av HERREN, s† att han dog.

013:021 Men Abia bef„ste sitt v„lde; och han tog sig fjorton hustrur och f”dde tjugutv† s”ner och sexton d”ttrar. 013:022 Vad nu mer „r att s„ga om Abia, om hans f”retag och om annat som r”r honom, det finnes upptecknat i profeten Iddos ½Utl„ggning½.

014:001 Och Abia gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio †r.
014:002 Och Asa gjorde vad gott och r„tt var i HERRENS, sin Guds, ”gon. 014:003 Han skaffade bort de fr„mmande altarna och offerh”jderna och slog s”nder stoderna och h”gg ned Aserorna. 014:004 Och han uppmanade Juda att s”ka HERREN, sina f„ders Gud, och h†lla lagen och budorden.
014:005 Ur alla Juda st„der skaffade han bort offerh”jderna och solstoderna; och riket hade ro under honom. 014:006 Och han byggde fasta st„der i Juda, eftersom landet hade ro och han under dessa †r icke hade n†got krig; ty HERREN hade givit honom lugn.
014:007 Han sade n„mligen till Juda: ½L†t oss bygga dessa st„der och f”rse dem runt omkring med murar och torn, med portar och bommar, medan vi „nnu hava landet i v†r makt, d„rf”r att vi hava s”kt HERREN, v†r Gud; ty vi hava s”kt honom, och han har l†tit oss f† lugn p† alla sidor.½ S† byggde de d†, och allt gick v„l. 014:008 Och Asa hade en h„r som var v„pnad med stora sk”ldar och med spjut, och som utgjordes av tre hundra tusen man fr†n Juda, vartill kommo tv† hundra †ttio tusen man fr†n Benjamin, som voro v„pnade med sm† sk”ldar och sp„nde b†ge. Alla dessa voro tappra stridsm„n.

014:009 Men Sera fr†n Etiopien drog ut mot dem med en h„r av tusen g†nger tusen man och tre hundra vagnar; och han kom till Maresa. 014:010 Och Asa drog ut mot honom, och de st„llde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresa.
014:011 Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: ½HERRE, f”rutom dig finnes ingen som kan hj„lpa i striden mellan den starke och den svage. S† hj„lp oss, HERRE, v†r Gud, ty p† dig st”dja vi oss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop. HERRE, du „r v†r Gud; mot dig f”rm†r ju ingen m„nniska n†got.½

014:012 Och HERREN l„t etiopierna bliva slagna av Asa och Juda, s† att etiopierna flydde.
014:013 Och Asa och hans folk f”rf”ljde dem „nda till Gerar; och av etiopierna f”llo s† m†nga, att ingen av dem kom undan med livet, ty de blevo nedgjorda av HERREN och hans h„r. Och folket tog byte i stor myckenhet.
014:014 Och de intogo alla st„der runt omkring Gerar, ty en f”rskr„ckelse ifr†n HERREN hade kommit ”ver dessa; och de plundrade alla st„derna, ty i dem fanns mycket att plundra. 014:015 Till och med boskapsskjulen br”to de ned och f”rde bort sm†boskap i myckenhet och kameler, och v„nde s† tillbaka till Jerusalem.
015:001 Och ”ver Asarja, Odeds son, kom Guds Ande. 015:002 Han gick ut mot Asa och sade till honom: ½H”ren mig, du, Asa, och I, hela Juda och Benjamin. HERREN „r med eder, n„r I „ren med honom, och om I s”ken honom, s† l†ter han sig finnas av eder; men om I ”vergiven honom, s† ”vergiver han ock eder. 015:003 En l†ng tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan pr„ster som undervisade dem, och utan n†gon lag.
015:004 Men i sin n”d omv„nde de sig till HERREN, Israels Gud, och n„r de s”kte honom, l„t han sig finnas av dem. 015:005 Under de tiderna fanns ingen trygghet, n„r man gick ut eller in; utan stor f”rvirring r†dde bland alla dem som bodde h„r i l„nderna,
015:006 och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud f”rvirrade dem med allt slags n”d.
015:007 Men varen I frimodiga, l†ten icke modet falla, ty edert verk skall f† sin l”n.½

015:008 N„r Asa h”rde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och Benjamins hela land och ur de st„der som han hade tagit i Efraims bergsbygd, och uppr„ttade †ter HERRENS altare, det som stod framf”r HERRENS f”rhus.
015:009 Och han f”rsamlade hela Juda och Benjamin, s† ock de fr„mlingar ifr†n Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty m†nga fr†n Israel hade g†tt ”ver till honom, n„r de s†go att HERREN, hans Gud, var med honom.
015:010 Och de f”rsamlade sig till Jerusalem i tredje m†naden av Asas femtonde regerings†r,
015:011 och offrade p† den dagen †t HERREN sju hundra tjurar och sju tusen djur av sm†boskapen, uttagna av det byte som de hade f”rt med sig.
015:012 Och de ingingo det f”rbundet att de skulle s”ka HERREN, sina f„ders Gud, av allt sitt hj„rta och av all sin sj„l, 015:013 och att var och en som icke s”kte HERREN, Israels Gud, han skulle bliva d”dad, liten eller stor, man eller kvinna. 015:014 Och de g†vo HERREN sin ed med h”g r”st och under jubel, och under det att trumpeter och basuner lj”do. 015:015 Och hela Juda gladde sig ”ver eden; ty de hade svurit den av allt sitt hj„rta, och de s”kte HERREN med hela sin vilja, och han l„t sig finnas av dem, och han l„t dem f† ro p† alla sidor.

015:016 Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka fr†n hennes drottningsv„rdighet, d„rf”r att hon hade satt upp en styggelse †t Aseran; Asa h”gg nu ned styggelsen och krossade de och br„nde upp den i Kidrons dal.
015:017 Men offerh”jderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas hj„rta gudh„ngivet, s† l„nge han levde. 015:018 Och han f”rde in i Guds hus b†de vad hans fader och vad han sj„lv hade helgat †t HERREN: silver, guld och k„rl.

015:019 Och intet krig uppstod f”rr„n i Asas trettiofemte regerings†r. 016:001 I Asas trettiosj„tte regerings†r drog Baesa, Israels konung, upp mot Juda och begynte bef„sta Rama, f”r att hindra att n†gon komme vare sig fr†n eller till Asa, Juda konung. 016:002 D† tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och s„nde det till Ben-Hadad, konungen i Aram, som bodde i Damaskus, och l„t s„ga:
016:003 ½Ett f”rbund best†r ju mellan mig och dig, s†som det var mellan min fader och din fader. Se, h„r s„nder jag dig silver och guld; s† bryt d† ditt f”rbund med Baesa, Israels konung, f”r att han m† l„mna mig i fred.½
016:004 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och s„nde sina krigsh”vitsm„n mot Israels st„der, och de f”rh„rjade Ijon, Dan och Abel-Maim samt alla f”rr†dshus i Naftali st„der. 016:005 N„r Baesa h”rde detta, avstod han fr†n att bef„sta Rama och l„t sina arbeten d„r upph”ra.
016:006 Men konung Asa tog med sig hela Juda, och de f”rde bort ifr†n Rama stenar och tr„virke som Baesa anv„nde till att bef„sta det. D„rmed bef„ste han s† Geba och Mispa.

016:007 Vid samma tid kom siaren Hanani till Asa, Juda konung, och sade till honom: ½Eftersom du st”dde dig p† konungen i Aram och icke st”dde dig p† HERREN, din Gud, d„rf”r har den arameiske konungens h„r sluppit undan din hand.
016:008 Voro icke etiopierna och libyerna en v„ldig h„r, med vagnar och ryttare i stor myckenhet? Men d„rf”r att du d† st”dde dig p† HERREN, gav han dem i din hand.
016:009 TY HERRENS ”gon ”verfara hela jorden, f”r att han med sin kraft skall bist† dem som med sina hj„rtan h„ngiva sig †t honom. H„rutinnan har du handlat d†raktigt. D„rf”r skall du h„danefter hava st„ndiga strider.½
016:010 Men Asa blev f”rt”rnad p† siaren och satte honom i stockhuset; s† f”rbittrad var han p† honom f”r vad han hade sagt. Vid samma tid f”rfor Asa ock v†ldsamt mot andra av folket.

016:011 Men vad som „r att s„ga om Asa, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.
016:012 Och i sitt trettionionde regerings†r fick Asa en sjukdom i sina f”tter, och sjukdomen blev ”verm†ttan sv†r; men oaktat sin sjukdom s”kte han icke HERREN, utan allenast l„kares hj„lp. 016:013 Och Asa gick till vila hos sina f„der och dog i sitt fyrtiof”rsta regerings†r.
016:014 Och man begrov honom i den grav som han hade l†tit hugga ut †t sig i Davids stad; och man lade honom p† en b„dd som man hade fyllt med v„llukter och kryddor av olika slag, konstm„ssigt beredda, och anst„llde till hans „ra en mycket stor f”rbr„nning.

017:001 Och hans son Josafat blev konung; efter honom. Han bef„ste sitt v„lde mot Israel.
017:002 Han lade in krigsfolk i alla Juda fasta st„der och lade in bes„ttningar i Juda land och i de Efraims st„der som hans fader Asa hade intagit.
017:003 Och HERREN var med Josafat, ty han vandrade p† sin fader Davids f”rsta v„gar och s”kte icke Baalerna,
017:004 utan s”kte sin faders Gud och vandrade efter hans bud och gjorde icke s†som Israel.
017:005 D„rf”r bef„ste HERREN konungad”met i hans hand, och hela Juda gav sk„nker †t Josafat, s† att hans rikedom och „ra blev stor. 017:006 Och d† hans frimodighet v„xte p† HERRENS v„gar, skaffade han ocks† bort offerh”jderna och Aserorna ur Juda.

017:007 Och i sitt tredje regerings†r s„nde han ut sina h”vdingar Ben-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, till att undervisa i Juda st„der,
017:008 och med dem n†gra leviter, n„mligen leviterna Semaja, Netanja, Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia; och de hade med sig pr„sterna Elisama och Joram. 017:009 Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS lagbok med sig; de foro omkring i alla Juda st„der och undervisade bland folket. 017:010 Och en f”rskr„ckelse ifr†n HERREN kom ”ver alla riken i de l„nder som l†go omkring Juda, s† att de icke v†gade kriga mot Josafat.
017:011 Och en del av filist‚erna f”rde sk„nker till Josafat och g†vo silver i skatt. D„rtill f”rde ock araberna till honom sm†boskap, sju tusen sju hundra v„durar och sju tusen sju undra bockar.

017:012 S† blev Josafat allt m„ktigare och till slut ”verm†ttan m„ktig. Och han byggde borgar och f”rr†dsst„der i Juda. 017:013 Han hade stora upplag i Juda st„der; och krigsfolk, tappra stridsm„n, hade han i Jerusalem.
017:014 Och detta var ordningen bland dem, efter deras familjer. Till Juda h”rde f”ljande ”verh”vitsm„n: h”vitsmannen Adna och med honom tre hundra tusen tappra stridsm„n; 017:015 d„rn„st h”vitsmannen Johanan och med honom tv† hundra †ttio tusen;
017:016 d„rn„st Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i HERRENS tj„nst, och med honom tv† hundra tusen tappra stridsm„n. 017:017 Men fr†n Benjamin voro: Eljada, en tapper stridsman, och med honom tv† hundra tusen, v„pnade med b†ge och sk”ld; 017:018 d„rn„st Josabad och med honom ett hundra †ttio tusen, rustade till strid.
017:019 Dessa voro de som gjorde tj„nst hos konungen; d„rtill kommo de som konungen hade f”rlagt i de bef„sta st„derna i hela Juda. 018:001 N„r Josafat nu hade kommit till stor rikedom och „ra, befryndade han sig med Ahab.
018:002 Och efter n†gra †rs f”rlopp for han ned till Ahab i Samaria. Och Ahab l„t f”r honom och folket som han hade med sig slakta f†r och f„kreatur i myckenhet; och han s”kte intala honom att draga upp mot Ramot i Gilead.
018:003 Ahab, Israels konung, fr†gade allts† Josafat, Juda konung: ½Vill du draga med mig mot Ramot i Gilead?½ Han svarade honom: ½Jag s†som du, och mitt folk s†som ditt folk! Jag vill f”lja med dig i striden.½
018:004 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: ½Fr†ga dock f”rst HERREN h„rom.½
018:005 D† f”rsamlade Israels konung profeterna, fyra hundra m„n, och fr†gade dem: ½Skola vi draga †stad till Ramot i Gilead f”r att bel„gra det, eller skall jag avst† d„rifr†n?½ De svarade: ½Drag ditupp; Gud skall giva det i konungens hand.½ 018:006 Men Josafat sade: ½Finnes h„r ingen annan HERRENS profet, s† att vi kunna fr†ga genom honom?½
018:007 Israels konung svarade Josafat: ½H„r finnes „nnu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fr†ga HERREN; men han „r mig f”rhatlig, ty han profeterar aldrig lycka †t mig, utan best„ndigt allenast olycka.½ Josafat sade: ½Konungen s„ge icke s†.½
018:008 D† kallade Israels konung till sig en hovman och sade: ½Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.½
018:009 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p† sin tron, ikl„dda sina skrudar; de sutto p† en tr”skplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inf”r dem.
018:010 D† gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av j„rn och sade: ½S† s„ger HERREN: Med dessa skall du st†nga aram‚erna, s† att de f”rg”ras.½
018:011 Och alla profeterna profeterade p† samma s„tt och sade: ½Drag upp mot Ramot i Gilead, s† skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.½

018:012 Och budet som hade g†tt f”r att kalla p† Mika talade till honom och sade: ½Det „r s†, att profeterna med en mun lova konungen lycka; s† l†t nu ock ditt tal st„mma ”verens med deras, och lova ocks† du lycka.½
018:013 Men Mika svarade: ½S† sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som min Gud s„ger.½
018:014 N„r han sedan kom till konungen, fr†gade konungen honom: ½Mika, skola vi draga †stad till Ramot i Gilead f”r att bel„gra det, eller skall jag avst† d„rifr†n?½ Han svarade: ½Dragen ditupp, s† skolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.½ 018:015 Men konungen sade till honom: ½Huru m†nga g†nger skall jag besv„rja dig att icke tala till mig annat „n sanning i HERRENS namn?½
018:016 D† sade han: ½Jag s†g hela Israel f”rskingrat p† bergen, likt f†r som icke hava n†gon herde. Och HERREN sade: ‘Dessa hava icke n†gon herre; m† de v„nda tillbaka hem i frid, var och en till sitt.’½
018:017 D† sade Israels konung till Josafat: ½Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka †t mig, utan allenast olycka?½

018:018 Men han sade: ½H”ren allts† HERRENS ord. Jag s†g HERREN sitta p† sin tron och himmelens hela h„rskara st† p† hans h”gra sida och p† hans v„nstra.
018:019 Och HERREN sade: ‘Vem vill locka Ahab, Israels konung, att draga upp mot Ramot i Gilead, f”r att han m† falla d„r?’ D† sade den ene s† och den andre s†.
018:020 Slutligen kom anden fram och st„llde sig inf”r HERREN och sade: ‘Jag vill locka honom d„rtill.’ HERREN fr†gade honom: ‘P† vad s„tt?’
018:021 Han svarade: ‘Jag vill g† ut och bliva en l”gnens ande i alla hans profeters mun.½ D† sade han: ‘Du m† f”rs”ka att locka honom d„rtill och du skall ocks† lyckas; g† ut och g”r s†.’ 018:022 Och se, nu har HERREN lagt en l”gnens ande i dessa dina profeters mun, medan HERREN „nd† har beslutit att olycka skall komma ”ver dig.½

018:023 D† tr„dde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p† kinden och sade: ½P† vilken v„g har d† HERRENS Ande g†tt bort ifr†n mig f”r att tala med dig?½
018:024 Mika svarade: ½Du skall f† se det p† den dag d† du n”dgas springa fr†n kammare till kammare f”r att g”mma dig.½ 018:025 Men Israels konung sade: ½Tagen Mika och f”ren honom tillbaka till Amon, h”vitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen. 018:026 Och s„gen: S† s„ger konungen: S„tten denne i f„ngelse och bespisen honom med f†ngkost, till dess jag kommer v„lbeh†llen tillbaka.½
018:027 Mika svarade: ½Om du kommer v„lbeh†llen tillbaka, s† har HERREN icke talat genom mig.½ Och han sade ytterligare: ½H”ren detta, I folk, allasammans.½

018:028 S† drog nu Israels konung j„mte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead.
018:029 Och Israels konung sade till Josafat: ½Jag vill f”rkl„da mig, n„r jag drager ut i striden, men du m† vara kl„dd i dina egna kl„der.½ S† f”rkl„dde sig Israels konung, n„r de drogo ut i striden.
018:030 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina vagnsh”vitsm„n: ½I skolen icke giva eder i strid med n†gon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.½ 018:031 N„r d† h”vitsmannen ”ver vagnarna fingo se Josafat, t„nkte de: ½Detta „r Israels konung½, och omringade honom d„rf”r, i avsikt att anfalla honom. D† gav Josafat upp ett rop, och HERREN hj„lpte honom, Gud v„nde dem bort ifr†n honom. 018:032 S† snart n„mligen h”vitsm„nnen ”ver vagnarna m„rkte att det icke var Israels konung, v„nde de om och l„to honom vara. 018:033 Men en man som sp„nde sin b†ge och sk”t p† m†f† tr„ffade Israels konung i en fog p† rustningen. D† sade denne till sin k”rsven: ½Sv„ng om vagnen och f”r mig ut ur h„ren, ty jag „r s†rad.½ 018:034 Och striden blev p† den dagen allt h„ftigare, och Israels konung h”ll sig „nda till aftonen uppr„tt i sin vagn, v„nd mot aram‚erna; men vid den tid d† solen gick ned gav han upp andan. 019:001 Men Josafat, Juda konung, v„nde v„lbeh†llen hem igen till Jerusalem.
019:002 D† gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade till honom: ½Skall man d† hj„lpa den ogudaktige? Skall du d† „lska dem som hata HERREN? F”r vad du har gjort vilar nu HERRENS f”rt”rnelse ”ver dig.
019:003 Dock har n†got gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat Aserorna ur landet och har v„nt ditt hj„rta till att s”ka Gud.½ 019:004 Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han †ter ut bland folket, ifr†n Beer-Seba „nda till Efraims bergsbygd, och f”rde dem tillbaka till HERREN, deras f„ders Gud. 019:005 Och han anst„llde domare i landet, i alla Juda bef„sta st„der, s„rskilda f”r var stad.
019:006 Och han sade till dessa domare: ½Sen till, vad I g”ren; ty I d”men icke m„nniskodom, utan HERRENS dom, och han „r n„rvarande, s† ofta I d”men.
019:007 L†ten allts† nu fruktan f”r HERREN vara ”ver eder. Given akt p† vad I g”ren; ty hos HERREN, v†r Gud, finnes ingen or„tt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.½ 019:008 Ocks† i Jerusalem hade Josafat anst„llt n†gra av leviterna och pr„sterna och n†gra av huvudm„nnen f”r Israels familjer till att d”ma HERRENS dom och avg”ra r„ttstvister. N„r de sedan v„nde tillbaka till Jerusalem,
019:009 bj”d han dem och sade: ½S† skolen I g”ra i HERRENS fruktan, redligt och med h„ngivet hj„rta.
019:010 Och s† ofta n†gon r„ttssak drages inf”r eder av edra br”der, som bo i sina st„der, det m† g„lla dom i en blodssak eller eljest till„mpning av lag och bud, stadgar och r„tter, d† skolen I varna dem, s† att de icke †draga sig skuld inf”r HERREN, varigenom f”rt”rnelse kommer ”ver eder och edra br”der. S† skolen I g”ra, f”r att I icke m†n †draga eder skuld. 019:011 Och se, ”verstepr„sten Amarja skall vara eder f”rman i alla HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten f”r Juda hus, i alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsm„n under eder. Varen nu st†ndaktiga i vad I g”ren, och HERREN skall vara med den som „r god.½
020:001 D„refter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av ammoniterna f”r att strida mot Josafat. 020:002 Och man kom och ber„ttade detta f”r Josafat och sade: ½En stor hop kommer mot dig fr†n landet p† andra sidan havet, fr†n Aram, och de „ro redan i Hasason-Tamar (det „r En-Gedi).½ 020:003 D† blev Josafat f”rskr„ckt och v„nde sin h†g till att s”ka HERREN; och han l„t lysa ut en fasta ”ver hela Juda. 020:004 Och Juda f”rsamlade sig f”r att s”ka hj„lp hos HERREN; ja, fr†n alla Juda st„der kom man f”r att s”ka HERREN. 020:005 Och Josafat tr„dde upp i Juda m„ns och Jerusalems f”rsamling i HERRENS hus, framf”r den nya f”rg†rden, 020:006 och sade:

½HERRE, v†ra f„ders Gud, „r icke du Gud i himmelen och den som r†der ”ver alla hednafolkens riken? I din hand „r kraft och makt; och ingen finnes, som kan st† dig emot. 020:007 Var det icke du, v†r Gud, som f”rdrev detta lands inbyggare f”r ditt folk Israel och gav det †t Abrahams, din v„ns, s„d f”r evig tid?
020:008 De fingo bo d„r, och de byggde dig d„r en helgedom †t ditt namn, i det de sade:
020:009 ‘Om n†got ont kommer ”ver oss, sv„rd, straffdom eller pest eller hungersn”d, s† vilja vi tr„da upp inf”r detta hus och inf”r dig, ty ditt namn „r i detta hus; och vi vilja ropa till dig i v†r n”d, och du skall d† h”ra och hj„lpa.’
020:010 Se d„rf”r nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd — genom vilkas omr†de du icke tillstadde Israel att g†, n„r de kommo fr†n Egyptens land, varf”r de ock togo en omv„g bort ifr†n dem och icke f”rgjorde dem — 020:011 se huru dessa nu vederg„lla oss, i det att de komma f”r att f”rjaga oss ur det land som „r din besittning, och som du har givit oss till besittning.
020:012 Du, v†r Gud, skall du icke h†lla dom ”ver dem? Ty vi f”rm† intet mot denna stora hop som kommer emot oss, och sj„lva veta vi icke vad vi skola g”ra, utan till dig se v†ra ”gon.½

020:013 Och hela Juda stod d„r inf”r HERREN med sina sp„da barn, sina hustrur och s”ner.
020:014 D† kom HERRENS Ande mitt i f”rsamlingen ”ver Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit, av Asafs s”ner,
020:015 och han sade: ½Akten h„rp†, alla I av Juda, och I Jerusalems inv†nare, och du konung Josafat. S† s„ger HERREN till eder: Frukten icke och varen icke f”rf„rade f”r denna stora hop, ty striden „r icke eder, utan Guds.
020:016 Dragen i morgon ned mot dem. De draga d† upp p† Hassish”jden, och I skolen tr„ffa dem vid andan av dalen, framf”r Jeruels ”ken.
020:017 Men d„rvid bliver det icke eder sak att strida. I skolen allenast tr„da fram och st† stilla och se p†, huru HERREN fr„lsar eder, I av Juda och Jerusalem. Frukten icke och varen icke f”rf„rade. Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall vara med eder.½
020:018 D† b”jde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda m„n och Jerusalems inv†nare f”llo ned f”r HERREN och tillb†do HERREN.
020:019 Och de av leviterna, som tillh”rde kehatiternas och koraiternas barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med h”g och stark r”st.

020:020 Men bittida f”ljande morgon drogo de ut till Tekoas ”ken. Och n„r de drogo ut, tr„dde Josafat fram och sade: ½H”ren mig, I av Juda och I Jerusalems inv†nare. Haven tro p† HERREN, eder Gud, s† skolen I hava ro. Och tron p† hans profeter, s† skolen I bliva lyckosamma.½
020:021 Och sedan han hade r†df”rt sig med folket, st„llde han upp m„n som skulle sjunga till HERRENS „ra och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framf”r den v„pnade h„ren; de skulle sjunga: ½Tacken HERREN, ty hans n†d varar evinnerligen.½ 020:022 Och just som de begynte med s†ngen och lovet, l„t HERREN ett angrepp ske bakifr†n p† Ammons barn och Moab och folket ifr†n Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna.
020:023 Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifr†n Seirs bergsbygd och g†vo dem till spillo och f”rgjorde dem; och n„r de hade gjort „nde p† folket ifr†n Seir, hj„lptes de †t att nedg”ra varandra.

020:024 N„r sedan Juda m„n kommo upp p† h”jden, varifr†n man kunde se ut ”ver ”knen, och v„nde sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa ligga d”da p† jorden, och ingen hade undkommit. 020:025 Och n„r Josafat begav sig dit med sitt folk f”r att plundra och taga byte fr†n dem, funno de d„r en myckenhet av gods och av d”da kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig s† mycket att de icke kunde b„ra det. Och de fortsatte plundringen i tre dagar; s† stort var bytet.
020:026 Men p† fj„rde dagen f”rsamlade de sig i Berakadalen; d„r lovade de HERREN, och d„rav fick det st„llet namnet Berakadalen, s†som det heter „nnu i dag.

020:027 D„refter v„nde alla Judas och Jerusalems m„n, med Josafat i spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade berett dem gl„dje genom vad som hade skett med deras fiender. 020:028 Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och t†gade till HERRENS hus.
020:029 Och en f”rskr„ckelse ifr†n Gud kom ”ver alla de fr„mmande rikena, n„r de h”rde att HERREN hade stritt mot Israels fiender. 020:030 Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud l„t honom f† lugn p† alla sidor.

020:031 S† regerade Josafat ”ver Juda. han var trettiofem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tjugufem †r i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter. 020:032 Och han vandrade p† sin fader Asas v„g, utan att vika av ifr†n den; han gjorde n„mligen vad r„tt var i HERRENS ”gon. 020:033 Dock blevo offerh”jderna icke avskaffade, och „nnu hade folket icke v„nt sina hj„rtan till sina f„ders Gud.

020:034 Vad nu mer „r att s„ga om Josafat, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons, kr”nika, som „r upptagen i boken om Israels konungar.

020:035 Men sedan f”rband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels konung, fast„n denne var ogudaktig i sina g„rningar; 020:036 han f”rband sig med honom f”r att bygga skepp som skulle g† till Tarsis. Och de byggde skepp i Esjon-Geber. 020:037 D† profeterade Elieser, Dodavahus son, fr†n Maresa, mot Josafat; han sade: ½D„rf”r att du har f”rbundit dig med Ahasja, skall HERREN l†ta ditt f”retag bliva om intet.½ Och somliga av skeppen ledo skeppsbrott, s† att de icke kunde g† till Tarsis.

021:001 Och Josafat gick till vila hos sina f„der och blev begraven hos sina f„der i Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter honom.
021:002 Denne hade br”der, s”ner till Josafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja; alla dessa voro s”ner till Josafat, Israels konung.
021:003 Och deras fader gav dem stora sk„nker i silver och guld och dyrbarheter, d„rtill ock fasta st„der i Juda; men konungad”met hade han givit †t Joram, ty denne var den f”rstf”dde. 021:004 N„r Joram nu hade ”vertagit sin faders konungad”me och bef„st sig d„ri, dr„pte han alla sina br”der med sv„rd, s† ock n†gra av Israels furstar,

021:005 Joram var trettiotv† †r gammal, „r han blev konung, och han regerade †tta †r i Jerusalem.
021:006 Men han vandrade p† Israels konungars v„g, s†som Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon.
021:007 Dock ville HERREN icke f”rd„rva Davids hus, f”r det f”rbunds skull som han hade slutit med David, och enligt sitt l”fte, att han skulle l†ta honom och hans s”ner hava en lampa f”r alltid.

021:008 I hans tid avf”ll Edom fr†n Juda v„lde och satte en egen konung ”ver sig.
021:009 D† drog Joram dit med sina h”vitsm„n och med alla sina stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall p† edom‚erna, som hade omringat honom, och slog dem och h”vitsm„nnen ”ver deras vagnar.
021:010 S† avf”ll Edom fr†n Juda v„lde, och det har varit skilt d„rifr†n „nda till denna dag. Vid samma tid avf”ll ock Libna fr†n hans v„lde, d„rf”r att han hade ”vergivit HERREN, sina f„ders Gud. 021:011 Ocks† han uppf”rde offerh”jder p† bergen i Juda och f”rledde s† Jerusalems inv†nare till trol”s avf„llighet och f”rf”rde Juda.

021:012 Men en skrivelse kom honom till handa fr†n profeten Elia, s† lydande: ½S† s„ger HERREN, din fader Davids Gud: Se, du har icke vandrat p† din fader Josafats v„gar eller p† Asas, Juda konungs, v„gar,
021:013 utan du har vandrat p† Israels konungars v„g och f”rlett Juda och Jerusalems inv†nare till trol”s avf„llighet, p† samma s„tt som Ahabs hus f”rledde till avf„llighet; du har ocks† dr„pt dina br”der, dem som h”rde till din faders hus, och som voro b„ttre „n du.
021:014 D„rf”r skall HERREN l†ta en stor hems”kelse drabba ditt folk, s† ock dina barn och dina hustrur och allt vad du „ger; 021:015 och sj„lv skall du tr„ffas av sv†r sjukdom, en sjukdom i dina in„lvor, s† sv†r att dina in„lvor, efter †r och dagar, skola falla ut i f”ljd av sjukdomen.½

021:016 Och HERREN uppv„ckte mot Joram filist‚ernas ande och de arabers som bodde n„rmast etiopierna;
021:017 och de drogo upp mot Juda och br”to in d„r och f”rde bort allt gods som fanns i konungens hus, d„rtill ock hans s”ner och hustrur, s† att han icke hade kvar n†gon av sina s”ner f”rutom Joahas, sin yngste son.
021:018 Och efter allt detta hems”kte HERREN honom med en obotlig sjukdom i in„lvorna.
021:019 Och efter †r och dagar, n„r tv† †r voro f”rlidna, f”llo hans in„lvor ut i f”ljd av sjukdomen, och han dog i sv†ra pl†gor; men hans folk anst„llde ingen f”rbr„nning till hans „ra, s†som de hade gjort efter hans f„der.
021:020 Han var trettiotv† †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade †tta †r i Jerusalem. Och han gick bort utan att bliva saknad, och man begrov honom i Davids stad, men icke i konungagravarna.

022:001 Och Jerusalems inv†nare gjorde Ahasja, hans yngste son, till konung efter honom; ty alla de „ldre hade blivit dr„pta av den r”varskara som med araberna hade kommit till l„gret. S† blev d† Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
022:002 Fyrtiotv† †r gammal var Ahasja, „r han blev konung, ock han regerade ett †r i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, Omris dotter.
022:003 Ocks† han vandrade p† Ahabs hus’ v„gar, ty hans moder var hans r†dgiverska i ogudaktighet.
022:004 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon likasom Ahabs hus; ty d„rifr†n tog han, efter sin faders d”d, sina r†dgivare, till sitt eget f”rd„rv.
022:005 Det var ock deras r†d han f”ljde, n„r han drog †stad med Joram, Ahabs son, Israels konung, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev s†rad av aram‚erna. 022:006 D† v„nde han tillbaka, f”r att i Jisreel l†ta hela sig fr†n de s†r som han hade f†tt vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Asarja, Jorams son, Juda konung, for ned f”r att bes”ka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne l†g sjuk. 022:007 Men till Ahasjas f”rd„rv var det av Gud best„mt att han skulle komma till Joram. Ty n„r han hade kommit dit, for han med Joram f”r att m”ta Jehu, Nimsis son, som HERREN hade smort till att utrota Ahabs hus.
022:008 S† h„nde sig att Jehu, n„r han utf”rde straffdomen ”ver Ahabs hus, tr„ffade p† de Juda furstar och de brors”ner till Ahasja, som voro i Ahasjas tj„nst, och dr„pte dem. 022:009 Sedan s”kte han efter Ahasja; och man grep denne, d„r han h”ll sig g”md i Samaria, och f”rde honom till Jehu och d”dade honom. Men d„refter begrovo de honom, ty de sade: ½Han var dock son till Josafat, som s”kte HERREN av allt sitt hj„rta.½ Och av Ahasjas hus fanns sedan ingen dom f”rm†dde ”vertaga konungad”met.

022:010 N„r nu Atalja, Ahasjas moder, f”rnam att hennes son var d”d, stod hon upp och f”rgjorde hela konungasl„kten i Juda hus.
022:011 Men just n„r konungabarnen skulle d”das, tog konungadottern Josabeat Joas, Ahasjas son, och skaffade honom hemligen undan, i det att han f”rde honom j„mte hans amma in i sovkammaren; d„r h”ll Josabeat, konung Jorams dotter, pr„sten Jojadas hustru — som ju ock var Ahasjas syster — honom dold f”r Atalja, s† att denna icke fick d”da honom.
022:012 Sedan var han hos dem i Guds hus, d„r han f”rblev g”md i sex †r, medan Atalja regerade i landet.
023:001 Men i det sjunde †ret tog Jojada mod till sig och f”rband sig med underh”vitsm„nnen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son.
023:002 Dessa foro d„refter omkring i Juda och f”rsamlade leviterna ur alla Juda st„der, s† ock huvudm„nnen f”r Israels familjer. Och n„r de kommo till Jerusalem,
023:003 Sl”t hela f”rsamlingen i Guds hus ett f”rbund med konungen. Och Jojada sade till dem: ½Konungens son skall nu vara konung, s†som HERREN har talat ang†ende Davids s”ner. 023:004 Detta „r allts† vad I skolen g”ra: en tredjedel av eder, n„mligen de pr„ster och leviter som hava att intr„da i vakth†llningen p† sabbaten, skall st† p† vakt vid tr”sklarna 023:005 och en tredjedel vid konungshuset och en tredjedel vid Jesodporten; och allt folket skall vara p† f”rg†rdarna till HERRENS hus.
023:006 Dock m† ingen annan „n pr„sterna och de tj„nstg”rande leviterna g† in i HERRENS hus; dessa m† g† in, ty de „ro heliga. Men allt det ”vriga folket skall iakttaga vad HERREN har bjudit dem iakttaga.
023:007 Och leviterna skola st„lla sig runt omkring konungen, var och en med sina vapen i handen; och om n†gon vill tr„nga sig in i huset, skall han d”das. Och I skolen f”lja konungen, vare sig han g†r in eller ut.½

023:008 Leviterna och hela Juda gjorde allt vad pr„sten Jojada hade bjudit dem, var och en av dem tog sina m„n, b†de de som skulle intr„da i vakth†llningen p† sabbaten och de som skulle avg† d„rifr†n p† sabbaten, ty pr„sten Jojada l„t ingen avdelning vara fri ifr†n tj„nstg”ring.
023:009 Och pr„sten Jojada gav †t underh”vitsm„nnen de spjut och de sk”ldar av olika slag, som hade tillh”rt konung David, och som funnos i Guds hus.
023:010 Och han st„llde upp allt folket, var och en med sitt vapen i handen, fr†n husets s”dra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen. 023:011 D„refter f”rde de ut konungasonen och satte p† honom kronan och g†vo honom vittnesb”rdet och gjorde honom till konung; och Jojada och hans s”ner smorde honom och ropade: ½Leve konungen!½

023:012 N„r Atalja nu h”rde folkets rop, d† de skyndade fram och hyllade konungen, gick hon in i HERRENS hus till folket. 023:013 D„r fick hon d† se konungen st† vid sin pelare, n„ra ing†ngen, och h”vitsm„nnen och trumpetbl†sarna bredvid konungen, och fick h”ra huru hela folkm„ngden jublade och st”tte i trumpeterna, och huru s†ngarna med sina instrumenter ledde hyllningss†ngen. D† rev Atalja s”nder sina kl„der och ropade: ½Sammansv„rjning! Sammansv„rjning!½
023:014 Men pr„sten Jojada l„t underh”vitsm„nnen som anf”rde skaran tr„da fram, och han sade till dem: ½F”ren henne ut mellan leden, och om n†gon f”ljer henne, s† m† han d”das med sv„rd.½ Pr„sten f”rbj”d dem n„mligen att d”da henne i HERRENS hus. 023:015 Allts† grepo de henne, och n„r hon hade kommit fram dit d„r H„stporten f”r in i konungshuset, d”dade de henne d„r.

023:016 Och Jojada sl”t ett f”rbund mellan sig och allt folket och konungen, att de skulle vara ett HERRENS folk. 023:017 Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ned det och slog s”nder dess altaren och bilder; och Mattan, Baals pr„st, dr„pte de framf”r altarna.
023:018 D„refter st„llde Jojada ut vakter vid HERRENS hus och betrodde detta v„rv †t de levitiska pr„sterna, dem som David hade indelat i klasser f”r tj„nstg”ringen i HERRENS hus, till att offra br„nnoffer †t HERREN, s†som det var f”reskrivet i Moses lag, med jubel och s†ng, efter Davids anordning. 023:019 Och han st„llde d”rrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, f”r att ingen skulle komma in, som p† n†got s„tt var oren. 023:020 Och han tog med sig underh”vitsm„nnen och de f”rn„msta och m„ktigaste bland folket och hela folkm„ngden och f”rde konungen ned fr†n HERRENS hus, och de gingo in i konungshuset genom ™vre porten; och de satte konungen p† konungatronen. 023:021 Och hela folkm„ngden gladde sig, och staden f”rblev lugn. Men Atalja hade de d”dat med sv„rd.

024:001 Joas var sju †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade fyrtio †r i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, fr†n Beer-Seba. 024:002 Och Joas gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, s† l„nge pr„sten Jojada levde.
024:003 Och Jojada tog †t honom tv† hustrur, och han f”dde s”ner och d”ttrar.

024:004 D„refter blev Joas bet„nkt p† att upphj„lpa HERRENS hus. 024:005 Och han f”rsamlade pr„sterna och leviterna och sade till dem: ½Faren vart †r ut till Juda st„der, och samlen fr†n hela Israel in penningar till att s„tta eder Guds hus i st†nd; och I skolen bedriva denna sak med skyndsamhet.½ Men leviterna skyndade sig icke.
024:006 D† kallade konungen till sig ”verstepr„sten Jojada och sade till honom: ½Varf”r har du icke tillh†llit leviterna att fr†n Juda och Jerusalem indriva den skatt som HERRENS tj„nare Mose p†lade, och som Israels f”rsamling skulle erl„gga till vittnesb”rdets tabernakel?
024:007 Ty Ataljas, den ogudaktiga kvinnans, s”ner hava f”rd„rvat Gud hus; ja, allt som var helgat till HERRENS hus hava de anv„nt till Baalerna.½

024:008 P† konungens befallning gjorde man d„refter en kista och st„llde den utanf”r porten till HERREN hus.
024:009 Och man l„t utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tj„nare Mose hade p†lagt Israel i ”knen skulle erl„ggas †t HERREN.
024:010 Och alla furstarna och allt folket buro fram penningar med gl„dje och kastade dem i kistan, till dess att allt var insamlat.
024:011 Och n„r tid blev att genom leviternas f”rsorg f”ra kistan till de granskningsm„n som konungen hade f”rordnat, och dessa d† m„rkte att mycket penningar fanns i den, d† kommo konungens sekreterare och ”verstepr„stens tillsyningsman och t”mde kistan och buro den sedan tillbaka till dess plats. S† gjorde de g†ng efter annan och samlade in penningar i myckenhet. 024:012 D„refter l„mnade konungen och Jojada dessa †t den som skulle utf”ra arbetet p† HERRENS hus, och lejde stenhuggare och timmerm„n till att upphj„lpa HERRENS hus, s† ock j„rn- och kopparsmeder till att s„tta HERRENS hus i st†nd. 024:013 Och de som utf”rde arbetet bedrevo det s†, att arbetet gick fram†t under deras h„nder, Och de †terst„llde Guds hus i dess f”rra skick och satte det i gott st†nd. 024:014 Och n„r de hade slutat, buro de †terstoden av penningarna till konungen och Jojada; och man gjorde d„rav k„rl till HERRENS hus, k„rl till gudstj„nsten och offren, sk†lar och andra k„rl av guld och silver Och man offrade br„nnoffer i HERRENS hus best„ndigt, s† l„nge Jojada levde.

024:015 Men Jojada blev gammal och m„tt p† att leva och dog s†; ett hundra trettio †r gammal var han vid sin d”d. 024:016 Och man begrov honom i Davids stad bland konungarna, d„rf”r att han hade gjort vad gott var mot Israel och mot Gud och hans hus.

024:017 Men efter Jojadas d”d kommo Juda furstar och f”llo ned f”r konungen; d† lyssnade konungen till dem. 024:018 Och de ”verg†vo HERRENS, sina f„ders Guds, hus och tj„nade Aserorna och avgudarna. D† kom f”rt”rnelse ”ver Juda och Jerusalem genom den skuld de s† †drogo sig. 024:019 Och profeter s„ndes ibland dem f”r att omv„nda dem till HERREN; och dessa varnade dem, men de lyssnade icke d„rtill.

024:020 Men Sakarja, pr„sten Jojadas son, hade blivit bekl„dd med Guds Andes kraft, och han tr„dde fram inf”r folket och sade till dem: ½S† s„ger Gud: Varf”r ”vertr„den I HERRENS bud, eder sj„lva till ingen fromma? Eftersom I haven ”vergivit HERREN, har han ock ”vergivit eder.½
024:021 D† sammansvuro de sig mot honom och stenade honom, enligt konungens befallning, p† f”rg†rden till HERRENS hus. 024:022 Ty konung Joas t„nkte icke p† den k„rlek som Jojada, dennes fader, hade bevisat honom, utan dr„pte hans son. Men denne sade i sin d”dsstund: ½M† HERREN se detta och utkr„va det.½

024:023 Och n„r †ret hade g†tt till „nda, drog aram‚ernas h„r upp mot honom, och de kommo till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla folkets furstar. Och allt byte som de togo s„nde de till konungen i Damaskus.
024:024 Ty fast„n aram‚ernas h„r som d† ryckte an utgjorde allenast en ringa skara, gav HERREN likv„l i deras hand en mycket talrik h„r, d„rf”r att folket hade ”vergivit HERREN, sina f„ders Gud. S† fingo de utf”ra straffdomen ”ver Joas.

024:025 Och n„r dessa drogo bort ifr†n honom — ty de l„mnade honom kvar illa sjuk — sammansvuro sig hans tj„nare mot honom, d„rf”r att han hade utgjutit pr„sten Jojadas s”ners blod, och dr„pte honom p† hans s„ng; detta blev hans d”d. Och man begrov honom i Davids stad; dock begrov man honom icke i konungagravarna. 024:026 Och de som sammansvuro sig mot honom voro Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit. 024:027 Men om hans s”ner, och om de m†nga profetior som f”rkunnades mot honom, och om huru Guds hus †ter uppr„ttades, h„rom „r skrivet i ½Utl„ggning av Konungaboken½. Och hans son Amasja blev konung efter honom.
025:001 Amasja var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tjugunio †r i Jerusalem. Hans moder hette Joaddan, fr†n Jerusalem.
025:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, dock icke av fullt h„ngivet hj„rta.
025:003 Och sedan hans konungad”me hade blivit bef„st, l„t han dr„pa dem av sina tj„nare, som hade d”dat hans fader, konungen. 025:004 Men deras barn d”dade han icke, utan handlade i enlighet med vad f”reskrivet var i Moses lagbok, d„r HERREN hade bjudit och sagt: ½F”r„ldrarna skola icke d” f”r sina barns skull, och barnen skola icke d” f”r sina f”r„ldrars skull, utan var och en skall d” genom sin egen synd.½

025:005 Och Amasja f”rsamlade Juda barn och l„t dem st„lla upp sig efter sina familjer, efter sina ”ver- och under- h”vitsm„n, hela Juda och Benjamin. D„refter inm”nstrade han dem som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, och fann dem utg”ra tre hundra tusen utvalda stridbara m„n, som kunde f”ra spjut och sk”ld. 025:006 D„rtill lejde han f”r hundra talenter silver ett hundra tusen tappra stridsm„n ur Israel.
025:007 Men en gudsman kom till honom och sade: ½O konung, l†t icke Israels h„r draga †stad med dig, ty HERREN „r icke med Israel, icke med hela hopen av Efraims barn;
025:008 utan du sj„lv m† allena draga †stad. Grip verket an, g† frimodigt ut i striden. Gud skall eljest l†ta dig komma p† fall genom fienden; ty Gud f”rm†r b†de att hj„lpa och att stj„lpa.½ 025:009 Amasja sade till gudsmannen: ½Men huru skall det d† g† med de hundra talenterna som jag har givit †t skaran fr†n Israel?½ Gudsmannen svarade: ½HERREN kan v„l giva dig mer „n det.½ 025:010 D† avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom fr†n Efraim och l„t dem g† hem igen. H„r”ver blevo dessa h”geligen f”rgrymmade p† Juda och v„nde tillbaka hem i vredesmod.

025:011 Men Amasja tog mod till sig och t†gade ut med sitt folk och drog till Saltdalen och nedgjorde d„r av Seirs barn tio tusen. 025:012 Och Juda barn togo andra tio tusen till f†nga levande; dem f”rde de upp p† spetsen av en klippa och st”rtade dem ned fr†n klippspetsen, s† att de alla krossades. 025:013 Men de som tillh”rde den skara som Amasja hade s„nt tillbaka, och som icke hade f†tt g† med honom ut i striden, f”retogo plundringst†g i Juda st„der, fr†n Samaria „nda till Bet-Horon; och de nedgjorde tre tusen av inv†narna och togo stort byte.

025:014 N„r sedan Amasja kom tillbaka fr†n sin seger ”ver edom‚erna, f”rde han med sig Seirs barns gudar och st„llde upp dem till gudar †t sig; och han tillbad inf”r dem och t„nde offereld †t dem.
025:015 D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Amasja, och han s„nde till honom en profet; denne sade till honom: ½Varf”r s”ker du detta folks gudar, som ju icke hava kunnat r„dda sitt eget folk ur din hand?½
025:016 N„r denne s† talade till honom, svarade han honom: ½Hava vi satt dig till konungens r†dgivare? H†ll upp, om du icke vill att man skall dr„pa dig.½ D† h”ll profeten upp och sade: ½Jag f”rst†r nu att Gud har beslutit att f”rd„rva dig, eftersom du g”r p† detta s„tt och icke vill h”ra p† mitt r†d.½

025:017 Och sedan Amasja, Juda konung, hade h†llit r†dpl„gning, s„nde han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung,