The Bible, in Swedish, both Testaments (page 6)

026:034 D† skall landet f† gottg”relse f”r sina sabbater, d†, under hela den tid det ligger ”de och I „ren i edra fienders land. Ja, d† skall landet h†lla sabbat och giva gottg”relse f”r sina sabbater.
026:035 Hela den tid det ligger ”de skall det h†lla sabbat och f† den vila det icke fick p† edra sabbater, d† I bodden d„ri. 026:036 Och †t dem som bliva kvar av eder skall jag giva f”rsagda hj„rtan i deras fienders l„nder, s† att de jagas p† flykten av ett prasslande l”v som r”res av vinden, och fly, s†som flydde de f”r sv„rd, och falla, om ock ingen f”rf”ljer dem. 026:037 Och de skola stupa p† varandra, likasom f”r sv„rd, om ock ingen f”rf”ljer dem. Ja, I skolen icke kunna h†lla st†nd mot edra fiender.
026:038 I skolen f”rg†s bland hedningarna, och edra fienders land skall f”rt„ra eder.
026:039 Och de som bliva kvar av eder skola f”rsm„kta i edra fienders land, genom sin egen missg„rning, och f”rsm„kta tillika genom sina f„ders missg„rning, likasom dessa hava gjort.

026:040 Och de skola n”dgas bek„nna den missg„rning de sj„lva hava beg†tt, och den deras f„der hava beg†tt, genom att handla trol”st mot mig, och huru de hava vandrat mig emot 026:041 — varf”r ocks† jag m†ste vandra dem emot och f”ra dem bort i deras fienders land — ja, d† skola deras oomskurna hj„rtan n”dgas ”dmjuka sig, d† skola de f† umg„lla sin missg„rning. 026:042 Och d† skall jag t„nka p† mitt f”rbund med Jakob, d† skall jag ock t„nka p† mitt f”rbund med Isak och p† mitt f”rbund med Abraham, och p† landet skall jag t„nka. 026:043 Ty landet m†ste bliva ”vergivet av dem och s† f† gottg”relse f”r sina sabbater genom att bliva ”de n„r folket „r borta, och sj„lva skola de f† umg„lla sin missg„rning, d„rf”r, ja, d„rf”r att de f”rkastade mina r„tter, och d„rf”r att deras sj„lar f”rsm†dde mina stadgar.
026:044 Men detta oaktat skall jag, medan de „ro i sina fienders land, icke s† f”rkasta eller f”rsm† dem, att jag f”rg”r dem och bryter mitt f”rbund med dem; ty jag „r HERREN, deras Gud. 026:045 Nej, till fromma f”r dem skall jag t„nka p† f”rbundet med f”rf„derna, som jag f”rde ut ur Egyptens land, inf”r hedningarnas ”gon, p† det att jag skulle vara deras Gud. Jag „r HERREN.

026:046 Dessa „ro de stadgar och r„tter och lagar som HERREN fastst„llde mellan sig och Israels barn, p† Sinai berg genom Mose. 027:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 027:002 Tala till Israels barn och s„g till dem:

Om n†gon skall fullg”ra ett l”fte, ett s†dant varvid du har att best„mma v„rdet p† personer som lovas †t HERREN, s† g„ller f”ljande:
027:003 Om v„rdet skall best„mmas f”r en man som „r mellan tjugu och sextio †r gammal, s† skall du best„mma detta till femtio siklar silver, efter helgedomssikelns vikt.
027:004 Om fr†gan g„ller en kvinna, s† skall du best„mma v„rdet till trettio siklar.
027:005 Om fr†gan g„ller n†gon som „r mellan fem †r och tjugu †r gammal, s† skall det v„rde du best„mmer vara f”r mank”n tjugu siklar och f”r kvinnk”n tio siklar.
027:006 Om fr†gan g„ller n†gon som „r mellan en m†nad och fem †r gammal, s† skall det v„rde du best„mmer vara f”r mank”n fem siklar silver och f”r kvinnk”n tre siklar silver. 027:007 Om fr†gan g„ller n†gon som „r sextio †r gammal eller d„rut”ver, s† skall det v„rde du best„mmer vara, om det „r en man, femton siklar, men f”r en kvinna skall det vara tio siklar. 027:008 Žr n†gon i s†dant armod att han icke kan betala det v„rde du best„mmer, s† skall han st„llas fram inf”r pr„sten, och pr„sten skall d† best„mma ett v„rde f”r honom; efter vad den som har gjort l”ftet kan anskaffa skall pr„sten best„mma v„rdet f”r honom.

027:009 Om fr†gan g„ller boskap, av de lag man f†r b„ra fram s†som offer †t HERREN, s† skall allt s†dant, n„r man har givit det †t HERREN, vara heligt;
027:010 man skall icke utv„xla eller utbyta det, vare sig ett b„ttre mot ett s„mre eller ett s„mre mot ett b„ttre. Om n†gon likv„l utbyter ett djur mot ett annat, s† skall b†de det f”rra och det som har blivit l„mnat i utbyte vara heligt. 027:011 Men om fr†gan g„ller n†got slags orent djur, ett s†dant som man icke f†r b„ra fram s†som offer †t HERREN, s† skall djuret st„llas fram inf”r pr„sten;
027:012 och pr„sten skall best„mma dess v„rde, alltefter som det „r b„ttre eller s„mre. S†som du — pr„sten — best„mmer det, s† skall det vara.
027:013 Och om „garen vill l”sa djuret, s† skall han till det v„rde du har best„mt l„gga femtedelen av v„rdet.

027:014 Om n†gon helgar sitt hus, f”r att det skall vara helgat †t HERREN, s† skall pr„sten best„mma dess v„rde, alltefter som det „r b„ttre eller s„mre. S†som pr„sten best„mmer dess v„rde, s† skall det f”rbliva.
027:015 Och om den som har helgat sitt hus vill l”sa det, s† skall han till det v„rde i penningar du har best„mt l„gga femtedelen d„rav; d† bliver det hans.

027:016 Om n†gon helgar †t HERREN ett stycke †ker av sin arvsbesittning s† skall du best„mma dess v„rde efter uts„det d„rp†: mot var homer uts„deskorn skola svara femtio siklar silver. 027:017 Om han helgar sin †ker „nda fr†n jubel†ret, s† skall det f”rbliva vid det v„rde du best„mmer.
027:018 Men om han helgar sin †ker efter jubel†ret, d† skall pr„sten †t honom ber„kna penningv„rdet efter antalet av de †r som †terst† till n„sta jubel†r; och ett motsvarande avdrag skall g”ras p† det v„rde du f”rut har best„mt.
027:019 Och om den som har helgat †kern vill l”sa den, s† skall han till det v„rde i penningar du har best„mt l„gga femtedelen d„rav; d† f”rbliver den hans.
027:020 Om han icke l”ser †kern, men s„ljer den †t n†gon annan, s† f†r †kern sedan icke l”sas,
027:021 utan n„r †kern fr†ntr„des p† jubel†ret, skall den vara helgad †t HERREN, likasom en tillspillogiven †ker; hans arvsbesittning tillfaller d† pr„sten.

027:022 Om n†gon helgar †t HERREN en †ker som han har k”pt, en som icke h”r till hans arvsbesittning,
027:023 s† skall pr„sten †t honom r„kna ut beloppet av det best„mda v„rdet intill jubel†ret; och han skall samma dag erl„gga detta v„rde, som du har best„mt; det skall vara helgat †t HERREN. 027:024 Men p† jubel†ret skall †kern †terg† till den av vilken den har blivit k”pt, och vilkens arvejord den „r. 027:025 Och n„r du best„mmer n†got v„rde, skall det alltid best„mmas i helgedomssiklar, sikeln r„knad till tjugu gera.

027:026 Men det som „r f”rstf”tt ibland boskap, och som tillh”r HERREN redan s†som f”rstf”tt, det skall ingen helga; vare sig det „r ett djur av f„kreaturen eller ett djur av sm†boskapen, tillh”r det redan HERREN
027:027 Men om fr†gan g„ller n†got orent djur, s† skall man l”sa det efter det v„rde du best„mmer och l„gga femtedelen av v„rdet d„rtill. Om det icke l”ses, s† skall det s„ljas efter det v„rde du best„mmer.

027:028 Och om fr†gan g„ller n†got tillspillogivet, vad n†gon har givit till spillo †t HERREN av sin egendom, det m† vara en m„nniska eller ett boskapsdjur eller den †ker som „r hans arvsbesittning, s† f†r s†dant varken s„ljas eller l”sas; allt tillspillogivet „r h”gheligt och tillh”r HERREN.
027:029 En m„nniska som har blivit tillspillogiven f†r aldrig l”sas; en s†dan m†ste d”das.

027:030 Och all tionde av jorden, vare sig av s„den p† jorden eller av tr„dens frukt, tillh”r HERREN; den „r helgad †t HERREN. 027:031 Om n†gon vill l”sa n†got av sin tionde, s† skall han l„gga femtedelen av v„rdet d„rtill.
027:032 Och vad betr„ffar tionde av f„kreatur eller av sm†boskap, allt som g†r under herdestaven, s† skall av allt detta vart tionde djur vara helgat †t HERREN;
027:033 man skall icke efterforska om det „r b„ttre eller s„mre, och man f†r icke utbyta det. Om n†gon likv„l utbyter djuret, s† skall b†de detta och det som har blivit l„mnat i utbyte vara heligt; det f†r icke l”sas.
027:034 Dessa „ro de bud som HERREN p† Sinai berg gav Israels barn genom Mose.

Book 04 Fj„rde Mosebok (Numeri) (4 Mos.)

001:001 Och HERREN talade till Mose i Sinais ”ken, i uppenbarelset„ltet, p† f”rsta dagen i andra m†naden av det andra †ret efter deras utt†g ur Egyptens land; han sade:
001:002 ½R„knen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter deras sl„kter och efter deras familjer, vart namn r„knat s„rskilt, allt mank”n, var person f”r sig; 001:003 alla stridbara m„n i Israel, de m„n som „ro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, dem skolen I inm”nstra efter deras h„ravdelningar, du och Aron.
001:004 I skolen d„rvid taga till eder en man av var stam, den som „r huvudman f”r sin stams familjer.
001:005 Och dessa „ro namnen p† de m„n som skola bitr„da eder: av Ruben: Elisur, Sedeurs son;
001:006 av Simeon: Selumiel, Surisaddais son; 001:007 av Juda: Naheson, Amminadabs son; 001:008 av Isaskar: Netanel, Suars son;
001:009 av Sebulon: Eliab, Helons son; 001:010 av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse: Gamliel, Pedasurs son;
001:011 av Benjamin: Abidan, Gideonis son; 001:012 av Dan: Ahieser, Ammisaddais son; 001:013 av Aser: Pagiel, Okrans son;
001:014 av Gad: Eljasaf, Deguels son; 001:015 av Naftali: Ahira, Enans son.½
001:016 Dessa voro ombud f”r menigheten, h”vdingar f”r sina f„dernestammar, huvudm„n f”r Israels „tter.

001:017 Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna m„n; 001:018 och sedan de hade f”rsamlat hela menigheten p† f”rsta dagen i andra m†naden, blev folket inf”rt i f”rteckningen efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, var person f”r sig, 001:019 allt s†som HERREN hade bjudit Mose; och han m”nstrade dem i Sinais ”ken.

001:020 Och avkomlingarna av Rubens, Israels f”rstf”ddes, s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, var person f”r sig, alla av mank”n som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:021 s† m†nga av Rubens stam som inm”nstrades, utgjorde fyrtiosex tusen fem hundra.

001:022 Avkomlingarna av Simeons s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, s† m†nga som inm”nstrades, vart namn r„knat s„rskilt, var person f”r sig, alla av mank”n som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:023 s† m†nga av Simeons stam som inm”nstrades, utgjorde femtionio tusen tre hundra.

001:024 Avkomlingarna av Gads s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:025 s† m†nga av Gads stam som inm”nstrades, utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra femtio.

001:026 Avkomlingarna av Judas s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:027 s† m†nga av Juda stam som inm”nstrades, utgjorde sjuttiofyra tusen sex hundra.

001:028 Avkomlingarna av Isaskars s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:029 s† m†nga av Isaskars stam son inm”nstrades, utgjorde femtiofyra tusen fyra hundra.

001:030 Avkomlingarna av Sebulons s”ner upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:031 s† m†nga av Sebulons stam som inm”nstrades, utgjorde femtiosju tusen fyra hundra.

001:032 Avkomlingarna av Josefs s”ner:

Avkomlingarna av Efraims s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:033 s† m†nga av Efraims stam som inm”nstrades; utgjorde fyrtio tusen fem hundra.

001:034 Avkomlingarna av Manasses s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:035 s† m†nga av Manasse stam som inm”nstrades, utgjorde trettiotv† tusen tv† hundra.

001:036 Avkomlingarna av Benjamins s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:037 s† m†nga av Benjamins stam som inm”nstrades, utgjorde trettiofem tusen fyra hundra.

001:038 Avkomlingarna av Dans s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:039 s† m†nga av Dans stam som inm”nstrades, utgjorde sextiotv† tusen sju hundra.

001:040 Avkomlingarna av Asers s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:041 s† m†nga av Asers stam som inm”nstrades, utgjorde fyrtioett tusen fem hundra.

001:042 Avkomlingarna av Naftalis s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n, 001:043 s† m†nga av Naftali stam som inm”nstrades, utgjorde femtiotre tusen fyra hundra.

001:044 Dessa voro de inm”nstrade, de som blevo inm”nstrade av Mose och Aron och Israels h”vdingar, tolv m„n, som f”retr„dde var och en sin stamfamilj.
001:045 Och alla de av Israels barn som inm”nstrades, efter deras familjer, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n i Israel,
001:046 alla dessa inm”nstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra femtio.
001:047 Men leviterna i sin f„dernestam blevo icke inm”nstrade med de ”vriga.

001:048 Ty HERREN talade till Mose och sade: 001:049 Levi stam allenast skall du icke inm”nstra, och du skall icke r„kna antalet av dem med de ”vriga israeliterna; 001:050 utan du skall f”rordna leviterna att f”rest† vittnesb”rdets tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbeh”r. De skola b„ra tabernaklet och alla dess redskap och g”ra tj„nst d„rvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt l„ger. 001:051 N„r tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det, och n„r tabernaklet skall sl†s upp, skola leviterna upps„tta det; men om n†gon fr„mmande kommer d„rvid, skall han d”das. 001:052 De ”vriga israeliterna skola l„gra sig var och en i sitt l„ger, och var och en under sitt baner, efter sina h„ravdelningar; 001:053 men leviterna skola l„gra sig runt omkring vittnesb”rdets tabernakel, f”r att icke f”rt”rnelse m† komma ”ver Israels barns menighet; och leviterna skola iakttaga vad som „r att iakttaga vid vittnesb”rdets tabernakel.

001:054 Och Israels barn gjorde s†; de gjorde i alla stycken s†som HERREN hade bjudit Mose.

002:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 002:002 Israels barn skola l„gra sig var och en under sitt baner, vid de f„lttecken som h”ra till deras s„rskilda familjer; runt omkring uppenbarelset„ltet skola de l„gra sig s†, att de hava det framf”r sig.

002:003 P† framsidan, ”sterut, skall Juda l„gra sig under sitt baner, efter sina h„ravdelningar: Juda barns h”vding Naheson, Amminadabs son
002:004 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, sjuttiofyra tusen sex hundra man.
002:005 Bredvid honom skall Isaskars stam l„gra sig: Isaskars barns h”vding Netanel, Suars son,
002:006 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, femtiofyra tusen fyra hundra man.
002:007 D„rn„st Sebulons stam: Sebulons barns h”vding Eliab, Helons son, 002:008 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, femtiosju tusen fyra hundra man.
002:009 De inm”nstrade som tillh”ra Juda l„ger utg”ra allts† tillsammans ett hundra †ttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina h„ravdelningar. De skola vid uppbrott t†ga fr„mst.

002:010 Ruben skall l„gra sig under sitt baner s”derut, efter sina h„ravdelningar: Rubens barns h”vding Elisur, Sedeurs son, 002:011 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, fyrtiosex tusen fem hundra man.
002:012 Bredvid honom skall Simeons stam l„gra sig: Simeons barns h”vding Selumiel, Surisaddais son,
002:013 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, femtionio tusen tre hundra man.
002:014 D„rn„st Gads stam: Gads barns h”vding Eljasaf, Reguels son 002:015 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, fyrtiofem tusen sex hundra femtio man.
002:016 De inm”nstrade som tillh”ra Rubens l„ger utg”ra allts† tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man, delade i sina h„ravdelningar. Och de skola vid uppbrott t†ga i andra rummet.

002:017 Sedan skall uppenbarelset„ltet med leviternas l„ger hava sin plats i t†get, mitt emellan de ”vriga l„gren. I den ordning de l„gra sig skola de ock t†ga, var och en p† sin plats, under sina baner.

002:018 Efraim skall l„gra sig under sitt baner v„sterut, efter sina h„ravdelningar: Efraims barns h”vding Elisama, Ammihuds son, 002:019 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, fyrtio tusen fem hundra man.
002:020 Bredvid honom skall Manasse stam l„gra sig: Manasse barns h”vding Gamliel, Pedasurs son,
002:021 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, trettiotv† tusen tv† hundra man.
002:022 D„rn„st Benjamins stam: Benjamins barns h”vding Abidan, Gideonis son,
002:023 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, trettiofem tusen fyra hundra man.
002:024 De inm”nstrade som tillh”ra Efraims l„ger utg”ra allts† tillsammans ett hundra †tta tusen ett hundra man, delade i sina h„ravdelningar. Och de skola vid uppbrott t†ga i tredje rummet.

002:025 Dan skall l„gra sig under sitt baner norrut, efter sina h„ravdelningar: Dans barns h”vding Ahieser, Ammisaddais son, 002:026 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, sextiotv† tusen sju hundra man.
002:027 Bredvid honom skall Asers stam l„gra sig: Asers barns h”vding Pagiel, Okrans son,
002:028 med de inm”nstrade som utg”ra hans har, fyrtioett tusen fem hundra man.
002:029 D„rn„st Naftali stam: Naftali barns h”vding Ahira, Enans son, 002:030 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, femtiotre tusen fyra hundra man.
002:031 De inm”nstrade som tillh”ra Dans l„ger utg”ra allts† tillsammans ett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrott t†ga sist, under sina baner.

002:032 Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som inm”nstrades. De som inm”nstrades i l„gren, efter sina h„ravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem hundra femtio man.
002:033 Men leviterna blevo icke inm”nstrade med de ”vriga israeliterna, ty s† hade HERREN: bjudit Mose.

002:034 Och Israels barn gjorde s†; alldeles s†, som HERREN hade bjudit Mose, l„grade de sig under sina baner, och s† t†gade de ock, var och en i sin sl„kt, efter sin familj.

003:001 Detta „r ber„ttelsen om Arons och Moses sl„kt, vid den tid d† HERREN talade med Mose p† Sinai berg.
003:002 Dessa „ro namnen p† Arons s”ner: Nadab, den f”rstf”dde, och Abihu, Eleasar och Itamar.
003:003 Dessa voro namnen p† Arons s”ner, de smorda pr„sterna, som hade mottagit handfyllning till att vara pr„ster. 003:004 Men Nadab och Abihu f”llo d”da ned inf”r HERRENS ansikte, n„r de framburo fr„mmande eld inf”r HERRENS ansikte i Sinais ”ken; och de hade inga s”ner. Sedan voro Eleasar och Itamar pr„ster under sin fader Aron.

003:005 Och HERREN talade till Mose och sade: 003:006 Levi stam skall du l†ta f† tilltr„de hit; du skall l†ta dem st† inf”r pr„sten Aron f”r att betj„na honom. 003:007 De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela menigheten har att iakttaga, inf”r uppenbarelset„ltet, i det att de f”rr„tta tj„nsten vid tabernaklet.
003:008 Och de skola hava v†rden om alla uppenbarelset„ltets tillbeh”r, och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de f”rr„tta tj„nsten vid tabernaklet.
003:009 Allts† skall du giva leviterna †t Aron och hans s”ner; de skola vara honom givna s†som g†va av Israels barn. 003:010 Men Aron och hans s”ner skall du anbefalla att iakttaga vad som h”r till deras pr„st„mbete. Om n†gon fr„mmande kommer d„rvid, skall han d”das.
003:011 Och HERREN talade till Mose och sade: 003:012 Se, jag har sj„lv bland Israels barn uttagit leviterna i st„llet f”r allt f”rstf”tt bland Israels barn, allt som ”ppnar moderlivet, s† att leviterna skola tillh”ra mig. 003:013 Ty mig tillh”r allt f”rstf”tt; p† den dag d† jag slog allt f”rstf”tt i Egyptens land helgade jag †t mig allt f”rstf”tt i Israel, s†v„l m„nniskor som boskap. Mig skola de tillh”ra. Jag „r HERREN.

003:014 Och HERREN talade till Mose i Sinais ”ken och sade: 003:015 M”nstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras sl„kter; alla av mank”n som „ro en m†nad gamla eller d„rut”ver skall du inm”nstra.
003:016 och Mose inm”nstrade dem efter HERRENS befallning, s†som honom hade blivit bjudet.
003:017 Och dessa voro Levis s”ner, efter deras namn: Gerson, Kehat och Merari.
003:018 Och dessa voro namnen p† Gersons s”ner, efter deras sl„kter: Libni och Simei.
003:019 Och Kehats s”ner efter sina sl„kter voro Amram och Jishar, Hebron och Ussiel.
003:020 Och Meraris s”ner efter sina sl„kter voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas sl„kter, efter deras familjer.

003:021 Fr†n Gerson h„rstammade libniternas sl„kt och simeiternas sl„kt; dessa voro gersoniternas sl„kter.
003:022 De av dem som inm”nstrades, i det att man r„knade alla dem av mank”n som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver dessa inm”nstrade utgjorde sju tusen fem hundra.
003:023 Gersoniternas sl„kter hade sitt l„ger bakom tabernaklet, v„sterut.
003:024 Och h”vding f”r gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son. 003:025 Och Gersons barn skulle vid uppenbarelset„ltet hava v†rden om sj„lva tabernaklet och dess t„ckelse, om dess ”verdrag och om f”rh„nget f”r ing†ngen till uppenbarelset„ltet, 003:026 vidare om f”rg†rdens omh„ngen och om f”rh„nget f”r ing†ngen till f”rg†rden, som omgav tabernaklet och altaret, s† ock om dess streck — vad arbete nu kunde f”rekomma d„rvid.

003:027 Fr†n Kehat h„rstammade amramiternas sl„kt, jishariternas sl„kt hebroniternas sl„kt och ussieliternas sl„kt; dessa voro kehatiternas sl„kter.
003:028 N„r man r„knade alla dem av mank”n som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver, utgjorde de †tta tusen sex hundra; dessa voro de som skulle hava v†rden om de heliga f”rem†len. 003:029 Kehats barns sl„kter hade sitt l„ger vid sidan av tabernaklet, s”derut.
003:030 Och h”vding f”r de kehatitiska sl„kternas stamfamilj; var Elisafan, Ussiels son.
003:031 De skulle hava v†rden om arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbeh”r till de heliga f”rem†len, som begagnades vid gudstj„nsten, s† ock om f”rh„nget och om allt arbete d„rvid. 003:032 Men ”verh”vding ”ver alla leviterna var Eleasar, pr„sten Arons son; han var f”rman f”r dem som skulle hava v†rden om de heliga f”rem†len.

003:033 Fr†n Merari h„rstammade maheliternas sl„kt och musiternas sl„kt; dessa voro merariternas sl„kter.
003:034 Och de av dem som inm”nstrades, i det att man r„knade alla dem av mank”n som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver, utgjorde sex tusen tv† hundra.
003:035 Och h”vding f”r de meraritiska sl„kternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt l„ger vid sidan av tabernaklet, norrut.
003:036 Och Meraris barn fingo till †liggande att hava v†rden om br„derna till tabernaklet, om dess tv„rst„nger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbeh”r och om allt arbete d„rvid, 003:037 s† ock om stolparna till f”rg†rden runt omkring med deras fotstycken, deras pluggar och streck.

003:038 Men mitt f”r tabernaklet, p† framsidan, mitt f”r uppenbarelset„ltet, ”sterut, hade Mose och Aron och hans s”ner sitt l„ger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om n†gon fr„mmande kom d„rvid, skulle han d”das.

003:039 De inm”nstrade av leviterna som Mose och Aron inm”nstrade efter deras sl„kter, enligt HERRENS befallning, alla av mank”n som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver, utgjorde tillsammans tjugutv† tusen.

003:040 Och HERREN sade till Mose: M”nstra allt f”rstf”tt av mank”n bland Israels barn, alla som „ro en m†nad gamla eller d„rut”ver, och r„kna antalet av deras namn.
003:041 Och tag ut †t mig — ty jag „r HERREN — leviterna i st„llet f”r allt f”rstf”tt bland Israels barn, s† ock leviternas boskap i st„llet f”r allt f”rstf”tt bland Israels barns boskap.

003:042 Och Mose m”nstrade allt f”rstf”tt bland Israels barn, s†som HERREN hade bjudit honom.
003:043 Och de f”rstf”dde av mank”n, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver, utgjorde, s† m†nga som inm”nstrades, tillsammans tjugutv† tusen tv† hundra sjuttiotre.

003:044 Och HERREN talade till Mose och sade: 003:045 Du skall uttaga leviterna i st„llet f”r allt f”rstf”tt bland Israels barn, s† ock leviternas boskap i st„llet f”r dessas boskap; s† att leviterna skola tillh”ra mig. Jag „r HERREN. 003:046 Men till l”sen f”r de tv† hundra sjuttiotre personer med vilka antalet av Israels barns f”rstf”dde ”verstiger leviternas antal, 003:047 skall du taga fem siklar f”r var person; du skall taga upp dessa efter helgedomssikelns vikt, sikeln r„knad till tjugu gera. 003:048 Och du skall giva penningarna †t Aron och hans s”ner s†som l”sen f”r de ”vertaliga bland folket.

003:049 Och Mose tog l”sesumman av dem som voro ”vertaliga, n„r man r„knade dem som voro l”sta genom leviterna. 003:050 Av Israels barns f”rstf”dde tog han penningarna, ett tusen tre hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt. 003:051 Och Mose gav l”sesumman †t Aron och hans s”ner, efter HERRENS befallning, s†som HERREN hade bjudit Mose.

004:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 004:002 R„knen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras sl„kter och efter deras familjer,
004:003 dem som „ro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r, alla tj„nstbara m„n som kunna f”rr„tta sysslor vid uppenbarelset„ltet.
004:004 Och detta skall vara Kehats barns tj„nstg”ring vid uppenbarelset„ltet: de skola hava hand om de h”gheliga f”rem†len.
004:005 N„r l„gret skall bryta upp, skola Aron och hans s”ner g† in och taga ned den f”rl†t som h„nger framf”r arken och med den ”vert„cka vittnesb”rdets ark;
004:006 d„r”ver skola de l„gga ett ”verdrag av tahasskinn och ”ver detta ytterligare breda ett kl„de, helt och h†llet m”rkbl†tt; sedan skola de s„tta in st„ngerna.
004:007 Och ”ver sk†debr”dsbordet skola de breda ett m”rkbl†tt kl„de och st„lla d„rp† faten, sk†larna och b„garna, „vensom kannorna till drickoffren; ½det best„ndiga br”det½ skall ock l„ggas d„rp†. 004:008 H„r”ver skola de breda ett rosenr”tt kl„de och bet„cka detta med ett ”verdrag av tahasskinn; sedan skola de s„tta in st„ngerna. 004:009 Och de skola taga ett m”rkbl†tt kl„de och d„rmed ”vert„cka ljusstaken och dess lampor, lampt„nger och brickor, s† ock alla tillh”rande oljek„rl som begagnas under tj„nstg”ringen d„rvid; 004:010 och de skola l„gga den med alla dess tillbeh”r i ett ”verdrag av tahasskinn och sedan l„gga alltsammans p† en b†r. 004:011 ™ver det gyllene altaret skola de likaledes breda ett m”rkbl†tt kl„de och bet„cka detta med ett ”verdrag av tahasskinn, sedan skola de s„tta in st„ngerna.
004:012 Och de skola taga alla gudstj„nstredskap, som begagnas vid tj„nstg”ringen i helgedomen, och l„gga dem i ett m”rkbl†tt kl„de och bet„cka dem med ett ”verdrag av tahasskinn, och sedan l„gga dem p† en b†r.
004:013 Och de skola taga bort askan fr†n altaret och breda ”ver det ett purpurr”tt kl„de
004:014 och l„gga d„rp† alla tillbeh”r som begagnas under tj„nstg”ringen d„rvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och sk†larna, korteligen, altarets alla tillbeh”r; och d„r”ver skola de breda ett ”verdrag av tahasskinn och s† s„tta in st„ngerna.

004:015 Sedan nu Aron och hans s”ner, n„r l„gret skall bryta upp, s† hava ”vert„ckt de heliga f”rem†len och alla tillbeh”r till dessa heliga f”rem†l, skola d„refter Kehats barn komma f”r att b„ra; men de m† icke r”ra vid de heliga f”rem†len, ty d† skola de d”. Detta „r vad Kehats barn hava att b„ra av det som h”r till uppenbarelset„ltet.

004:016 Och Eleasars, pr„sten Arons sons †liggande skall vara att hava v†rden om oljan till ljusstaken, om den v„lluktande r”kelsen, om det dagliga spisoffret och om sm”rjelseoljan; hans †liggande skall vara att hava v†rden om hela tabernaklet och om allt vad d„ri „r, de heliga f”rem†len och deras tillbeh”r.

004:017 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 004:018 L†ten icke kehatiternas sl„ktgren utrotas ur leviternas stam. 004:019 Utan g”ren p† f”ljande s„tt med dem, f”r att de m† leva och icke d”, n„r de nalkas de h”gheliga f”rem†len: Aron och hans s”ner skola g† in och anvisa var och en av dem vad han har att g”ra eller b„ra
004:020 men sj„lva m† de icke g† in och se de heliga f”rem†len, icke ens ett ”gonblick, ty d† skola de d”.

004:021 Och HERREN talade till Mose och sade: 004:022 R„kna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och efter deras sl„kter.
004:023 Dem som „ro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r, skall du inm”nstra, alla tj„nstbara m„n som kunna f”rr„tta arbete vid uppenbarelset„ltet.
004:024 Detta skall vara gersoniternas sl„kters tj„nstg”ring, vad de hava att g”ra och vad de hava att b„ra: 004:025 de skola b„ra de tygv†der av vilka tabernaklet bildas, uppenbarelset„ltets t„ckelse, dess ”verdrag och det ”verdrag av tahasskinn som ligger ovanp† detta, f”rh„nget f”r ing†ngen till uppenbarelset„ltet,
004:026 vidare omh„ngena till f”rg†rden, f”rh„nget f”r porten till f”rg†rden, som omgiver tabernaklet och altaret, s† ock tillh”rande streck och alla redskap till arbetet d„rvid; och allt som h„rvid „r att g”ra skola de f”rr„tta. 004:027 P† det s„tt Aron och hans s”ner best„mma skall Gersons barns hela tj„nstg”ring f”rsigg†, i fr†ga om allt vad de hava att b„ra och g”ra; och I skolen ”verl„mna i deras v†rd allt vad de hava att b„ra.
004:028 Detta „r den tj„nstg”ring som Gersons barns sl„kter skola hava vid uppenbarelset„ltet; och vad de hava att iakttaga skola de utf”ra under ledning av Itamar, pr„sten Arons son

004:029 Meraris barn skall du inm”nstra, efter deras sl„kter och efter deras familjer.
004:030 Dem som „ro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r, skall du inm”nstra, alla tj„nstbara m„n som kunna f”rr„tta arbete vid uppenbarelset„ltet.
004:031 Och detta „r vad som skall †ligga dem att b„ra, allt vad som h”r till deras tj„nstg”ring vid uppenbarelset„ltet: br„derna till tabernaklet, dess tv„rst„nger, stolpar och fotstycken, 004:032 s† ock stolparna till f”rg†rden runt omkring med deras fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbeh”r och allt som h”r till arbetet d„rvid; och I skolen l„mna dem uppgift p† de s„rskilda f”rem†l som det †ligger dem att b„ra. 004:033 Detta skall vara de meraritiska sl„kternas tj„nstg”ring, allt vad som h”r till deras tj„nstg”ring vid uppenbarelset„ltet; och det skall utf”ras under ledning av Itamar, pr„sten Arons son.

004:034 Och Mose och Aron och menighetens h”vdingar inm”nstrade Kehats barn, efter deras sl„kter och efter deras familjer, 004:035 dem som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r alla tj„nstbara m„n som kunde g”ra arbete vid uppenbarelset„ltet.
004:036 Och de av dem som inm”nstrades, efter deras sl„kter, utgjorde tv† tusen sju hundra femtio.
004:037 S† m†nga voro de av kehatiternas sl„kter som inm”nstrades, summan av dem som skulle g”ra tj„nst vid uppenbarelset„ltet, de som Mose och Aron inm”nstrade, efter HERRENS befallning genom Mose.

004:038 Och de av Gersons barn som inm”nstrades, efter deras sl„kter och efter deras familjer,
004:039 de som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r, alla tj„nstbara m„n som kunde g”ra arbete vid uppenbarelset„ltet,
004:040 dessa som inm”nstrades efter sina sl„kter och efter sina familjer utgjorde tv† tusen sex hundra trettio. 004:041 S† m†nga voro de av Gersons barns sl„kter som inm”nstrades, summan av dem som skulle g”ra tj„nst vid uppenbarelset„ltet, de som Mose och Aron inm”nstrade, efter HERRENS befallning.

004:042 Och de av Meraris barns sl„kter som inm”nstrades, efter deras sl„kter och efter deras familjer,
004:043 de som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r, alla tj„nstbara m„n som kunde g”ra arbete vid uppenbarelset„ltet,
004:044 dessa som inm”nstrades efter sina sl„kter utgjorde tre tusen tv† hundra.
004:045 S† m†nga voro de av Meraris barns sl„kter som inm”nstrades, de som Mose och Aron inm”nstrade efter HERRENS befallning genom Mose.

004:046 De av leviterna som Mose och Aron och Israels h”vdingar inm”nstrade, efter deras sl„kter och efter deras familjer, 004:047 de som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio †r, alla som kunde f”rr„tta n†got tj„nstg”ringsarbete eller n†got b„rarearbete vid uppenbarelset„ltet, 004:048 dessa som inm”nstrades utgjorde tillsammans †tta tusen fem hundra †ttio.
004:049 Efter HERRENS befallning blevo de inm”nstrade genom Mose, var och en till det som han hade att g”ra eller b„ra, och var och en fick det †liggande som HERREN hade bjudit Mose.

005:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 005:002 Bjud Israels barn att de skaffa bort ur l„gret var och en som „r spet„lsk eller har flytning och var och en som har blivit oren genom n†gon d”d.
005:003 En s†dan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till n†got st„lle utanf”r l„gret skolen I skicka honom, f”r att han icke m† orena deras l„ger; jag har ju min boning mitt ibland dem.

005:004 Och Israels barn gjorde s†; de skickade dem till ett st„lle utanf”r l„gret; s†som HERREN hade tillsagt Mose, s† gjorde Israels barn.

005:005 Och HERREN talade till Mose och sade: 005:006 Tala till Israels barn: Om n†gon, vare sig man eller kvinna, beg†r n†gon synd — vad det nu m† vara, vari en m„nniska kan f”rsynda sig — i det han g”r sig skyldig till en or„ttr†dighet mot HERREN, och denna person allts† †drager sig skuld, 005:007 s† skall han bek„nna den synd han har beg†tt, och ers„tta det han har f”rbrutit sig p† till dess fulla belopp och l„gga femtedelen av v„rdet d„rtill; och detta skall han giva †t den som han har f”rbrutit sig emot.
005:008 Men om denne icke har efterl„mnat n†gon b”rdeman, †t vilken ers„ttning kan givas f”r det han har f”rbrutit sig p†, d† skall ers„ttningen f”r detta givas †t HERREN och tillh”ra pr„sten, utom f”rsoningsv„duren, med vilken f”rsoning bringas f”r den skyldige.
005:009 Och alla heliga g†vor som Israels barn giva s†som en g„rd, vilken de b„ra fram till pr„sten, skola tillh”ra denne; 005:010 honom skola allas heliga g†vor tillh”ra; vad n†gon giver †t pr„sten skall tillh”ra denne.

005:011 Och HERREN talade till Mose och sade: 005:012 Tala till Israels barn och s„g till dem: Om en hustru har svikit sin man och varit honom otrogen,
005:013 i det att n†gon annan har legat hos henne och beblandat sig med henne, utan att hennes man har f†tt veta d„rav, och utan att hon har blivit r”jd, fast„n hon verkligen har l†tit sk„nda sig; om allts† intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit gripen p† bar g„rning,
005:014 men misstankens ande likv„l kommer ”ver honom, s† att han f†r misstanke mot sin hustru, och det verkligen „r s†, att hon har l†tit sk„nda sig; eller om misstankens ande kommer ”ver honom, s† att han f†r misstanke mot sin hustru, och detta fast„n hon icke har l†tit sk„nda sig:
005:015 s† skall mannen f”ra sin hustru till pr„sten och s†som offer f”r henne b„ra fram en tiondedels efa kornmj”l, men ingen olja skall han gjuta d„rp† och ingen r”kelse l„gga d„rp†, ty det „r ett misstankeoffer, ett †minnelseoffer, som bringar en missg„rning i †minnelse.
005:016 Och pr„sten skall f”ra henne fram och st„lla henne inf”r HERRENS ansikte.
005:017 Och pr„sten skall taga heligt vatten i ett lerk„rl, och sedan skall pr„sten taga n†got av stoftet p† tabernaklets golv och l„gga i vattnet.
005:018 Och pr„sten skall st„lla kvinnan fram inf”r HERRENS ansikte och l”sa upp kvinnans h†r och l„gga p† hennes h„nder †minnelseoffret, det „r misstankeoffret; men pr„sten sj„lv skall h†lla i sin hand det f”rbannelsebringande olycksvattnet. 005:019 D„refter skall pr„sten besv„rja kvinnan och s„ga till henne: ½Om ingen har l„grat dig och du icke har svikit din man genom att l†ta sk„nda dig, s† m† detta f”rbannelsebringande olycksvatten icke skada dig.
005:020 Men om du har svikit din man och l†tit sk„nda dig, i det att n†gon annan „n din man har beblandat sig med dig½ 005:021 (pr„sten besv„rjer nu kvinnan med f”rbannelsens ed, i det han s„ger till kvinnan:) ½D† m† HERREN g”ra dig till ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar och sv„r bland ditt folk; HERREN m† d† l†ta din l„nd f”rvissna och din buk sv„lla upp; 005:022 ja, n„r du har f†tt detta f”rbannelsebringande vatten in i ditt liv, d† m† det komma din buk att sv„lla upp och din l„nd att f”rvissna.½ Och kvinnan skall s„ga: ½Amen, amen.½ 005:023 Sedan skall pr„sten skriva upp dessa f”rbannelser p† ett blad och d„refter avtv† dem i olycksvattnet
005:024 och giva kvinnan det f”rbannelsebringande olycksvattnet att dricka, f”r att detta f”rbannelsebringande vatten m† bliva henne till olycka, n„r hon har f†tt det i sig. 005:025 Och pr„sten skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta detta offer inf”r HERRENS ansikte och b„ra det fram till altaret.
005:026 Och pr„sten skall av offret taga en handfull, det som utg”r sj„lva altaroffret, och f”rbr„nna det p† altaret; d„refter skall han giva kvinnan vattnet att dricka.
005:027 Och n„r han s† har givit henne vattnet att dricka, d† skall detta ske: om hon har l†tit sk„nda sig och varit sin man otrogen, s† skall det f”rbannelsebringande vattnet, n„r hon har f†tt det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk sv„ller upp och hennes l„nd f”rvissnar; och kvinnan skall bliva ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar bland hennes folk. 005:028 Men om kvinnan icke har l†tit sk„nda sig, utan „r ren, d† skall hon f”rbliva oskadd och kunna undf† livsfrukt.

005:029 Detta „r misstankelagen, om huru f”rfaras skall, n„r en kvinna har svikit sin man och l†tit sk„nda sig, 005:030 eller n„r eljest misstankens ande kommer ”ver en man, s† att han misst„nker sin hustru; han skall d† st„lla hustrun fram inf”r HERRENS ansikte, och pr„sten skall med henne g”ra allt vad denna lag stadgar.
005:031 S† skall mannen vara fri ifr†n missg„rning, men hustrun kommer att b„ra p† missg„rning.

006:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 006:002 Tala till Israels barn och s„g till dem:

Om n†gon, vare sig man eller kvinna, har att fullg”ra ett nasirl”fte, ett l”fte att vara HERRENS nasir, 006:003 s† skall han avh†lla sig fr†n vin och starka drycker; han skall icke dricka n†gon syrad dryck av vin eller n†gon annan syrad stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller skall han „ta druvor, vare sig friska eller torra. 006:004 S† l„nge hans nasirtid varar, skall han icke „ta n†got som kommer av vintr„det, icke ens dess kartar eller sp„da skott. 006:005 S† l„nge hans nasirl”fte varar, skall ingen rakkniv komma p† hans huvud; till dess att den tid „r ute, under vilken han skall vara HERRENS nasir, skall han vara helig och l†te h†ret v„xa l†ngt p† sitt huvud.
006:006 S† l„nge han „r HERRENS nasir, skall han icke nalkas n†gon d”d. 006:007 Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin syster f†r han †draga sig orenhet, om de d” ty han b„r p† sitt huvud tecknet till att han „r sin Guds nasir; 006:008 s† l„nge hans nasirtid varar, „r han helgad †t HERREN. 006:009 Men om n†gon of”rt„nkt och pl”tsligt d”r i hans n„rhet, och d„rmed orenar hans huvud, p† vilket han b„r nasirtecknet, s† skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka det p† sjunde dagen.
006:010 Och p† †ttonde dagen skall han b„ra fram till pr„sten tv† turturduvor eller tv† unga duvor, till uppenbarelset„ltets ing†ng.
006:011 Och pr„sten skall offra en till syndoffer och en till br„nnoffer och bringa f”rsoning f”r honom, till rening fr†n den synd han har dragit ”ver sig genom den d”de; sedan skall han samma dag †ter helga sitt huvud;
006:012 han skall inviga sig till nasir †t HERREN f”r lika l†ng tid som han f”rut hade lovat. Och han skall f”ra fram ett †rsgammalt lamm till skuldoffer. Den f”rra l”ftestiden skall vara ogill, d„rf”r att hans nasirat blev orenat.

006:013 Och detta „r lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid „r ute skall han f”ras fram till uppenbarelset„ltets ing†ng; 006:014 och han skall s†som sitt offer †t HERREN framb„ra ett †rsgammalt felfritt lamm av hank”n till br„nnoffer och ett †rsgammalt felfritt lamm av honk”n till syndoffer och en felfri v„dur till tackoffer,
006:015 d„rj„mte en korg med osyrat br”d, kakor av fint mj”l, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, s† ock tillh”rande spis offer och drickoffer.
006:016 Och pr„sten skall b„ra fram detta inf”r HERRENS ansikte och offra hans syndoffer och hans br„nnoffer. 006:017 Och v„duren skall han offra till tackoffer †t HERREN, j„mte korgen med de osyrade br”den; pr„sten skall ock offra tillh”rande spisoffer och drickoffer.
006:018 Och nasiren skall vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet raka sitt huvud, p† vilket han b„r nasirtecknet, och taga sitt huvudh†r, sitt nasirtecken, och l„gga det p† elden som brinner under tackoffret.
006:019 Och pr„sten skall taga den kokta v„dursbogen, och d„rj„mte ur korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och l„gga detta p† nasirens h„nder, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet. 006:020 Och pr„sten skall vifta detta s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte; det skall vara helgat †t pr„sten, j„mte viftoffersbringan och offerg„rdsl†ret. Sedan f†r nasiren †ter dricka vin.

006:021 Detta „r lagen om den som har avlagt ett nasirl”fte, och om vad han p† grund av nasirl”ftet skall offra †t HERREN, f”rutom vad han eljest kan anskaffa; efter inneh†llet i det l”fte han har avlagt skall han g”ra, enligt lagen om hans nasirat.

006:022 Och HERREN talade till Mose och sade: 006:023 Tala till Aron och hans s”ner och s„g: N„r I v„lsignen Israels barn, skolen I s„ga s† till dem:
006:024 HERREN v„lsigne dig och bevare dig. 006:025 HERREN l†te sitt ansikte lysa ”ver dig och vare dig n†dig. 006:026 HERREN v„nde sitt ansikte till dig och give dig frid.

006:027 S† skola de l„gga mitt namn p† Israels barn, och jag skall d† v„lsigna dem.
007:001 D† nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det, med alla dess tillbeh”r, och hade satt upp altaret med alla dess tillbeh”r, och smort och helgat detta,
007:002 framburos offerg†vor av Israels h”vdingar, huvudm„nnen f”r stamfamiljerna, det „r stamh”vdingarna, som stodo i spetsen f”r de inm”nstrade.
007:003 De f”rde fram s†som sin offerg†va inf”r HERRENS ansikte sex ”vert„ckta vagnar och tolv oxar: tv† h”vdingar tillhopa en vagn och var h”vding en oxe; dessa f”rde de fram inf”r tabernaklet. 007:004 Och HERREN sade till Mose:
007:005 ½Tag emot detta av dem f”r att bruka det till uppenbarelset„ltets tj„nst; och l„mna det †t leviterna, alltefter beskaffenheten av vars och ens tj„nst.½ 007:006 Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem †t leviterna. 007:007 Tv† vagnar och fyra oxar gav han †t Gersons barn, efter beskaffenheten av deras tj„nst;
007:008 fyra vagnar och †tta oxar gav han †t Meraris barn, efter beskaffenheten av den tj„nst de f”rr„ttade under ledning av Itamar, pr„sten Arons son;
007:009 men †t Kehats barn gav han icke n†got, ty dem †l†g att hava hand om de heliga f”rem†len, och dessa skulle b„ras p† axlarna.

007:010 Och h”vdingarna f”rde fram sk„nker till altarets invigning, n„r det smordes; h”vdingarna f”rde fram dessa sina offerg†vor inf”r altaret.
007:011 Och HERREN sade till Mose: ½L†t h”vdingarna, en i s„nder, var och en p† sin dag, f”ra fram sina offerg†vor till altarets invigning.½

007:012 Och den som p† f”rsta dagen f”rde fram sin offerg†va var Naheson, Amminadabs son, av Juda stam
007:013 Hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer,
007:014 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:015 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer
007:016 och en bock till syndoffer, 007:017 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offerg†va.

007:018 P† andra dagen f”rde Netanel, Suars son, h”vdingen f”r Isaskar, fram sin g†va;
007:019 han framf”rde s†som sin offerg†va ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer,
007:020 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:021 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer
007:022 och en bock till syndoffer, 007:023 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Netanels, Suars sons, offerg†va.

007:024 P† tredje dagen kom h”vdingen f”r Sebulons barn, Eliab, Helons son;
007:025 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer
007:026 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:027 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer
007:028 och en bock till syndoffer, 007:029 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Eliabs, Helons sons, offerg†va.

007:030 P† fj„rde dagen kom h”vdingen f”r Rubens barn, Elisur, Sedeurs son;
007:031 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer,
007:032 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:033 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer
007:034 och en bock till syndoffer, 007:035 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offerg†va.

007:036 P† femte dagen kom h”vdingen f”r Simeons barn, Selumiel, Surisaddais son;
007:037 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer,
007:038 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:039 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer
007:040 och en bock till syndoffer, 007:041 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offerg†va.

007:042 P† sj„tte dagen kom h”vdingen f”r Gads barn, Eljasaf, Deguels son;
007:043 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer,
007:044 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:045 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer
007:046 och en bock till syndoffer, 007:047 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offerg†va.

007:048 P† sjunde dagen kom h”vdingen f”r Efraims barn, Elisama, Ammihuds son;
007:049 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer,
007:050 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:051 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer
007:052 och en bock till syndoffer, 007:053 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offerg†va.

007:054 P† †ttonde dagen kom h”vdingen f”r Manasse barn, Gamliel, Pedasurs son;
007:055 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer,
007:056 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:057 vidare en ungtjur en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer
007:058 och en bock till syndoffer, 007:059 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Gamliels Pedasurs sons, offerg†va.

007:060 P† nionde dagen kom h”vdingen f”r Benjamins barn, Abidan, Gideonis son;
007:061 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer,
007:062 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:063 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer
007:064 och en bock till syndoffer, 007:065 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Abidans, Gideonis sons, offerg†va.

007:066 P† tionde dagen kom h”vdingen f”r Dans barn, Ahieser, Ammisaddais son;
007:067 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer,
007:068 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:069 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer
007:070 och en bock till syndoffer, 007:071 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offerg†va.

007:072 P† elfte dagen kom h”vdingen f”r Asers barn, Pagiel, Okrans son; 007:073 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer,
007:074 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:075 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer
007:076 och en bock till syndoffer, 007:077 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Pagiels, Okrans sons, offerg†va.

007:078 P† tolfte dagen kom h”vdingen f”r Naftali barn, Ahira, Enans son;
007:079 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer,
007:080 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse, 007:081 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till br„nnoffer
007:082 och en bock till syndoffer, 007:083 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem †rsgamla lamm. Detta var Ahiras, Enans sons, offerg†va.

007:084 Detta var vad Israels h”vdingar sk„nkte till altarets invigning, n„r det smordes: tolv silverfat, tolv silversk†lar och tolv guldsk†lar.
007:085 Vart fat kom p† ett hundra trettio silversiklar och var sk†l p† sjuttio siklar, s† att silvret i dessa k„rl sammanlagt utgjorde tv† tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt. 007:086 Av de tolv guldsk†larna, som voro fulla med r”kelse, v„gde var och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, s† att guldet i sk†larna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar. 007:087 Br„nnoffers-f„kreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar, vartill kommo tolv v„durar, tolv †rsgamla lamm, med tillh”rande spisoffer, och tolv bockar till syndoffer. 007:088 Och tackoffers-f„kreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra tjurar, vartill kommo sextio v„durar, sextio bockar och sextio †rsgamla lamm. Detta var vad som sk„nktes till altarets invigning, sedan det hade blivit smort.

007:089 Och n„r Mose gick in i uppenbarelset„ltet f”r att tala med honom, h”rde han r”sten tala till sig fr†n n†dastolen ovanp† vittnesb”rdets ark, fr†n platsen mellan de tv† keruberna; d„r talade r”sten till honom.

008:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 008:002 ½Tala till Aron och s„g till honom: N„r du s„tter upp lamporna, skall detta ske s†, att de sju lamporna kasta sitt sken ”ver platsen framf”r ljusstaken.½
008:003 Och Aron gjorde s†; han satte upp lamporna s†, att de kastade sitt sken ”ver platsen framf”r ljusstaken, s†som HERREN hade bjudit Mose.
008:004 Och ljusstaken var gjord p† f”ljande s„tt: den var av guld i drivet arbete; ocks† dess fotst„llning och blommorna d„rp† voro i drivet arbete. Efter det m”nster som HERREN hade visat Mose hade denne l†tit g”ra ljusstaken.

008:005 Och HERREN talade till Mose och sade: 008:006 Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem. 008:007 Och p† f”ljande s„tt skall du g”ra med dem f”r att rena dem: Du skall st„nka reningsvatten p† dem; och de skola l†ta raka hela sin kropp och tv† sina kl„der och skola s† rena sig. 008:008 Sedan skola de taga en ungtjur, med tillh”rande spisoffer av fint mj”l, begjutet med olja; d„rj„mte skall du taga en annan ungtjur till syndoffer.
008:009 Och du skall f”ra leviterna fram inf”r uppenbarelset„ltet, och du skall f”rsamla Israels barns hela menighet 008:010 Och n„r du har f”rt leviterna fram inf”r HERRENS ansikte, skola Israels barn l„gga sina h„nder p† dem.
008:011 Och Aron skall vifta leviterna inf”r HERRENS ansikte s†som ett viftoffer fr†n Israels barn, och de skola sedan hava till †liggande att f”rr„tta HERRENS tj„nst.
008:012 Och leviterna skola l„gga sina h„nder p† tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till br„nnoffer †t HERREN, f”r att bringa f”rsoning f”r leviterna. 008:013 S† skall du st„lla leviterna inf”r Aron och hans s”ner och vifta dem s†som ett viftoffer †t HERREN. 008:014 P† detta s„tt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, s† att leviterna skola tillh”ra mig.
008:015 D„refter skola leviterna g† in och g”ra tj„nst vid uppenbarelset„ltet, sedan du har renat dem och viftat dem s†som ett viftoffer;
008:016 ty bland Israels barn „ro de givna †t mig s†som g†va; i st„llet f”r allt som ”ppnar moderlivet, allt f”rstf”tt bland Israels barn, har jag uttagit dem †t mig.
008:017 Ty mig tillh”r allt f”rstf”tt bland, Israels barn, b†de m„nniskor och boskap; p† den dag d† jag slog allt f”rstf”tt i Egyptens land helgade jag det †t mig.
008:018 Och jag har tagit leviterna i st„llet f”r allt f”rstf”tt bland Israels barn.
008:019 Och jag har bland Israels barn givit leviterna s†som g†va †t Aron och hans s”ner, till att f”rr„tta Israels barns tj„nst vid uppenbarelset„ltet och bringa f”rsoning f”r Israels barn, p† det att ingen hems”kelse m† drabba Israels barn, d„rigenom att Israels barn nalkas helgedomen.

008:020 Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde s† med leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken s†som HERREN hade bjudit Mose ang†ende dem. 008:021 Och leviterna renade sig och tv†dde sina kl„der, och Aron viftade dem s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte, och Aron bragte f”rsoning f”r dem och renade dem. 008:022 D„refter gingo leviterna in och f”rr„ttade sin tj„nst vid uppenbarelset„ltet under Aron och hans s”ner. S†som HERREN hade bjudit Mose ang†ende leviterna, s† gjorde de med dem.

008:023 och HERREN talade till Mose och sade: 008:024 Detta „r vad som skall g„lla ang†ende leviterna: Den som „r tjugufem †r gammal eller d„rut”ver skall infinna sig och g”ra tj„nst med arbete vid uppenbarelset„ltet. 008:025 Men n„r leviten bliver femtio †r gammal, skall han vara fri ifr†n att tj„na med arbete; han skall d† icke l„ngre arbeta. 008:026 Han m† betj„na sina br”der vid uppenbarelset„ltet med att iakttaga vad som d„r „r att iakttaga; men n†got best„mt arbete skall han icke f”rr„tta. S† skall du f”rfara med leviterna i vad som ang†r deras †ligganden.

009:001 Och HERREN talade till Mose Sinais ”ken, i f”rsta m†naden av det andra †ret efter deras utt†g ur Egyptens land; han sade: 009:002 Israels barn skola ock h†lla p†sk h”gtid p† den best„mda tiden. 009:003 P† fjortonde dagen i denna m†nad, vid aftontiden, skolen I h†lla den, p† best„md tid. Enligt alla stadgar och f”reskrifter d„rom skolen I h†lla den.

009:004 S† sade d† Mose till Israels barn att de skulle h†lla p†skh”gtid.
009:005 Och de h”llo p†skh”gtid i f”rst m†naden, p† fjortonde dagen i m†naden, vid aftontiden, i Sinais ”ken Israels barn gjorde i alla stycken s†som HERREN hade bjudit Mose

009:006 Men d„r voro n†gra m„n som hade blivit orena genom en d”d m„nniska, s† att de icke kunde h†lla p†skh”gtid p† den dagen; dessa tr„dde p† den dagen fram inf”r Mose och Aron. 009:007 Och m„nnen sade till honom: ½Vi hava blivit orena genom en d”d m„nniska; skall det d„rf”r f”rmenas oss att bland Israels barn b„ra fram HERRENS offerg†va p† best„md?½ 009:008 Mose svarade dem: ½Stannen s† vill jag h”ra vad HERREN bjuder ang†ende eder.½

009:009 Och HERREN talade till Mose och sade: 009:010 Tala till Israels barn och s„g: Om n†gon bland eder eller edra efterkommande har blivit oren genom en d”d, eller „r ute p† resa l†ngt borta, och han „nd† vill h†lla HERRENS p†skh”gtid 009:011 s† skall han h†lla den i andra m†naden, p† fjortonde dagen, vid aftontiden. Med osyrat br”d och bittra ”rter skall han „ta p†skalammet.
009:012 Intet d„rav skall l„mnas kvar till morgonen, och intet ben skall s”ndersl†s d„rp†. I alla stycken skall p†skh”gtiden h†llas s†som stadgat „r d„rom.
009:013 Men om n†gon som „r ren, och som icke „r ute p† resa „nd† underl†ter att h†lla p†skh”gtid, s† skall han utrotas ur sin sl„kt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offerg†va p† best„md tid; den mannen b„r p† synd.
009:014 Och om n†gon fr„mling bor hos eder och vill h†lla HERRENS p†skh”gtid, s† skall han h†lla den enligt den stadga och f”reskrift som g„ller f”r p†skh”gtiden. En och samma stadga skall g„lla f”r eder, lika v„l f”r fr„mlingen som f”r inf”dingen i landet.

009:015 Och p† den dag d† tabernaklet sattes upp ”vert„ckte molnskyn tabernaklet, vittnesb”rdets t„lt, och om aftonen, och sedan „nda till morgonen, var det s†som s†ge man en eld ”ver tabernaklet. 009:016 S† var det best„ndigt: molnskyn ”vert„ckte det, och om natten var det s†som s†ge man en eld.
009:017 Och s† ofta molnskyn h”jde sig fr†n t„ltet, br”to Israels barn strax upp, och p† det st„lle d„r molnskyn stannade, d„r slogo Israels barn l„ger.
009:018 Efter HERRENS befallning br”to Israels barn upp, och efter HERRENS befallning slogo de l„ger. S† l„nge molnskyn vilade ”ver tabernaklet, l†go de i l„ger.
009:019 Och om molnskyn en l„ngre tid f”rblev ”ver tabernaklet, s† iakttogo Israels barn vad HERREN bj”d dem iakttaga och br”to icke upp.
009:020 Stundom kunde det h„nda att molnskyn allenast n†gra f† dagar stannade ”ver tabernaklet; d† l†go de efter HERRENS befallning i l„ger och br”to sedan upp efter HERRENS befallning. 009:021 Stundom kunde det ock h„nda att molnskyn stannade allenast fr†n aftonen till morgonen; n„r d† molnskyn om morgonen h”jde sig, br”to de upp; eller om s† var, att molnskyn stannade en dag och en natt och sedan h”jde sig, s† br”to de upp d†. 009:022 Eller om den stannade tv† dagar, eller en m†nad, eller vilken tid som helst, s† att molnskyn l„nge f”rblev vilande ”ver tabernaklet, s† l†go Israels barn stilla i l„ger och br”to icke upp; men n„r den sedan h”jde sig, br”to de upp. 009:023 Efter HERRENS befallning slogo de l„ger, och efter HERRENS befallning br”to de upp. Vad HERREN bj”d dem iakttaga, det iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.

010:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 010:002 ½G”r dig tv† trumpeter av silver; i drivet arbete skall du g”ra dem. Dessa skall du bruka, n„r menigheten skall sammankallas, och n„r l„gren skola bryta upp.

010:003 N„r man st”ter i dem b†da, skall hela menigheten f”rsamla sig till dig, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. 010:004 Men n„r man st”ter allenast i den ena, skola h”vdingarna, huvudm„nnen f”r Israels „tter, f”rsamla sig till dig. 010:005 Och n„r I bl†sen en larmsignal, skola de l„ger bryta upp, som ligga ”sterut.
010:006 Men n„r I bl†sen larmsignal f”r andra g†ngen, skola de l„ger bryta upp, som ligga s”derut. N„r l„gren skola bryta upp, skall man bl†sa larmsignal,
010:007 men n„r f”rsamlingen skall sammankallas, skolen I icke bl†sa larmsignal, utan st”ta i trumpeterna.
010:008 Och Arons s”ner, pr„sterna, „ro de som skola bl†sa i trumpeterna. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte.
010:009 Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot n†gon eder ov„n som angriper eder, s† skolen I bl†sa larmsignal med trumpeterna; h„rigenom skolen I d† bringas i †minnelse inf”r HERRENS, eder Guds, ansikte, och I skolen s† bliva fr„lsta ifr†n edra fiender. 010:010 Och n„r I haven en gl„djedag och haven edra h”gtider och nym†nader, skolen I st”ta i trumpeterna, d† I offren edra br„nnoffer och tackoffer; s† skola de bringa eder i †minnelse inf”r eder Guds ansikte. Jag „r HERREN, eder Gud.½ 010:011 I andra †ret, i andra m†naden, p† tjugonde dagen i m†naden h”jde sig molnskyn fr†n vittnesb”rdets tabernakel. 010:012 D† br”to Israels barn upp fr†n Sinais ”ken och t†gade fr†n l„gerplats till l„gerplats; och molnskyn stannade i ”knen Paran. 010:013 Och n„r de nu f”rsta g†ngen br”to upp, efter HERRENS befallning genom Mose,
010:014 var Juda barns l„ger under sitt baner det f”rsta som br”t upp, h„ravdelning efter h„ravdelning; och anf”rare f”r denna h„r var Naheson, Amminadabs son.
010:015 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Isaskars barns stam var Netanel, Suars son.
010:016 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Sebulons barns stam var Eliab, Helons son.
010:017 D„refter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, br”to Gersons barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet. 010:018 D„refter br”t Rubens l„ger upp under sitt baner, h„ravdelning efter h„ravdelning; och anf”rare f”r denna h„r var Elisur, Sedeurs son.
010:019 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Simeons barns stam var Selumiel, Surisaddais son.
010:020 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Gads barns stam var Eljasaf, Deguels son.
010:021 D„refter br”to kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram. 010:022 D„refter br”t Efraims barns l„ger upp under sitt baner, h„ravdelning efter h„ravdelning; och anf”rare f”r denna h„r var Elisama, Ammihuds son.
010:023 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Manasse barns stam var Gamliel, Pedasurs son.
010:024 Och anf”rare for den h„r som utgjordes av Benjamins barns stam var Abidan, Gideonis son.
010:025 D„refter br”t Dans barns l„ger upp under sitt baner, s†som eftertrupp i hela l„gert†get, h„ravdelning efter h„ravdelning; och anf”rare f”r denna h„r var Ahieser, Ammisaddais son. 010:026 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Asers barns stam var Pagiel, Okrans son.
010:027 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Naftali barns stam var Ahira, Enans son.
010:028 I denna ordning br”to Israels barn upp, h„ravdelning efter h„ravdelning. Och de br”to nu upp.

010:029 Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses sv„rfader: ½Vi bryta nu upp och t†ga till det land om vilket HERREN har sagt: ‘Det vill jag giva eder.’ F”lj du med oss, s† vilja vi g”ra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad gott „r.
010:030 Men han svarade honom: ½Jag vill icke f”lja med, utan jag vill g† hem till mitt land och till min sl„kt.½ 010:031 D† sade han: ½Ack nej, ”vergiv oss icke. Du vet ju b„st var vi kunna l„gra oss i ”knen; bliv du d„rf”r nu v†rt ”ga. 010:032 Om du f”ljer med oss, skola vi l†ta ocks† dig f† gott av det goda som HERREN g”r mot oss.

010:033 S† br”to de upp och t†gade fr†n HERRENS berg tre dagsresor. Och HERRENS f”rbundsark gick framf”r dem tre dagsresor, f”r att utse viloplats †t dem.
010:034 Och HERRENS molnsky sv„vade ”ver dem om dagen, n„r de br”to upp fr†n sitt l„gerst„lle.
010:035 Och s† ofta arken br”t upp, sade Mose: ½St† upp, HERRE;
m† dina fiender varda f”rskingrade, och m† de som hata dig fly f”r ditt ansikte.½ 010:036 Och n„r den sattes ned, sade han: ½Kom tillbaka, HERRE,
till Israels „tters m†ngtusenden.½ 011:001 Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty n„r HERREN h”rde det, uppt„ndes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna ibland dem och f”rt„rde de som voro ytterst i l„gret. 011:002 D† ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och s† stannade elden av.
011:003 Och detta st„lle fick namnet Tabeera, d„rf”r att HERRENS eld hade brunnit ibland dem.

011:004 Och den blandade folkhop som †tf”ljde dem greps av lystnad; Israels barn sj„lva begynte d† ock †ter att gr†ta och sade: ½Ack om vi hade k”tt att „ta!
011:005 Vi komma ih†g fisken som vi †t i Egypten f”r intet, s† ock gurkorna, melonerna, purjol”ken, r”dl”ken och vitl”ken. 011:006 Men nu f”rsm„kta v†ra sj„lar, ty h„r finnes alls intet; vi f† intet annat se „n manna.

011:007 Men mannat liknade korianderfr” och hade samma utseende som bdelliumharts.
011:008 Folket gick omkring och samlade s†dant, och malde det d„refter p† handkvarn eller st”tte s”nder det i mortel, och kokte det sedan i gryta och bakade kakor d„rav; och det smakade s†som fint bakverk med olja.
011:009 N„r daggen om natten f”ll ”ver l„gret, f”ll ock mannat d„r.

011:010 Och Mose h”rde huru folket i sina s„rskilda sl„kter gr„t, var och en vid ing†ngen till sitt t„lt; och HERRENS vrede uppt„ndes storligen, och Mose sj„lv blev misslynt. 011:011 Och Mose sade till HERREN: ½Varf”r har du gjort s† illa mot din tj„nare, och varf”r har jag s† litet funnit n†d f”r dina ”gon, att du har lagt p† mig b”rdan av hela detta folk? 011:012 Žr d† jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du s„ger till mig att jag skall b„ra det i min famn, s†som spenabarnet b„res av sin v†rdare, in i det land som du med ed har lovat †t deras f„der?
011:013 Varifr†n skall jag f† k”tt att giva †t hela detta folk? De gr†ta ju och v„nda sig mot mig och s„ga: ‘Giv oss k”tt, s† att vi f† „ta.’
011:014 Jag f”rm†r icke ensam b„ra hela detta folk, ty det bliver mig f”r tungt.
011:015 Vill du s† handla mot mig, s† dr„p mig hellre med ens, om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, och l†t mig slippa detta el„nde.½

011:016 D† sade HERREN till Mose: ½Samla ihop †t mig sjuttio m„n av de „ldste i Israel, dem som du vet h”ra till de „ldste i folket och till dess tillsyningsm„n; och f”r dessa fram till uppenbarelset„ltet och l†t dem st„lla sig d„r hos dig. 011:017 D„r vill jag d† stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av den ande som „r ”ver dig och l†ta komma ”ver dem; sedan skola de bist† dig med att b„ra p† b”rdan av folket, s† att du slipper b„ra den ensam.
011:018 Och till folket skall du s„ga: Helgen eder till i morgon, s† skolen I f† k”tt att „ta, eftersom I haven gr†tit inf”r HERREN och sagt: ‘Ack om vi hade k”tt att „ta! I Egypten var oss gott att vara!’ S† skall nu HERREN giva eder k”tt att „ta. 011:019 Icke allenast en dag eller tv† dagar skolen I f† „ta det, icke allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar, 011:020 utan en hel m†nads tid, till dess att det g†r ut genom n„san p† eder och bliver eder v„mjeligt; detta d„rf”r att I haven f”rkastat HERREN, som „r mitt ibland eder, och haven gr†tit inf”r hans ansikte och sagt: ‘Varf”r drogo vi d† ut ur Egypten?’½
011:021 Mose sade: ½Av sex hundra tusen man till fots utg”res det folk som jag har omkring mig, och dock s„ger du: ‘K”tt vill jag giva dem, s† att de hava att „ta en m†nads tid!’ 011:022 Finnas d† f†r och f„kreatur att slakta †t dem i s†dan m„ngd att det r„cker till f”r dem? Eller skall man samla ihop alla havets fiskar †t dem, s† att det r„cker till f”r dem?½ 011:023 HERREN svarade Mose: ½Žr d† HERRENS arm f”r kort? Du skall nu f† se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.½

011:024 Och Mose gick ut och f”rkunnade f”r folket vad HERREN hade sagt. Sedan samlade han ihop sjuttio m„n av de „ldste i folket och l„t dem st„lla sig runt omkring t„ltet.
011:025 D† steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av den ande som var ”ver honom och l„t komma ”ver de sjuttio „ldste. D† nu anden f”ll p† dem, begynte de profetera, vilket de sedan icke mer gjorde.
011:026 Och tv† m„n hade stannat kvar i l„gret; den ene hette Eldad och den andre Medad. Ocks† p† dem f”ll anden, ty de voro bland de uppskrivna, men hade likv„l icke g†tt ut till t„ltet; och de profeterade i l„gret.
011:027 D† skyndade en ung man bort och ber„ttade detta f”r Mose och sade: ½Eldad och Medad profetera i l„gret.½ 011:028 Josua, Nuns son, som hade varit Moses tj„nare allt ifr†n sin ungdom, tog d† till orda och sade: ½Mose, min herre, f”rbjud dem det.½
011:029 Men Mose sade till honom: ½Skall du s† nit„lska f”r mig? Ack att fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, d„rigenom att HERREN l„te sin Ande komma ”ver dem!½
011:030 Sedan gick Mose tillbaka till l„gret med de „ldste i Israel.

011:031 Och en stormvind for ut ifr†n HERREN, och den f”rde med sig vaktlar fr†n havet och drev dem ”ver l„gret, en dagsresa vitt p† vardera sidan, runt omkring l„gret, och vid pass tv† alnar h”gt ”ver marken.
011:032 D† stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten och hela den f”ljande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta n†gon samlade var tio homer. Och de bredde ut dem runt omkring l„gret.
011:033 Men under det att de „nnu hade k”ttet mellan t„nderna, innan det var f”rt„rt, uppt„ndes HERRENS vrede mot folket, och HERREN anst„llde ett mycket stort nederlag bland folket. 011:034 Och detta st„lle fick namnet Kibrot-Hattaava, ty d„r begrov man dem av folket, som hade gripits av lystnad.

011:035 Fr†n Kibrot-Hattaava br”t folket upp och t†gade till Haserot; och i Haserot stannade de.

012:001 Och Mirjam j„mte Aron talade illa om Mose f”r den etiopiska kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade n„mligen tagit en etiopisk kvinna till hustru.
012:002 Och de sade: ½Žr d† Mose den ende som HERREN talar med? Talar han icke ocks† med oss?½ Och HERREN h”rde detta. 012:003 Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer „n n†gon annan m„nniska p† jorden.
012:004 Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: ½G†n ut, I tre, till uppenbarelset„ltet.½ Och de gingo ditut, alla tre. 012:005 D† steg HERREN ned i en molnstod och blev st†ende vid ing†ngen till t„ltet; och han kallade p† Aron och Mirjam, och de gingo b†da ditut.
012:006 Och han sade: ½H”ren nu mina ord. Eljest om n†gon „r en profet bland eder, giver jag, HERREN, mig till k„nna f”r honom i syner och talar med honom i dr”mmar.
012:007 Men s† g”r jag icke med min tj„nare Mose; i hela mitt hus „r han betrodd.
012:008 Muntligen talar jag med honom, ”ppet och icke i f”rt„ckta ord, och han f†r sk†da HERRENS gestalt. Varf”r haven I d† icke haft f”rsyn f”r att tala illa om min tj„nare Mose?½ 012:009 Och HERRENS vrede uppt„ndes mot dem, och han ”vergav dem. 012:010 N„r s† molnskyn drog sig tillbaka fr†n t„ltet, se, d† var Mirjam vit s†som sn” av spet„lska; n„r Aron v„nde sig till Mirjam, fick han se att hon var spet„lsk.
012:011 D† sade Aron till Mose: ½Ack, min herre, l„gg icke p† oss b”rdan av en synd som vi i v†r d†rskap hava beg†tt. 012:012 L†t henne icke bliva lik ett d”df”tt foster, vars kropp „r till h„lften f”rst”rd, n„r det kommer ut ur sin moders liv.½ 012:013 D† ropade Mose till HERREN och sade: ½O Gud, g”r henne †ter frisk.½
012:014 HERREN svarade Mose: ½Om hennes fader hade spottat henne i ansiktet, skulle hon ju hava f†tt sitta med skam i sju dagar. M† hon allts† nu h†llas innest„ngd i sju dagar utanf”r l„gret; sedan f†r hon komma tillbaka dit igen.½ 012:015 S† h”lls d† Mirjam innest„ngd i sju dagar utanf”r l„gret, och folket br”t icke upp, f”rr„n Mirjam hade kommit tillbaka.

013:001 D„refter br”t folket upp fr†n Haserot och l„grade sig i ”knen Paran.
013:002 Och HERREN talade till Mose och sade: 013:003 ½S„nd †stad n†gra m„n f”r att bespeja Kanaans land, som jag vill giva †t Israels barn. En man ur var f„dernestam skolen I s„nda, men allenast s†dana som „ro h”vdingar bland dem.½ 013:004 Och Mose s„nde fr†n ”knen Paran †stad s†dana m„n, efter HERRENS befallning; allasammans h”rde de till huvudm„nnen bland Israels barn.
013:005 Och dessa voro namnen p† dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son;
013:006 av Simeons stam: Safat, Horis son; 013:007 av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son; 013:008 av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son; 013:009 av Efraims stam: Hosea, Nuns son; 013:010 av Benjamins stam: Palti, Rafus son; 013:011 av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son; 013:012 av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son; 013:013 av Dans stam: Ammiel, Gemallis son; 013:014 av Asers stam: Setur, Mikaels son; 013:015 av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son; 013:016 av Gads stam; Geuel, Makis son.
013:017 Dessa voro namnen p† de m„n som Mose s„nde †stad f”r att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua. 013:018 Och Mose s„nde dessa †stad f”r att bespeja Kanaans land.

Och han sade till dem: ½Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen vidare upp till Bergsbygden.
013:019 Och sen efter, hurudant landet „r, och om folket som bor d„ri „r starkt eller svagt, om det „r litet eller stort, 013:020 och hurudant landet „r, vari de bo, om det „r gott eller d†ligt, och hurudana de platser „ro, d„r de bo, om de bo i l„ger eller i bef„sta st„der,
013:021 och hurudant sj„lva landet „r, om det „r fett eller magert, om tr„d finnas d„r eller icke. Varen vid gott mod, och tagen med eder hit av landets frukt.½ Det var n„mligen vid den tid d† de f”rsta druvorna voro mogna

013:022 S† drogo de †stad och bespejade landet fr†n ”knen Sin „nda till Rehob, d„r v„gen g†r till Hamat.
013:023 De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; d„r bodde Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes sju †r f”re Soan i Egypten.
013:024 Och de kommo till Druvdalen; d„r skuro de av en kvist med en ensam druvklase p†, och denna bars sedan p† en st†ng av tv† man. D„rtill togo de granat„pplen och fikon. 013:025 Detta st„lle blev kallat Druvdalen f”r den druvklases skull som Israels barn d„r skuro av.
013:026 Och efter fyrtio dagar v„nde de tillbaka, sedan de hade bespejat landet.
013:027 De gingo †stad och kommo till Mose och Aron och Israels barns hela menighet i ”knen Paran, i Kades, och avg†vo sin ber„ttelse inf”r dem och hela menigheten och visade dem landets frukt. 013:028 De f”rt„ljde f”r honom och sade: ½Vi kommo till det land dit du s„nde oss. Och det flyter i sanning av mj”lk och honung, och h„r „r dess frukt.
013:029 Men folket som bor i landet „r starkt, och st„derna „ro v„lbef„sta och mycket stora; ja, vi s†go d„r ocks† avkomlingar av Anak.
013:030 Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebus‚erna och amor‚erna bo i Bergsbygden, och kanan‚erna bo vid havet och utmed Jordan.½

013:031 Men Kaleb s”kte stilla folket, s† att de icke skulle knota emot Mose; han sade: ½L†t oss „nd† draga ditupp och intaga det, ty f”rvisso skola vi bliva det ”verm„ktiga.½ 013:032 Men de m„n som hade varit d„ruppe med honom sade: ½Vi kunna icke draga upp mot detta folk, ty de „ro oss f”r starka.½ 013:033 Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade bespejat; de sade: ½Det land som vi hava genomvandrat och bespejat „r ett land som f”rt„r sina inbyggare, och alla m„nniskor, som vi d„r s†go, voro resligt folk. 013:034 Vi s†go d„r ock j„ttarna, Anaks barn, av j„ttestammen; vi tyckte d† att vi sj„lva voro s†som gr„shoppor, och sammalunda tyckte de om oss.

014:001 D† begynte hela menigheten ropa och skria, och folket gr„t den natten.
014:002 Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: ½O att vi hade f†tt d” i Egyptens land, eller att vi hade f†tt d” h„r i ”knen! 014:003 Varf”r vill d† HERREN f”ra oss in i detta andra land, d„r vi m†ste falla f”r sv„rd, och d„r v†ra hustrur och barn skola bliva fiendens byte? Det vore f”rvisso b„ttre f”r oss att v„nda tillbaka till Egypten.½
014:004 Och de sade till varandra: ½L†t oss v„lja en anf”rare och v„nda tillbaka till Egypten.½
014:005 D† f”llo Mose och Aron ned p† sina ansikten inf”r Israels barns hela f”rsamlade menighet.
014:006 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland dem som hade bespejat landet, revo s”nder sina kl„der 014:007 och sade till Israels barns hela menighet: ½Det land som vi hava genomvandrat och bespejat „r ett ”verm†ttan gott land. 014:008 Om HERREN har behag till oss, s† skall han f”ra oss in i det landet och giva det †t oss — ett land som flyter av mj”lk och honung.
014:009 Allenast m†n I icke s„tta eder upp mot HERREN; och f”r folket i landet m†n I icke frukta, ty de skola bliva s†som en munsbit f”r oss. Deras besk„rm har vikit ifr†n dem, men med oss „r HERREN; frukten icke f”r dem.½

014:010 Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. D† visade sig HERRENS h„rlighet i uppenbarelset„ltet f”r alla Israels barn.
014:011 Och HERREN sade till Mose: ½Huru l„nge skall detta folk f”rakta mig, och huru l„nge skola de framh„rda i att icke vilja tro p† mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem? 014:012 Jag skall sl† dem med pest och f”rg”ra dem, men dig vill jag g”ra till ett folk, st”rre och m„ktigare „n detta.½ 014:013 Mose sade till HERREN: ½Egyptierna hava ju f”rnummit att du med din kraft har f”rt detta folk ut ifr†n dem hitupp, 014:014 och de hava omtalat det f”r inbyggarna h„r i landet, s† att de hava f†tt h”ra att du „r HERREN mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig f”r dem ansikte mot ansikte, att din molnsky st†r ”ver dem, och att du g†r framf”r dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten.
014:015 Om du nu d”dade detta folk, alla tillsammans, d† skulle hedningarna, som finge h”ra detta ber„ttas om dig, s„ga s†: 014:016 ‘D„rf”r att HERREN icke f”rm†dde f”ra detta folk in i det land som han med ed hade lovat †t dem, d„rf”r har han slaktat dem i ”knen.’
014:017 Nej, m† nu Herrens kraft bevisa sig stor, s†som du har talat och sagt:
014:018 ‘HERREN „r l†ngmodig och stor i mildhet, han f”rl†ter missg„rning och ”vertr„delse, fast„n han icke l†ter n†gon bliva ostraffad, utan hems”ker f„dernas missg„rning p† barn och efterkommande i tredje och fj„rde led.’ 014:019 S† tillgiv nu detta folk dess missg„rning, enligt din stora n†d, s†som du har l†tit din f”rl†telse f”lja detta folk allt ifr†n Egypten och „nda hit.½
014:020 D† sade HERREN: ½Jag vill tillgiva dem efter din b”n. 014:021 Men s† sant jag lever, och s† sant hela jorden skall bliva full av HERRENS h„rlighet:
014:022 av alla de m„n som hava sett min h„rlighet och de tecken jag har gjort i Egypten och i ”knen, och som dock nu tio g†nger hava frestat mig och icke velat h”ra min r”st, 014:023 av dem skall ingen f† se det land som jag med ed har lovat †t deras f„der; ingen av dem som hava f”raktat mig skall f† se det. 014:024 Men eftersom i min tj„nare Kaleb „r en annan ande, s† att han i allt har efterf”ljt mig, d„rf”r vill jag l†ta honom komma in i det land d„r han nu har varit, och hans avkomlingar skola besitta det.
014:025 Men d† nu amalekiterna och kanan‚erna bo i dalbygden, s† v„nden eder i morgon †t annat h†ll bryten upp och tagen v„gen mot ”knen, †t R”da havet till.½

014:026 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 014:027 ½Huru l„nge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot mig? Ty jag har h”rt huru Israels barn knorra mot mig. 014:028 S„g nu till dem: ‘S† sant jag lever, s„ger HERREN, jag skall g”ra med eder s†som I sj„lva haven sagt inf”r mig. 014:029 H„r i ”knen skola edra d”da kroppar bliva liggande; s† skall det g† eder alla, s† m†nga I „ren som haren blivit inm”nstrade, alla som „ro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, eftersom I haven knorrat mot mig.
014:030 Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen f”rutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 014:031 Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte? dem skall jag l†ta komma ditin, och de skola l„ra k„nna det land som I haven f”raktat.
014:032 I sj„lva d„remot — edra d”da kroppar skola bliva liggande h„r i ”knen.
014:033 Och edra barn skola draga omkring s†som herdar i ”knen i fyrtio †r, och skola b„ra p† b”rdan av eder trol”sa avf„llighet, till dess att edra d”da kroppar hava f”rg†tts i ”knen. 014:034 S†som I under fyrtio dagar haven bespejat landet, s† skolen I under fyrtio †r — ett †r f”r var dag — komma att b„ra p† edra missg„rningar; I skolen d† f”rnimma vad det „r att jag tager min hand ifr†n eder.’
014:035 Jag, HERREN, talar; jag skall f”rvisso g”ra s† med hela denna onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; h„r i ”knen skola de f”rg†s, h„r skola de d”.½

014:036 Och de m„n som Mose hade s„nt †stad f”r att bespeja landet, och som vid sin †terkomst hade f”rlett hela menigheten att knorra mot honom, d„rigenom att de talade illa om landet, 014:037 dessa m„n som hade talat illa om landet tr„ffades nu av d”den genom en hems”kelse, inf”r HERRENS ansikte. 014:038 Av de m„n som hade g†tt †stad f”r att bespeja landet blevo dock Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.

014:039 Och Mose talade detta till alla Israels barn. D† blev folket mycket sorgset.
014:040 Och de stodo upp bittida f”ljande morgon f”r att draga †stad upp mot den ”vre bergsbygden; och de sade: ½Se, h„r „ro vi; vi vilja nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava syndat.½
014:041 Men Mose sade: ½Varf”r viljen I s† ”vertr„da HERRENS befallning? Det kan ju icke lyckas v„l.
014:042 HERREN „r icke med bland eder; dragen d„rf”r icke ditupp, p† det att I icke m†n bliva slagna av edra fiender. 014:043 Ty amalekiterna och kanan‚erna skola d„r m”ta eder, och I skolen falla f”r sv„rd; I haven ju v„nt eder bort ifr†n HERREN, och HERREN skall d„rf”r icke vara med eder.½ 014:044 Likv„l drogo de i sitt ”vermod upp mot den ”vre bergsbygden; men HERRENS f”rbundsark och Mose l„mnade icke l„gret. 014:045 D† kommo amalekiterna och kanan‚erna, som bodde d„r i bergsbygden, ned och slogo dem och f”rskingrade dem och drevo dem „nda till Horma.

015:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 015:002 Tala till Israels barn och s„g till dem: Om I, n„r I kommen in i det land som jag vill giva eder, och d„r I skolen bo, 015:003 viljen offra ett eldsoffer †t HERREN, ett br„nnoffer eller ett slaktoffer — vare sig det g„ller att fullg”ra ett l”fte, eller det g„ller ett frivilligt offer, eller det g„ller edra h”gtidsoffer — f”r att bereda HERREN en v„lbehaglig lukt, genom f„kreatur eller sm†boskap,
015:004 s† skall den som vill offra †t HERREN ett s†dant offer b„ra fram s†som spisoffer en tiondedels efa fint mj”l, begjutet med en fj„rdedels hin olja;
015:005 och s†som drickoffer skall du offra en fj„rdedels hin vin till vart lamm, vare sig det „r ett br„nnoffer som offras, eller det „r ett slaktoffer.
015:006 Men till en v„dur skall du s†som spisoffer offra tv† tiondedels efa fint mj”l, begjutet med en tredjedels hin olja, 015:007 och s†som drickoffer skall du b„ra fram en tredjedels hin vin, till er v„lbehaglig lukt f”r HERREN.
015:008 Och n„r du offrar en ungtjur till br„nnoffer eller till slaktoffer, vare sig det g„ller att fullg”ra ett l”fte eller det g„ller tackoffer †t HERREN.
015:009 S† skall, j„mte ungtjuren, s†som spisoffer framb„ras tre tiondedels efa fint mj”l, begjutet med en halv in olja, 015:010 och s†som drickoffer skall du b„ra fram en halv hin vin: ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN.

015:011 Vad h„r „r sagt skall offras till var tjur, var v„dur, vart djur av sm†boskapen, vare sig f†r eller get. 015:012 Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och ett vad h„r „r sagt, efter deras antal. 015:013 Var inf”ding skall offra detta, s†som h„r „r sagt, n„r han vill offra ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 015:014 Och n„r en fr„mling som vistas hos eder, eller som i kommande sl„kten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN, s† skall han offra p† samma s„tt som I offren.
015:015 Inom f”rsamlingen skall en och samma stadga g„lla f”r eder och f”r fr„mlingen som bor ibland eder. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte: I sj„lva och fr„mlingen skolen f”rfara p† samma s„tt inf”r HERRENS ansikte. 015:016 Samma lag och samma r„tt skall g„lla f”r eder och f”r fr„mlingen som bor hos eder.

015:017 Och HERREN talade till Mose och sade: 015:018 Tala till Israels barn och s„g till dem: N„r I kommen in i det land dit jag vill f”ra eder,
015:019 skolen I, d† I „ten av landets br”d, giva †t HERREN en offerg„rd d„rav.
015:020 S†som f”rstling av edert mj”l skolen I giva en kaka till offerg„rd; I skolen giva den, likasom I given en offerg„rd fr†n eder loge.
015:021 Av f”rstlingen av edert mj”l skolen I giva †t HERREN en offerg„rd, sl„kte efter sl„kte.

015:022 Och om I beg†n synd oupps†tligen, i det att I underl†ten att g”ra efter n†got av dessa bud som HERREN har kungjort f”r Mose, 015:023 efter n†got av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, fr†n den dag d† HERREN gav sina bud och allt framgent, sl„kte efter sl„kte,
015:024 s† skall, om synden har blivit beg†ngen oupps†tligen, utan att menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur s†som br„nnoffer, till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN, med det spisoffer och det drickoffer som p† f”reskrivet s„tt skall offras d„rtill, och tillika en bock s†som syndoffer. 015:025 Och pr„sten skall bringa f”rsoning f”r Israels barns hela menighet, och s† bliver dem f”rl†tet; ty det var en oupps†tlig synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer †t HERREN, och sitt syndoffer inf”r HERRENS ansikte f”r sin oupps†tliga synd.
015:026 Ja, s† bliver dem f”rl†tet, Israels barns hela menighet och fr„mlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i den oupps†tliga synden.

015:027 Och om n†gon enskild syndar oupps†tligen, skall han s†som syndoffer f”ra fram en †rsgammal get.
015:028 Och pr„sten skall bringa f”rsoning f”r denne som har f”rsyndat sig genom oupps†tlig synd, inf”r HERRENS ansikte; p† det att honom m† bliva f”rl†tet, n„r f”rsoning bringas f”r honom. 015:029 F”r inf”dingen bland Israels barn och f”r fr„mlingen som bor ibland dem, f”r eder alla skall g„lla en och samma lag, n„r n†gon beg†r synd oupps†tligen.
015:030 Men den som beg†r n†got med upplyft hand, evad han „r inf”ding eller fr„mling, han h†nar HERREN, och han skall utrotas ur sitt folk.
015:031 Ty HERRENS ord har han f”raktat, och mot hans bud har han brutit; utan f”rskoning skall han utrotas; missg„rning vilar p† honom.

015:032 Medan nu Israels barn voro i ”knen, ertappades en man med att samla ihop ved p† sabbatsdagen.
015:033 Och de som ertappade honom med att samla ihop ved f”rde honom fram inf”r Mose och Aron och hela menigheten. 015:034 Och d† det icke var best„mt vad som borde g”ras med honom, satte de honom i f”rvar.
015:035 Och HERREN sade till Mose: ½Mannen skall straffas med d”den; hela menigheten skall stena honom utanf”r l„gret.½ 015:036 D† f”rde hela menigheten ut honom utanf”r l„gret och stenade honom till d”ds, s†som HERREN hade bjudit Mose.

015:037 Och HERREN talade till Mose och sade: 015:038 Tala till Israels barn och s„g till dem att de och deras efterkommande skola g”ra sig tofsar i h”rnen p† sina kl„der och s„tta ett m”rkbl†tt sn”re p† var h”rntofs. 015:039 Och detta skolen I hava till tofsprydnad, f”r att I, n„r I sen d„rp†, m†n t„nka p† alla HERRENS bud och g”ra efter dem, och icke sv„va omkring efter edra hj„rtans och ”gons lustar, som I nu l”pen efter i trol”s avf„llighet.
015:040 Ty jag vill att I skolen t„nka p† och g”ra efter alla mina bud och vara helgade †t eder Gud.
015:041 Jag „r HERREN, eder Gud, som har f”rt eder ut ur Egyptens land, f”r att jag skall vara eder Gud Jag „r HERREN, eder Gud.

016:001 Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt Datan och Abiram, Eliabs s”ner, och On, Pelets son, av Rubens s”ner, dessa togo till sig folk
016:002 och gjorde uppror emot Mose; och dem f”ljde tv† hundra femtio m„n av Israels barn, h”vdingar i menigheten, ombud i folkf”rsamlingen, ansedda m„n.
016:003 Och de f”rsamlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: ½Nu m† det vara nog. Hela menigheten „r ju helig, alla „ro det, och HERREN „r mitt ibland dem; varf”r upph„ven I eder d† ”ver HERRENS f”rsamling?½
016:004 N„r Mose h”rde detta, f”ll han ned p† sitt ansikte. 016:005 Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: ½I morgon skall HERREN g”ra kunnigt vem som h”r honom till, och vem som „r den helige †t vilken han giver tilltr„de till sig. Och den han utv„ljer, honom skall han giva tilltr„de till sig. 016:006 G”ren nu p† detta s„tt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din hop,
016:007 och l„ggen eld i dem och str”n r”kelse p† dem inf”r HERRENS ansikte i morgon; den man som HERREN d† utv„ljer, han „r den helige. Ja, nu m† det vara nog, I Levi s”ner.½

016:008 Ytterligare sade Mose till Kora: H”ren nu, I Levi s”ner. 016:009 Žr det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder fr†n Israels menighet och givit eder tilltr„de till sig, s† att I f†n f”rr„tta tj„nsten i HERRENS tabernakel och st† inf”r menigheten och betj„na den?
016:010 t dig, och †t alla dina br”der, Levi s”ner, j„mte dig, har han givit tilltr„de till sig; och nu st†n I ocks† efter pr„stad”met! 016:011 D„rf”r, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven rotat eder samman mot HERREN — ty vad „r Aron, att I knorren mot honom?½

016:012 Och Mose s„nde och l„t kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs s”ner. Men de sade: ½vi komma icke.
016:013 Žr det icke nog att du har f”rt oss hitupp ur ett land som fl”t av mj”lk och honung, f”r att l†ta oss d” I ”knen? Vill du nu ock upph„va dig till herre ”ver oss?
016:014 Ingalunda har du f”rt oss in i ett land som flyter av mj”lk och honung, eller givit oss †krar och ving†rdar till arvedel. Eller tror du att du kan sticka ut ”gonen p† dessa m„nniskor? Nej, vi komma icke.½
016:015 D† blev Mose mycket vred och sade till HERREN: ½Se icke till deras offerg†va. Icke s† mycket som en enda †sna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort n†got ont.½

016:016 Och Mose sade till Kora: ½Du och hela din hop m†n inst„lla eder inf”r HERRENS ansikte i morgon, du sj„lv och de, s† ock Aron. 016:017 Och var och en av eder m† taga sitt fyrfat och l„gga r”kelse d„rp†, och sedan b„ra sitt fyrfat fram inf”r HERRENS ansikte, tv† hundra femtio fyrfat; du sj„lv och Aron m†n ock taga var sitt fyrfat.½
016:018 Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld d„rp† och str”dde r”kelse d„rp†, och st„llde sig vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet; och Mose och Aron likas†. 016:019 Och Kora f”rsamlade mot dem hela menigheten vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet. D† visade sig HERRENS h„rlighet f”r hela menigheten.
016:020 och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 016:021 ½Skiljen eder fr†n denna menighet, s† skall jag i ett ”gonblick f”rg”ra dem.½
016:022 D† f”llo de ned p† sina ansikten och sade: ½O Gud, du Gud som r†der ”ver allt k”tts anda, skall du f”rt”rnas p† hela menigheten, d„rf”r att en enda man syndar?½ 016:023 D† talade HERREN till Mose och sade: 016:024 ½Tala till menigheten och s„g: Dragen eder bort ifr†n platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams l„gerst„lle.½

016:025 Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de „ldste i Israel f”ljde honom.
016:026 Och han talade till menigheten och sade: ½Viken bort ifr†n dessa ogudaktiga m„nniskors t„lt, och kommen icke vid n†got som tillh”r dem, p† det att I icke m†n f”rg†s genom alla deras synder.½
016:027 D† drogo de sig bort ifr†n platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams l„gerst„lle; men Datan och Abiram hade g†tt ut och st„llt sig vid ing†ngen till sina t„lt med sina hustrur och barn, b†de stora och sm†.
016:028 Och Mose sade: ½D„rav skolen I f”rnimma att det „r HERREN som har s„nt mig f”r att g”ra alla dessa g„rningar, och att jag icke har handlat efter eget tycke:
016:029 om dessa d” p† samma s„tt som andra m„nniskor d”, eller drabbas av hems”kelse p† samma s„tt som andra m„nniskor, s† har HERREN icke s„nt mig;
016:030 men om HERREN h„r l†ter n†got alldeles nytt ske, i det att marken ”ppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, s† att de levande fara ned i d”dsriket, d† skolen I d„rav veta att dessa m„nniskor hava f”raktat HERREN.½
016:031 Och just som han hade slutat att tala allt detta, r„mnade marken under dem,
016:032 och jorden ”ppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras „godelar; 016:033 och de foro levande ned i d”dsriket, de med allt vad de hade, och jorden ”vert„ckte dem, och s† utrotades de ur f”rsamlingen. 016:034 Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden. 016:035 Men eld gick ut fr†n HERREN och f”rt„rde de tv† hundra femtio m„nnen som hade burit fram r”kelse.

016:036 Och HERREN talade till Mose och sade: 016:037 ½S„g till Eleasar, pr„sten Arons son, att han skall taga fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem l†ngt bort, 016:038 ty de hava blivit heliga. Och dessa fyrfat — de m„ns som genom sin synd f”rverkade sina liv — dem skall man hamra ut till pl†tar f”r att d„rmed ”verdraga altaret; ty de hava varit framburna inf”r HERRENS ansikte och hava d„rigenom blivit heliga. Och de skola s† vara ett tecken f”r Israels barn.½ 016:039 D† tog pr„sten Eleasar kopparfyrfaten som de uppbr„nda m„nnen hade burit fram, och man hamrade ut dem f”r att d„rmed ”verdraga altaret,
016:040 till en p†minnelse f”r Israels barn att ingen fr„mmande, ingen som icke vore av Arons s„d, m†tte tr„da fram f”r att ant„nda r”kelse inf”r HERRENS ansikte, p† det att det icke skulle g† honom s†som det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad HERREN hade sagt honom genom Mose.

016:041 Men dagen d„refter knorrade Israels barns hela menighet emot Mose och Aron och sade: ½Det „r I som haven d”dat HERRENS folk.½ 016:042 D† nu menigheten f”rsamlade sig emot Mose och Aron, v„nde dessa sig mot uppenbarelset„ltet och fingo d† se molnskyn ”vert„cka det; och HERRENS h„rlighet visade sig.
016:043 D† gingo Mose och Aron fram inf”r uppenbarelset„ltet. 016:044 Och HERREN talade till Mose och sade: 016:045 ½G†n bort ifr†n denna menighet, s† skall jag i ett ”gonblick f”rg”ra dem.½ D† f”llo de ned p† sina ansikten. 016:046 Och Mose sade till Aron: ½Tag ditt fyrfat och l„gg eld fr†n altaret d„rp† och str” r”kelse d„rp†, och b„r det s† med hast bort till menigheten och bringa f”rsoning f”r dem; ty f”rt”rnelse har g†tt ut fr†n HERRENS ansikte, och hems”kelsen har begynt.½
016:047 D† tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt in i f”rsamlingen, och se, hems”kelsen hade redan begynt ibland folket, men han lade r”kelsen p† och bragte f”rsoning f”r folket.
016:048 N„r han s† stod mellan de d”da och de levande, upph”rde hems”kelsen.
016:049 Men de som hade omkommit genom hems”kelsen utgjorde fjorton tusen sju hundra, f”rutom dem som hade omkommit f”r Koras skull. 016:050 Sedan v„nde Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelset„ltets ing†ng; och hems”kelsen hade upph”rt.

017:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 017:002 ½Tala till Israels barn, och tag av dem, av alla som bland dem „ro h”vdingar f”r stamfamiljer, en stav f”r var stamfamilj, tillsammans tolv stavar. Vars och ens namn skall du skriva p† hans stav.
017:003 Och Arons namn skall du skriva p† Levi stav; ty huvudmannen f”r denna stams familjer skall hava sin s„rskilda stav. 017:004 Sedan skall du l„gga in dem i uppenbarelset„ltet framf”r vittnesb”rdet, d„r jag uppenbarar mig f”r eder. 017:005 D† skall ske att den man som jag utv„ljer, hans stav skall gr”nska. Och s† skall jag g”ra slut p† Israels barns knorrande, s† att jag slipper h”ra huru de knorra mot eder.½ 017:006 Och Mose talade till Israels barn, och h”vdingarna f”r deras stamfamiljer g†vo honom alla var och en sin stav, tillsammans tolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar. 017:007 Och Mose lade stavarna inf”r HERRENS ansikte i vittnesb”rdets t„lt.

017:008 N„r nu Mose dagen d„refter gick in i vittnesb”rdets t„lt, se, d† gr”nskade Arons stav, som var d„r f”r Levi hus, den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar. 017:009 Och Mose bar alla stavarna ut fr†n HERRENS ansikte till alla Israels barn; och de s†go p† dem och togo var och en sin stav. 017:010 Och HERREN sade till Mose: ½L„gg Arons stav tillbaka framf”r vittnesb”rdet, f”r att den d„r m† f”rvaras s†som ett tecken f”r de genstr„viga; s† skall du g”ra en „nde p† deras knorrande, s† att jag slipper h”ra det, p† det att de icke m† d”.½ 017:011 Och Mose gjorde s†; s†som HERREN hade bjudit honom, s† gjorde han.

017:012 Och Israels barn ropade till Mose: ½Se, vi omkomma, vi f”rg†s, vi f”rg†s allasammans!
017:013 Var och en som kommer d„rvid, som kommer vid HERRENS tabernakel, han d”r. Skola vi d† verkligen alla omkomma?½

018:001 Och HERREN sade till Aron: Du och dina s”ner, och din faders hus j„mte dig, skolen b„ra den missg„rning som vidl†der helgedomen; och du och dina s”ner j„mte dig skolen b„ra den missg„rning som vidl†der edert pr„st„mbete.
018:002 Men ocks† dina fr„nder, Levi stam, din faders stam, skall du l†ta f† tilltr„de dit j„mte dig, och de skola h†lla sig till dig och betj„na dig, under det att du och dina s”ner j„mte dig g”ren tj„nst inf”r vittnesb”rdets t„lt.
018:003 Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som eljest „r att iakttaga vid hela t„ltet; men de m† icke komma vid de heliga redskapen eller altaret, p† det att icke b†de de och I m†n d”.
018:004 De skola h†lla sig till dig och iakttaga vad som „r att iakttaga vid uppenbarelset„ltet, under all tj„nstg”ring vid t„ltet; men ingen fr„mmande f†r komma eder n„ra.
018:005 Och I skolen iakttaga vad som „r att iakttaga vid helgedomen och vid altaret, p† det att icke f”rt”rnelse †ter m† komma ”ver Israels barn.
018:006 Se, jag har uttagit edra br”der, leviterna, bland Israels barn; en g†va „ro de †t eder, givna †t HERREN, till att f”rr„tta tj„nsten vid uppenbarelset„ltet.
018:007 Men du och dina s”ner j„mte dig skolen iakttaga vad som h”r till edert pr„st„mbete, i allt vad som ang†r altaret och det som „r innanf”r f”rl†ten, och skolen s† g”ra tj„nst. Jag giver eder edert pr„st„mbete s†som en g†votj„nst; men om n†gon fr„mmande kommer d„rvid, skall han d”das.

018:008 Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver †t dig vad som skall f”rvaras av det som gives mig s†som g„rd. Av Israels barns alla heliga g†vor giver jag detta till „mbetslott †t dig och dina s”ner, s†som en ev„rdlig r„tt.
018:009 Detta skall tillh”ra dig av det! h”gheliga som icke l„mnas †t elden: alla deras offerg†vor, s† ofta de framb„ra spisoffer eller syndoffer, eller framb„ra skuldoffer till ers„ttning †t mig, detta skall s†som h”gheligt tillh”ra dig och dina s”ner. 018:010 P† en h”ghelig plats skall du „ta detta; allt mank”n m† „ta det, det skall vara dig heligt.
018:011 Och detta „r rad som skall tillh”ra dig s†som en g„rd av Israels barns g†vor, s† ofta de framb„ra viftoffer; †t dig och †t dina s”ner och d”ttrar j„mte dig giver jag det till en ev„rdlig r„tt; var och en i ditt hus som „r ren m† „ta det: 018:012 allt det b„sta av olja och allt det b„sta av vin och av s„d, f”rstlingen d„rav, som de giva †t HERREN, detta giver jag †t dig.
018:013 F”rstlingsfrukterna av allt som v„xer i deras land, vilka de b„ra fram †t HERREN, skola tillh”ra dig; var och en i ditt hus som „r ren m† „ta d„rav.
018:014 Allt tillspillogivet i Israel skall tillh”ra dig. 018:015 Allt det som ”ppnar moderlivet, vad k”tt det vara m†, evad det „r m„nniskor eller boskap som de f”ra fram till HERREN, det skall tillh”ra dig; dock s†, att du tager l”sen f”r det som „r f”rstf”tt bland m„nniskor, och likaledes tager l”sen f”r det som „r f”rstf”tt bland orena djur.
018:016 Och vad ang†r dem som skola l”sas, skall du taga l”sen f”r dem, n„r de „ro en m†nad gamla, och detta efter det v„rde du har best„mt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, denna r„knad till tjugu gera.
018:017 Men f”r det som „r f”rstf”tt bland f„kreatur eller f†r eller getter m† du icke taga l”sen; det „r heligt. Deras blod skall du st„nka p† altaret, och deras fett skall du f”rbr„nna s†som ett eldsoffer, till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. 018:018 Men deras k”tt skall tillh”ra dig; det skall tillh”ra dig likasom viftoffersbringan och det h”gra l†rstycket. 018:019 Alla heliga g†vor som Israels barn giva †t HERREN s†som g„rd, dem giver jag †t dig och †t dina s”ner och d”ttrar j„mte dig, s†som en ev„rdlig r„tt. Ett ev„rdligt saltf”rbund inf”r HERRENS ansikte skall detta vara f”r dig och f”r dina avkomlingar j„mte dig.
018:020 och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava n†gon arvedel, och du skall icke hava n†gon lott bland dem; jag skall vara din lott och arvedel bland Israels barn.

018:021 Och se, †t Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel, s†som l”n f”r den tj„nst de f”rr„tta, tj„nsten vid uppenbarelset„ltet.
018:022 Men de ”vriga israeliterna m† h„danefter icke komma vid uppenbarelset„ltet, ty de skola d„rigenom komma att b„ra p† synd och s† tr„ffas av d”den;
018:023 utan leviterna skola f”rr„tta tj„nsten vid uppenbarelset„ltet, och de skola b„ra de missg„rningar som beg†s. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte; bland Israels barn skola de icke hava n†gon arvedel.