Full Text Archive logoFull Text Archive — Free Classic E-books

The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 41 out of 47

Adobe PDF icon
Download this document as a .pdf
File size: 1.7 MB
What's this? light bulb idea Many people prefer to read off-line or to print out text and read from the real printed page. Others want to carry documents around with them on their mobile phones and read while they are on the move. We have created .pdf files of all out documents to accommodate all these groups of people. We recommend that you download .pdfs onto your mobile phone when it is connected to a WiFi connection for reading off-line.

005:019 D† talade Jesus †ter och sade till dem: ½Sannerligen,
sannerligen s„ger jag eder: Sonen kan icke g”ra n†got av sig
sj„lv, utan han g”r allenast vad han ser Fadern g”ra; ty vad han
g”r, det g”r likaledes ock Sonen.
005:020 Ty Fadern „lskar Sonen och l†ter honom se allt vad han sj„lv
g”r; och st”rre g„rningar, „n dessa „ro, skall han l†ta honom
se, s† att I skolen f”rundra eder.
005:021 Ty s†som Fadern uppv„cker d”da och g”r dem levande, s† g”r ock
Sonen levande vilka han vill.
005:022 Icke heller d”mer Fadern n†gon, utan all dom har han ”verl†tit
†t Sonen,
005:023 f”r att alla skola „ra Sonen s†som de „ra Faderns. Den som icke
„rar Sonen, han „rar icke heller Fadern, som har s„nt honom.
005:024 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Den som h”r mina ord
och tror honom som har s„nt mig, han har evigt liv och kommer
icke under n†gon dom, utan har ”verg†tt fr†n d”den till livet.
005:025 Sannerligen s„ger jag eder: Den stund kommer, jag, den „r redan
inne, s† de d”da skola h”ra Guds Sons r”st, och de som h”ra den
skola bliva levande.
005:026 Ty s†som Fadern har liv i sig sj„lv, s† har han ock givit †t
Sonen att hava liv i sig sj„lv.
005:027 Och han har givit honom makt att h†lla dom, eftersom han „r
M„nniskoson.
005:028 F”rundren eder icke ”ver detta. Ty den stund kommer, d† alla som
„ro i gravarna skola h”ra hans r”st
005:029 och g† ut ur dem: de som hava gjort vad gott „r skola uppst†
till liv, och de som hava gjort vad ont „r skola uppst† till
dom.
005:030 Jag kan icke g”ra n†got av mig sj„lv. S†som jag h”r, s† d”mer
jag; och min dom „r r„ttvis, ty jag s”ker icke min vilja, utan
dens vilja, som har s„nt mig.
005:031 Om jag sj„lv vittnar om mig, s† g„ller icke mitt vittnesb”rd.
005:032 Men det „r en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans
vittnesb”rd om mig „r sant.
005:033 I haven s„nt bud till Johannes, och han har vittnat f”r
sanningen,
005:034 Dock, det „r icke av n†gon m„nniska som jag tager emot
vittnesb”rd om mig; men jag s„ger detta, f”r att I skolen bliva
fr„lsta.
005:035 Han var den brinnande, skinande lampan, och f”r en liten stund
villen I fr”jdas i dess ljus.
005:036 Men jag har ett vittnesb”rd om mig, som „r f”rmer „n Johannes'
vittnesb”rd: de g„rningar som Fadern har givit mig att
fullborda, just de g„rningar som jag g”r, de vittna om mig, att
Fadern har s„nt mig.
005:037 Ja, Fadern, som har s„nt mig, han har sj„lv vittnat om mig. Hans
r”st haven I aldrig n†gonsin h”rt, ej heller haven I sett hans
gestalt,
005:038 och hans ord haven I icke l†tit f”rbliva i eder. Ty den han har
s„nt, honom tron I icke.
005:039 I rannsaken skrifterna, d„rf”r att I menen eder i dem hava evigt
liv; och det „r dessa som vittna om mig.
005:040 Men I viljen icke komma till mig f”r att f† liv.
005:041 Jag tager icke emot pris av m„nniskor;
005:042 men jag k„nner eder och vet att I icke haven Guds k„rlek i eder.
005:043 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig;
kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
005:044 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och
icke s”ken det pris som kommer fr†n honom som allena „r Gud?
005:045 Menen icke att det „r jag som skall anklaga eder hos Fadern.
Den som anklagar eder „r Moses, han till vilken I s„tten edert
hopp.
005:046 Trodden I Moses, s† skullen I ju tro mig, ty om mig har han
skrivit.
005:047 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I d† kunna tro mina
ord?½

006:001 D„refter for Jesus ”ver Galileiska sj”n, ½Tiberias' sj”½.
006:002 Och mycket folk f”ljde efter honom, d„rf”r att de s†go de tecken
som han gjorde med de sjuka.
006:003 Men Jesus gick upp p† berget och satte sig d„r med sina
l„rjungar.
006:004 Och p†sken, judarnas h”gtid, var n„ra.
006:005 D† nu Jesus lyfte upp sina ”gon och s†g att mycket folk kom till
honom, sade han till Filippus: ½Varifr†n skola vi k”pa br”d, s†
att dessa f† „ta?½
006:006 Men detta sade han f”r att s„tta honom p† prov, ty sj„lv visste
han vad han skulle g”ra.
006:007 Filippus svarade honom: ½Br”d f”r tv† hundra silverpenningar
vore icke nog f”r att var och en skulle f† ett litet stycke.½
006:008 D† sade till honom en annan av hans l„rjungar, Andreas, Simon
Petrus' broder:
006:009 ½H„r „r en gosse som har fem kornbr”d och tv† fiskar; men vad
f”rsl†r det f”r s† m†nga?½
006:010 Jesus sade: ½L†ten folket l„gga sig h„r.½ Och p† det st„llet var
mycket gr„s. D† l„grade sig m„nnen d„r, och deras antal var vid
pass fem tusen.
006:011 D„refter tog Jesus br”den och tackade Gud och delade ut †t dem
som hade lagt sig ned d„r, likaledes ock av fiskarna, s† mycket
de ville hava.
006:012 Och n„r de voro m„tta, sade han till sina l„rjungar: ½Samlen
tillhopa de ”verblivna styckena, s† att intet f”rfares.½
006:013 D† samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken,
som av de fem kornbr”den hade blivit ”ver efter dem som hade
„tit.
006:014 D† nu m„nniskorna hade det tecken som han hade gjort, sade de:
½Denne „r f”rvisso Profeten som skulle komma i v„rlden.½
006:015 N„r d† Jesus m„rkte att de t„nkte komma och med v†ld f”ra honom
med sig och g”ra honom till konung, drog han sig †ter undan till
berget, helt allena.

006:016 Men n„r det blev afton, gingo hans l„rjungar ned till sj”n
006:017 och stego i en b†t f”r att fara ”ver sj”n till Kapernaum. Det
hade d† redan blivit m”rkt, och Jesus hade „nnu icke kommit till
dem;
006:018 och sj”n gick h”g, ty det bl†ste h†rt.
006:019 N„r de s† hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier,
fingo de se Jesus komma g†ende p† sj”n och nalkas b†ten. D†
blevo de f”rskr„ckta.
006:020 Men han sade till dem: ½Det „r jag; varen icke f”rskr„ckta.½
006:021 De ville d† taga honom upp i b†ten; och strax var b†ten framme
vid landet dit de foro.

006:022 Dagen d„refter h„nde sig detta. Folket som stod kvar p† andra
sidan sj”n hade lagt m„rke till att d„r icke fanns mer „n en
enda b†t, och att Jesus icke hade stigit i den b†ten med sina
l„rjungar, utan att l„rjungarna hade farit bort allena.
006:023 Andra b†tar hade likv„l kommit fr†n Tiberias och lagt till n„ra
det st„lle d„r folket bespisades efter det att Herren hade
uttalat tacks„gelsen.
006:024 N„r allts† folket nu s†g att Jesus icke var d„r, ej heller hans
l„rjungar, stego de sj„lva i b†tarna och foro till Kapernaum f”r
att s”ka efter Jesus.
006:025 Och d† de funno honom d„r p† andra sidan sj”n, fr†gade de honom:
½Rabbi, n„r kom du hit?½
006:026 Jesus svarade dem och sade: ½Sannerligen, sannerligen s„ger jag
eder: I s”ken mig icke d„rf”r att I haven sett tecken, utan
d„rf”r att I fingen „ta av br”den och bleven m„tta.
006:027 Verken icke f”r att f† den mat som f”rg†s, utan f”r att f† den
mat som f”rbliver och har med sig evigt liv, den som
M„nniskosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud sj„lv,
l†tit undf† sitt insegel.½
006:028 D† sade de till honom: ½Vad skola vi g”ra f”r att utf”ra Guds
g„rningar?½
006:029 Jesus svarade och sade till dem: ½Detta „r Guds g„rning, att I
tron p† den han har s„nt.½
006:030 De sade till honom: ½Vad f”r tecken g”r du d†? L†t oss se n†got
tecken, s† att vi kunna tro dig. Vilken g„rning utf”r du?
006:031 V†ra f„der fingo „ta manna i ”knen, s†som det „r skrivet: 'Han
gav dem br”d fr†n himmelen att „ta.'½
006:032 D† svarade Jesus dem: ½Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder:
Det „r icke Moses som har givit eder br”det fr†n himmelen, men
det „r min Fader som giver eder det r„tta br”det fr†n himmelen.
006:033 Ty Guds br”d „r det br”d som kommer ned fr†n himmelen och giver
v„rlden liv.½
006:034 D† sade de till honom: ½Herre, giv oss alltid det br”det.½
006:035 Jesus svarade: ½Jag „r livets br”d. Den som kommer till mig, han
skall aldrig hungra, och den som tror p† mig, han skall aldrig
t”rsta.
006:036 Men det „r s†som jag har sagt eder: fast„n I haven sett mig,
tron I dock icke.
006:037 Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som
kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.
006:038 Ty jag har kommit ned fr†n himmelen, icke f”r att g”ra min
vilja, utan f”r att g”ra dens vilja, som har s„nt mig.
006:039 Och detta „r dens vilja, som har s„nt mig, att jag icke skall
l†ta n†gon enda g† f”rlorad av dem som han har givit mig, utan
att jag skall l†ta dem uppst† p† den yttersta dagen.
006:040 Ja, detta „r min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och
tror p† honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall l†ta
honom uppst† p† den yttersta dagen.½
006:041 D† knorrade judarna ”ver honom, d„rf”r att han hade sagt: ½Jag
„r det br”d som har kommit ned fr†n himmelen.½
006:042 Och de sade: ½ˇr denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och
moder vi k„nna? Huru kan han d† s„ga: 'Jag har kommit ned fr†n
himmelen'?½
006:043 Jesus svarade och sade till dem: ½Knorren icke eder emellan.
006:044 Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har s„nt mig,
drager honom; och jag skall l†ta honom uppst† p† den yttersta
dagen.
006:045 Det „r skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava f†tt l„rdom
av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och l„rt av
honom, han kommer till mig.
006:046 Icke som om n†gon skulle hava sett Fadern, utom den som „r fr†n
Gud; han har sett Fadern.
006:047 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Den som tror, han har
evigt liv.
006:048 Jag „r livets br”d.
006:049 Edra f„der †to manna i ”knen, och de dogo.
006:050 Men med det br”d som kommer ned fr†n himmelen „r det s†, att om
n†gon „ter d„rav, s† skall han icke d”.
006:051 Jag „r det levande br”det som har kommit ned fr†n himmelen. Om
n†gon „ter av det br”det, s† skall han leva till evig tid. Och
det br”d som jag skall giva „r mitt k”tt; och jag giver det, f”r
att v„rlden skall leva.½
006:052 D† tvistade judarna med varandra och sade: ½Huru skulle denne
kunna giva oss sitt k”tt att „ta?½
006:053 Jesus sade d† till dem: ½Sannerligen, sannerligen s„ger jag
eder: Om I icke „ten M„nniskosonens k”tt och dricken hans blod,
s† haven I icke liv i eder.
006:054 Den som „ter mitt k”tt och dricker mitt blod, han har evigt liv,
och jag skall l†ta honom uppst† p† den yttersta dagen.
006:055 Ty mitt k”tt „r sannskyldig mat, och mitt blod „r sannskyldig
dryck.
006:056 Den som „ter mitt k”tt och dricker mitt blod, han f”rbliver i
mig, och jag f”rbliver i honom.
006:057 S†som Fadern, han som „r den levande, har s„nt mig, och s†som
jag lever genom Fadern, s† skall ock den som „ter mig leva genom
mig.
006:058 S† „r det med det br”d som har kommit ned fr†n himmelen. Det „r
icke s†som det f„derna fingo „ta, vilka sedan dogo; den som „ter
detta br”d, han skall leva till evig tid.½
006:059 Detta sade han, n„r han undervisade i synagogan i Kapernaum.
006:060 M†nga av hans l„rjungar, som h”rde detta, sade d†: ½Detta „r ett
h†rt tal; vem st†r ut med att h”ra p† honom?½
006:061 Men Jesus visste inom sig att hans l„rjungar knorrade ”ver
detta; och han sade till dem: ½ˇr detta f”r eder en st”testen?
006:062 Vad skolen I d† s„ga, om I f†n se M„nniskosonen uppstiga dit d„r
han f”rut var? --
006:063 Det „r anden som g”r levande; k”ttet „r till intet gagneligt. De
ord som jag har talat till eder „ro ande och „ro liv.
006:064 Men bland eder finnas n†gra som icke tro.½ Jesus visste n„mligen
fr†n begynnelsen vilka de voro som icke trodde, s† ock vilken
den var som skulle f”rr†da honom.
006:065 Och han tillade: ½F”rdenskull har jag sagt eder att ingen kan
komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.½
006:066 F”r detta tals skull drogo sig m†nga av hans l„rjungar tillbaka,
s† att de icke l„ngre vandrade med honom.
006:067 D† sade Jesus till de tolv: ½Icke viljen v„l ocks† I g† bort?½
006:068 Simon Petrus svarade honom: ½Herre, till vem skulle vi g†? Du
har det eviga livets ord,
006:069 och vi tro och f”rst† att du „r Guds helige.½
006:070 Jesus svarade dem: ½Har icke jag sj„lv utvalt eder, I tolv? Och
likv„l „r en av eder en dj„vul.½
006:071 Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne
som skulle f”rr†da honom, och han var en av de tolv.
007:001 D„refter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville
han icke vandra omkring, d† nu judarna stodo efter att d”da
honom.
007:002 Men judarnas l”vhyddoh”gtid var nu n„ra.
007:003 D† sade hans br”der till honom: ½Begiv dig h„rifr†n och g† till
Judeen, s† att ocks† dina l„rjungar f† se de g„rningar som du
g”r.
007:004 Ty ingen som vill vara k„nd bland m„nniskor utf”r sitt verk i
hemlighet. D† du nu g”r s†dana g„rningar, s† tr„d ”ppet fram f”r
v„rlden.½
007:005 Det var n„mligen s†, att icke ens hans br”der trodde p† honom.
007:006 D† sade Jesus till dem: ½Min tid „r „nnu icke kommen, men f”r
eder „r tiden alltid l„glig.
007:007 V„rlden kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag
vittnar om henne, att hennes g„rningar „ro onda.
007:008 G†n I upp till h”gtiden; jag „r icke stadd p† v„g upp till denna
h”gtid, ty min tid „r „nnu icke fullbordad.½
007:009 Detta sade han till dem och stannade s† kvar i Galileen.
007:010 Men n„r hans br”der hade g†tt upp till h”gtiden, d† gick ocks†
han ditupp, dock icke ”ppet, utan likasom i hemlighet.
007:011 Och judarna s”kte efter honom under h”gtiden och sade: ½Var „r
han?½
007:012 Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga
sade: ½Han „r en r„ttsinnig man½, men andra sade: ½Nej, han
f”rvillar folket.½
007:013 Dock talade ingen ”ppet om honom, av fruktan f”r judarna.

007:014 Men n„r redan halva h”gtiden var f”rliden, gick Jesus upp i
helgedomen och undervisade.
007:015 D† f”rundrade sig judarna och sade: ½Varifr†n har denne sin
l„rdom, han som icke har f†tt undervisning?½
007:016 Jesus svarade dem och sade: ½Min l„ra „r icke min, utan hans som
har s„nt mig.
007:017 Om n†gon vill g”ra hans vilja, s† skall han f”rst† om denna l„ra
„r fr†n Gud, eller om jag talar av mig sj„lv.
007:018 Den som talar av sig sj„lv, han s”ker sin egen „ra; men den som
s”ker dens „ra, som har s„nt honom, han „r sannf„rdig, och
or„ttf„rdighet finnes icke i honom. --
007:019 Har icke Moses givit eder lagen? Och likv„l fullg”r ingen av
eder lagen. Varf”r st†n I efter att d”da mig?½
007:020 Folket svarade: ½Du „r besatt av en ond ande. Vem st†r efter
att d”da dig?½
007:021 Jesus svarade och sade till dem: ½En g„rning allenast gjorde
jag, och alla f”rundren I eder ”ver den.
007:022 Moses har givit eder omsk„relsen -- icke som om den vore ifr†n
Moses, ty den „r ifr†n f„derna -- och s† omsk„ren I m„nniskor
ocks† p† en sabbat.
007:023 Om nu en m„nniska undf†r omsk„relsen p† en sabbat, f”r att
Moses' lag icke skall g”ras om intet, huru kunnen I d† vredgas
p† mig, d„rf”r att jag p† en sabbat gjorde en m„nniska hel och
frisk?
007:024 D”men icke efter skenet, utan d”men en r„tt dom.½

007:025 D† sade n†gra av folket i Jerusalem: ½ˇr det icke denne som de
st† efter att d”da?
007:026 Och „nd† f†r han tala fritt, utan att de s„ga n†got till
honom. Hava d† r†dsherrarna verkligen blivit f”rvissade om att
denne „r Messias?
007:027 Dock, denne k„nna vi, och vi veta varifr†n han „r; men n„r
Messias kommer, k„nner ingen varifr†n han „r.½
007:028 D† sade Jesus med h”g r”st, d„r han undervisade i helgedomen:
½Jav„l, I k„nnen mig, och I veten varifr†n jag „r. Likv„l har
jag icke kommit av mig sj„lv, men han som har s„nt mig „r en som
verkligen har myndighet att s„nda, han som I icke k„nnen.
007:029 Men jag k„nner honom, ty fr†n honom „r jag kommen, och han har
s„nt mig.½
007:030 D† ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom,
ty hans stund var „nnu icke kommen.
007:031 Men m†nga av folket trodde p† honom, och de sade: ½Icke skall
v„l Messias, n„r han kommer, g”ra flera tecken „n denne har
gjort?½

007:032 S†dant fingo faris‚erna h”ra folket i tysthet tala om honom. D†
s„nde ”verstepr„sterna och faris‚erna ut r„ttstj„nare f”r att
gripa honom.
007:033 Men Jesus sade: ½ˇnnu en liten tid „r jag hos eder; sedan g†r
jag bort till honom som har s„nt mig.
007:034 I skolen d† s”ka efter mig, men I skolen icke finna mig, och d„r
jag „r, dit kunnen I icke komma.½
007:035 D† sade judarna till varandra: ½Vart t„nker denne g†, eftersom
vi icke skola kunna finna honom? M†nne han t„nker g† till dem
som bo kringspridda bland grekerna? T„nker han d† undervisa
grekerna?
007:036 Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen s”ka efter mig, men
I skolen icke finna mig, och d„r jag „r, dit kunnen I icke
komma'?½

007:037 P† den sista dagen i h”gtiden, som ock var den f”rn„msta, stod
Jesus d„r och ropade och sade: ½Om n†gon t”rstar, s† komme han
till mig och dricke.
007:038 Den som tror p† mig, av hans innersta skola str”mmar av levande
vatten flyta fram, s†som skriften s„ger.½
007:039 Detta sade han om Anden, vilken de som trodde p† honom skulle
undf†; ty ande var d† „nnu icke given, eftersom Jesus „nnu icke
hade blivit f”rh„rligad.
007:040 N†gra av folket, som h”rde dessa ord, sade d†: ½Denne „r
f”rvisso Profeten.½
007:041 Andra sade: ½Han „r Messias.½ Andra †ter sade: ½Icke kommer v„l
Messias fr†n Galileen?
007:042 S„ger icke skriften att Messias skall komma av Davids s„d och
fr†n den lilla staden Betlehem, d„r David bodde?
007:043 S† uppstodo f”r hans skull stridiga meningar bland folket,
007:044 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin
hand vid honom.

007:045 N„r sedan r„ttstj„narna kommo tillbaka till ”verstepr„sterna och
faris‚erna, fr†gade dessa dem: ½Varf”r haven I icke f”rt honom
hit?½
007:046 Tj„narna svarade: ½Aldrig har n†gon m„nniska talat, som den
mannen talar.½
007:047 D† svarade faris‚erna dem: ½Haven nu ocks† I blivit f”rvillade?
007:048 Har d† n†gon av r†dsherrarna trott p† honom? Eller n†gon av
faris‚erna?
007:049 Nej; men detta folk, som icke k„nner lagen, det „r f”rbannat.
007:050 D† sade Nikodemus till dem, han som f”rut hade bes”kt honom,
och som sj„lv var en av dem:
007:051 ½Icke d”mer v„l v†r lag n†gon, utan att man f”rst har f”rh”rt
honom och utr”nt vad han f”rehar?½
007:052 De svarade och sade till honom: ½Kanske ocks† du „r fr†n
Galileen? Rannsaka, s† skall du finna att ingen profet kommer
fr†n Galileen.½

008:053 [Och de gingo hem, var och en till sitt.

008:001 Och Jesus gick ut till Oljeberget.

008:002 Men i dagbr„ckningen kom han †ter till helgedomen.
008:003 D† f”rde ”verstepr„sterna och faris‚erna dit en kvinna som hade
blivit betr„dd med „ktenskapsbrott; och n„r de hade lett henne
fram,
008:004 sade de till honom: ½M„stare, denna kvinna har p† bar g„rning
blivit betr„dd med „ktenskapsbrott.
008:005 Nu bjuder Moses i lagen att s†dana skola stenas. Vad s„ger d†
du?½
008:006 Detta sade de f”r att sn„rja honom, p† det att de skulle f†
n†got att anklaga honom f”r. D† b”jde Jesus sig ned och skrev
med fingret p† jorden.
008:007 Men n„r de stodo fast vid sin fr†ga, reste han sig upp och sade
till dem: ½Den av eder som „r utan synd, han kaste f”rsta stenen
p† henne.½
008:008 Sedan b”jde han sig †ter ned och skrev p† jorden.
008:009 N„r de h”rde detta, gingo de ut, den ene efter den andre,
f”rst de „ldsta, och Jesus blev l„mnad allena med kvinnan, som
stod d„r kvar.
008:010 D† s†g Jesus upp och sade till kvinnan: ½Var „ro de andra? Har
ingen d”mt dig?½
008:011 Hon svarade: ½Herre, ingen.½ D† sade han till henne: ½Icke
heller jag d”mer dig. G†, och synda icke h„refter.½]

008:012 ¸ter talade Jesus till dem och sade: ½Jag „r v„rldens ljus; den
som f”ljer mig, han skall f”rvisso icke vandra i m”rkret, utan
skall hava livets ljus.½
008:013 D† sade faris‚erna till honom: ½Du vittnar om dig sj„lv; ditt
vittnesb”rd g„ller icke.½
008:014 Jesus svarade och sade till dem: ½Om jag „n vittnar om mig
sj„lv, s† g„ller dock mitt vittnesb”rd, ty jag vet varifr†n jag
har kommit, och vart jag g†r; men I veten icke varifr†n jag
kommer, eller vart jag g†r.
008:015 I d”men efter k”ttet; jag d”mer ingen.
008:016 Och om jag „n d”mer, s† „r min dom en r„tt dom, ty jag „r d„rvid
icke ensam, utan med mig „r han som har s„nt mig.
008:017 I eder lag „r ju ock skrivet att vad tv† m„nniskor vittna, det
g„ller s†som sant.
008:018 H„r „r nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar ocks† Fadern,
som har s„nt mig.
008:019 D† sade de till honom: ½Var „r d† din Fader?½ Jesus svarade: ½I
k„nnen varken mig eller min Fader. Om I k„nden mig, s† k„nden I
ock min Fader.½
008:020 Det var p† det st„lle d„r offerkistorna stodo som han talade
dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar
hand p† honom, ty hans stund var „nnu icke kommen.

008:021 ¸ter sade han till dem: ½Jag g†r bort, och I skolen d† s”ka
efter mig; men I skolen d” i eder synd. Dig jag g†r, dit kunnen
I icke komma.½
008:022 D† sade judarna: ½Icke vill han v„l dr„pa sig sj„lv, eftersom
han s„ger: 'Dit jag g†r, dit kunnen I icke komma'?½
008:023 Men han svarade dem: ½I „ren h„rnedifr†n, jag „r ovanifr†n; I
„ren av denna v„rlden, jag „r icke av denna v„rlden.
008:024 D„rf”r sade jag till eder att I skullen d” i edra synder; ty om
I icke tron att jag „r den jag „r, s† skolen I d” i edra
synder.½
008:025 D† fr†gade de honom: ½Vem „r du d†?½ Jesus svarade dem: ½Det som
jag redan fr†n begynnelsen har uttalat f”r eder.
008:026 Mycket har jag „nnu att tala och att d”ma i fr†ga om eder. Men
han som har s„nt mig „r sannf„rdig, och vad jag har h”rt av
honom, det talar jag ut inf”r v„rlden.½
008:027 Men de f”rstodo icke att det var om Fadern som han talade till
dem.

008:028 D† sade Jesus: ½N„r I haven upph”jt M„nniskosonen, d† skolen I
f”rsta att jag „r den jag „r, och att jag icke g”r n†got av mig
sj„lv, utan talar detta s†som Fadern har l„rt mig.
008:029 Och han som har s„nt mig „r med mig; han har icke l„mnat mig
allena, eftersom jag alltid g”r vad honom behagar.½
008:030 N„r han talade detta, kommo m†nga till tro p† honom.
008:031 D† sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: ½Om I
f”rbliven i mitt ord, s† „ren I i sanning mina l„rjungar;
008:032 Och I skolen d† f”rst† sanningen, och sanningen skall g”ra eder
fria.½
008:033 De svarade honom: ½Vi „ro Abrahams s„d och hava aldrig varit
tr„lar under n†gon. Huru kan du d† s„ga: 'I skolen bliva fria'?½
008:034 Jesus svarade dem: ½Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Var
och en som g”r synd, han „r syndens tr„l.
008:035 Men tr„len f†r icke f”rbliva i huset f”r alltid; sonen f†r
f”rbliva d„r f”r alltid.
008:036 Om nu Sonen g”r eder fria, s† bliven i verkligen fria.
008:037 Jag vet att I „ren Abrahams s„d; men I st†n efter att d”da mig,
eftersom mitt ord icke f†r n†gon ing†ng i eder.
008:038 Jag talar vad jag har sett hos min Fader; s† g”ren ock I vad I
haven h”rt av eder fader.½
008:039 De svarade och sade till honom: ½V†r fader „r ju Abraham.½ Jesus
svarade till dem: ½ˇren I Abrahams barn, s† g”ren ock Abrahams
g„rningar.
008:040 Men nu st†n I efter att d”da mig, en man som har sagt eder
sanningen, s†som jag har h”rt den av Gud. S† handlade icke
Abraham.
008:041 Nej, I g”ren eder faders g„rningar.½ De sade till honom: ½Vi „ro
icke f”dda i „ktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen
annan.½
008:042 Jesus svarade dem: ½Vore Gud eder fader, s† „lskaden I ju mig,
ty fr†n Gud har jag utg†tt, och fr†n honom „r jag kommen. Ja,
jag har icke kommit av mig sj„lv, utan det „r han som har s„nt
mig.
008:043 Varf”r fatten I d† icke vad jag talar? Jo, d„rf”r att I icke
'st†n ut med' att h”ra p† mitt ord.
008:044 I haven dj„vulen till eder fader, och vad eder fader har beg„r
till, det viljen i g”ra. Han har varit en mandr†pare fr†n
begynnelsen, och i sanningen st†r han icke, ty sanning finnes
icke i honom. N„r han talar l”gn, d† talar han av sitt eget, ty
han „r en l”gnare, ja, l”gnens fader.
008:045 Men mig tron I icke, just d„rf”r att jag talar sanning.
008:046 Vilken av eder kan ”verbevisa mig om n†gon synd? Om jag allts†
talar sanning, varf”r tron I mig d† icke?
008:047 Den som „r av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det „r d„rf”r
att I icke „ren av Gud som I icke lyssnen d„rtill.
008:048 Judarna svarade och sade till honom: ½Hava vi icke r„tt, d† vi
s„ga att du „r en samarit och „r besatt av en ond ande?½
008:049 Jesus svarade: ½Jag „r icke besatt av n†gon ond ande; fastmer
hedrar jag min Fader. I †ter skymfen mig.
008:050 Men jag s”ker icke min egen „ra; en finnes dock som s”ker den
och som d”mer.
008:051 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Den som h†ller mitt
ord, han skall aldrig n†gonsin se d”den.½
008:052 Judarna sade till honom: ½Nu f”rst† vi att du „r besatt av en
ond ande. Abraham har d”tt, s† ock profeterna, och likv„l s„ger
du: 'Den som h†ller mitt ord, han skall aldrig n†gonsin smaka
d”den.'
008:053 Icke „r v„l du f”rmer „n v†r Fader Abraham? Och han har ju
d”tt. Profeterna hava ocks† d”tt. Till vem g”r du d† dig
sj„lv?½
008:054 Jesus svarade: ½Om jag sj„lv ville skaffa mig „ra, s† vore min
„ra intet; men det „r min Fader som f”rl„nar mig „ra, han som I
s„ger vara eder Gud.
008:055 Dock, I haven icke l„rt k„nna honom, men jag k„nner honom; och
om jag sade att jag icke k„nde honom, s† bleve jag en l”gnare
likasom I; men jag k„nner honom och h†ller hans ord.
008:056 Abraham, eder fader, fr”jdade sig ”ver att han skulle f† se min
dag. Han fick se den och blev glad.½
008:057 D† sade judarna till honom: ½Femtio †r gammal „r du icke „nnu,
och Abraham har du sett!½
008:058 Jesus sade till dem: ½Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder:
F”rr„n Abraham blev till, „r jag.½
008:059 D† togo de upp stenar f”r att kasta p† honom. Men Jesus g”mde
sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

009:001 N„r han nu gick v„gen fram, fick han se en man som var f”dd
blind.
009:002 D† fr†gade hans l„rjungar honom och sade: ½Rabbi, vilken har
syndat, denne eller hans f”r„ldrar, s† att han har blivit f”dd
blind?½
009:003 Jesus svarade: ½Det „r varken denne som har syndat eller hans
f”r„ldrar, utan s† har skett, f”r att Guds g„rningar skulle
uppenbaras p† honom.
009:004 Medan dagen varar, m†ste vi g”ra dens g„rningar, som har s„nt
mig; natten kommer, d† ingen kan verka.
009:005 S† l„nge jag „r i v„rlden, „r jag v„rldens ljus.½
009:006 N„r han hade sagt detta, spottade han p† jorden och gjorde en
deg av spotten och lade degen p† mannens ”gon
009:007 och sade till honom: ½G† bort och tv† dig i dammen Siloam½ (det
betyder uts„nd). Mannen gick d† dit och tv†dde sig; och n„r han
kom igen, kunde han se.
009:008 D† sade grannarna och andra som f”rut hade sett honom s†som
tiggare: ½ˇr detta icke den man som att och tiggde?½
009:009 Somliga svarade: ½Det „r han.½ Andra sade: ½Nej, men han „r lik
honom.½ Sj„lv sade han: ½Jag „r den mannen.½
009:010 Och de fr†gade honom: ½Huru blevo d† dina ”gon ”ppnade?½
009:011 Han svarade: ½Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde
d„rmed mina ”gon och sade till mig: 'G† bort till Siloam och tv†
dig.' Jag gick d† dit och tv†dde mig, och s† fick jag min syn.½
009:012 De fr†gade honom: ½Var „r den mannen?½ Han svarade: ½Det vet jag
icke.½
009:013 D† f”rde de honom, mannen som f”rut hade varit blind, bort till
faris‚erna.
009:014 Och det var sabbat den dag d† Jesus gjorde degen och ”ppnade
hans ”gon.
009:015 N„r nu j„mv„l faris‚erna i sin ordning fr†gade honom huru han
hade f†tt sin syn, svarade han dem: ½Han lade en deg p† mina
”gon, och jag fick tv† mig, och nu kan jag se.½
009:016 D† sade n†gra av faris‚erna: ½Den mannen „r icke fr†n Gud,
eftersom han icke h†ller sabbaten.½ Andra sade: ½Huru skulle
n†gon som „r en syndare kunna g”ra s†dana tecken?½ S† funnos
bland dem stridiga meningar.
009:017 D† fr†gade de †ter den blinde: ½Vad s„ger du sj„lv om honom, d†
det ju var dina ”gon han ”ppnade?½ Han svarade: ½En profet „r
han.½
009:018 Men judarna trodde icke att han hade varit blind och f†tt sin
syn, f”rr„n de hade kallat till sig mannen f”r„ldrar, hans som
hade f†tt sin syn.
009:019 Dem fr†gade de och sade: ½ˇr detta eder son, den som I s„gen
vara f”dd blind? Huru kommer det d† till, att han nu kan se?½
009:020 D† svarade han f”r„ldrar och sade: ½Att denne „r v†r son, och
att han f”ddes blind, det veta vi.
009:021 Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi vem
som har ”ppnat hans ”gon. Fr†gen honom sj„lv; han „r gammal
nog, han m† sj„lv tala f”r sig.½
009:022 Detta sade hans f”r„ldrar, d„rf”r att de fruktade judarna; ty
judarna hade redan kommit ”verens om att den som bek„nde Jesus
vara Messias, han skulle utst”tas ur synagogan.
009:023 D„rf”r var det som hans f”r„ldrar sade: ½Han „r gammal nog;
fr†gen honom sj„lv.½
009:024 D† kallade de f”r andra g†ngen till sig mannen som hade varit
blind och sade till honom: ½S„g nu sanningen, Gud till pris. Vi
veta att denne man „r en syndare.½
009:025 Han svarade: ½Om han „r en syndare vet jag icke; ett vet jag:
att jag, som var blind, nu kan se.½
009:026 D† fr†gade de honom: ½Vad gjorde han med dig? P† vad s„tt
”ppnade han dina ”gon?½
009:027 Han svarade dem: ½Jag har ju redan sagt eder det, men I h”rden
icke p† mig. Varf”r viljen I d† †ter h”ra det? Kanske viljen
ocks† I bliva hans l„rjungar?½
009:028 D† bannade de honom och sade: ½Du „r sj„lv hans l„rjunge; vi „ro
Moses' l„rjungar.
009:029 Till Moses har Gud talat, det veta vi; men varifr†n denne „r,
det veta vi icke.½
009:030 Mannen svarade och sade till dem: ½Ja, d„ri ligger det
f”runderliga, att I icke veten varifr†n han „r, och „nd† har han
”ppnat mina ”gon.
009:031 Vi veta ju att Gud icke h”r syndare, men ocks† att om n†gon „r
gudfruktig och g”r hans vilja, d† h”r han honom.
009:032 Aldrig f”rut har man h”rt att n†gon har ”ppnat ”gonen p† en som
f”ddes blind.
009:033 Vore denne icke fr†n Gud, s† kunde han intet g”ra.½
009:034 De svarade och sade till honom: ½Du „r hel och h†llen f”dd i
synd, och du vill undervisa oss!½ Och s† drevo de ut honom.
009:035 Jesus fick sedan h”ra att de hade drivit ut honom, och n„r han
s† tr„ffade honom, sade han: ½Tror du p† M„nniskosonen?½
009:036 Han svarade och sade: ½Herre, vem „r han d†? S„g mig det, s† att
jag kan tro p† honom.½
009:037 Jesus sade till honom: ½Du har sett honom; det „r han som talar
med dig.½
009:038 D† sade han: ½Herre, jag tror.½ Och han f”ll ned f”r honom.
009:039 Och Jesus sade: ½Till en dom har jag kommit hit i v„rlden, f”r
att de som icke se skola varda seende, och f”r att de som se
skola varda blinda.½
009:040 N„r n†gra faris‚er som voro i hans n„rhet h”rde detta, sade de
till honom: ½ˇro d† kanske ocks† vi blinda?½
009:041 Jesus svarade dem: ½Voren I blinda, s† haden I icke synd. Men nu
s„gen I: 'Vi se', d„rf”r st†r eder synd kvar.½
010:001 ½Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Den som icke g†r in i
f†rahuset genom d”rren, utan stiger in n†gon annan v„g, han „r
en tjuv och en r”vare.
010:002 Men den som g†r in genom d”rren, han „r f†rens herde.
010:003 F”r honom ”ppnar d”rrvaktaren, och f†ren lyssna till hans r”st,
och han kallar sina f†r vid namn och f”r dem ut.
010:004 Och n„r han har sl„ppt ut alla sina f†r, g†r han framf”r dem,
och f†ren f”lja honom, ty de k„nna hans r”st.
010:005 Men en fr„mmande f”lja de alls icke, utan fly bort ifr†n honom,
ty de k„nna icke de fr„mmandes r”st.½
010:006 S† talade Jesus till dem i f”rt„ckta ord; men de f”rstodo icke
vad det var som han talade till dem.
010:007 ¸ter sade Jesus till dem: ½Sannerligen, sannerligen s„ger jag
eder: Jag „r d”rren in till f†ren.
010:008 Alla de som hava kommit f”re mig „ro tjuvar och r”vare, men
f†ren hava icke lyssnat till dem.
010:009 Jag „r d”rren; den som g†r in genom mig, han skall bliva fr„lst,
och han skall f† g† ut och in och skall finna bete.
010:010 Tjuven kommer allenast f”r att stj„la och slakta och
f”rg”ra. Jag har kommit, f”r att de skola hava liv och hava ”ver
nog.
010:011 Jag „r den gode herden. En god herde giver sitt liv f”r f†ren.
010:012 Men den som „r lejd och icke „r herden sj„lv, n„r han, den som
f†ren icke tillh”ra, ser ulven komma, d† ”vergiver han f†ren och
flyr, och ulven r”var bort dem och f”rskingrar dem.
010:013 Han „r ju lejd och fr†gar icke efter f†ren.
010:014 Jag „r den gode herden, och jag k„nner mina f†r, och mina f†r
k„nna mig,
010:015 s†som Fadern k„nner mig, och s†som jag k„nner Fadern; och jag
giver mitt liv f”r f†ren.
010:016 Jag har ock andra f†r, som icke h”ra till detta f†rahus; ocks†
dem m†ste jag draga till mig, och de skola lyssna till min
r”st. S† skall det bliva en hjord och en herde.
010:017 D„rf”r „lskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- f”r att
sedan taga igen det.
010:018 Ingen tager det ifr†n mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag
har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det
budet har jag f†tt av min Fader.½
010:019 F”r dessa ords skull uppstodo †ter stridiga meningar bland
judarna.
010:020 M†nga av dem sade: ½Han „r besatt av en ond ande och „r fr†n
sina sinnen. Varf”r h”ren I p† honom?½
010:021 Andra †ter sade: ½S†dana ord talar icke den som „r besatt. Icke
kan v„l en ond ande ”ppna blindas ”gon?½

010:022 D„refter inf”ll tempelinvigningens h”gtid i Jerusalem. Det var
nu vinter,
010:023 och Jesus gick fram och †ter i Salomos pelarg†ng i helgedomen.
010:024 D† samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: ½Huru
l„nge vill du h†lla oss i ovisshet? Om du „r Messias, s† s„g oss
det ”ppet.½
010:025 Jesus svarade dem: ½Jag har sagt eder det, men I tron mig
icke. De g„rningar som jag g”r i min Faders namn, de vittna om
mig.
010:026 Men I tron mig icke, ty I „ren icke av mina f†r.
010:027 Mina f†r lyssna till min r”st, och jag k„nner dem, och de f”lja
mig.
010:028 Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig n†gonsin
f”rg†s, och ingen skall rycka dem ur min hand.
010:029 Min Fader, som har givit mig dem, „r st”rre „n alla, och ingen
kan rycka dem ur min Faders hand.
010:030 Jag och Fadern „ro ett.½

010:031 D† togo judarna †ter upp stenar f”r att stena honom.
010:032 Men Jesus sade till dem: ½M†nga goda g„rningar, som komma fr†n
min Fader, har jag l†tit eder se. F”r vilken av dessa g„rningar
„r det som I viljen stena mig?½
010:033 Judarna svarade honom: ½Det „r icke f”r n†gon god g„rnings skull
som vi vilja stena dig, utan d„rf”r att du h„dar och g”r dig
sj„lv till Gud, du som „r en m„nniska.½
010:034 Jesus svarade dem: ½Det „r ju s† skrivet i eder lag: 'Jag har
sagt att I „ren gudar'.
010:035 Om han nu har kallat f”r gudar dem som Guds ord kom till -- och
skriften kan ju icke bliva om intet --
010:036 huru kunnen d† I, p† den grund att jag har sagt mig vara Guds
Son, anklaga mig f”r h„delse, mig som Fadern har helgat och s„nt
i v„rlden?
010:037 G”r jag icke min Faders g„rningar, s† tron mig icke.
010:038 Men g”r jag dem, s† tron g„rningarna, om I „n icke tron mig; d†
skolen I fatta och f”rst† att Fadern „r i mig, och att jag „r i
Fadern.½
010:039 D† ville de †ter gripa honom, men han gick sin v„g, undan deras
h„nder.
010:040 Sedan begav han sig †ter bort till det st„lle p† andra sidan
Jordan, d„r Johannes f”rst hade d”pt, och stannade kvar d„r.
010:041 Och m†nga kommo till honom. Och de sade: ½V„l gjorde Johannes
intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.½
010:042 Och m†nga kommo d„r till tro p† honom.
011:001 Och en man vid namn Lasarus l†g sjuk; han var fr†n Betania, den
by d„r Maria och hennes syster Marta bodde.
011:002 Det var den Maria som smorde Herren med sm”rjelse och torkade
hans f”tter med sitt h†r. Och nu l†g hennes broder Lasarus
sjuk.
011:003 D† s„nde systrarna bud till Jesus och l„to s„ga: ½Herre, se, han
som du har s† k„r ligger sjuk.½
011:004 N„r Jesus h”rde detta, sade han: ½Den sjukdomen „r icke till
d”ds, utan till Guds f”rh„rligande, s† att Guds Son genom den
bliver f”rh„rligad.½
011:005 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus k„ra.
011:006 N„r han nu h”rde att denne l†g sjuk, stannade han f”rst tv†
dagar d„r han var;
011:007 men d„refter sade han till l„rjungarna: ½L†t oss g† tillbaka
till Judeen.½
011:008 L„rjungarna sade till honom: ½Rabbi, nyligen ville judarna stena
dig, och †ter g†r du dit?½
011:009 Jesus svarade: ½Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om
dagen, han st”ter sig icke, ty han ser d† denna v„rldens ljus.
011:010 Men den som vandrar om natten, han st”ter sig, ty han har d†
intet som lyser honom.½
011:011 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem:
½Lasarus, v†r v„n, har somnat in; men jag g†r f”r att v„cka upp
honom ur s”mnen.½
011:012 D† sade hans l„rjungar till honom: ½Herre, sover han, s† bliver
han frisk igen.½
011:013 Men Jesus hade talat om hans d”d; de †ter menade att han talade
om vanlig s”mn.
011:014 D† sade Jesus ”ppet till dem: ½Lasarus „r d”d.
011:015 Och f”r eder skull, f”r att I skolen tro, gl„der jag mig ”ver
att jag icke var d„r. Men l†t oss nu g† till honom.½
011:016 D† sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra l„rjungarna:
½L†t oss g† med, f”r att vi m† d” med honom.½
011:017 N„r s† Jesus kom dit, fann han att den d”de redan hade legat
fyra dagar i graven.
011:018 Nu l†g Betania n„ra Jerusalem, vid pass femton stadier d„rifr†n,
011:019 och m†nga judar hade kommit till Marta och Maria f”r att tr”sta
dem i sorgen ”ver deras broder.
011:020 D† nu Maria fick h”ra att Jesus kom, gick hon honom till m”tes;
men Maria satt kvar hemma.
011:021 Och Marta sade till Jesus: ½Herre, hade du varit h„r, s† vore
min broder icke d”d.
011:022 Men jag vet „nd† att allt vad du beder Gud om, det skall Gud
giva dig.½
011:023 Jesus sade till henne: ½Din broder skall st† upp igen.½
011:024 Marta svarade honom: ½Jag vet att han skall st† upp, vid
uppst†ndelsen p† den yttersta dagen.½
011:025 Jesus svarade till henne: ½Jag „r uppst†ndelsen och livet. Den
som tror p† mig, han skall leva, om han „n d”r;
011:026 och var och en som lever och tror p† mig, han skall aldrig
n†gonsin d”. Tror du detta?½
011:027 Hon svarade honom: ½Ja, Herre, jag tror att du „r Messias, Guds
Son, han som skulle komma i v„rlden.½
011:028 N„r hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade p† Maria, sin
syster, och sade hemligen till henne: ½M„staren „r h„r och
kallar dig till sig.½
011:029 N„r hon h”rde detta, stod hon strax upp och gick †stad till
honom.
011:030 Men Jesus hade „nnu icke kommit in i byn, utan var kvar p† det
st„lle d„r Marta hade m”tt honom.
011:031 D† nu de judar, som voro inne i huset hos Maria f”r att tr”sta
henne, s†go att hon s† hastigt stod upp och gick ut, f”ljde de
henne, i tanke att hon gick till graven f”r att gr†ta d„r.
011:032 N„r s† Maria kom till det st„lle d„r Jesus var och fick se
honom, f”ll hon ned f”r hans f”tter och sade till honom: ½Herre,
hade du varit d„r, s† vore min broder icke d”d.½
011:033 D† nu Jesus s†g henne gr†ta och s†g j„mv„l att de judar, som
hade kommit med henne, gr„to, uppt„ndes han i sin ande och blev
uppr”rd
011:034 och fr†gade: ½Var haven I lagt honom?½ De svarade honom: ½Herre,
kom och se.½ Och Jesus gr„t.
011:035 D† sade judarna: ½Se huru k„r han hade honom!½
011:036 Men somliga av dem sade:
011:037 ½Kunde icke han, som ”ppnade den blindes ”gon, ock hava s† gjort
att denne icke hade d”tt?½
011:038 D† uppt„ndes Jesus †ter i sitt innersta och gick bort till
graven. Den var urholkad i berget, och en sten l†g framf”r
ing†ngen.
011:039 Jesus sade: ½Tagen bort stenen.½ D† sade den d”des syster Marta
till honom: ½Herre, han luktar redan, ty han har varit d”d i
fyra dygn.½
011:040 Jesus svarade henne: ½Sade jag dig icke, att om du trodde,
skulle du f† se Guds h„rlighet?½
011:041 D† togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ”gon och sade:
½Fader, jag tackar dig f”r att du har h”rt mig.
011:042 Jag visste ju f”rut att du alltid h”r mig; men f”r folkets
skull, som st†r h„r omkring, s„ger jag detta, f”r att de skola
tro att det „r du som har s„nt mig.½
011:043 N„r han hade sagt detta, ropade han med h”g r”st: ½Lasarus, kom
ut.½
011:044 Och han som hade varit d”d kom ut, med h„nder och f”tter
inlindade i bindlar och med ansiktet inh”ljt i en duk. Jesus
sade till dem: ½L”sen honom, och l†ten honom g†.½

011:045 M†nga judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus
hade gjort, trodde d† p† honom.
011:046 Men n†gra av dem gingo bort till faris‚erna och omtalade f”r dem
vad Jesus hade gjort.
011:047 D† sammankallade ”verstepr„sterna och faris‚erna en
r†dsf”rsamling och sade: ½Vad skola vi taga oss till? Denne man
g”r ju m†nga tecken.
011:048 Om vi skola l†ta honom s† fortfara, skola alla tro p† honom, och
romarna komma d† att taga ifr†n oss b†de land och folk.½
011:049 Men en av dem, Kaifas, som var ”verstepr„st f”r det †ret, sade
till dem: ½I f”rst†n intet,
011:050 och I besinnen icke huru mycket b„ttre det „r f”r eder att en
man d”r f”r folket, „n att hela folket f”rg†s.½
011:051 Detta sade han icke av sig sj„lv, utan genom profetisk
ingivelse, eftersom han var ”verstepr„st f”r det †ret; ty Jesus
skulle d” f”r folket.
011:052 Ja, icke allenast ½f”r folket½; han skulle d” ocks† f”r att
samla och f”rena Guds f”rskingrade barn.
011:053 Fr†n den dagen var deras beslut fattat att d”da honom.

011:054 S† vandrade d† Jesus icke l„ngre ”ppet bland judarna, utan drog
sig undan till en stad som hette Efraim, p† landsbygden, i
n„rheten av ”knen; d„r stannade han kvar med sina l„rjungar.
011:055 Men judarnas p†sk var n„ra, och m†nga beg†vo sig d†, f”re
p†sken, fr†n landsbygden upp till Jerusalem f”r att helga sig.
011:056 Och de s”kte efter Jesus och sade till varandra, d„r de stodo i
helgedom: ½Vad menen I? Skall han d† alls icke komma till
h”gtiden?½
011:057 Och ”verstepr„sterna och faris‚erna hade utf„rdat p†bud om att
den som finge veta var han fanns skulle giva det till k„nna, f”r
att de m†tte kunna gripa honom.
012:001 Sex dagar f”re p†sk kom nu Jesus till Betania, d„r Lasarus
bodde, han som av Jesus hade blivit uppv„ckt fr†n de d”da.
012:002 D„r gjorde man d† f”r honom ett g„stabud, och Marta betj„nade
dem, men Lasarus var en av dem som l†go till bords j„mte honom.
012:003 D† tog Maria ett sk†lpund sm”rjelse av dyrbar „kta nardus och
smorde d„rmed Jesu f”tter; sedan torkade hon hans f”tter med
sitt h†r. Och huset uppfylldes med v„llukt av sm”rjelsen.
012:004 Men Judas Iskariot, en av hans l„rjungar, den som skulle f”rr†da
honom, sade d†:
012:005 ½Varf”r s†lde man icke hellre denna sm”rjelse f”r tre hundra
silverpenningar och gav dessa †t de fattiga?½
012:006 Detta sade han, icke d„rf”r, att han fr†gade efter de fattiga,
utan d„rf”r, att han var en tjuv och pl„gade taga vad som lades
i penningpungen, vilken han hade om hand.
012:007 Men Jesus sade: ½L†t henne vara; m† hon f† fullg”ra detta f”r
min begravningsdag.
012:008 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
alltid.½
012:009 Nu hade det blivit k„nt f”r den stora hopen av judarna att Jesus
var d„r, och de kommo dit, icke allenast f”r hans skull, utan
ock f”r att se Lasarus, som han hade uppv„ckt fr†n de d”da.
012:010 D† besl”to ”verstepr„sterna att d”da ocks† Lasarus.
012:011 Ty f”r hans skull gingo m†nga judar bort och trodde p† Jesus.

012:012 N„r dagen d„refter det myckna folk som hade kommit till h”gtiden
fick h”ra att Jesus var p† v„g till Jerusalem,
012:013 togo de palmkvistar och gingo ut f”r att m”ta honom och ropade:
½Hosianna!
V„lsignad vare han som kommer,
i Herrens namn,
han som „r Israels konung.½
012:014 Och Jesus fick sig en †snef†le och satte sig upp p† den, s†som
det „r skrivet:
012:015 ½Frukta icke, du dotter Sion.
Se, din konung kommer,
sittande p† en †sninnas f†le.½
012:016 Detta f”rstodo hans l„rjungar icke d† strax, men n„r Jesus hade
blivit f”rh„rligad, d† kommo de ih†g att detta var skrivet om
honom, och att man hade gjort detta med honom.
012:017 S† gav nu folket honom sitt vittnesb”rd, de som hade varit med
honom, n„r han kallade Lasarus ut ur graven och uppv„ckte honom
fr†n de d”da.
012:018 D„rf”r kom ocks† det ”vriga folket emot honom, eftersom de h”rde
att han hade gjort det tecknet.
012:019 D† sade faris‚erna till varandra: ½I sen att I alls intet kunnen
utr„tta; hela v„rlden l”per ju efter honom.½

012:020 Nu voro d„r ock n†gra greker, av dem som pl„gade fara upp f”r
att tillbedja under h”gtiden.
012:021 Dessa kommo till Filippus, som var fr†n Betsaida i Galileen, och
b†do honom och sade: ½Herre, vi skulle vilja se Jesus.½
012:022 Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus
gingo och sade det till Jesus.
012:023 Jesus svarade dem och sade: ½Stunden „r kommen att M„nniskosonen
skall f”rh„rligas.
012:024 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Om icke vetekornet
faller i jorden och d”r, s† f”rbliver det ett ensamt korn; men
om det d”r, s† b„r det mycken frukt.
012:025 Den som „lskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt
liv i denna v„rlden, han skall beh†lla det och skall hava evigt
liv.
012:026 Om n†gon vill tj„na mig, s† f”lje han mig; och d„r jag „r, d„r
skall ocks† min tj„nare f† vara. Om n†gon tj„nar mig, s† skall
min Fader „ra honom.
012:027 Nu „r min sj„l i †ngest; vad skall jag v„l s„ga? Fader, fr„ls
mig undan denna stund. Dock, just d„rf”r har jag kommit till
denna stund.
012:028 Fader, f”rh„rliga ditt namn.½ D† kom en r”st fr†n himmelen: ½Jag
har redan f”rh„rligat det, och jag skall ytterligare f”rh„rliga
det.½
012:029 Folket, som stod d„r och h”rde detta, sade d†: ½Det var ett
tord”n.½ Andra sade: ½Det var en „ngel som talade med honom.½
012:030 D† svarade Jesus och sade: ½Denna r”st kom icke f”r min skull,
utan f”r eder skull.½
012:031 Nu g†r en dom ”ver denna v„rlden, nu skall denna v„rldens furste
utkastas.
012:032 Och n„r jag har blivit upph”jd fr†n jorden, skall jag draga alla
till mig.½
012:033 Med dessa ord gav han till k„nna p† vad s„tt han skulle d”.
012:034 D† svarade folket honom: ½Vi hava h”rt av lagen att Messias
skall stanna kvar f”r alltid. Huru kan du d† s„ga att
M„nniskosonen m†ste bliva upph”jd? Vad „r v„l detta f”r en
M„nniskoson?½
012:035 Jesus sade till dem: ½ˇnnu en liten tid „r ljuset ibland
eder. Vandren medan I haven ljuset, p† det att m”rkret icke m†
f† makt med eder; den som vandrar i m”rkret, han vet ju icke var
han g†r.
012:036 Tron p† ljuset, medan I haven ljuset, s† att I bliven ljusets
barn.½ Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig f”r
dem.
012:037 Men fast„n han hade gjort s† m†nga tecken inf”r dem, trodde de
icke p† honom.
012:038 Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias s„ger:
½Herre, vem trodde, vad som predikades f”r oss,
och f”r vem var Herrens arm uppenbar?½
012:039 Allts† kunde de icke tro; Esaias s„ger ju ytterligare:
012:040 ½Han har f”rblindat deras ”gon
och f”rstockat deras hj„rtan,
s† att de icke kunna se med sina ”gon
eller f”rst† med sina hj„rtan
och omv„nda sig och bliva helade av mig.½
012:041 Detta kunde Esaias s„ga, eftersom han hade sett hans h„rlighet,
n„r han talade med honom. --
012:042 Dock funnos j„mv„l bland r†dsherrarna m†nga som trodde p† honom;
men f”r faris‚ernas skulle ville de icke bek„nna det, f”r att de
icke skulle bliva utst”tta ur synagogan.
012:043 Ty de skattade h”gre att bliva „rade av m„nniskor „n att bliva
„rade av Gud.

012:044 Men Jesus sade med h”g r”st: ½Den som tror p† mig, han tror icke
p† mig, utan p† honom som har s„nt mig.
012:045 Och den som ser mig, han ser honom som har s„nt mig.
012:046 S†som ett ljus har jag kommit i v„rlden, f”r att ingen av dem
som tro p† mig skall f”rbliva i m”rkret.
012:047 Om n†gon h”r mina ord, men icke h†ller dem, s† d”mer icke jag
honom; ty jag har icke kommit f”r att d”ma v„rlden, utan f”r att
fr„lsa v„rlden.
012:048 Den som f”rkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock
en domare ”ver sig; det ord som jag har talat, det skall d”ma
honom p† den yttersta dagen.
012:049 Ty jag har icke talat av mig sj„lv, utan Fadern, som har s„nt
mig, han har bjudit mig vad jag skall s„ga, och vad jag skall
tala.
012:050 Och jag vet att hans bud „r evigt liv; d„rf”r, vad jag talar,
det talar jag s†som Fadern har sagt mig.½

013:001 F”re p†skh”gtiden h„nde sig detta. Jesus visste att stunden var
kommen f”r honom att g† bort ifr†n denna v„rlden till Fadern;
och s†som han allt hittills hade „lskat sina egna h„r i v„rlden,
s† gav han dem nu ett yttersta bevis p† sin k„rlek.
013:002 De h”llo nu aftonm†ltid, och dj„vulen hade redan ingivit Judas
Iskariot, Simons son, i hj„rtat att f”rr†da Jesus.
013:003 Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans h„nder, och
att han hade g†tt ut fr†n Gud och skulle g† till Gud.
013:004 Men han stod upp fr†n m†ltiden och lade av sig ”verkl„dnaden och
tog en linneduk och band den om sig.
013:005 Sedan slog han vatten i ett b„cken och begynte tv† l„rjungarnas
f”tter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om
sig.
013:006 S† kom han till Simon Petrus. Denne sade d† till honom: ½Herre,
skulle du tv† mina f”tter?½
013:007 Jesus svarade och sade till honom: ½Vad jag g”r f”rst†r du icke
nu, men framdeles skall du fatta det.½
013:008 Petrus sade till honom: ½Aldrig n†gonsin skall du tv† mina
f”tter!½ Jesus svarade honom: ½Om jag icke tv†r dig, s† har du
ingen del med mig.½
013:009 D† sade Simon Petrus till honom: ½Herre, icke allenast mina
f”tter, utan ock h„nder och huvud!½
013:010 Jesus svarade honom: ½Den som „r helt tvagen, han beh”ver
allenast tv† f”tterna; han „r ju i ”vrigt hel och h†llen ren. S†
„ren ock I rena -- dock icke alla.½
013:011 Han visste n„mligen vem det var som skulle f”rr†da honom; d„rf”r
sade han att de icke alla voro rena.

013:012 Sedan han nu hade tvagit deras f”tter och tagit p† sig
”verkl„dnaden och †ter lagt sig ned vid bordet, sade han till
dem:
½F”rst†n I vad jag har gjort med eder?
013:013 I kallen mig 'M„stare' och 'Herre', och I s„ger r„tt, ty jag „r
s†.
013:014 Har nu jag, eder Herre och M„stare, tvagit edra f”tter, s† „ren
ock I pliktiga att tv† varandras f”tter.
013:015 Jag har ju givit eder ett f”red”me, f”r att I skolen g”ra s†som
jag har gjort mot eder.
013:016 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Tj„naren „r icke f”rmer
„n sin herre, ej heller s„ndebudet f”rmer „n den som har s„nt
honom.
013:017 D† I veten detta, saliga „ren I, om I ock g”ren det.
013:018 Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men
detta skriftens ord skulle ju fullbordas:
'Den som †t mitt br”d,
han lyfte mot mig sin h„l.'
013:019 Redan nu, f”rr„n det sker, s„ger jag eder det, f”r att I, n„r
det har skett, skolen tro att jag „r den jag „r.
013:020 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Den som tager emot den
jag s„nder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han
tager emot honom som har s„nt mig.½

013:021 N„r Jesus hade sagt detta, blev han uppr”rd i sin ande och
betygade och sade: ½Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: En
av eder skall f”rr†da mig.½
013:022 D† s†go l„rjungarna p† varandra och undrade vilken han talade
om.
013:023 Nu var d„r bland l„rjungarna en som l†g till bords invid Jesu
br”st, den l„rjunge som Jesus „lskade.
013:024 ¸t denne gav d† Simon Petrus ett tecken och sade till honom:
½S„g vilken det „r som han talar om.½
013:025 Han lutade sig d† mot Jesu br”st och fr†gade honom: ½Herre,
vilken „r det?½
013:026 D† svarade Jesus: ½Det „r den †t vilken jag r„cker br”dstycket
som jag nu doppar.½ D„rvid doppade han br”dstycket och r„ckte
det †t Judas, Simon Iskariots son.
013:027 D†, n„r denne hade tagit emot br”dstycket, for Satan in i
honom. Och Jesus sade till honom: ½G”r snart vad du g”r.½
013:028 Men ingen av dem som l†go d„r till bords f”rstod varf”r han sade
detta till honom.
013:029 Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade n†gra att
Jesus hade velat s„ga till honom: ½K”p vad vi beh”va till
h”gtiden½, eller ock att han hade tillsagt honom att giva n†got
†t de fattiga.
013:030 D† han nu hade tagit emot br”dstycket, gick han strax ut; och
det var natt.

013:031 Och n„r han hade g†tt ut, sade Jesus:
½Nu „r M„nniskosonen f”rh„rligad,
och Gud „r f”rh„rligad i honom.
013:032 ˇr nu Gud f”rh„rligad i honom, s† skall ock Gud f”rh„rliga honom
i sig sj„lv, och han skall snart f”rh„rliga honom.
013:033 K„ra barn, allenast en liten tid „r jag „nnu hos eder; I skolen
sedan s”ka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit
jag g†r, dit kunnen I icke komma', detsamma s„ger jag nu ock
till eder.
013:034 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen „lska varandra; ja,
s†som jag har „lskat eder, s† skolen ock I „lska varandra.
013:035 Om I haven k„rlek inb”rdes, s† skola alla d„rav f”rst† att I
„ren mina l„rjungar.½
013:036 D† fr†gade Simon Petrus honom: ½Herre, vart g†r du?½ Jesus
svarade: ½Dit jag g†r, dit kan du icke nu f”lja mig; men
framdeles skall du f”lja mig.½
013:037 Petrus sade till honom: ½Herre, varf”r kan jag icke f”lja dig
nu? Mitt liv vill jag giva f”r dig.½
013:038 Jesus svarade: ½Ditt liv vill du giva f”r mig? Sannerligen,
sannerligen s„ger jag dig: Hanen skall icke gala, f”rr„n du tre
g†nger har f”rnekat mig.½
014:001 ½Edra hj„rtan vare icke oroliga. Tron p† Gud; tron ock p† mig.
014:002 I min Faders hus „ro m†nga boningar; om s† icke voro, skulle jag
nu s„ga eder att jag g†r bort f”r att bereda eder rum.
014:003 Och om jag „n g†r bort f”r att bereda eder rum, s† skall jag
dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att d„r jag
„r, d„r skolen I ock vara.
014:004 Och v„gen som leder dit jag g†r, den veten I.½
014:005 Tomas sade till honom: ½Herre, vi veta icke vart du g†r; huru
kunna vi d† veta v„gen?½
014:006 Jesus svarade honom: ½Jag „r v„gen och sanningen och livet;
ingen kommer till Fadern utom genom mig.
014:007 Haden I k„nt mig, s† haden I ock k„nt min Fader; nu k„nnen I
honom och haven sett honom.½
014:008 Filippus sade till honom: ½Herre, l†t oss se Fadern, s† hava vi
nog.½
014:009 Jesus svarade honom: ½S† l†ng tid har jag varit hos eder, och du
har icke l„rt k„nna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har
sett Fadern. Huru kan du d† s„ga: 'L†t oss se Fadern'?
014:010 Tror du icke att jag „r i Fadern, och att Fadern „r i mig? De
ord jag talar till eder talar jag icke av mig sj„lv. Och
g„rningarna, dem g”r Fadern, som bor i mig; de „ro hans verk.
014:011 Tron mig; jag „r i Fadern, och Fadern i mig. Varom icke, s†
tron f”r sj„lva g„rningarnas skull.
014:012 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: Den som tror p† mig,
han skall ock sj„lv g”ra de g„rningar som jag g”r; och „nnu
st”rre „n dessa skall han g”ra. Ty jag g†r till Fadern,
014:013 och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag g”ra, p† det
att Fadern m† bliva f”rh„rligad i Sonen.
014:014 Ja, om I bedjen om n†got i mitt namn, s† skall jag g”ra det.

014:015 ˇlsken I mig, s† h†llen I mina bud,
014:016 och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan
Hj„lpare, som f”r alltid skall vara hos eder:
014:017 sanningens Ande, som v„rlden icke kan taga emot, ty hon ser
honom icke och k„nner honom icke. Men I k„nnen honom, ty han bor
hos eder och skall vara i eder.
014:018 Jag skall icke l„mna eder faderl”sa; jag skall komma till eder.
014:019 ˇnnu en liten tid, och v„rlden ser mig icke mer, men I sen
mig. Ty jag lever; I skolen ock leva.
014:020 P† den dagen skolen I f”rst† att jag „r i min Fader, och att I
„ren i mig, och att jag „r i eder.
014:021 Den som har mina bud och h†ller dem, han „r den som „lskar mig;
och den som „lskar mig, han skall bliva „lskad av min Fader, och
jag skall „lska honom och jag skall uppenbara mig f”r honom.½
014:022 Judas -- icke han som kallades Iskariot -- sade d† till honom:
½Herre, varav kommer det att du t„nker uppenbara dig f”r oss,
men icke f”r v„rlden?½
014:023 Jesus svarade och sade till honom: ½Om n†gon „lskar mig, s†
h†ller han mitt ord; och min Fader skall „lska honom, och vi
skola komma till honom och taga v†r boning hos honom.
014:024 Den som icke „lskar mig, han h†ller icke mina ord; och likv„l „r
det ord som I h”ren icke mitt, utan Faderns, som har s„nt mig.
014:025 Detta har jag talat till eder, medan jag „nnu „r kvar hos eder.
014:026 Men Hj„lparen, den helige Ande, som Fadern skall s„nda i mitt
namn, han skall l„ra eder allt och p†minna eder om allt vad jag
har sagt eder.
014:027 Frid l„mnar jag efter mig †t eder, min frid giver jag eder; icke
giver jag eder den s†som v„rlden giver. Edra hj„rtan vare icke
oroliga eller f”rsagda.
014:028 I h”rden att jag sade till eder: 'Jag g†r bort, men jag kommer
†ter till eder.' Om I „lskaden mig, s† skullen I ju gl„djas
”ver att jag g†r bort till Fadern, ty Fadern „r st”rre „n jag.
014:029 Och nu har jag sagt eder det, f”rr„n det sker, p† det att I m†n
tro, n„r det har skett.
014:030 H„refter talar jag icke mycket med eder, ty denna v„rldens
furste kommer. I mig finnes intet som h”r honom till;
014:031 men detta sker, f”r att v„rlden skall f”rst† att jag „lskar
Fadern och g”r s†som Fadern har bjudit mig. St†n upp, l†t oss g†
h„rifr†n.½
015:001 ½Jag „r det sanna vintr„det, och min Fader „r ving†rdsmannen.
015:002 Var gren i mig, som icke b„r frukt, den tager han bort; och var
och en som b„r frukt, den rensar han, f”r att den skall b„ra mer
frukt.
015:003 I „ren redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till
eder.
015:004 F”rbliven i mig, s† f”rbliver ock jag i eder. S†som grenen icke
kan b„ra frukt av sig sj„lv, utan allenast om den f”rbliver i
vintr„det, s† kunnen I det ej heller, om I icke f”rbliven i mig.
015:005 Jag „r vintr„det, I „ren grenarna. Om n†gon f”rbliver i mig, och
jag i honom, s† b„r han mycken frukt; ty mig f”rutan kunnen I
intet g”ra.
015:006 Om n†gon icke f”rbliver i mig, s† kastas han ut s†som en
avbruten gren och f”rtorkas; och man samlar tillhopa s†dana
grenar och kastar dem i elden, och de br„nnas upp.
015:007 Om I f”rbliven i mig, och mina ord f”rbliva i eder, s† m†n I
bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.
015:008 D„rigenom bliver min Fader f”rh„rligad, att i b„ren mycken frukt
och bliven mina l„rjungar.
015:009 S†som Fadern har „lskat mig, s† har ock jag „lskat eder;
f”rbliven i min k„rlek.
015:010 Om I h†llen mina bud, s† f”rbliven I i min k„rlek, likasom jag
har h†llit min Faders bud och f”rbliver i hans k„rlek.
015:011 Detta har jag talat till eder, f”r att min gl„dje skall bo i
eder, och f”r att eder gl„dje skall bliva fullkomlig.

015:012 Detta „r mitt bud, att I skolen „lska varandra, s†som jag har
„lskat eder.
015:013 Ingen har st”rre k„rlek, „n att han giver sitt liv f”r sina
v„nner.
015:014 I „ren mina v„nner, om I g”ren vad jag bjuder eder.
015:015 Jag kallar eder nu icke l„ngre tj„nare, ty tj„naren f†r icke
veta vad hans herre g”r; v„nner kallar jag eder, ty allt vad jag
har h”rt av min Fader har jag kungjort f”r eder.
015:016 I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har
best„mt om eder att I skolen g† †stad och b„ra frukt, s†dan
frukt som bliver best†ndande, p† det att Fadern m† giva eder
vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.
015:017 Ja, det bjuder jag eder, att I skolen „lska varandra.

015:018 Om v„rlden hatar eder, s† bet„nken att hon har hatat mig f”rr „n
eder.
015:019 Voren I av v„rlden, s† „lskade ju v„rlden vad henne tillh”rde;
men eftersom I icke „ren av v„rlden, utan av mig haven blivit
utvalda och tagna ut ur v„rlden, d„rf”r hatar v„rlden eder.
015:020 Kommen ih†g det ord som jag sade till eder: 'Tj„naren „r icke
f”rmer „n sin herre.' Hava de f”rf”ljt mig, s† skola de ock
f”rf”lja eder; hava de h†llit mitt ord, s† skola de ock h†lla
edert.
015:021 Men allt detta skola de g”ra mot eder f”r mitt namns skull,
eftersom de icke k„nna honom som har s„nt mig.
015:022 Hade jag icke kommit och talat till dem, s† skulle de icke hava
haft synd; men nu hava de ingen urs„kt f”r sin synd.
015:023 Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.
015:024 Hade jag icke bland dem gjort s†dana g„rningar, som ingen annan
har gjort, s† skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett
dem, och hava likv„l hatat b†de mig och min Fader.
015:025 Men det ordet skulle ju fullbordas, som „r skrivet i deras lag:
'De hava hatat mig utan sak.'

015:026 Dock, n„r Hj„lparen kommer, som jag skall s„nda eder ifr†n
Fadern, sanningens Ande, som utg†r ifr†n Fadern, d† skall han
vittna om mig.
015:027 Ocks† I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig fr†n
begynnelsen.½
016:001 ½Detta har jag talat till eder, f”r att I icke skolen komma p†
fall.
016:002 Man skall utst”ta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, d†
vemhelst som dr„per eder skall mena sig d„rmed f”rr„tta
offertj„nst †t Gud.
016:003 Och s† skola de g”ra, d„rf”r att de icke hava l„rt k„nna Fadern,
ej heller mig.
016:004 Men detta har jag talat till eder, f”r att I, n„r den tiden „r
inne, skolen komma ih†g att jag har sagt eder det. Jag sade eder
det icke fr†n begynnelsen, ty jag var ju hos eder.

016:005 Och nu g†r jag bort till honom som har s„nt mig; och ingen av
eder fr†gar mig vart jag g†r.
016:006 Men edra hj„rtan „ro uppfyllda av bedr”velse, d„rf”r att jag har
sagt eder detta.
016:007 Dock s„ger jag eder sanningen: Det „r nyttigt f”r eder att jag
g†r bort, ty om jag icke ginge bort, s† komme icke Hj„lparen
till eder; men d† jag nu g†r bort, skall jag s„nda honom till
eder.
016:008 Och n„r han kommer, skall han l†ta v„rlden f† veta sanningen i
fr†ga om synd och r„ttf„rdighet och dom:
016:009 i fr†ga om synd, ty de tro icke p† mig;
016:010 i fr†ga om r„ttf„rdighet, ty jag g†r till Fadern, och I sen mig
icke mer;
016:011 i fr†ga om dom, ty denna v„rldens furste „r nu d”md.
016:012 Jag hade „nnu mycket att s„ga eder, men I kunnen icke nu b„ra
det.
016:013 Men n„r han kommer, som „r sanningens Ande, d† skall han leda
eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig
sj„lv, utan vad han h”r, allt det skall han tala; och han skall
f”rkunna f”r eder vad komma skall.
016:014 Han skall f”rh„rliga mig, ty av mitt skall han taga och skall
f”rkunna det f”r eder.
016:015 Allt vad Fadern har, det „r mitt; d„rf”r sade jag att han skall
taga av mitt och f”rkunna det f”r eder.

016:016 En liten tid, och I sen mig icke mer; och †ter en liten tid, och
I f†n se mig.½
016:017 D† sade n†gra av hans l„rjungar till varandra: ½Vad „r detta som
han s„ger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och †ter
en liten tid, och I f†n se mig', s† ock: 'Jag g†r till Fadern'?½
016:018 De sade allts†: ½Vad „r detta som han s„ger: 'En liten tid'? Vi
f”rst† icke vad han talar.½
016:019 D† m„rkte Jesus att de ville fr†ga honom, och han sade till dem:
½I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och
I sen mig icke; och †ter en liten tid, och I f†n se mig.'
016:020 Sannerligen, sannerligen s„ger jag eder: I skolen bliva
bedr”vade, men eder bedr”velse skall v„ndas i gl„dje.
016:021 N„r en kvinna f”der barn, har hon bedr”velse, ty hennes stund „r
kommen; men n„r hon har f”tt barnet, kommer hon icke mer ih†g
sin vederm”da, ty hon gl„der sig ”ver att en m„nniska „r f”dd
till v„rlden.
016:022 S† haven ock I nu bedr”velse; men jag skall se eder †ter, och d†
skola edra hj„rtan gl„dja sig, och ingen skall taga eder gl„dje
ifr†n eder.
016:023 Och p† den dagen skolen I icke fr†ga mig om n†got. Sannerligen,
sannerligen s„ger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall
han giva eder i mitt namn.
016:024 Hittills haven I icke bett om n†got i mitt namn; bedjen, och I
skolen f†, f”r att eder gl„dje skall bliva fullkomlig.
016:025 Detta har jag talat till eder i f”rt„ckta ord; den tid kommer,
d† jag icke mer skall tala till eder i f”rt„ckta ord, utan ”ppet
f”rkunna f”r eder om Fadern.
016:026 P† den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag s„ger eder icke
att jag skall bedja Fadern f”r eder,
016:027 ty Fadern sj„lv „lskar eder, eftersom I haven „lskat mig och
haven trott att jag „r utg†ngen fr†n Gud.
016:028 Ja, jag har g†tt ut ifr†n Fadern och har kommit i v„rlden; †ter
l„mnar jag v„rlden och g†r till Fadern.½

016:029 D† sade hans l„rjungar: ½Se, nu talar du ”ppet och brukar inga
f”rt„ckta ord.
016:030 Nu veta vi att du vet allt, och att det icke „r beh”vligt f”r
dig att man fr†gar dig; d„rf”r tro vi att du „r utg†ngen fr†n
Gud.½
016:031 Jesus svarade dem: ½Nu tron I?
016:032 Se, den stund kommer, ja, den „r redan kommen, s† I skolen
f”rskingras, var och en †t sitt h†ll, och l„mna mig
allena. Dock, jag „r icke allena, ty Fadern „r med mig.
016:033 Detta har jag talat till eder, f”r att I skolen hava frid i
mig. I v„rlden liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har
”vervunnit v„rlden.½

017:001 Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ”gon mot
himmelen och sade: ½Fader, stunden „r kommen; f”rh„rliga din
Son, p† det att din Son m† f”rh„rliga dig,
017:002 eftersom du har givit honom makt ”ver allt k”tt, f”r att han
skall giva evigt liv †t alla dem som du har givit †t honom.
017:003 Och detta „r evigt liv, att de k„nna dig, den enda sanne Guden,
och den du har s„nt, Jesus Kristus.
017:004 Jag har f”rh„rligat dig p† jorden, genom att fullborda det verk
som du har givit mig att utf”ra.
017:005 Och nu, Fader, f”rh„rliga du mig hos dig sj„lv, med den
h„rlighet som jag hade hos dig, f”rr„n v„rlden var till.
017:006 Jag har uppenbarat ditt namn f”r de m„nniskor som du har tagit
ut ur v„rlden och givit †t mig. De voro dina, och du har givit
dem †t mig, och de hava h†llit ditt ord.
017:007 Nu hava de f”rst†tt att allt vad du har givit †t mig, det kommer
fr†n dig.
017:008 Ty de ord som du har givit †t mig har jag givit †t dem: och de
hava tagit emot dem och hava i sanning f”rst†tt att jag „r
utg†ngen fr†n dig, och de tro att du har s„nt mig.

017:009 Jag beder f”r dem; det „r icke f”r v„rlden jag beder, utan f”r
dem som du har givit †t mig, ty de „ro dina
017:010 -- s†som allt mitt „r ditt, och ditt „r mitt -- och jag „r
f”rh„rligad i dem.
017:011 Jag „r nu icke l„ngre kvar i v„rlden, men de „ro kvar i v„rlden,
n„r jag g†r till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn --
det som du har f”rtrott †t mig -- f”r att de m† vara ett,
likasom vi „ro ett.
017:012 Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du
har f”rtrott †t mig; jag vakade ”ver dem, och ingen av dem gick
i f”rd„rvet, ingen utom f”rd„rvets man, ty skriften skulle ju
fullbordas.
017:013 Nu g†r jag till tid; dock talar jag detta, medan jag „nnu „r h„r
i v„rlden, f”r att de skola hava min gl„dje fullkomlig i sig.
017:014 Jag har givit dem ditt ord; och v„rlden har hatat dem, eftersom
de icke „ro av v„rlden, likasom icke heller jag „r av v„rlden.
017:015 Jag beder icke att du skall taga dem bort ur v„rlden, utan att
du skall bevara dem fr†n det onda.
017:016 De „ro icke av v„rlden, likasom icke heller jag „r av v„rlden.
017:017 Helga dem i sanningen; ditt ord „r sanning.
017:018 S†som du har s„nt mig i v„rlden, s† har ock jag s„nt dem i
v„rlden.
017:019 Och jag helgar mig till ett offer f”r dem, p† det att ock de m†
vara i sanning helgade.

017:020 Men icke f”r dessa allenast beder jag, utan ock f”r dem som
genom deras ord komma till tro p† mig;
017:021 jag beder att de alla m† vara ett, och att, s†som du, Fader, „r
i mig, och jag i dig, ocks† de m† vara i oss, f”r att v„rlden
skall tro att du har s„nt mig.
017:022 Och den h„rlighet som du har givit mig, den har jag givit †t
dem, f”r att de skola vara ett, s†som vi „ro ett
017:023 -- jag i dem, och du i mig -- ja, f”r att de skola vara
fullkomligt f”renade till ett, s† att v„rlden kan f”rst† att du
har s„nt mig, och att du har „lskat dem, s†som du har „lskat
mig.
017:024 Fader, jag vill att d„r jag „r, d„r skola ock de som du har
givit mig vara med mig, s† att de f† se min h„rlighet, som du
har givit mig; ty du har „lskat mig f”re v„rldens begynnelse.
017:025 R„ttf„rdige Fader, v„rlden har icke l„rt k„nna dig, men jag
k„nner dig, och dessa hava f”rst†tt att du har s„nt mig.
017:026 Och jag har kungjort f”r dem ditt namn och skall kung”ra det, p†
det att den k„rlek, som du har „lskat mig med, m† vara i dem,
och jag i dem.½
018:001 N„r Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina l„rjungar
d„rifr†n och gick ”ver b„cken Kidron till andra sidan. D„r var
en ”rtag†rd, och i den gick han in med sina l„rjungar.
018:002 Men ocks† Judas, han som f”rr†dde honom, k„nde till det st„llet,
ty d„r hade Jesus och hans l„rjungar ofta kommit tillsammans.
018:003 Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, s† ock n†gra av
”verstepr„sternas och faris‚ernas tj„nare, och kom dit med bloss
och lyktor och vapen.
018:004 Och Jesus, som visste allt vad som skulle ”verg† honom, gick
fram och sade till dem: ½Vem s”ken I?½
018:005 De svarade honom: ½Jesus fr†n Nasaret.½ Jesus sade till dem:
½Det „r jag.½ Och Judas, f”rr„daren, stod ocks† d„r ibland dem.
018:006 N„r Jesus nu sade till dem: ½Det „r jag½, veko de tillbaka och
f”llo till marken.
018:007 ¸ter fr†gade han dem d†: ½Vem s”ken I?½ De svarade: ½Jesus fr†n
Nasaret.½
018:008 Jesus sade: ½Jag har sagt eder att det „r jag; om det allts† „r
mig I s”ken, s† l†ten dessa g†.½
018:009 Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: ½Av dem som
du har givit mig har jag icke f”rlorat n†gon.½
018:010 Och Simon Petrus, som hade ett sv„rd, drog ut det och h”gg till
”verstepr„stens tj„nare och h”gg s† av honom h”gra ”rat; och
tj„narens namn var Malkus.
018:011 D† sade Jesus till Petrus: ½Stick ditt sv„rd i skidan. Skulle
jag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig?½

018:012 Den romerska vakten med sin ”verste och de judiska r„ttstj„narna
grepo d† Jesus och bundo honom
018:013 och f”rde honom bort, f”rst till Hannas; denne var n„mligen
sv„rfader till Kaifas, som var ”verstepr„st det †ret.
018:014 Och det var Kaifas som under r†dpl„gningen hade sagt till
judarna, att det vore b„st om en man finge d” f”r folket.
018:015 Och Simon Petrus j„mte en annan l„rjunge f”ljde efter Jesus. Den
l„rjungen var bekant med ”verstepr„sten och gick med Jesus in p†
”verstepr„stens g†rd;
018:016 men Petrus stod utanf”r vid porten. Den andre l„rjungen, den som
var bekant med ”verstepr„sten, gick d† ut och talade med
portvakterskan och fick s† f”ra Petrus ditin.
018:017 Tj„nstekvinnan som vaktade porten sade d„rvid till Petrus: ½ˇr
icke ocks† du en av den mannens l„rjungar?½ Han svarade: ½Nej,
det „r jag icke.½

018:018 Men tj„narna och r„ttsbetj„nterna hade gjort upp en koleld, ty
det var kallt, och de stodo d„r och v„rmde sig; bland dem stod
ocks† Petrus och v„rmde sig.
018:019 ™verstepr„sten fr†gade nu Jesus om hans l„rjungar och om hans
l„ra.
018:020 Jesus svarade honom: ½Jag har ”ppet talat f”r v„rlden, jag har
alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, p† st„llen d„r
alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat.
018:021 Varf”r fr†gar du d† mig? Dem som hava h”rt mig m† du fr†ga om
vad jag har talat till dem. De veta ju vad jag har sagt.½
018:022 N„r Jesus sade detta, gav honom en av r„ttstj„narna, som stod
d„r bredvid, ett slag p† kinden och sade: ½Skall du s† svara
”verstepr„sten?½
018:023 Jesus svarade honom: ½Har jag talat or„tt, s† bevisa att det var
or„tt; men har jag talat r„tt, varf”r sl†r du mig d†?½
018:024 Och Hannas s„nde honom bunden till ”verstepr„sten Kaifas.

018:025 Men Simon Petrus stod och v„rmde sig. D† sade de till honom: ½ˇr
icke ocks† du en av hans l„rjungar?½ Han nekade och sade: ½Det
„r jag icke.½
018:026 D† sade en av ”verstepr„stens tj„nare, en fr„nde till den som
Petrus hade huggit ”rat av: ½S†g jag icke sj„lv att du var med
honom i ”rtag†rden?½
018:027 D† nekade Petrus †ter. Och i detsamma gol hanen.

018:028 Sedan f”rde de Jesus fr†n Kaifas till pretoriet; och det var nu
morgon. Men sj„lva gingo de icke in i pretoriet, f”r att de icke
skulle bliva orenade, utan skulle kunna „ta p†skalammet.
018:029 D† gick Pilatus ut till dem och sade: ½Vad haven I f”r
anklagelse att framb„ra mot denne man?½
018:030 De svarade och sade till honom: ½Vore han icke en
illg„rningsman, s† hade vi icke ”verl„mnat honom †t dig.½
018:031 D† sade Pilatus till dem: ½Tagen I honom, och d”men honom efter
eder lag.½ Judarna svarade honom: ½F”r oss „r det icke lovligt
att avliva n†gon.½
018:032 Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han hade sagt f”r att
giva till k„nna p† vad s„tt han skulle d”.
018:033 Pilatus gick †ter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och
sade till honom: ½ˇr du judarnas konung?½
018:034 Jesus svarade: ½S„ger du detta av dig sj„lv, eller hava andra
sagt dig det om mig?½
018:035 Pilatus svarade: ½Jag „r v„l icke en jude! Ditt eget folk och
”verstepr„sterna hava ”verl„mnat dig †t mig. Vad har du gjort?½
018:036 Jesus svarade: ½Mitt rike „r icke av denna v„rlden. Om mitt rike
vore av denna v„rlden, s† hade v„l mina tj„nare k„mpat f”r att
jag icke skulle bliva ”verl„mnad †t judarna. Men nu „r mitt rike
icke av denna v„rlden.½
018:037 S† sade Pilatus till honom: ½S† „r du dock en konung?½ Jesus
svarade: ½Du s„ger det sj„lv, att jag „r en konung. Ja, d„rtill
„r jag f”dd, och d„rtill har jag kommit i v„rlden, att jag skall
vittna f”r sanningen. Var och en som „r av sanningen, han h”r
min r”st.½
018:038 Pilatus sade till honom: ½Vad „r sanning?½ N„r han hade sagt
detta, gick han †ter ut till judarna och sade till dem: ½Jag
finner honom icke skyldig till n†got brott.
018:039 Nu „r det en sedv„nja hos eder, att jag vid p†sken skall giva
eder en f†nge l”s. Viljen I d† att jag skall giva eder 'judarnas
konung' l”s?½
018:040 D† skriade de †ter och sade: ½Icke honom, utan Barabbas.½ Men
Barabbas var en r”vare.
019:001 S† tog d† Pilatus Jesus och l„t gissla honom.
019:002 Och krigsm„nnen vredo samman en krona av t”rnen och satte den p†
hans huvud och kl„dde p† honom en purpurf„rgad mantel.
019:003 Sedan tr„dde de fram till honom och sade: ½Hell dig, du judarnas
konung!½ och slogo honom p† kinden.
019:004 ¸ter gick Pilatus ut och sade till folket: ½Se, jag vill f”ra
honom ut till eder, p† det att I m†n f”rst† att jag icke finner
honom skyldig till n†got brott.½
019:005 Och Jesus kom d† ut, kl„dd i t”rnekronan och den purpurf„rgade
manteln. Och han sade till dem: ½Se mannen!½
019:006 D† nu ”verstepr„sterna och r„ttstj„narna fingo se honom, skriade
de: ½Korsf„st! Korsf„st!½ Pilatus sade till dem: ½Tagen I
honom, och korsf„sten honom; jag finner honom icke skyldig till
n†got brott.½
019:007 Judarna svarade honom: ½Vi hava sj„lva en lag, och efter den
lagen m†ste han d”, ty han har gjort sig till Guds Son.½
019:008 N„r Pilatus h”rde dem tala s†, blev hans fruktan „nnu st”rre.
019:009 Och han gick †ter in i pretoriet och fr†gade Jesus: ½Varifr†n „r
du?½ Men Jesus gav honom intet svar.
019:010 D† sade Pilatus till honom: ½Svarar du mig icke? Vet du d† icke
att jag har makt att giva dig l”s och makt att korsf„sta dig?½
019:011 Jesus svarade honom: ½Du hade alls ingen makt ”ver mig, om den
icke vore dig given ovanifr†n. D„rf”r har den st”rre synd, som
har ”verl„mnat mig †t dig.½
019:012 Fr†n den stunden s”kte Pilatus efter n†gon utv„g att giva honom
l”s. Men judarna ropade och sade: ½Giver du honom l”s, s† „r du
icke kejsarens v„n. Vemhelst som g”r sig till konung, han s„tter
sig upp mot kejsaren.½
019:013 N„r Pilatus h”rde de orden, l„t han f”ra ut Jesus och satte sig
p† domars„tet, p† en plats som kallades Litostroton, p†
hebreiska Gabbata.
019:014 Och det var tillredelsedagen f”re p†sken, vid sj„tte timmen. Och
han sade till judarna: ½Se h„r „r eder konung!½
019:015 D† skriade de: ½Bort med honom! Bort med honom! Korsf„st
honom!½ Pilatus sade till dem: ½Skall jag korsf„sta eder
konung?½ ™verstepr„sterna svarade: ½Vi hava ingen annan konung
„n kejsaren.½
019:016 D† gjorde han dem till viljes och bj”d att han skulle
korsf„stas.

Och de togo Jesus med sig.
019:017 Och han bar sj„lv sitt kors och kom s† ut till det st„lle som
kallades Huvudskalleplatsen, p† hebreiska Golgata.
019:018 D„r korsf„ste de honom, och med honom tv† andra, en p† vardera
sidan, och Jesus i mitten.
019:019 Men Pilatus l„t ock g”ra en ”verskrift och s„tta upp den p†
korset; och den lydde s†: ½Jesus fr†n Nasaret, judarnas konung.½
019:020 Den ”verskriften l„ste m†nga av judarna, ty det st„lle d„r Jesus
var korsf„st l†g n„ra staden: och den var avfattad p† hebreiska,
p† latin och p† grekiska.
019:021 D† sade judarnas ”verstepr„ster till Pilatus: ½Skriv icke:
'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas
konung.½
019:022 Pilatus svarade: ½Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.½
019:023 D† nu krigsm„nnen hade korsf„st Jesus, togo de hans kl„der och
delade dem i fyra delar, en del †t var krigsman. Ocks†
livkl„dnaden togo de. Men livkl„dnaden hade inga s”mmar, utan
var v„vd i ett stycke, uppifr†n och alltigenom.
019:024 D„rf”r sade de till varandra: ½L†t oss icke sk„ra s”nder den,
utan kasta lott om vilken den skall tillh”ra.½ Ty skriftens ord
skulle fullbordas: ½De delade mina kl„der mellan sig och kastade
lott om min kl„dnad.½ S† gjorde nu krigsm„nnen.

019:025 Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster,
Maria, Klopas' hustru, och Maria fr†n Magdala.
019:026 N„r Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den l„rjunge
som han „lskade, sade han till sin moder: ½Moder, se din son.½
019:027 Sedan sade han till l„rjungen: ½Se din moder.½ Och fr†n den
stunden tog l„rjungen henne hem till sig.
019:028 Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat,
sade han d„refter, d† ju skriften skulle i allt uppfyllas: ½Jag
t”rstar.½
019:029 D„r stod d† en k„rl som var fullt av „ttikvin. Med det vinet
fyllde de en svamp, som de satte p† en isopsst„ngel och f”rde
till hans mun.
019:030 Och n„r Jesus hade tagit emot vinet, sade han: ½Det „r
fullbordat.½ Sedan b”jde han ned huvudet och gav upp andan.

019:031 Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att
kropparna skulle bliva kvar p† korset ”ver sabbaten (det var
n„mligen en stor sabbatsdag), b†do de Pilatus att han skulle
l†ta s”ndersl† de korsf„stas ben och taga bort kropparna.
019:032 S† kommo d† krigsm„nnen och slogo s”nder den f”rstes ben och
sedan den andres som var korsf„st med honom.
019:033 N„r de d„refter kommo till Jesus och s†go honom redan vara d”d,
slogo de icke s”nder hans ben;
019:034 men en av krigsm„nnen stack upp han sida med ett spjut, och
strax kom d„rifr†n ut blod och vatten.
019:035 Och den som har sett detta, han har vittnat d„rom, f”r att ock I
skolen tro; och hans vittnesb”rd „r sant, och han vet att han
talar sanning.
019:036 Ty detta skedde, f”r att skriftens ord skulle fullbordas: ½Intet
ben skall s”ndersl†s p† honom.½
019:037 Och †ter ett annat skriftens ord lyder s†:
½De skola se upp till honom
som de hava stungit.½

019:038 Men Josef fr†n Arimatea, som var en Jesu l„rjunge -- fast„n i
hemlighet, av fruktan f”r judarna -- kom d„refter och bad
Pilatus att f† taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom
det. D† gick han †stad och tog hans kropp.
019:039 Och j„mv„l Nikodemus kom dit, han som f”rsta g†ngen hade bes”kt
honom om natten; denne f”rde med sig en blandning av myrra och
aloe, vid pass hundra sk†lpund.
019:040 Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och
lade dit de v„lluktande kryddorna, s†som judarna hava f”r sed
vid tillredelse till begravning.
019:041 Men invid det st„lle d„r han hade blivit korsf„st var en
”rtag†rd, och i ”rtag†rden fanns en ny grav, som „nnu ingen hade
varit lagd i.
019:042 D„r lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag
och graven l†g n„ra.
020:001 Men p† f”rsta veckodagen, medan det „nnu var m”rkt, kom Maria
fr†n Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen
fr†n graven.
020:002 D† skyndade hon d„rifr†n och kom till Simon Petrus och till den
andre l„rjungen, den som Jesus „lskade, och sade till dem: ½De
hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava
lagt honom.½
020:003 D† beg†vo sig Petrus och den andre l„rjungen †stad p† v„g till
graven.
020:004 Och de sprungo b†da p† samma g†ng; men den andre l„rjungen
sprang fortare „n Petrus och kom f”rst fram till graven.
020:005 Och n„r han lutade sig ditin, s† han linnebindlarna ligga d„r;
dock gick han icke in.
020:006 Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in i
graven och fick s† se huru bindlarna l†go d„r,
020:007 och huru duken som hade varit h”ljd ”ver hans huvud icke l†g
tillsammans med bindlarna, utan f”r sig sj„lv p† ett s„rskilt
st„lle, hopvecklad.
020:008 D† gick ock den andre l„rjungen ditin, han som f”rst hade kommit
till graven; och han s†g och trodde.
020:009 De hade n„mligen „nnu icke f”rst†tt skriftens ord, att han
skulle uppst† fr†n de d”da.
020:010 Och l„rjungarna gingo s† hem till sitt igen.
020:011 Men Maria stod och gr„t utanf”r graven. Och under det hon gr„t,
lutade hon sig in i graven
020:012 och fick d† se tv† „nglar i vita kl„der sitta d„r Jesu kropp
hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid f”tternas.
020:013 Och de sade till henne: ½Kvinna, varf”r gr†ter du?½ Hon svarade
dem: ½De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava
lagt honom.½
020:014 Vid det hon sade detta, v„nde hon sig om och fick se Jesus st†
d„r; men hon visste icke att det var Jesus.
020:015 Jesus sade till henne: ½Kvinna, varf”r gr†ter du? Vem s”ker du?½
Hon trodde att det var ”rtag†rdsm„staren och svarade honom:
½Herre, om det „r du som har burit bort honom, s† s„g mig var du
har lagt honom, s† att jag kan h„mta honom.½
020:016 Jesus sade till henne: ½Maria!½ D† v„nde hon sig om och sade
till honom p† hebreiska: ½Rabbuni!½ (det betyder m„stare).
020:017 Jesus sade till henne: ½R”r icke vid mig; jag har ju „nnu icke
farit upp till Fadern. Men g† till mina br”der, och s„g till dem
att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och
eder Gud.½
020:018 Maria fr†n Magdala gick d† och omtalade f”r l„rjungarna att hon
hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.

020:019 P† aftonen samma dag, den f”rsta veckodagen, medan l„rjungarna
av fruktan f”r judarna voro samlade inom st„ngda d”rrar, kom
Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ½Frid vare med
eder!½
020:020 Och n„r han hade sagt detta, visade han dem sina h„nder och sin
sida. Och l„rjungarna blevo glada, n„r de s†go Herren.
020:021 ¸ter sade Jesus till dem: ½Frid vare med eder! S†som Fadern har
s„nt mig, s† s„nder ock jag eder.½
020:022 Och n„r han hade sagt detta, andades han p† dem och sade till
dem: ½Tagen emot helig ande!
020:023 Om I f”rl†ten n†gon hans synder, s† „ro de honom f”rl†tna; och
om I binden n†gon i hans synder, s† „r han bunden i dem.½
020:024 Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med
dem, n„r Jesus kom.
020:025 D† nu de andra l„rjungarna sade till honom att de hade sett
Herren, svarade han dem: ½Om jag icke ser h†len efter spikarna i
hans h„nder och sticker mitt finger i h†len efter spikarna och
sticker min hand i hans sida, s† kan jag icke tro det.½

020:026 ¸tta dagar d„refter voro hans l„rjungar †ter d„rinne, och Tomas
var med bland dem. D† kom Jesus, medan d”rrarna voro st„ngda,
och stod mitt ibland de, och sade: ½Frid vare med eder!½
020:027 Sedan sade han till Tomas: ½R„ck hit dit finger, se h„r „ro mina
h„nder; och r„ck hit din hand, och stick den i min sida. Och
tvivla icke, utan tro.½
020:028 Tomas svarade och sade till honom: ½Min Herre och min Gud!½
020:029 Jesus sade till honom: ½Eftersom du har sett mig, tror du?
Saliga „ro de som icke se och dock tro.½

020:030 ˇnnu m†nga andra tecken, som icke „ro uppskrivna i denna bok,
gjorde Jesus i sina l„rjungars †syn.
020:031 Men dessa hava blivit uppskrivna, f”r att I skolen tro att Jesus
„r Messias, Guds Son, och f”r att I genom tron skolen hava liv i
hans namn.
021:001 D„refter uppenbarade sig Jesus †ter f”r l„rjungarna, vid
Tiberias' sj”; och vid den uppenbarelsen gick s† till:
021:002 Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han
som var fr†n Kana i Galileen, och Sebedeus' s”ner voro
tillsammans, och med dem tv† andra av hans l„rjungar.
021:003 Simon Petrus sade d† till dem: ½Jag vill g† †stad och fiska.½ De
sade till honom: ½Vi g† ocks† med dig.½ S† beg†vo de sig †stad
och stego i b†ten. Men den natten fingo de intet.
021:004 N„r det sedan hade blivit morgon, stod Jesus d„r p† stranden;
dock visste l„rjungarna icke att det var Jesus.
021:005 Och Jesus sade till dem: ½Mina barn, haven I n†got att „ta?½ De
svarade honom: ½Nej.½
021:006 Han sade till dem: ½Kasten ut n„tet p† h”gra sidan om b†ten, s†
skolen I f†.½ D† kastade de ut; och nu fingo de en s† stor hop
fiskar, att de icke f”rm†dde draga upp n„tet.
021:007 Den l„rjunge som Jesus „lskade sade d† till Petrus: ½Det „r
Herren.½ N„r Simon Petrus h”rde att det var Herren, tog han p†
sig sin ”verkl„dnad -- ty han var okl„dd -- och gav sig i sj”n.
021:008 Men de andra l„rjungarna kommo med b†ten och drogo efter sig
n„tet med fiskarna; de voro n„mligen icke l„ngre fr†n land „n
vid pass tv† hundra alnar.
021:009 N„r de sedan hade stigit i land, s†go de gl”d ligga d„r och
fisk, som l†g d„rp†, och br”d.
021:010 Jesus sade till dem: ½Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.½
021:011 D† steg Simon Petrus i b†ten och drog n„tet upp p† land, och det
var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och
fast„n de voro s† m†nga, hade n„tet icke g†tt s”nder.
021:012 D„refter sade Jesus till dem: ½Kommen hit och „ten.½ Och ingen
av l„rjungarna dristade sig att fr†ga honom vem han var, ty de
f”rstodo att det var Herren.
021:013 Jesus gick d† fram och tog br”det och gav dem, likaledes ock av
fiskarna.
021:014 Detta var nu tredje g†ngen som Jesus uppenbarade sig f”r sina
l„rjungar, sedan han hade uppst†tt fr†n de d”da.
021:015 N„r de hade „tit, sade Jesus till Simon Petrus: ½Simon,
Johannes' son, „lskar du mig mer „n dessa g”ra?½ Han svarade
honom: ½Ja, Herre; du vet att jag har dig k„r.½ D† sade han till
honom: ½F”d mina lamm.½
021:016 ¸ter fr†gade han honom, f”r andra g†ngen: ½Simon, Johannes' son,
„lskar du mig?½ Han svarade honom: ½Ja, Herre; du vet att jag
har dig k„r.½ D† sade han till honom: ½Var en herde f”r mina
f†r.½
021:017 F”r tredje g†ngen fr†gade han honom: ½Simon, Johannes' son, har
du mig k„r?½ Petrus blev bedr”vad ”ver att han f”r tredje g†ngen
fr†gade honom: ½Har du mig k„r?½ Och han svarade honom: ½Herre,
du vet allting; du vet att jag har dig k„r.½ D† sade Jesus till
honom: ½F”d mina f†r.
021:018 Sannerligen, sannerligen s„ger jag dig: N„r du var yngre,
omgjordade du dig sj„lv och gick vart du ville; men n„r du
bliver gammal, skall du n”dgas str„cka ut dina h„nder, och en
annan skall omgjorda dig och f”ra dig dit du icke vill.½
021:019 Detta sade han f”r att giva till k„nna med hurudan d”d Petrus
skulle f”rh„rliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han
till honom: ½F”lj mig.½
021:020 N„r Petrus v„nde sig om, fick han se att den l„rjunge som Jesus
„lskade f”ljde med, densamme som under aftonm†ltiden hade lutat
sig mot hans br”st och fr†gat honom: ½Herre, vilken „r det som
skall f”rr†da dig?½
021:021 D† nu Petrus s†g den l„rjungen, fr†gade han Jesus: ½Herre, huru
bliver det d† med denne?½
021:022 Jesus svarade honom: ½Om jag vill att han skall leva kvar, till
dess jag kommer, vad kommer det dig vid? F”lj du mig.½
021:023 S† kom det talet ut ibland br”derna, att den l„rjungen icke
skulle d”. Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke
skulle d”, utan allenast: ½Om jag vill att han skall leva kvar,
till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?½
021:024 Det „r den l„rjungen som vittnar om detta, och som har skrivit
detta; och vi veta att hans vittnesb”rd „r sant.

021:025 ˇnnu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta
skulle uppskrivas, det ena med det andra, s† tror jag att icke
ens hela v„rlden skulle kunna rymma de b”cker som d† bleve
skrivna.

Book 44 Apostlag„rningarna

001:001 I min f”rra skrift, gode Teofilus, har jag ber„ttat om allt vad
Jesus gjorde och l„rde,
001:002 „nda till den dag d† han blev upptagen, sedan han genom helig
ande hade givit sina befallningar †t apostlarna som han hade
utvalt.
001:003 F”r dem hade han ock genom m†nga s„kra bevis tett sig s†som
levande, efter utst†ndet lidande; ty under fyrtio dagar l„t han
sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.

001:004 N„r han d† var tillsammans med dem, bj”d han dem och sade:
½L„mnen icke Jerusalem, utan f”rbiden d„r vad Fadern har
utlovat, det varom I haven h”rt av mig.
001:005 Ty Johannes d”pte med vatten, men f† dagar h„refter skolen I
bliva d”pta i helig ande.½

001:006 D† de nu hade kommit tillhopa, fr†gade de honom och sade:
½Herre, skall du nu i denna tid uppr„tta igen riket †t Israel?½
001:007 Han svarade dem: ½Det tillkommer icke eder att f† veta tider
eller stunder som Fadern i sin makt har fastst„llt.
001:008 Men n„r den helige Ande kommer ”ver eder, skolen I undf† kraft
och bliva mina vittnen, b†de i Jerusalem och i hela Judeen och
Samarien, och sedan intill jordens „nda.½

001:009 N„r han hade sagt detta, lyftes han inf”r deras ”gon upp i
h”jden, och en sky tog honom bort ur deras †syn.
001:010 Och medan de sk†dade mot himmelen, under det han for upp, se, d†
stodo hos dem tv† m„n i vita kl„der.
001:011 Och dessa sade: ½I galileiske m„n, varf”r st†n I och sen mot
himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen fr†n eder till
himmelen, han skall komma igen p† samma s„tt som I haven sett
honom fara upp till himmelen.½

001:012 Sedan v„nde de tillbaka till Jerusalem fr†n det berg som kallas
Oljeberget, vilket ligger n„ra Jerusalem, icke l„ngre d„rifr†n,
„n man f†r f„rdas p† en sabbat.
001:013 Och n„r de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i ”vre
v†ningen, d„r de pl„gade vara tillsammans: Petrus och Johannes
och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och
Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs
son.
001:014 Alla dessa h”llo endr„ktigt ut i b”n tillika med Maria, Jesu
moder, och n†gra andra kvinnor samt Jesu br”der.

001:015 En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland br”derna, som
d† voro f”rsamlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han
sade:
001:016 ½Mina br”der, det skriftens ord skulle fullbordas, som den
helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas,
vilken blev v„gvisare †t de m„n som grepo Jesus.
001:017 Han var ju r„knad bland oss och hade ocks† f†tt detta „mbete p†
sin lott.
001:018 Och med de penningar han hade f†tt s†som l”n f”r sin og„rning
f”rv„rvade han sig en †ker. Men han st”rtade framstupa ned, och
hans kropp brast mitt itu, s† att alla hans in„lvor g†vo sig ut.
001:019 Detta blev bekant f”r alla Jerusalems inv†nare, och s† blev den
†kern p† deras tungom†l kallad Akeldamak (det betyder
Blods†kern).
001:020 S† „r ju skrivet i Psalmernas bok:
'Hans g†rd blive ”de,
och ingen m† finnas, som bor d„ri';
och vidare:
'Hans „mbete tage en annan.'

001:021 D„rf”r b”r nu n†gon av de m„n som f”ljde oss under hela den tid
d† Herren Jesus gick ut och in bland oss,
001:022 allt ifr†n den dag d† han d”ptes av Johannes „nda till den dag
d† han blev upptagen och skildes ifr†n oss -- n†gon av dessa m„n
b”r ins„ttas till att j„mte oss vittna om hans uppst†ndelse.½

001:023 D„refter st„llde de fram tv†: Josef (som kallades Barsabbas och
hade tillnamnet Justus) och Mattias.
001:024 Och de b†do och sade: ½Herre, du som k„nner allas hj„rtan, visa
oss vilken av dessa tv† du har utvalt
001:025 till att f† den plats s†som tj„nare och apostel, vilken Judas
”vergav, f”r att g† till den plats som var hans.½
001:026 Och de drogo lott om dem, och lotten f”ll p† Mattias. Och s†
blev denne, j„mte de elva, r„knad s†som apostel.
002:001 N„r sedan pingstdagen var inne, voro de alla f”rsamlade med
varandra.
002:002 D† kom pl”tsligt fr†n himmelen ett d†n, s†som om en v†ldsam
storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset d„r de
sutto.
002:003 Och tungor s†som av eld visade sig f”r dem och f”rdelade sig och
satte sig p† dem, en p† var av dem.
002:004 Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra
tungom†l, efter som Anden ingav dem att tala.

002:005 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska m„n fr†n allahanda folk
under himmelen.
002:006 Och n„r d†net h”rdes, f”rsamlade sig hela hopen, och en stor
r”relse uppstod, ty var och en h”rde sitt eget tungom†l talas av
dem.
002:007 Och de uppfylldes av h„pnad och f”rundran och sade: ½ˇro de icke
galil‚er, alla dessa som h„r tala?
002:008 Huru kommer det d† till, att var och en av oss h”r sitt eget
modersm†l talas?
002:009 Vi m† vara parter eller meder eller elamiter, vi m† hava v†rt
hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus
eller provinsen Asien,
002:010 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, †t
Cyrene till, eller vara hitflyttade fr„mlingar fr†n Rom,
002:011 vi m† vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla
h”ra vi dem p† v†ra egna tungom†l tala om Guds v„ldiga
g„rningar.½
002:012 S† uppfylldes de alla av h„pnad och visste icke vad de skulle
t„nka. Och de sade, den ene till den andre: ½Vad kan detta
betyda?½
002:013 Men somliga drevo g„ck med dem och sade: ½De „ro fulla av s”tt
vin.½

002:014 D† tr„dde Petrus fram, j„mte de elva, och hov upp sin r”st och
talade till dem:

½I judiske m„n och I alla Jerusalems inv†nare, detta m†n I veta,
och lyssnen nu till mina ord:
002:015 Det „r icke s† som I menen, att dessa „ro druckna; det „r ju
blott tredje timmen p† dagen.
002:016 Nej, h„r uppfylles det som „r sagt genom profeten Joel:

002:017 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, s„ger Gud,
att jag skall utgjuta av min Ande ”ver allt k”tt,
och edra s”ner och edra d”ttrar skola profetera,
och edra ynglingar skola se syner,
och edra gamla m„n skola hava dr”mmar;
002:018 ja, ”ver mina tj„nare och mina tj„narinnor
skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,
och de skola profetera.
002:019 Och jag skall l†ta undertecken synas uppe p† himmelen
och tecken nere p† jorden:
blod och eld och r”kmoln.
002:020 Solen skall v„ndas i m”rker
och m†nen i blod,
f”rr„n Herrens dag kommer,
den stora och h„rliga.
002:021 Och det skall ske att var och en som †kallar Herrens namn,
han skall varda fr„lst.'

002:022 I m„n av Israel, h”ren dessa ord: Jesus fr†n Nasaret, en man som
inf”r eder fick vittnesb”rd av Gud genom kraftg„rningar och under
och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, s†som I
sj„lva veten,
002:023 denne som blev given i edert v†ld, enligt vad Gud i sitt r†dslut
och sin f”rsyn hade best„mt, honom haven I genom m„n som icke
veta av lagen l†tit fastnagla vid korset och d”da.
002:024 Men Gud gjorde en „nde p† d”dens v†nda och l„t honom uppst†,
eftersom det icke var m”jligt att han skulle kunna beh†llas av
d”den.
002:025 Ty David s„ger med tanke p† honom:
'Jag har haft Herren
f”r mina ”gon alltid,
ja, han „r p† min h”gra sida,
f”r att jag icke skall vackla.
002:026 F”rdenskull gl„der sig mitt hj„rta,
och min tunga fr”jdar sig,
och j„mv„l min kropp
f†r vila med en f”rhoppning:
002:027 den, att du icke skall l„mna
min sj„l †t d”dsriket
och icke l†ta din Helige
se f”rg„ngelse.
002:028 Du har kungjort mig livets v„gar;
du skall uppfylla mig med gl„dje inf”r ditt ansikte.'

002:029 Mina br”der, jag kan v„l fritt s„ga till eder om v†r stamfader
David att han „r b†de d”d och begraven; hans grav finnes ju
ibland oss „nnu i dag.
002:030 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade
lovat honom att 'av hans livs frukt s„tta en konung p† hans
tron',
002:031 d„rf”r f”ruts†g han att Messias skulle uppst†, och talade d„rom
och sade att Messias icke skulle l„mnas †t d”dsriket, och att
hans kropp icke skulle se f”rg„ngelse.

002:032 Denne -- Jesus -- har nu Gud l†tit uppst†; d„rom kunna vi alla
vittna.
002:033 Och sedan han genom Guds h”gra hand har blivit upph”jd och av
Fadern undf†tt den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I
h„r sen och h”ren.
002:034 Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer s„ger han
sj„lv:
'Herren sade till min herre:
S„tt dig p† min h”gra sida,
002:035 till dess jag har lagt dina fiender
dig till en fotapall.

002:036 S† m† nu hela Israels hus veta och vara f”rvissat om att denne
Jesus som I haven korsf„st, honom har Gud gjort b†de till Herre
och till Messias.½

002:037 N„r de h”rde detta, k„nde de ett styng i hj„rtat. Och de sade
till Petrus och de andra apostlarna: ½Br”der, vad skola vi
g”ra?½
002:038 Petrus svarade dem: ½G”ren b„ttring, och l†ten alla d”pa eder i
Jesu Kristi namn till edra synders f”rl†telse; d† skolen I s†som
g†va undf† den helige Ande.
002:039 Ty eder g„ller l”ftet och edra barn, j„mv„l alla dem som „ro i
fj„rran, s† m†nga som Herren, v†r Gud, kallar.½

002:040 Ocks† med m†nga andra ord bad och f”rmanade han dem, i det han
sade: ½L†ten fr„lsa eder fr†n detta vr†nga sl„kte.½
002:041 De som d† togo emot hans ort l„to d”pa sig; och s† ”kades
f”rsamlingen p† den dagen med vid pass tre tusen personer.
002:042 Och dessa h”llo fast vid apostlarnas undervisning och
br”dragemenskapen, vid br”dsbrytelsen och b”nerna.

002:043 Och fruktan kom ”ver var och en; och m†nga under och tecken
gjordes genom apostlarna.
002:044 Men alla de som trodde h”llo sig tillsammans och hade allting
gemensamt;
002:045 de s†lde sina jordagods och vad de eljest „gde och delade med
sig d„rav †t alla, eftersom var och en beh”vde.
002:046 Och st„ndigt, var dag, voro de endr„ktigt tillsammans i
helgedomen; och hemma i husen br”to de br”d och †to med fr”jd
och i hj„rtats enfald, och lovade Gud.
002:047 Och allt folket vad dem v„l bev†get. Och Herren ”kade
f”rsamlingen, dag efter dag, med dem som l„to sig fr„lsas.
003:001 Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den b”n
som h”lls vid nionde timmen.
003:002 Och d„r bars fram en man som hade varit of„rdig allt ifr†n
moderlivet, och som man var dag pl„gade s„tta vid den port i
helgedomen, som kallades Sk”na porten, f”r att han skulle kunna
beg„ra allmosor av dem som gingo in i helgedomen.
003:003 N„r denne nu fick se Petrus och Johannes, d† de skulle g† in i
helgedomen, bad han dem om en allmosa.
003:004 D† f„ste Petrus och Johannes sina ”gon p† honom, och Petrus
sade: ½Se p† oss.½
003:005 N„r han d† gav akt p† dem, i f”rv„ntan att f† n†got av dem,
003:006 sade Petrus: ½Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det
giver jag dig. I Jesu Kristi, nasar‚ens namn: st† upp och g†.½
003:007 Och s† fattade han honom vid h”gra handen och reste upp honom.
Och strax fingo hans f”tter och fotleder styrka,
003:008 och han sprang upp och stod uppr„tt och begynte g† och f”ljde
dem in i helgedomen, alltj„mt g†ende och springande, under det
att han lovade Gud.
003:009 Och allt folket s†g honom, d„r han gick omkring och lovade Gud.
003:010 Och n„r de k„nde igen honom och s†go att det var samme man som
pl„gade sitta och beg„ra allmosor vid Sk”na porten i helgedomen,
blevo de uppfyllda av h„pnad och best”rtning ”ver det som hade
vederfarits honom.

003:011 D† han nu h”ll sig till Petrus och Johannes, str”mmade allt
folket, utom sig av h„pnad, tillsammans till dem p† den plats
som kallades Salomos pelarg†ng.
003:012 N„r Petrus s†g detta, tog han till orda och talade till folket
s†:

½I m„n av Israel, varf”r undren I ”ver denne man, och varf”r sen
I s† p† oss, likasom hade vi genom n†gon v†r kraft eller fromhet
†stadkommit att han kan g†?
003:013 Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, v†ra f„ders Gud, har
f”rh„rligat sin tj„nare Jesus, honom som I utl„mnaden, och som I
f”rnekaden inf”r Pilatus, n„r denne redan hade beslutit att giva
honom l”s.
003:014 Ja, I f”rnekaden honom, den helige och r„ttf„rdige, och beg„rden
att en dr†pare skulle givas †t eder.
003:015 Och livets furste dr„pten I, men Gud uppv„ckte honom fr†n de
d”da; d„rom kunna vi sj„lva vittna.
003:016 Och det „r p† grund av tron p† hans namn som denne man, vilken I
sen och k„nnen, har undf†tt styrka av hans namn; och den tro som
verkas genom Jesus har, i allas eder †syn, gjort att han nu kan
bruka alla lemmar.

003:017 Nu vet jag v„l, mina br”der, att I s†v„l som edra r†dsherrar
haven gjort detta, d„rf”r att I icke vissten b„ttre.
003:018 Men Gud har p† detta s„tt l†tit det g† i fullbordan, som han
f”rut genom alla sina profeters mun hade f”rkunnat, n„mligen att
hans Smorde skulle lida.

003:019 G”ren d„rf”r b„ttring och omv„nden eder, s† att edra synder
bliva utpl†nade,
003:020 p† det att tider av vederkvickelse m† komma fr†n Herren, i det
att han s„nder den Messias som han har utsett †t eder, n„mligen
Jesus,
003:021 vilken dock himmelen m†ste beh†lla intill de tider n† allt skall
bliva uppr„ttat igen, varom Gud har talat genom sina forntida
heliga profeters mun.
003:022 Moses har ju sagt: 'En profet skall Herren Gud l†ta uppst† †t
eder, av edra br”der, en som „r mig lik; honom skolen I lyssna
till i allt vad han talar till eder.
003:023 Och det skall ske att var och en som icke lyssnar till den
profeten, han skall utrotas ur folket.'
003:024 Och sedan hava alla profeterna, b†de Samuel och de som f”ljde
efter honom, s† m†nga som hava talat, ocks† beb†dat dessa tider.
003:025 I „ren sj„lva barn av profeterna och delaktiga i det f”rbund som
Gud sl”t med edra f„der, n„r han sade till Abraham: 'Och i din
s„d skola alla sl„kter p† jorden varda v„lsignade.'
003:026 F”r eder f”rst och fr„mst har Gud l†tit sin tj„nare uppst†, och
han har s„nt honom f”r att v„lsigna eder, n„r I, en och var,
omv„nden eder fr†n eder ondska.½
004:001 Medan de „nnu talade till folket, kommo pr„sterna och
tempelvaktens bef„lhavare och sadduc‚erna ”ver dem.
004:002 Ty det f”rtr”t dem att du undervisade folket och i Jesus
f”rkunnade uppst†ndelsen fr†n de d”da.
004:003 D„rf”r grepo de dem nu och satte dem i f„ngsligt f”rvar till
f”ljande dag, eftersom det redan var afton.
004:004 Men m†nga av dem som hade h”rt vad som hade talats kommo till
tro; och antalet av m„nnen uppgick nu till vid pass fem tusen.

004:005 Dagen d„refter f”rsamlade sig deras r†dsherrar och „ldste och
skriftl„rde i Jerusalem;
004:006 d„r voro d† ock Hannas, ”verstepr„sten, och Kaifas och Johannes
och Alexander och alla som voro av ”verstepr„sterlig sl„kt.
004:007 Och de l„to f”ra fram dem inf”r sig och fr†gade dem: ½Av vilken
makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?½
004:008 D† sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande:

½I folkets r†dsherrar och „ldste,
004:009 eftersom vi i dag underkastas rannsakning f”r en god g„rning mot
en sjuk man och tillfr†gas varigenom denne har blivit botad,
004:010 s† m†n I veta, I alla och hela Israels folk, att det „r genom
Jesu Kristi, nasar‚ens, namn, hans som I haven korsf„st, men som
Gud har uppv„ckt fr†n de d”da -- att det „r genom det namnet som
denne man st†r inf”r eder frisk och f„rdig.
004:011 Han „r 'den stenen som av byggningsm„nnen' -- av eder sj„lva --
'aktades f”r intet, men som har blivit en h”rnsten'.
004:012 Och i ingen annan finnes fr„lsning; ej heller finnes under
himmelen n†got annat namn, bland m„nniskor givet, genom vilket
vi kunna bliva fr„lsta.½

004:013 N„r de s†go Petrus och Johannes vara s† frimodiga och f”rnummo
att de voro ol„rda m„n ur folket, f”rundrade de sig. Men s†
k„nde de igen dem och p†minde sig att de hade varit med Jesus.
004:014 Och n„r de s†go mannen som hade blivit botad st† d„r bredvid
dem, kunde de icke s„ga n†got d„remot.

Book of the day: