Full Text Archive logoFull Text Archive — Free Classic E-books

The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 6 out of 47

Adobe PDF icon
Download this document as a .pdf
File size: 1.7 MB
What's this? light bulb idea Many people prefer to read off-line or to print out text and read from the real printed page. Others want to carry documents around with them on their mobile phones and read while they are on the move. We have created .pdf files of all out documents to accommodate all these groups of people. We recommend that you download .pdfs onto your mobile phone when it is connected to a WiFi connection for reading off-line.

026:034 D† skall landet f† gottg”relse f”r sina sabbater, d†, under hela
den tid det ligger ”de och I „ren i edra fienders land. Ja, d†
skall landet h†lla sabbat och giva gottg”relse f”r sina
sabbater.
026:035 Hela den tid det ligger ”de skall det h†lla sabbat och f† den
vila det icke fick p† edra sabbater, d† I bodden d„ri.
026:036 Och †t dem som bliva kvar av eder skall jag giva f”rsagda
hj„rtan i deras fienders l„nder, s† att de jagas p† flykten av
ett prasslande l”v som r”res av vinden, och fly, s†som flydde de
f”r sv„rd, och falla, om ock ingen f”rf”ljer dem.
026:037 Och de skola stupa p† varandra, likasom f”r sv„rd, om ock ingen
f”rf”ljer dem. Ja, I skolen icke kunna h†lla st†nd mot edra
fiender.
026:038 I skolen f”rg†s bland hedningarna, och edra fienders land skall
f”rt„ra eder.
026:039 Och de som bliva kvar av eder skola f”rsm„kta i edra fienders
land, genom sin egen missg„rning, och f”rsm„kta tillika genom
sina f„ders missg„rning, likasom dessa hava gjort.

026:040 Och de skola n”dgas bek„nna den missg„rning de sj„lva hava
beg†tt, och den deras f„der hava beg†tt, genom att handla
trol”st mot mig, och huru de hava vandrat mig emot
026:041 -- varf”r ocks† jag m†ste vandra dem emot och f”ra dem bort i
deras fienders land -- ja, d† skola deras oomskurna hj„rtan
n”dgas ”dmjuka sig, d† skola de f† umg„lla sin missg„rning.
026:042 Och d† skall jag t„nka p† mitt f”rbund med Jakob, d† skall jag
ock t„nka p† mitt f”rbund med Isak och p† mitt f”rbund med
Abraham, och p† landet skall jag t„nka.
026:043 Ty landet m†ste bliva ”vergivet av dem och s† f† gottg”relse f”r
sina sabbater genom att bliva ”de n„r folket „r borta, och
sj„lva skola de f† umg„lla sin missg„rning, d„rf”r, ja, d„rf”r
att de f”rkastade mina r„tter, och d„rf”r att deras sj„lar
f”rsm†dde mina stadgar.
026:044 Men detta oaktat skall jag, medan de „ro i sina fienders land,
icke s† f”rkasta eller f”rsm† dem, att jag f”rg”r dem och bryter
mitt f”rbund med dem; ty jag „r HERREN, deras Gud.
026:045 Nej, till fromma f”r dem skall jag t„nka p† f”rbundet med
f”rf„derna, som jag f”rde ut ur Egyptens land, inf”r
hedningarnas ”gon, p† det att jag skulle vara deras Gud. Jag „r
HERREN.

026:046 Dessa „ro de stadgar och r„tter och lagar som HERREN fastst„llde
mellan sig och Israels barn, p† Sinai berg genom Mose.
027:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
027:002 Tala till Israels barn och s„g till dem:

Om n†gon skall fullg”ra ett l”fte, ett s†dant varvid du har att
best„mma v„rdet p† personer som lovas †t HERREN, s† g„ller
f”ljande:
027:003 Om v„rdet skall best„mmas f”r en man som „r mellan tjugu och
sextio †r gammal, s† skall du best„mma detta till femtio siklar
silver, efter helgedomssikelns vikt.
027:004 Om fr†gan g„ller en kvinna, s† skall du best„mma v„rdet till
trettio siklar.
027:005 Om fr†gan g„ller n†gon som „r mellan fem †r och tjugu †r gammal,
s† skall det v„rde du best„mmer vara f”r mank”n tjugu siklar och
f”r kvinnk”n tio siklar.
027:006 Om fr†gan g„ller n†gon som „r mellan en m†nad och fem †r gammal,
s† skall det v„rde du best„mmer vara f”r mank”n fem siklar
silver och f”r kvinnk”n tre siklar silver.
027:007 Om fr†gan g„ller n†gon som „r sextio †r gammal eller d„rut”ver,
s† skall det v„rde du best„mmer vara, om det „r en man, femton
siklar, men f”r en kvinna skall det vara tio siklar.
027:008 Žr n†gon i s†dant armod att han icke kan betala det v„rde du
best„mmer, s† skall han st„llas fram inf”r pr„sten, och pr„sten
skall d† best„mma ett v„rde f”r honom; efter vad den som har
gjort l”ftet kan anskaffa skall pr„sten best„mma v„rdet f”r
honom.

027:009 Om fr†gan g„ller boskap, av de lag man f†r b„ra fram s†som offer
†t HERREN, s† skall allt s†dant, n„r man har givit det †t
HERREN, vara heligt;
027:010 man skall icke utv„xla eller utbyta det, vare sig ett b„ttre mot
ett s„mre eller ett s„mre mot ett b„ttre. Om n†gon likv„l
utbyter ett djur mot ett annat, s† skall b†de det f”rra och det
som har blivit l„mnat i utbyte vara heligt.
027:011 Men om fr†gan g„ller n†got slags orent djur, ett s†dant som man
icke f†r b„ra fram s†som offer †t HERREN, s† skall djuret
st„llas fram inf”r pr„sten;
027:012 och pr„sten skall best„mma dess v„rde, alltefter som det „r
b„ttre eller s„mre. S†som du -- pr„sten -- best„mmer det, s†
skall det vara.
027:013 Och om „garen vill l”sa djuret, s† skall han till det v„rde du
har best„mt l„gga femtedelen av v„rdet.

027:014 Om n†gon helgar sitt hus, f”r att det skall vara helgat †t
HERREN, s† skall pr„sten best„mma dess v„rde, alltefter som det
„r b„ttre eller s„mre. S†som pr„sten best„mmer dess v„rde, s†
skall det f”rbliva.
027:015 Och om den som har helgat sitt hus vill l”sa det, s† skall han
till det v„rde i penningar du har best„mt l„gga femtedelen
d„rav; d† bliver det hans.

027:016 Om n†gon helgar †t HERREN ett stycke †ker av sin arvsbesittning
s† skall du best„mma dess v„rde efter uts„det d„rp†: mot var
homer uts„deskorn skola svara femtio siklar silver.
027:017 Om han helgar sin †ker „nda fr†n jubel†ret, s† skall det
f”rbliva vid det v„rde du best„mmer.
027:018 Men om han helgar sin †ker efter jubel†ret, d† skall pr„sten †t
honom ber„kna penningv„rdet efter antalet av de †r som †terst†
till n„sta jubel†r; och ett motsvarande avdrag skall g”ras p†
det v„rde du f”rut har best„mt.
027:019 Och om den som har helgat †kern vill l”sa den, s† skall han till
det v„rde i penningar du har best„mt l„gga femtedelen d„rav; d†
f”rbliver den hans.
027:020 Om han icke l”ser †kern, men s„ljer den †t n†gon annan, s† f†r
†kern sedan icke l”sas,
027:021 utan n„r †kern fr†ntr„des p† jubel†ret, skall den vara helgad †t
HERREN, likasom en tillspillogiven †ker; hans arvsbesittning
tillfaller d† pr„sten.

027:022 Om n†gon helgar †t HERREN en †ker som han har k”pt, en som icke
h”r till hans arvsbesittning,
027:023 s† skall pr„sten †t honom r„kna ut beloppet av det best„mda
v„rdet intill jubel†ret; och han skall samma dag erl„gga detta
v„rde, som du har best„mt; det skall vara helgat †t HERREN.
027:024 Men p† jubel†ret skall †kern †terg† till den av vilken den har
blivit k”pt, och vilkens arvejord den „r.
027:025 Och n„r du best„mmer n†got v„rde, skall det alltid best„mmas i
helgedomssiklar, sikeln r„knad till tjugu gera.

027:026 Men det som „r f”rstf”tt ibland boskap, och som tillh”r HERREN
redan s†som f”rstf”tt, det skall ingen helga; vare sig det „r
ett djur av f„kreaturen eller ett djur av sm†boskapen, tillh”r
det redan HERREN
027:027 Men om fr†gan g„ller n†got orent djur, s† skall man l”sa det
efter det v„rde du best„mmer och l„gga femtedelen av v„rdet
d„rtill. Om det icke l”ses, s† skall det s„ljas efter det v„rde
du best„mmer.

027:028 Och om fr†gan g„ller n†got tillspillogivet, vad n†gon har givit
till spillo †t HERREN av sin egendom, det m† vara en m„nniska
eller ett boskapsdjur eller den †ker som „r hans arvsbesittning,
s† f†r s†dant varken s„ljas eller l”sas; allt tillspillogivet „r
h”gheligt och tillh”r HERREN.
027:029 En m„nniska som har blivit tillspillogiven f†r aldrig l”sas; en
s†dan m†ste d”das.

027:030 Och all tionde av jorden, vare sig av s„den p† jorden eller av
tr„dens frukt, tillh”r HERREN; den „r helgad †t HERREN.
027:031 Om n†gon vill l”sa n†got av sin tionde, s† skall han l„gga
femtedelen av v„rdet d„rtill.
027:032 Och vad betr„ffar tionde av f„kreatur eller av sm†boskap, allt
som g†r under herdestaven, s† skall av allt detta vart tionde
djur vara helgat †t HERREN;
027:033 man skall icke efterforska om det „r b„ttre eller s„mre, och man
f†r icke utbyta det. Om n†gon likv„l utbyter djuret, s† skall
b†de detta och det som har blivit l„mnat i utbyte vara heligt;
det f†r icke l”sas.
027:034 Dessa „ro de bud som HERREN p† Sinai berg gav Israels barn genom
Mose.

Book 04 Fj„rde Mosebok (Numeri) (4 Mos.)

001:001 Och HERREN talade till Mose i Sinais ”ken, i uppenbarelset„ltet,
p† f”rsta dagen i andra m†naden av det andra †ret efter deras
utt†g ur Egyptens land; han sade:
001:002 ˝R„knen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter
deras sl„kter och efter deras familjer, vart namn r„knat
s„rskilt, allt mank”n, var person f”r sig;
001:003 alla stridbara m„n i Israel, de m„n som „ro tjugu †r gamla eller
d„rut”ver, dem skolen I inm”nstra efter deras h„ravdelningar, du
och Aron.
001:004 I skolen d„rvid taga till eder en man av var stam, den som „r
huvudman f”r sin stams familjer.
001:005 Och dessa „ro namnen p† de m„n som skola bitr„da eder: av Ruben:
Elisur, Sedeurs son;
001:006 av Simeon: Selumiel, Surisaddais son;
001:007 av Juda: Naheson, Amminadabs son;
001:008 av Isaskar: Netanel, Suars son;
001:009 av Sebulon: Eliab, Helons son;
001:010 av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse:
Gamliel, Pedasurs son;
001:011 av Benjamin: Abidan, Gideonis son;
001:012 av Dan: Ahieser, Ammisaddais son;
001:013 av Aser: Pagiel, Okrans son;
001:014 av Gad: Eljasaf, Deguels son;
001:015 av Naftali: Ahira, Enans son.˝
001:016 Dessa voro ombud f”r menigheten, h”vdingar f”r sina
f„dernestammar, huvudm„n f”r Israels „tter.

001:017 Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna m„n;
001:018 och sedan de hade f”rsamlat hela menigheten p† f”rsta dagen i
andra m†naden, blev folket inf”rt i f”rteckningen efter sina
sl„kter och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de
som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, var person f”r sig,
001:019 allt s†som HERREN hade bjudit Mose; och han m”nstrade dem i
Sinais ”ken.

001:020 Och avkomlingarna av Rubens, Israels f”rstf”ddes, s”ner,
upptecknade efter sina sl„kter och efter sina familjer, vart
namn r„knat s„rskilt, var person f”r sig, alla av mank”n som
voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n,
001:021 s† m†nga av Rubens stam som inm”nstrades, utgjorde fyrtiosex
tusen fem hundra.

001:022 Avkomlingarna av Simeons s”ner, upptecknade efter sina sl„kter
och efter sina familjer, s† m†nga som inm”nstrades, vart namn
r„knat s„rskilt, var person f”r sig, alla av mank”n som voro
tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n,
001:023 s† m†nga av Simeons stam som inm”nstrades, utgjorde femtionio
tusen tre hundra.

001:024 Avkomlingarna av Gads s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och
efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro
tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n,
001:025 s† m†nga av Gads stam som inm”nstrades, utgjorde fyrtiofem tusen
sex hundra femtio.

001:026 Avkomlingarna av Judas s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och
efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro
tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n,
001:027 s† m†nga av Juda stam som inm”nstrades, utgjorde sjuttiofyra
tusen sex hundra.

001:028 Avkomlingarna av Isaskars s”ner, upptecknade efter sina sl„kter
och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro
tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n,
001:029 s† m†nga av Isaskars stam son inm”nstrades, utgjorde femtiofyra
tusen fyra hundra.

001:030 Avkomlingarna av Sebulons s”ner upptecknade efter sina sl„kter
och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro
tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n,
001:031 s† m†nga av Sebulons stam som inm”nstrades, utgjorde femtiosju
tusen fyra hundra.

001:032 Avkomlingarna av Josefs s”ner:

Avkomlingarna av Efraims s”ner, upptecknade efter sina sl„kter
och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro
tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n,
001:033 s† m†nga av Efraims stam som inm”nstrades; utgjorde fyrtio tusen
fem hundra.

001:034 Avkomlingarna av Manasses s”ner, upptecknade efter sina sl„kter
och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro
tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n,
001:035 s† m†nga av Manasse stam som inm”nstrades, utgjorde trettiotv†
tusen tv† hundra.

001:036 Avkomlingarna av Benjamins s”ner, upptecknade efter sina sl„kter
och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro
tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n,
001:037 s† m†nga av Benjamins stam som inm”nstrades, utgjorde trettiofem
tusen fyra hundra.

001:038 Avkomlingarna av Dans s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och
efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro
tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n,
001:039 s† m†nga av Dans stam som inm”nstrades, utgjorde sextiotv† tusen
sju hundra.

001:040 Avkomlingarna av Asers s”ner, upptecknade efter sina sl„kter och
efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro
tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n,
001:041 s† m†nga av Asers stam som inm”nstrades, utgjorde fyrtioett
tusen fem hundra.

001:042 Avkomlingarna av Naftalis s”ner, upptecknade efter sina sl„kter
och efter sina familjer, vart namn r„knat s„rskilt, de som voro
tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla stridbara m„n,
001:043 s† m†nga av Naftali stam som inm”nstrades, utgjorde femtiotre
tusen fyra hundra.

001:044 Dessa voro de inm”nstrade, de som blevo inm”nstrade av Mose och
Aron och Israels h”vdingar, tolv m„n, som f”retr„dde var och en
sin stamfamilj.
001:045 Och alla de av Israels barn som inm”nstrades, efter deras
familjer, de som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, alla
stridbara m„n i Israel,
001:046 alla dessa inm”nstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra
femtio.
001:047 Men leviterna i sin f„dernestam blevo icke inm”nstrade med de
”vriga.

001:048 Ty HERREN talade till Mose och sade:
001:049 Levi stam allenast skall du icke inm”nstra, och du skall icke
r„kna antalet av dem med de ”vriga israeliterna;
001:050 utan du skall f”rordna leviterna att f”rest† vittnesb”rdets
tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbeh”r. De
skola b„ra tabernaklet och alla dess redskap och g”ra tj„nst
d„rvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt l„ger.
001:051 N„r tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det,
och n„r tabernaklet skall sl†s upp, skola leviterna upps„tta
det; men om n†gon fr„mmande kommer d„rvid, skall han d”das.
001:052 De ”vriga israeliterna skola l„gra sig var och en i sitt l„ger,
och var och en under sitt baner, efter sina h„ravdelningar;
001:053 men leviterna skola l„gra sig runt omkring vittnesb”rdets
tabernakel, f”r att icke f”rt”rnelse m† komma ”ver Israels barns
menighet; och leviterna skola iakttaga vad som „r att iakttaga
vid vittnesb”rdets tabernakel.

001:054 Och Israels barn gjorde s†; de gjorde i alla stycken s†som
HERREN hade bjudit Mose.

002:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
002:002 Israels barn skola l„gra sig var och en under sitt baner, vid de
f„lttecken som h”ra till deras s„rskilda familjer; runt omkring
uppenbarelset„ltet skola de l„gra sig s†, att de hava det
framf”r sig.

002:003 P† framsidan, ”sterut, skall Juda l„gra sig under sitt baner,
efter sina h„ravdelningar: Juda barns h”vding Naheson,
Amminadabs son
002:004 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, sjuttiofyra tusen sex
hundra man.
002:005 Bredvid honom skall Isaskars stam l„gra sig: Isaskars barns
h”vding Netanel, Suars son,
002:006 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, femtiofyra tusen fyra
hundra man.
002:007 D„rn„st Sebulons stam: Sebulons barns h”vding Eliab, Helons son,
002:008 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, femtiosju tusen fyra
hundra man.
002:009 De inm”nstrade som tillh”ra Juda l„ger utg”ra allts† tillsammans
ett hundra †ttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina
h„ravdelningar. De skola vid uppbrott t†ga fr„mst.

002:010 Ruben skall l„gra sig under sitt baner s”derut, efter sina
h„ravdelningar: Rubens barns h”vding Elisur, Sedeurs son,
002:011 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, fyrtiosex tusen fem
hundra man.
002:012 Bredvid honom skall Simeons stam l„gra sig: Simeons barns
h”vding Selumiel, Surisaddais son,
002:013 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, femtionio tusen tre
hundra man.
002:014 D„rn„st Gads stam: Gads barns h”vding Eljasaf, Reguels son
002:015 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, fyrtiofem tusen sex
hundra femtio man.
002:016 De inm”nstrade som tillh”ra Rubens l„ger utg”ra allts†
tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man,
delade i sina h„ravdelningar. Och de skola vid uppbrott t†ga i
andra rummet.

002:017 Sedan skall uppenbarelset„ltet med leviternas l„ger hava sin
plats i t†get, mitt emellan de ”vriga l„gren. I den ordning de
l„gra sig skola de ock t†ga, var och en p† sin plats, under sina
baner.

002:018 Efraim skall l„gra sig under sitt baner v„sterut, efter sina
h„ravdelningar: Efraims barns h”vding Elisama, Ammihuds son,
002:019 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, fyrtio tusen fem hundra
man.
002:020 Bredvid honom skall Manasse stam l„gra sig: Manasse barns
h”vding Gamliel, Pedasurs son,
002:021 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, trettiotv† tusen tv†
hundra man.
002:022 D„rn„st Benjamins stam: Benjamins barns h”vding Abidan, Gideonis
son,
002:023 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, trettiofem tusen fyra
hundra man.
002:024 De inm”nstrade som tillh”ra Efraims l„ger utg”ra allts†
tillsammans ett hundra †tta tusen ett hundra man, delade i sina
h„ravdelningar. Och de skola vid uppbrott t†ga i tredje rummet.

002:025 Dan skall l„gra sig under sitt baner norrut, efter sina
h„ravdelningar: Dans barns h”vding Ahieser, Ammisaddais son,
002:026 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, sextiotv† tusen sju
hundra man.
002:027 Bredvid honom skall Asers stam l„gra sig: Asers barns h”vding
Pagiel, Okrans son,
002:028 med de inm”nstrade som utg”ra hans har, fyrtioett tusen fem
hundra man.
002:029 D„rn„st Naftali stam: Naftali barns h”vding Ahira, Enans son,
002:030 med de inm”nstrade som utg”ra hans h„r, femtiotre tusen fyra
hundra man.
002:031 De inm”nstrade som tillh”ra Dans l„ger utg”ra allts† tillsammans
ett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrott
t†ga sist, under sina baner.

002:032 Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som
inm”nstrades. De som inm”nstrades i l„gren, efter sina
h„ravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem
hundra femtio man.
002:033 Men leviterna blevo icke inm”nstrade med de ”vriga israeliterna,
ty s† hade HERREN: bjudit Mose.

002:034 Och Israels barn gjorde s†; alldeles s†, som HERREN hade bjudit
Mose, l„grade de sig under sina baner, och s† t†gade de ock, var
och en i sin sl„kt, efter sin familj.

003:001 Detta „r ber„ttelsen om Arons och Moses sl„kt, vid den tid d†
HERREN talade med Mose p† Sinai berg.
003:002 Dessa „ro namnen p† Arons s”ner: Nadab, den f”rstf”dde, och
Abihu, Eleasar och Itamar.
003:003 Dessa voro namnen p† Arons s”ner, de smorda pr„sterna, som hade
mottagit handfyllning till att vara pr„ster.
003:004 Men Nadab och Abihu f”llo d”da ned inf”r HERRENS ansikte, n„r de
framburo fr„mmande eld inf”r HERRENS ansikte i Sinais ”ken; och
de hade inga s”ner. Sedan voro Eleasar och Itamar pr„ster under
sin fader Aron.

003:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
003:006 Levi stam skall du l†ta f† tilltr„de hit; du skall l†ta dem st†
inf”r pr„sten Aron f”r att betj„na honom.
003:007 De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela
menigheten har att iakttaga, inf”r uppenbarelset„ltet, i det att
de f”rr„tta tj„nsten vid tabernaklet.
003:008 Och de skola hava v†rden om alla uppenbarelset„ltets tillbeh”r,
och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de
f”rr„tta tj„nsten vid tabernaklet.
003:009 Allts† skall du giva leviterna †t Aron och hans s”ner; de skola
vara honom givna s†som g†va av Israels barn.
003:010 Men Aron och hans s”ner skall du anbefalla att iakttaga vad som
h”r till deras pr„st„mbete. Om n†gon fr„mmande kommer d„rvid,
skall han d”das.
003:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
003:012 Se, jag har sj„lv bland Israels barn uttagit leviterna i st„llet
f”r allt f”rstf”tt bland Israels barn, allt som ”ppnar
moderlivet, s† att leviterna skola tillh”ra mig.
003:013 Ty mig tillh”r allt f”rstf”tt; p† den dag d† jag slog allt
f”rstf”tt i Egyptens land helgade jag †t mig allt f”rstf”tt i
Israel, s†v„l m„nniskor som boskap. Mig skola de tillh”ra. Jag
„r HERREN.

003:014 Och HERREN talade till Mose i Sinais ”ken och sade:
003:015 M”nstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras sl„kter;
alla av mank”n som „ro en m†nad gamla eller d„rut”ver skall du
inm”nstra.
003:016 och Mose inm”nstrade dem efter HERRENS befallning, s†som honom
hade blivit bjudet.
003:017 Och dessa voro Levis s”ner, efter deras namn: Gerson, Kehat och
Merari.
003:018 Och dessa voro namnen p† Gersons s”ner, efter deras sl„kter:
Libni och Simei.
003:019 Och Kehats s”ner efter sina sl„kter voro Amram och Jishar,
Hebron och Ussiel.
003:020 Och Meraris s”ner efter sina sl„kter voro Maheli och Musi. Dessa
voro leviternas sl„kter, efter deras familjer.

003:021 Fr†n Gerson h„rstammade libniternas sl„kt och simeiternas sl„kt;
dessa voro gersoniternas sl„kter.
003:022 De av dem som inm”nstrades, i det att man r„knade alla dem av
mank”n som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver dessa inm”nstrade
utgjorde sju tusen fem hundra.
003:023 Gersoniternas sl„kter hade sitt l„ger bakom tabernaklet,
v„sterut.
003:024 Och h”vding f”r gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.
003:025 Och Gersons barn skulle vid uppenbarelset„ltet hava v†rden om
sj„lva tabernaklet och dess t„ckelse, om dess ”verdrag och om
f”rh„nget f”r ing†ngen till uppenbarelset„ltet,
003:026 vidare om f”rg†rdens omh„ngen och om f”rh„nget f”r ing†ngen till
f”rg†rden, som omgav tabernaklet och altaret, s† ock om dess
streck -- vad arbete nu kunde f”rekomma d„rvid.

003:027 Fr†n Kehat h„rstammade amramiternas sl„kt, jishariternas sl„kt
hebroniternas sl„kt och ussieliternas sl„kt; dessa voro
kehatiternas sl„kter.
003:028 N„r man r„knade alla dem av mank”n som voro en m†nad gamla eller
d„rut”ver, utgjorde de †tta tusen sex hundra; dessa voro de som
skulle hava v†rden om de heliga f”rem†len.
003:029 Kehats barns sl„kter hade sitt l„ger vid sidan av tabernaklet,
s”derut.
003:030 Och h”vding f”r de kehatitiska sl„kternas stamfamilj; var
Elisafan, Ussiels son.
003:031 De skulle hava v†rden om arken, bordet, ljusstaken, altarna och
de tillbeh”r till de heliga f”rem†len, som begagnades vid
gudstj„nsten, s† ock om f”rh„nget och om allt arbete d„rvid.
003:032 Men ”verh”vding ”ver alla leviterna var Eleasar, pr„sten Arons
son; han var f”rman f”r dem som skulle hava v†rden om de heliga
f”rem†len.

003:033 Fr†n Merari h„rstammade maheliternas sl„kt och musiternas sl„kt;
dessa voro merariternas sl„kter.
003:034 Och de av dem som inm”nstrades, i det att man r„knade alla dem
av mank”n som voro en m†nad gamla eller d„rut”ver, utgjorde sex
tusen tv† hundra.
003:035 Och h”vding f”r de meraritiska sl„kternas stamfamilj var Suriel,
Abihails son. De hade sitt l„ger vid sidan av tabernaklet,
norrut.
003:036 Och Meraris barn fingo till †liggande att hava v†rden om
br„derna till tabernaklet, om dess tv„rst„nger, stolpar och
fotstycken och om alla dess tillbeh”r och om allt arbete d„rvid,
003:037 s† ock om stolparna till f”rg†rden runt omkring med deras
fotstycken, deras pluggar och streck.

003:038 Men mitt f”r tabernaklet, p† framsidan, mitt f”r
uppenbarelset„ltet, ”sterut, hade Mose och Aron och hans s”ner
sitt l„ger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om n†gon
fr„mmande kom d„rvid, skulle han d”das.

003:039 De inm”nstrade av leviterna som Mose och Aron inm”nstrade efter
deras sl„kter, enligt HERRENS befallning, alla av mank”n som
voro en m†nad gamla eller d„rut”ver, utgjorde tillsammans
tjugutv† tusen.

003:040 Och HERREN sade till Mose: M”nstra allt f”rstf”tt av mank”n
bland Israels barn, alla som „ro en m†nad gamla eller d„rut”ver,
och r„kna antalet av deras namn.
003:041 Och tag ut †t mig -- ty jag „r HERREN -- leviterna i st„llet f”r
allt f”rstf”tt bland Israels barn, s† ock leviternas boskap i
st„llet f”r allt f”rstf”tt bland Israels barns boskap.

003:042 Och Mose m”nstrade allt f”rstf”tt bland Israels barn, s†som
HERREN hade bjudit honom.
003:043 Och de f”rstf”dde av mank”n, vart namn r„knat s„rskilt, de som
voro en m†nad gamla eller d„rut”ver, utgjorde, s† m†nga som
inm”nstrades, tillsammans tjugutv† tusen tv† hundra sjuttiotre.

003:044 Och HERREN talade till Mose och sade:
003:045 Du skall uttaga leviterna i st„llet f”r allt f”rstf”tt bland
Israels barn, s† ock leviternas boskap i st„llet f”r dessas
boskap; s† att leviterna skola tillh”ra mig. Jag „r HERREN.
003:046 Men till l”sen f”r de tv† hundra sjuttiotre personer med vilka
antalet av Israels barns f”rstf”dde ”verstiger leviternas antal,
003:047 skall du taga fem siklar f”r var person; du skall taga upp dessa
efter helgedomssikelns vikt, sikeln r„knad till tjugu gera.
003:048 Och du skall giva penningarna †t Aron och hans s”ner s†som l”sen
f”r de ”vertaliga bland folket.

003:049 Och Mose tog l”sesumman av dem som voro ”vertaliga, n„r man
r„knade dem som voro l”sta genom leviterna.
003:050 Av Israels barns f”rstf”dde tog han penningarna, ett tusen tre
hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.
003:051 Och Mose gav l”sesumman †t Aron och hans s”ner, efter HERRENS
befallning, s†som HERREN hade bjudit Mose.

004:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
004:002 R„knen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras
sl„kter och efter deras familjer,
004:003 dem som „ro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio
†r, alla tj„nstbara m„n som kunna f”rr„tta sysslor vid
uppenbarelset„ltet.
004:004 Och detta skall vara Kehats barns tj„nstg”ring vid
uppenbarelset„ltet: de skola hava hand om de h”gheliga
f”rem†len.
004:005 N„r l„gret skall bryta upp, skola Aron och hans s”ner g† in och
taga ned den f”rl†t som h„nger framf”r arken och med den
”vert„cka vittnesb”rdets ark;
004:006 d„r”ver skola de l„gga ett ”verdrag av tahasskinn och ”ver detta
ytterligare breda ett kl„de, helt och h†llet m”rkbl†tt; sedan
skola de s„tta in st„ngerna.
004:007 Och ”ver sk†debr”dsbordet skola de breda ett m”rkbl†tt kl„de och
st„lla d„rp† faten, sk†larna och b„garna, „vensom kannorna till
drickoffren; ˝det best„ndiga br”det˝ skall ock l„ggas d„rp†.
004:008 H„r”ver skola de breda ett rosenr”tt kl„de och bet„cka detta med
ett ”verdrag av tahasskinn; sedan skola de s„tta in st„ngerna.
004:009 Och de skola taga ett m”rkbl†tt kl„de och d„rmed ”vert„cka
ljusstaken och dess lampor, lampt„nger och brickor, s† ock alla
tillh”rande oljek„rl som begagnas under tj„nstg”ringen d„rvid;
004:010 och de skola l„gga den med alla dess tillbeh”r i ett ”verdrag av
tahasskinn och sedan l„gga alltsammans p† en b†r.
004:011 ™ver det gyllene altaret skola de likaledes breda ett m”rkbl†tt
kl„de och bet„cka detta med ett ”verdrag av tahasskinn, sedan
skola de s„tta in st„ngerna.
004:012 Och de skola taga alla gudstj„nstredskap, som begagnas vid
tj„nstg”ringen i helgedomen, och l„gga dem i ett m”rkbl†tt kl„de
och bet„cka dem med ett ”verdrag av tahasskinn, och sedan l„gga
dem p† en b†r.
004:013 Och de skola taga bort askan fr†n altaret och breda ”ver det ett
purpurr”tt kl„de
004:014 och l„gga d„rp† alla tillbeh”r som begagnas under tj„nstg”ringen
d„rvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och sk†larna, korteligen,
altarets alla tillbeh”r; och d„r”ver skola de breda ett ”verdrag
av tahasskinn och s† s„tta in st„ngerna.

004:015 Sedan nu Aron och hans s”ner, n„r l„gret skall bryta upp, s†
hava ”vert„ckt de heliga f”rem†len och alla tillbeh”r till dessa
heliga f”rem†l, skola d„refter Kehats barn komma f”r att b„ra;
men de m† icke r”ra vid de heliga f”rem†len, ty d† skola de
d”. Detta „r vad Kehats barn hava att b„ra av det som h”r till
uppenbarelset„ltet.

004:016 Och Eleasars, pr„sten Arons sons †liggande skall vara att hava
v†rden om oljan till ljusstaken, om den v„lluktande r”kelsen, om
det dagliga spisoffret och om sm”rjelseoljan; hans †liggande
skall vara att hava v†rden om hela tabernaklet och om allt vad
d„ri „r, de heliga f”rem†len och deras tillbeh”r.

004:017 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
004:018 L†ten icke kehatiternas sl„ktgren utrotas ur leviternas stam.
004:019 Utan g”ren p† f”ljande s„tt med dem, f”r att de m† leva och icke
d”, n„r de nalkas de h”gheliga f”rem†len: Aron och hans s”ner
skola g† in och anvisa var och en av dem vad han har att g”ra
eller b„ra
004:020 men sj„lva m† de icke g† in och se de heliga f”rem†len, icke ens
ett ”gonblick, ty d† skola de d”.

004:021 Och HERREN talade till Mose och sade:
004:022 R„kna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och
efter deras sl„kter.
004:023 Dem som „ro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio
†r, skall du inm”nstra, alla tj„nstbara m„n som kunna f”rr„tta
arbete vid uppenbarelset„ltet.
004:024 Detta skall vara gersoniternas sl„kters tj„nstg”ring, vad de
hava att g”ra och vad de hava att b„ra:
004:025 de skola b„ra de tygv†der av vilka tabernaklet bildas,
uppenbarelset„ltets t„ckelse, dess ”verdrag och det ”verdrag av
tahasskinn som ligger ovanp† detta, f”rh„nget f”r ing†ngen till
uppenbarelset„ltet,
004:026 vidare omh„ngena till f”rg†rden, f”rh„nget f”r porten till
f”rg†rden, som omgiver tabernaklet och altaret, s† ock
tillh”rande streck och alla redskap till arbetet d„rvid; och
allt som h„rvid „r att g”ra skola de f”rr„tta.
004:027 P† det s„tt Aron och hans s”ner best„mma skall Gersons barns
hela tj„nstg”ring f”rsigg†, i fr†ga om allt vad de hava att b„ra
och g”ra; och I skolen ”verl„mna i deras v†rd allt vad de hava
att b„ra.
004:028 Detta „r den tj„nstg”ring som Gersons barns sl„kter skola hava
vid uppenbarelset„ltet; och vad de hava att iakttaga skola de
utf”ra under ledning av Itamar, pr„sten Arons son

004:029 Meraris barn skall du inm”nstra, efter deras sl„kter och efter
deras familjer.
004:030 Dem som „ro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio
†r, skall du inm”nstra, alla tj„nstbara m„n som kunna f”rr„tta
arbete vid uppenbarelset„ltet.
004:031 Och detta „r vad som skall †ligga dem att b„ra, allt vad som h”r
till deras tj„nstg”ring vid uppenbarelset„ltet: br„derna till
tabernaklet, dess tv„rst„nger, stolpar och fotstycken,
004:032 s† ock stolparna till f”rg†rden runt omkring med deras
fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbeh”r
och allt som h”r till arbetet d„rvid; och I skolen l„mna dem
uppgift p† de s„rskilda f”rem†l som det †ligger dem att b„ra.
004:033 Detta skall vara de meraritiska sl„kternas tj„nstg”ring, allt
vad som h”r till deras tj„nstg”ring vid uppenbarelset„ltet; och
det skall utf”ras under ledning av Itamar, pr„sten Arons son.

004:034 Och Mose och Aron och menighetens h”vdingar inm”nstrade Kehats
barn, efter deras sl„kter och efter deras familjer,
004:035 dem som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio
†r alla tj„nstbara m„n som kunde g”ra arbete vid
uppenbarelset„ltet.
004:036 Och de av dem som inm”nstrades, efter deras sl„kter, utgjorde
tv† tusen sju hundra femtio.
004:037 S† m†nga voro de av kehatiternas sl„kter som inm”nstrades,
summan av dem som skulle g”ra tj„nst vid uppenbarelset„ltet, de
som Mose och Aron inm”nstrade, efter HERRENS befallning genom
Mose.

004:038 Och de av Gersons barn som inm”nstrades, efter deras sl„kter och
efter deras familjer,
004:039 de som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio
†r, alla tj„nstbara m„n som kunde g”ra arbete vid
uppenbarelset„ltet,
004:040 dessa som inm”nstrades efter sina sl„kter och efter sina
familjer utgjorde tv† tusen sex hundra trettio.
004:041 S† m†nga voro de av Gersons barns sl„kter som inm”nstrades,
summan av dem som skulle g”ra tj„nst vid uppenbarelset„ltet, de
som Mose och Aron inm”nstrade, efter HERRENS befallning.

004:042 Och de av Meraris barns sl„kter som inm”nstrades, efter deras
sl„kter och efter deras familjer,
004:043 de som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio
†r, alla tj„nstbara m„n som kunde g”ra arbete vid
uppenbarelset„ltet,
004:044 dessa som inm”nstrades efter sina sl„kter utgjorde tre tusen tv†
hundra.
004:045 S† m†nga voro de av Meraris barns sl„kter som inm”nstrades, de
som Mose och Aron inm”nstrade efter HERRENS befallning genom
Mose.

004:046 De av leviterna som Mose och Aron och Israels h”vdingar
inm”nstrade, efter deras sl„kter och efter deras familjer,
004:047 de som voro trettio †r gamla eller d„rut”ver, „nda till femtio
†r, alla som kunde f”rr„tta n†got tj„nstg”ringsarbete eller
n†got b„rarearbete vid uppenbarelset„ltet,
004:048 dessa som inm”nstrades utgjorde tillsammans †tta tusen fem
hundra †ttio.
004:049 Efter HERRENS befallning blevo de inm”nstrade genom Mose, var
och en till det som han hade att g”ra eller b„ra, och var och en
fick det †liggande som HERREN hade bjudit Mose.

005:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:002 Bjud Israels barn att de skaffa bort ur l„gret var och en som „r
spet„lsk eller har flytning och var och en som har blivit oren
genom n†gon d”d.
005:003 En s†dan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till
n†got st„lle utanf”r l„gret skolen I skicka honom, f”r att han
icke m† orena deras l„ger; jag har ju min boning mitt ibland
dem.

005:004 Och Israels barn gjorde s†; de skickade dem till ett st„lle
utanf”r l„gret; s†som HERREN hade tillsagt Mose, s† gjorde
Israels barn.

005:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:006 Tala till Israels barn: Om n†gon, vare sig man eller kvinna,
beg†r n†gon synd -- vad det nu m† vara, vari en m„nniska kan
f”rsynda sig -- i det han g”r sig skyldig till en or„ttr†dighet
mot HERREN, och denna person allts† †drager sig skuld,
005:007 s† skall han bek„nna den synd han har beg†tt, och ers„tta det
han har f”rbrutit sig p† till dess fulla belopp och l„gga
femtedelen av v„rdet d„rtill; och detta skall han giva †t den
som han har f”rbrutit sig emot.
005:008 Men om denne icke har efterl„mnat n†gon b”rdeman, †t vilken
ers„ttning kan givas f”r det han har f”rbrutit sig p†, d† skall
ers„ttningen f”r detta givas †t HERREN och tillh”ra pr„sten,
utom f”rsoningsv„duren, med vilken f”rsoning bringas f”r den
skyldige.
005:009 Och alla heliga g†vor som Israels barn giva s†som en g„rd,
vilken de b„ra fram till pr„sten, skola tillh”ra denne;
005:010 honom skola allas heliga g†vor tillh”ra; vad n†gon giver †t
pr„sten skall tillh”ra denne.

005:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:012 Tala till Israels barn och s„g till dem: Om en hustru har svikit
sin man och varit honom otrogen,
005:013 i det att n†gon annan har legat hos henne och beblandat sig med
henne, utan att hennes man har f†tt veta d„rav, och utan att hon
har blivit r”jd, fast„n hon verkligen har l†tit sk„nda sig; om
allts† intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit
gripen p† bar g„rning,
005:014 men misstankens ande likv„l kommer ”ver honom, s† att han f†r
misstanke mot sin hustru, och det verkligen „r s†, att hon har
l†tit sk„nda sig; eller om misstankens ande kommer ”ver honom,
s† att han f†r misstanke mot sin hustru, och detta fast„n hon
icke har l†tit sk„nda sig:
005:015 s† skall mannen f”ra sin hustru till pr„sten och s†som offer f”r
henne b„ra fram en tiondedels efa kornmj”l, men ingen olja skall
han gjuta d„rp† och ingen r”kelse l„gga d„rp†, ty det „r ett
misstankeoffer, ett †minnelseoffer, som bringar en missg„rning i
†minnelse.
005:016 Och pr„sten skall f”ra henne fram och st„lla henne inf”r HERRENS
ansikte.
005:017 Och pr„sten skall taga heligt vatten i ett lerk„rl, och sedan
skall pr„sten taga n†got av stoftet p† tabernaklets golv och
l„gga i vattnet.
005:018 Och pr„sten skall st„lla kvinnan fram inf”r HERRENS ansikte och
l”sa upp kvinnans h†r och l„gga p† hennes h„nder
†minnelseoffret, det „r misstankeoffret; men pr„sten sj„lv skall
h†lla i sin hand det f”rbannelsebringande olycksvattnet.
005:019 D„refter skall pr„sten besv„rja kvinnan och s„ga till henne: ˝Om
ingen har l„grat dig och du icke har svikit din man genom att
l†ta sk„nda dig, s† m† detta f”rbannelsebringande olycksvatten
icke skada dig.
005:020 Men om du har svikit din man och l†tit sk„nda dig, i det att
n†gon annan „n din man har beblandat sig med dig˝
005:021 (pr„sten besv„rjer nu kvinnan med f”rbannelsens ed, i det han
s„ger till kvinnan:) ˝D† m† HERREN g”ra dig till ett exempel som
man n„mner, n„r man f”rbannar och sv„r bland ditt folk; HERREN
m† d† l†ta din l„nd f”rvissna och din buk sv„lla upp;
005:022 ja, n„r du har f†tt detta f”rbannelsebringande vatten in i ditt
liv, d† m† det komma din buk att sv„lla upp och din l„nd att
f”rvissna.˝ Och kvinnan skall s„ga: ˝Amen, amen.˝
005:023 Sedan skall pr„sten skriva upp dessa f”rbannelser p† ett blad
och d„refter avtv† dem i olycksvattnet
005:024 och giva kvinnan det f”rbannelsebringande olycksvattnet att
dricka, f”r att detta f”rbannelsebringande vatten m† bliva henne
till olycka, n„r hon har f†tt det i sig.
005:025 Och pr„sten skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och
vifta detta offer inf”r HERRENS ansikte och b„ra det fram till
altaret.
005:026 Och pr„sten skall av offret taga en handfull, det som utg”r
sj„lva altaroffret, och f”rbr„nna det p† altaret; d„refter skall
han giva kvinnan vattnet att dricka.
005:027 Och n„r han s† har givit henne vattnet att dricka, d† skall
detta ske: om hon har l†tit sk„nda sig och varit sin man
otrogen, s† skall det f”rbannelsebringande vattnet, n„r hon har
f†tt det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk
sv„ller upp och hennes l„nd f”rvissnar; och kvinnan skall bliva
ett exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar bland hennes folk.
005:028 Men om kvinnan icke har l†tit sk„nda sig, utan „r ren, d† skall
hon f”rbliva oskadd och kunna undf† livsfrukt.

005:029 Detta „r misstankelagen, om huru f”rfaras skall, n„r en kvinna
har svikit sin man och l†tit sk„nda sig,
005:030 eller n„r eljest misstankens ande kommer ”ver en man, s† att han
misst„nker sin hustru; han skall d† st„lla hustrun fram inf”r
HERRENS ansikte, och pr„sten skall med henne g”ra allt vad denna
lag stadgar.
005:031 S† skall mannen vara fri ifr†n missg„rning, men hustrun kommer
att b„ra p† missg„rning.

006:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:002 Tala till Israels barn och s„g till dem:

Om n†gon, vare sig man eller kvinna, har att fullg”ra ett
nasirl”fte, ett l”fte att vara HERRENS nasir,
006:003 s† skall han avh†lla sig fr†n vin och starka drycker; han skall
icke dricka n†gon syrad dryck av vin eller n†gon annan syrad
stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller
skall han „ta druvor, vare sig friska eller torra.
006:004 S† l„nge hans nasirtid varar, skall han icke „ta n†got som
kommer av vintr„det, icke ens dess kartar eller sp„da skott.
006:005 S† l„nge hans nasirl”fte varar, skall ingen rakkniv komma p†
hans huvud; till dess att den tid „r ute, under vilken han skall
vara HERRENS nasir, skall han vara helig och l†te h†ret v„xa
l†ngt p† sitt huvud.
006:006 S† l„nge han „r HERRENS nasir, skall han icke nalkas n†gon d”d.
006:007 Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin
syster f†r han †draga sig orenhet, om de d” ty han b„r p† sitt
huvud tecknet till att han „r sin Guds nasir;
006:008 s† l„nge hans nasirtid varar, „r han helgad †t HERREN.
006:009 Men om n†gon of”rt„nkt och pl”tsligt d”r i hans n„rhet, och
d„rmed orenar hans huvud, p† vilket han b„r nasirtecknet, s†
skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka
det p† sjunde dagen.
006:010 Och p† †ttonde dagen skall han b„ra fram till pr„sten tv†
turturduvor eller tv† unga duvor, till uppenbarelset„ltets
ing†ng.
006:011 Och pr„sten skall offra en till syndoffer och en till br„nnoffer
och bringa f”rsoning f”r honom, till rening fr†n den synd han
har dragit ”ver sig genom den d”de; sedan skall han samma dag
†ter helga sitt huvud;
006:012 han skall inviga sig till nasir †t HERREN f”r lika l†ng tid som
han f”rut hade lovat. Och han skall f”ra fram ett †rsgammalt
lamm till skuldoffer. Den f”rra l”ftestiden skall vara ogill,
d„rf”r att hans nasirat blev orenat.

006:013 Och detta „r lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid „r ute
skall han f”ras fram till uppenbarelset„ltets ing†ng;
006:014 och han skall s†som sitt offer †t HERREN framb„ra ett †rsgammalt
felfritt lamm av hank”n till br„nnoffer och ett †rsgammalt
felfritt lamm av honk”n till syndoffer och en felfri v„dur till
tackoffer,
006:015 d„rj„mte en korg med osyrat br”d, kakor av fint mj”l, begjutna
med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, s† ock
tillh”rande spis offer och drickoffer.
006:016 Och pr„sten skall b„ra fram detta inf”r HERRENS ansikte och
offra hans syndoffer och hans br„nnoffer.
006:017 Och v„duren skall han offra till tackoffer †t HERREN, j„mte
korgen med de osyrade br”den; pr„sten skall ock offra
tillh”rande spisoffer och drickoffer.
006:018 Och nasiren skall vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet raka sitt
huvud, p† vilket han b„r nasirtecknet, och taga sitt huvudh†r,
sitt nasirtecken, och l„gga det p† elden som brinner under
tackoffret.
006:019 Och pr„sten skall taga den kokta v„dursbogen, och d„rj„mte ur
korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och l„gga detta p†
nasirens h„nder, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet.
006:020 Och pr„sten skall vifta detta s†som ett viftoffer inf”r HERRENS
ansikte; det skall vara helgat †t pr„sten, j„mte
viftoffersbringan och offerg„rdsl†ret. Sedan f†r nasiren †ter
dricka vin.

006:021 Detta „r lagen om den som har avlagt ett nasirl”fte, och om vad
han p† grund av nasirl”ftet skall offra †t HERREN, f”rutom vad
han eljest kan anskaffa; efter inneh†llet i det l”fte han har
avlagt skall han g”ra, enligt lagen om hans nasirat.

006:022 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:023 Tala till Aron och hans s”ner och s„g: N„r I v„lsignen Israels
barn, skolen I s„ga s† till dem:
006:024 HERREN v„lsigne dig och bevare dig.
006:025 HERREN l†te sitt ansikte lysa ”ver dig och vare dig n†dig.
006:026 HERREN v„nde sitt ansikte till dig och give dig frid.

006:027 S† skola de l„gga mitt namn p† Israels barn, och jag skall d†
v„lsigna dem.
007:001 D† nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det,
med alla dess tillbeh”r, och hade satt upp altaret med alla dess
tillbeh”r, och smort och helgat detta,
007:002 framburos offerg†vor av Israels h”vdingar, huvudm„nnen f”r
stamfamiljerna, det „r stamh”vdingarna, som stodo i spetsen f”r
de inm”nstrade.
007:003 De f”rde fram s†som sin offerg†va inf”r HERRENS ansikte sex
”vert„ckta vagnar och tolv oxar: tv† h”vdingar tillhopa en vagn
och var h”vding en oxe; dessa f”rde de fram inf”r tabernaklet.
007:004 Och HERREN sade till Mose:
007:005 ˝Tag emot detta av dem f”r att bruka det till
uppenbarelset„ltets tj„nst; och l„mna det †t leviterna,
alltefter beskaffenheten av vars och ens tj„nst.˝
007:006 Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem †t leviterna.
007:007 Tv† vagnar och fyra oxar gav han †t Gersons barn, efter
beskaffenheten av deras tj„nst;
007:008 fyra vagnar och †tta oxar gav han †t Meraris barn, efter
beskaffenheten av den tj„nst de f”rr„ttade under ledning av
Itamar, pr„sten Arons son;
007:009 men †t Kehats barn gav han icke n†got, ty dem †l†g att hava hand
om de heliga f”rem†len, och dessa skulle b„ras p† axlarna.

007:010 Och h”vdingarna f”rde fram sk„nker till altarets invigning, n„r
det smordes; h”vdingarna f”rde fram dessa sina offerg†vor inf”r
altaret.
007:011 Och HERREN sade till Mose: ˝L†t h”vdingarna, en i s„nder, var
och en p† sin dag, f”ra fram sina offerg†vor till altarets
invigning.˝

007:012 Och den som p† f”rsta dagen f”rde fram sin offerg†va var
Naheson, Amminadabs son, av Juda stam
007:013 Hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:014 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse,
007:015 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till
br„nnoffer
007:016 och en bock till syndoffer,
007:017 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem
†rsgamla lamm. Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offerg†va.

007:018 P† andra dagen f”rde Netanel, Suars son, h”vdingen f”r Isaskar,
fram sin g†va;
007:019 han framf”rde s†som sin offerg†va ett silverfat, ett hundra
trettio siklar i vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar,
efter helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet
med olja, till spisoffer,
007:020 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse,
007:021 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till
br„nnoffer
007:022 och en bock till syndoffer,
007:023 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem
†rsgamla lamm. Detta var Netanels, Suars sons, offerg†va.

007:024 P† tredje dagen kom h”vdingen f”r Sebulons barn, Eliab, Helons
son;
007:025 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med
olja, till spisoffer
007:026 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse,
007:027 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till
br„nnoffer
007:028 och en bock till syndoffer,
007:029 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem
†rsgamla lamm. Detta var Eliabs, Helons sons, offerg†va.

007:030 P† fj„rde dagen kom h”vdingen f”r Rubens barn, Elisur, Sedeurs
son;
007:031 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:032 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse,
007:033 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till
br„nnoffer
007:034 och en bock till syndoffer,
007:035 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem
†rsgamla lamm. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offerg†va.

007:036 P† femte dagen kom h”vdingen f”r Simeons barn, Selumiel,
Surisaddais son;
007:037 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:038 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse,
007:039 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till
br„nnoffer
007:040 och en bock till syndoffer,
007:041 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem
†rsgamla lamm. Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offerg†va.

007:042 P† sj„tte dagen kom h”vdingen f”r Gads barn, Eljasaf, Deguels
son;
007:043 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:044 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse,
007:045 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till
br„nnoffer
007:046 och en bock till syndoffer,
007:047 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem
†rsgamla lamm. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offerg†va.

007:048 P† sjunde dagen kom h”vdingen f”r Efraims barn, Elisama,
Ammihuds son;
007:049 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:050 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse,
007:051 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till
br„nnoffer
007:052 och en bock till syndoffer,
007:053 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem
†rsgamla lamm. Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offerg†va.

007:054 P† †ttonde dagen kom h”vdingen f”r Manasse barn, Gamliel,
Pedasurs son;
007:055 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:056 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse,
007:057 vidare en ungtjur en v„dur och ett †rsgammalt lamm till
br„nnoffer
007:058 och en bock till syndoffer,
007:059 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem
†rsgamla lamm. Detta var Gamliels Pedasurs sons, offerg†va.

007:060 P† nionde dagen kom h”vdingen f”r Benjamins barn, Abidan,
Gideonis son;
007:061 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:062 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse,
007:063 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till
br„nnoffer
007:064 och en bock till syndoffer,
007:065 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem
†rsgamla lamm. Detta var Abidans, Gideonis sons, offerg†va.

007:066 P† tionde dagen kom h”vdingen f”r Dans barn, Ahieser,
Ammisaddais son;
007:067 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:068 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse,
007:069 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till
br„nnoffer
007:070 och en bock till syndoffer,
007:071 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem
†rsgamla lamm. Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offerg†va.

007:072 P† elfte dagen kom h”vdingen f”r Asers barn, Pagiel, Okrans son;
007:073 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:074 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse,
007:075 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till
br„nnoffer
007:076 och en bock till syndoffer,
007:077 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem
†rsgamla lamm. Detta var Pagiels, Okrans sons, offerg†va.

007:078 P† tolfte dagen kom h”vdingen f”r Naftali barn, Ahira, Enans
son;
007:079 hans offerg†va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silversk†l om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, b†da fulla med fint mj”l, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:080 vidare en sk†l av guld om tio siklar, full med r”kelse,
007:081 vidare en ungtjur, en v„dur och ett †rsgammalt lamm till
br„nnoffer
007:082 och en bock till syndoffer,
007:083 samt till tackoffret tv† tjurar, fem v„durar, fem bockar och fem
†rsgamla lamm. Detta var Ahiras, Enans sons, offerg†va.

007:084 Detta var vad Israels h”vdingar sk„nkte till altarets invigning,
n„r det smordes: tolv silverfat, tolv silversk†lar och tolv
guldsk†lar.
007:085 Vart fat kom p† ett hundra trettio silversiklar och var sk†l p†
sjuttio siklar, s† att silvret i dessa k„rl sammanlagt utgjorde
tv† tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.
007:086 Av de tolv guldsk†larna, som voro fulla med r”kelse, v„gde var
och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, s† att guldet i
sk†larna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar.
007:087 Br„nnoffers-f„kreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar,
vartill kommo tolv v„durar, tolv †rsgamla lamm, med tillh”rande
spisoffer, och tolv bockar till syndoffer.
007:088 Och tackoffers-f„kreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra
tjurar, vartill kommo sextio v„durar, sextio bockar och sextio
†rsgamla lamm. Detta var vad som sk„nktes till altarets
invigning, sedan det hade blivit smort.

007:089 Och n„r Mose gick in i uppenbarelset„ltet f”r att tala med
honom, h”rde han r”sten tala till sig fr†n n†dastolen ovanp†
vittnesb”rdets ark, fr†n platsen mellan de tv† keruberna; d„r
talade r”sten till honom.

008:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
008:002 ˝Tala till Aron och s„g till honom: N„r du s„tter upp lamporna,
skall detta ske s†, att de sju lamporna kasta sitt sken ”ver
platsen framf”r ljusstaken.˝
008:003 Och Aron gjorde s†; han satte upp lamporna s†, att de kastade
sitt sken ”ver platsen framf”r ljusstaken, s†som HERREN hade
bjudit Mose.
008:004 Och ljusstaken var gjord p† f”ljande s„tt: den var av guld i
drivet arbete; ocks† dess fotst„llning och blommorna d„rp† voro
i drivet arbete. Efter det m”nster som HERREN hade visat Mose
hade denne l†tit g”ra ljusstaken.

008:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
008:006 Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem.
008:007 Och p† f”ljande s„tt skall du g”ra med dem f”r att rena dem: Du
skall st„nka reningsvatten p† dem; och de skola l†ta raka hela
sin kropp och tv† sina kl„der och skola s† rena sig.
008:008 Sedan skola de taga en ungtjur, med tillh”rande spisoffer av
fint mj”l, begjutet med olja; d„rj„mte skall du taga en annan
ungtjur till syndoffer.
008:009 Och du skall f”ra leviterna fram inf”r uppenbarelset„ltet, och
du skall f”rsamla Israels barns hela menighet
008:010 Och n„r du har f”rt leviterna fram inf”r HERRENS ansikte, skola
Israels barn l„gga sina h„nder p† dem.
008:011 Och Aron skall vifta leviterna inf”r HERRENS ansikte s†som ett
viftoffer fr†n Israels barn, och de skola sedan hava till
†liggande att f”rr„tta HERRENS tj„nst.
008:012 Och leviterna skola l„gga sina h„nder p† tjurarnas huvuden, och
den ena skall du offra till syndoffer och den andra till
br„nnoffer †t HERREN, f”r att bringa f”rsoning f”r leviterna.
008:013 S† skall du st„lla leviterna inf”r Aron och hans s”ner och
vifta dem s†som ett viftoffer †t HERREN.
008:014 P† detta s„tt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, s†
att leviterna skola tillh”ra mig.
008:015 D„refter skola leviterna g† in och g”ra tj„nst vid
uppenbarelset„ltet, sedan du har renat dem och viftat dem s†som
ett viftoffer;
008:016 ty bland Israels barn „ro de givna †t mig s†som g†va; i st„llet
f”r allt som ”ppnar moderlivet, allt f”rstf”tt bland Israels
barn, har jag uttagit dem †t mig.
008:017 Ty mig tillh”r allt f”rstf”tt bland, Israels barn, b†de
m„nniskor och boskap; p† den dag d† jag slog allt f”rstf”tt i
Egyptens land helgade jag det †t mig.
008:018 Och jag har tagit leviterna i st„llet f”r allt f”rstf”tt bland
Israels barn.
008:019 Och jag har bland Israels barn givit leviterna s†som g†va †t
Aron och hans s”ner, till att f”rr„tta Israels barns tj„nst vid
uppenbarelset„ltet och bringa f”rsoning f”r Israels barn, p† det
att ingen hems”kelse m† drabba Israels barn, d„rigenom att
Israels barn nalkas helgedomen.

008:020 Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde s† med
leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken
s†som HERREN hade bjudit Mose ang†ende dem.
008:021 Och leviterna renade sig och tv†dde sina kl„der, och Aron
viftade dem s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte, och Aron
bragte f”rsoning f”r dem och renade dem.
008:022 D„refter gingo leviterna in och f”rr„ttade sin tj„nst vid
uppenbarelset„ltet under Aron och hans s”ner. S†som HERREN hade
bjudit Mose ang†ende leviterna, s† gjorde de med dem.

008:023 och HERREN talade till Mose och sade:
008:024 Detta „r vad som skall g„lla ang†ende leviterna: Den som „r
tjugufem †r gammal eller d„rut”ver skall infinna sig och g”ra
tj„nst med arbete vid uppenbarelset„ltet.
008:025 Men n„r leviten bliver femtio †r gammal, skall han vara fri
ifr†n att tj„na med arbete; han skall d† icke l„ngre arbeta.
008:026 Han m† betj„na sina br”der vid uppenbarelset„ltet med att
iakttaga vad som d„r „r att iakttaga; men n†got best„mt arbete
skall han icke f”rr„tta. S† skall du f”rfara med leviterna i vad
som ang†r deras †ligganden.

009:001 Och HERREN talade till Mose Sinais ”ken, i f”rsta m†naden av det
andra †ret efter deras utt†g ur Egyptens land; han sade:
009:002 Israels barn skola ock h†lla p†sk h”gtid p† den best„mda tiden.
009:003 P† fjortonde dagen i denna m†nad, vid aftontiden, skolen I h†lla
den, p† best„md tid. Enligt alla stadgar och f”reskrifter d„rom
skolen I h†lla den.

009:004 S† sade d† Mose till Israels barn att de skulle h†lla
p†skh”gtid.
009:005 Och de h”llo p†skh”gtid i f”rst m†naden, p† fjortonde dagen i
m†naden, vid aftontiden, i Sinais ”ken Israels barn gjorde i
alla stycken s†som HERREN hade bjudit Mose

009:006 Men d„r voro n†gra m„n som hade blivit orena genom en d”d
m„nniska, s† att de icke kunde h†lla p†skh”gtid p† den dagen;
dessa tr„dde p† den dagen fram inf”r Mose och Aron.
009:007 Och m„nnen sade till honom: ˝Vi hava blivit orena genom en d”d
m„nniska; skall det d„rf”r f”rmenas oss att bland Israels barn
b„ra fram HERRENS offerg†va p† best„md?˝
009:008 Mose svarade dem: ˝Stannen s† vill jag h”ra vad HERREN bjuder
ang†ende eder.˝

009:009 Och HERREN talade till Mose och sade:
009:010 Tala till Israels barn och s„g: Om n†gon bland eder eller edra
efterkommande har blivit oren genom en d”d, eller „r ute p† resa
l†ngt borta, och han „nd† vill h†lla HERRENS p†skh”gtid
009:011 s† skall han h†lla den i andra m†naden, p† fjortonde dagen, vid
aftontiden. Med osyrat br”d och bittra ”rter skall han „ta
p†skalammet.
009:012 Intet d„rav skall l„mnas kvar till morgonen, och intet ben skall
s”ndersl†s d„rp†. I alla stycken skall p†skh”gtiden h†llas s†som
stadgat „r d„rom.
009:013 Men om n†gon som „r ren, och som icke „r ute p† resa „nd†
underl†ter att h†lla p†skh”gtid, s† skall han utrotas ur sin
sl„kt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offerg†va p†
best„md tid; den mannen b„r p† synd.
009:014 Och om n†gon fr„mling bor hos eder och vill h†lla HERRENS
p†skh”gtid, s† skall han h†lla den enligt den stadga och
f”reskrift som g„ller f”r p†skh”gtiden. En och samma stadga
skall g„lla f”r eder, lika v„l f”r fr„mlingen som f”r inf”dingen
i landet.

009:015 Och p† den dag d† tabernaklet sattes upp ”vert„ckte molnskyn
tabernaklet, vittnesb”rdets t„lt, och om aftonen, och sedan „nda
till morgonen, var det s†som s†ge man en eld ”ver tabernaklet.
009:016 S† var det best„ndigt: molnskyn ”vert„ckte det, och om natten
var det s†som s†ge man en eld.
009:017 Och s† ofta molnskyn h”jde sig fr†n t„ltet, br”to Israels barn
strax upp, och p† det st„lle d„r molnskyn stannade, d„r slogo
Israels barn l„ger.
009:018 Efter HERRENS befallning br”to Israels barn upp, och efter
HERRENS befallning slogo de l„ger. S† l„nge molnskyn vilade ”ver
tabernaklet, l†go de i l„ger.
009:019 Och om molnskyn en l„ngre tid f”rblev ”ver tabernaklet, s†
iakttogo Israels barn vad HERREN bj”d dem iakttaga och br”to
icke upp.
009:020 Stundom kunde det h„nda att molnskyn allenast n†gra f† dagar
stannade ”ver tabernaklet; d† l†go de efter HERRENS befallning i
l„ger och br”to sedan upp efter HERRENS befallning.
009:021 Stundom kunde det ock h„nda att molnskyn stannade allenast fr†n
aftonen till morgonen; n„r d† molnskyn om morgonen h”jde sig,
br”to de upp; eller om s† var, att molnskyn stannade en dag och
en natt och sedan h”jde sig, s† br”to de upp d†.
009:022 Eller om den stannade tv† dagar, eller en m†nad, eller vilken
tid som helst, s† att molnskyn l„nge f”rblev vilande ”ver
tabernaklet, s† l†go Israels barn stilla i l„ger och br”to icke
upp; men n„r den sedan h”jde sig, br”to de upp.
009:023 Efter HERRENS befallning slogo de l„ger, och efter HERRENS
befallning br”to de upp. Vad HERREN bj”d dem iakttaga, det
iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.

010:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
010:002 ˝G”r dig tv† trumpeter av silver; i drivet arbete skall du g”ra
dem. Dessa skall du bruka, n„r menigheten skall sammankallas,
och n„r l„gren skola bryta upp.

010:003 N„r man st”ter i dem b†da, skall hela menigheten f”rsamla sig
till dig, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet.
010:004 Men n„r man st”ter allenast i den ena, skola h”vdingarna,
huvudm„nnen f”r Israels „tter, f”rsamla sig till dig.
010:005 Och n„r I bl†sen en larmsignal, skola de l„ger bryta upp, som
ligga ”sterut.
010:006 Men n„r I bl†sen larmsignal f”r andra g†ngen, skola de l„ger
bryta upp, som ligga s”derut. N„r l„gren skola bryta upp, skall
man bl†sa larmsignal,
010:007 men n„r f”rsamlingen skall sammankallas, skolen I icke bl†sa
larmsignal, utan st”ta i trumpeterna.
010:008 Och Arons s”ner, pr„sterna, „ro de som skola bl†sa i
trumpeterna. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n
sl„kte till sl„kte.
010:009 Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot n†gon eder ov„n
som angriper eder, s† skolen I bl†sa larmsignal med trumpeterna;
h„rigenom skolen I d† bringas i †minnelse inf”r HERRENS, eder
Guds, ansikte, och I skolen s† bliva fr„lsta ifr†n edra fiender.
010:010 Och n„r I haven en gl„djedag och haven edra h”gtider och
nym†nader, skolen I st”ta i trumpeterna, d† I offren edra
br„nnoffer och tackoffer; s† skola de bringa eder i †minnelse
inf”r eder Guds ansikte. Jag „r HERREN, eder Gud.˝
010:011 I andra †ret, i andra m†naden, p† tjugonde dagen i m†naden h”jde
sig molnskyn fr†n vittnesb”rdets tabernakel.
010:012 D† br”to Israels barn upp fr†n Sinais ”ken och t†gade fr†n
l„gerplats till l„gerplats; och molnskyn stannade i ”knen Paran.
010:013 Och n„r de nu f”rsta g†ngen br”to upp, efter HERRENS befallning
genom Mose,
010:014 var Juda barns l„ger under sitt baner det f”rsta som br”t upp,
h„ravdelning efter h„ravdelning; och anf”rare f”r denna h„r var
Naheson, Amminadabs son.
010:015 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Isaskars barns stam
var Netanel, Suars son.
010:016 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Sebulons barns stam
var Eliab, Helons son.
010:017 D„refter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, br”to Gersons
barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.
010:018 D„refter br”t Rubens l„ger upp under sitt baner, h„ravdelning
efter h„ravdelning; och anf”rare f”r denna h„r var Elisur,
Sedeurs son.
010:019 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Simeons barns stam var
Selumiel, Surisaddais son.
010:020 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Gads barns stam var
Eljasaf, Deguels son.
010:021 D„refter br”to kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de
andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.
010:022 D„refter br”t Efraims barns l„ger upp under sitt baner,
h„ravdelning efter h„ravdelning; och anf”rare f”r denna h„r var
Elisama, Ammihuds son.
010:023 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Manasse barns stam var
Gamliel, Pedasurs son.
010:024 Och anf”rare for den h„r som utgjordes av Benjamins barns stam
var Abidan, Gideonis son.
010:025 D„refter br”t Dans barns l„ger upp under sitt baner, s†som
eftertrupp i hela l„gert†get, h„ravdelning efter h„ravdelning;
och anf”rare f”r denna h„r var Ahieser, Ammisaddais son.
010:026 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Asers barns stam var
Pagiel, Okrans son.
010:027 Och anf”rare f”r den h„r som utgjordes av Naftali barns stam var
Ahira, Enans son.
010:028 I denna ordning br”to Israels barn upp, h„ravdelning efter
h„ravdelning. Och de br”to nu upp.

010:029 Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel,
Moses sv„rfader: ˝Vi bryta nu upp och t†ga till det land om
vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' F”lj du med
oss, s† vilja vi g”ra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad
gott „r.
010:030 Men han svarade honom: ˝Jag vill icke f”lja med, utan jag vill
g† hem till mitt land och till min sl„kt.˝
010:031 D† sade han: ˝Ack nej, ”vergiv oss icke. Du vet ju b„st var vi
kunna l„gra oss i ”knen; bliv du d„rf”r nu v†rt ”ga.
010:032 Om du f”ljer med oss, skola vi l†ta ocks† dig f† gott av det
goda som HERREN g”r mot oss.

010:033 S† br”to de upp och t†gade fr†n HERRENS berg tre dagsresor. Och
HERRENS f”rbundsark gick framf”r dem tre dagsresor, f”r att utse
viloplats †t dem.
010:034 Och HERRENS molnsky sv„vade ”ver dem om dagen, n„r de br”to upp
fr†n sitt l„gerst„lle.
010:035 Och s† ofta arken br”t upp, sade Mose:
˝St† upp, HERRE;
m† dina fiender varda f”rskingrade,
och m† de som hata dig fly f”r ditt ansikte.˝
010:036 Och n„r den sattes ned, sade han:
˝Kom tillbaka, HERRE,
till Israels „tters m†ngtusenden.˝
011:001 Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty n„r HERREN
h”rde det, uppt„ndes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna
ibland dem och f”rt„rde de som voro ytterst i l„gret.
011:002 D† ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och s†
stannade elden av.
011:003 Och detta st„lle fick namnet Tabeera, d„rf”r att HERRENS eld
hade brunnit ibland dem.

011:004 Och den blandade folkhop som †tf”ljde dem greps av lystnad;
Israels barn sj„lva begynte d† ock †ter att gr†ta och sade: ˝Ack
om vi hade k”tt att „ta!
011:005 Vi komma ih†g fisken som vi †t i Egypten f”r intet, s† ock
gurkorna, melonerna, purjol”ken, r”dl”ken och vitl”ken.
011:006 Men nu f”rsm„kta v†ra sj„lar, ty h„r finnes alls intet; vi f†
intet annat se „n manna.

011:007 Men mannat liknade korianderfr” och hade samma utseende som
bdelliumharts.
011:008 Folket gick omkring och samlade s†dant, och malde det d„refter
p† handkvarn eller st”tte s”nder det i mortel, och kokte det
sedan i gryta och bakade kakor d„rav; och det smakade s†som fint
bakverk med olja.
011:009 N„r daggen om natten f”ll ”ver l„gret, f”ll ock mannat d„r.

011:010 Och Mose h”rde huru folket i sina s„rskilda sl„kter gr„t, var
och en vid ing†ngen till sitt t„lt; och HERRENS vrede uppt„ndes
storligen, och Mose sj„lv blev misslynt.
011:011 Och Mose sade till HERREN: ˝Varf”r har du gjort s† illa mot din
tj„nare, och varf”r har jag s† litet funnit n†d f”r dina ”gon,
att du har lagt p† mig b”rdan av hela detta folk?
011:012 Žr d† jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du
s„ger till mig att jag skall b„ra det i min famn, s†som
spenabarnet b„res av sin v†rdare, in i det land som du med ed
har lovat †t deras f„der?
011:013 Varifr†n skall jag f† k”tt att giva †t hela detta folk? De gr†ta
ju och v„nda sig mot mig och s„ga: 'Giv oss k”tt, s† att vi f†
„ta.'
011:014 Jag f”rm†r icke ensam b„ra hela detta folk, ty det bliver mig
f”r tungt.
011:015 Vill du s† handla mot mig, s† dr„p mig hellre med ens, om jag
har funnit n†d f”r dina ”gon, och l†t mig slippa detta el„nde.˝

011:016 D† sade HERREN till Mose: ˝Samla ihop †t mig sjuttio m„n av de
„ldste i Israel, dem som du vet h”ra till de „ldste i folket och
till dess tillsyningsm„n; och f”r dessa fram till
uppenbarelset„ltet och l†t dem st„lla sig d„r hos dig.
011:017 D„r vill jag d† stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av
den ande som „r ”ver dig och l†ta komma ”ver dem; sedan skola de
bist† dig med att b„ra p† b”rdan av folket, s† att du slipper
b„ra den ensam.
011:018 Och till folket skall du s„ga: Helgen eder till i morgon, s†
skolen I f† k”tt att „ta, eftersom I haven gr†tit inf”r HERREN
och sagt: 'Ack om vi hade k”tt att „ta! I Egypten var oss gott
att vara!' S† skall nu HERREN giva eder k”tt att „ta.
011:019 Icke allenast en dag eller tv† dagar skolen I f† „ta det, icke
allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar,
011:020 utan en hel m†nads tid, till dess att det g†r ut genom n„san p†
eder och bliver eder v„mjeligt; detta d„rf”r att I haven
f”rkastat HERREN, som „r mitt ibland eder, och haven gr†tit
inf”r hans ansikte och sagt: 'Varf”r drogo vi d† ut ur
Egypten?'˝
011:021 Mose sade: ˝Av sex hundra tusen man till fots utg”res det folk
som jag har omkring mig, och dock s„ger du: 'K”tt vill jag giva
dem, s† att de hava att „ta en m†nads tid!'
011:022 Finnas d† f†r och f„kreatur att slakta †t dem i s†dan m„ngd att
det r„cker till f”r dem? Eller skall man samla ihop alla havets
fiskar †t dem, s† att det r„cker till f”r dem?˝
011:023 HERREN svarade Mose: ˝Žr d† HERRENS arm f”r kort? Du skall nu f†
se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.˝

011:024 Och Mose gick ut och f”rkunnade f”r folket vad HERREN hade sagt.
Sedan samlade han ihop sjuttio m„n av de „ldste i folket och l„t
dem st„lla sig runt omkring t„ltet.
011:025 D† steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av
den ande som var ”ver honom och l„t komma ”ver de sjuttio
„ldste. D† nu anden f”ll p† dem, begynte de profetera, vilket
de sedan icke mer gjorde.
011:026 Och tv† m„n hade stannat kvar i l„gret; den ene hette Eldad och
den andre Medad. Ocks† p† dem f”ll anden, ty de voro bland de
uppskrivna, men hade likv„l icke g†tt ut till t„ltet; och de
profeterade i l„gret.
011:027 D† skyndade en ung man bort och ber„ttade detta f”r Mose och
sade: ˝Eldad och Medad profetera i l„gret.˝
011:028 Josua, Nuns son, som hade varit Moses tj„nare allt ifr†n sin
ungdom, tog d† till orda och sade: ˝Mose, min herre, f”rbjud dem
det.˝
011:029 Men Mose sade till honom: ˝Skall du s† nit„lska f”r mig? Ack att
fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, d„rigenom att HERREN
l„te sin Ande komma ”ver dem!˝
011:030 Sedan gick Mose tillbaka till l„gret med de „ldste i Israel.

011:031 Och en stormvind for ut ifr†n HERREN, och den f”rde med sig
vaktlar fr†n havet och drev dem ”ver l„gret, en dagsresa vitt p†
vardera sidan, runt omkring l„gret, och vid pass tv† alnar h”gt
”ver marken.
011:032 D† stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten
och hela den f”ljande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta
n†gon samlade var tio homer. Och de bredde ut dem runt omkring
l„gret.
011:033 Men under det att de „nnu hade k”ttet mellan t„nderna, innan det
var f”rt„rt, uppt„ndes HERRENS vrede mot folket, och HERREN
anst„llde ett mycket stort nederlag bland folket.
011:034 Och detta st„lle fick namnet Kibrot-Hattaava, ty d„r begrov man
dem av folket, som hade gripits av lystnad.

011:035 Fr†n Kibrot-Hattaava br”t folket upp och t†gade till Haserot;
och i Haserot stannade de.

012:001 Och Mirjam j„mte Aron talade illa om Mose f”r den etiopiska
kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade n„mligen
tagit en etiopisk kvinna till hustru.
012:002 Och de sade: ˝Žr d† Mose den ende som HERREN talar med? Talar
han icke ocks† med oss?˝ Och HERREN h”rde detta.
012:003 Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer „n n†gon annan
m„nniska p† jorden.
012:004 Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: ˝G†n ut, I
tre, till uppenbarelset„ltet.˝ Och de gingo ditut, alla tre.
012:005 D† steg HERREN ned i en molnstod och blev st†ende vid ing†ngen
till t„ltet; och han kallade p† Aron och Mirjam, och de gingo
b†da ditut.
012:006 Och han sade: ˝H”ren nu mina ord. Eljest om n†gon „r en profet
bland eder, giver jag, HERREN, mig till k„nna f”r honom i syner
och talar med honom i dr”mmar.
012:007 Men s† g”r jag icke med min tj„nare Mose; i hela mitt hus „r han
betrodd.
012:008 Muntligen talar jag med honom, ”ppet och icke i f”rt„ckta ord,
och han f†r sk†da HERRENS gestalt. Varf”r haven I d† icke haft
f”rsyn f”r att tala illa om min tj„nare Mose?˝
012:009 Och HERRENS vrede uppt„ndes mot dem, och han ”vergav dem.
012:010 N„r s† molnskyn drog sig tillbaka fr†n t„ltet, se, d† var Mirjam
vit s†som sn” av spet„lska; n„r Aron v„nde sig till Mirjam, fick
han se att hon var spet„lsk.
012:011 D† sade Aron till Mose: ˝Ack, min herre, l„gg icke p† oss b”rdan
av en synd som vi i v†r d†rskap hava beg†tt.
012:012 L†t henne icke bliva lik ett d”df”tt foster, vars kropp „r till
h„lften f”rst”rd, n„r det kommer ut ur sin moders liv.˝
012:013 D† ropade Mose till HERREN och sade: ˝O Gud, g”r henne †ter
frisk.˝
012:014 HERREN svarade Mose: ˝Om hennes fader hade spottat henne i
ansiktet, skulle hon ju hava f†tt sitta med skam i sju dagar. M†
hon allts† nu h†llas innest„ngd i sju dagar utanf”r l„gret;
sedan f†r hon komma tillbaka dit igen.˝
012:015 S† h”lls d† Mirjam innest„ngd i sju dagar utanf”r l„gret, och
folket br”t icke upp, f”rr„n Mirjam hade kommit tillbaka.

013:001 D„refter br”t folket upp fr†n Haserot och l„grade sig i ”knen
Paran.
013:002 Och HERREN talade till Mose och sade:
013:003 ˝S„nd †stad n†gra m„n f”r att bespeja Kanaans land, som jag vill
giva †t Israels barn. En man ur var f„dernestam skolen I s„nda,
men allenast s†dana som „ro h”vdingar bland dem.˝
013:004 Och Mose s„nde fr†n ”knen Paran †stad s†dana m„n, efter HERRENS
befallning; allasammans h”rde de till huvudm„nnen bland Israels
barn.
013:005 Och dessa voro namnen p† dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs
son;
013:006 av Simeons stam: Safat, Horis son;
013:007 av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;
013:008 av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son;
013:009 av Efraims stam: Hosea, Nuns son;
013:010 av Benjamins stam: Palti, Rafus son;
013:011 av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;
013:012 av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;
013:013 av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;
013:014 av Asers stam: Setur, Mikaels son;
013:015 av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son;
013:016 av Gads stam; Geuel, Makis son.
013:017 Dessa voro namnen p† de m„n som Mose s„nde †stad f”r att bespeja
landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.
013:018 Och Mose s„nde dessa †stad f”r att bespeja Kanaans land.

Och han sade till dem: ˝Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen
vidare upp till Bergsbygden.
013:019 Och sen efter, hurudant landet „r, och om folket som bor d„ri „r
starkt eller svagt, om det „r litet eller stort,
013:020 och hurudant landet „r, vari de bo, om det „r gott eller d†ligt,
och hurudana de platser „ro, d„r de bo, om de bo i l„ger eller i
bef„sta st„der,
013:021 och hurudant sj„lva landet „r, om det „r fett eller magert, om
tr„d finnas d„r eller icke. Varen vid gott mod, och tagen med
eder hit av landets frukt.˝ Det var n„mligen vid den tid d† de
f”rsta druvorna voro mogna

013:022 S† drogo de †stad och bespejade landet fr†n ”knen Sin „nda till
Rehob, d„r v„gen g†r till Hamat.
013:023 De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; d„r bodde
Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes
sju †r f”re Soan i Egypten.
013:024 Och de kommo till Druvdalen; d„r skuro de av en kvist med en
ensam druvklase p†, och denna bars sedan p† en st†ng av tv†
man. D„rtill togo de granat„pplen och fikon.
013:025 Detta st„lle blev kallat Druvdalen f”r den druvklases skull som
Israels barn d„r skuro av.
013:026 Och efter fyrtio dagar v„nde de tillbaka, sedan de hade bespejat
landet.
013:027 De gingo †stad och kommo till Mose och Aron och Israels barns
hela menighet i ”knen Paran, i Kades, och avg†vo sin ber„ttelse
inf”r dem och hela menigheten och visade dem landets frukt.
013:028 De f”rt„ljde f”r honom och sade: ˝Vi kommo till det land dit du
s„nde oss. Och det flyter i sanning av mj”lk och honung, och h„r
„r dess frukt.
013:029 Men folket som bor i landet „r starkt, och st„derna „ro
v„lbef„sta och mycket stora; ja, vi s†go d„r ocks† avkomlingar
av Anak.
013:030 Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebus‚erna och amor‚erna
bo i Bergsbygden, och kanan‚erna bo vid havet och utmed Jordan.˝

013:031 Men Kaleb s”kte stilla folket, s† att de icke skulle knota emot
Mose; han sade: ˝L†t oss „nd† draga ditupp och intaga det, ty
f”rvisso skola vi bliva det ”verm„ktiga.˝
013:032 Men de m„n som hade varit d„ruppe med honom sade: ˝Vi kunna icke
draga upp mot detta folk, ty de „ro oss f”r starka.˝
013:033 Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade
bespejat; de sade: ˝Det land som vi hava genomvandrat och
bespejat „r ett land som f”rt„r sina inbyggare, och alla
m„nniskor, som vi d„r s†go, voro resligt folk.
013:034 Vi s†go d„r ock j„ttarna, Anaks barn, av j„ttestammen; vi tyckte
d† att vi sj„lva voro s†som gr„shoppor, och sammalunda tyckte de
om oss.

014:001 D† begynte hela menigheten ropa och skria, och folket gr„t den
natten.
014:002 Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela
menigheten sade till dem: ˝O att vi hade f†tt d” i Egyptens
land, eller att vi hade f†tt d” h„r i ”knen!
014:003 Varf”r vill d† HERREN f”ra oss in i detta andra land, d„r vi
m†ste falla f”r sv„rd, och d„r v†ra hustrur och barn skola bliva
fiendens byte? Det vore f”rvisso b„ttre f”r oss att v„nda
tillbaka till Egypten.˝
014:004 Och de sade till varandra: ˝L†t oss v„lja en anf”rare och v„nda
tillbaka till Egypten.˝
014:005 D† f”llo Mose och Aron ned p† sina ansikten inf”r Israels barns
hela f”rsamlade menighet.
014:006 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland
dem som hade bespejat landet, revo s”nder sina kl„der
014:007 och sade till Israels barns hela menighet: ˝Det land som vi hava
genomvandrat och bespejat „r ett ”verm†ttan gott land.
014:008 Om HERREN har behag till oss, s† skall han f”ra oss in i det
landet och giva det †t oss -- ett land som flyter av mj”lk och
honung.
014:009 Allenast m†n I icke s„tta eder upp mot HERREN; och f”r folket i
landet m†n I icke frukta, ty de skola bliva s†som en munsbit f”r
oss. Deras besk„rm har vikit ifr†n dem, men med oss „r HERREN;
frukten icke f”r dem.˝

014:010 Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. D† visade
sig HERRENS h„rlighet i uppenbarelset„ltet f”r alla Israels
barn.
014:011 Och HERREN sade till Mose: ˝Huru l„nge skall detta folk f”rakta
mig, och huru l„nge skola de framh„rda i att icke vilja tro p†
mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?
014:012 Jag skall sl† dem med pest och f”rg”ra dem, men dig vill jag
g”ra till ett folk, st”rre och m„ktigare „n detta.˝
014:013 Mose sade till HERREN: ˝Egyptierna hava ju f”rnummit att du med
din kraft har f”rt detta folk ut ifr†n dem hitupp,
014:014 och de hava omtalat det f”r inbyggarna h„r i landet, s† att de
hava f†tt h”ra att du „r HERREN mitt ibland detta folk, att du,
HERRE, visar dig f”r dem ansikte mot ansikte, att din molnsky
st†r ”ver dem, och att du g†r framf”r dem i en molnstod om dagen
och i en eldstod om natten.
014:015 Om du nu d”dade detta folk, alla tillsammans, d† skulle
hedningarna, som finge h”ra detta ber„ttas om dig, s„ga s†:
014:016 'D„rf”r att HERREN icke f”rm†dde f”ra detta folk in i det land
som han med ed hade lovat †t dem, d„rf”r har han slaktat dem i
”knen.'
014:017 Nej, m† nu Herrens kraft bevisa sig stor, s†som du har talat och
sagt:
014:018 'HERREN „r l†ngmodig och stor i mildhet, han f”rl†ter
missg„rning och ”vertr„delse, fast„n han icke l†ter n†gon bliva
ostraffad, utan hems”ker f„dernas missg„rning p† barn och
efterkommande i tredje och fj„rde led.'
014:019 S† tillgiv nu detta folk dess missg„rning, enligt din stora n†d,
s†som du har l†tit din f”rl†telse f”lja detta folk allt ifr†n
Egypten och „nda hit.˝
014:020 D† sade HERREN: ˝Jag vill tillgiva dem efter din b”n.
014:021 Men s† sant jag lever, och s† sant hela jorden skall bliva full
av HERRENS h„rlighet:
014:022 av alla de m„n som hava sett min h„rlighet och de tecken jag har
gjort i Egypten och i ”knen, och som dock nu tio g†nger hava
frestat mig och icke velat h”ra min r”st,
014:023 av dem skall ingen f† se det land som jag med ed har lovat †t
deras f„der; ingen av dem som hava f”raktat mig skall f† se det.
014:024 Men eftersom i min tj„nare Kaleb „r en annan ande, s† att han i
allt har efterf”ljt mig, d„rf”r vill jag l†ta honom komma in i
det land d„r han nu har varit, och hans avkomlingar skola
besitta det.
014:025 Men d† nu amalekiterna och kanan‚erna bo i dalbygden, s† v„nden
eder i morgon †t annat h†ll bryten upp och tagen v„gen mot
”knen, †t R”da havet till.˝

014:026 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
014:027 ˝Huru l„nge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot
mig? Ty jag har h”rt huru Israels barn knorra mot mig.
014:028 S„g nu till dem: 'S† sant jag lever, s„ger HERREN, jag skall
g”ra med eder s†som I sj„lva haven sagt inf”r mig.
014:029 H„r i ”knen skola edra d”da kroppar bliva liggande; s† skall det
g† eder alla, s† m†nga I „ren som haren blivit inm”nstrade, alla
som „ro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, eftersom I haven knorrat
mot mig.
014:030 Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med
upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen f”rutom
Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
014:031 Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens
byte? dem skall jag l†ta komma ditin, och de skola l„ra k„nna
det land som I haven f”raktat.
014:032 I sj„lva d„remot -- edra d”da kroppar skola bliva liggande h„r i
”knen.
014:033 Och edra barn skola draga omkring s†som herdar i ”knen i fyrtio
†r, och skola b„ra p† b”rdan av eder trol”sa avf„llighet, till
dess att edra d”da kroppar hava f”rg†tts i ”knen.
014:034 S†som I under fyrtio dagar haven bespejat landet, s† skolen I
under fyrtio †r -- ett †r f”r var dag -- komma att b„ra p† edra
missg„rningar; I skolen d† f”rnimma vad det „r att jag tager min
hand ifr†n eder.'
014:035 Jag, HERREN, talar; jag skall f”rvisso g”ra s† med hela denna
onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; h„r i ”knen
skola de f”rg†s, h„r skola de d”.˝

014:036 Och de m„n som Mose hade s„nt †stad f”r att bespeja landet, och
som vid sin †terkomst hade f”rlett hela menigheten att knorra
mot honom, d„rigenom att de talade illa om landet,
014:037 dessa m„n som hade talat illa om landet tr„ffades nu av d”den
genom en hems”kelse, inf”r HERRENS ansikte.
014:038 Av de m„n som hade g†tt †stad f”r att bespeja landet blevo dock
Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.

014:039 Och Mose talade detta till alla Israels barn. D† blev folket
mycket sorgset.
014:040 Och de stodo upp bittida f”ljande morgon f”r att draga †stad upp
mot den ”vre bergsbygden; och de sade: ˝Se, h„r „ro vi; vi vilja
nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava
syndat.˝
014:041 Men Mose sade: ˝Varf”r viljen I s† ”vertr„da HERRENS befallning?
Det kan ju icke lyckas v„l.
014:042 HERREN „r icke med bland eder; dragen d„rf”r icke ditupp, p† det
att I icke m†n bliva slagna av edra fiender.
014:043 Ty amalekiterna och kanan‚erna skola d„r m”ta eder, och I skolen
falla f”r sv„rd; I haven ju v„nt eder bort ifr†n HERREN, och
HERREN skall d„rf”r icke vara med eder.˝
014:044 Likv„l drogo de i sitt ”vermod upp mot den ”vre bergsbygden; men
HERRENS f”rbundsark och Mose l„mnade icke l„gret.
014:045 D† kommo amalekiterna och kanan‚erna, som bodde d„r i
bergsbygden, ned och slogo dem och f”rskingrade dem och drevo
dem „nda till Horma.

015:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
015:002 Tala till Israels barn och s„g till dem: Om I, n„r I kommen in i
det land som jag vill giva eder, och d„r I skolen bo,
015:003 viljen offra ett eldsoffer †t HERREN, ett br„nnoffer eller ett
slaktoffer -- vare sig det g„ller att fullg”ra ett l”fte, eller
det g„ller ett frivilligt offer, eller det g„ller edra
h”gtidsoffer -- f”r att bereda HERREN en v„lbehaglig lukt, genom
f„kreatur eller sm†boskap,
015:004 s† skall den som vill offra †t HERREN ett s†dant offer b„ra fram
s†som spisoffer en tiondedels efa fint mj”l, begjutet med en
fj„rdedels hin olja;
015:005 och s†som drickoffer skall du offra en fj„rdedels hin vin till
vart lamm, vare sig det „r ett br„nnoffer som offras, eller det
„r ett slaktoffer.
015:006 Men till en v„dur skall du s†som spisoffer offra tv† tiondedels
efa fint mj”l, begjutet med en tredjedels hin olja,
015:007 och s†som drickoffer skall du b„ra fram en tredjedels hin vin,
till er v„lbehaglig lukt f”r HERREN.
015:008 Och n„r du offrar en ungtjur till br„nnoffer eller till
slaktoffer, vare sig det g„ller att fullg”ra ett l”fte eller det
g„ller tackoffer †t HERREN.
015:009 S† skall, j„mte ungtjuren, s†som spisoffer framb„ras tre
tiondedels efa fint mj”l, begjutet med en halv in olja,
015:010 och s†som drickoffer skall du b„ra fram en halv hin vin: ett
eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN.

015:011 Vad h„r „r sagt skall offras till var tjur, var v„dur, vart djur
av sm†boskapen, vare sig f†r eller get.
015:012 Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och
ett vad h„r „r sagt, efter deras antal.
015:013 Var inf”ding skall offra detta, s†som h„r „r sagt, n„r han vill
offra ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN.
015:014 Och n„r en fr„mling som vistas hos eder, eller som i kommande
sl„kten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en
v„lbehaglig lukt f”r HERREN, s† skall han offra p† samma s„tt
som I offren.
015:015 Inom f”rsamlingen skall en och samma stadga g„lla f”r eder och
f”r fr„mlingen som bor ibland eder. Detta skall vara en
ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte: I sj„lva och
fr„mlingen skolen f”rfara p† samma s„tt inf”r HERRENS ansikte.
015:016 Samma lag och samma r„tt skall g„lla f”r eder och f”r fr„mlingen
som bor hos eder.

015:017 Och HERREN talade till Mose och sade:
015:018 Tala till Israels barn och s„g till dem: N„r I kommen in i det
land dit jag vill f”ra eder,
015:019 skolen I, d† I „ten av landets br”d, giva †t HERREN en offerg„rd
d„rav.
015:020 S†som f”rstling av edert mj”l skolen I giva en kaka till
offerg„rd; I skolen giva den, likasom I given en offerg„rd fr†n
eder loge.
015:021 Av f”rstlingen av edert mj”l skolen I giva †t HERREN en
offerg„rd, sl„kte efter sl„kte.

015:022 Och om I beg†n synd oupps†tligen, i det att I underl†ten att
g”ra efter n†got av dessa bud som HERREN har kungjort f”r Mose,
015:023 efter n†got av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, fr†n
den dag d† HERREN gav sina bud och allt framgent, sl„kte efter
sl„kte,
015:024 s† skall, om synden har blivit beg†ngen oupps†tligen, utan att
menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur s†som
br„nnoffer, till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN, med det
spisoffer och det drickoffer som p† f”reskrivet s„tt skall
offras d„rtill, och tillika en bock s†som syndoffer.
015:025 Och pr„sten skall bringa f”rsoning f”r Israels barns hela
menighet, och s† bliver dem f”rl†tet; ty det var en oupps†tlig
synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer †t
HERREN, och sitt syndoffer inf”r HERRENS ansikte f”r sin
oupps†tliga synd.
015:026 Ja, s† bliver dem f”rl†tet, Israels barns hela menighet och
fr„mlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i
den oupps†tliga synden.

015:027 Och om n†gon enskild syndar oupps†tligen, skall han s†som
syndoffer f”ra fram en †rsgammal get.
015:028 Och pr„sten skall bringa f”rsoning f”r denne som har f”rsyndat
sig genom oupps†tlig synd, inf”r HERRENS ansikte; p† det att
honom m† bliva f”rl†tet, n„r f”rsoning bringas f”r honom.
015:029 F”r inf”dingen bland Israels barn och f”r fr„mlingen som bor
ibland dem, f”r eder alla skall g„lla en och samma lag, n„r
n†gon beg†r synd oupps†tligen.
015:030 Men den som beg†r n†got med upplyft hand, evad han „r inf”ding
eller fr„mling, han h†nar HERREN, och han skall utrotas ur sitt
folk.
015:031 Ty HERRENS ord har han f”raktat, och mot hans bud har han
brutit; utan f”rskoning skall han utrotas; missg„rning vilar p†
honom.

015:032 Medan nu Israels barn voro i ”knen, ertappades en man med att
samla ihop ved p† sabbatsdagen.
015:033 Och de som ertappade honom med att samla ihop ved f”rde honom
fram inf”r Mose och Aron och hela menigheten.
015:034 Och d† det icke var best„mt vad som borde g”ras med honom, satte
de honom i f”rvar.
015:035 Och HERREN sade till Mose: ˝Mannen skall straffas med d”den;
hela menigheten skall stena honom utanf”r l„gret.˝
015:036 D† f”rde hela menigheten ut honom utanf”r l„gret och stenade
honom till d”ds, s†som HERREN hade bjudit Mose.

015:037 Och HERREN talade till Mose och sade:
015:038 Tala till Israels barn och s„g till dem att de och deras
efterkommande skola g”ra sig tofsar i h”rnen p† sina kl„der och
s„tta ett m”rkbl†tt sn”re p† var h”rntofs.
015:039 Och detta skolen I hava till tofsprydnad, f”r att I, n„r I sen
d„rp†, m†n t„nka p† alla HERRENS bud och g”ra efter dem, och
icke sv„va omkring efter edra hj„rtans och ”gons lustar, som I
nu l”pen efter i trol”s avf„llighet.
015:040 Ty jag vill att I skolen t„nka p† och g”ra efter alla mina bud
och vara helgade †t eder Gud.
015:041 Jag „r HERREN, eder Gud, som har f”rt eder ut ur Egyptens land,
f”r att jag skall vara eder Gud Jag „r HERREN, eder Gud.

016:001 Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt
Datan och Abiram, Eliabs s”ner, och On, Pelets son, av Rubens
s”ner, dessa togo till sig folk
016:002 och gjorde uppror emot Mose; och dem f”ljde tv† hundra femtio
m„n av Israels barn, h”vdingar i menigheten, ombud i
folkf”rsamlingen, ansedda m„n.
016:003 Och de f”rsamlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: ˝Nu
m† det vara nog. Hela menigheten „r ju helig, alla „ro det, och
HERREN „r mitt ibland dem; varf”r upph„ven I eder d† ”ver
HERRENS f”rsamling?˝
016:004 N„r Mose h”rde detta, f”ll han ned p† sitt ansikte.
016:005 Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: ˝I morgon
skall HERREN g”ra kunnigt vem som h”r honom till, och vem som „r
den helige †t vilken han giver tilltr„de till sig. Och den han
utv„ljer, honom skall han giva tilltr„de till sig.
016:006 G”ren nu p† detta s„tt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din
hop,
016:007 och l„ggen eld i dem och str”n r”kelse p† dem inf”r HERRENS
ansikte i morgon; den man som HERREN d† utv„ljer, han „r den
helige. Ja, nu m† det vara nog, I Levi s”ner.˝

016:008 Ytterligare sade Mose till Kora: H”ren nu, I Levi s”ner.
016:009 Žr det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder fr†n
Israels menighet och givit eder tilltr„de till sig, s† att I f†n
f”rr„tta tj„nsten i HERRENS tabernakel och st† inf”r menigheten
och betj„na den?
016:010 Źt dig, och †t alla dina br”der, Levi s”ner, j„mte dig, har han
givit tilltr„de till sig; och nu st†n I ocks† efter pr„stad”met!
016:011 D„rf”r, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven
rotat eder samman mot HERREN -- ty vad „r Aron, att I knorren
mot honom?˝

016:012 Och Mose s„nde och l„t kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs
s”ner. Men de sade: ˝vi komma icke.
016:013 Žr det icke nog att du har f”rt oss hitupp ur ett land som fl”t
av mj”lk och honung, f”r att l†ta oss d” I ”knen? Vill du nu ock
upph„va dig till herre ”ver oss?
016:014 Ingalunda har du f”rt oss in i ett land som flyter av mj”lk och
honung, eller givit oss †krar och ving†rdar till arvedel. Eller
tror du att du kan sticka ut ”gonen p† dessa m„nniskor? Nej, vi
komma icke.˝
016:015 D† blev Mose mycket vred och sade till HERREN: ˝Se icke till
deras offerg†va. Icke s† mycket som en enda †sna har jag tagit
av dem, och ingen av dem har jag gjort n†got ont.˝

016:016 Och Mose sade till Kora: ˝Du och hela din hop m†n inst„lla eder
inf”r HERRENS ansikte i morgon, du sj„lv och de, s† ock Aron.
016:017 Och var och en av eder m† taga sitt fyrfat och l„gga r”kelse
d„rp†, och sedan b„ra sitt fyrfat fram inf”r HERRENS ansikte,
tv† hundra femtio fyrfat; du sj„lv och Aron m†n ock taga var
sitt fyrfat.˝
016:018 Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld d„rp† och
str”dde r”kelse d„rp†, och st„llde sig vid ing†ngen till
uppenbarelset„ltet; och Mose och Aron likas†.
016:019 Och Kora f”rsamlade mot dem hela menigheten vid ing†ngen till
uppenbarelset„ltet. D† visade sig HERRENS h„rlighet f”r hela
menigheten.
016:020 och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
016:021 ˝Skiljen eder fr†n denna menighet, s† skall jag i ett ”gonblick
f”rg”ra dem.˝
016:022 D† f”llo de ned p† sina ansikten och sade: ˝O Gud, du Gud som
r†der ”ver allt k”tts anda, skall du f”rt”rnas p† hela
menigheten, d„rf”r att en enda man syndar?˝
016:023 D† talade HERREN till Mose och sade:
016:024 ˝Tala till menigheten och s„g: Dragen eder bort ifr†n platsen
runt omkring Koras, Datans och Abirams l„gerst„lle.˝

016:025 Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de „ldste
i Israel f”ljde honom.
016:026 Och han talade till menigheten och sade: ˝Viken bort ifr†n dessa
ogudaktiga m„nniskors t„lt, och kommen icke vid n†got som
tillh”r dem, p† det att I icke m†n f”rg†s genom alla deras
synder.˝
016:027 D† drogo de sig bort ifr†n platsen runt omkring Koras, Datans
och Abirams l„gerst„lle; men Datan och Abiram hade g†tt ut och
st„llt sig vid ing†ngen till sina t„lt med sina hustrur och
barn, b†de stora och sm†.
016:028 Och Mose sade: ˝D„rav skolen I f”rnimma att det „r HERREN som
har s„nt mig f”r att g”ra alla dessa g„rningar, och att jag icke
har handlat efter eget tycke:
016:029 om dessa d” p† samma s„tt som andra m„nniskor d”, eller drabbas
av hems”kelse p† samma s„tt som andra m„nniskor, s† har HERREN
icke s„nt mig;
016:030 men om HERREN h„r l†ter n†got alldeles nytt ske, i det att
marken ”ppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, s†
att de levande fara ned i d”dsriket, d† skolen I d„rav veta att
dessa m„nniskor hava f”raktat HERREN.˝
016:031 Och just som han hade slutat att tala allt detta, r„mnade marken
under dem,
016:032 och jorden ”ppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och
allt Koras folk och alla deras „godelar;
016:033 och de foro levande ned i d”dsriket, de med allt vad de hade,
och jorden ”vert„ckte dem, och s† utrotades de ur f”rsamlingen.
016:034 Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras
rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden.
016:035 Men eld gick ut fr†n HERREN och f”rt„rde de tv† hundra femtio
m„nnen som hade burit fram r”kelse.

016:036 Och HERREN talade till Mose och sade:
016:037 ˝S„g till Eleasar, pr„sten Arons son, att han skall taga
fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem l†ngt bort,
016:038 ty de hava blivit heliga. Och dessa fyrfat -- de m„ns som genom
sin synd f”rverkade sina liv -- dem skall man hamra ut till
pl†tar f”r att d„rmed ”verdraga altaret; ty de hava varit
framburna inf”r HERRENS ansikte och hava d„rigenom blivit
heliga. Och de skola s† vara ett tecken f”r Israels barn.˝
016:039 D† tog pr„sten Eleasar kopparfyrfaten som de uppbr„nda m„nnen
hade burit fram, och man hamrade ut dem f”r att d„rmed ”verdraga
altaret,
016:040 till en p†minnelse f”r Israels barn att ingen fr„mmande, ingen
som icke vore av Arons s„d, m†tte tr„da fram f”r att ant„nda
r”kelse inf”r HERRENS ansikte, p† det att det icke skulle g†
honom s†som det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad
HERREN hade sagt honom genom Mose.

016:041 Men dagen d„refter knorrade Israels barns hela menighet emot
Mose och Aron och sade: ˝Det „r I som haven d”dat HERRENS folk.˝
016:042 D† nu menigheten f”rsamlade sig emot Mose och Aron, v„nde dessa
sig mot uppenbarelset„ltet och fingo d† se molnskyn ”vert„cka
det; och HERRENS h„rlighet visade sig.
016:043 D† gingo Mose och Aron fram inf”r uppenbarelset„ltet.
016:044 Och HERREN talade till Mose och sade:
016:045 ˝G†n bort ifr†n denna menighet, s† skall jag i ett ”gonblick
f”rg”ra dem.˝ D† f”llo de ned p† sina ansikten.
016:046 Och Mose sade till Aron: ˝Tag ditt fyrfat och l„gg eld fr†n
altaret d„rp† och str” r”kelse d„rp†, och b„r det s† med hast
bort till menigheten och bringa f”rsoning f”r dem; ty
f”rt”rnelse har g†tt ut fr†n HERRENS ansikte, och hems”kelsen
har begynt.˝
016:047 D† tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt
in i f”rsamlingen, och se, hems”kelsen hade redan begynt ibland
folket, men han lade r”kelsen p† och bragte f”rsoning f”r
folket.
016:048 N„r han s† stod mellan de d”da och de levande, upph”rde
hems”kelsen.
016:049 Men de som hade omkommit genom hems”kelsen utgjorde fjorton
tusen sju hundra, f”rutom dem som hade omkommit f”r Koras skull.
016:050 Sedan v„nde Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelset„ltets
ing†ng; och hems”kelsen hade upph”rt.

017:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
017:002 ˝Tala till Israels barn, och tag av dem, av alla som bland dem
„ro h”vdingar f”r stamfamiljer, en stav f”r var stamfamilj,
tillsammans tolv stavar. Vars och ens namn skall du skriva p†
hans stav.
017:003 Och Arons namn skall du skriva p† Levi stav; ty huvudmannen f”r
denna stams familjer skall hava sin s„rskilda stav.
017:004 Sedan skall du l„gga in dem i uppenbarelset„ltet framf”r
vittnesb”rdet, d„r jag uppenbarar mig f”r eder.
017:005 D† skall ske att den man som jag utv„ljer, hans stav skall
gr”nska. Och s† skall jag g”ra slut p† Israels barns knorrande,
s† att jag slipper h”ra huru de knorra mot eder.˝
017:006 Och Mose talade till Israels barn, och h”vdingarna f”r deras
stamfamiljer g†vo honom alla var och en sin stav, tillsammans
tolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar.
017:007 Och Mose lade stavarna inf”r HERRENS ansikte i vittnesb”rdets
t„lt.

017:008 N„r nu Mose dagen d„refter gick in i vittnesb”rdets t„lt, se, d†
gr”nskade Arons stav, som var d„r f”r Levi hus, den hade knoppar
och utslagna blommor och mogna mandlar.
017:009 Och Mose bar alla stavarna ut fr†n HERRENS ansikte till alla
Israels barn; och de s†go p† dem och togo var och en sin stav.
017:010 Och HERREN sade till Mose: ˝L„gg Arons stav tillbaka framf”r
vittnesb”rdet, f”r att den d„r m† f”rvaras s†som ett tecken f”r
de genstr„viga; s† skall du g”ra en „nde p† deras knorrande, s†
att jag slipper h”ra det, p† det att de icke m† d”.˝
017:011 Och Mose gjorde s†; s†som HERREN hade bjudit honom, s† gjorde
han.

017:012 Och Israels barn ropade till Mose: ˝Se, vi omkomma, vi f”rg†s,
vi f”rg†s allasammans!
017:013 Var och en som kommer d„rvid, som kommer vid HERRENS tabernakel,
han d”r. Skola vi d† verkligen alla omkomma?˝

018:001 Och HERREN sade till Aron: Du och dina s”ner, och din faders hus
j„mte dig, skolen b„ra den missg„rning som vidl†der helgedomen;
och du och dina s”ner j„mte dig skolen b„ra den missg„rning som
vidl†der edert pr„st„mbete.
018:002 Men ocks† dina fr„nder, Levi stam, din faders stam, skall du
l†ta f† tilltr„de dit j„mte dig, och de skola h†lla sig till dig
och betj„na dig, under det att du och dina s”ner j„mte dig g”ren
tj„nst inf”r vittnesb”rdets t„lt.
018:003 Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som
eljest „r att iakttaga vid hela t„ltet; men de m† icke komma vid
de heliga redskapen eller altaret, p† det att icke b†de de och I
m†n d”.
018:004 De skola h†lla sig till dig och iakttaga vad som „r att iakttaga
vid uppenbarelset„ltet, under all tj„nstg”ring vid t„ltet; men
ingen fr„mmande f†r komma eder n„ra.
018:005 Och I skolen iakttaga vad som „r att iakttaga vid helgedomen och
vid altaret, p† det att icke f”rt”rnelse †ter m† komma ”ver
Israels barn.
018:006 Se, jag har uttagit edra br”der, leviterna, bland Israels barn;
en g†va „ro de †t eder, givna †t HERREN, till att f”rr„tta
tj„nsten vid uppenbarelset„ltet.
018:007 Men du och dina s”ner j„mte dig skolen iakttaga vad som h”r till
edert pr„st„mbete, i allt vad som ang†r altaret och det som „r
innanf”r f”rl†ten, och skolen s† g”ra tj„nst. Jag giver eder
edert pr„st„mbete s†som en g†votj„nst; men om n†gon fr„mmande
kommer d„rvid, skall han d”das.

018:008 Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver †t dig vad som skall
f”rvaras av det som gives mig s†som g„rd. Av Israels barns alla
heliga g†vor giver jag detta till „mbetslott †t dig och dina
s”ner, s†som en ev„rdlig r„tt.
018:009 Detta skall tillh”ra dig av det! h”gheliga som icke l„mnas †t
elden: alla deras offerg†vor, s† ofta de framb„ra spisoffer
eller syndoffer, eller framb„ra skuldoffer till ers„ttning †t
mig, detta skall s†som h”gheligt tillh”ra dig och dina s”ner.
018:010 P† en h”ghelig plats skall du „ta detta; allt mank”n m† „ta det,
det skall vara dig heligt.
018:011 Och detta „r rad som skall tillh”ra dig s†som en g„rd av Israels
barns g†vor, s† ofta de framb„ra viftoffer; †t dig och †t dina
s”ner och d”ttrar j„mte dig giver jag det till en ev„rdlig r„tt;
var och en i ditt hus som „r ren m† „ta det:
018:012 allt det b„sta av olja och allt det b„sta av vin och av s„d,
f”rstlingen d„rav, som de giva †t HERREN, detta giver jag †t
dig.
018:013 F”rstlingsfrukterna av allt som v„xer i deras land, vilka de
b„ra fram †t HERREN, skola tillh”ra dig; var och en i ditt hus
som „r ren m† „ta d„rav.
018:014 Allt tillspillogivet i Israel skall tillh”ra dig.
018:015 Allt det som ”ppnar moderlivet, vad k”tt det vara m†, evad det
„r m„nniskor eller boskap som de f”ra fram till HERREN, det
skall tillh”ra dig; dock s†, att du tager l”sen f”r det som „r
f”rstf”tt bland m„nniskor, och likaledes tager l”sen f”r det som
„r f”rstf”tt bland orena djur.
018:016 Och vad ang†r dem som skola l”sas, skall du taga l”sen f”r dem,
n„r de „ro en m†nad gamla, och detta efter det v„rde du har
best„mt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, denna
r„knad till tjugu gera.
018:017 Men f”r det som „r f”rstf”tt bland f„kreatur eller f†r eller
getter m† du icke taga l”sen; det „r heligt. Deras blod skall
du st„nka p† altaret, och deras fett skall du f”rbr„nna s†som
ett eldsoffer, till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN.
018:018 Men deras k”tt skall tillh”ra dig; det skall tillh”ra dig
likasom viftoffersbringan och det h”gra l†rstycket.
018:019 Alla heliga g†vor som Israels barn giva †t HERREN s†som g„rd,
dem giver jag †t dig och †t dina s”ner och d”ttrar j„mte dig,
s†som en ev„rdlig r„tt. Ett ev„rdligt saltf”rbund inf”r
HERRENS ansikte skall detta vara f”r dig och f”r dina
avkomlingar j„mte dig.
018:020 och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava n†gon
arvedel, och du skall icke hava n†gon lott bland dem; jag skall
vara din lott och arvedel bland Israels barn.

018:021 Och se, †t Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel,
s†som l”n f”r den tj„nst de f”rr„tta, tj„nsten vid
uppenbarelset„ltet.
018:022 Men de ”vriga israeliterna m† h„danefter icke komma vid
uppenbarelset„ltet, ty de skola d„rigenom komma att b„ra p† synd
och s† tr„ffas av d”den;
018:023 utan leviterna skola f”rr„tta tj„nsten vid uppenbarelset„ltet,
och de skola b„ra de missg„rningar som beg†s. Detta skall vara
en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte; bland
Israels barn skola de icke hava n†gon arvedel.

Book of the day:
Facebook Google Reddit StumbleUpon Twitter Pinterest