Full Text Archive logoFull Text Archive — Free Classic E-books

The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 45 out of 47

Adobe PDF icon
Download this document as a .pdf
File size: 1.7 MB
What's this? light bulb idea Many people prefer to read off-line or to print out text and read from the real printed page. Others want to carry documents around with them on their mobile phones and read while they are on the move. We have created .pdf files of all out documents to accommodate all these groups of people. We recommend that you download .pdfs onto your mobile phone when it is connected to a WiFi connection for reading off-line.

bliver Kristus eder till intet gagn.
005:003 Och f”r var och en som l†ter omsk„ra sig betygar jag nu †ter att
han „r pliktig att fullg”ra hela lagen.
005:004 I haven kommit bort ifr†n Kristus, I som viljen bliva
r„ttf„rdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur n†den.
005:005 Vi v„nta n„mligen genom ande, av tro, den r„ttf„rdighet som „r
v†rt hopp.
005:006 Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida n†gon „r omskuren
eller oomskuren; allt beror p† huruvida han har en tro som „r
verksam genom k„rlek.

005:007 I begynten edert lopp v„l. Vem har nu lagt hinder i eder v„g,
s† att I icke mer lyden sanningen?
005:008 Till s†dant kom ingen maning fr†n honom som har kallat eder.
005:009 Litet surdeg syrar hela degen.
005:010 F”r min del har jag i Herren den tillf”rsikten till eder, att I
icke h„ri skolen t„nka p† annat s„tt; men den som v†llar
f”rvirring bland eder, han skall b„ra sin dom, vem han „n m†
vara.
005:011 Om s† vore, mina br”der, att jag sj„lv „nnu predikade
omsk„relse, varf”r skulle jag d† „nnu alltj„mt lida f”rf”ljelse?
D† vore ju korsets st”testen r”jd ur v„gen. --
005:012 Jag skulle ”nska att de m„n som uppvigla eder l„te omsk„ra sig
„nda till avstympning.

005:013 I „ren ju kallade till frihet, mina br”der; bruken dock icke
friheten s†, att k”ttet f†r n†got tillf„lle. Fastmer m†n I
tj„na varandra genom k„rleken.
005:014 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, n„mligen
detta: ½Du skall „lska din n„sta s†som dig sj„lv.½
005:015 Men om I bitens inb”rdes och „ten p† varandra, s† m†n I se till,
att I icke bliven upp„tna av varandra.

005:016 Vad jag vill s„ga „r detta: Vandren i ande, s† skolen I
f”rvisso icke g”ra vad k”ttet har beg„relse till.
005:017 Ty k”ttet har beg„relse mot Anden, och Anden mot k”ttet; de tv†
ligga ju i strid med varandra, f”r att hindra eder att g”ra vad
I viljen.
005:018 Men om I drivens av ande, s† st†n I icke under lagen.

005:019 Men k”ttets g„rningar „ro uppenbara: de „ro otukt, orenhet,
l”saktighet,
005:020 avgudadyrkan, trolldom, ov„nskap, kiv, avund, vrede,
genstridighet, tvedr„kt, partis”ndring,
005:021 missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat s†dant,
varom jag s„ger eder i f”rv„g, s†som jag redan f”rut har sagt,
att de som g”ra s†dant, de skola icke f† Guds rike till arvedel.

005:022 Andens frukt †ter „r k„rlek, gl„dje, frid, t†lamod, mildhet,
godhet, trofasthet,
005:023 saktmod, †terh†llsamhet. Mot s†dant „r icke lagen.
005:024 Och de som h”ra Kristus Jesus till hava korsf„st sitt k”tt
tillika med dess lustar och beg„relser.

005:025 Om vi nu hava liv genom ande, s† l†tom oss ock vandra i ande.
005:026 L†tom oss icke s”ka f†f„nglig „ra, i det att vi utmana varandra
och avundas varandra.
006:001 Mina br”der, om s† h„nder att n†gon ertappas med att beg† en
f”rsyndelse, d† m†n I, som „ren andliga m„nniskor, uppr„tta
honom i saktmods ande. Och du m† hava akt p† dig sj„lv, att
icke ocks† du bliver frestad.
006:002 B„ren varandras b”rdor; s† uppfyllen I Kristi lag.
006:003 Ty om n†gon tycker sig n†got vara, fast„n han intet „r, s†
bedrager han sig sj„lv.
006:004 M† var och en pr”va sina egna g„rningar; han skall d† tillm„ta
sig ber”mmelse allenast efter vad han sj„lv „r, och icke efter
vad andra „ro.
006:005 Ty var och en har sin egen b”rda att b„ra.

006:006 Den som f†r undervisning i ordet, han l†te den som undervisar
honom f† del med sig i allt gott.

006:007 Faren icke vilse. Gud l†ter icke g„cka sig. Ty vad m„nniskan
s†r, det skall hon ock sk”rda.
006:008 Den som s†r i sitt k”tts †ker, han skall av k”ttet sk”rda
f”rg„ngelse, men den som s†r i Andens †ker, han skall av Anden
sk”rda evigt liv.
006:009 Och l†tom oss icke f”rtr”ttas att g”ra vad gott „r; ty om vi
icke uppgivas, s† skola vi, n„r tiden „r inne, f† inb„rga v†r
sk”rd.
006:010 M† vi allts†, medan vi hava tillf„lle, g”ra vad gott „r mot var
man, och f”rst och fr„mst mot dem som „ro v†ra medbr”der i tron.

006:011 Sen h„r med vilka stora bokst„ver jag egenh„ndigt skriver till
eder!

006:012 Alla de som efterstr„va ett gott anseende h„r i k”ttet, de vilja
n”dga eder till omsk„relse, detta allenast f”r att de sj„lva
skola undg† att bliva f”rf”ljda f”r Kristi kors' skull.
006:013 Ty icke ens dessa omskurna sj„lva h†lla lagen. Nej, det „r f”r
att kunna ber”mma sig av edert k”tt som de vilja att I skolen
l†ta omsk„ra eder.
006:014 Men vad mig ang†r, s† vare det fj„rran ifr†n mig att ber”mma mig
av n†got annat „n av v†r Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket
v„rlden f”r mig „r korsf„st, och jag f”r v„rlden.
006:015 Ty det kommer icke an p† om n†gon „r omskuren eller oomskuren;
allt beror p† huruvida han „r en ny skapelse.
006:016 Och ”ver alla dem som komma att vandra efter detta r„ttesn”re,
”ver dem vare frid och barmh„rtighet, ja, ”ver Guds Israel.

006:017 M† nu ingen h„refter v†lla mig oro; ty jag b„r Jesu m„rken p†
min kropp.

006:018 V†r Herres, Jesu Kristi, n†d vare med eder ande, mina br”der.
Amen.

Book 49 Efesierna

001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, h„lsar de heliga
som bo i Efesus, de i Kristus Jesus troende.
001:002 N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, v†r Fader, och Herren
Jesus Kristus.

001:003 V„lsignad vare v†r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i
Kristus har v„lsignat oss med all den himmelska v„rldens andliga
v„lsignelse,
001:004 s†som han ju, f”rr„n v„rldens grund var lagd, har utvalt oss i
honom till att vara heliga och ostraffliga inf”r sig.
001:005 Ty i sin k„rlek f”rutbest„mde han oss till barnaskap hos sig,
genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,
001:006 den n†desh„rlighet till pris, varmed han har ben†dat oss i den
„lskade.
001:007 I honom hava vi f”rlossning genom hans blod, f”rl†telse f”r v†ra
synder, efter hans n†ds rikedom.
001:008 Och denna n†d har han i ”verfl”dande m†tt l†tit komma oss till
del, med all vishet och allt f”rst†nd,
001:009 i det att han f”r oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt
det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig sj„lv,
001:010 om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till st†nd,
det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i
himmelen och p† jorden.
001:011 I honom hava vi ock undf†tt v†r arvslott, vi som f”rut voro
best„mda d„rtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin
egen viljas r†d.
001:012 S† skulle vi, hans h„rlighet till pris, vara de som i Kristus
redan i f”rv„g hava „gt ett hopp.
001:013 I honom haven j„mv„l I, sedan I haven f†tt h”ra sanningens ord,
eder fr„lsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock
haven kommit till tron, s†som ett insegel undf†tt den utlovade
helige Ande,
001:014 vilken „r en underpant p† v†rt arv, till f”rvissning om att hans
egendomsfolk skall f”rlossas, hans h„rlighet till pris.

001:015 Sedan jag fick h”ra om eder tro i Herren Jesus och om eder
k„rlek till alla de heliga,
001:016 har d„rf”r jag † min sida icke upph”rt att tacka Gud f”r eder,
n„r jag t„nker p† eder i mina b”ner.
001:017 Och min b”n „r att v†r Herres, Jesu Kristi, Gud, h„rlighetens
Fader, m† giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till
kunskap om sig,
001:018 och att han m† upplysa edra hj„rtans ”gon, s† att I f”rst†n
hurudant det hopp „r, vartill han har kallat eder, huru rikt p†
h„rlighet hans arv „r bland de heliga,
001:019 och huru ”versvinnligt stor hans makt „r p† oss som tro -- allt
i enlighet med den v„ldiga styrkas kraft,
001:020 varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppv„ckte honom
fr†n de d”da och satte honom p† sin h”gra sida i den himmelska
v„rlden,
001:021 ”ver alla andev„rldens furstar och v„ldigheter och makter och
herrar, ja, ”ver allt som kan n„mnas, icke allenast i denna
tids†lder, utan ock i den tillkommande.
001:022 ½Allt lade han under hans f”tter.½

Och honom gav han †t f”rsamlingen till att vara ett huvud ”ver
allting --
001:023 †t f”rsamlingen, ty den „r hans kropp och „r uppfylld av honom
som uppfyller allt i alla.

002:001 S† har han ock gjort eder levande, eder som voren d”da genom de
”vertr„delser och synder
002:002 i vilka I f”rut vandraden, efter denna v„rlds och tids†lders
s„tt, i det I f”ljden fursten ”ver luftens h„rsmakt, ”ver den
andemakt som nu „r verksam i de oh”rsamma.
002:003 Bland dessa voro f”rut ocks† vi allasammans, d„r vi vandrade i
v†rt k”tts beg„relser och gjorde vad k”ttet och sinnet ville;
och vi voro genom v†r natur hemfallna †t vredesdomen, vi likasom
de andra.
002:004 Men Gud, som „r rik p† barmh„rtighet, har, f”r den stora k„rleks
skull, varmed han har „lskat oss,
002:005 gjort oss levande med Kristus, oss som voro d”da genom v†ra
synder. Av n†d „ren I fr„lsta!
002:006 Ja, han har uppv„ckt oss med honom och satt oss med honom i den
himmelska v„rlden, i Kristus Jesus,
002:007 f”r att i de kommande tids†ldrarna bevisa sin n†ds ”versvinnliga
rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus.
002:008 Ty av n†den „ren I fr„lsta genom tro -- och det icke av eder
sj„lva, Guds g†va „r det --
002:009 icke av g„rningar, f”r att ingen skall ber”mma sig.
002:010 Ty hans verk „ro vi, skapade i Kristus Jesus till goda
g„rningar, vilka Gud f”rut har berett, f”r att vi skola vandra i
dem.

002:011 Kommen d„rf”r ih†g att I f”rut, I som voren hedningar i k”ttet
och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter
den omsk„relse som med h„nder g”res p† k”ttet --
002:012 kommen ih†g att I p† den tiden, d† n„r I voren utan Kristus,
voren utest„ngda fr†n medborgarskap i Israel och fr„mmande f”r
l”ftets f”rbund, utan hopp och utan Gud i v„rlden.
002:013 Nu d„remot, d† I „ren i Kristus Jesus, haven I, som f”rut voren
fj„rran, kommit n„ra, i och genom Kristi blod.
002:014 Ty han „r v†r frid, han som av de b†da har gjort ett och brutit
ned den skiljemur som stod emellan oss, n„mligen ov„nskapen.
002:015 Ty i sitt k”tt gjorde han om intet budens stadgelag, f”r att han
skulle av de tv† i sig skapa en enda ny m„nniska och s† bereda
frid,
002:016 och f”r att han skulle †t dem b†da, f”renade i en enda kropp,
skaffa f”rsoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin
person d”dat ov„nskapen.
002:017 Och han har kommit och har f”rkunnat det glada budskapet om frid
f”r eder, I som voren fj„rran, och om frid f”r dem som voro
n„ra.
002:018 Ty genom honom hava vi, de ena s†v„l som de andra, i en och
samme Ande tilltr„de till Fadern.

002:019 Allts† „ren I nu icke mer fr„mlingar och g„ster, utan I haven
medborgarskap med de heliga och „ren Guds husfolk,
002:020 uppbyggda p† apostlarnas och profeternas grundval, d„r
h”rnstenen „r Kristus Jesus sj„lv,
002:021 i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och s† v„xer
upp till ett heligt tempel i Herren.
002:022 I honom bliven ocks† I med de andra uppbyggda till en Guds
boning, i Anden.

003:001 F”rdenskull b”jer jag mina kn„n, jag Paulus, som till gagn f”r
eder, I hedningar, „r Kristi Jesu f†nge.
003:002 I haven v„l h”rt om det n†desuppdrag av Gud, som „r mig givet
f”r eder r„kning,
003:003 huru genom uppenbarelse den hemlighet blev f”r mig kungjord,
varom jag ovan har i korthet skrivit.
003:004 Och n„r I l„sen detta, kunnen I d„rav f”rst† vilken insikt jag
har i Kristi hemlighet,
003:005 som under f”rg†ngna sl„ktens tider icke hade blivit kungjord f”r
m„nniskors barn, s†som den nu genom andeingivelse har blivit
uppenbarad f”r hans heliga apostlar och profeter.
003:006 Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus „ro
v†ra medarvingar och j„mte oss lemmar i en och samma kropp och
j„mte oss delaktiga i l”ftet -- detta genom evangelium,
003:007 vars tj„nare jag har blivit i f”ljd av den Guds n†ds g†va som
blev mig given genom hans m„ktiga kraft.
003:008 Ja, †t mig, den ringaste bland alla heliga, blev den n†den given
att f”r hedningarna f”rkunna evangelium om Kristi outrannsakliga
rikedom,
003:009 och att l„gga i dagen huru det r†dslut har blivit utf”rt, som
tids†ldrarna igenom hade s†som en hemlighet varit f”rdolt i Gud,
alltings skapare.
003:010 Ty Gud ville att hans m†ngfaldiga visdom nu, i och genom
f”rsamlingen, skulle bliva kunnig f”r furstarna och
v„ldigheterna i den himmelska v„rlden.
003:011 S†dant hade hans beslut varit fr†n tids†ldrarnas begynnelse, det
som han utf”rde i Kristus Jesus, v†r Herre.
003:012 Och i honom kunna vi med tillf”rsikt frimodigt tr„da fram, genom
tron p† honom.
003:013 D„rf”r beder jag eder att icke f„lla modet vid mina lidanden f”r
eder; de l„nda ju eder till „ra.

003:014 F”rdenskull b”jer jag mina kn„n f”r Fadern --
003:015 honom fr†n vilken allt vad fader heter i himmelen och p† jorden
har sitt namn --
003:016 och beder att han ville efter sin h„rlighets rikedom f”rl„na
eder, att I genom hans Ande v„xen till i kraft till eder
inv„rtes m„nniska,
003:017 och att Kristus genom tron m† bo i edra hj„rtan, och att I m†n
vara rotade och grundade i k„rleken,
003:018 s† att I, tillika med alla de heliga, till fullo f”rm†n fatta
vad bredden och l„ngden och h”jden och djupet „r
003:019 och s† l„ra k„nna Kristi k„rlek, som ”verg†r all kunskap. Ty s†
skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet.

003:020 Men honom, som f”rm†r g”ra mer, ja, l†ngt mer „n allt vad vi
bedja eller t„nka, efter den kraft som „r verksam i oss,
003:021 honom tillh”r „ran i f”rsamlingen och i Kristus Jesus alla
sl„kten igenom i evigheternas evighet, amen.
004:001 S† f”rmanar jag nu eder, jag som „r en f†nge i Herren, att f”ra
en vandel som „r v„rdig den kallelse I haven undf†tt,
004:002 med all ”dmjukhet och allt saktmod, med t†lamod, s† att I haven
f”rdrag med varandra i k„rlek
004:003 och vinnl„ggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens
band:
004:004 en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till
att leva i ett och samma hopp, det som tillh”r eder kallelse --
004:005 en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som „r allas Fader,
004:006 han som „r ”ver alla, genom alla och i alla.

004:007 Men †t var och en s„rskild av oss blev n†den given, alltefter
som Kristus tillm„tte honom sin g†va.
004:008 D„rf”r heter det:

½Han for upp i h”jden,
han tog f†ngar,
han gav m„nniskorna g†vor.½

004:009 Men detta ord ½han for upp½, vad inneb„r det, om icke att han
f”rut hade farit hit ned till jordens l„gre rymder?
004:010 Den som for ned, han „r ock den som for upp ”ver alla himlar,
f”r att han skulle uppfylla allt.
004:011 Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter,
somliga till evangelister, somliga till herdar och l„rare.
004:012 Ty han ville g”ra de heliga skickliga till att utf”ra sitt
tj„narv„rv, att uppbygga Kristi kropp,
004:013 till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och
i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och s† bliva
fullvuxna, intill Kristi fullhet.
004:014 S† skulle vi icke mer vara barn, icke s†som havets v†gor drivas
omkring av vart vindkast i l„ran, vid m„nniskornas bedr„gliga
spel, n„r de illfundigt s”ka fr„mja villfarelsens listiga
anslag.
004:015 Nej, vi skulle d† h†lla oss till sanningen, och i alla stycken i
k„rlek v„xa upp till honom som „r huvudet, Kristus.
004:016 Ty fr†n honom h„mtar hela kroppen sin tillv„xt, till att bliva
uppbyggd i k„rlek, i det att den sammanslutes och f†r
sammanh†llning genom det bist†nd var led giver, med en kraft som
„r avm„tt efter var s„rskild dels uppgift.

004:017 Jag tills„ger eder allts† och uppmanar eder allvarligt i Herren,
att icke mer vandra s†som hedningarna i sitt sinnes f†f„nglighet
vandra,
004:018 hedningarna, vilka, i f”ljd av den okunnighet som r†der hos dem
genom deras hj„rtans f”rstockelse, „ro f”rm”rkade till
f”rst†ndet och bortkomna fr†n det liv som „r av Gud.
004:019 Ty i sin f”rsoffning hava de ”verl„mnat sig †t l”saktighet, s†
att de i girighet bedriva alla slags orena g„rningar.
004:020 Men I haven icke f†tt en s†dan undervisning om Kristus,
004:021 om I eljest s† haven h”rt om honom och s† blivit l„rda i honom,
som sanning „r i Jesus:
004:022 att I -- d† detta nu kr„vdes p† grund av eder f”rra vandel --
haven avlagt den gamla m„nniskan, som f”rd„rvar sig genom att
f”lja sina beg„relsers bedr„gliga lockelser,
004:023 och nu f”rnyens genom Anden som bor i edert sinne,
004:024 och att I haven ikl„tt eder den nya m„nniskan, som „r skapad
till likhet med Gud i sanningens r„ttf„rdighet och helighet.

004:025 L„ggen d„rf”r bort l”gnen, och talen sanning med varandra,
eftersom vi „ro varandras lemmar.
004:026 ½Vredgens, men synden icke½; l†ten icke solen g† ned ”ver eder
vrede,
004:027 och given icke dj„vulen n†got tillf„lle.
004:028 Den som har stulit, han stj„le icke mer, utan arbete hellre, och
utr„tte med sina h„nder vad gott „r, s† att han har n†got varav
han kan dela med sig †t den som lider brist.
004:029 L†ten intet oh”viskt tal utg† ur eder mun, utan allenast det som
„r gott, till uppbyggelse, d„r s†dan beh”ves, s† att det bliver
till v„lsignelse f”r dem som h”ra det.
004:030 Och bedr”ven icke Guds helige Ande, vilken I haven undf†tt s†som
ett insegel, f”r f”rlossningens dag.
004:031 All bitterhet och h„ftighet och vrede, allt skriande och
sm„dande, ja, allt vad ondska heter vare fj„rran ifr†n eder.
004:032 Varen i st„llet goda och barmh„rtiga mot varandra, och f”rl†ten
varandra, s†som Gud i Kristus har f”rl†tit eder.

004:001 Bliven allts† Guds efterf”ljare, s†som hans „lskade barn,
004:002 och vandren i k„rlek, s†som Kristus „lskade eder och utgav sig
sj„lv f”r oss till en g†va och ett offer, ½Gud till en
v„lbehaglig lukt½.

005:003 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara m†, och girighet
skolen I, s†som det anst†r heliga, icke ens l†ta n„mnas bland
eder,
005:004 ej heller oh”viskt v„sende och d†raktigt tal och gyckel; s†dant
„r otillb”rligt. L†ten fastmer tacks„gelse h”ras.
005:005 Ty det b”ren I veta, och det insen I ocks† sj„lva, att ingen
otuktig eller oren m„nniska har arvedel i Kristi och Guds rike,
ej heller n†gon girig, ty en s†dan „r en avgudadyrkare.
005:006 L†ten ingen bedraga eder med tomma ord; ty f”r s†dana synder
kommer Guds vrede ”ver de oh”rsamma.
005:007 Haven allts† ingen del i s†dant.
005:008 I voren ju f”rut m”rker, men nu „ren I ljus i Herren; vandren d†
s†som ljusets barn.
005:009 Ty ljusets frukt best†r i allt vad godhet och r„ttf„rdighet och
sanning „r.
005:010 Ja, vandren s†, i det att I pr”ven vad som „r v„lbehagligt f”r
Herren.
005:011 Och haven ingen delaktighet i m”rkrets g„rningar, som icke giva
n†gon frukt, utan avsl”jen dem fastmer.
005:012 Vad av s†dana m„nniskor i hemlighet f”r”vas, d„rom „r det
skamligt till och med att tala;
005:013 men alltsammans bliver uppenbart, n„r det avsl”jas genom ljuset.
Ty varhelst n†got bliver uppenbart, d„r „r ljus.
005:014 D„rf”r heter det:
½Vakna upp, du som sover,
och st† upp ifr†n de d”da,
s† skall Kristus lysa fram f”r dig.½

005:015 Sen d„rf”r noga till, huru I vandren: att I vandren icke s†som
ovisa m„nniskor, utan s†som visa;
005:016 och tagen v„l i akt vart l„gligt tillf„lle. Ty tiden „r ond.
005:017 Varen allts† icke of”rst†ndiga, utan f”rst†n vad som „r Herrens
vilja.

005:018 Och dricken eder icke druckna av vin; ty d„rav kommer ett
oskickligt leverne. L†ten eder fastmer uppfyllas av ande,
005:019 och talen till varandra i psalmer och lovs†nger och andliga
visor, och sjungen och spelen till Herrens „ra i edra hj„rtan,
005:020 och tacken alltid Gud och Fadern f”r allt, i v†r Herres, Jesu
Kristi, namn.

005:021 Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

005:022 I hustrur, underordnen eder edra m„n, s†som I underordnen eder
Herren;
005:023 ty en man „r sin hustrus huvud, s†som Kristus „r f”rsamlingens
huvud, han som ock „r denna sin kropps Fr„lsare.
005:024 Ja, s†som f”rsamlingen underordnar sig Kristus, s† skola ock
hustrurna i allt underordna sig sina m„n.

005:025 I m„n, „lsken edra hustrur, s†som Kristus har „lskat
f”rsamlingen och utgivit sig sj„lv f”r henne
005:026 till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad,
i kraft av ordet.
005:027 Ty s† ville han sj„lv st„lla fram f”rsamlingen inf”r sig i
h„rlighet, utan fl„ck och skrynka och annat s†dant; fastmer
skulle hon vara helig och ostrafflig.
005:028 P† samma s„tt „ro m„nnen pliktiga att „lska sina hustrur, d†
dessa ju „ro deras egna kroppar; den som „lskar sin hustru, han
„lskar sig sj„lv.
005:029 Ingen har n†gonsin hatat sitt eget k”tt; i st„llet n„r och
omhuldar man det, s†som Kristus g”r med f”rsamlingen,
005:030 eftersom vi „ro lemmar av hans kropp.
005:031 ½F”rdenskull skall en man ”vergiva sin fader och sin moder och
h†lla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett k”tt.½ --
005:032 Den hemlighet som ligger h„ri „r stor; jag s„ger detta med tanke
p† Kristus och f”rsamlingen.
005:033 Dock g„ller ocks† om eder att var och en skall „lska sin hustru
s†som sig sj„lv; men hustrun † sin sida skall visa sin man
v”rdnad.
006:001 I barn, varen edra f”r„ldrar lydiga i Herren, ty detta „r r„tt
och tillb”rligt.
006:002 ½Hedra din fader och din moder.½ Det „r ju f”rst detta bud som
har ett l”fte med sig:
006:003 ½f”r att det m† g† dig v„l och du m† l„nge leva p† jorden½.

006:004 Och I f„der, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i
Herrens tukt och f”rmaning.

006:005 I tj„nare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och
b„van, av uppriktigt hj„rta, s†som g„llde det Kristus;
006:006 icke med ”gontj„nst, av beg„r att behaga m„nniskor, utan s†som
Kristi tj„nare, som av hj„rtat g”ra Guds vilja;
006:007 och g”ren eder tj„nst med villighet, s†som tj„naden I Herren och
icke m„nniskor.
006:008 I veten ju att vad gott var och en g”r, det skall han f† igen av
Herren, vare sig han „r tr„l eller fri.

006:009 Och I herrar, handlen p† samma s„tt mot dem, och upph”ren att
bruka h†rda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som „r
Herre ”ver b†de dem och eder, och att hos honom icke finnes
anseende till personen.

006:010 F”r ”vrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans v„ldiga
kraft.
006:011 Ikl„den eder hela Guds vapenrustning, s† att I kunnen h†lla
st†nd emot dj„vulens listiga angrepp.
006:012 Ty den kamp vi hava att utk„mpa „r en kamp icke mot k”tt och
blod, utan mot furstar och v„ldigheter och v„rldsh„rskare, som
r†da h„r i m”rkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.
006:013 Tagen allts† p† eder hela Guds vapenrustning, s† att I kunnen
st† emot p† den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt,
beh†lla f„ltet.
006:014 St†n d„rf”r omgjordade kring edra l„nder med sanningen, och
½varen ikl„dda r„ttf„rdighetens pansar½,
006:015 och haven s†som skor p† edra f”tter den beredvillighet som
fridens evangelium giver.
006:016 Och tagen alltid trons sk”ld, varmed I skolen kunna utsl„cka den
ondes alla brinnande pilar.
006:017 Och l†ten giva eder ½fr„lsningens hj„lm½ och Andens sv„rd, som
„r Guds ord.

006:018 G”ren detta under st„ndig †kallan och b”n, s† att I alltj„mt
bedjen i Anden och f”rdenskull vaken, under st„ndig uth†llighet
och st„ndig b”n f”r alla de heliga.
006:019 Bedjen ock f”r mig, att min mun m† uppl†tas, och att det jag
skall tala m† bliva mig givet, s† att jag frimodigt kung”r
evangelii hemlighet,
006:020 f”r vars skull jag „r ett s„ndebud i kedjor; ja, bedjen att jag
m† frimodigt tala d„rom med de r„tta orden.

006:021 Men f”r att ock I skolen f† veta n†got om mig, huru det g†r mig,
kommer Tykikus, min „lskade broder och trogne tj„nare i Herren,
att underr„tta eder om allt.
006:022 Honom s„nder jag till eder, just f”r att I skolen f† veta huru
det „r med oss, och f”r att han skall hugna edra hj„rtan.

006:023 Frid vare med br”derna och k„rlek tillika med tro, fr†n Gud,
Fadern, och Herren Jesus Kristus.
006:024 N†d vare med alla som „lska v†r Herre Jesus Kristus -- n†d i
of”rg„ngligt liv.

Book 50 Filipperna

001:001 Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tj„nare, h„lsa alla de heliga i
Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med
f”rsamlingsf”rest†ndare och f”rsamlingstj„nare.
001:002 N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, v†r Fader, och Herren
Jesus Kristus.

001:003 Jag tackar min Gud, s† ofta jag t„nker p† eder,
001:004 i det jag alltid i alla mina b”ner med gl„dje beder f”r eder
alla.
001:005 Jag tackar honom f”r att I, allt ifr†n f”rsta dagen intill nu,
haven deltagit i arbetet f”r evangelium.
001:006 Och jag har den tillf”rsikten, att han som i eder har begynt ett
gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag.
001:007 Och det „r ju r„tt och tillb”rligt att jag t„nker s† om eder
alla, eftersom jag, b†de n„r jag ligger i bojor, och n„r jag
f”rsvarar och bef„ster evangelium, har eder i mitt hj„rta s†som
alla med mig delaktiga i n†den.
001:008 Ty Gud „r mitt vittne, han vet huru jag l„ngtar efter eder alla
med Kristi Jesu k„rlek.
001:009 Och d„rom beder jag, att eder k„rlek m† allt mer och mer
”verfl”da av kunskap och f”rst†nd i allt,
001:010 s† att I kunnen d”ma om vad r„ttast „r, p† det att I m†n bliva
rena och f”r ingen till st”testen, i v„ntan p† Kristi dag,
001:011 och bliva rika p† r„ttf„rdighetens frukt, vilken kommer genom
Jesus Kristus, Gud till „ra och pris.

001:012 Jag vill att I, mina br”der, skolen veta att det som har
vederfarits mig snarare har l„nt till evangelii framg†ng.
001:013 Det har n„mligen s† blivit uppenbart f”r alla i pretoriet och
f”r alla andra, att det „r i Kristus som jag b„r mina bojor;
001:014 och de flesta av br”derna hava genom mina bojor blivit s†
frimodiga i Herren, att de med allt st”rre dristighet v†ga
of”rskr„ckt f”rkunna Guds ord.

001:015 Somliga finnas v„l ock, som av avund och tr„tlystnad predika
Kristus, men det finnes ocks† andra som g”ra det av god vilja.
001:016 Dessa senare g”ra det av k„rlek, eftersom de veta att jag „r
satt till att f”rsvara evangelium.
001:017 De f”rra †ter f”rkunna Kristus av genstridighet, icke med rent
sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare
bedr”velse i mina bojor.
001:018 Vad mer? Kristus bliver dock p† ena eller andra s„ttet
f”rkunnad, det m† nu ske f”r syns skull eller i uppriktighet;
och d„r”ver gl„der jag mig. Ja, jag skall ock framgent f†
gl„dja mig;
001:019 ty jag vet att detta skall l„nda mig till fr„lsning, genom eder
f”rb”n och d„rigenom att Jesu Kristi Ande f”rl„nas mig.
001:020 Det „r n„mligen min tr„ngtan och mitt hopp att jag i intet skall
komma p† skam, utan att Kristus, nu s†som alltid, skall av mig
med all frimodighet bliva f”rh„rligad i min kropp, det m† ske
genom liv eller genom d”d.
001:021 Ty att leva, det „r f”r mig Kristus, och att d”, det „r f”r mig
en vinning.
001:022 Men om det att leva i k”ttet f”r mig „r att utf”ra ett arbete
som b„r frukt, vilketdera skall jag d† v„lja? Det kan jag icke
s„ga.
001:023 Jag drages †t b†da h†llen. Ty v„l †stundar jag att bryta upp
och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket b„ttre;
001:024 men att jag lever kvar i k”ttet „r f”r eder skull mer av n”den.
001:025 Och d† jag „r f”rvissad h„rom, vet jag att jag skall leva kvar
och f”rbliva hos eder alla, eder till f”rkovran och gl„dje i
tron,
001:026 f”r att eder ber”mmelse skall ”verfl”da i Kristus Jesus, i fr†ga
om mig, d„rigenom att jag „nnu en g†ng kommer till eder.

001:027 F”ren allenast en s†dan vandel som „r v„rdig Kristi evangelium,
s† att jag -- vare sig jag kommer och bes”ker eder, eller jag
f”rbliver fr†nvarande -- f†r h”ra om eder att I st†n fasta i en
och samme Ande och endr„ktigt k„mpen tillsammans f”r tron p†
evangelium,
001:028 utan att i n†got stycke l†ta skr„mma eder av motst†ndarna. Ty
att I s† skicken eder „r f”r dem ett vittnesb”rd om att de
sj„lva g† mot f”rd„rvet, men att I skolen bliva fr„lsta, och
detta av Gud.
001:029 ¸t eder har ju f”runnats icke allenast att tro p† Kristus, utan
ock att lida f”r hans skull,
001:030 i det att I haven samma kamp som I f”rr s†gen mig hava och nu
h”ren att jag har.
002:001 Om nu f”rmaning i Kristus, om uppmuntran i k„rlek, om gemenskap
i Anden, om hj„rtlig godhet och barmh„rtighet betyda n†got,
002:002 g”ren d† min gl„dje fullkomlig, i det att I „ren ens till
sinnes, uppfyllda av samma k„rlek, endr„ktiga, liksinnade,
002:003 fria ifr†n genstridighet och ifr†n beg„r efter f†f„nglig „ra.
Fasthellre m† var och en i ”dmjukhet akta den andre f”rmer „n
sig sj„lv.
002:004 Och sen icke var och en p† sitt eget b„sta, utan var och en
ocks† p† andras.

002:005 Varen s† till sinnes som Kristus Jesus var,
002:006 han som var till i Guds-skepnad, men icke r„knade j„mlikheten
med Gud s†som ett byte,
002:007 utan utblottade sig sj„lv, i det han antog tj„nare-skepnad, n„r
han kom i m„nniskogestalt. S† befanns han i utv„rtes m†tto vara
s†som en m„nniska
002:008 och ”dmjukade sig och blev lydig intill d”den, ja, intill d”den
p† korset.
002:009 D„rf”r har ock Gud upph”jt honom ”ver allting och givit honom
det namn som „r ”ver alla namn
002:010 f”r att i Jesu namn alla kn„n skola b”ja sig, deras som „ro i
himmelen, och deras som „ro p† jorden, och deras som „ro under
jorden,
002:011 och f”r att alla tungor skola bek„nna, Gud, Fadern, till „ra,
att Jesus Kristus „r Herre.

002:012 D„rf”r, mina „lskade, s†som I alltid f”rut haven varit lydiga,
s† m†n I ocks† nu med fruktan och b„van arbeta p† eder
fr„lsning, och det icke allenast s†som I gjorden, d† jag var
n„rvarande, utan „nnu mycket mer nu, d† jag „r fr†nvarande.
002:013 Ty Gud „r den som verkar i eder b†de vilja och g„rning, f”r att
hans goda vilja skall ske.
002:014 G”ren allt utan att knorra och tveka,
002:015 s† att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt
ibland ½ett vr†ngt och avogt sl„kte½, inom vilket I lysen s†som
himlaljus i v„rlden,
002:016 i det att I h†llen fast vid livets ord. Bliven mig s† till
ber”mmelse p† Kristi dag, till ett vittnesb”rd om att jag icke
har str„vat f”rg„ves och icke f”rg„ves har arbetat.
002:017 Men om „n mitt blod bliver utgjutet s†som ett drickoffer, n„r
jag f”rr„ttar min tempeltj„nst och d„rvid framb„r offret av eder
tro, s† gl„der jag mig dock och deltager i allas eder gl„dje.
002:018 Sammalunda m†n ock I gl„djas och deltaga i min gl„dje.

002:019 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna s„nda Timoteus till
eder, s† att ock jag f†r k„nna hugnad genom det som jag d† h”r
om eder.
002:020 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av s†
uppriktigt hj„rta kommer att hava omsorg om eder.
002:021 Allasammans s”ka de sitt eget, icke vad som h”r Kristus Jesus
till.
002:022 Men hans bepr”vade trohet k„nnen I; I veten huru han med mig har
verkat i evangelii tj„nst, s†som en son tj„nar sin fader.
002:023 Honom hoppas jag allts† kunna s„nda, s† snart jag har f†tt se
huru det g†r med min sak.
002:024 Och i Herren „r jag viss om att jag ocks† sj„lv snart skall f†
komma.

002:025 Emellertid har jag funnit det n”dv„ndigt att s„nda brodern
Epafroditus, min medarbetare och medk„mpe, tillbaka till eder,
honom som I haven skickat hit, f”r att † edra v„gnar ”verl„mna
†t mig vad jag kunde beh”va.
002:026 Ty han l„ngtar efter eder alla och har ingen ro, d„rf”r att I
haven h”rt honom vara sjuk.
002:027 Han har ocks† verkligen varit sjuk, ja, n„ra d”den, men Gud
f”rbarmade sig ”ver honom; och icke allenast ”ver honom, utan
ocks† ”ver mig, f”r att jag icke skulle f† bedr”velse p†
bedr”velse.
002:028 D„rf”r „r jag s† mycket mer angel„gen att s„nda honom, b†de f”r
att I skolen f† gl„djen att †terse honom, och f”r att jag sj„lv
d„rigenom skall f† l„ttnad i min bedr”velse.
002:029 Tagen allts† emot honom i Herren, med all gl„dje, och h†llen
s†dana m„n i „ra.
002:030 Ty f”r Kristi verks skull var han n„ra d”den, i det han satte
sitt liv p† spel, f”r att giva mig ers„ttning f”r den tj„nst
som jag m†ste sakna fr†n eder personligen.

003:001 F”r ”vrigt, mina br”der, gl„djen eder i Herren. Att skriva till
eder detsamma som f”rut, det r„knar jag icke f”r n†got besv„r,
och det „r f”r eder tryggare.

003:002 Given akt p† de hundarna, given akt p† de onda arbetarna, given
akt p† ½de s”nderskurna½.
003:003 Ty vi „ro ½de omskurna½, vi som genom Guds Ande tj„na Gud och
ber”mma oss av Kristus Jesus och icke f”rtr”sta p† k”ttet --
003:004 fast„n jag f”r min del v„l ocks† kunde hava sk„l att f”rtr”sta
p† k”ttet. Ja, om n†gon menar sig kunna f”rtr”sta p† k”ttet, s†
kan jag det „nnu mer,
003:005 jag som blev omskuren, n„r jag var †tta dagar gammal, jag som „r
av Israels folk och av Benjamins stam, en hebr‚, f”dd av
hebr‚er, jag som i fr†ga om lagen har varit en faris‚,
003:006 i fr†ga om nit„lskan varit en f”rsamlingens f”rf”ljare, i fr†ga
om r„ttf„rdighet -- den som vinnes i kraft av lagen -- varit en
ostrafflig man.
003:007 Men allt det som var mig en vinning, det har jag f”r Kristi
skull r„knat s†som en f”rlust.
003:008 Ja, jag r„knar i sanning allt s†som f”rlust mot det som „r l†ngt
mer v„rt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det „r f”r
hans skull som jag har g†tt f”rlustig alltsammans och nu r„knar
det s†som avskr„de, p† det att jag m† vinna Kristus
003:009 och bliva funnen i honom, icke med min egen r„ttf„rdighet, den
som kommer av lag, utan med den r„ttf„rdighet som kommer genom
tro p† Kristus, r„ttf„rdigheten av Gud, p† grund av tron.
003:010 Ty jag vill l„ra k„nna honom och hans uppst†ndelses kraft och f†
k„nna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik
genom en d”d s†dan som hans,
003:011 om jag s† skulle kunna n† fram till uppst†ndelsen fr†n de d”da.

003:012 Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit
fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag sj„lv
har blivit vunnen av Kristus Jesus.
003:013 Ja, mina br”der, jag h†ller icke f”re att jag „nnu har vunnit
det, men ett g”r jag: jag f”rg„ter det som „r bakom mig och
str„cker mig mot det som „r framf”r mig
003:014 och jagar mot m†let, f”r att f† den segerl”n som h†lles framf”r
oss genom Guds kallelse ovanifr†n, i Kristus Jesus.

003:015 M† d„rf”r vi alla som „ro ½fullkomliga½ hava ett s†dant
t„nkes„tt. Men om s† „r, att I i n†got stycke haven andra
tankar, s† skall Gud ocks† d„r”ver giva eder klarhet.
003:016 Dock, s†vitt vi redan hava hunnit n†got fram†t, s† l†tom oss
vandra vidare p† samma v„g.

003:017 Mina br”der, varen ock I mina efterf”ljare, och sen p† dem som
vandra p† samma s„tt som jag, eftersom I ju haven oss till
f”red”me.
003:018 Ty det „r s†som jag ofta har sagt eder och nu †ter m†ste s„ga
under t†rar: m†nga vandra s†som fiender till Kristi kors,
003:019 och deras „nde „r f”rd„rv; de hava buken till sin Gud och s”ka
sin „ra i det som „r deras skam, och deras sinne „r v„nt till
det som h”r jorden till.
003:020 Vi †ter hava v†rt medborgarskap i himmelen, och d„rifr†n v„nta
vi ock Herren Jesus Kristus s†som Fr„lsare,
003:021 vilken skall s† f”rvandla v†r f”rnedringskropp, att den bliver
lik hans h„rlighetskropp -- genom den kraft varmed han ock kan
underl„gga sig allt.
004:001 D„rf”r, mina „lskade och efterl„ngtade br”der, min gl„dje och
min krona, st†n fasta i Herren med detta sinne, I mina „lskade.

004:002 Evodia f”rmanar jag, och Syntyke f”rmanar jag att de skola vara
ens till sinnes i Herren.
004:003 Ja, ocks† till dig, min Synsygus -- du som med r„tta b„r det
namnet -- har jag en b”n: Var dessa kvinnor till hj„lp, ty
j„mte mig hava de k„mpat i evangelii tj„nst, de s†v„l som
Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn „ro skrivna i
livets bok.

004:004 Gl„djen eder i Herren alltid. ¸ter vill jag s„ga: Gl„djen eder.
004:005 L†ten edert saktmod bliva kunnigt f”r alla m„nniskor. Herren
„r n„ra!

004:006 G”ren eder intet bekymmer, utan l†ten i allting edra ”nskningar
bliva kunniga inf”r Gud, genom †kallan och b”n, med tacks„gelse.
004:007 S† skall Guds frid, som ”verg†r allt f”rst†nd, bevara edra
hj„rtan och edra tankar, i Kristus Jesus.

004:008 F”r ”vrigt, mina br”der, vad sant „r, vad v„rdigt, vad r„tt, vad
rent „r, vad som „r „lskligt och v„rt att akta, ja, allt vad
dygd heter, och allt som f”rtj„nar att prisas -- t„nken p† allt
s†dant.
004:009 Detta, som I haven l„rt och inh„mtat och haven h”rt av mig och
sett hos mig, det skolen I g”ra; och s† skall fridens Gud vara
med eder.

004:010 Det har varit f”r mig en stor gl„dje i Herren att I nu omsider
haven kommit i en s† god st„llning, att I haven kunnat t„nka p†
mitt b„sta. Dock, I t„nkten nog ocks† f”rut d„rp†, men I haden
icke tillf„lle att g”ra n†got.
004:011 Icke som om jag h„rmed ville s„ga att n†got har fattats mig; ty
jag har l„rt mig att vara n”jd med de omst„ndigheter i vilka jag
„r.
004:012 Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i
”verfl”d. Med vilken st„llning och vilka f”rh†llanden som helst
„r jag f”rtrogen: jag kan vara m„tt, och jag kan vara hungrig;
jag kan hava ”verfl”d, och jag kan lida brist.
004:013 Allt f”rm†r jag i honom som giver mig kraft.

004:014 Dock gjorden I v„l d„ri att I visaden mig deltagande i mitt
betryck.
004:015 I veten ju ock sj„lva, I filipper, att under evangelii f”rsta
tid, d† n„r jag hade dragit bort ifr†n Macedonien, ingen annan
f”rsamling „n eder tr„dde i s†dan f”rbindelse med mig, att
r„kning kunde f”ras ”ver ½utgivet och mottaget½.
004:016 Ty medan jag „nnu var i Tessalonika, s„nden I mig b†de en och
tv† g†nger vad jag beh”vde. --
004:017 Icke som om jag skulle †stunda sj„lva g†van; nej, vad jag
†stundar „r en s†dan frukt d„rav, som rikligen kommer eder
sj„lva till godo.
004:018 Jag har nu f†tt ut allt, och det i ”verfl”dande m†tt. Jag har
fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder g†va, ½en
v„lbehaglig lukt½, ett offer som t„ckes Gud och behagar honom
v„l.
004:019 S† skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt m†tt och p†
ett h„rligt s„tt i Kristus Jesus giva eder allt vad I beh”ven.
004:020 Men v†r Gud och Fader tillh”r „ran i evigheternas evigheter.
Amen.

004:021 H„lsen var och en av de heliga i Kristus Jesus. De br”der som
„ro h„r hos mig h„lsa eder.
004:022 Alla de heliga h„lsa eder, f”rst och fr„mst de som h”ra till
kejsarens hus.

004:023 Herrens, Jesu Kristi, n†d vare med eder ande.

Book 51 Kolosserna

001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s† ock brodern
Timoteus,
001:002 h„lsar de heliga som bo i Kolosse, de troende br”derna i
Kristus. N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, v†r Fader.

001:003 Vi tacka Gud, v†r Herres, Jesu Kristi, Fader, alltid f”r eder i
v†ra b”ner,
001:004 ty vi hava h”rt om eder tro i Kristus Jesus och om den k„rlek
som I haven till alla de heliga;
001:005 vi tacka honom f”r det hopps skull, som „r f”rvarat †t eder i
himmelen. Om detta hopp haven I redan f”rut f†tt h”ra, genom
sanningens ord i det evangelium
001:006 som har kommit till eder, likasom det ock „r att finna ”verallt
i v„rlden och d„r b„r frukt och v„xer till, p† samma s„tt som
det har gjort bland eder, allt ifr†n den dag, d† I h”rden det
och l„rden i sanning k„nna Guds n†d.
001:007 Det var ju en s†dan undervisning I mottogen av Epafras, v†r
„lskade medtj„nare, som i v†rt st„lle „r eder en trogen Kristi
tj„nare;
001:008 det „r ocks† han som f”r oss har omtalat eder k„rlek i Anden.

001:009 Allt ifr†n den dag d† vi fingo h”ra h„rom, hava vi d„rf”r, † v†r
sida, icke upph”rt att bedja f”r eder och b”nfalla om att I m†n
bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig
vishet och andligt f”rst†nd.
001:010 S† skolen I kunna f”ra en vandel som „r v„rdig Herren, honom i
allt till behag, och genom kunskapen om Gud b„ra frukt och v„xa
till i allt gott verk.
001:011 Och genom hans h„rliga makt skolen I p† allt s„tt uppfyllas av
kraft till att bevisa st†ndaktighet och t†lamod i allt;
001:012 och I skolen med gl„dje tacka Fadern, som har gjort eder
skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i
ljuset.
001:013 Ty han har fr„lst oss fr†n m”rkrets v„lde och f”rsatt oss i sin
„lskade Sons rike.

001:014 I honom hava vi f”rlossningen, f”rl†telsen f”r v†ra synder,
001:015 i honom som „r den osynlige Gudens avbild och f”rstf”dd f”re
allt skapat.
001:016 Ty i honom skapades allt i himmelen och p† jorden, synligt s†v„l
som osynligt, b†de tron„nglar och herrar och furstar och
v„ldigheter i andev„rlden. Alltsammans har blivit skapat genom
honom och till honom.
001:017 Ja, han „r till f”re allt annat, och alltsammans „ger best†nd i
honom.
001:018 Och han „r huvudet f”r kroppen, det „r f”rsamlingen, han som „r
begynnelsen, den f”rstf”dde ifr†n de d”da. S† skulle han i allt
vara den fr„mste.

001:019 Ty det behagade Gud att l†ta all fullhet taga sin boning i honom
001:020 och att genom honom f”rsona allt med sig, sedan han genom blodet
p† hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle s† ske
med allt vad p† jorden och i himmelen „r.

001:021 Ocks† †t eder, som f”rut voren bortkomna fr†n honom och genom
edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden vad ont var,
001:022 ocks† †t eder har han nu skaffat f”rsoning i hans jordiska
kropp, genom hans d”d, f”r att kunna st„lla eder fram inf”r sig
heliga och obefl„ckade och ostraffliga --
001:023 om I n„mligen f”rbliven i tron, v„l grundade och fasta, utan att
l†ta rubba eder fr†n det hopp som tillbjudes oss i evangelium,
det evangelium som I haven h”rt, och som blivit predikat bland
allt skapat under himmelen, det vars tj„nare jag, Paulus, har
blivit.

001:024 Nu gl„der jag mig mitt i mina lidanden f”r eder; och vad som
fattas i det m†tt av Kristus-bedr”velser som jag i mitt k”tt
m†ste utst†, det uppfyller jag nu f”r hans kropp, som „r
f”rsamlingen.
001:025 Ty dennas tj„nare har jag blivit, i enlighet med det uppdrag av
Gud, som har blivit mig givet, att jag n„mligen ”verallt skall
f”r eder f”rkunna Guds ord,
001:026 den hemlighet som tids†ldrar och sl„kten igenom hade varit
f”rdold, men som nu har blivit uppenbarad f”r hans heliga.
001:027 Ty f”r dem ville Gud kung”ra huru rik p† h„rlighet den „r bland
hedningarna, denna hemlighet, vilken „r ½Kristus i eder, v†rt
h„rlighetshopp½.
001:028 Och honom f”rkunna vi f”r v†r del, i det vi f”rmana var m„nniska
och undervisa var m„nniska med all vishet, f”r att kunna st„lla
fram var m„nniska s†som fullkomlig i Kristus.
001:029 Och f”r det m†let arbetar och k„mpar jag, i enlighet med hans
kraft, som m„ktigt verkar i mig.
002:001 Jag vill n„mligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att
utst† f”r eder och f”r f”rsamlingen i Laodicea och f”r alla de
andra som icke personligen hava sett mitt ansikte.
002:002 Ty jag ”nskar, att deras hj„rtan skola f† hugnad, d„rigenom att
de slutas tillsammans i k„rlek och komma till en full
f”rst†ndsvisshets hela rikedom, till en r„tt kunskap om Guds
hemlighet, vilken „r Kristus;
002:003 ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter
f”rdolda.
002:004 Detta s„ger jag, f”r att ingen skall bedraga eder med skenfagert
tal.
002:005 Ty om jag ock till kroppen „r fr†nvarande, s† „r jag dock i
anden hos eder och gl„der mig, n„r jag ser den ordning, som
r†der bland eder, och n„r jag ser fastheten i eder tro p†
Kristus.

002:006 S†som I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, s† vandren i
honom
002:007 och varen rotade i honom och l†ten eder uppbyggas i honom och
bef„stas i tron, i enlighet med den undervisning I haven f†tt,
och ”verfl”den i tacks„gelse.
002:008 Sen till, att ingen f†r bortf”ra eder s†som ett segerbyte genom
sin tomma och bedr„gliga ½vishetsl„ra½, i det att han †beropar
f„derne„rvda m„nniskomeningar och h†ller sig till v„rldens
½makter½ och icke till Kristus.
002:009 Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen,
002:010 och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom
som „r huvudet f”r alla andev„rldens furstar och v„ldigheter.

002:011 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omsk„relse, som
icke skedde med h„nder, en som bestod d„ri att I bleven avkl„dda
eder k”ttsliga kropp; jag menar omsk„relsen i Kristus.
002:012 I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i
dopet blivit uppv„ckta med honom, genom tron p† Guds kraft, hans
som uppv„ckte honom fr†n de d”da.
002:013 Ja, ocks† eder som voren d”da genom edra synder och genom edert
k”tts oomskurenhet, ocks† eder har han gjort levande med honom;
ty han har f”rl†tit oss alla v†ra synder.
002:014 Han har n„mligen utpl†nat den handskrift som genom sina stadgar
anklagade oss och l†g oss i v„gen; den har han skaffat undan
genom att nagla den fast vid korset.
002:015 Han har avv„pnat andev„rldens furstar och v„ldigheter och l†tit
dem bliva till skam inf”r alla, i det att han i honom har
triumferat ”ver dem.

002:016 L†ten d„rf”r ingen d”ma eder i fr†ga om mat och dryck eller
ang†ende h”gtid eller nym†nad eller sabbat.
002:017 S†dant „r allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men
verkligheten sj„lv finnes hos Kristus.
002:018 L†ten icke segerl”nen tagas ifr†n eder av n†gon som har sin lust
i ½”dmjukhet½ och „ngladyrkan och g”r sig stor med sina syner,
n†gon som utan orsak „r uppbl†st genom sitt k”ttsliga sinne
002:019 och icke h†ller sig till honom som „r huvudet, honom fr†n vilken
hela kroppen vinner sin tillv„xt i Gud, i det att den av sina
ledg†ngar och senor f†r bist†nd och sammanh†llning.
002:020 Om I nu haven d”tt med Kristus och s† blivit frigjorda ifr†n
v„rldens ½makter½, varf”r l†ten I d† allahanda stadgar l„ggas p†
eder, likasom levden I „nnu i v„rlden:
002:021 ½Det skall du icke taga i½, ½Det skall du icke smaka½, ½Det
skall du icke komma vid½,
002:022 och detta n„r det g„ller ting, som alla „ro best„mda till att g†
under genom f”rbrukning -- allt till †tlydnad av m„nniskobud och
m„nniskol„ror?
002:023 Visserligen har allt detta f†tt namn om sig att vara ½vishet½,
eftersom d„ri ligger ett sj„lvvalt gudstj„nstv„sende och ett
slags ½”dmjukhet½ och en kroppens sp„kning; men ingalunda ligger
d„ri ½en viss heder½, det tj„nar allenast till att n„ra det
k”ttsliga sinnet.

003:001 Om I allts† „ren uppst†ndna med Kristus, s† s”ken det som „r
d„rovan, d„r varest Kristus „r och sitter p† Guds h”gra sida.
003:002 Ja, haven edert sinne v„nt till det som „r d„rovan, icke till
det som „r p† jorden.
003:003 Ty I haven d”tt, och edert liv „r f”rdolt med Kristus i Gud.
003:004 N„r Kristus, han som „r v†rt liv, bliver uppenbarad, d† skolen
ock I med honom bliva uppenbarade i h„rlighet.

003:005 S† d”den nu edra lemmar, som h”ra jorden till: otukt, orenhet,
lusta, ond beg„relse, s† ock girigheten, som ju „r avgudadyrkan;
003:006 ty f”r s†dant kommer Guds vrede.
003:007 I de synderna vandraden ocks† I f”rut, d† I „nnu haden edert liv
i dem.
003:008 Men nu skolen ocks† I l„gga bort alltsammans; vrede, h„ftighet,
ondska, sm„delse och skamligt tal ur eder mun;
003:009 I skolen icke ljuga p† varandra. I haven ju avkl„tt eder den
gamla m„nniskan med hennes g„rningar
003:010 och ikl„tt eder den nya, den som f”rnyas till sann kunskap och
s† bliver en avbild av honom som har skapat henne.
003:011 Och d„rvid kommer det icke an p† om n†gon „r grek eller jude,
omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, tr„l eller fri;
nej, Kristus „r allt och i alla.
003:012 S† kl„den eder nu s†som Guds utvalda, hans heliga och „lskade, i
hj„rtlig barmh„rtighet, godhet, ”dmjukhet, saktmod, t†lamod.
003:013 Och haven f”rdrag med varandra och f”rl†ten varandra, om n†gon
har n†got att f”rebr† en annan. S†som Herren har f”rl†tit eder,
s† skolen ock I f”rl†ta.
003:014 Men ”ver allt detta skolen I ikl„da eder k„rleken, ty den „r
fullkomlighetens sammanh†llande band.
003:015 Och l†ten Kristi frid regera i edra hj„rtan; ty till att „ga den
„ren I ock kallade s†som lemmar i en och samma kropp. Och varen
tacksamma.
003:016 L†ten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och
f”rmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovs†nger och
andliga visor, och sjungen med tacks„gelse till Guds „ra i edra
hj„rtan.
003:017 Och allt, vadhelst I f”retagen eder i ord eller g„rning, g”ren
det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.

003:018 I hustrur, underordnen eder edra m„n, s†som tillb”rligt „r i
Herren.
003:019 I m„n, „lsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem.
003:020 I barn, varen edra f”r„ldrar lydiga i allt, ty detta „r
v„lbehagligt i Herren.
003:021 I f„der, reten icke edra barn, p† det att de icke m† bliva
klenmodiga.
003:022 I tj„nare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med
”gontj„nst, av beg„r att behaga m„nniskor, utan av uppriktigt
hj„rta, i Herrens fruktan.
003:023 Vadhelst I g”ren, g”ren det av hj„rtat, s†som tj„naden I Herren
och icke m„nniskor.
003:024 I veten ju, att I till vederg„llning skolen av Herren f† eder
arvedel; den herre I tj„nen „r Kristus.
003:025 Den som g”r or„tt, han skall f† igen den or„tt han har gjort,
utan anseende till personen.

004:001 I herrar, given edra tj„nare, vad r„tt och billigt „r; I veten
ju, att ocks† I haven en herre i himmelen.
004:002 Varen uth†lliga i b”nen och vaken i den under tacks„gelse.
004:003 Och bedjen j„mv„l f”r oss, att Gud m† †t oss ”ppna en d”rr f”r
ordet, s† att vi f† f”rkunna Kristi hemlighet, den hemlighet,
f”r vars skull jag ocks† „r en f†nge;
004:004 ja, bedjen, att jag m† uppenbara den med de r„tta orden.
004:005 Skicken eder visligt mot dem som st† utanf”r och tagen v„l i akt
vart l„gligt tillf„lle.
004:006 Edert tal vare alltid v„lbehagligt, kryddat med salt; I b”ren
f”rst†, huru I skolen svara var och en.

004:007 Om allt vad mig ang†r skall min „lskade broder Tykikus, min
trogne tj„nare och min medtj„nare i Herren, underr„tta eder.
004:008 Honom s„nder jag till eder, just f”r att I skolen f† veta, huru
det „r med oss, och f”r att han skall hugna edra hj„rtan.
004:009 Tillika s„nder jag Onesimus, min trogne och „lskade broder, eder
landsman. De skola underr„tta eder om allting h„r.

004:010 Aristarkus, min medf†nge, h„lsar eder; s† g”r ock Markus,
Barnabas syskonbarn. Ang†ende honom haven I redan f†tt
f”reskrifter; och om han kommer till eder, s† tagen v„nligt emot
honom.
004:011 Ocks† Jesus, som kallas Justus, h„lsar eder. Av de omskurna „ro
dessa mina enda medarbetare f”r Guds rike, och de hava varit mig
till hugnad.
004:012 Epafras, eder landsman, h„lsar eder, en Kristi Jesu tj„nare, som
i sina b”ner alltid k„mpar f”r eder, f”r att I skolen st† fasta
och vara fullkomliga och fullt vissa i allt som „r Guds vilja.
004:013 Ty jag giver honom det vittnesb”rdet, att han har stor m”da f”r
eder likasom ock f”r dem som bo i Laodicea och i Hierapolis.
004:014 Lukas, l„karen, den „lskade brodern, h„lsar eder; s† g”r ock
Demas.
004:015 H„lsen br”derna i Laodicea, s† ock Nymfas tillika med den
f”rsamling som kommer tillhopa i hans hus.
004:016 Sedan detta brev har blivit uppl„st hos eder, s† s”rjen f”r att
det ock bliver uppl„st i laodic‚ernas f”rsamling och att j„mv„l
I f†n l„sa det brev, som kommer fr†n Laodicea.
004:017 S„gen ock detta till Arkippus: ½Hav akt p† det „mbete, som du
har undf†tt i Herren, s† att du fullg”r, vad d„rtill h”r.½
004:018 H„r skriver jag, Paulus, min h„lsning med egen hand. T„nken p†
mina bojor. N†d vare med eder.

Book 52 F”rsta Tessalonikerna (1 Tess.)

001:001 Paulus och Silvanus och Timoteus h„lsa tessalonikernas
f”rsamling i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. N†d och
frid vare med eder.

001:002 Vi tacka Gud alltid f”r eder alla, n„r vi t„nka p† eder i v†ra
b”ner.
001:003 Ty oavl†tligen ih†gkomma vi inf”r v†r Gud och Fader edra
g„rningar i tron och edert arbete i k„rleken och eder
st†ndaktighet i hoppet, i v†r Herre Jesus Kristus.
001:004 Vi veta ju, k„re br”der, i Guds „lskade, huru det var, n„r I
bleven utvalda:
001:005 v†rt evangelium kom till eder icke med ord allenast, utan i
kraft och helig ande och med full visshet. I veten ock p† vad
s„tt vi upptr„dde bland eder, till edert b„sta.
001:006 Och I † eder sida bleven v†ra efterf”ljare och d„rmed Herrens, i
det att I, mitt under stort betryck, togen emot ordet med gl„dje
i helig ande.
001:007 S† bleven I sj„lva ett f”red”me f”r alla de troende i Macedonien
och Akaja.
001:008 Ty fr†n eder har genljudet av Herrens ord g†tt vidare ut; icke
allenast i Macedonien och Akaja, utan allest„des har eder tro p†
Gud blivit k„nd, s† att vi f”r v†r del icke beh”va tala n†got
d„rom.
001:009 Ty sj„lva f”rkunna de om oss, med vilken framg†ng vi begynte
v†rt arbete hos eder, och huru I fr†n avgudarna omv„nden eder
till Gud, till att tj„na den levande och sanne Guden,
001:010 och till att v„nta hans Son fr†n himmelen, honom som han har
uppv„ckt fr†n de d”da, Jesus, som fr„lsar oss undan den kommande
vredesdomen.

002:001 I veten ju sj„lva, k„re br”der, att det icke var utan kraft vi
begynte v†rt arbete hos eder.
002:002 Nej, fast„n vi, s†som i veten, i Filippi f”rut hade f†tt utst†
lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i v†r Gud
till att f”rkunna f”r eder Guds evangelium, under mycken kamp.
002:003 Ty vad vi tala till tr”st och f”rmaning, det har icke sin grund i
villfarelse eller i orent upps†t, ej heller sker det med svek;
002:004 utan d„rf”r att vi av Gud hava pr”vats v„rdiga att f† evangelium
oss betrott, tala vi i enlighet d„rmed, icke f”r att vara
m„nniskor till behag, utan f”r att vara Gud till behag, honom
som pr”var v†ra hj„rtan.
002:005 Aldrig n†gonsin hava vi upptr„tt med smickrets ord, det veten I,
ej heller s†, att vi skulle f† en f”rev„ndning att bereda oss
vinning -- Gud „r v†rt vittne.
002:006 Ej heller hava vi s”kt pris av m„nniskor, vare sig av eder eller
av andra,
002:007 fast„n vi s†som Kristi apostlar v„l hade kunnat upptr„da med
myndighet. Tv„rtom hava vi visat oss milda bland eder, s†som n„r
en moder omhuldar sina sp„da barn.
002:008 I s†dan ”mhet om eder ville vi g„rna icke allenast g”ra ocks†
eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra v†ra
liv f”r eder, ty I haden blivit oss k„ra.
002:009 I kommen ju ih†g, k„re br”der, v†rt arbete och v†r m”da, huru
vi, under det att vi predikade f”r eder Guds evangelium,
str„vade natt och dag, f”r att icke bliva n†gon av eder till
tunga.
002:010 I sj„lva „ren v†ra vittnen, och Gud „r v†rt vittne, I veten, och
han vet huru heligt och r„ttf„rdigt och ostraffligt vi f”rh”llo
oss mot eder, I som tron.
002:011 Likaledes veten I huru vi f”rmanade och uppmuntrade var och en
av eder, s†som en fader sina barn,
002:012 och huru vi uppfordrade eder att f”ra en vandel som vore v„rdig
Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin h„rlighet.

002:013 D„rf”r tacka vi ock oavl†tligen Gud f”r att I, n„r I undfingen
det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det s†som
m„nniskoord, utan s†som Guds ord, vilket det f”rvisso „r, ett
ord som ock „r verksamt i eder som tron.
002:014 I, k„re br”der, haven ju blivit efterf”ljare till de Guds
f”rsamlingar i Kristus Jesus som „ro i Judeen. Ty I haven av
edra egna landsm„n f†tt lida detsamma som de hava lidit av
judarna --
002:015 av dem som d”dade b†de Herren Jesus och profeterna och f”rjagade
oss, och som „ro misshagliga f”r Gud och fiender till alla
m„nniskor,
002:016 i det att de s”ka hindra oss att tala till hedningarna, s† att
dessa kunna bliva fr„lsta. S† uppfylla de alltj„mt sina synders
m†tt. Dock, vredesdomen har kommit ”ver dem i all sin str„nghet.

002:017 Men d† vi nu hava m†st vara skilda fr†n eder, k„re br”der --
visserligen allenast f”r en kort tid och i utv„rtes m†tto, icke
till hj„rtat -- hava vi blivit s† mycket mer angel„gna att f† se
edra ansikten och k„nt stor †stundan d„refter.
002:018 Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, f”r
min del b†de en och tv† g†nger -- men Satan har hindrat oss.
002:019 Ty vem „r v†rt hopp och v†r gl„dje och v†r ber”mmelses krona
inf”r v†r Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just
I?
002:020 Ja, I „ren v†r „ra och v†r gl„dje.
003:001 D„rf”r, n„r vi icke mer kunde uth„rda, besl”to vi att stanna
ensamma kvar i Aten,
003:002 och s„nde †stad Timoteus, v†r broder och Guds tj„nare vid
f”rkunnandet av evangelium om Kristus, f”r att han skulle styrka
och uppmuntra eder i eder tro,
003:003 s† att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten
sj„lva att s†dana „ro oss f”relagda.
003:004 Redan n„r vi voro hos eder, sade vi ju eder f”rut att vi skulle
komma att utst† lidanden. S† har nu ock skett, det veten I.
003:005 Det var ocks† d„rf”r som jag s„nde honom †stad, n„r jag icke mer
kunde uth„rda; ty jag ville veta n†got om eder tro, eftersom jag
fruktade att frestaren till „ventyrs hade s† frestat eder, att
v†rt arbete skulle bliva utan frukt.
003:006 Men nu, d† Timoteus har kommit till oss fr†n eder och f”rkunnat
f”r oss det glada budskapet om eder tro och k„rlek, och sagt oss
att I alltj„mt haven oss i god h†gkomst, och att I l„ngten efter
att se oss, likasom vi l„ngta efter eder,
003:007 nu hava vi i fr†ga om eder, k„re br”der, genom eder tro f†tt
hugnad i all v†r n”d och allt v†rt lidande.
003:008 Ty nu leva vi, eftersom I st†n fasta i Herren.
003:009 Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud f”r eder, till geng„ld f”r
all den gl„dje som vi genom eder hava inf”r v†r Gud?
003:010 Natt och dag „r det v†r innerligaste b”n, att vi m† f† se edra
ansikten och avhj„lpa vad som kan brista i eder tro.

003:011 Men v†r Gud och Fader sj„lv och v†r Herre Jesus m† f”r oss j„mna
v„gen till eder.
003:012 Och eder m† Herren giva en allt st”rre och mer ”verfl”dande
k„rlek till varandra, ja, till alla m„nniskor, en s†dan k„rlek
som vi hava till eder,
003:013 s† att edra hj„rtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet
inf”r v†r Gud och Fader vid v†r Herre Jesu tillkommelse, n„r han
kommer med alla sina heliga.
004:001 Ytterligare, k„re br”der, bedja vi nu och f”rmana eder i Herren
Jesus att allt mer f”rkovra eder i en s†dan vandel som I haven
f†tt l„ra av oss att I skolen f”ra, Gud till behag -- en s†dan
vandel som I redan f”ren.
004:002 I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus.
004:003 Ty detta „r Guds vilja, detta som h”r till eder helgelse, att I
avh†llen eder fr†n otukt,
004:004 och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse
och „ra,
004:005 icke i beg„relses lusta s†som hedningarna -- vilka icke k„nna
Gud --
004:006 och att ingen i sitt f”rh†llande till sin broder kr„nker honom
eller g”r honom n†got f”rf†ng, ty Herren „r en h„mnare ”ver allt
detta, s†som vi redan f”rut hava sagt och betygat f”r eder.
004:007 Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i
helgelse.
004:008 Den som icke vill veta av detta, han f”rkastar allts† icke en
m„nniska, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i
eder.

004:009 Om broderlig k„rlek „r det icke beh”vligt att skriva till eder,
ty I haven sj„lva f†tt l„ra av Gud att „lska varandra;
004:010 s† handlen I ju ock mot alla br”derna i hela Macedonien. Men vi
f”rmana eder, k„re br”der, att allt mer f”rkovra eder h„ri
004:011 och att s„tta eder „ra i att leva i stillhet och sk”ta vad eder
†ligger och arbeta med edra h„nder, enligt vad vi hava bjudit
eder,
004:012 s† att I skicken eder h”viskt mot dem som st† utanf”r och icke
beh”ven anlita n†gons hj„lp.

004:013 Vi vilja icke l„mna eder, k„re br”der, i okunnighet om huru det
f”rh†ller sig med dem som avsomna, f”r att I icke skolen s”rja
s†som de andra, de som icke hava n†got hopp.
004:014 Ty lika visst som Jesus, s†som vi tro, har d”tt och har
uppst†tt, lika visst skall ock Gud genom Jesus f”ra dem som „ro
avsomnade fram j„mte honom.
004:015 S†som ett ord fr†n Herren s„ga vi eder n„mligen detta, att vi
som leva och l„mnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda
skola komma f”re dem som „ro avsomnade.
004:016 Ty Herren skall sj„lv stiga ned fr†n himmelen, och ett maktbud
skall ljuda, en ”ver„ngels r”st och en Guds basun. Och f”rst
skola de i Kristus d”da uppst†;
004:017 sedan skola vi som d† „nnu leva och hava l„mnats kvar bliva
j„mte dem bortryckta p† skyar upp i luften, Herren till m”tes;
och s† skola vi alltid f† vara hos Herren.
004:018 S† tr”sten nu varandra med dessa ord.
005:001 Vad †ter ang†r tid och stund h„rf”r, s† „r det icke beh”vligt
att d„rom skriva till eder, k„re br”der.
005:002 Ty I veten sj„lva nogsamt att Herrens dag kommer s†som en tjuv
om natten.
005:003 B„st de s„ga: ½Allt st†r v„l till, och ingen fara „r p† f„rde½,
d† kommer pl”tsligt f”rd„rv ”ver dem, s†som f”dslov†ndan ”ver en
havande kvinna, och de skola f”rvisso icke kunna fly undan.
005:004 Men I, k„re br”der, I leven icke m”rker, s† att den dagen kan
komma ”ver eder s†som en tjuv;
005:005 I „ren ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi h”ra icke
natten eller m”rkret till;
005:006 l†tom oss allts† icke sova s†som de andra, utan l†tom oss vaka
och vara nyktra.
005:007 De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna,
de „ro druckna om natten;
005:008 men vi som h”ra dagen till, vi m† vara nyktra, ikl„dda trons och
k„rlekens pansar, med fr„lsningens hopp s†som hj„lm.
005:009 Ty Gud har icke best„mt oss till att drabbas av vrede, utan till
att vinna fr„lsning genom v†r Herre, Jesus Kristus,
005:010 som har d”tt f”r oss, p† det att vi m† leva tillika med honom,
vare sig vi „nnu „ro vakna eller vi „ro avsomnade.
005:011 Tr”sten d„rf”r varandra, och uppbyggen varandra inb”rdes, s†som
I ock redan g”ren.

005:012 Vi bedja eder, k„re br”der, att r„tt uppskatta de m„n som arbeta
bland eder, och som „ro edra f”rest†ndare i Herren och f”rmana
eder.
005:013 L†ten dem vara eder ”verm†ttan k„ra, f”r det verks skull som de
utf”ra.

H†llen frid inb”rdes.

005:014 Vi bjuda eder, k„re br”der: F”rmanen de oordentliga, uppmuntren
de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen t†lamod mot var
man.
005:015 Sen till, att ingen vederg„ller n†gon med ont f”r ont; faren
fastmer alltid efter att g”ra vad gott „r mot varandra och mot
var man.
005:016 Varen alltid glada.
005:017 Bedjen oavl†tligen.
005:018 Tacken Gud i alla livets f”rh†llanden. Ty att I s† g”ren „r Guds
vilja i Kristus Jesus.
005:019 Utsl„cken icke Anden,
005:020 f”rakten icke profetisk tal,
005:021 men pr”ven allt, beh†llen vad gott „r,
005:022 avh†llen eder fr†n allt ont, av vad slag det vara m†.

005:023 Men fridens Gud sj„lv helge eder till hela eder varelse, s† att
hela eder ande och eder sj„l och eder kropp finnas bevarade
ostraffliga vid v†r Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.
005:024 Trofast „r han som kallar eder; han skall ock utf”ra sitt verk.

005:025 K„re br”der, bedjen f”r oss.
005:026 H„lsen alla br”derna med en helig kyss.
005:027 Jag besv„r eder vid Herren att l†ta uppl„sa detta brev f”r alla
br”derna.
005:028 V†r Herres, Jesu Kristi, n†d vare med eder.

Book 53 Andra Tessalonikerna (2 Tess.)

001:001 Paulus och Silvanus och Timoteus h„lsa tessalonikernas
f”rsamling i Gud, v†r Fader, och Herren Jesus Kristus.
001:002 N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, Fadern, och Herren Jesus
Kristus.

001:003 Vi „ro pliktiga att alltid tacka Gud f”r eder, k„re br”der,
s†som tillb”rligt „r, d„rf”r att eder tro s† m„ktigt tillv„xer,
och den k„rlek I haven till varandra mer och mer f”r”kas hos
eder alla och hos envar av eder.
001:004 D„rf”r kunna vi sj„lva i Guds f”rsamlingar ber”mma oss av eder,
i fr†ga om eder st†ndaktighet och eder tro under alla edra
f”rf”ljelser, och under de lidanden I m†sten uth„rda.
001:005 S†dant „r ett vittnesb”rd om att Guds dom bliver r„ttvis. S†
skolen I aktas v„rdiga Guds rike; f”r dess skull „r det ock som
I liden.
001:006 Guds r„ttf„rdighet kr„ver ju att de som v†lla eder lidande f†
lidande till vederg„llning,
001:007 men att I som utst†n lidanden f†n hugnad tillsammans med oss,
n„r Herren Jesus uppenbarar sig fr†n himmelen med sin makts
„nglar,
001:008 ½i l†gande eld½, och l†ter straffet drabba dem som icke k„nna
Gud, och dem som icke „ro v†r Herre Jesu evangelium lydiga.
001:009 Dessa skola d† bliva straffade med evigt f”rd„rv, bort undan
Herrens ansikte och hans ”verv„ldigande h„rlighet,
001:010 n„r han kommer f”r att f”rh„rligas i sina heliga och visa sig
underbar i alla dem som hava kommit till att tro; ty det
vittnesb”rd vi hava framburit till eder haven I trott. S† skall
ske p† den dagen.

001:011 F”rdenskull bedja vi ock alltid f”r eder, att v†r Gud m† akta
eder v„rdiga sin kallelse, och att han m† med kraft fullborda i
eder allt vad en god vilja kan †stunda, och vad tro kan verka,
001:012 s† att v†r Herre Jesu namn bliver f”rh„rligat i eder, och I i
honom, efter v†r Guds och Herrens, Jesu Kristi, n†d.
002:001 I fr†ga om v†r Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi
skola f”rsamlas till honom, bedja vi eder, k„re br”der,
002:002 att I icke -- vare sig genom n†gon ½andeingivelse½ eller p†
grund av n†got ord eller n†got brev, som f”rmenas komma fr†n oss
-- s† hastigt l†ten eder bringas ur fattningen och f”rloren
besinningen, som om Herrens dag redan stode f”r d”rren.
002:003 L†ten ingen bedraga eder om vad s„tt det vara m†. Ty f”rst m†ste
avfallet hava skett och ½Lagl”shetens m„nniska½, f”rd„rvets man,
hava tr„tt fram,
002:004 vedersakaren, som upph„ver sig ”ver allt vad gud heter, och allt
som kallas heligt, s† att han tager sitt s„te i Guds tempel och
f”regiver sig vara Gud.
002:005 Kommen I icke ih†g att jag sade eder detta, medan jag „nnu var
hos eder?
002:006 Och I veten vad det „r som nu h†ller honom tillbaka, s† att han
f”rst n„r hans tid „r inne kan tr„da fram.
002:007 Redan „r ju lagl”shetens hemlighet verksam; allenast m†ste den
som „nnu h†ller tillbaka f”rst skaffas ur v„gen.
002:008 Sedan skall ½den Lagl”se½ tr„da fram, och honom skall d† Herren
Jesus d”da med sin muns anda och tillintetg”ra genom sin
tillkommelses uppenbarelse --
002:009 honom som efter Satans tillskyndelse kommer med l”gnens alla
kraftg„rningar och tecken och under
002:010 och med or„ttf„rdighetens alla bedr„gliga konster, f”r att
bedraga dem som g† f”rlorade, till straff d„rf”r att de icke
g†vo k„rleken till sanningen rum, s† att de kunde bliva fr„lsta.
002:011 D„rf”r s„nder ock Gud ”ver dem villfarelsens makt, s† att de
s„tta tro till l”gnen,
002:012 f”r att de skola bliva d”mda, alla dessa som icke hava satt tro
till sanningen, utan funnit behag i or„ttf„rdigheten.
002:013 Men vi f”r v†r del „ro pliktiga att alltid tacka Gud f”r eder
k„re br”der, I Herrens „lskade, d„rf”r att Gud fr†n begynnelsen
har utvalt eder till fr„lsning, i helgelse i Anden och i tro p†
sanningen.
002:014 H„rtill har han ock genom v†rt evangelium kallat eder, f”r att I
skolen bliva delaktiga av v†r Herres, Jesu Kristi, h„rlighet.
002:015 St†n allts† fasta, k„re br”der, och h†llen eder vid de l„rdomar
som I haven mottagit av oss, vare sig muntligen eller genom
brev.

002:016 Och v†r Herre Jesus Kristus sj„lv och Gud, v†r Fader, som har
„lskat oss och i n†d berett oss en evig hugnad och givit oss ett
gott hopp,
002:017 han hugne edra hj„rtan, och styrke eder till allt vad gott „r,
b†de i g„rning och i ord.
003:001 F”r ”vrigt, k„re br”der, bedjen f”r oss, att Herrens ord m† hava
framg†ng och komma till „ra hos andra likasom hos eder,
003:002 s† ock att vi m† bliva fr„lsta ifr†n vanartiga och onda
m„nniskor. Ty tron „r icke var mans.
003:003 Men Herren „r trofast, och han skall styrka eder och bevara eder
fr†n det onda.
003:004 Och vi hava den tillf”rsikten till eder i Herren, att I b†de nu
g”ren och framgent skolen g”ra vad vi bjuda eder.
003:005 Ja, Herren styre edra hj„rtan till Guds k„rlek och Kristi
st†ndaktighet.

003:006 Men vi bjuda eder, k„re br”der, i v†r Herres, Jesu Kristi, namn,
att I dragen eder ifr†n var broder som f”r en oordentlig vandel
och icke lever efter de l„rdomar han har mottagit av oss.
003:007 I veten ju sj„lva huru man b”r efterf”lja oss. Ty vi f”rh”llo
oss icke oordentligt bland eder,
003:008 ej heller †to vi n†gons br”d f”r intet; tv„rtom †to vi v†rt br”d
under arbete och m”da, och vi str„vade natt och dag, f”r att
icke bliva n†gon av eder till tunga.
003:009 Icke som om vi ej hade haft r„tt d„rtill, men vi ville l†ta eder
i oss f† ett f”red”me, f”r att I skullen efterf”lja oss.
003:010 Redan n„r vi voro hos eder, g†vo vi ju eder det budet: om n†gon
icke vill arbeta, s† skall han icke heller „ta.
003:011 Vi h”ra n„mligen att somliga bland eder f”ra en oordentlig vandel
och icke arbeta, utan allenast syssla med s†dant som icke kommer
dem vid.
003:012 S†dana m„nniskor bjuda och f”rmana vi i Herren Jesus Kristus,
att de arbeta i stillhet, s† att de kunna „ta sitt eget br”d.
003:013 Och I, k„re br”der, m†n icke f”rtr”ttas att g”ra vad gott „r.
003:014 Men om n†gon icke lyder vad vi hava sagt i detta brev, s† m„rken
ut f”r eder den mannen, och haven intet umg„nge med honom, p†
det att han m† blygas.
003:015 H†llen honom dock icke f”r en ov„n, utan f”rmanen honom s†som en
broder.

003:016 Men fridens Herre sj„lv give eder sin frid alltid och p† allt
s„tt. Herren vare med eder alla.

003:017 H„r skriver jag, Paulus, min h„lsning med egen hand. Detta „r
ett k„nnetecken i alla mina brev; s† skriver jag.
003:018 V†r Herres, Jesu Kristi, n†d vare med eder alla.

Book 54 F”rsta Timoteus (1 Tim.)

001:001 Paulus, Kristi Jesu apostel, f”rordnad av Gud, v†r Fr„lsare, och
Kristus Jesus, v†rt hopp,
001:002 h„lsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron. N†d,
barmh„rtighet och frid ifr†n Gud, Fadern, och Kristus Jesus, v†r
Herre!

001:003 Jag bjuder dig, nu s†som n„r jag for †stad till Macedonien, att
stanna kvar i Efesus och d„r f”rmana somliga att icke f”rkunna
fr„mmande l„ror
001:004 eller akta p† fabler och sl„ktledningshistorier utan „nde, som
ju snarare v†lla ordstrider „n fr„mja den Guds ordning som
kommer till fullbordan i tron.
001:005 Och f”rmaningens „ndam†l „r k„rlek av ett rent hj„rta och av ett
gott samvete och av en oskrymtad tro.
001:006 Fr†n dessa stycken hava somliga farit vilse och v„nt sin h†g
till f†f„ngligt tal --
001:007 m„nniskor som vilja vara l„rare i lagen, fast„n de icke f”rst†
ens vad de sj„lva tala, eller vad de ting „ro, som de med s†dan
s„kerhet orda om.

001:008 Men vi veta att lagen „r god, om man n„mligen brukar den s†som
lagen b”r brukas,
001:009 och om man f”rst†r detta, att lagen „r till icke f”r r„ttf„rdiga
m„nniskor, utan f”r dem som trotsa lag och myndighet, f”r
ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga m„nniskor,
faderm”rdare och moderm”rdare, f”r mandr†pare,
001:010 f”r dem som ”va otukt och onaturlig v„llustsynd, f”r dem som „ro
m„nniskos„ljare, l”gnare, menedare eller n†got annat som strider
mot den sunda l„ran --
001:011 detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens
h„rlighet, varmed jag har blivit betrodd.

001:012 V†r Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag f”r
att han har tagit mig i sin tj„nst och funnit mig vara
f”rtroende v„rd,
001:013 mig som f”rut var en h„dare och f”rf”ljare och v†ldsverkare. Men
barmh„rtighet vederfors mig, eftersom jag icke b„ttre visste,
n„r jag i min otro handlade s†.
001:014 Och v†r Herres n†d blev s† mycket mer ”verfl”dande, med tron och
k„rleken i Kristus Jesus.
001:015 Det „r ett fast ord och i allo v„rt att mottagas, att Kristus
Jesus har kommit i v„rlden f”r att fr„lsa syndare, bland vilka
jag „r den fr„mste.
001:016 Men att barmh„rtighet vederfors mig, det skedde just f”r att
Kristus Jesus skulle fr„mst p† mig bevisa all sin l†ngmodighet,
och l†ta mig bliva en f”rstlingsbild av dem som skulle komma att
tro p† honom och s† vinna evigt liv.
001:017 Men evigheternas konung, den of”rg„nglige, osynlige, ende Guden,
vare „ra och pris i evigheternas evigheter! Amen.

001:018 Att s† f”rmana dem, det †l„gger jag dig, min son Timoteus, i
enlighet med de profetord som en g†ng uttalades ”ver dig. M† du
i kraft av dem strida den goda striden,
001:019 rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nu
visserligen somliga skjutit † sido, men de hava d„rigenom lidit
skeppsbrott i tron.
001:020 Till dem h”ra Hymeneus och Alexander, vilka jag har ”verl„mnat
†t Satan, f”r att de skola bliva s† tuktade, att de icke vidare
sm„da.
002:001 S† uppmanar jag nu framf”r allt d„rtill att man m† bedja,
†kalla, anropa och tacka Gud f”r alla m„nniskor,
002:002 f”r konungar och all ”verhet, s† att vi kunna f”ra ett lugnt och
stilla liv, p† ett i allo fromt och v„rdigt s„tt.
002:003 S†dant „r gott och v„lbehagligt inf”r Gud, v†r Fr„lsare,
002:004 som vill att alla m„nniskor skola bliva fr„lsta och komma till
kunskap om sanningen.
002:005 Ty en enda „r Gud, och en enda „r medlare emellan Gud och
m„nniskor: en m„nniska, Kristus Jesus,
002:006 han som gav sig sj„lv till l”sen f”r alla, varom ock
vittnesb”rdet skulle framb„ras, n„r tiden var inne.
002:007 Och sj„lv har jag blivit satt till att vara dess f”rkunnare och
apostel -- det s„ger jag med sanning, jag ljuger icke -- ja,
till att i tro och sanning vara en l„rare f”r hedningar.

002:008 Jag vill allts† att m„nnen allest„des skola f”rr„tta b”n, i det
att de, fria ifr†n vrede och disputerande, upplyfta heliga
h„nder.
002:009 Likaledes vill jag att kvinnorna skola upptr„da i h”visk dr„kt,
att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med h†rfl„tningar
och guld eller p„rlor eller dyrbara kl„der,
002:010 utan med goda g„rningar, s†som det h”ves kvinnor som vilja
r„knas f”r gudfruktiga.
002:011 Kvinnan b”r i stillhet l†ta sig undervisas och d„rvid helt
underordna sig.
002:012 D„remot kan jag icke tillst„dja en kvinna att sj„lv upptr„da
s†som l„rare, ej heller att r†da ”ver sin man; fastmer m† hon
leva i stillhet.
002:013 Adam blev ju f”rst skapad och sedan Eva.
002:014 Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev sv†rt bedragen och
f”rleddes till ”vertr„delse.
002:015 Dock skall kvinnan, under det hon f”der sina barn, vinna
fr„lsning, om hon f”rbliver i tro och k„rlek och helgelse, med
ett tuktigt v„sende.
003:001 Det „r ett visst ord, att om n†gons h†g st†r till en
f”rsamlingsf”rest†ndares „mbete, s† „r det en god verksamhet han
†stundar.
003:002 En f”rsamlingsf”rest†ndare b”r d„rf”r vara of”rvitlig; han b”r
vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, h”visk i sitt
skick, g„stv„nlig, v„l skickad att undervisa,
003:003 icke begiven p† vin, icke v†ldsam, utan foglig, icke
stridslysten, fri ifr†n penningbeg„r.
003:004 Han b”r v„l f”rest† sitt eget hus och h†lla sina barn i lydnad,
med all v„rdighet;
003:005 ty huru skulle dem som icke vet att f”rest† sitt eget hus kunna
sk”ta Guds f”rsamling?
003:006 Han b”r icke vara nyomv„nd, f”r att han icke skall f”rblindas av
h”gmod och s† hemfalla under dj„vulens dom.
003:007 Han b”r ock hava gott vittnesb”rd om sig av dem som st† utanf”r,
s† att han icke uts„ttes f”r sm„lek och faller i dj„vulens
snara.

003:008 F”rsamlingstj„narna b”ra likaledes skicka sig v„rdigt, icke vara
tvetaliga, icke ben„gna f”r mycket vindrickande, icke snikna
efter slem vinning;
003:009 de b”ra „ga trons hemlighet i ett rent samvete.
003:010 Men ocks† dessa skola f”rst pr”vas; d„refter m† de, om de
befinnas of”rvitliga, f† tj„na f”rsamlingen.
003:011 ˇr det kvinnor, s† b”ra dessa likaledes skicka sig v„rdigt, icke
g† omkring med f”rtal, men vara nyktra och trogna i allt.
003:012 En f”rsamlingstj„nare skall vara en enda kvinnas man; han skall
h†lla god ordning p† sina barn och v„l f”rest† sitt hus.
003:013 Ty de som hava v„l sk”tt en f”rsamlingstj„nares syssla, de vinna
en aktad st„llning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus
Jesus, upptr„da med mycken frimodighet.

003:014 Detta skriver jag till dig, fast„n jag hoppas att snart f† komma
till dig.
003:015 Jag vill n„mligen, om jag likv„l skulle dr”ja, att du skall veta
huru man b”r f”rh†lla sig i Guds hus, som ju „r den levande
Gudens f”rsamling, sanningens st”djepelare och grundf„ste.
003:016 Och erk„nt stor „r gudaktighetens hemlighet:
½Han som blev uppenbarad i k”ttet,
r„ttf„rdigad i anden, sedd av „nglar,
predikad bland hedningarna,
trodd i v„rlden,
upptagen i h„rligheten.½
004:001 Men Anden s„ger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola
avfalla fr†n tron och h†lla sig till villoandar och till onda
andars l„ror.
004:002 S† skall ske genom l”gnpredikanters skrymteri, m„nniskors som i
sina egna samveten „ro br„nnm„rkta s†som brottslingar,
004:003 och som f”rbjuda „ktenskap och vilja att man skall avh†lla sig
fr†n allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacks„gelse
mottagas av dem som tro och hava l„rt k„nna sanningen.
004:004 Ty allt vad Gud har skapat „r gott, och intet „r f”rkastligt,
n„r det mottages med tacks„gelse:
004:005 det bliver n„mligen helgat genom Guds ord och genom b”n.

004:006 Om du framl„gger detta f”r br”derna, s† bevisar du dig s†som en
god Kristi Jesu tj„nare, d† du ju h„mtar din n„ring av trons och
den goda l„rans ord, den l„ras som du troget har efterf”ljt.
004:007 Men de oandliga k„ringfablerna m† du visa ifr†n dig. ™va dig i
st„llet sj„lv i gudsfruktan.
004:008 Ty lekamlig ”vning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar
till allt; den har med sig l”fte om liv, b†de f”r denna tiden
och f”r den tillkommande.
004:009 Detta „r ett fast ord och i allo v„rt att mottagas.
004:010 Ja, d„rf”r arbeta och k„mpa vi, d† vi nu hava satt v†rt hopp
till den levande Guden, honom som „r alla m„nniskors Fr„lsare,
f”rst och fr„mst deras som tro.
004:011 S† skall du bjuda och undervisa.

004:012 L†t ingen f”rakta dig f”r din ungdoms skull; fastmer m† du f”r
dem som tro bliva ett f”red”me i tal och i vandel, i k„rlek, i
tro och i renhet.
004:013 Var nitisk i att f”rel„sa skriften och i att f”rmana och
undervisa, till dess jag kommer.
004:014 F”rsumma icke att v†rda den n†deg†va som finnes i dig, och som
gavs dig i kraft av profetord, under handp†l„ggning av de
„ldste.
004:015 T„nk p† detta, lev i detta, s† att din f”rkovran bliver uppenbar
f”r alla.
004:016 Hav akt p† dig sj„lv och p† din undervisning, och h†ll stadigt
ut d„rmed; ty om du s† g”r, fr„lsar du b†de dig sj„lv och dem
som h”ra dig.
005:001 En „ldre man m† du icke tillr„ttavisa med h†rda ord; du b”r tala
till honom s†som till en fader. Till yngre m„n m† du tala s†som
till br”der,
005:002 till „ldre kvinnor s†som till m”drar, till yngre kvinnor s†som
till systrar, i all renhet.

005:003 ˇnkor m† du bevisa „ra, om de „ro r„tta, v„rnl”sa „nkor.
005:004 Men om en „nka har barn eller barnbarn, d† m† i f”rsta rummet
dessa l„ra sig att med tillb”rlig v”rdnad taga sig an sina
n„rmaste och s† †terg„lda sina f”r„ldrar vad de „ro dem
skyldiga; ty s†dant „r v„lbehagligt inf”r Gud.
005:005 En r„tt, v„rnl”s „nka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud
och h†ller ut i b”n och †kallan natt och dag.
005:006 Men en s†dan som allenast g”r sig goda dagar, hon „r d”d, fast„n
hon lever. --
005:007 F”reh†ll dem ocks† detta, s† att man icke f†r n†got att f”revita
dem.
005:008 Men om n†gon icke drager f”rsorg om sina egna, f”rst och fr„mst
om sina n„rmaste, s† har denne f”rnekat sin tro och „r v„rre „n
en otrogen.

005:009 S†som ½f”rsamlings„nka½ m† ingen annan uppf”ras „n den som „r
minst sextio †r gammal, och som har varit allenast en mans
hustru,
005:010 en som har det vittnesb”rdet om sig, att hon har ”vat goda
g„rningar, uppfostrat barn, givit h„rb„rge †t husvilla, tvagit
heligas f”tter, underst”tt n”dlidande, korteligen, beflitat sig
om allt gott verk.
005:011 Unga „nkor skall du d„remot icke antaga. Ty n„r de hava njutit
nog av Kristus, vilja de †ter gifta sig;
005:012 och de „ro d† hemfallna †t dom, eftersom de hava brutit sin
f”rsta tro.
005:013 D„rtill l„ra de sig ock att vara l„ttjefulla, i det att de l”pa
omkring i husen; ja, icke allenast att vara l„ttjefulla, utan
ock att vara skvalleraktiga och att syssla med s†dant som icke
kommer dem vid, allt medan de tala vad otillb”rligt „r.
005:014 D„rf”r vill jag att unga „nkor gifta sig, f”da barn, f”rest† var
och en sitt hus och icke giva n†gon motst†ndare anledning att
sm„da.
005:015 Redan hava ju n†gra vikit av och f”ljt efter Satan.
005:016 Om n†gon troende, vare sig man eller kvinna, har „nkor att s”rja
f”r, d† m† han underst”dja dem utan att f”rsamlingen betungas,
f”r att denna s† m† kunna underst”dja r„tta, v„rnl”sa „nkor.

005:017 S†dana „ldste som „ro goda f”rsamlingsf”rest†ndare m† aktas
dubbel heder v„rda, f”rst och fr„mst de som arbeta med
predikande och undervisning.
005:018 Skriften s„ger ju: ½Du skall icke binda munnen till p† oxen som
tr”skar½, s† ock: ½Arbetaren „r v„rd sin l”n.½ --
005:019 Upptag intet klagom†l mot n†gon av de „ldste, om det icke
styrkes av tv† eller tre vittnen.
005:020 Men beg†r n†gon en synd, s† skall du inf”r alla f”reh†lla honom
den, s† att ocks† de andra k„nna fruktan.

005:021 Jag uppmanar dig allvarligt inf”r Gud och Kristus Jesus och de
utvalda „nglarna att iakttaga detta, utan n†gon f”rutfattad
mening och utan att i n†got stycke f”rfara partiskt.
005:022 F”rhasta dig icke med handp†l„ggning, och g”r dig icke delaktig
i en annans synder. Bevara dig sj„lv ren.

005:023 Drick nu icke l„ngre allenast vatten, utan bruka n†got litet vin
f”r din mages skull, eftersom du s† ofta lider av svaghet.

005:024 Somliga m„nniskors synder ligga i ”ppen dag och komma i f”rv„g
fram till dom; andras †ter komma f”rst efter†t fram.
005:025 Sammalunda pl„ga ock goda g„rningar ligga i ”ppen dag; och n„r
s† icke „r, kunna de „nd† icke bliva f”rdolda.
006:001 De som „ro tr„lar och tj„na under andra m† akta sina herrar all
heder v„rda, s† att Guds namn och l„ran icke bliva sm„dade.
006:002 Men de som hava troende herrar m† icke, d„rf”r att de „ro deras
br”der, akta dem mindre; fastmer m† de tj„na dem s† mycket
villigare, just d„rf”r att de „ro troende och k„ra br”der, dessa
som vinnl„gga sig om att g”ra vad gott „r. S† skall du
undervisa och f”rmana.

006:003 Om n†gon f”rkunnar fr„mmande l„ror och icke h†ller sig till
sunda ord -- v†r Herres, Jesu Kristi, ord -- och till den l„ra
som h”r gudsfruktan till,
006:004 d† „r han f”rblindad av h”gmod, och detta fast„n han intet
f”rst†r, utan „r s†som fr†n vettet i sitt beg„r efter
disputerande och ordstrider, vilka v†lla avund, kiv, sm„delser,
ondskefulla misstankar
006:005 och st„ndiga tvister mellan m„nniskor som „ro f”rd„rvade i sitt
sinne och hava tappat bort sanningen, m„nniskor som mena att
gudsfruktan „r ett medel till vinning.
006:006 Ja, gudsfruktan i f”rening med f”rn”jsamhet „r verkligen en stor
vinning.
006:007 Vi hava ju icke f”rt n†got med oss till v„rlden, just d„rf”r att
vi icke kunna f”ra n†got med oss ut d„rifr†n.
006:008 Hava vi f”da och kl„der, s† m† vi l†ta oss n”ja d„rmed.
006:009 Men de som vilja bliva rika, de r†ka in i frestelser och snaror
och hemfalla †t m†nga d†raktiga och skadliga beg„relser, som
s„nka m„nniskorna ned i f”rd„rv och underg†ng.
006:010 Ty penningbeg„ret „r en rot till allt ont; och somliga hava
l†tit sig s† drivas d„rav, att de hava villats bort ifr†n tron
och d„rigenom tillskyndat sig sj„lva m†nga kval.

006:011 Men fly s†dant, du gudsm„nniska, och far efter r„ttf„rdighet,
gudsfruktan, tro, k„rlek, st†ndaktighet, saktmod.
006:012 K„mpa trons goda kamp, s”k att vinna det eviga livet, vartill du
har blivit kallad, du som ock inf”r m†nga vittnen har avlagt den
goda bek„nnelsen.
006:013 Inf”r Gud, som giver liv †t allt, och inf”r Kristus Jesus, som
under Pontius Pilatus vittnade med den goda bek„nnelsen, manar
jag dig
006:014 att, sj„lv utan fl„ck och tadel, h†lla vad jag har bjudit,
intill v†r Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse,
006:015 vilken den salige, ende h„rskaren skall l†ta oss se, n„r tiden
„r inne, han som „r konungarnas konung och herrarnas herre,
006:016 han som allena har od”dlighet och bor i ett ljus dit ingen kan
komma, han som ingen m„nniska har sett eller kan se. Honom vare
„ra och evigt v„lde! Amen.

006:017 Bjud dem som „ro rika i den tids†lder som nu „r att icke
h”gmodas, och att icke s„tta sitt hopp till ovissa rikedomar,
utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta d„rav;
006:018 bjud dem att g”ra gott, att vara rika p† goda g„rningar, att
vara givmilda och g„rna dela med sig.
006:019 M† de s† l„gga av †t sig skatter som kunna bliva en god grundval
f”r det tillkommande, s† att de vinna det verkliga livet.

006:020 O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och v„nd dig
bort ifr†n de oandliga, tomma ord och gens„gelser som komma fr†n
den falskeligen s† kallade ½kunskapen½,
006:021 vilken n†gra f”regiva sig „ga, varf”r de ock hava farit vilse i
fr†ga om tron. N†d vare med eder.

Book 55 Andra Timoteus (2 Tim.)

001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel -- s„nd enligt det
l”fte som gavs oss om liv, livet i Kristus Jesus --
001:002 h„lsar Timoteus, sin „lskade son. N†d, barmh„rtighet och frid
ifr†n Gud, Fadern, och Kristus Jesus, v†r Herre!

001:003 Jag tackar Gud, som jag i likhet med mina f”rf„der tj„nar, och
det med rent samvete, s†som jag ock oavl†tligen har dig i †tanke
i mina b”ner, b†de natt och dag.
001:004 Och n„r jag kommer ih†g dina t†rar, l„ngtar jag efter att se
dig, f”r att s† bliva uppfylld av gl„dje,
001:005 d† jag erinras om din oskrymtade tro, samma tro som f”rut bodde
i din mormoder Lois och din moder Eunice, och som nu -- d„rom „r
jag f”rvissad -- j„mv„l bor i dig.

001:006 F”rdenskull p†minner jag dig att du m† uppliva den n†deg†va fr†n
Gud, som i f”ljd av min handp†l„ggning finnes i dig.
001:007 Ty Gud har icke givit oss en f”rsagdbetens ande, utan en
kraftens och k„rlekens och tuktighetens ande.
001:008 Blygs d„rf”r icke f”r vittnesb”rdet om v†r Herre, ej heller f”r
mig, hans f†nge, utan b„r ocks† du ditt lidande f”r evangelium,
genom den kraft som Gud giver,
001:009 han som har fr„lst oss och kallat oss med en helig kallelse,
icke p† grund av v†ra g„rningar, utan efter sitt eget r†dslut
och sin n†d, den n†d som redan f”r ev„rdliga tider sedan gavs
oss i Kristus Jesus,
001:010 men som nu har blivit uppenbar genom v†r Fr„lsares, Kristi Jesu,
uppenbarelse. Ty han har gjort d”dens makt om intet och f”rt liv
och of”rg„nglighet fram i ljuset genom evangelium,
001:011 till vars f”rkunnare och apostel och l„rare jag har blivit satt.
001:012 F”rdenskull lider jag ocks† detta, men jag blyges dock icke
d„rf”r. Ty jag vet p† vem jag tror, och jag „r viss om att han
„r m„ktig att f”r ½den dagen½ bevara vad som har blivit mig
betrott.
001:013 S†som f”rebild i fr†ga om sunda ord m† du, i tron och k„rleken i
Kristus Jesus, hava de ord som du har h”rt av mig.
001:014 Bevara genom den helige Ande, vilken bor i oss, det goda som har
blivit dig betrott.

001:015 Det vet du, att alla i provinsen Asien hava v„nt sig ifr†n mig,
bland dem ocks† Fygelus och Hermogenes.
001:016 M† Herren visa barmh„rtighet mot Onesiforus' hus, eftersom han
ofta var mig till vederkvickelse och icke blygdes f”r mina
kedjor;
001:017 fastmer, n„r han kom till Rom, s”kte han efter mig med all iver,
till dess han fann mig.
001:018 Ja, Herren give att han m† finna barmh„rtighet hos Herren p†
½den dagen½. Till huru stor tj„nst han var i Efesus, det vet du
sj„lv b„st.

002:001 S† bliv nu du, min son, allt starkare i den n†d som „r i Kristus
Jesus.
002:002 Och vad du har h”rt av mig och f†tt betygat av m†nga vittnen,
det m† du betro †t m„n som „ro f”rtroende v„rda, och som kunna
bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra.

002:003 B„r ock du ditt lidande s†som en god Kristi Jesu stridsman.
002:004 Ingen som tj„nar i krig l†ter sig insn„rjas i n„ringsomsorger,
ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.
002:005 Likas†, om n†gon deltager i en t„vlingskamp, s† vinner han icke
segerkransen, ifall han icke k„mpar efter stadgad ordning.
002:006 ¸kermannen, han som g”r arbetet, b”r fr„mst av alla f† njuta av
frukten.
002:007 Fatta r„tt vad jag s„ger; Herren skall giva dig f”rst†nd i allt.
002:008 T„nk p† Jesus Kristus, som „r uppst†nden fr†n de d”da, av Davids
s„d, enligt det evangelium som jag f”rkunnar,
002:009 och i vars tj„nst jag j„mv„l utst†r lidande, ja, till och med
m†ste b„ra bojor s†som en og„rningsman. Men Guds ord b„r icke
bojor.
002:010 D„rf”r uth„rdar jag st†ndaktigt allting f”r de utvaldas skull,
p† det att ocks† de m† vinna fr„lsningen i Kristus Jesus och
d„rmed evig h„rlighet.
002:011 Detta „r ett fast ord; ty hava vi d”tt med honom, s† skola vi
ock leva med honom;
002:012 „ro vi st†ndaktiga, s† skola vi ock f† regera med honom Men
f”rneka vi honom, s† skall ock han f”rneka oss;
002:013 „ro vi trol”sa, s† st†r han troget fast vid sitt ord Ty han kan
icke f”rneka sig sj„lv.

002:014 P†minn dem om detta, och uppmana dem allvarligt inf”r Gud att
icke befatta sig med ordstrider; ty s†dana gagna till intet,
utan „ro allenast till f”rd„rv f”r dem som h”ra d„rp†.
002:015 Str„va med all flit efter att sj„lv kunna tr„da fram inf”r Gud
s†som en som h†ller provet, en arbetare som icke beh”ver blygas,
utan r„tt f”rvaltar sanningens ord.
002:016 Men undfly oandligt och tomt prat. Ty de som befatta sig med
s†dant komma att g† allt l„ngre i ogudaktighet,
002:017 och deras tal skall fr„ta omkring sig s†som ett kr„fts†r. Av det
slaget „ro Hymeneus och Filetus;
002:018 ty n„r dessa s„ga att uppst†ndelsen redan har skett, hava de
farit vilse fr†n sanningen, och de f”rv„nda s† tron hos somliga.
002:019 Dock, Guds fasta grundval f”rbliver best†ndande och har ett
insegel med dessa ord: ½Herren k„nner de sina½, och: ½Var och en
som †kallar Herrens namn, han v„nde sig bort ifr†n
or„ttf„rdighet.½

002:020 Men i ett stort hus finnas k„rl icke allenast av guld och
silver, utan ock av tr„ och lera; och somliga „ro till hedersamt
bruk, andra till mindre hedersamt.
002:021 Om nu n†gon h†ller sig ren och obesmittad av s†dant folk, d†
bliver han ett k„rl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt f”r
sin herre, tj„nligt till allt vad gott „r.

002:022 Fly ungdomens onda beg„relser, och far efter r„ttf„rdighet, tro
och k„rlek, och frid med dem som av rent hj„rta †kalla Herren.
002:023 Men undvik d†raktiga och barnsliga tvistefr†gor; du vet ju att
de f”da av sig strider.
002:024 Och en Herrens tj„nare b”r icke strida, utan vara mild mot alla,
v„l skickad att undervisa, t†lig n„r han f†r lida.
002:025 Han b”r med saktmod tillr„ttavisa de motsp„nstiga, i hopp att
Gud till „ventyrs skall f”rl„na dem b„ttring, s† att de komma
till kunskap om sanningen,
002:026 och i hopp att de s† skola bliva nyktra och d„rigenom befrias ur
dj„vulens snara; ty av honom „ro de f†ngade, s† att de g”ra hans
vilja
003:001 Men det m† du veta, att i de yttersta dagarna sv†ra tider skola
komma.
003:002 Ty m„nniskorna skola d† vara sj„lviska, penningk„ra, stortaliga,
”vermodiga, sm„delystna, olydiga mot sina f”r„ldrar, otacksamma,
gudl”sa,
003:003 k„rleksl”sa mot sina n„rmaste, trol”sa, begivna p† f”rtal,
om†ttliga, tygell”sa, fientliga mot det goda,
003:004 f”rr„diska, besinningsl”sa, f”rblindade av h”gmod; de skola
„lska v„llust mer „n Gud,
003:005 de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta
av dess kraft.

V„nd dig bort ifr†n s†dana.
003:006 Ty till dem h”ra de m„n som inn„stla sig i husen och f†nga svaga
kvinnor, som „ro tyngda av synder och drivas av allahanda
beg„relser,
003:007 kvinnor som alltj„mt h†lla p† med att l„ra, men aldrig kunna
komma till kunskap om sanningen.
003:008 Och s†som Jannes och Jambres stodo emot Moses, s† st† dessa m„n
emot sanningen; de „ro m„nniskor som „ro f”rd„rvade i sitt sinne
och icke h†lla provet i fr†ga om tron.
003:009 Men de skola icke tillst„djas att g† l„ngre, ty deras galenskap
skall bliva uppenbar f”r alla, s†som det skedde med de m„nnens.

003:010 Du †ter har blivit min efterf”ljare l„ra, i vandel, i
str„vanden, i tro, t†lamod, i k„rlek, i st†ndaktighet,
003:011 under f”rf”ljelser och lidanden, s†dana som drabbade mig i
Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, s†dana f”rf”ljelser har jag
f†tt utst†, men ur alla har Herren fr„lst mig.
003:012 S† skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus
Jesus, f† lida f”rf”ljelse.
003:013 Men onda m„nniskor och bedragare skola g† allt l„ngre i ondska;
de skola f”rvilla andra och sj„lva bliva f”rvillade.

003:014 Men f”rbliv du vid det som du har l„rt, och som du har f†tt
visshet om. Du vet ju av vilka du har l„rt det,
003:015 och du k„nner fr†n barndomen de heliga skrifter som kunna giva
dig vishet, s† att du bliver fr„lst genom den tro du har i
Kristus Jesus.
003:016 All skrift som „r ingiven av Gud „r ock nyttig till
undervisning, till bestraffning, till uppr„ttelse, till fostran
i r„ttf„rdighet,
003:017 s† att en gudsm„nniska kan bliva fullt f„rdig, v„l skickad till
allt gott verk.
004:001 Jag uppmanar dig allvarligt inf”r Gud och Kristus Jesus, inf”r
honom som skall d”ma levande och d”da, jag uppmanar dig vid hans
tillkommelse och hans rike:
004:002 Predika ordet, tr„d upp i tid och otid, bestraffa tillr„ttavisa,
f”rmana med allt t†lamod och med undervisning i alla stycken.
004:003 Ty den tid kommer, d† de icke l„ngre skola f”rdraga den sunda
l„ran, utan efter sina egna beg„relser skola samla †t sig l„rare
hoptals, alltefter som det kliar dem i ”ronen,
004:004 en tid d† de skola v„nda sina ”ron fr†n sanningen, och i st„llet
v„nda sig till fabler.

004:005 Men du, var nykter i allting, b„r ditt lidande, utf”r en
evangelists verk, fullg”r i allo vad som tillh”r ditt „mbete.
004:006 Ty sj„lv „r jag nu p† v„g att offras, och tiden „r inne, d† jag
skall bryta upp.
004:007 Jag har k„mpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp,
jag har bevarat tron.
004:008 Nu ligger r„ttf„rdighetens segerkrans tillreds †t mig, och
Herren, den r„ttf„rdige domaren, skall giva den †t mig p† ½den
dagen½, och icke †t mig allenast, utan †t alla som hava
„lskat hans tillkommelse.

004:009 L†t dig angel„get vara att snart komma till mig.
004:010 Ty av k„rlek till denna tids†lders v„sende har Demas ”vergivit
mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit
sig till Galatien och Titus till Dalmatien.
004:011 Lukas „r den ende som „r kvar hos mig.

Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn
och tj„na mig.
004:012 Tykikus har jag s„nt till Efesus.

004:013 N„r du kommer, s† hav med dig den mantel som jag l„mnade kvar
hos Karpus i Troas, s† ock b”ckerna, f”rst och fr„mst
pergamentskrifterna.

004:014 Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att
vederg„lla honom efter hans g„rningar.
004:015 Ocks† du m† taga dig till vara f”r honom, ty han har h„ftigt
tr„tt upp emot det som vi hava talat.

004:016 Vid mitt f”rsta f”rsvar inf”r r„tta kom ingen mig till hj„lp,
utan alla ”verg†vo mig; m† det icke bliva dem tillr„knat.
004:017 Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, f”r att genom mig
ordet ”verallt skulle bliva predikat, s† att alla hedningar
finge h”ra det; och s† blev jag r„ddad ur lejonets gap.
004:018 Ja, Herren skall r„dda mig fr†n alla ondskans tilltag och fr„lsa
mig till sitt himmelska rike. Honom tillh”r „ran i evigheternas
evigheter. Amen.

004:019 H„lsa Priska och Akvila, s† ock Onesiforus' hus.
004:020 Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus l„mnade jag sjuk
efter mig i Miletus.

004:021 L†t dig angel„get vara att komma hit f”re vintern.

Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla br”derna h„lsa
dig.

004:022 Herren vare med din ande. N†d vare med eder.

Book 56 Titus

001:001 Paulus, Guds tj„nare och Jesu Kristi apostel, s„nd att verka f”r
Guds utvaldas tro och f”r kunskapen om den sanning som h”r
gudsfruktan till,
001:002 s„nd, d„rf”r att det finnes ett hopp om evigt liv -- ty evigt
liv har Gud, som icke kan ljuga, f”r ev„rdliga tider sedan
utlovat,
001:003 och n„r tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan
varmed jag genom Guds, v†r Fr„lsares, befallning blev betrodd --
001:004 jag, Paulus, h„lsar Titus, min sannskyldige son p† grund av
gemensam tro. N†d och frid ifr†n Gud, Fadern, och Kristus Jesus,
v†r Fr„lsare!

001:005 N„r jag l„mnade dig kvar p† Kreta, var det f”r att du skulle
ordna vad som „nnu †terstod att ordna, och f”r att du, p† det
s„tt som jag har †lagt dig, skulle i var s„rskild stad tills„tta
„ldste,
001:006 varhelst n†gon of”rvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en
som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte f”r oskickligt
leverne eller vore uppstudsiga.
001:007 Ty en f”rsamlingsf”rest†ndare b”r vara of”rvitlig, s†som det
h”ves en Guds f”rvaltare, icke sj„lvgod, icke snar till vrede,
icke begiven p† vin, icke v†ldsam, icke sniken efter slem
vinning.
001:008 Han b”r fastmer vara g„stv„nlig, nit„lska f”r vad gott „r, leva
tuktigt, r„ttf„rdigt, heligt och †terh†llsamt;
001:009 han b”r h†lla sig stadigt vid det fasta ordet, s†som han har
f†tt l„ra det, s† att han „r m„ktig b†de att f”rmana medelst den
sunda l„ran och att vederl„gga dem som s„ga emot.

001:010 Ty m†nga finnas som icke vilja veta av n†gon myndighet, m†nga
som f”ra f†f„ngligt tal och bedraga m„nniskors sinnen; s† g”ra i
synnerhet de omskurna.
001:011 P† s†dana b”r man tysta munnen, ty de f”rvilla hela hus genom
att f”r slem vinnings skull f”rkunna otillb”rliga l„ror.
001:012 En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: ½Kreterna,
l”gnare j„mt, „ro odjur, glupska och lata.½
001:013 Och det vittnesb”rdet „r sant. Du skall d„rf”r str„ngt
tillr„ttavisa dem, s† att de bliva sunda i tron
001:014 och icke akta p† judiska fabler och vad som p†bjudes av
m„nniskor som v„nda sig fr†n sanningen.
001:015 Allt „r rent f”r dem som „ro rena; men f”r de orena och otrogna
„r intet rent, utan hos dem „ro b†de f”rst†nd och samvete
orenade.
001:016 De s„ga sig k„nna Gud, men med sina g„rningar f”rneka de det; ty
de „ro vederstyggliga och oh”rsamma m„nniskor, odugliga till
allt gott verk.
002:001 Du †ter m† tala vad som „r den sunda l„ran v„rdigt.
002:002 F”rmana de „ldre m„nnen att vara nyktra, att skicka sig v„rdigt
och tuktigt, att vara sunda i tro, i k„rlek, i st†ndaktighet.
002:003 F”rmana likaledes de „ldre kvinnorna att skicka sig s†som det
h”ves heliga kvinnor, att icke g† omkring med f”rtal, icke vara
tr„lar under beg„ret efter vin, utan l„ra andra vad gott „r, f”r
att fostra dem till tuktighet.
002:004 F”rmana de yngre kvinnorna att „lska sina m„n och sina barn,
002:005 att f”ra en tuktig och ren vandel, att vara goda husm”drar och
att underordna sig sina m„n, s† att Guds ord icke bliver sm„dat.
002:006 F”rmana likaledes de yngre m„nnen att skicka sig tuktigt.
002:007 Bliv dem i allo ett f”red”me i goda g„rningar, och l†t dem i din
undervisning finna of”rfalskad renhet och v„rdighet,
002:008 med sunt, ostraffligt tal, s† att den som st†r oss emot m†ste
blygas, d† han nu icke har n†got ont att s„ga om oss.
002:009 F”rmana tj„narna att i allt underordna sig sina herrar, att
skicka sig dem till behag och icke vara gensvariga,
002:010 att icke beg† n†gon o„rlighet, utan p† allt s„tt visa dem redbar
trohet, s† att de i alla stycken bliva en prydnad f”r Guds, v†r
Fr„lsares, l„ra.

002:011 Ty Guds n†d har uppenbarats till fr„lsning f”r alla m„nniskor;
002:012 den fostrar oss till att avs„ga oss all ogudaktighet och alla
v„rldsliga beg„relser, och till att leva tuktigt och r„ttf„rdigt
och gudfruktigt i den tids†lder som nu „r,
002:013 medan vi v„nta p† v†rt saliga hopps fullbordan och p† den store
Gudens och v†r Fr„lsares, Kristi Jesu, h„rlighets uppenbarelse
--
002:014 hans som har utgivit sig sj„lv f”r oss, till att f”rlossa oss

Book of the day: