The Bible, in Swedish, both Testaments (page 18)

och l„t s„ga: ½Kom, l†t oss drabba samman med varandra.½ 025:018 Men Joas, Israels konung, s„nde d† till Amasja, Juda konung, och l„t svara: ½T”rnbusken p† Libanon s„nde en g†ng bud till cedern p† Libanon och l„t s„ga: ‘Giv din dotter †t min son till hustru.’ Men sedan gingo markens djur p† Libanon fram ”ver t”rnbusken och trampade ned den.
025:019 Du t„nker p† huru du har slagit Edom, och d„r”ver f”rh„ver du dig ditt hj„rta och vill vinna „nnu mer „ra. Men stanna nu hemma. Varf”r utmanar du olyckan, dig sj„lv och Juda med dig till fall?½
025:020 Men Amasja ville icke h”ra h„rp†, ty Gud skickade det s†, f”r att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade s”kt Edoms gudar.
025:021 S† drog d† Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som h”r till Juda.
025:022 Och Juda m„n blevo slagna av Israels m„n och flydde, var och en till sin hydda.
025:023 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev tagen till f†nga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och n„r denne hade f”rt honom till Jerusalem, br”t han ned ett stycke av Jerusalems mur, fr†n Efraimsporten „nda till Poneporten, fyra hundra alnar.
025:024 Och han tog allt guld och silver och alla k„rl som funnos i Guds hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, d„rtill ock gisslan, och v„nde s† tillbaka till Samaria.

025:025 Men Amasja, Joas’ son, Juda konung, levde i femton †r efter Joas’, Joahas’ sons, Israels konungs, d”d. 025:026 Vad nu mer „r att s„ga om Amasja, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.
025:027 Och fr†n den tid d† Amasja vek av ifr†n HERREN begynte man anstifta en sammansv„rjning mot honom i Jerusalem, s† att han m†ste fly till Lakis. D† s„ndes m„n efter honom till Lakis, och dessa d”dade honom d„r.
025:028 Sedan f”rde man honom d„rifr†n p† h„star och begrov honom hos hans f„der i Juda huvudstad.
026:001 Och allt folket i Juda tog Ussia, som d† var sexton †r gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas st„lle. 026:002 Det var han som bef„ste Elot, och han lade det †ter under Juda, sedan konungen hade g†tt till vila hos sina f„der. 026:003 Ussia var sexton †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade femtiotv† †r i Jerusalem. Hans moder hette Jekilja, fr†n Jerusalem.
026:004 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans fader Amasja hade gjort.
026:005 Och han s”kte Gud, s† l„nge Sakarja levde, han som aktade p† Guds syner. Och s† l„nge han s”kte HERREN, l„t Gud det g† honom v„l.
026:006 Han drog ut och stridde mot filist‚erna och br”t ned Gats, Jabnes och Asdods murar; och han byggde st„der p† Asdods omr†de och annorst„des i filist‚ernas land.
026:007 Och Gud hj„lpte honom mot filist‚erna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot maoniterna.
026:008 Och ammoniterna m†ste giva sk„nker †t Ussia, och ryktet om honom str„ckte sig „nda till Egypten, ty han blev ”verm†ttan m„ktig.

026:009 Och Ussia byggde torn i Jerusalem ”ver H”rnporten och ”ver Dalporten och ”ver Vinkeln och bef„ste dem. 026:010 Han byggde ock torn i ”knen och h”gg ut m†nga brunnar, ty han hade mycken boskap, b†de i l†glandet och p† sl„tten. Jordbruks- och ving†rdsarbetare hade han i bergsbygden och p† de b”rdiga f„lten, ty han var en v„n av †kerbruk.
026:011 Och Ussia hade en krigsh„r som drog ut till strid i avdelade skaror, med en mansstyrka som hade blivit fastst„lld vid m”nstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen Maaseja, under ”verinseende av Hananja, en av konungens h”vitsm„n.
026:012 Hela antalet av de tappra stridsm„n som voro huvudm„n f”r familjerna var tv† tusen sex hundra.
026:013 Under deras bef„l stod en krigsh„r av tre hundra sju tusen fem hundra m„n, som stridde med kraft och mod och voro konungens hj„lp mot fienden.
026:014 Och Ussia f”rs†g hela denna h„r med sk”ldar, spjut, hj„lmar, pansar och b†gar, s† ock med slungstenar. 026:015 Och han l„t i Jerusalem g”ra krigsredskap, konstm„ssigt utt„nkta, till att s„tta upp p† tornen och p† murarnas h”rn, f”r att med dem avskjuta pilar och stora stenar. Och ryktet om honom gick ut vida omkring, ty underbart hj„lptes han fram till makt. 026:016 Men n„r han nu var s† m„ktig, blev hans hj„rta h”gmodigt, s† att han gjorde vad f”rd„rvligt var; han f”rbr”t sig trol”st mot HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel f”r att ant„nda r”kelse p† r”kelsealtaret.
026:017 D† gick pr„sten Asarja ditin efter honom, †tf”ljd av †ttio HERRENS pr„ster, of”rskr„ckta m„n.
026:018 Dessa tr„dde fram mot konung Ussia och sade till honom: ½Det h”r icke dig till, Ussia, att ant„nda r”kelse †t HERREN, utan det tillh”r pr„sterna, Arons s”ner, som „r helgade till att ant„nda r”kelse. G† ut ur helgedomen, ty du har beg†tt en f”rbrytelse, och HERREN Gud skall icke l†ta detta l„nda dig till „ra.½ 026:019 D† for Ussia ut i vrede, d„r han stod med ett r”kelsekar i sin hand f”r att ant„nda r”kelse. Men just som han for ut mot pr„sterna, slog spet„lska ut p† hans panna, i pr„sternas n„rvaro, inne i HERRENS hus, bredvid r”kelsealtaret. 026:020 Och n„r ”verstepr„sten Asarja och alla pr„sterna v„nde sig till honom och fingo se att han var spet„lsk i pannan, drevo de honom strax ut d„rifr†n. Sj„lv skyndade han ocks† ut, eftersom HERREN s† hems”kte honom.
026:021 Sedan var konung Ussia spet„lsk f”r hela sitt liv och bodde i ett s„rskilt hus s†som spet„lsk, ty han var utesluten fr†n HERRENS hus. Hans son Jotam f”restod d† konungens hus och d”mde folket i landet.

026:022 Vad nu mer „r att s„ga om Ussia, om hans f”rsta tid s†v„l som om hans sista, det har profeten Jesaja, Amos’ son, tecknat upp. 026:023 Och Ussia gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom hos hans f„der, ute p† konungagravens mark, detta med tanke d„rp† att han hade varit spet„lsk. Och hans son Jotam blev konung efter honom.
027:001 Jotam var tjugufem †r gammal n„r han blev konung, och han regerade sexton †r i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks dotter.
027:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans fader Ussia hade gjort, vartill kom att han icke tr„ngde in i HERRENS tempel; men folket gjorde „nnu vad f”rd„rvligt var. 027:003 Han byggde ™vre porten till HERRENS hus, och p† Ofelmuren utf”rde han stora byggnadsarbeten.
027:004 D„rtill byggde han st„der i Juda bergsbygd, och i skogarna byggde han borgar och torn.
027:005 Och n„r han s† kom i strid med Ammons barns konung, blev han dem ”verm„ktig, s† att Ammons barn det †ret m†ste giva honom ett hundra talenter silver, tio tusen korer vete och tio tusen korer korn. Lika mycket m†ste Ammons barn erl„gga †t honom ocks† n„sta †r och †ret d„rp†.
027:006 S† m„ktig blev Jotam, d„rf”r att han vandrade st†ndaktigt inf”r HERREN, sin Gud.

027:007 Vad nu mer „r att s„ga om Jotam och om alla hans krig och andra f”retag, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar.
027:008 Han var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade sexton †r i Jerusalem.
027:009 Och Jotam gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom. 028:001 Ahas var tjugu †r gammal n„r han blev konung, och han regerade sexton †r i Jerusalem. Han gjorde icke vad r„tt var i HERRENS ”gon, s†som hans fader David,
028:002 utan vandrade p† Israels konungars v„g; ja, han l„t ock g”ra gjutna bel„ten †t Baalerna.
028:003 Och sj„lv t„nde han offereld i Hinnoms sons dal och br„nde upp sina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn. 028:004 Och han frambar offer och t„nde offereld p† h”jderna och kullarna och under alla gr”na tr„d.

028:005 D„rf”r gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens hand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop f†ngar och f”rde dem till Damaskus. Han blev ock given i Israels konungs hand, s† att denne tillfogade honom ett stort nederlag. 028:006 Ty Peka, Remaljas son, dr„pte av Juda ett hundra tjugu tusen man p† en enda dag, allasammans stridbara m„n. Detta skedde d„rf”r att de hade ”vergivit HERREN, sina f„ders Gud. 028:007 Och Sikri, en tapper man fr†n Efraim, dr„pte Maaseja, konungasonen, och Asrikam, slottsh”vdingen, och Elkana, konungens n„rmaste man.
028:008 Och Israels barn bortf”rde fr†n sina br”der tv† hundra tusen f†ngar, n„mligen deras hustrur, s”ner och d”ttrar, och togo d„rj„mte mycket byte fr†n dem och f”rde bytet till Samaria.

028:009 Men d„r var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mot h„ren, n„r den kom till Samaria, och sade till dem: ½Se, i sin vrede ”ver Juda har HERREN, edra f„ders Gud, givit dem i eder hand, men I haven dr„pt dem med en h„tskhet som har n†tt upp till himmelen.
028:010 Och nu t„nken I g”ra Judas och Jerusalems barn till tr„lar och tr„linnor †t eder. D„rmed dragen I ju allenast skuld ”ver eder sj„lva inf”r HERREN, eder Gud.
028:011 S† h”ren mig nu: S„nden tillbaka f†ngarna som I haven tagit fr†n edra br”der; ty HERRENS vrede „r uppt„nd mot eder.½

028:012 N†gra av huvudm„nnen bland Efraims barn, n„mligen Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son, stodo d† upp och gingo emot dem som kommo fr†n kriget
028:013 och sade till dem: ½I skolen icke f”ra dessa f†ngar hitin; ty I f”rehaven n†got som drager skuld ”ver oss inf”r HERREN, och varigenom I ytterligare f”r”ken v†ra synder och v†r skuld. V†r skuld „r ju redan stor nog, och vrede „r uppt„nd mot Israel.½ 028:014 D† l„mnade krigsfolket ifr†n sig f†ngarna och bytet inf”r de ”verste och hela f”rsamlingen.
028:015 Och de n„mnda m„nnen stodo upp och togo sig an f†ngarna. Alla som voro nakna bland dem kl„dde de upp med vad de hade tagit s†som byte; de g†vo dem kl„der och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som icke orkade g† l„to de s„tta sig upp p† †snor, och f”rde dem s† till Jeriko, Palmstaden, till deras br”der d„r. Sedan v„nde de tillbaka till Samaria.

028:016 Vid samma tid s„nde konung Ahas bud till konungarna i Assyrien, med beg„ran att de skulle hj„lpa honom. 028:017 Ty f”rutom allt annat hade edom‚erna kommit och slagit Juda och tagit f†ngar.
028:018 Och filist‚erna hade fallit in i st„derna i Juda l†gland och sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, s† ock Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem. 028:019 Ty HERREN ville f”r”dmjuka Juda, f”r Ahas’, den israelitiske konungens, skull, d„rf”r att denne hade v†llat oordning i Juda och varit otrogen mot HERREN.
028:020 Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom och angrep honom, i st„llet f”r att underst”dja honom. 028:021 Ty fast„n Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och de ”verstes hus och gav allt †t konungen i Assyrien, s† hj„lpte det honom dock icke.
028:022 Och i sin n”d f”rsyndade sig samme konung Ahas „nnu mer genom otrohet mot HERREN.
028:023 Han offrade n„mligen †t gudarna i Damaskus, som hade slagit honom; ty han t„nkte: ½Eftersom de arameiska konungarnas gudar hava f”rm†tt hj„lpa dem, vill jag offra †t dessa gudar, f”r att de ock m† hj„lpa mig.½ Men i st„llet var det dessa som kommo honom och hela Israel p† fall.
028:024 Ahas samlade ihop de k„rl som funnos i Guds hus och br”t s”nder k„rlen i Guds hus och st„ngde igen d”rrarna till HERRENS hus, och gjorde sig altaren i vart h”rn i Jerusalem. 028:025 Och i var och en av Juda st„der uppf”rde han offerh”jder f”r att d„r t„nda offereld †t andra gudar, och han f”rt”rnade s† HERREN, sina f„ders Gud.

028:026 Vad nu mer „r att s„ga om honom och om alla hans f”retag, under hans f”rsta tid s†v„l som under hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar. 028:027 Och Ahas gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i Jerusalem, inne i sj„lva staden; de lade honom n„mligen icke i Israels konungars gravar. Och hans son Hiskia blev konung efter honom.
029:001 Hiskia var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tjugunio †r i Jerusalem. Hans moder hette Abia, Sakarjas dotter.
029:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans fader David hade gjort.

029:003 I sitt f”rsta regerings†r, i f”rsta m†naden, ”ppnade han d”rrarna till HERRENS hus och satte dem i st†nd 029:004 Och han l„t h„mta pr„sterna och leviterna och f”rsamlade dem p† den ”ppna platsen mot ”ster.
029:005 Och han sade till dem: ½H”ren mig, I leviter. Helgen nu eder sj„lva, och helgen HERRENS, edra f„ders Guds, hus, och skaffen orenheten ut ur helgedomen.
029:006 Ty v†ra f„der voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, v†r Guds, ”gon och ”verg†vo honom; de v„nde sitt ansikte bort ifr†n HERRENS boning och v„nde honom ryggen.
029:007 De st„ngde ock igen d”rrarna till f”rhuset, sl„ckte ut lamporna, t„nde ingen r”kelse och offrade inga br„nnoffer i helgedomen †t Israels Gud.
029:008 D„rf”r har HERRENS f”rt”rnelse kommit ”ver Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till en varnagel, till ett f”rem†l f”r h„pnad och begabberi, s†som I sen med egna ”gon. 029:009 Ja, d„rf”r hava ock v†ra f„der fallit f”r sv„rd, och v†ra s”ner och d”ttrar och hustrur hava f”rdenskull kommit i f†ngenskap. 029:010 Men nu har jag i sinnet att sluta ett f”rbund med HERREN, Israels Gud, f”r att hans vredes gl”d m† v„nda sig ifr†n oss. 029:011 S† varen nu icke f”rsumliga, mina barn, ty eder har HERREN utvalt till att st† inf”r hans ansikte och g”ra tj„nst inf”r honom, till att vara hans tj„nare och ant„nda r”kelse †t honom.½

029:012 D† stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas son, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och Eden, Joas son;
029:013 av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja och Mattanja;
029:014 av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja och Ussiel.
029:015 Dessa f”rsamlade nu sina br”der och helgade sig och gingo, s†som konungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in f”r att rena HERRENS hus.
029:016 Men pr„sterna gingo in i det inre av HERRENS hus f”r att rena det, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut p† f”rg†rden till HERRENS hus; d„r togo leviterna emot den och buro ut den i Kidrons dal.
029:017 De begynte att helga templet p† f”rsta dagen i f”rsta m†naden, och p† †ttonde dagen i m†naden hade de hunnit till HERRENS f”rhus och helgade sedan HERRENS hus under †tta dagar; och p† sextonde dagen i f”rsta m†naden hade de fullgjort sitt arbete. 029:018 D† gingo de in till konung Hiskia och sade: ½Vi hava renat hela HERRENS hus och br„nnoffersaltaret med alla dess tillbeh”r och sk†debr”dsbordet med alla dess tillbeh”r. 029:019 Och alla de k„rl som konung Ahas under sin regering i sin otrohet f”rkastade, dem hava vi †terst„llt och helgat, och de st† nu framf”r HERRENS altare.½

029:020 D† l„t konung Hiskia bittida om morgonen f”rsamla de ”verste i staden och gick upp i HERRENS hus.
029:021 Och man f”rde fram sju tjurar, sju v„durar och sju lamm, s† ock sju bockar till syndoffer f”r riket och f”r helgedomen och f”r Juda; och han befallde Arons s”ner, pr„sterna, att offra detta p† HERRENS altare.
029:022 D† slaktade de f„kreaturen, och pr„sterna togo upp blodet och st„nkte det p† altaret; d„refter slaktade de v„durarna och st„nkte blodet p† altaret; sedan slaktade de lammen och st„nkte blodet p† altaret.
029:023 D„refter f”rde de syndoffersbockarna fram inf”r konungen och f”rsamlingen, och de lade sina h„nder p† dem. 029:024 Och pr„sterna slaktade dem och l„to deras blod s†som syndoffer komma p† altaret, till f”rsoning f”r hela Israel; ty konungen hade befallt att offra dessa br„nnoffer och syndoffer f”r hela Israel.

029:025 Och han l„t leviterna st„lla upp sig till tj„nstg”ring i HERRENS hus med cymbaler, psaltare och harpor, s†som David och Gad, konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet h„rom var givet av HERREN genom hans profeter. 029:026 Och leviterna st„llde upp sig med Davids instrumenter, och pr„sterna med trumpeterna.
029:027 Och Hiskia befallde att man skulle offra br„nnoffret p† altaret; och p† samma g†ng som offret begynte, begynte ock HERRENS s†ng ljuda j„mte trumpeterna, och detta under ledning av Davids, Israels konungs, instrumenter.
029:028 Och hela f”rsamlingen f”ll ned, under det att s†ngen sj”ngs och trumpeterna skallade — allt detta „nda till dess br„nnoffret var fullbordat.
029:029 Och n„r de hade offrat br„nnoffret, kn„b”jde konungen och alla som voro d„r tillst„des med honom, och tillb†do. 029:030 Och konung Hiskia och de ”verste befallde leviterna att lova HERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sj”ngo hans lov med gl„dje och b”jde sig ned och tillb†do.

029:031 Och Hiskia tog till orda och sade: ½I haven nu tagit handfyllning till HERRENS tj„nst. S† tr„den nu hit och f”ren fram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus.½ D† f”rde f”rsamlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av sitt hj„rta manades d„rtill offrade br„nnoffer. 029:032 Antalet av de br„nnoffersdjur som f”rsamlingen f”rde fram var sjuttio tjurar, ett hundra v„durar och tv† hundra lamm, alla dessa till br„nnoffer †t HERREN.
029:033 Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djur av sm†boskapen.
029:034 Men pr„sterna voro f”r f†, s† att de icke kunde draga av huden p† alla br„nnoffersdjuren; d„rf”r underst”ddes de av sina br”der leviterna, till dess detta g”rom†l var fullgjort, och till dess pr„sterna hade helgat sig. Ty i fr†ga om att helga sig hade leviterna visat sig mer r„ttsinniga „n pr„sterna. 029:035 Ocks† var antalet stort av br„nnoffer, vartill kommo fettstyckena fr†n tackoffren, s† ock de drickoffer som h”rde till br„nnoffren.

S† blev det ordnat med tj„nstg”ringen i HERRENS hus. 029:036 Och Hiskia och allt folket gladde sig ”ver vad Gud hade berett †t folket; ty helt ov„ntat hade detta kommit till st†nd. 030:001 D„refter s„nde Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev ocks† brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem f”r att h†lla HERRENS, Israels Guds, p†skh”gtid.
030:002 Och konungen och hans f”rn„msta m„n och hela f”rsamlingen i Jerusalem enade sig om att h†lla p†skh”gtiden i andra m†naden; 030:003 ty de kunde icke h†lla den nu genast, eftersom pr„sterna „nnu icke hade helgat sig i tillr„ckligt antal och folket icke hade hunnit f”rsamla sig till Jerusalem.
030:004 D„rf”r syntes det konungen och hela f”rsamlingen r„tt att g”ra s†.
030:005 Och de besl”to att l†ta utropa i hela Israel, fr†n Beer-Seba „nda till Dan, att man skulle komma och h†lla HERRENS, Israels Guds, p†skh”gtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest h†llit den samf„llt, s†som f”reskrivet var.

030:006 S† beg†vo sig d† ilbuden †stad med breven fr†n konungen och hans f”rn„msta m„n och drogo genom hela Israel och Juda, enligt konungens befallning, och sade: ½I Israels barn, v„nden om till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, p† det att han m† v„nda om till den kvarleva av eder, som har r„ddats undan de assyriska konungarnas hand.
030:007 Och varen icke s†som edra f„der och br”der, som voro otrogna mot HERREN, sina f„ders Gud, s† att han prisgav dem †t f”r”delse, s†som I sj„lva haven sett.
030:008 Varen allts† nu icke h†rdnackade s†som edra f„der, utan underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som han har helgat f”r evig tid, och tj„nen HERREN, eder Gud, p† det att hans vredes gl”d m† v„nda sig ifr†n eder. 030:009 Ty om I v„nden om till HERREN, skola edra br”der och edra barn finna barmh„rtighet inf”r dem som h†lla dem f†ngna, s† att de f† v„nda tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, „r n†dig och barmh„rtig, och han skall icke v„nda sitt ansikte ifr†n eder, om I v„nden om till honom.½
030:010 Och ilbuden foro ifr†n stad till stad i Efraims och Manasse land och „nda till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade dem.
030:011 Dock funnos n†gra i Aser, Manasse och Sebulon, som ”dmjukade sig och kommo till Jerusalem.
030:012 Ocks† i Juda verkade Guds hand, s† att han gav dem ett endr„ktigt hj„rta till att g”ra efter vad konungen och de ”verste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.

030:013 Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem f”r att h†lla det osyrade br”dets h”gtid i andra m†naden, en mycket stor f”rsamling.
030:014 Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i Jerusalem; ocks† alla offereldsaltarna skaffade de bort och kastade dem i Kidrons dal.
030:015 Och de slaktade p†skalammet p† fjortonde dagen i andra m†naden; pr„sterna och leviterna, som nu k„nde blygsel och d„rf”r hade helgat sig, f”rde d„rvid fram br„nnoffer till HERRENS hus. 030:016 Och de inst„llde sig till tj„nstg”ring p† sina platser, s†som det var f”reskrivet f”r dem, efter gudsmannen Moses lag; och pr„sterna st„nkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av leviterna.
030:017 Ty m†nga funnos i f”rsamlingen, som icke hade helgat sig; d„rf”r m†ste leviterna slakta p†skalammen f”r alla som icke voro rena, och s† helga dem †t HERREN.
030:018 Det var n„mligen en myckenhet av folket, m†nga fr†n Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan †to p†skalammet p† annat s„tt „n f”reskrivet var. Men Hiskia hade bett f”r dem och sagt: ½HERREN, den gode, f”rl†te var och en 030:019 som har v„nt sitt hj„rta till att s”ka Gud, HERREN, sina f„ders Gud, om han „n icke „r ren efter helgedomens ordning.½ 030:020 Och HERREN h”rde Hiskia och skonade folket.

030:021 S† h”llo Israels barn, de som d† voro tillst„des i Jerusalem, det osyrade br”dets h”gtid i sju dagar med stor gl„dje; och leviterna och pr„sterna lovade HERREN var dag med kraftiga instrumenter, HERREN till „ra.
030:022 Och Hiskia talade v„nligt till alla de leviter som voro v„l f”rfarna i HERRENS tj„nst. Och de †to av h”gtidsoffren under de sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN, sina faders Gud.
030:023 Och hela f”rsamlingen enade sig om att h†lla h”gtid under „nnu sju dagar; och s† h”ll man h”gtid med gl„dje ocks† under de sju dagarna.
030:024 Ty Hiskia, Juda konung, hade s†som offerg„rd givit †t f”rsamlingen ett tusen tjurar och av sm†boskapen sju tusen djur, och de ”verste hade s†som offerg„rd givit †t f”rsamlingen ett tusen tjurar och av sm†boskapen tio tusen djur. Och ett stort antal pr„ster helgade sig.
030:025 Och hela Juda f”rsamling gladde sig med pr„sterna och leviterna, s† ock hela f”rsamlingen av dem som hade kommit fr†n Israel, „vensom de fr„mlingar som hade kommit fr†n Israels land, eller som bodde i Juda.
030:026 Och i Jerusalem var stor gl„dje; ty alltsedan Salomos, Davids sons, Israels konungs, tid hade icke n†got s†dant som detta skett i Jerusalem.
030:027 Och de levitiska pr„sterna stodo upp och v„lsignade folket, och deras r”st blev h”rd, och deras b”n kom till himmelen, hans heliga boning.
031:001 N„r nu allt detta var till „nda, drogo alla israeliter som hade varit d„r tillst„des ut till Juda st„der och slogo s”nder stoderna, h”ggo ned Aserorna och br”to ned offerh”jderna och altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till dess att de hade gjort „nde p† dem; sedan v„nde alla Israels barn tillbaka till sina st„der, var och en till sin egendom.

031:002 Och Hiskia f”rordnade om pr„sternas och leviternas avdelningar, alltefter som de tillh”rde den ena eller den andra avdelningen, s† att var och en av s†v„l pr„sterna som leviterna fick sitt best„mda g”rom†l, n„r br„nnoffer och tackoffer skulle offras, till att d„rvid g”ra tj„nst och tacka och lovsjunga i portarna till HERRENS l„ger.
031:003 Och konungen anslog en del av sin egendom till br„nnoffren, n„mligen till att offra br„nnoffer morgon och afton, och till att offra br„nnoffer p† sabbaterna, vid nym†naderna och vid h”gtiderna, s†som det var f”reskrivet i HERRENS lag. 031:004 Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva pr„sterna och leviterna deras del, f”r att de skulle kunna h†lla fast vid HERRENS lag.
031:005 Och n„r denna befallning blev k„nd, g†vo Israels barn rikligen en f”rstling av s„d, vin, olja och honung och av all markens avkastning; och tionde av allt f”rde de fram i myckenhet. 031:006 Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda st„der, f”rde ock fram tionde av f„kreatur och sm† boskap, s† ock tionde av de heliga g†vor som helgades †t HERRENS, deras Gud, och lade upp dem i s„rskilda h”gar.
031:007 I tredje m†naden begynte de att l„gga upp h”garna, och i sjunde m†naden hade de slutat d„rmed.
031:008 N„r d† Hiskia och de ”verste kommo och s†go h”garna, prisade de HERREN och hans folk Israel.
031:009 Och Hiskia fr†gade pr„sterna och leviterna om h”garna. 031:010 D† svarade honom ”verstepr„sten Asarja, av Sadoks hus, och sade; ½Alltsedan man begynte f”ra fram offerg„rden till HERRENS hus, hava vi „tit och blivit m„tta och dock f†tt mycket kvar; ty HERREN har v„lsignat sitt folk, och vad som „r kvar „r denna stora rikedom.½

031:011 Och Hiskia befallde att man skulle inreda f”rr†dskamrar i HERRENS hus, och man inredde s†dana.
031:012 Och i dem f”rde man in offerg„rden och tionden och de heliga g†vorna, allt p† heder och tro. Och ”veruppsyningsman d„r”ver var leviten Konanja, och hans n„rmaste man var hans broder Simei.
031:013 Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsm„n under Konanja och hans broder Simei, efter f”rordnande av konung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus.
031:014 Och leviten Kore, Jimnas son, som var d”rrvaktare p† ”stra sidan, hade uppsikten ”ver de frivilliga g†vorna †t Gud och skulle f”rdela HERRENS offerg„rd och det h”gheliga av offren. 031:015 Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja till f”rtroendem„n i pr„stst„derna f”r att ombes”rja utdelningen †t sina br”der, efter deras avdelningar, †t den minste s†v„l som †t den st”rste.
031:016 H„rifr†n voro undantagna alla s†dana i sina sl„ktregister upptecknade personer av mank”n, fr†n tre †rs †lder och d„rut”ver, som skulle infinna sig i HERRENS hus, d„r var dag de f”r den dagen best„mda sysslorna skulle utf”ras genom dem som hade tj„nstg”ringen, med de s„rskilda †ligganden de hade efter sina avdelningar.
031:017 Och vad angick pr„sternas sl„ktregister, s† var det uppgjort efter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, efter sina s„rskilda †ligganden, alltefter sina avdelningar. 031:018 Och i sl„ktregistret skulle de vara upptecknade j„mte alla sina sp„da barn, hustrur, s”ner och d”ttrar, s† m†nga de voro. Ty p† heder och tro skulle de f”rvalta det heliga s†som heligt. 031:019 Och f”r dem av Arons s”ner, pr„sterna, som bodde p† sina st„ders utmarker, voro i var s„rskild stad namngivna m„n tillsatta, som †t allt mank”n bland pr„sterna och †t alla de leviter som voro upptecknade i sl„ktregistret skulle utdela vad dem tillkom.

031:020 S† f”rfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde inf”r HERREN, sin Gud, vad gott och r„tt och sant var.
031:021 Och allt som han f”retog sig, n„r han nu s”kte sin Gud, allt, vare sig det angick tj„nstg”ringen i Guds hus eller det angick lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hj„rta, och det lyckades honom v„l.
032:001 Sedan han hade utf”rt detta och bevisat s†dan trohet, kom Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och bel„grade dess bef„sta st„der och t„nkte er”vra dem †t sig. 032:002 D† nu Hiskia s†g att Sanherib kom, i avsikt att bel„gra Jerusalem,
032:003 r†df”rde han sig med sina f”rn„msta m„n och sina hj„ltar om att t„ppa f”r vattnet i de k„llor som l†go utom staden; och de hj„lpte honom h„rmed.
032:004 Mycket folk f”rsamlades och t„ppte till alla k„llorna och d„mde f”r b„cken som fl”t mitt igenom trakten, ty de sade: ½N„r de assyriska konungarna komma, b”ra de icke finna vatten i s†dan myckenhet.½
032:005 Och han tog mod till sig och byggde upp muren ”verallt d„r den var nedbruten, och byggde tornen h”gre, och f”rde upp en annan mur d„rutanf”r, och bef„ste Millo i Davids stad, och l„t g”ra skjutvapen i myckenhet, s† ock sk”ldar. 032:006 Och han tillsatte krigsh”vitsm„n ”ver folket och f”rsamlade dem till sig p† den ”ppna platsen vid stadsporten, och talade uppmuntrande till dem och sade:
032:007 ½Varen frimodiga och of”rf„rade, frukten icke och varen icke f”rskr„ckta f”r konungen i Assyrien och f”r hela den hop han har med sig; ty med oss „r en som „r st”rre „n den som „r med honom. 032:008 Med honom „r en arm av k”tt, men med oss „r HERREN, v†r Gud, och han skall hj„lpa oss och f”ra v†ra krig. Och folket tryggade sig vid Hiskias, Juda konungs, ord.

032:009 D„refter s„nde Sanherib, konungen i Assyrien — som nu med hela sin h„rsmakt l†g framf”r Lakis — sina tj„nare till Jerusalem, till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i Jerusalem, och l„t s„ga:
032:010 ½S† s„ger Sanherib, konungen i Assyrien: Varp† f”rtr”sten I, eftersom I stannen kvar i det bel„grade Jerusalem? 032:011 Se, Hiskia uppeggar eder, s† att I kommen att d” genom hunger och t”rst; han s„ger: ‘HERREN, v†r Gud, skall r„dda oss ur den assyriske konungens hand.’
032:012 Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerh”jder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: ‘Inf”r ett enda altare skolen I tillbedja, och p† detta skolen I t„nda offereld’? 032:013 Veten I icke vad jag och mina f„der hava gjort med andra l„nders alla folk? Hava v„l de gudar som dyrkas av folken i dessa andra l„nder n†gonsin f”rm†tt r„dda sina l„nder ur min hand? 032:014 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina f„der hava givit till spillo har v„l haft n†gon gud som har f”rm†tt r„dda sitt folk ur min hand eftersom I menen att eder Gud f”rm†r r„dda eder ur min hand!½
032:015 Nej, l†ten nu icke Hiskia s† bedraga och uppegga eder, och tron honom icke; ty ingen gud hos n†got folk eller i n†got rike har f”rm†tt r„dda sitt folk ur min hand eller ur mina f„ders hand. Huru mycket mindre skall d† eder Gud kunna r„dda eder ur min hand!½
032:016 Och hans tj„nare talade „nnu mer mot HERREN Gud och mot hans tj„nare Hiskia.
032:017 Han hade ock skrivit ett brev vari han sm„dade HERREN, Israels Gud, och talade mot honom s†: ½Lika litet som de gudar som dyrkas av folken i de andra l„nderna hava kunnat r„dda sina folk ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna r„dda sitt folk ur min hand.½
032:018 Och till Jerusalems folk, dem som stodo p† muren, ropade de med h”g r”st p† judiska f”r att g”ra dem modl”sa och f”rskr„ckta, s† att man sedan skulle kunna intaga staden. 032:019 Och de talade om Jerusalems Gud p† samma s„tt som om de fr„mmande folkens gudar, vilka „ro verk av m„nniskoh„nder.

032:020 Men vid allt detta b†do konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos’ son, och ropade till himmelen.
032:021 D† s„nde HERREN en „ngel, som f”rgjorde alla de tappra stridsm„nnen och furstarna och h”vitsm„nnen i den assyriske konungens l„ger, s† att han med skam m†ste draga tillbaka till sitt land. Och n„r han en g†ng gick in i sin guds hus, blev han d„r nedhuggen med sv„rd av sina egna s”ner. 032:022 S† fr„lste HERREN Hiskia och Jerusalems inv†nare ur Sanheribs, den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han beskyddade dem p† alla sidor.
032:023 Och m†nga f”rde sk„nker till HERREN i Jerusalem och dyrbara g†vor till Hiskia, Juda konung; och han blev h„refter h”gt aktad av alla folk.

032:024 Vid den tiden blev Hiskia d”dssjuk. D† bad han till HERREN, och han svarade honom och gav honom ett undertecken. 032:025 Dock †terg„ldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom bevisat, utan hans hj„rta blev h”gmodigt; d„rf”r kom f”rt”rnelse ”ver honom och ”ver Juda och Jerusalem. 032:026 Men d† Hiskia ”dmjukade sig, mitt i sitt hj„rtas h”gmod, och Jerusalems inv†nare med honom, drabbade HERRENS f”rt”rnelse dem icke, s† l„nge Hiskia levde.

032:027 Och Hiskias rikedom och h„rlighet var mycket stor; han hade byggt sig skattkamrar f”r silver och guld och „dla stenar, och f”r v„lluktande kryddor, och f”r sk”ldar och f”r allahanda dyrbara h†vor av andra slag,
032:028 s† ock f”rr†dshus f”r vad som kom in av s„d, vin och olja, „vensom stall f”r allt slags boskap; och hjordar hade han skaffat f”r sina f†llor.
032:029 Och han hade byggt sig st„der och f”rv„rvat sig stor rikedom p† f†r och f„kreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora „godelar.
032:030 Det var ock Hiskia som t„ppte till Gihonsvattnets ”vre k„lla och ledde vattnet ned†t, v„ster om Davids stad. Och Hiskia var lyckosam i allt vad han f”retog sig.
032:031 J„mv„l n„r fr†n Babels furstar de s„ndebud kommo, som voro skickade till honom f”r att fr†ga efter det under som hade skett i landet, ”vergav Gud honom allenast f”r att pr”va honom, p† det att han skulle f”rnimma allt vad som var i hans hj„rta.

032:032 Vad nu mer „r att s„ga om Hiskia och om hans fromma g„rningar, det finnes upptecknat i ½Profeten Jesajas, Amos’ sons, syner½, i boken om Judas och Israels konungar.
032:033 Och Hiskia gick till vila hos sina f„der, och han begrov honom p† den plats d„r man g†r upp till Davids hus’ gravar; och hela Juda och Jerusalems inv†nare bevisade honom „ra vid hans d”d. Och hans son Manasse blev konung efter honom. 033:001 Manasse var tolv †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade femtiofem †r i Jerusalem.
033:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn. 033:003 Han byggde †ter upp de offerh”jder som hans fader Hiskia hade brutit ned, och reste altaren †t Baalerna och gjorde Aseror, och tillbad och tj„nade himmelens hela h„rskara. 033:004 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade sagt: ½I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.½ 033:005 Han byggde altaren †t himmelens hela h„rskara p† de b†da f”rg†rdarna till HERRENS hus.
033:006 Han l„t ock sina barn g† genom eld i Hinnoms sons dal och ”vade teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig andebesv„rjare och sp†m„n och gjorde mycket som var ont i HERRENS ”gon, s† att han f”rt”rnade honom. 033:007 Och avgudabel„tet som han hade l†tit g”ra satte han i Guds hus, om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo: ½Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag f„sta mitt namn f”r evig tid. 033:008 Och jag skall icke mer l†ta Israel vandra bort ifr†n det land som jag har best„mt †t edra f„der, om de allenast h†lla och g”ra allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar och r„tter som de hava f†tt genom Mose.½ 033:009 Men Manasse f”rf”rde Juda och Jerusalems inv†nare, s† att de gjorde mer ont „n de folk som HERREN hade f”rgjort f”r Israels barn.

033:010 Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke d„rp†.
033:011 D† l„t HERREN den assyriske konungens h„rh”vitsm„n komma ”ver dem; de slogo Manasse i bojor och f„ngslade honom med kopparfj„ttrar och f”rde honom till Babel. 033:012 Men n„r han nu var i n”d, b”n f”ll han inf”r HERREN, sin Gud, och ”dmjukade sig storligen f”r sina f„ders Gud. 033:013 Och n„r han s† bad till honom, l„t han beveka sig och h”rde hans b”n och l„t honom komma tillbaka till Jerusalem s†som konung. Och d† besinnade Manasse att HERREN „r Gud. 033:014 D„refter byggde han en yttre mur till Davids stad v„sterut mot Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och gjorde den mycket h”g. Och han insatte krigsh”vitsm„n i alla bef„sta st„der i Juda.
033:015 Och han skaffade bort de fr„mmande gudarna och avgudabel„tet ur HERRENS hus, s† ock alla de altaren som han hade byggt p† det berg d„r HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem utanf”r staden.
033:016 Och han uppr„ttade HERRENS altare och offrade tackoffer och lovoffer d„rp†, och uppmanade Juda att tj„na HERREN, Israels Gud.
033:017 Men folket offrade „nnu p† h”jderna, dock allenast †t HERREN, sin Gud.

033:018 Vad nu mer „r att s„ga om Manasse och om hans b”n till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels Guds, namn, det st†r i Israels konungars kr”nika. 033:019 Och om hans b”n och huru han blev b”nh”rd, och om all hans synd och otrohet, och om de platser p† vilka han byggde offerh”jder och st„llde upp sina Aseror och bel„ten, innan han ”dmjukade sig, h„rom „r skrivet i Hosais kr”nika.
033:020 Och Manasse gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom d„r han bodde. Och hans son Amon blev konung efter honom.

033:021 Amon var tjugutv† †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tv† †r i Jerusalem.
033:022 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, s†som hans fader Manasse hade gjort; †t alla de bel„ten som hans fader Manasse hade l†tit g”ra offrade Amon, och han tj„nade dem. 033:023 Men han ”dmjukade sig icke f”r HERREN, s†som hans fader Manasse hade gjort, utan denne Amon hopade skuld p† skuld. 033:024 Och hans tj„nare sammansvuro sig mot honom och d”dade honom hemma i hans hus.
033:025 Men folket i landet dr„pte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. D„refter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom.
034:001 Josia var †tta †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade trettioett †r i Jerusalem.
034:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon och vandrade p† sin fader Davids v„gar och vek icke av vare sig till h”ger eller till v„nster.

034:003 I sitt †ttonde regerings†r, medan han „nnu var en yngling, begynte han att s”ka sin fader Davids Gud; och i det tolfte †ret begynte han att rena Juda och Jerusalem fr†n offerh”jderna och Aserorna och fr†n de skurna och gjutna bel„tena. 034:004 Men Baalsaltarna br”tos ned i hans †syn, och solstoderna som voro uppst„llda p† dem h”gg han ned, och Aserorna och de skurna och gjutna bel„tena slog han s”nder och krossade dem till stoft och str”dde ut stoftet p† de m„ns gravar, som hade offrat †t dem.
034:005 Och pr„sternas ben br„nde han upp p† deras altaren. S† renade han Juda och Jerusalem.
034:006 Och i Manasses, Efraims och Simeons st„der „nda till Naftali genoms”kte han ”verallt husen.
034:007 Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och bel„tena s”nder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela Israels land, v„nde han tillbaka till Jerusalem.

034:008 Och i sitt adertonde regerings†r, medan han h”ll p† med att rena landet och templet, s„nde han Safan, Asaljas son, och Maaseja, h”vitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas’ son, f”r att s„tta HERRENS, sin Guds, hus i st†nd.
034:009 Och de gingo till ”verstepr„sten Hilkia och avl„mnade de penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de leviter som h”llo vakt vid tr”skeln hade blivit insamlade fr†n Manasse, Efraim och hela det ”vriga Israel, s† ock fr†n hela Juda och Benjamin och fr†n Jerusalems inv†nare; 034:010 de ”verl„mnade dem †t de m„n som f”rr„ttade arbete s†som tillsyningsm„n vid HERRENS hus. Sedan g†vos penningarna av dessa m„n, som f”rr„ttade arbete och hade befattning vid HERRENS hus med att laga huset och s„tta det i st†nd, 034:011 de g†vos †t timmerm„nnen och byggningsm„nnen, till att ink”pa huggen sten och tr„virke till stockar, f”r att man d„rmed skulle timra upp de hus som Juda konungar hade f”rst”rt. 034:012 Och m„nnen fingo vid sitt arbete handla p† heder och tro; och tillsyningsm„n ”ver dem och f”rest†ndare f”r arbetet voro Jahat och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam, av kehatiternas barn, s† ock alla de leviter som voro kunniga p† musikinstrumenter.
034:013 De hade ock tillsynen ”ver b„rarna, s† att f”rest†ndare funnos f”r alla arbetarna vid de s„rskilda g”rom†len. Av leviterna togos ock skrivare, uppsyningsm„n och d”rrvaktare.

034:014 N„r de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS hus, fann pr„sten Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit given genom Mose
034:015 D† tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: ½Jag har funnit lagboken i HERRENS hus.½ Och Hilkia gav boken †t Safan.
034:016 Och Safan bar boken till konungen och avgav d„rj„mte sin ber„ttelse inf”r konungen och sade: ½Allt vad dina tj„nare hava f†tt i uppdrag att g”ra, det g”ra de.
034:017 Och de hava t”mt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och hava ”verl„mnat dem †t tillsyningsm„nnen och †t arbetarna.½ 034:018 Vidare ber„ttade sekreteraren Safan f”r konungen och sade: ½Pr„sten Hilkia har givit mig en bok.½ Och Safan f”rel„ste d„rur f”r konungen
034:019 N„r konungen nu h”rde lagens ord, rev han s”nder sina kl„der. 034:020 Och konungen bj”d Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tj„nare, och sade:
034:021 ½G†n och fr†gen HERREN f”r mig och f”r dem som „ro kvar av Israel och Juda, ang†ende det som st†r i den bok som nu har blivit funnen. Ty stor „r HERRENS vrede, den som „r utgjuten ”ver oss, d„rf”r att v†ra f„der icke hava h†llit HERRENS ord och icke hava gjort allt som „r f”reskrivet i denna bok.½

034:022 D† gick Hilkia, tillika med andra som konungen s„nde †stad, till profetissan Hulda, hustru †t Sallum, kl„dkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne s†som dem bjudet var. 034:023 D† svarade hon dem: ½S† s„ger HERREN, Israels Gud: S„gen till den man som har s„nt eder till mig:
034:024 S† s„ger HERREN: Se, ”ver denna plats och ”ver dess inv†nare skall jag l†ta olycka komma, alla de f”rbannelser som „ro skrivna i den bok som man har f”rel„st f”r Juda konung — 034:025 detta d„rf”r att de hava ”vergivit mig och t„nt offereld †t andra gudar, och s† hava f”rt”rnat mig med alla sina h„nders verk. Min vrede skall utgjutas ”ver denna plats och skall icke bliva utsl„ckt.
034:026 Men till Juda konung, som har s„nt eder f”r att fr†ga HERREN, till honom skolen I s„ga s†: S† s„ger HERREN, Israels Gud, ang†ende de ord som du har h”rt:
034:027 Eftersom ditt hj„rta blev bevekt och du ”dmjukade dig inf”r Gud, n„r du h”rde hans ord mot denna plats och mot dess inv†nare, ja, ”dmjukade dig inf”r mig och rev s”nder dina kl„der och gr„t inf”r mig, f”rdenskull har jag ock h”rt dig, s„ger HERREN. 034:028 Se, jag vill samla dig till dina f„der, s† att du f†r samlas till dem i din grav med frid, och dina ”gon skola slippa att se all den olycka som jag skall l†ta komma ”ver denna plats och dess inv†nare.½ Och de v„nde tillbaka till konungen med detta svar.

034:029 D† s„nde konungen †stad och l„t f”rsamla alla de „ldste i Juda och Jerusalem.
034:030 Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda m„n och Jerusalems inv†nare, ocks† pr„sterna och leviterna, ja, allt folket, ifr†n den st”rste till den minste. Och han l„ste upp f”r dem allt vad som stod i f”rbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus.
034:031 Och konungen tr„dde fram p† sin plats och sl”t inf”r HERRENS ansikte det f”rbundet, att de skulle f”lja efter HERREN och h†lla hans bud, hans vittnesb”rd och hans stadgar, av allt sitt hj„rta och av all sin sj„l, och g”ra efter f”rbundets ord, dem som voro skrivna i denna bok.
034:032 Och han l„t alla som funnos i Jerusalem och Benjamin tr„da in i f”rbundet Och Jerusalems inv†nare gjorde efter Guds, sina f„ders Guds, f”rbund.
034:033 Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla landomr†den, och tillh”ll alla dem som funnos i Israel att tj„na HERREN, sin Gud. S† l„nge han levde, veko de icke av ifr†n HERREN, sina f„ders Gud.
035:001 D„refter h”ll Josia HERRENS p†skh”gtid i Jerusalem; man slaktade p†skalammet p† fjortonde dagen i f”rsta m†naden. 035:002 Och han fastst„llde pr„sternas †ligganden och styrkte dem till tj„nstg”ringen i HERRENS hus.
035:003 Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som voro helgade †t HERREN: ½S„tten den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt. Den skall icke mer vara en b”rda p† edra axlar. Tj„nen nu HERREN, eder Gud, och hans folk Israel.
035:004 G”ren eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt vad David, Israels konung, har f”reskrivit, och enligt hans son Salomos f”reskrifter,
035:005 och inst„llen eder i helgedomen, ordnade efter edra br”ders, det meniga folkets, familjeskiften, s† att en avdelning av en levitisk familj kommer p† vart skifte.
035:006 Och slakten p†skalammet och helgen eder och reden till det f”r edra br”der, s† att I g”ren efter HERRENS ord genom Mose.½

035:007 Och Josia gav †t det meniga folket s†som offerg„rd sm†boskap, dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen, alltsammans till p†skoffer, †t alla som voro d„r tillst„des, s† ock tre tusen f„kreatur, detta allt av konungens enskilda egendom.
035:008 Och hans f”rn„msta m„n g†vo efter sin fria vilja offerg†vor †t folket, †t pr„sterna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, g†vo †t pr„sterna tv† tusen sex hundra lamm och killingar till p†skoffer, s† ock tre hundra f„kreatur. 035:009 Men Konanja och hans br”der, Semaja och Netanel, j„mte Hasabja, Jegiel och Josabad, de ”versta bland leviterna, g†vo †t leviterna s†som offerg„rd fem tusen lamm och killingar till p†skoffer, s† ock fem hundra f„kreatur.

035:010 S† blev det d† ordnat f”r gudstj„nsten; och pr„sterna inst„llde sig till tj„nstg”ring p† sina platser och likaledes leviterna, efter sina avdelningar, s†som konungen hade bjudit. 035:011 D„refter slaktade de p†skalammet, och pr„sterna st„nkte med blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden. 035:012 Och de avskilde br„nnoffersstyckena och delade ut dem †t det meniga folket, efter deras familjeskiften, f”r att de skulle offra dem †t HERREN, s†som det var f”reskrivet i Moses bok. P† samma s„tt gjorde de ock med f„kreaturen. 035:013 Och de stekte p†skalammet p† eld, p† f”reskrivet s„tt; men tackoffersk”ttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och delade ut det med hast †t allt det meniga folket. 035:014 Sedan redde de till †t sig sj„lva och †t pr„sterna; ty pr„sterna, Arons s”ner, voro upptagna „nda till natten med att offra br„nnoffret och fettstyckena; d„rf”r m†ste leviterna reda till b†de †t sig och †t pr„sterna, Arons s”ner. 035:015 Och s†ngarna, Asafs barn, stodo p† sin plats, s†som David och Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och d”rrvaktarna stodo var och en vid sin port; de beh”vde icke g† ifr†n sin tj„nstg”ring, ty deras br”der, de andra leviterna, redde till †t dem.

035:016 S† blev allt ordnat f”r HERRENS tj„nst p† den dagen, i det att man h”ll p†skh”gtid och offrade br„nnoffer p† HERRENS altare, s†som konung Josia hade bjudit.
035:017 De israeliter som voro d„r tillst„des h”llo nu p†skh”gtid och firade det osyrade br”dets h”gtid i sju dagar. 035:018 En p†skh”gtid lik denna hade icke blivit h†llen i Israel sedan profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade h†llit en s†dan p†skh”gtid som den vilken nu h”lls av Josia j„mte pr„sterna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som voro d„r tillst„des, j„mv„l Jerusalems inv†nare. 035:019 I Josias adertonde regerings†r h”lls denna p†skh”gtid.

035:020 Efter allt detta, sedan Josia hade f”rsatt templet i gott st†nd, drog Neko, konungen i Egypten, upp f”r att strida vid Karkemis, som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom. 035:021 D† skickade denne s„ndebud till honom och l„t s„ga: ½Vad har du med mig att g”ra, du Juda konung? Det „r icke mot dig jag nu kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att skynda. H”r upp att trotsa Gud, som „r med mig, och tag dig till vara, s† att han icke f”rd„rvar dig.½ 035:022 Men i st„llet f”r att v„nda om och l„mna honom i fred f”rkl„dde Josia sig och gick att strida mot honom, utan att h”ra p† Nekos ord, som dock kommo fr†n Guds mun. Och det kom till strid p† Megiddos sl„tt.
035:023 Men skyttarnas skott tr„ffade konung Josia; och konungen sade till sina tj„nare: ½B„ren mig undan, ty jag „r sv†rt s†rad.½ 035:024 D† buro hans tj„nare honom fr†n stridsvagnen och satte honom i hans andra vagn och f”rde honom till Jerusalem; och han gav upp andan och blev begraven d„r hans f„der voro begravna. Och hela Juda och Jerusalem s”rjde Josia.
035:025 Och Jeremia sj”ng en klagos†ng ”ver Josia. Och alla s†ngare och s†ngerskor talade sedan i sina klagos†nger om Josia, s†som man g”r „nnu i dag; och dessa s†nger blevo allm„nt g„ngse i Israel. De finnas upptecknade bland ½Klagos†ngerna½.

035:026 Vad nu mer „r att s„ga om Josia och om de fromma g„rningar han gjorde, efter vad f”reskrivet var i HERRENS lag, 035:027 och om annat som han f”retog sig under sin f”rsta tid s†v„l som under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar
036:001 Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till konung i Jerusalem efter hans fader.
036:002 Joahas var tjugutre †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tre m†nader i Jerusalem.
036:003 Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och p†lade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld. 036:004 Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konung ”ver Juda och Jerusalem och f”r„ndrade hans namn till Jojakim men hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han f”rde honom till Egypten.

036:005 Jojakim var tjugufem †r gammal n„r han blev konung, och han regerade elva †r i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, ”gon.
036:006 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom och f„ngslade honom med kopparfj„ttrar och f”rde honom bort till Babel.
036:007 Och en del av k„rlen i HERRENS hus f”rde Nebukadnessar till Babel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel.

036:008 Vad nu mer „r att s„ga om Jojakim och om de styggelser som han gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar. Och hans son Jojakin blev konung efter honom.

036:009 Jojakin var †tta †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade tre m†nader och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon.
036:010 Och vid f”ljande †rs b”rjan s„nde konung Nebukadnessar och l„t h„mta honom till Babel, tillika med de dyrbara k„rlen i HERRENS hus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung ”ver Juda och Jerusalem.

036:011 Sidkia var tjuguett †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade elva †r i Jerusalem.
036:012 Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, ”gon; han ”dmjukade sig icke f”r profeten Jeremia, som talade HERRENS ord. 036:013 Han avf”ll fr†n konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honom vid Gud. Och han var h†rdnackad och f”rstockade sitt hj„rta, s† att han icke omv„nde sig till HERREN, Israels Gud. 036:014 Alla de ”versta bland pr„sterna och folket f”rsyndade sig ock storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser och orenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem. 036:015 Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till dem titt och ofta genom sina s„ndebud, ty han ”mkade sig ”ver sitt folk och sin boning.
036:016 Men de begabbade Guds s„ndebud och f”raktade hans ord och bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede ”ver hans folk v„xte s†, att ingen bot mer fanns.
036:017 D† s„nde han emot dem kald‚ernas konung, och denne dr„pte deras unga m„n med sv„rd i deras helgedomshus och skonade varken ynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och gr†h†rsm„n; allt blev givet i hans hand.
036:018 Och alla k„rl i Guds hus, b†de stora och sm†, och skatterna i HERRENS hus, s† ock konungens och hans f”rn„msta m„ns skatter, allt f”rde han till Babel.
036:019 Och man br„nde upp Guds hus och br”t ned Jerusalems mur, och alla dess palats br„nde man upp i eld och f”rst”rde alla de dyrbara f”rem†l som funnos d„r.
036:020 Och dem som hade undsluppit sv„rdet f”rde han bort i f†ngenskap till Babel, och de blevo tj„nare †t honom och †t hans s”ner, till dess att perserna kommo till v„ldet — 036:021 f”r att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas — allts† till dess att landet hade f†tt gottg”relse f”r sina sabbater. Ty medan det l†g ”de, hade det sabbat — till dess att sjuttio †r hade g†tt till „nda.

036:022 Men i den persiske konungens Kores’ f”rsta regerings†r uppv„ckte HERREN — f”r att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle fullbordas — den persiske konungen Kores’ ande, s† att denne l„t utropa ”ver hela sitt rike och tillika skriftligen kung”ra f”ljande:
036:023 ½S† s„ger Kores, konungen i Persien: Alla riken p† jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. Vemhelst nu bland eder, som tillh”r hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och han drage ditupp.½

Book 15 Esra

001:001 Men i den persiske konungen Kores’ f”rsta regerings†r uppv„ckte HERREN — f”r att HERRENS ord fr†n Jeremias mun skulle fullbordas — den persiske konungen Kores’ ande, s† att denne l„t utropa ”ver hela sitt rike och tillika skriftligen kung”ra f”ljande:
001:002 ½S† s„ger Kores, konungen i Persien: Alla riken p† jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. 001:003 Vemhelst nu bland eder, som tillh”r hans folk, med honom vare hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda f”r att bygga p† HERRENS, Israels Guds, hus; han „r den Gud som bor i Jerusalem.
001:004 Och varhelst n†gon „nnu finnes kvar, m† han av folket p† den ort d„r han bor s†som fr„mling f† hj„lp med silver och guld, med gods och boskap, detta j„mte vad som frivilligt gives till Guds hus i Jerusalem.½

001:005 D† stodo huvudm„nnen f”r Judas och Benjamins familjer upp, „vensom pr„sterna och leviterna, alla de vilkas ande Gud uppv„ckte till att draga upp och bygga p† HERRENS hus i Jerusalem.
001:006 Och alla de som bodde i deras grannskap underst”dde dem med silverk„rl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara sk„nker, detta f”rutom allt vad man eljest frivilligt gav.

001:007 Och konung Kores utl„mnade de k„rl till HERRENS hus, som Nebukadnessar hade f”rt bort ifr†n Jerusalem och l†tit s„tta in i sin guds hus.
001:008 Dem utl„mnade nu Kores, konungen i Persien, †t skattm„staren Mitredat, och denne r„knade upp den †t Sesbassar, h”vdingen f”r Juda.
001:009 Och detta var antalet av dem: trettio b„cken av guld, ett tusen b„cken av silver, tjugunio andra offerk„rl, 001:010 trettio b„gare av guld, fyra hundra tio silverb„gare av ringare slag, d„rtill ett tusen andra k„rl.
001:011 K„rlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra hundra. Allt detta f”rde Sesbassar med sig, n„r de som hade varit i f†ngenskapen drogo upp fr†n Babel till Jerusalem. 002:001 Och dessa voro de m„n fr†n h”vdingd”met, som drogo upp ur den landsflykt och f†ngenskap i Babel, till vilken de hade blivit bortf”rda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som v„nde tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad, 002:002 i det att de f”ljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana.

Detta var antalet m„n av Israels meniga folk: 002:003 Pareos’ barn: tv† tusen ett hundra sjuttiotv†; 002:004 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv†; 002:005 Aras barn: sju hundra sjuttiofem; 002:006 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv† tusen †tta hundra tolv;
002:007 Elams barn: ett tusen tv† hundra femtiofyra; 002:008 Sattus barn: nio hundra fyrtiofem; 002:009 Sackais barn: sju hundra sextio; 002:010 Banis barn: sex hundra fyrtiotv†; 002:011 Bebais barn: sex hundra tjugutre; 002:012 Asgads barn: ett tusen tv† hundra tjugutv†; 002:013 Adonikams barn: sex hundra sextiosex; 002:014 Bigvais barn: tv† tusen femtiosex; 002:015 Adins barn: fyra hundra femtiofyra; 002:016 Aters barn av Hiskia: nittio†tta; 002:017 Besais barn: tre hundra tjugutre; 002:018 Joras barn: ett hundra tolv;
002:019 Hasums barn: tv† hundra tjugutre; 002:020 Gibbars barn: nittiofem;
002:021 Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre; 002:022 m„nnen fr†n Netofa: femtiosex;
002:023 m„nnen fr†n Anatot: ett hundra tjugu†tta; 002:024 Asmavets barn: fyrtiotv†;
002:025 Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre; 002:026 Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen; 002:027 m„nnen fr†n Mikmas: ett hundra tjugutv†; 002:028 m„nnen fr†n Betel och Ai: tv† hundra tjugutre; 002:029 Nebos barn: femtiotv†;
002:030 Magbis’ barn: ett hundra femtiosex; 002:031 den andre Elams barn: ett tusen tv† hundra femtiofyra; 002:032 Harims barn: tre hundra tjugu;
002:033 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem; 002:034 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem; 002:035 Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.

002:036 Av pr„sterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre; 002:037 Immers barn: ett tusen femtiotv†; 002:038 Pashurs barn: ett tusen tv† hundra fyrtiosju; 002:039 Harims barn: ett tusen sjutton.

002:040 Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn: sjuttiofyra;
002:041 av s†ngarna: Asafs barn: ett hundra tjugu†tta; 002:042 av d”rrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett hundra trettionio.

002:043 Av tempeltr„larna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, 002:044 Keros’ barn, Siahas barn, Padons barn, 002:045 Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn, 002:046 Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn, 002:047 Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn, 002:048 Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn, 002:049 Ussas barn, Paseas barn, Besais barn, 002:050 Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn, 002:051 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, 002:052 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn, 002:053 Barkos’ barn, Siseras barn, Temas barn, 002:054 Nesias barn, Hatifas barn.

002:055 Av Salomos tj„nares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas barn,
002:056 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, 002:057 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.

002:058 Tempeltr„larna och Salomos tj„nares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotv†.

002:059 Och dessa voro de som drogo †stad fr†n Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin sl„kt och huruvida de voro av Israel: 002:060 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotv†. 002:061 Och av pr„sternas barn: Habajas barn, Hackos’ barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais d”ttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. 002:062 Dessa s”kte efter sina sl„ktregister, men kunde icke finna dem; d„rf”r blevo de s†som ov„rdiga uteslutna fr†n pr„stad”met. 002:063 Och st†th†llaren tillsade dem att de icke skulle f† „ta av det h”gheliga, f”rr„n en pr„st uppstode med urim och tummim.

002:064 Hela f”rsamlingen utgjorde sammanr„knad fyrtiotv† tusen tre hundra sextio,
002:065 f”rutom deras tj„nare och tj„narinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem h”rde tv† hundra s†ngare och s†ngerskor.
002:066 De hade sju hundra trettiosex h„star, tv† hundra fyrtiofem mul†snor,
002:067 fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu †snor.

002:068 Och somliga av huvudm„nnen f”r familjerna g†vo, n„r de kommo till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga g†vor till Guds hus, f”r att det †ter skulle byggas upp p† samma plats. 002:069 De g†vo, efter som var och en f”rm†dde, till arbetskassan i guld sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, s† ock ett hundra pr„sterliga livkl„dnader.
002:070 Och pr„sterna, leviterna, en del av meniga folket, s†ngarna, d”rrvaktarna och tempeltr„larna bosatte sig i sina st„der: hela Israel i sina st„der.
003:001 N„r sjunde m†naden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i sina st„der, f”rsamlade sig folket s†som en man till Jerusalem. 003:002 Och Jesua, Josadaks son, och hans br”der, pr„sterna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans br”der stodo upp och byggde Israels Guds altare f”r att offra br„nnoffer d„rp†, s†som det var f”reskrivet i gudsmannen Moses lag. 003:003 De uppf”rde altaret p† dess plats, ty en f”rskr„ckelse hade kommit ”ver dem f”r de fr„mmande folken; och de offrade †t HERREN br„nnoffer d„rp†, morgonens och aftonens br„nnoffer.

003:004 Och de h”llo l”vhyddoh”gtiden, s†som det var f”reskrivet, och offrade br„nnoffer f”r var dag till best„mt antal, p† stadgat s„tt, var dag det f”r den dagen best„mda antalet, 003:005 och d„refter det dagliga br„nnoffret och de offer som h”rde till nym†naderna och till alla HERRENS ”vriga helgade h”gtider, s† ock alla de offer som man frivilligt frambar †t HERREN.

003:006 P† f”rsta dagen i sjunde m†naden begynte de att offra br„nnoffer †t HERREN, innan grunden till HERRENS tempel „nnu var lagd. 003:007 Och de g†vo penningar †t stenhuggare och timmerm„n, s† ock matvaror, dryckesvaror och olja †t sidonierna och tyrierna, f”r att dessa sj”ledes skulle f”ra cedertr„ fr†n Libanon till Jafo, i enlighet med den till†telse som Kores, konungen i Persien, hade givit dem.

003:008 Och †ret n„st efter det d† de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, i andra m†naden, begyntes verket av Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras ”vriga br”der, pr„sterna och leviterna, och av alla dem som ur f†ngenskapen hade kommit till Jerusalem; det begyntes d„rmed att de anst„llde leviterna, dem som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, till att f”rest† arbetet p† HERRENS hus.
003:009 Och Jesua med sina s”ner och br”der och Kadmiel med sina s”ner, Judas s”ner, allasammans, blevo anst„llda till att hava uppsikt ”ver dem som utf”rde arbetet p† Guds hus, sammaledes ock Henadads s”ner med sina s”ner och br”der, leviterna.

003:010 Och n„r byggningsm„nnen lade grunden till HERRENS tempel, st„lldes pr„sterna upp i „mbetsskrud med trumpeter, s† ock leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter Davids, Israels konungs, anordning.
003:011 Och de sj”ngo, under lov och tack till HERREN, d„rf”r att han „r god, och d„rf”r att hans n†d varar evinnerligen ”ver Israel. Och allt folket jublade h”gt till HERRENS lov, d„rf”r att grunden till HERRENS hus var lagd.
003:012 Men m†nga av pr„sterna och leviterna och huvudm„nnen f”r familjerna, de gamle som hade sett det f”rra huset, gr„to h”gljutt, n„r de s†go grunden l„ggas till detta hus, m†nga †ter jublade och voro s† glada att de ropade med h”g r”st. 003:013 Och man kunde icke skilja mellan det h”gljudda, glada jubelropet och folkets h”gljudda gr†t; ty folket ropade s† h”gt att ljudet d„rav h”rdes vida omkring.
004:001 Men n„r ov„nnerna till Juda och Benjamin fingo h”ra att de som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen h”llo p† att bygga ett tempel †t HERREN, Israels Gud,
004:002 gingo de till Serubbabel och till huvudm„nnen f”r familjerna och sade till dem: ½Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi s”ka eder Gud, likasom I, och †t honom offra vi alltsedan den tid d† den assyriske konungen Esarhaddon l„t f”ra oss hit.½ 004:003 Men Serubbabel och Jesua och de ”vriga huvudm„nnen f”r Israels familjer sade till dem: ½Det „r icke tillb”rligt att I tillsammans med oss byggen ett hus †t v†r Gud, utan vi vilja f”r oss sj„lva med varandra bygga huset †t HERREN, Israels Gud, s†som konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.½ 004:004 Men folket i landet bedrev det s†, att judafolkets mod f”ll och de avskr„cktes fr†n att bygga vidare.
004:005 Och de lejde mot dem m„n som genom sina r†d gjorde deras r†dslag om intet, s† l„nge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan „nda till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till regeringen.

004:006 (Sedermera, under Ahasveros’ regering, redan i begynnelsen av hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i Juda och Jerusalem.
004:007 Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt dennes ”vriga medbr”der till Artasasta, konungen i Persien. Och det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokst„ver och avfattat p† arameiska.
004:008 Likaledes skrevo r†dsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett brev om Jerusalem till konung Artasasta av f”ljande inneh†ll. 004:009 De skrevo d†, r†dsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbr”der: diniterna och afaresatkiterna, tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna, susaniterna, dehaviterna, elamiterna
004:010 och de andra folk som den store och m„ktige Asenappar hade f”rt bort och l†tit bos„tta sig i staden Samaria och annorst„des i landet p† andra sidan floden o. s. v.
004:011 Och detta „r vad som stod skrivet i det brev som de s„nde till konung Artasasta: ½Dina tj„nare, m„nnen p† andra sidan floden o. s. v.
004:012 Det vare veterligt f”r konungen att de judar som drogo upp fr†n dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de h†lla nu p† att bygga upp den upproriska och onda staden, att s„tta murarna i st†nd och att f”rb„ttra grundvalarna.
004:013 S† m† nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och murarna bliva satta i st†nd, skola de varken giva skatt eller tull eller v„gpenningar, och s†dant skall bliva till men f”r konungarnas inkomster.
004:014 Alldenstund vi nu „ta palatsets salt, och det icke „r tillb”rligt att vi †se huru skada tillskyndas konungen, d„rf”r s„nda vi nu och l†ta konungen veta detta, 004:015 f”r att man m† g”ra efterforskningar i dina f„ders kr”nikor; ty av dessa kr”nikor skall du finna och erfara att denna stad har varit en upprorisk stad, till f”rf†ng f”r konungar och l„nder, och att man i den har anstiftat oroligheter „nda ifr†n „ldsta tider, varf”r ock denna stad har blivit f”rst”rd. 004:016 S† l†ta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och dess murar bliva satta i st†nd, s† skall du i f”ljd h„rav icke mer hava n†gon del i landet p† andra sidan floden.½ 004:017 D† s„nde konungen f”ljande svar till r†dsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbr”der, som bodde i Samaria och i det ”vriga landet p† andra sidan floden: ½Frid o. s. v.
004:018 Den skrivelse som I haven s„nt till oss har noggrant blivit uppl„st f”r mig.
004:019 Och sedan jag hade givit befallning att man skulle g”ra efterforskningar, fann man att denna stad „nda ifr†n „ldsta tider har pl„gat s„tta sig upp mot konungar, och att uppror och oroligheter d„r hava anstiftats.
004:020 I Jerusalem hava ock funnits m„ktiga konungar, som hava varit herrar ”ver allt land som ligger p† andra sidan floden, och skatt, tull och v„gpenningar hava blivit dem givna. 004:021 S† utf„rden nu en befallning att man f”rhindrar dessa m„n att bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning d„rom. 004:022 Och sen till, att I icke handlen f”rsumligt i denna sak, s† att skadan icke v„xer, konungarna till f”rf†ng.½ 004:023 S† snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade blivit l„st f”r Rehum och sekreteraren Simsai och deras medbr”der, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och hindrade dem med v†ld och makt.)

004:024 S† f”rhindrades nu arbetet p† Guds hus i Jerusalem. Och det blev f”rhindrat „nda till den persiske konungen Darejaves’ andra regerings†r.

005:001 Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna, profeterade f”r judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds namn, efter vilket de voro uppkallade.
005:002 Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo d† upp och begynte bygga p† Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds profeter, som underst”dde dem.
005:003 Vid samma tid kommo till dem Tattenai, st†th†llaren i landet p† andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbr”der, och sade s† till dem: ½Vem har givit eder till†telse att bygga detta hus och att s„tta denna mur i st†nd?½
005:004 D† sade vi dem vad de m„n hette, som uppf”rde byggnaden. 005:005 Och ”ver judarnas „ldste vakade deras Guds ”ga, s† att man lovade att icke l„gga n†got hinder i v„gen f”r dem, till dess saken hade kommit inf”r Darejaves; sedan skulle man s„nda dem en skrivelse h„rom.

005:006 Detta „r nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai, st†th†llaren i landet p† andra sidan floden, och Setar-Bosenai och hans medbr”der, afarsekiterna, som bodde p† andra sidan floden, s„nde till konung Darejaves;
005:007 de s„nde n„mligen till honom en ber„ttelse, och d„ri var s† skrivet:

½Frid vare i allo med konung Darejaves. 005:008 Det vare veterligt f”r konungen att vi kommo till det judiska h”vdingd”met, till den store Gudens hus. Detta h†ller man nu p† att bygga upp med stora stenar, och i v„ggarna l„gger man in tr„virke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framg†ng under deras h„nder.
005:009 D† fr†gade vi de „ldste d„r och sade till dem s†: ‘Vem har givit eder till†telse att bygga detta hus och att s„tta denna mur i st†nd?’
005:010 Vi fr†gade dem ock huru de hette, f”r att kunna underr„tta dig d„rom, och f”r att teckna upp namnen p† de m„n som stodo i spetsen f”r dem.
005:011 Och detta var det svar som de g†vo oss: ‘Vi „ro himmelens och jordens Guds tj„nare, och vi bygga nu upp det hus som fordom, f”r m†nga †r sedan, var uppbyggt h„r, och som en stor konung i Israel hade byggt och full„ndat.
005:012 Men eftersom v†ra f„der f”rt”rnade himmelens Gud, gav han dem i kald‚en Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han f”rst”rde detta hus och f”rde folket bort till Babel. 005:013 Men i den babyloniske konungen Kores’ f”rsta regerings†r gav konung Kores befallning att man †ter skulle bygga upp detta Guds hus.
005:014 Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de k„rl av guld och silver, som hade tillh”rt Guds hus, men som Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem och f”rt till templet i Babel; och de ”verl„mnades †t en man vid namn Sesbassar, som han hade satt till st†th†llare.
005:015 Och till honom sade han: Tag dessa k„rl och far †stad och s„tt in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall †ter byggas upp p† sin plats.
005:016 S† kom d† denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Och fr†n den tiden och intill nu har man byggt d„rp†, och det „r „nnu icke f„rdigt.’
005:017 Om det nu t„ckes konungen, m† man g”ra efterforskningar i konungens skattkammare d„rborta i Babel om det „r s†, att konung Kores har givit till†telse att bygga detta Guds hus i Jerusalem; d„refter m† konungen meddela oss sin vilja h„rom.½ 006:001 D† gav konung Darejaves befallning att man skulle g”ra efterforskningar i kansliet i Babel, d„r skatterna nedlades. 006:002 Och i Ametas borg, i h”vdingd”met Medien, fann man en bokrulle i vilken f”ljande var upptecknat till h†gkomst: 006:003 ½I konung Kores’ f”rsta regerings†r gav konung Kores denna befallning: ‘Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp till att vara en plats d„r man framb„r offer; och dess grundvalar skola g”ras fasta. Det skall byggas sextio alnar h”gt och sextio alnar brett,
006:004 med tre varv stora stenar och med ett varv nytt tr„virke; och vad som fordras f”r omkostnaderna skall utgivas fr†n konungens hus.
006:005 De k„rl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och f”rde till Babel, skall man ock giva tillbaka, s† att de komma †ter till sin plats i templet i Jerusalem, och man skall s„tta in dem i Guds hus.’ — 006:006 Allts†, du Tattenai, som „r st†th†llare i landet p† andra sidan floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de n„mndas medbr”der p† andra sidan floden: h†llen eder fj„rran d„rifr†n. 006:007 L„mnen arbetet p† detta Guds hus ost”rt. Judarnas st†th†llare och judarnas „ldste m† bygga detta Guds hus p† dess plats. 006:008 Och h„rmed giver jag befallning om huru I skolen f”rfara med dessa judarnas „ldste, n„r de bygga p† detta Guds hus. Av de penningar som givas †t konungen i skatt fr†n landet p† andra sidan floden skall vad som fordras f”r omkostnaderna redligt utgivas †t dessa m„n, s† att hinder icke uppst†r i arbetet. 006:009 Och vad de beh”va, ungtjurar, v„durar och lamm till br„nnoffer †t himmelens Gud, s† och vete, salt, vin och olja, det skall, efter uppgift av pr„sterna i Jerusalem, utgivas †t dem dag f”r dag utan n†gon f”rsummelse,
006:010 f”r att de m† kunna framb„ra offer, till en v„lbehaglig lukt †t himmelens Gud, och f”r att de m† bedja f”r konungens och hans s”ners liv.
006:011 Och h„rmed giver jag befallning, att om n†gon ”vertr„der denna f”rordning, s† skall en bj„lke brytas ut ur hans hus, och p† den skall man upph„nga och f„sta honom, och hans hus skall g”ras till en plats f”r orenlighet, d„rf”r att han har s† gjort. 006:012 Och m† den Gud som har l†tit sitt namn bo d„r sl† ned alla konungar och folk som utr„cka sin hand till att ”vertr„da denna f”rordning, och till att f”rst”ra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligt fullgjord!½

006:013 Alldenstund nu konung Darejaves hade s„nt ett s†dant bud, blev detta redligt fullgjort av Tattenai, st†th†llaren i landet p† andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, s† ock av deras medbr”der.
006:014 Och judarnas „ldste byggde vidare och hade god framg†ng i arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska tal; man byggde och fullbordade det s†som Israels Gud hade befallt, och s†som Kores och Darejaves och Artasasta, den persiske konungen, hade befallt.

006:015 Och huset blev f„rdigt till den tredje dagen i m†naden Adar, i konung Darejaves’ sj„tte regerings†r.
006:016 Och Israels barn, pr„sterna och leviterna och de ”vriga som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen, firade invigningen av detta Guds hus med gl„dje.
006:017 Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra tjurar, tv† hundra v„durar och fyra hundra lamm, s† ock till syndoffer f”r hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels stammar.
006:018 Och man anst„llde pr„sterna, efter deras skiften, och leviterna, efter deras avdelningar, till att f”rr„tta Guds tj„nst i Jerusalem, s†som det var f”reskrivet i Moses bok.

006:019 Och de som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen h”llo p†skh”gtid p† fjortonde dagen i f”rsta m†naden.
006:020 Ty pr„sterna och leviterna hade d† allasammans renat sig, s† att de alla voro rena; och de slaktade p†skalammet f”r alla dem som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen, ocks† f”r sina br”der, pr„sterna, likas†v„l som f”r sig sj„lva. 006:021 Och de israeliter som hade †terv„nt ifr†n f†ngenskapen †to d„rav, j„mte alla s†dana som hade avskilt sig fr†n den hedniska landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem f”r att s”ka HERREN, Israels Gud.
006:022 Och de h”llo det osyrade br”dets h”gtid i sju dagar med gl„dje; ty HERREN hade berett dem gl„dje, i det att han hade v„nt den assyriske konungens hj„rta till dem, s† att han underst”dde dem i arbetet p† Guds, Israels Guds, hus.
007:001 Efter en tids f”rlopp, under den persiske konungen Artasastas regering, h„nde sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia,
007:002 son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub, 007:003 son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, 007:004 son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki, 007:005 son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till Aron, ”verstepr„sten —
007:006 det h„nde sig att denne Esra drog upp fr†n Babel; han var en skriftl„rd, v„l f”rfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels Gud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han beg„rde, eftersom HERRENS, hans Guds, hand var ”ver honom. 007:007 Ocks† en del av Israels barn och av pr„sterna, leviterna, s†ngarna, d”rrvaktarna och tempeltr„larna drog upp till Jerusalem i Artasastas sjunde regerings†r. 007:008 Och han kom till Jerusalem i femte m†naden, i konungens sjunde regerings†r.
007:009 Ty p† f”rsta dagen i f”rsta m†naden blev det best„mt att man skulle draga upp fr†n Babel; och p† f”rsta dagen i femte m†naden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var ”ver honom. 007:010 Ty Esra hade v„nt sitt hj„rta till att begrunda HERRENS lag och g”ra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och r„tt.

007:011 S† stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav †t pr„sten Esra, den skriftl„rde, som var l„rd i det som HERREN hade bjudit och stadgat f”r Israel:
007:012 ½Artasasta, konungarnas konung, till pr„sten Esra, den i himmelens Guds lag l„rde, o. s. v. med ”vlig forts„ttning. 007:013 Jag giver h„rmed befallning att var och en i mitt rike av Israels folk och av dess pr„ster och leviter, som „r villig att fara till Jerusalem, m† fara med dig,
007:014 alldenstund du „r s„nd av konungen och hans sju r†dgivare till att h†lla unders”kning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag, som „r i din hand,
007:015 och till att f”ra dit det silver och guld som konungen och hans r†dgivare av fritt beslut hava givit †t Israels Gud, vilken har sin boning i Jerusalem,
007:016 s† ock allt det silver och guld som du kan f† i hela Babels h”vdingd”me, tillika med de frivilliga g†vor som folket och pr„sterna giva till sin Guds hus i Jerusalem. 007:017 Allts† skall du nu f”r dessa penningar s†som en redlig man k”pa tjurar, v„durar och lamm, j„mte s†dant som beh”ves till dith”rande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra p† altaret i eder Guds hus i Jerusalem.
007:018 Och vad du och dina br”der finnen f”r gott att g”ra med det silver och guld som bliver ”ver, det m†n I g”ra efter eder Guds vilja.
007:019 Och alla de k„rl som givas dig till tempeltj„nsten i din Guds hus skall du avl„mna inf”r Jerusalems Gud. 007:020 Och vad du m†ste utbetala f”r det som h„rut”ver beh”ves till din Guds hus, det m† du l†ta utbetala ur konungens skattkammare. 007:021 Och jag, konung Artasasta, giver h„rmed befallning till alla skattm„stare i landet p† andra sidan floden att allt vad pr„sten Esra, den i himmelens Guds lag l„rde, beg„r av eder, det skall redligt g”ras och givas,
007:022 „nda till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat vin och hundra bat olja, s† ock salt utan s„rskild f”reskrift. 007:023 Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant g”ras och givas till himmelens Guds hus, f”r att icke vrede m† komma ”ver konungens och hans s”ners rike.
007:024 Och vi g”ra eder veterligt att ingen skall hava makt att l„gga skatt, tull eller v„gpenningar p† n†gon pr„st eller levit, s†ngare, d”rrvaktare, tempeltr„l eller annan tj„nare i detta Guds hus.
007:025 Och du, Esra, m†, efter din Guds vishet, den som har blivit dig betrodd, f”rordna domare och lagkloke till att d”ma allt folket i landet p† andra sidan floden, alla dem som k„nna din Guds lagar; och om n†gon icke k„nner dessa, skolen I l„ra honom dem. 007:026 Och var och en som icke g”r efter din Guds lag och konungens lag, ”ver honom skall dom f„llas med r„ttvisa, vare sig till d”d eller till landsf”rvisning eller till penningb”ter eller till f„ngelse.½

007:027 Lovad vare HERREN, v†ra f„ders Gud, som ingav konungen s†dant i hj„rtat, n„mligen att han skulle f”rh„rliga HERRENS hus i Jerusalem,
007:028 och som l„t mig finna n†d inf”r konungen och hans r†dgivare och inf”r alla konungens m„ktiga h”vdingar!

007:029 Och jag k„nde mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var ”ver mig, och jag f”rsamlade en del av huvudm„nnen i Israel till att draga upp med mig.
008:001 Och dessa voro de huvudm„n f”r familjerna, som under konung Artasastas regering med mig drogo upp fr†n Babel, och s† f”rh”ll det sig med deras sl„kter:
008:002 Av Pinehas’ barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn Hattus;
008:003 av Sekanjas barn, av Pareos’ barn, Sakarja och med honom i sl„ktregistret upptagna m„n, ett hundra femtio; 008:004 av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom tv† hundra m„n;
008:005 av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra m„n; 008:006 av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio m„n; 008:007 av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio m„n; 008:008 av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom †ttio m„n; 008:009 av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom tv† hundra aderton m„n;
008:010 av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio m„n;
008:011 av Bebais barn Sakarja, Bebais son, och med honom tjugu†tta m„n; 008:012 av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra tio m„n;
008:013 av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och med dem sextio m„n;
008:014 av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio m„n.

008:015 Och jag f”rsamlade dessa till den str”m som flyter till Ahava, och vi voro l„grade d„r i tre dagar. Men n„r jag n„rmare gav akt p† folket och pr„sterna, fann jag d„r ingen av Levi barn. 008:016 D† s„nde jag †stad huvudm„nnen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och l„rarna Jojarib och Elnatan;
008:017 jag bj”d dem g† till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder och till tempeltr„larna i Kasifja, p† det att man skulle s„nda till oss tj„nare f”r v†r Guds hus.
008:018 Och eftersom v†r Guds goda hand var ”ver oss, s„nde de till oss en f”rst†ndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn, „vensom Serebja med hans s”ner och br”der, aderton m„n, 008:019 vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes br”der och deras s”ner, tjugu m„n,
008:020 s† ock tv† hundra tjugu tempeltr„lar, alla namngivna, av de tempeltr„lar som David och hans f”rn„msta m„n hade givit till leviternas tj„nst.

008:021 Och jag l„t d„r, vid Ahavastr”mmen, lysa ut en fasta, f”r att vi skulle ”dmjuka oss inf”r v†r Gud, till att av honom utbedja oss en lyckosam resa f”r oss och v†ra kvinnor och barn och all v†r egendom.
008:022 Ty jag blygdes f”r att av konungen beg„ra krigsfolk och ryttare till att hj„lpa oss mot fiender p† v„gen, eftersom vi hade sagt till konungen: ½V†r Guds hand „r ”ver alla dem som s”ka honom, och s† g†r det dem v„l, men hans makt och hans vrede „ro emot alla dem som ”vergiva honom.½
008:023 D„rf”r fastade vi och s”kte hj„lp av v†r Gud, och han b”nh”rde oss.

008:024 Och jag avskilde tolv av de ”versta bland pr„sterna, s† ock Serebja och Hasabja och med dem tio av deras br”der. 008:025 Och jag v„gde upp †t dem silvret och guldet och k„rlen, den g„rd till v†r Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans r†dgivare och h”vdingar och av alla de israeliter som voro d„r. 008:026 Jag v„gde upp †t dem sex hundra femtio talenter silver j„mte silverk„rl till ett v„rde av ett hundra talenter, s† ock ett hundra talenter guld,
008:027 d„rtill tjugu b„gare av guld, till ett v„rde av tusen dariker, samt tv† k„rl av fin, gl„nsande koppar, dyrbara s†som guld. 008:028 Och jag sade till dem: ½I „ren helgade †t HERREN, och k„rlen „ro helgade, och silvret och guldet „r en frivillig g†va †t HERREN, edra f„ders Gud.
008:029 S† vaken d„r”ver och bevaren det, till dess I f†n v„ga upp det i Jerusalem inf”r de ”versta bland pr„sterna och leviterna och de ”versta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus.½ 008:030 D† togo pr„sterna och leviterna emot det uppv„gda, silvret och guldet och k„rlen, f”r att de skulle f”ra det till Jerusalem, till v†r Guds hus.

008:031 Och vi br”to upp fr†n Ahavastr”mmen p† tolfte dagen i f”rsta m†naden f”r att draga till Jerusalem; och v†r Guds hand var ”ver oss och r„ddade oss undan fiender och f”rs†t p† v„gen. 008:032 Och vi kommo till Jerusalem och blevo stilla d„r i tre dagar. 008:033 Men p† fj„rde dagen uppv„gdes silvret och guldet och k„rlen i v†r Guds hus, och ”verl„mnades †t pr„sten Meremot, Urias son, och j„mte honom †t Eleasar, Pinehas’ son, och j„mte dessa †t leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som — 008:034 alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev d† upptecknad.

008:035 De landsflyktiga som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen offrade nu till br„nnoffer †t Israels Gud tolv tjurar f”r hela Israel, nittiosex v„durar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar, alltsammans till br„nnoffer †t HERREN.
008:036 Och de ”verl„mnade konungens p†bud †t konungens satraper och †t st†th†llarna i landet p† andra sidan floden, och dessa g†vo underst”d †t folket och †t Guds hus.
009:001 Sedan allt detta hade skett, tr„dde n†gra av furstarna fram till mig och sade: ½Varken folket i Israel eller pr„sterna och leviterna hava h†llit sig avskilda fr†n de fr„mmande folken, s†som tillb”rligt hade varit f”r de styggelsers skull som hava bedrivits av dem, av kanan‚erna, hetiterna, periss‚erna, jebus‚erna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amor‚erna. 009:002 Ty av deras d”ttrar hava de tagit hustrur †t sig och †t sina s”ner, och s† har det heliga sl„ktet blandat sig med de fr„mmande folken; och furstarna och f”rest†ndarna hava varit de f”rsta att beg† s†dan otrohet.½
009:003 N„r jag nu h”rde detta, rev jag s”nder min livrock och min k†pa och ryckte av mig huvudh†r och sk„gg och blev sittande i djup sorg.
009:004 Och alla de som fruktade f”r vad Israels Gud hade talat mot s†dan otrohet som den de †terkomna f†ngarna hade beg†tt, de f”rsamlade sig till mig, under det att jag f”rblev sittande i min djupa sorg „nda till tiden f”r aftonoffret.

009:005 Men vid tiden f”r aftonoffret stod jag upp fr†n min bedr”velse och rev s”nder min livrock och min k†pa; d„refter f”ll jag ned p† mina kn„n och utr„ckte mina h„nder till HERREN, min Gud, 009:006 och sade: ½Min Gud, jag sk„mmes och blyges f”r att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty v†ra missg„rningar hava v„xt oss ”ver huvudet, och v†r skuld „r stor allt upp till himmelen. 009:007 Fr†n v†ra f„ders dagar „nda till denna dag hava vi varit i stor skuld, och genom v†ra missg„rningar hava vi, med v†ra konungar och pr„ster, blivit givna i fr„mmande konungars hand, och hava drabbats av sv„rd, f†ngenskap, plundring och skam, s†som det g†r oss „nnu i dag.
009:008 Men nu har ett litet ”gonblick n†d vederfarits oss fr†n HERREN, v†r Gud, s† att han har l†tit en r„ddad skara bliva kvar av oss, och givit oss fotf„ste p† sin heliga plats, f”r att han, v†r Gud, s† skulle l†ta ljus g† upp f”r v†ra ”gon och giva oss n†got litet andrum i v†r tr„ldom.
009:009 Ty tr„lar „ro vi, men i v†r tr„ldom har v†r Gud icke ”vergivit oss, utan han har l†tit oss finna n†d inf”r Persiens konungar, s† att de hava givit oss andrum till att uppr„tta v†r Guds hus och bygga upp dess ruiner och bereda oss en h„gnad plats i Juda och Jerusalem.
009:010 Och vad skola vi nu s„ga, o v†r Gud, efter allt detta? Vi hava ju ”vergivit dina bud,
009:011 dem som du gav genom dina tj„nare profeterna, i det du sade: ‘Det land dit I nu kommen, f”r att taga det i besittning, „r ett besmittat land, genom de fr„mmande folkens besmittelse, och genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det fr†n den ena „ndan till den andra.
009:012 S† given nu icke edra d”ttrar †t deras s”ner, och tagen icke deras d”ttrar till hustrur †t edra s”ner. Ja, I skolen aldrig fr†ga efter deras v„lf„rd och lycka — detta p† det att I m†n bliva starka, s† att I f†n „ta av landets goda och l„mna det till besittning †t edra barn f”r ev„rdlig tid.’ 009:013 Skulle vi v„l nu, efter allt vad som har kommit ”ver oss genom v†ra onda g„rningar och genom den stora skuld vi hava †dragit oss, och sedan du, v†r Gud, har skonat oss mer „n v†ra missg„rningar f”rtj„nade, och l†tit en skara av oss, s†dan som denna, bliva r„ddad —
009:014 skulle vi v„l nu p† nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med folk som bedriva s†dana styggelser? Skulle du d† icke vredgas p† oss, „nda d„rh„n att du f”rgjorde oss, s† att intet mer vore kvar och ingen r„ddning funnes?
009:015 HERRE, Israels Gud, du „r r„ttf„rdig, ty av oss har allenast blivit kvar en r„ddad skara, s†som i dag nogsamt synes. Och se, nu ligga vi h„r i v†r skuld inf”r dig, ty vid s†dant kan ingen best† inf”r dig.½
010:001 D† nu Esra s† bad och bek„nde, d„r han l†g gr†tande framf”r Guds hus, f”rsamlade sig till honom av Israel en mycket stor skara, m„n, kvinnor och barn; ty ocks† folket gr„t bitterligen. 010:002 Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade till Esra: ½Ja, vi hava varit otrogna mot v†r Gud, i det att vi hava tagit till oss fr„mmande kvinnor fr†n de andra folken h„r i landet. Dock finnes „nnu hopp f”r Israel. 010:003 S† l†t oss nu sluta ett f”rbund med v†r Gud, att vi, i kraft av Herrens r†dslut och de m„ns som frukta f”r v†r Guds bud, vilja avl„gsna ifr†n oss alla s†dana kvinnor j„mte deras barn; s† b”r ju ske efter lagen.
010:004 St† upp, ty dig †ligger denna sak, och vi vilja vara med dig. Var frimodig och grip verket an.½

010:005 D† stod Esra upp och tog en ed av de ”versta bland pr„sterna, leviterna och hela Israel, att de skulle g”ra s†som det var sagt; och de gingo eden.
010:006 Och Esra stod upp fr†n platsen framf”r Guds hus och gick in i Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och n„r han hade kommit dit, kunde han varken „ta eller dricka; s† s”rjde han ”ver den otrohet som de †terkomna f†ngarna hade beg†tt.

010:007 Och man l„t utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen, att de skulle f”rsamla sig i Jerusalem;
010:008 och vilken som icke komme till den tredje dagen d„refter, i enlighet med furstarnas och de „ldstes beslut, hans hela egendom skulle givas till spillo, och han sj„lv skulle avskiljas fr†n de †terkomna f†ngarnas f”rsamling.
010:009 S† f”rsamlade sig d† alla Judas och Benjamins m„n i Jerusalem till den tredje dagen, det „r p† tjugonde dagen i nionde m†naden; och allt folket stannade p† den ”ppna platsen vid Guds hus, sk„lvande b†de p† grund av den sak som f”rel†g och p† grund av det starka regnet.
010:010 Och pr„sten Esra stod upp och sade till dem: ½I haven varit otrogna, i det att I haven tagit till eder fr„mmande kvinnor och d„rigenom ”kat Israels skuld.
010:011 Men bek„nnen det nu, HERREN, edra f„ders Gud, till pris, och g”ren hans vilja: skiljen eder fr†n de andra folken h„r i landet och fr†n de fr„mmande kvinnorna.½
010:012 D† svarade hela f”rsamlingen och sade med h”g r”st: ½S†som du har sagt, s† tillkommer det oss att g”ra. 010:013 Men folket „r talrikt, och regntiden „r nu inne, och man kan icke st† h„rute; detta „rende kan ej heller avslutas p† en dag eller tv†, ty vi hava mycket f”rbrutit oss h„rutinnan. 010:014 M† d„rf”r v†ra furstar st† redo f”r hela f”rsamlingen, och m† alla i v†ra st„der, som hava tagit till sig fr„mmande kvinnor, infinna sig p† best„mda tider, och med dem de „ldste i var stad och domarna d„r, till dess att vi hava avv„nt ifr†n oss v†r Guds vredes gl”d i denna sak.½
010:015 Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, tr„dde upp h„remot, och Mesullam j„mte leviten Sabbetai underst”dde dem. 010:016 Men de som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen gjorde s†som det var sagt. Och man uts†g pr„sten Esra och n†gra av huvudm„nnen f”r familjerna, efter de s„rskilda familjerna, alla namngivna; och p† f”rsta dagen i tionde m†naden satte de sig att rannsaka h„rom.
010:017 Och till f”rsta dagen i f”rsta m†naden hade de avslutat rannsakningen om allt som angick de m„n vilka hade tagit till sig fr„mmande kvinnor.

010:018 Bland pr„sternas s”ner befunnos f”ljande hava tagit till sig fr„mmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans br”der: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja, 010:019 vilka nu g†vo sin hand d„rp† att de skulle avl„gsna ifr†n sig sina kvinnor; och de skulle framb„ra en v„dur s†som skuldoffer f”r den skuld de hade †dragit sig;
010:020 av Immers barn: Hanani och Sebadja; 010:021 av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia; 010:022 av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa.
010:023 Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita, Petaja, Juda och Elieser;
010:024 av s†ngarna: Eljasib; av d”rrvaktarna: Sallum, Telem och Uri. 010:025 Av det ”vriga Israel: av Pareos’ barn: Ramja, Issia, Malkia Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja;
010:026 av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia;
010:027 av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Asisa;
010:028 av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai; 010:029 av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot; 010:030 av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnui och Manasse;
010:031 vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon, 010:032 Benjamin, Malluk, Semarja;
010:033 av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai, Manasse, Simei;
010:034 av Banis barn: Maadai, Amram och Uel, 010:035 Benaja, Bedeja, Keluhi,
010:036 Vanja, Meremot, Eljasib,
010:037 Mattanja, Mattenai och Jaasu, 010:038 vidare Bani, Binnui, Simei,
010:039 vidare Selemja, Natan och Adaja, 010:040 Maknaddebai, Sasai, Sarai,
010:041 Asarel, Selemja, Semarja,
010:042 Sallum, Amarja, Josef;
010:043 av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja.
010:044 Alla dessa hade tagit fr„mmande kvinnor till hustrur; och bland dessa funnos kvinnor som hade f”tt barn.

Book 16 Nehemja

001:001 Nehemjas, Hakaljas sons, ber„ttelse.

I m†naden Kisleu, i det tjugonde †ret, n„r jag var i Susans borg,
001:002 h„nde sig att Hanani, en av mina br”der, och n†gra andra m„n kommo fr†n Juda. Och jag fr†gade dem om judarna, den r„ddade skara som fanns kvar efter f†ngenskapen, och om Jerusalem. 001:003 De sade till mig: ½De kvarblivna, de som efter f†ngenskapen finnas kvar i h”vdingd”met, lida stor n”d och sm„lek, och Jerusalems mur „r nedbruten, och dess portar „ro uppbr„nda i eld.½
001:004 N„r jag hade h”rt detta, satt jag gr†tande och s”rjande i flera dagar och fastade och bad inf”r himmelens Gud. 001:005 Och jag sade: ½Ack HERRE, himmelens Gud, du store och fruktansv„rde Gud, du som h†ller f”rbund och bevarar n†d mot dem som „lska dig och h†lla dina bud,
001:006 l†t ditt ”ra akta h„rp†, och l†t dina ”gon vara ”ppna, och h”r din tj„nares b”n, den som jag nu beder inf”r dig b†de dag och natt, f”r Israels barn, dina tj„nare, i det att jag bek„nner Israels barns synder, dem som vi hava beg†tt mot dig; ty ocks† jag och min faders hus hava syndat.
001:007 Vi hava sv†rt f”rbrutit oss mot dig; vi hava icke h†llit de bud och stadgar och r„tter som du gav din tj„nare Mose. 001:008 Men t„nk p† det ord som du gav din tj„nare Mose, n„r du sade: ‘Om I „ren otrogna, s† skall jag f”rstr” eder bland folken; 001:009 men om I v„nden om till mig och h†llen mina bud och g”ren efter dem, d† vill jag, om „n edra f”rdrivna vore vid himmelens „nda, likv„l f”rsamla dem d„rifr†n och l†ta dem komma till den plats som jag har utvalt till boning †t mitt namn.’ 001:010 De „ro ju dina tj„nare och ditt folk, som du har f”rlossat genom din stora kraft och din starka hand.
001:011 Ack Herre, l†t ditt ”ra akta p† din tj„nares b”n, ja, p† vad dina tj„nare bedja, de som vilja frukta ditt namn; l†t nu din tj„nare vara lyckosam och l†t honom finna barmh„rtighet inf”r denne man.½

Jag var d† munsk„nk hos konungen.
002:001 I m†naden Nisan, i Artasastas tjugonde regerings†r, vid ett tillf„lle d† vin stod framsatt f”r konungen, tog jag vinet och gav det †t honom. Och jag hade icke f”rr visat mig sorgsen inf”r honom;
002:002 men nu sade konungen till mig: ½Varf”r ser du s† sorgsen ut? Du „r ju icke sjuk; du m†ste hava n†gon hj„rtesorg.½ D† blev jag ”verm†ttan h„pen.
002:003 Och jag sade till konungen: ½M† konungen leva evinnerligen! Skulle jag icke se sorgsen ut, d† den stad d„r mina f„ders gravar „ro ligger ”de och dess portar „ro f”rt„rda av eld?½ 002:004 Konungen sade till mig: ½Vad „r det d† du beg„r?½ D† bad jag en b”n till himmelens Gud
002:005 och sade till konungen: ½Om det s† t„ckes konungen, och om du finner behag i din tj„nare, s† beder jag att du ville l†ta mig fara till Juda, till den stad d„r mina f„ders gravar „ro, p† det att jag †ter m† bygga upp den.½
002:006 D† fr†gade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid hans sida: ½Huru l„nge kan din resa r„cka, och n„r kan du komma tillbaka?½ D† det nu allts† t„cktes konungen att l†ta mig fara, uppgav jag f”r honom en best„md tid.
002:007 Och jag sade till konungen: ½Om det s† t„ckes konungen, s† m† brev givas mig till st†th†llarna i landet p† andra sidan floden, att de l†ta mig fara d„rigenom, till dess jag kommer till Juda, 002:008 s† ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen ”ver den kungliga skogsparken, att han l†ter mig f† virke f”r att d„rmed timra upp portarna till borgen som h”r till templet, „vensom virke till stadsmuren, s† ock till det hus d„r jag sj„lv skall hava min bostad.½ Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var ”ver mig.

002:009 N„r jag s† kom till st†th†llarna i landet p† andra sidan floden, gav jag dem konungens brev. Och konungen hade s„nt med mig h„rh”vitsm„n och ryttare.
002:010 Men d† horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tj„nstemannen, h”rde detta, f”rtr”t det dem h”geligen att n†gon hade kommit f”r att se Israels barn till godo.

002:011 N„r jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit d„r i tre dagar,
002:012 stod jag upp om natten j„mte n†gra f† m„n, utan att hava omtalat f”r n†gon m„nniska vad min Gud ingav mig i hj„rtat att g”ra f”r Jerusalem; och det djur som jag red p† var det enda jag hade med mig.
002:013 Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakk„llan och Dyngporten och bes†g Jerusalems murar, huru de voro nedbrutna, och huru dess portar voro f”rt„rda av eld. 002:014 Och jag drog vidare till K„llporten och till Konungsdammen, men d„r var det icke m”jligt f”r djuret att komma fram med mig. 002:015 D† begav jag mig uppf”r dalen om natten och bes†g muren och v„nde sedan †ter in genom Dalporten och kom s† tillbaka.

002:016 Och f”rest†ndarna hade icke f†tt veta vart jag hade g†tt, och vad jag ville g”ra, ty jag hade „nnu icke omtalat n†got f”r judarna, pr„sterna, „dlingarna, f”rest†ndarna och de ”vriga, som skulle f† med arbetet att g”ra.
002:017 Men nu sade jag till dem: ½I sen sj„lva i vilken n”d vi „ro, huru Jerusalem ligger ”de, och huru dess portar „ro uppbr„nda i eld. V„lan d†, l†t oss bygga upp Jerusalems mur, f”r att vi icke l„ngre m† vara till sm„lek.½
002:018 Och jag omtalade f”r dem huru min Guds hand hade varit mig n†dig, s† ock vad konungen hade lovat mig. D† sade de: ½Vi vilja st† upp och bygga.½ Och de togo mod till sig f”r det goda verket.

002:019 Men n„r horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tj„nstemannen, och araben Gesem h”rde detta, bespottade de oss och visade f”rakt f”r oss; och de sade: ½Vad „r det I g”ren? Viljen I s„tta eder upp mot konungen?½
002:020 D† gav jag dem detta svar: ½Himmelens Gud skall l†ta det g† oss v„l, och vi, hans tj„nare, vilja st† upp och bygga; men I haven ingen del eller r„tt eller †minnelse i Jerusalem.½ 003:001 Och ”verstepr„sten Eljasib och hans br”der, pr„sterna, stodo upp och byggde F†rporten, vilken de helgade, och i vilken de sedan satte in d”rrarna. Vidare byggde de „nda fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet. 003:002 D„rbredvid byggde Jerikos m„n; och d„rbredvid byggde Sackur, Imris son.
003:003 Fiskporten byggdes av Hassenaas barn; de timrade upp den och satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar. 003:004 D„rbredvid arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, p† att s„tta muren i st†nd; d„rbredvid arbetade Mesullam, son till Berekja, son till Mesesabel; och d„rbredvid arbetade Sadok, Baanas son.
003:005 D„rbredvid arbetade tekoaiterna, men de f”rn„msta bland dem ville icke b”ja sin hals till att tj„na sin Herre. 003:006 Gamla porten sattes i st†nd av Jojada, Paseas son, och Mesullam, Besodjas son; de timrade upp den och satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar.
003:007 D„rbredvid arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon j„mte m„nnen fr†n Gibeon och Mispa, som lydde under st†th†llaren i landet p† andra sidan floden.
003:008 D„rbredvid arbetade Ussiel, Harhajas son, j„mte guldsmederna; och d„rbredvid arbetade Hananja, en av salvoberedarna. Det n„stf”ljande stycket av Jerusalem l„t man vara, „nda till Breda muren.
003:009 D„rbredvid arbetade Refaja, Hurs son, h”vdingen ”ver ena h„lften av Jerusalems omr†de.
003:010 D„rbredvid arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget hus; och d„rbredvid arbetade Hattus, Hasabnejas son. 003:011 En annan str„cka sattes i st†nd av Malkia, Harims son, och av Hassub, Pahat-Moabs son, och d„rj„mte Ugnstornet. 003:012 D„rbredvid arbetade Sallum, Hallohes’ son, h”vdingen ”ver andra h„lften av Jerusalems omr†de, han sj„lv med sina d”ttrar. 003:013 Dalporten sattes i st†nd av Hanun och Sanoas inv†nare; de byggde upp den och satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar. De byggde ock ett tusen alnar p† muren, „nda fram till Dyngporten. 003:014 Och Dyngporten sattes i st†nd av Malkia, Rekabs son, h”vdingen ”ver Bet-Hackerems omr†de; han byggde upp den och satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar.
003:015 Och K„llporten sattes i st†nd av Sallun, Kol-Hoses son, h”vdingen ”ver Mispas omr†de; han byggde upp den och lade tak d„rp† och satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar. Han byggde ock muren vid Vattenledningsdammen, invid den kungliga tr„dg†rden, „nda fram till trapporna som f”ra ned fr†n Davids stad.
003:016 D„rn„st sattes ett stycke i st†nd av Nehemja, Asbuks son, h”vdingen ”ver ena h„lften av Bet-Surs omr†de, n„mligen stycket „nda fram till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram till den gr„vda dammen och till Hj„ltehuset. 003:017 D„rn„st arbetade leviterna under Rehum, Banis son; d„rbredvid arbetade Hasabja, h”vdingen ”ver ena h„lften av Kegilas omr†de, f”r sitt omr†de.
003:018 D„rn„st arbetade deras br”der under Bavai, Henadads son, h”vdingen ”ver andra h„lften av Kegilas omr†de. 003:019 D„rbredvid sattes en annan str„cka i st†nd av Eser, Jesuas son, h”vdingen ”ver Mispa, n„mligen fr†n platsen mitt emot uppg†ngen till tyghuset i Vinkeln.
003:020 D„rn„st sattes, under ivrigt arbete, en annan str„cka i st†nd av Baruk, Sabbais son, fr†n Vinkeln „nda fram till ing†ngen till ”verstepr„sten Eljasibs hus.
003:021 D„rn„st sattes en annan str„cka i st†nd av Meremot, son till Uria, son till Hackos, fr†n ing†ngen till Eljasibs hus „nda dit d„r Eljasibs hus slutar.
003:022 D„rn„st arbetade pr„sterna, m„nnen fr†n Jordansl„tten. 003:023 D„rn„st arbetade Benjamin och Hassub, mitt emot sitt eget hus; d„rn„st arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus.
003:024 D„rn„st sattes en annan str„cka i st†nd av Binnui, Henadads son, fr†n Asarjas hus „nda fram till Vinkeln och vidare fram till H”rnet.
003:025 Palal, Usais son, satte i st†nd stycket fr†n platsen mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut fr†n det ”vre konungshuset, vid f„ngelseg†rden; d„rn„st kom Pedaja, Pareos’ son. 003:026 (Men tempeltr„larna bodde p† Ofel „nda fram till platsen mitt emot Vattenporten mot ”ster och det utskjutande tornet.) 003:027 D„rn„st sattes en annan str„cka i st†nd av tekoaiterna, fr†n platsen mitt emot det stora utskjutande tornet „nda fram till Ofelmuren.
003:028 Ovanf”r H„stporten arbetade pr„sterna, var och en mitt emot sitt eget hus.
003:029 D„rn„st arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus; och d„rn„st arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid ™stra porten.
003:030 D„rn„st sattes en annan str„cka i st†nd av Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sj„tte son; d„rn„st arbetade Mesullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare. 003:031 D„rn„st sattes ett stycke i st†nd av Malkia, en av guldsmederna, „nda fram till tempeltr„larnas och k”pm„nnens hus, mitt emot M”nstringsporten och vidare fram till H”rnsalen. 003:032 Och mellan H”rnsalen och F†rporten arbetade guldsmederna och k”pm„nnen p† att s„tta muren i st†nd.
004:001 N„r nu Sanballat h”rde att vi h”llo p† att bygga upp muren, vredgades han och blev h”geligen f”rt”rnad. Och han bespottade judarna
004:002 och talade s† inf”r sina br”der och inf”r Samariens krigsfolk: ½Vad „r det dessa vanm„ktiga judar g”ra? Skall man l†ta dem h†llas? Skola de f† offra? Skola de kanh„nda i sinom tid fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv †t stenarna i grush”garna, d„r de ligga f”rbr„nda?½
004:003 Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: ½Huru de „n bygga, skall dock en r„v komma deras stenmur att r„mna, blott han hoppar upp p† den.½

004:004 H”r, v†r Gud, huru f”raktade vi „ro. L†t deras sm„delser falla tillbaka p† deras egna huvuden. Ja, l†t dem bliva utplundrade i ett land dit de f”ras s†som f†ngar.
004:005 ™verskyl icke deras missg„rningar, och l†t deras synd icke varda utpl†nad ur din †syn, eftersom de hava varit de byggande till f”rargelse.

004:006 Och vi byggde p† muren, och hela muren blev hopfogad till sin halva h”jd; och folket arbetade med gott mod.

004:007 Men n„r Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna h”rde att man alltj„mt h”ll p† med att laga upp Jerusalems murar, och att r„mnorna begynte igent„ppas, d† blevo de mycket vreda.
004:008 Och de sammansvuro sig allasammans att g† †stad och angripa Jerusalem och st”ra folket i deras arbete. 004:009 D† b†do vi till v†r Gud; och vi l„to h†lla vakt mot dem b†de dag och natt f”r att skydda oss mot dem.
004:010 Men judarna sade: ½B„rarnas kraft sviker, och gruset „r alltf”r mycket; vi f”rm† icke mer att bygga p† muren.½ 004:011 V†ra ov„nner †ter sade: ½Innan de f† veta eller se n†got, skola vi st† mitt ibland dem och dr„pa dem; s† skola vi g”ra slut p† arbetet.½
004:012 N„r nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och fr†n alla h†ll uppmanade oss, v„l tio g†nger, att vi skulle draga oss tillbaka till dem,
004:013 d† st„llde jag upp folket i de l„gsta och mest ”ppna delarna av staden bakom muren; jag st„llde upp dem efter sl„kter, med sina sv„rd, spjut och b†gar.
004:014 Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till „dlingarna och f”rest†ndarna och det ”vriga folket: ½Frukten icke f”r dem; t„nken p† Herren, den store och fruktansv„rde, och striden f”r edra br”der, edra s”ner och d”ttrar, edra hustrur och edra hus.½