Full Text Archive logoFull Text Archive — Free Classic E-books

The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 39 out of 47

Adobe PDF icon
Download this document as a .pdf
File size: 1.7 MB
What's this? light bulb idea Many people prefer to read off-line or to print out text and read from the real printed page. Others want to carry documents around with them on their mobile phones and read while they are on the move. We have created .pdf files of all out documents to accommodate all these groups of people. We recommend that you download .pdfs onto your mobile phone when it is connected to a WiFi connection for reading off-line.

f† vad vi nu t„nka beg„ra av dig.½
010:036 Han fr†gade dem: ½Vad viljen I d† att jag skall l†ta eder f†?½
010:037 De svarade honom: ½L†t den ene av oss i din h„rlighet f† sitta
p† din h”gra sida, och den andre p† din v„nstra.½
010:038 Men Jesus sade till dem: ½I veten icke vad I beg„ren. Kunnen I
dricka den kalk som jag dricker, eller genomg† det dop som jag
genomg†r?½
010:039 De svarade honom: ½Det kunna vi.½ D† sade Jesus till dem: ½Ja,
den kalk jag dricker skolen I f† dricka, och det dop jag
genomg†r skolen I genomg†,
010:040 men platsen p† min h”gra sida och platsen p† min v„nstra
tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla
dem f”r vilka s† „r best„mt.½

010:041 N„r de tio andra h”rde detta, blevo de misslynta p† Jakob och
Johannes.
010:042 D† kallade Jesus dem till sig och sade till dem: ½I veten att de
som r„knas f”r folkens furstar upptr„da mot dem s†som herrar,
och att deras m„ktige l†ta dem k„nna sin myndighet.
010:043 Men s† „r det icke bland eder; utan den som vill bliva st”rst
bland eder, han vare de andras tj„nare,
010:044 och den som vill vara fr„mst bland eder, han vare allas dr„ng.
010:045 Ocks† M„nniskosonen har ju kommit, icke f”r att l†ta tj„na sig,
utan f”r att tj„na och giva sitt liv till l”sen f”r m†nga.½

010:046 Och de kommo till Jeriko. Men n„r han †ter gick ut ifr†n
Jeriko, f”ljd av sina l„rjungar och en ganska stor hop folk,
satt d„r vid v„gen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son.
010:047 N„r denne h”rde att det var Jesus fr†n Nasaret, begynte han ropa
och s„ga: ½Jesus, Davids son, f”rbarma dig ”ver mig.½
010:048 Och m†nga tillsade honom str„ngeligen att han skulle tiga; men
han ropade „nnu mycket mer: ½Davids son, f”rbarma dig ”ver mig.½
010:049 D† stannade Jesus och sade: ½Kallen honom hit.½ Och de kallade
p† den blinde och sade till honom: ½Var vid gott mod, st† upp;
han kallar dig till sig.½
010:050 D† kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom
fram till Jesus.
010:051 Och Jesus talade till honom och sade: ½Vad vill du att jag skall
g”ra dig?½ Den blinde svarade honom: ½Rabbuni, l†t mig f† min
syn.½
010:052 Jesus sade till honom: ½G†; din tro har hj„lpt dig.½ Och strax
fick han sin syn och f”ljde honom p† v„gen.
011:001 N„r de nu nalkades Jerusalem och voro n„ra Betfage och Betania
vid Oljeberget, s„nde han †stad tv† av sina l„rjungar
011:002 och sade till dem: ½G†n in i byn som ligger mitt framf”r eder,
s† skolen I, strax d† I kommen ditin, finna en †snef†le st† d„r
bunden, som „nnu ingen m„nniska har suttit p†; l”sen den och
f”ren den hit.
011:003 Och om n†gon fr†gar eder varf”r I g”ren detta, s† skolen I
svara: 'Herren beh”ver den, men han skall strax s„nda den
tillbaka hit.½

011:004 D† gingo de †stad och funno en †snef†le st† d„r bunden utanf”r
en port vid v„gen, och de l”ste den.
011:005 Och n†gra som stodo d„r bredvid sade till dem: ½Vad g”ren I?
Varf”r l”sen I f†len?½
011:006 Men de svarade dem s†som Jesus hade bjudit. D† l„t man dem
vara.
011:007 Och de f”rde f†len till Jesus och lade sina mantlar p† den,
och han satte sig upp p† den.
011:008 Och m†nga bredde ut sina mantlar p† v„gen, andra †ter skuro av
kvistar och l”v p† f„lten och str”dde p† v„gen.
011:009 Och de som gingo f”re och de som f”ljde efter ropade:

½Hosianna!
V„lsignad vare han som kommer,
i Herrens namn.
011:010 V„lsignat vare v†r fader Davids rike,
som nu kommer.
Hosianna i h”jden!½

011:011 S† drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och n„r han
hade sett sig omkring ”verallt och det redan var sent p† dagen,
gick han med de tolv ut till Betania.

011:012 N„r de dagen d„refter voro p† v„g tillbaka fr†n Betania, blev
han hungrig.
011:013 Och d† han p† avst†nd fick se ett fikontr„d som hade l”v, gick
han dit f”r att se om han till „ventyrs skulle finna n†got
d„rp†; men n„r han kom fram till det, fann han intet annat „n
l”v, det var icke d† fikonens tid.
011:014 D† talade han och sade till tr„det: ½Aldrig n†gonsin mer „te
n†gon frukt av dig.½ Och hans l„rjungar h”rde detta.

011:015 N„r de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen
och begynte driva ut dem som s†lde och k”pte i helgedomen. Och
han st”tte omkull v„xlarnas bord och duvom†nglarnas s„ten;
011:016 han tillstadde icke heller att man bar n†gonting genom
helgedomen.
011:017 Och han undervisade dem och sade: ½Det „r ju skrivet: 'Mitt hus
skall kallas ett b”nehus f”r alla folk.' Men I haven gjort det
till en r”varkula.½

011:018 D† ”verstepr„sterna och de skriftl„rde fingo h”ra h„rom, s”kte
de efter tillf„lle att f”rg”ra honom; ty de fruktade f”r honom,
eftersom allt folket h„pnade ”ver hans undervisning.

011:019 N„r det blev afton, beg†vo de sig ut ur staden.
011:020 Men d† de nu p† morgonen †ter gingo d„r fram, fingo de se
fikontr„det vara f”rtorkat „nda fr†n roten.
011:021 D† kom Petrus ih†g vad som hade skett och sade till honom:
½Rabbi, se, fikontr„det som du f”rbannade „r f”rtorkat.½
011:022 Jesus svarade och sade till dem: ½Haven tro p† Gud.
011:023 Sannerligen s„ger jag eder: Om n†gon s„ger till detta berg: 'H„v
dig upp, och kasta dig i havet' och d„rvid icke tvivlar i sitt
hj„rta, utan tror att det han s„ger skall ske, d† skall det ske
honom s†.
011:024 D„rf”r s„ger jag eder: Allt vad I bedjen om och beg„ren, tron
att det „r eder givet; och det skall ske eder s†.
011:025 Och n„r I st†n och bedjen, s† f”rl†ten, om I haven n†got emot
n†gon, f”r att ocks† eder Fader, som „r i himmelen, m† f”rl†ta
eder edra f”rsyndelser.½
011:026

011:027 S† kommo de †ter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i
helgedomen, kommo ”verstepr„sterna och de skriftl„rde och de
„ldste fram till honom;
011:028 och de sade till honom: ½Med vad myndighet g”r du detta? Och
vem har givit dig myndighet att g”ra detta?½
011:029 Jesus svarade dem: ½Jag vill st„lla en fr†ga till eder; svaren
mig p† den, s† skall ock jag s„ga eder med vad myndighet jag g”r
detta.
011:030 Johannes' d”pelse, var den fr†n himmelen eller fr†n m„nniskor?
Svaren mig h„rp†.½
011:031 D† ”verlade de med varandra och sade: ½Om vi svara: 'Fr†n
himmelen', s† fr†gar han: 'Varf”r trodden I honom d† icke?'
011:032 Eller skola vi svara: 'Fr†n m„nniskor'?½ -- det v†gade de icke
av fruktan f”r folket, ty alla h”llo f”re att Johannes verkligen
var en profet.
011:033 De svarade allts† Jesus och sade: ½Vi veta det icke.½ D† sade
Jesus till dem: ½S† s„ger icke heller jag eder med vad myndighet
jag g”r detta.½

012:001 Och han begynte tala till dem i liknelser: ½En man planterade en
ving†rd och satte st„ngsel d„romkring och h”gg ut ett presskar
och byggde ett vakttorn; d„refter lejde han ut den †t
ving†rdsm„n och for utrikes.
012:002 N„r sedan r„tta tiden var inne, s„nde han en tj„nare till
ving†rdsm„nnen, f”r att denne av ving†rdsm„nnen skulle uppb„ra
n†gon del av ving†rdens frukt.
012:003 Men de togo fatt p† honom och misshandlade honom och l„to honom
g† tomh„nt tillbaka.
012:004 ¸ter s„nde han till dem en annan tj„nare. Honom slogo de i
huvudet och skymfade.
012:005 Sedan s„nde han †stad „nnu en annan, men denne dr„pte de.
Likas† gjorde de med m†nga andra: somliga misshandlade de, och
andra dr„pte de.
012:006 Nu hade han ock en enda son, vilken han „lskade. Honom s„nde
han slutligen †stad till dem, ty han t„nkte: 'De skola v„l hava
f”rsyn f”r min son.'
012:007 Men ving†rdsm„nnen sade till varandra: 'Denne „r arvingen; kom,
l†t oss dr„pa honom, s† bliver arvet v†rt.'
012:008 Och de togo fatt p† honom och dr„pte honom och kastade honom ut
ur ving†rden. --
012:009 Vad skall nu ving†rdens herre g”ra? Jo, han skall komma och
f”rg”ra ving†rdsm„nnen och l„mna ving†rden †t andra.
012:010 Haven I icke l„st detta skriftens ord:
'Den sten som byggningsm„nnen f”rkastade,
den har blivit en h”rnsten;
012:011 av Herren har den blivit detta,
och underbar „r den i v†ra ”gon'?½

012:012 De hade nu g„rna velat gripa honom, men de fruktade f”r folket;
ty de f”rstodo att det var om dem som han hade talat i denna
liknelse. S† l„to de honom vara och gingo sin v„g.
012:013 D„refter s„nde de till honom n†gra faris‚er och herodianer, f”r
att dessa skulle f†nga honom genom n†got hans ord.
012:014 Dessa kommo nu och sade till honom: ½M„stare, vi veta att du „r
sannf„rdig och icke fr†gar efter n†gon, ty du ser icke till
personen, utan l„r om Guds v„g vad sant „r. ˇr det lovligt att
giva kejsaren skatt, eller „r det icke lovligt? Skola vi giva
skatt, eller icke giva?½
012:015 Men han f”rstod deras skrymteri och sade till dem: ½Varf”r s”ken
I att sn„rja mig? Tagen hit en penning, s† att jag f†r se
den.½
012:016 D† l„mnade de fram en s†dan. D„refter fr†gade han dem: ½Vems
bild och ”verskrift „r detta?½ De svarade honom: ½Kejsarens.½
012:017 D† sade Jesus till dem: ½S† given kejsaren vad kejsaren tillh”r,
och Gud vad Gud tillh”r.½ Och de f”rundrade sig h”geligen ”ver
honom.

012:018 Sedan kommo till honom n†gra av sadduc‚erna, vilka mena att det
icke gives n†gon uppst†ndelse. Dessa fr†gade honom och sade:
012:019 ½M„stare, Moses har givit oss den f”reskriften, att om n†gon har
en broder som d”r, och som efterl„mnar hustru, men icke l„mnar
barn efter sig, s† skall han taga sin broders hustru till „kta
och skaffa avkomma †t sin broder.
012:020 Nu voro h„r sju br”der. Den f”rste tog sig en hustru, men dog
utan att l„mna n†gon avkomma efter sig.
012:021 D† tog den andre i ordningen henne, men ocks† han dog utan att
l„mna n†gon avkomma efter sig; sammalunda den tredje.
012:022 S† skedde med alla sju: ingen av dem l„mnade n†gon avkomma efter
sig. Sist av alla dog ock hustrun.
012:023 Vilken av dem skall nu vid uppst†ndelsen, n„r de uppst†, f†
henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till
hustru.½
012:024 Jesus svarade dem: ½Visar icke eder fr†ga att I faren vilse och
varken f”rst†n skrifterna, ej heller Guds kraft?
012:025 Efter uppst†ndelsen fr†n de d”da taga m„n sig icke hustrur, ej
heller givas hustrur †t m„n, utan de „ro d† s†som „nglarna i
himmelen.
012:026 Men vad nu det ang†r, att de d”da uppst†, haven I icke l„st i
Moses' bok, p† det st„lle d„r det talas om t”rnbusken, huru Gud
sade till honom s†: 'Jag „r Abrahams Gud och Isaks Gud och
Jakobs Gud'?
012:027 Han „r en Gud icke f”r d”da, utan f”r levande. I faren mycket
vilse.½

012:028 D† tr„dde en av de skriftl„rde fram, en som hade h”rt deras
ordskifte och f”rst†tt att han hade svarat dem v„l. Denne
fr†gade honom: ½Vilket „r det f”rn„msta av alla buden?½
012:029 Jesus svarade: ½Det f”rn„msta „r detta: 'H”r, Israel! Herren,
v†r Gud, Herren „r en.
012:030 Och du skall „lska Herren, din Gud, av allt ditt hj„rta och av
all din sj„l och av allt ditt f”rst†nd och av all din kraft.'
012:031 D„rn„st kommer detta: 'Du skall „lska din n„sta s†som dig
sj„lv.' Intet annat bud „r st”rre „n dessa.½
012:032 D† svarade den skriftl„rde honom: ½M„stare, du har i sanning
r„tt i vad du s„ger, att han „r en, och att ingen annan „r „n
han.
012:033 Och att „lska honom av allt sitt hj„rta och av allt sitt
f”rst†nd och av all sin kraft och att „lska sin n„sta s†som sig
sj„lv, det „r 'f”rmer „n alla br„nnoffer och slaktoffer'.½
012:034 D† nu Jesus m„rkte att han hade svarat f”rst†ndigt, sade han
till honom: ½Du „r icke l†ngt ifr†n Guds rike.½ Sedan dristade
sig ingen att vidare st„lla n†gon fr†ga p† honom.

012:035 Medan Jesus undervisade i helgedomen, framst„llde han denna
fr†ga: ½Huru kunna de skriftl„rde s„ga att Messias „r Davids
son?
012:036 David sj„lv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse:
'Herren sade till min herre:
S„tt dig p† min h”gra sida,
till dess jag har lagt dina fiender
dig till en fotapall.'
012:037 S† kallar nu David sj„lv honom 'herre'; huru kan han d† vara
hans son?½

Och folkskarorna h”rde honom g„rna.

012:038 Och han undervisade dem och sade till dem: ½Tagen eder till vara
f”r de skriftl„rde, som g„rna g† omkring i fotsida kl„der och
g„rna vilja bliva h„lsade p† torgen
012:039 och g„rna sitta fr„mst i synagogorna och p† de fr„msta platserna
vid g„stabuden --
012:040 detta under det att de utsuga „nkors hus, medan de f”r syns
skull h†lla l†nga b”ner. De skola f† en dess h†rdare dom.½

012:041 Och han satte sig mitt emot offerkistorna och s†g huru folket
lade ned penningar i offerkistorna. Och m†nga rika lade dit
mycket.
012:042 Men en fattig „nka kom och lade ned tv† sk„rvar, det „r ett
”re.
012:043 D† kallade han sina l„rjungar till sig och sade till dem:
½Sannerligen s„ger jag eder: Denna fattiga „nka lade dit mer „n
alla de andra som lade n†got i offerkistorna.
012:044 Ty dessa lade alla dit av sitt ”verfl”d, men hon lade dit av
sitt armod allt vad hon hade, s† mycket som fanns i hennes „go.½

013:001 D† han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans l„rjungar till
honom: ½M„stare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!½
013:002 Jesus svarade honom: ½Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men
h„r skall f”rvisso icke l„mnas sten p† sten; allt skall bliva
nedbrutet.½

013:003 N„r han sedan satt p† Oljeberget, mitt emot helgedomen, fr†gade
honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, d† de voro
allena:
013:004 ½S„g oss n„r detta skall ske, och vad som bliver tecknet till
att tiden „r inne, d† allt detta skall g† i fullbordan.½
013:005 D† begynte Jesus tala till dem och sade:

½Sen till, att ingen f”rvillar eder.
013:006 M†nga skola komma under mitt namn och s„ga: 'Det „r jag' och
skola f”rvilla m†nga.
013:007 Men n„r I f†n h”ra krigslarm och rykten om krig, s† f”rloren
icke besinningen; s†dant m†ste komma, men d„rmed „r „nnu icke
„nden inne.
013:008 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det
skall bliva jordb„vningar p† den ena orten efter den andra, och
hungersn”d skall uppst†; detta „r begynnelsen till
'f”dslov†ndorna'.
013:009 Men tagen I eder till vara. Man skall d† draga eder inf”r
domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och st„llas
fram inf”r landsh”vdingar och konungar, f”r min skull, till ett
vittnesb”rd f”r dem.
013:010 Men evangelium m†ste f”rst bliva predikat f”r alla folk.

013:011 N„r man nu f”r eder †stad och drager eder inf”r r„tta, s† g”ren
eder icke f”rut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som
bliver eder givet i den stunden, det m†n I tala. Ty det „r icke
I som skolen tala, utan den helige Ande.

013:012 Och den ene brodern skall d† ”verl„mna den andre till att d”das,
ja ock fadern sitt barn; och barn skola s„tta sig upp mot sina
f”r„ldrar och skola d”da dem.
013:013 Och I skolen bliva hatade av alla, f”r mitt namns skull. Men
den som „r st†ndaktig intill „nden, han skall bliva fr„lst.

013:014 Men n„r I f†n se 'f”r”delsens styggelse' st† d„r han icke
borde st† -- den som l„ser detta, han give akt d„rp† -- d† m† de
som „ro i Judeen fly bort till bergen,
013:015 och den som „r p† taket m† icke stiga ned och g† in f”r att
h„mta n†got ur sitt hus,
013:016 och den som „r ute p† marken m† icke v„nda tillbaka f”r att
h„mta sin mantel.
013:017 Och ve de som „ro havande, eller som giva di p† den tiden!
013:018 Men bedjen att det icke m† ske om vintern.
013:019 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vederm”da, s† sv†r att dess
like icke har f”rekommit allt ifr†n v„rldens begynnelse, fr†n
den tid d† Gud skapade v„rlden, intill nu', ej heller n†gonsin
skall f”rekomma.
013:020 Och om Herren icke f”rkortade den tiden, s† skulle intet k”tt
bliva fr„lst; men f”r de utvaldas skull, f”r de m„nniskors
skull, som han har utvalt, har han f”rkortat den tiden.

013:021 Och om n†gon d† s„ger till eder: 'Se h„r „r Messias', eller: 'Se
d„r „r han', s† tron det icke.
013:022 Ty m„nniskor som falskeligen s„ga sig vara Messias skola uppst†,
s† ock falska profeter, och de skola g”ra tecken och under, f”r
att, om m”jligt, f”rvilla de utvalda.
013:023 Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt f”rut.

013:024 Men p† den tiden, efter den vederm”dan, skall solen f”rm”rkas
och m†nen upph”ra att giva sitt sken,
013:025 och stj„rnorna skola falla ifr†n himmelen, och makterna i
himmelen skola b„va.
013:026 Och d† skall man f† se 'M„nniskosonen komma i skyarna' med stor
makt och h„rlighet.
013:027 Och han skall d† s„nda ut sina „nglar och f”rsamla sina utvalda
fr†n de fyra v„derstrecken, fr†n jordens „nda till himmelens
„nda.
013:028 Ifr†n fikontr„det m†n I h„r h„mta en liknelse. N„r dess kvistar
begynna att f† save och l”ven spricka ut, d† veten I att
sommaren „r n„ra.
013:029 Likas†, n„r I sen detta ske, d† kunnen I ock veta att han „r
n„ra och st†r f”r d”rren.
013:030 Sannerligen s„ger jag eder: Detta sl„kte skall icke f”rg†s,
f”rr„n allt detta sker.
013:031 Himmel och jord skola f”rg†s, men mina ord skola icke f”rg†s.
013:032 Men om den dagen och den stunden vet ingen n†got, icke „nglarna
i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.

013:033 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke n„r tiden „r inne.
013:034 S†som n„r en man reser utrikes och l„mnar sitt hus och giver
sina tj„nare makt och myndighet d„r”ver, †t var och en hans
s„rskilda syssla, och d„rvid ock bjuder portvaktaren att vaka.
013:035 likas† bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke n„r husets herre
kommer, om han kommer p† aftonen eller vid midnattstiden eller i
haneg„llet eller p† morgonen;
013:036 vaken, s† att han icke finner eder sovande, n„r han of”rt„nkt
kommer.
013:037 Men vad jag s„ger till eder, det s„ger jag till alla: Vaken!½

014:001 Tv† dagar d„refter var det p†sk och det osyrade br”dets h”gtid.
Och ”verstepr„sterna och de skriftl„rde s”kte efter tillf„lle
att gripa honom med list och d”da honom.
014:002 De sade n„mligen: ½Icke under h”gtiden, f”r att ej oroligheter
skola uppst† bland folket.½

014:003 Men n„r han var i Betania, i Simon den spet„lskes hus, och d„r
l†g till bords, kom en kvinna som hade med sig en
alabasterflaska med sm”rjelse av dyrbar „kta nardus. Och hon
br”t s”nder flaskan och g”t ut sm”rjelsen ”ver hans huvud.
014:004 N†gra som voro d„r blevo d† misslynta och sade till varandra:
½Varf”r skulle denna sm”rjelse f”rspillas?
014:005 Man hade ju kunnat s„lja den f”r mer „n tre hundra
silverpenningar och giva dessa †t de fattiga.½ Och de talade
h†rda ord till henne.
014:006 Men Jesus sade: ½L†ten henne vara. Varf”r oroen I henne? Det
„r en god g„rning som hon har gjort mot mig.
014:007 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och n„rhelst I viljen
kunnen I g”ra dem gott, men mig haven I icke alltid.
014:008 Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i f”rv„g smort min kropp
s†som en tillredelse till min begravning.
014:009 Och sannerligen s„ger jag eder: Varhelst i hela v„rlden
evangelium bliver predikat, d„r skall ock det som hon nu har
gjort bliva omtalat, henne till †minnelse.½

014:010 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till
”verstepr„sterna och ville f”rr†da honom †t dem.
014:011 N„r de h”rde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en
summa penningar. Sedan s”kte han efter tillf„lle att f”rr†da
honom, d† l„gligt var.

014:012 P† f”rsta dagen i det osyrade br”dets h”gtid, n„r man slaktade
p†skalammet, sade hans l„rjungar till honom: ½Vart vill du att
vi skola g† och reda till, s† att du kan „ta p†skalammet?½
014:013 D† s„nde han †stad tv† av sina l„rjungar och sade till dem: ½G†n
in i staden; d„r skolen I m”ta en man som b„r en kruka vatten.
F”ljen honom.
014:014 Och s„gen till husbonden i det hus d„r han g†r in: 'M„staren
fr†gar: Var finnes h„rb„rget d„r jag skall „ta p†skalammet med
mina l„rjungar?'
014:015 D† skall han visa eder en stor sal i ”vre v†ningen, tillredd och
ordnad f”r m†ltid; reden till †t oss d„r.½
014:016 Och l„rjungarna beg†vo sig i v„g och kommo in i staden och funno
det s† som han hade sagt dem; och de redde till p†skalammet.

014:017 N„r det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
014:018 Och medan de l†go till bords och †to, sade Jesus: ½Sannerligen
s„ger jag eder: En av eder skall f”rr†da mig, 'den som „ter med
mig'.½
014:019 D† begynte de bedr”vas och fr†ga honom, den ene efter den andre:
½Icke „r det v„l jag?½
014:020 Och han sade till dem: ½Det „r en av de tolv, den som j„mte mig
doppar i fatet.
014:021 Ja, M„nniskosonen skall g† bort, s†som det „r skrivet om honom;
men ve den m„nniska genom vilken M„nniskosonen bliver f”rr†dd!
Det hade varit b„ttre f”r den m„nniskan, om hon icke hade blivit
f”dd.½

014:022 Medan de nu †to, tog han ett br”d och v„lsignade det och br”t
det och gav †t dem och sade: ½Tagen detta; detta „r min
lekamen.½
014:023 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav †t dem; och de
drucko alla d„rav.
014:024 Och han sade till dem: ½Detta „r mitt blod, f”rbundsblodet, som
varder utgjutet f”r m†nga.
014:025 Sannerligen s„ger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som
kommer fr†n vintr„d, f”rr„n p† den dag d† jag dricker det nytt i
Guds rike.½

014:026 N„r de sedan hade sjungit lovs†ngen, gingo de ut till
Oljeberget.
014:027 D† sade Jesus till dem: ½I skolen alla komma p† fall; ty det „r
skrivet:
'Jag skall sl† herden,
och f†ren skola f”rskingras.'
014:028 Men efter min uppst†ndelse skall jag f”re eder g† till
Galileen.½
014:029 D† svarade Petrus honom: ½Om „n alla andra komma p† fall, s†
skall dock jag det icke.½
014:030 Jesus sade till honom: ½Sannerligen s„ger jag dig: Redan i denna
natt, f”rr„n hanen har galit tv† g†nger, skall du tre g†nger
f”rneka mig.½
014:031 D† f”rs„krade han „nnu ivrigare: ½Om jag „n m†ste d” med dig, s†
skall jag dock icke f”rneka dig.½ Sammalunda sade ock alla de
andra. Och de kommo till ett st„lle som kallades Getsemane.

014:032 D† sade han till sina l„rjungar: ½Bliven kvar h„r, medan jag
beder.½
014:033 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han
begynte b„va och „ngslas.
014:034 Och han sade till dem: ½Min sj„l „r djupt bedr”vad, „nda till
d”ds; stannen kvar h„r och vaken.½
014:035 D„refter gick han litet l„ngre bort och f”ll ned p† jorden och
bad, att om m”jligt vore, den stunden skulle bliva honom
besparad.
014:036 Och han sade: ½Abba, Fader, allt „r m”jligt f”r dig. Tag denna
kalk ifr†n mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!½
014:037 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. D† sade han till
Petrus: ½Simon, sover du? F”rm†dde du d† icke vaka en kort
stund?
014:038 Vaken, och bedjen att I icke m†n komma i frestelse. Anden „r
villig, men k”ttet „r svagt.½
014:039 Och han gick †ter bort och bad och sade samma ord.
014:040 N„r han sedan kom tillbaka, fann han dem †ter sovande, ty deras
”gon voro f”rtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara
honom.
014:041 F”r tredje g†ngen kom han tillbaka och sade d† till dem: ½Ja, I
soven „nnu alltj„mt och vilen eder! Det „r nog. Stunden „r
kommen. M„nniskosonen skall nu bliva ”verl„mnad i syndarnas
h„nder.
014:042 St†n upp, l†t oss g†; se, den som f”rr†der mig „r n„ra.½

014:043 Och i detsamma, medan han „nnu talade, kom Judas, en av de tolv,
och j„mte honom en folkskara med sv„rd och stavar, uts„nd fr†n
”verstepr„sterna och de skriftl„rde och de „ldste.
014:044 Men f”rr„daren hade kommit ”verens med dem om ett tecken och
sagt: ½Den som jag kysser, den „r det; honom skolen I gripa och
f”ra bort under s„ker bevakning.½
014:045 Och n„r han nu kom dit, tr„dde han strax fram till honom och
sade: ½Rabbi!½ och kysste honom h„ftigt.
014:046 D† grepo de Jesus och togo honom f†ngen.

014:047 Men en av dem som stodo d„r bredvid drog sitt sv„rd och h”gg
till ”verstepr„stens tj„nare och h”gg s† av honom ”rat.

014:048 Och Jesus talade till dem och sade: ½S†som mot en r”vare haven I
g†tt ut med sv„rd och stavar f”r att fasttaga mig.
014:049 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat,
utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju
fullbordas.½

014:050 D† ”verg†vo de honom alla och flydde.
014:051 Och bland dem som hade f”ljt med honom var en ung man, h”ljd i
ett linnekl„de, som var kastat ”ver blotta kroppen; honom grepo
de.
014:052 Men han l„mnade linnekl„det kvar och flydde undan naken.

014:053 S† f”rde de nu Jesus bort till ”verstepr„sten, och d„r
f”rsamlade sig alla ”verstepr„sterna och de „ldste och de
skriftl„rde.
014:054 Och Petrus f”ljde honom p† avst†nd „nda in p† ”verstepr„stens
g†rd; d„r satt han sedan tillsammans med tj„narna och v„rmde sig
vid elden.

014:055 Och ”verstepr„sterna och hela Stora r†det s”kte efter n†got
vittnesb”rd mot Jesus, f”r att kunna d”da honom; men de funno
intet.
014:056 Ty v„l vittnade m†nga falskt mot honom, men vittnesb”rden st„mde
icke ”verens.
014:057 Och n†gra stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
014:058 ½Vi hava sj„lva h”rt honom s„ga: 'Jag skall bryta ned detta
tempel, som „r gjort med h„nder, och skall sedan p† tre dagar
bygga upp ett annat, som icke „r gjort med h„nder.'½
014:059 Men icke ens i det stycket st„mde deras vittnesb”rd ”verens.
014:060 D† stod ”verstepr„sten upp ibland dem och fr†gade Jesus och
sade: ½Svarar du intet? Huru „r det med det som dessa vittna
mot dig?½
014:061 Men han teg och svarade intet. ¸ter fr†gade ”verstepr„sten
honom och sade till honom: ½ˇr du Messias, den H”gtlovades Son?½
014:062 Jesus svarade: ½Jag „r det. Och I skolen f† se M„nniskosonen
sitta p† Maktens h”gra sida och komma med himmelens skyar.½
014:063 D† rev ”verstepr„sten s”nder sina kl„der och sade: ½Vad beh”va
vi mer n†gra vittnen?
014:064 I h”rden h„delsen. Vad synes eder?½ D† d”mde de alla honom
skyldig till d”den.
014:065 Och n†gra begynte spotta p† honom; och sedan de hade h”ljt ”ver
hans ansikte, slogo de honom p† kinderna med knytn„varna och
sade till honom: ½Profetera.½ Ocks† r„ttstj„narna slogo honom p†
kinderna.

014:066 Medan nu Petrus befann sig d„rnere p† g†rden, kom en av
”verstepr„stens tj„nstekvinnor dit.
014:067 Och n„r hon fick se Petrus, d„r han satt och v„rmde sig, s†g hon
p† honom och sade: ½Ocks† du var med nasar‚en, denne Jesus.½
014:068 Men han nekade och sade: ½Jag varken vet eller f”rst†r vad du
menar.½ Sedan gick han ut p† den yttre g†rden.
014:069 N„r tj„nstekvinnan d† fick se honom d„r, begynte hon †ter s„ga
till dem som stodo bredvid: ½Denne „r en av dem.½
014:070 D† nekade han †ter. Litet d„refter sade †terigen de som stodo
d„r bredvid till Petrus: ½F”rvisso „r du en av dem; du „r ju
ocks† en galil‚.½
014:071 D† begynte han f”rbanna sig och sv„rja: ½Jag k„nner icke den man
som I talen om.½
014:072 Och i detsamma gol hanen f”r andra g†ngen. D† kom Petrus ih†g
Jesu ord, huru han hade sagt till honom: ½F”rr„n hanen har galit
tv† g†nger, skall du tre g†nger f”rneka mig.½ Och han brast ut i
gr†t.

015:001 Sedan nu ”verstepr„sterna, tillsammans med de „ldste och de
skriftl„rde, hela Stora r†det, p† morgonen hade fattat sitt
beslut, l„to de strax binda Jesus och f”rde honom bort och
”verl„mnade honom †t Pilatus.
015:002 D† fr†gade Pilatus honom: ½ˇr du judarnas konung?½ Han svarade
honom och sade: ½Du s„ger det sj„lv.½
015:003 Och ”verstepr„sterna framst„llde m†nga anklagelser mot honom.
015:004 Pilatus fr†gade honom d† †ter och sade: ½Svarar du intet? Du
h”r ju huru mycket det „r som de anklaga dig f”r.½
015:005 Men Jesus svarade intet mer, s† att Pilatus f”rundrade sig.

015:006 Nu pl„gade han vid h”gtiden giva dem en f†nge l”s, den som de
beg„rde.
015:007 Och d„r fanns d† en man, han som kallades Barabbas, vilken satt
f„ngslad j„mte de andra som hade gjort upplopp och under
upploppet beg†tt dr†p.
015:008 Folket kom ditupp och begynte beg„ra att han skulle g”ra †t dem
s†som han pl„gade g”ra.
015:009 Pilatus svarade dem och sade: ½Viljen I att jag skall giva eder
'judarnas konung' l”s?½
015:010 Han f”rstod n„mligen att det var av avund som ”verstepr„sterna
hade dragit Jesus inf”r r„tta.
015:011 Men ”verstepr„sterna uppeggade folket till att beg„ra att han
hellre skulle giva dem Barabbas l”s.
015:012 N„r allts† Pilatus †ter tog till orda och fr†gade dem: ½Vad
skall jag d† g”ra med den som I kallen 'judarnas konung'?½,
015:013 s† skriade de †ter: ½Korsf„st honom!½
015:014 Men Pilatus fr†gade dem: ½Vad ont har han d† gjort?½ D† skriade
de „nnu ivrigare: ½Korsf„st honom!½
015:015 Och eftersom Pilatus ville g”ra folket till viljes, gav han dem
Barabbas l”s; men Jesus l„t han gissla och utl„mnade honom sedan
till att korsf„stas.

015:016 Och krigsm„nnen f”rde honom in i palatset, eller pretoriet, och
kallade tillhopa hela den romerska vakten.
015:017 Och de kl„dde p† honom en purpurf„rgad mantel och vredo samman
en krona av t”rnen och satte den p† honom.
015:018 Sedan begynte de h„lsa honom: ½Hell dig, judarnas konung!½
015:019 Och de slogo honom i huvudet med ett r”r och spottade p† honom;
d„rvid b”jde de kn„ och g†vo honom sin hyllning.
015:020 Och n„r de hade begabbat honom, kl„dde de av honom den
purpurf„rgade manteln och satte p† honom hans egna kl„der och
f”rde honom ut f”r att korsf„sta honom.

015:021 Och en man som kom utifr†n marken gick d„r fram, Simon fr†n
Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att g†
med och b„ra hans kors.

015:022 Och de f”rde honom till Golgataplatsen (det betyder
huvudskalleplatsen).
015:023 Och de r„ckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke
emot det.
015:024 Och de korsf„ste honom och delade sedan hans kl„der mellan sig,
genom att kasta lott om vad var och en skulle f†.
015:025 Och det var vid tredje timmen som de korsf„ste honom.
015:026 Och den ”verskrift som man hade satt upp ”ver honom, f”r att
angiva vad han var anklagad f”r, hade denna lydelse: ½Judarnas
konung.½

015:027 Och de korsf„ste med honom tv† r”vare, den ene p† hans h”gra
sida och den andre p† hans v„nstra.
015:028
015:029 Och de som gingo d„r f”rbi bespottade honom och skakade huvudet
och sade: ½Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp
det igen inom tre dagar'!
015:030 Hj„lp dig nu sj„lv, och stig ned fr†n korset.½
015:031 Sammalunda talade ock ”verstepr„sterna, j„mte de skriftl„rde,
begabbande ord med varandra och sade: ½Andra har han hj„lpt; sig
sj„lv kan han icke hj„lpa.
015:032 Han som „r Messias, Israels konung, han stige nu ned fr†n
korset, s† att vi f† se det och tro.½ Ocks† de m„n som voro
korsf„sta med honom sm„dade honom.

015:033 Men vid sj„tte timmen kom ”ver hela landet ett m”rker, som
varade „nda till nionde timmen.
015:034 Och vid nionde timmen ropade Jesus med h”g r”st: ½Eloi, Eloi,
lema sabaktani?½; det betyder: ½Min Gud, min Gud, varf”r har
du ”vergivit mig?½
015:035 D† n†gra av dem som stodo d„r bredvid h”rde detta, sade de:
½H”r, han kallar p† Elias.½
015:036 Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med „ttikvin och
satte den p† ett r”r och gav honom att dricka, i det han sade:
½L†t oss se om Elias kommer och tager honom ned.½
015:037 Men Jesus ropade med h”g r”st och gav upp andan.

015:038 D† r„mnade f”rl†ten i templet i tv† stycken, uppifr†n och „nda
ned.
015:039 Men n„r h”vitsmannen, som stod d„r mitt emot honom, s†g att han
p† s†dant s„tt gav upp andan, sade han: ½F”rvisso var denne man
Guds Son.½

015:040 Ocks† n†gra kvinnor stodo d„r p† avst†nd och s†go vad som
skedde. Bland dessa voro j„mv„l Maria fr†n Magdala och den
Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, s† ock Salome
015:041 -- vilka hade f”ljt honom och tj„nat honom, medan han var i
Galileen -- d„rtill m†nga andra kvinnor, de som med honom hade
vandrat upp till Jerusalem.

015:042 Det var nu tillredelsedag (det „r dagen f”re sabbaten), och det
hade blivit afton.
015:043 Josef fr†n Arimatea, en ansedd r†dsherre och en av dem som
v„ntade p† Guds rike, tog d„rf”r nu mod till sig och gick in
till Pilatus och utbad sig att f† Jesu kropp.
015:044 D† f”rundrade sig Pilatus ”ver att Jesus redan skulle vara d”d,
och han kallade till sig h”vitsmannen och fr†gade honom om det
var l„nge sedan han hade d”tt.
015:045 Och n„r han av h”vitsmannen hade f†tt veta huru det var, sk„nkte
han †t Josef hans d”da kropp.
015:046 Denne k”pte d† en linneduk och tog honom ned och svepte honom i
linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en
klippa; sedan v„ltrade han en sten f”r ing†ngen till graven.
015:047 Men Maria fr†n Magdala och den Maria som var Joses' moder s†go
var han lades.

016:001 Och n„r sabbaten var f”rliden, k”pte Maria fr†n Magdala och den
Maria som var Jakobs moder och Salome v„lluktande kryddor, f”r
att sedan g† †stad och sm”rja honom.
016:002 Och bittida om morgonen p† f”rsta veckodagen kommo de till
graven, redan vid soluppg†ngen.
016:003 Och de sade till varandra: ½Vem skall †t oss v„ltra bort stenen
fr†n ing†ngen till graven?½
016:004 Men n„r de s†go upp, fingo de se att stenen redan var
bortv„ltrad. Den var n„mligen mycket stor.
016:005 Och n„r de hade kommit in i graven, fingo de se en ung man sitta
d„r p† h”gra sidan, kl„dd i en vit fotsid kl„dnad; och de blevo
f”rskr„ckta.
016:006 Men han sade till dem: ½Varen icke f”rskr„ckta. I s”ken Jesus
fr†n Nasaret, den korsf„ste. Han „r uppst†nden, han „r icke
h„r. Se d„r „r platsen d„r de lade honom.
016:007 Men g†n bort och s„gen till hans l„rjungar, och s„rskilt till
Petrus: 'Han skall f”re eder g† till Galileen; d„r skolen I f†
se honom, s†som han bar sagt eder.'½
016:008 D† gingo de ut och flydde bort ifr†n graven, ty b„van och
best”rtning hade kommit ”ver dem. Och i sin fruktan sade de
intet till n†gon.

016:009 [Men efter sin uppst†ndelse visade han sig p† f”rsta
veckodagens morgon f”rst f”r Maria fr†n Magdala, ur vilken han
hade drivit ut sju onda andar.
016:010 Hon gick d† och omtalade det f”r dem som hade f”ljt med honom,
och som nu s”rjde och gr„to.
016:011 Men n„r dessa h”rde s„gas att han levde och hade blivit sedd av
henne, trodde de det icke.

016:012 D„refter uppenbarade han sig i en annan skepnad f”r tv† av dem,
medan de voro stadda p† vandring ut†t landsbygden.
016:013 Ocks† dessa gingo bort och omtalade det f”r de andra; men icke
heller dem trodde man.

016:014 Sedan uppenbarade han sig ocks† f”r de elva, n„r de l†go till
bords; och han f”rebr†dde dem d† deras otro och deras hj„rtans
h†rdhet, i det att de icke hade trott dem som hade sett honom
vara uppst†nden.

016:015 Och han sade till dem: ½G†n ut i hela v„rlden och prediken
evangelium f”r allt skapat.
016:016 Den som tror och bliver d”pt, han skall bliva fr„lst; men den
som icke tror, han skall bliva f”rd”md.
016:017 Och dessa tecken skola †tf”lja dem som tro: genom mitt namn
skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungom†l,
016:018 ormar skola de taga i h„nderna, och om de dricka n†got d”dande
gift, s† skall det alls icke skada dem; p† sjuka skola de l„gga
h„nderna, och de skola d† bliva friska.½

016:019 D„refter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han
upptagen i himmelen och satte sig p† Guds h”gra sida.
016:020 Men de gingo ut och predikade allest„des. Och Herren verkade
med dem och stadf„ste ordet genom de tecken som †tf”ljde
det.]

Book 42 Lukas

001:001 Alldenstund m†nga andra hava f”retagit sig att om de h„ndelser,
som bland oss hava timat, avfatta ber„ttelser,
001:002 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som sj„lva
voro †syna vittnen och ordets tj„nare,
001:003 s† har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt „nda
ifr†n begynnelsen, beslutit mig f”r att i f”ljd och ordning
skriva d„rom till dig, „dle Teofilus,
001:004 s† att du kan inse huru tillf”rlitliga de stycken „ro, i vilka
du har blivit undervisad.
001:005 P† den tid d† Herodes var konung ”ver Judeen levde en pr„st vid
namn Sakarias, av Abias' ½dagsavdelning½. Denne hade till hustru
en av Arons d”ttrar som hette Elisabet.
001:006 De voro b†da r„ttf„rdiga inf”r Gud och vandrade ostraffligt
efter alla Herrens bud och stadgar.
001:007 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och b†da voro
de komna till h”g †lder.
001:008 Medan han nu en g†ng, n„r ordningen kom till hans avdelning,
gjorde pr„sterlig tj„nst inf”r Gud,
001:009 h„nde det sig, vid den ”vliga lottningen om de pr„sterliga
sysslorna, att det tillf”ll honom att g† in i Herrens tempel och
t„nda r”kelsen.
001:010 Och hela menigheten stod utanf”r och bad, medan r”koffret
f”rr„ttades.
001:011 D† visade sig f”r honom en Herrens „ngel, st†ende p† h”gra sidan
om r”kelsealtaret.
001:012 Och n„r Sakarias s†g honom, blev han f”rskr„ckt, och fruktan
f”ll ”ver honom.
001:013 Men „ngeln sade till honom: ½Frukta icke, Sakarias; ty din b”n
„r h”rd, och din hustru Elisabet skall f”da dig en son, och
honom skall du giva namnet Johannes.
001:014 Och han skall bliva dig till gl„dje och fr”jd, och m†nga skola
gl„dja sig ”ver hans f”delse.
001:015 Ty han skall bliva stor inf”r Herren. Vin och starka drycker
skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han
bliva uppfylld av helig ande.
001:016 Och m†nga av Israels barn skall han omv„nda till Herren, deras
Gud.
001:017 Han skall g† framf”r honom i Elias' ande och kraft, f”r att
'v„nda f„dernas hj„rtan till barnen' och omv„nda de oh”rsamma
till de r„ttf„rdigas sinnelag, s† att han skaffar †t Herren ett
v„lberett folk.½
001:018 D† sade Sakarias till „ngeln: ½Varav skall jag veta detta? Jag
„r ju sj„lv gammal, och min hustru „r kommen till h”g †lder.½
001:019 ˇngeln svarade och sade till honom: ½Jag „r Gabriel, som st†r
inf”r Gud, och jag „r uts„nd f”r att tala till dig och f”rkunna
dig detta glada budskap.
001:020 Och se, „nda till den dag d† detta sker skall du vara m†ll”s och
icke kunna tala, d„rf”r att du icke trodde mina ord, vilka dock
i sin tid skola fullbordas.½
001:021 Och folket stod och v„ntade p† Sakarias och f”rundrade sig ”ver
att han s† l„nge dr”jde i templet;
001:022 och n„r han kom ut, kunde han icke tala till dem. D† f”rstodo
de att han hade sett n†gon syn i templet. Och han tecknade †t
dem och f”rblev stum.
001:023 Och n„r tiden f”r hans tj„nstg”ring hade g†tt till „nda, begav
han sig hem.
001:024 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och h”ll
sig dold i fem m†nader;
001:025 och hon sade: ½S† har Herren gjort med mig nu, d† han har sett
till min sm„lek bland m„nniskorna, f”r att borttaga den.½
001:026 I sj„tte m†naden blev „ngeln Gabriel s„nd av Gud till en stad i
Galileen som hette Nasaret,
001:027 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av
Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
001:028 Och „ngeln kom in till henne och sade: ½Hell dig, du
h”gtben†dade! Herren „r med dig.½
001:029 Men hon blev mycket f”rskr„ckt vid hans ord och t„nkte p† vad
denna h„lsning m†nde inneb„ra.
001:030 D† sade „ngeln till henne: ½Frukta icke, Maria; ty du har funnit
n†d f”r Gud.
001:031 Se, du skall bliva havande och f”da en son, och honom skall du
giva namnet Jesus.
001:032 Han skall bliva stor och kallas den H”gstes Son, och Herren Gud
skall giva honom hans fader Davids tron.
001:033 Och han skall vara konung ”ver Jakobs hus till evig tid, och p†
hans rike skall ingen „nde vara.½
001:034 D† sade Maria till „ngeln: ½Huru skall detta ske? Jag vet ju
icke av n†gon man.½
001:035 ˇngeln svarade och sade till henne: ½Helig ande skall komma ”ver
dig, och kraft fr†n den H”gste skall ”verskygga dig; d„rf”r
skall ock det heliga som varder f”tt kallas Guds Son.
001:036 Och se, j„mv„l din fr„nka Elisabet har blivit havande och skall
f”da en son, nu p† sin †lderdom; och detta „r sj„tte m†naden f”r
henne, som s„ges vara ofruktsam.
001:037 Ty f”r Gud kan intet vara om”jligt.½
001:038 D† sade Maria: ½Se, jag „r Herrens tj„narinna; ske mig s†som du
har sagt.½ Och „ngeln l„mnade henne.

001:039 En av de n„rmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt
till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
001:040 Och hon tr„dde in i Sakarias' hus och h„lsade Elisabet.
001:041 N„r d† Elisabet h”rde Marias h„lsning, spratt barnet till i
hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
001:042 och brast ut och ropade h”gt och sade: ½V„lsignad vare du bland
kvinnor, och v„lsignad din livsfrukt!
001:043 Men varf”r sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
001:044 Se, n„r ljudet av din h„lsning n†dde mina ”ron, spratt barnet
till av fr”jd i mitt liv.
001:045 Och salig „r du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev
dig sagt fr†n Herren.½
001:046 D† sade Maria:
½Min sj„l prisar storligen Herren,
001:047 och min ande fr”jdar sig i Gud, min Fr„lsare.
001:048 Ty han har sett till sin tj„narinnas ringhet;
och se, h„refter skola alla sl„kten prisa mig salig.
001:049 Ty den M„ktige har gjort stora ting med mig,
och heligt „r hans namn.
001:050 Hans barmh„rtighet varar fr†n sl„kte till sl„kte
”ver dem som frukta honom.
001:051 Han har utf”rt v„ldiga g„rningar med sin arm,
han har f”rskingrat dem som t„nkte ”vermodiga tankar i sina hj„rtan.
001:052 H„rskare har han st”rtat fr†n deras troner,
och ringa m„n har han upph”jt;
001:053 hungriga har han m„ttat med sitt goda,
och rika har han skickat bort med tomma h„nder.
001:054 Han har tagit sig an sin tj„nare Israel
och t„nkt p† att bevisa barmh„rtighet
001:055 mot Abraham
och mot hans s„d till evig tid,
efter sitt l”fte till v†ra f„der.½
001:056 Och Maria stannade hos henne vid pass tre m†nader och v„nde
d„refter hem igen.
001:057 S† var nu f”r Elisabet tiden inne, d† hon skulle f”da; och hon
f”dde en son.
001:058 Och n„r hennes grannar och fr„nder fingo h”ra att Herren hade
bevisat henne s† stor barmh„rtighet, gladde de sig med henne.
001:059 Och p† †ttonde dagen kommo de f”r att omsk„ra barnet; och de
ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
001:060 Men hans moder tog till orda och sade: ½Ingalunda; han skall
heta Johannes.½
001:061 D† sade de till henne: ½I din sl„kt finnes ju ingen som har det
namnet.½
001:062 Och de fr†gade hans fader genom tecken vad han ville att barnet
skulle heta.
001:063 D† beg„rde han en tavla och skrev dessa ord: ½Johannes „r hans
namn.½ Och alla f”rundrade sig.
001:064 Men i detsamma ”ppnades hans mun, och hans tunga l”stes, och han
talade och lovade Gud.
001:065 Och deras grannar betogos alla av h„pnad, och ryktet om allt
detta gick ut ”ver Judeens hela bergsbygd.
001:066 Och alla som h”rde det lade m„rke d„rtill och sade: ½Vad m†nde
v„l varda av detta barn?½ Ocks† var ju Herrens hand med honom.
001:067 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och
profeterade och sade:
001:068 ½Lovad vare Herren, Israels Gud,
som har sett till sitt folk och berett det f”rlossning,
001:069 och som har uppr„ttat †t oss ett fr„lsningens horn
i sin tj„nare Davids hus,
001:070 s†som han hade lovat
genom sin forntida heliga profeters mun.
001:071 Ty han ville fr„lsa oss fr†n v†ra ov„nner
och ur alla v†ra motst†ndares hand,
001:072 och s† g”ra barmh„rtighet med v†ra f„der
och t„nka p† sitt heliga f”rbund,
001:073 vad han med ed hade lovat f”r v†r fader Abraham,
001:074 Han ville besk„ra oss
att f† tj„na honom utan fruktan,
fr„lsta ur v†ra ov„nners hand,
001:075 ja, att g”ra tj„nst inf”r honom i helighet och r„ttf„rdighet
i alla v†ra dagar.
001:076 Och du, barn, skall bliva kallad
den H”gstes profet,
ty du skall g† framf”r Herren
och bereda v„gar f”r honom,
001:077 till att giva hans folk kunskap om fr„lsning,
i det att deras synder bliva dem f”rl†tna.
001:078 S† skall ske f”r v†r Guds f”rbarmande k„rleks skull,
som skall l†ta ett ljus g† upp
och sk†da ned till oss fr†n h”jden,
001:079 f”r att 'skina ”ver dem som sitta i m”rker och d”dsskugga'
och s† styra v†ra f”tter in p† fridens v„g.½
001:080 Och barnet v„xte upp och blev allt starkare i anden. Och han
vistades i ”knen, intill den dag d† han skulle tr„da fram f”r
Israel.
002:001 Och det h„nde sig vid den tiden att fr†n kejsar Augustus utgick
ett p†bud att hela v„rlden skulle skattskrivas.
002:002 Detta var den f”rsta skattskrivningen, och den h”lls, n„r
Kvirinius var landsh”vding ”ver Syrien.
002:003 D† f„rdades alla var och en till sin stad, f”r att l†ta
skattskriva sig.
002:004 S† gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och
sl„kt, for han fr†n staden Nasaret i Galileen upp till Davids
stad, som heter Betlehem, i Judeen,
002:005 f”r att l†ta skattskriva sig j„mte Maria, sin trolovade, som var
havande.
002:006 Medan de voro d„r, h„nde sig att tiden var inne, d† hon skulle
f”da.
002:007 Och hon f”dde sin f”rstf”dde son och lindade honom och lade
honom i en krubba, ty det fanns icke rum f”r dem i h„rb„rget.
002:008 I samma nejd voro d† n†gra herdar ute p† marken och h”llo vakt
om natten ”ver sin hjord.
002:009 D† stod en Herrens „ngel framf”r dem, och Herrens h„rlighet
kringstr†lade dem; och de blevo mycket f”rskr„ckta.
002:010 Men „ngeln sade till dem: ½Varen icke f”rskr„ckta. Se, jag
b†dar eder en stor gl„dje, som skall vederfaras allt folket.
002:011 Ty i dag har en Fr„lsare blivit f”dd †t eder i Davids stad, och
han „r Messias, Herren.
002:012 Och detta skall f”r eder vara tecknet: I skolen finna ett nyf”tt
barn, som ligger lindat i en krubba.½
002:013 I detsamma s†gs d„r j„mte „ngeln en stor hop av den himmelska
h„rskaran, och de lovade Gud och sade:
002:014 ½ˇra vare Gud i h”jden,
och frid p† jorden,
bland m„nniskor till vilka han har behag!½
002:015 N„r s† „nglarna hade farit ifr†n herdarna upp i himmelen, sade
dessa till varandra: ½L†t oss nu g† till Betlehem och se det som
d„r har skett, och som Herren har kungjort f”r oss.½
002:016 Och de skyndade †stad dit och funno Maria och Josef, och barnet
som l†g i krubban.
002:017 Och n„r de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt
till dem om detta barn.
002:018 Och alla som h”rde det f”rundrade sig ”ver vad herdarna
ber„ttade f”r dem.
002:019 Men Maria g”mde och begrundade allt detta i sitt hj„rta.
002:020 Och herdarna v„nde tillbaka och prisade och lovade Gud f”r allt
vad de hade f†tt h”ra och se, alldeles s†som det blivit dem
sagt.
002:021 N„r sedan †tta dagar hade g†tt till „nda och han skulle
omsk„ras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit
n„mnt av „ngeln, f”rr„n han blev avlad i sin moders liv.
002:022 Och n„r deras reningsdagar hade g†tt till „nda, de som voro
f”reskrivna i Moses' lag, f”rde de honom upp till Jerusalem f”r
att b„ra honom fram inf”r Herren,
002:023 enligt den f”reskriften i Herrens lag, att ½allt mank”n som
”ppnar moderlivet skall r„knas s†som helgat †t Herren½,
002:024 s† ock f”r att offra ½ett par duvor eller tv† unga turturduvor½,
s†som stadgat var i Herrens lag.
002:025 I Jerusalem levde d† en man, vid namn Simeon, en r„ttf„rdig och
from man, som v„ntade p† Israels tr”st; och helig ande var ”ver
honom.
002:026 Och av den helige Ande hade han f†tt den uppenbarelsen att han
icke skulle se d”den, f”rr„n han hade f†tt se Herrens Smorde.
002:027 Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och n„r
f”r„ldrarna buro in barnet Jesus, f”r att s† g”ra med honom som
sed var efter lagen,
002:028 d† tog ocks† han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
002:029 ½Herre, nu l†ter du din tj„nare fara h„dan
i frid, efter ditt ord,
002:030 ty mina ”gon hava sett din fr„lsning,
002:031 vilken du har berett till att sk†das av alla folk:
002:032 ett ljus som skall uppenbaras f”r hedningarna,
och en h„rlighet som skall givas †t ditt folk Israel.½
002:033 Och hans fader och moder f”rundrade sig ”ver det som sades om
honom.
002:034 Och Simeon v„lsignade dem och sade till Maria, hans moder: ½Se,
denne „r satt till fall eller uppr„ttelse f”r m†nga i Israel,
och till ett tecken som skall bliva motsagt.
002:035 Ja, ocks† genom din sj„l skall ett sv„rd g†. S† skola m†nga
hj„rtans tankar bliva uppenbara.½
002:036 D„r fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers
stam. Hon var kommen till h”g †lder; i sju †r hade hon levat
med sin man, fr†n den tid d† hon var jungfru,
002:037 och hon var nu „nka, †ttiofyra †r gammal. Och hon l„mnade
aldrig helgedomen, utan tj„nade d„r Gud med fastor och b”ner,
natt och dag.
002:038 Hon kom ocks† i samma stund tillst„des och prisade Gud och
talade om honom till alla dem som v„ntade p† f”rlossning f”r
Jerusalem.
002:039 Och n„r de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag,
v„nde de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
002:040 Men barnet v„xte upp och blev allt starkare och uppfylldes av
vishet; och Guds n†d var ”ver honom.
002:041 Nu pl„gade hans f”r„ldrar †rligen vid p†skh”gtiden begiva sig
till Jerusalem.
002:042 N„r han var tolv †r gammal, gingo de ocks† dit upp, s†som sed
var vid h”gtiden.
002:043 Men n„r de hade varit med om alla h”gtidsdagarna och v„nde hem
igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans
f”r„ldrar lade m„rke d„rtill.
002:044 De menade att han var med i ress„llskapet och vandrade s† en
dagsled och s”kte efter honom bland fr„nder och v„nner.
002:045 N„r de d† icke funno honom, v„nde de tillbaka till Jerusalem och
s”kte efter honom.
002:046 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, d„r han satt
mitt ibland l„rarna och h”rde p† dem och fr†gade dem;
002:047 och alla som h”rde honom blevo uppfyllda av h„pnad ”ver hans
f”rst†nd och hans svar.
002:048 N„r de nu fingo se honom d„r, f”rundrade de sig h”geligen; och
hans moder sade till honom: ½Min son, varf”r gjorde du oss
detta? Se, din fader och jag hava s”kt efter dig med stor oro.½
002:049 D† sade han till dem: ½Varf”r beh”vden I s”ka efter mig?
Vissten I d† icke att jag b”r vara d„r min Fader bor?½
002:050 Men de f”rstodo icke det som han talade till dem.
002:051 S† f”ljde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem
underd†nig. Och hans moder g”mde allt detta i sitt hj„rta.
002:052 Och Jesus v„xte till i †lder och vishet och n†d inf”r Gud och
m„nniskor.

003:001 I femtonde †ret av kejsar Tiberius' regering, n„r Pontius
Pilatus var landsh”vding i Judeen, och Herodes var landsfurste i
Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och
Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene,
003:002 p† den tid d† Hannas var ”verstepr„st j„mte Kaifas -- d† kom
Guds befallning till Johannes, Sakarias' son, i ”knen;
003:003 och han gick †stad och predikade i hela trakten omkring Jordan
b„ttringens d”pelse till syndernas f”rl†telse.
003:004 S† uppfylldes vad som var skrivet i profeten Esaias' utsagors
bok:
½H”r r”sten av en som ropar i ”knen:
Bereden v„gen f”r Herren,
g”ren stigarna j„mna f”r honom.
003:005 Alla dalar skola fyllas
och alla berg och h”jder s„nkas;
vad krokigt „r skall bliva rak v„g,
och vad ol„ndigt „r skall bliva sl„ta stigar;
003:006 och allt k”tt skall se Guds fr„lsning.'½
003:007 Han sade nu till folket som kom ut f”r att l†ta d”pa sig av
honom: ½I huggormars avf”da, vem har ingivit eder att s”ka komma
undan den tillstundande vredesdomen?
003:008 B„ren d† ock s†dan frukt som tillh”r b„ttringen. Och s„gen icke
vid eder sj„lva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; Ty jag s„ger
eder att Gud av dessa stenar kan uppv„cka barn †t Abraham.
003:009 Redan „r ocks† yxan satt till roten p† tr„den; s† bliver d† vart
tr„d som icke b„r god frukt avhugget och kastat p† elden.
003:010 Och folket fr†gade honom och sade: ½Vad skola vi d† g”ra?½
003:011 Han svarade och sade till dem: ½Den som har tv† livkl„dnader,
han dele med sig †t den som icke har n†gon; och en som har
matf”rr†d, han g”re sammalunda.½
003:012 S† kommo ock publikaner f”r att l†ta d”pa sig, och de sade till
honom: ½M„stare, vad skola vi g”ra?½
003:013 Han svarade dem: ½Kr„ven icke ut mer „n vad som „r eder
f”reskrivet.½
003:014 Ocks† krigsm„n fr†gade honom och sade: ½Vad skola d† vi g”ra?
Han svarade dem: ½Tilltvingen eder icke penningar av n†gon,
genom hot eller p† annat otillb”rligt s„tt, utan l†ten eder n”ja
med eder sold.½
003:015 Och folket gick d„r i f”rbidan, och alla undrade i sina hj„rtan
om Johannes icke till „ventyrs vore Messias.
003:016 Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: ½Jag d”per
eder med vatten, men den som kommer, som „r starkare „n jag, den
vilkens skorem jag icke „r v„rdig att uppl”sa; han skall d”pa
eder i helig ande och eld.
003:017 Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge
och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han br„nna upp
i en eld som icke utsl„ckes.½
003:018 S† f”rmanade han folket ocks† i m†nga andra stycken och
f”rkunnade evangelium f”r dem.
003:019 Men n„r han hade f”reh†llit Herodes, landsfursten, hans synd i
fr†ga om hans broders hustru Herodias och f”reh†llit honom allt
det onda som han eljest hade gjort,
003:020 lade Herodes till allt annat ocks† det att han insp„rrade
Johannes i f„ngelse.
003:021 N„r nu allt folket l„t d”pa sig och j„mv„l Jesus blev d”pt, s†
skedde d„rvid, medan han bad, att himmelen ”ppnades,
003:022 och den helige Ande s„nkte sig ned ”ver honom I lekamlig skepnad
s†som en duva; och fr†n himmelen kom en r”st: ½Du „r min „lskade
Son; i dig har jag funnit behag.½
003:023 Och Jesus var vid pass trettio †r gammal, n„r han begynte sitt
verk. Och man menade att han var son av Josef, som var son av
Eli,
003:024 som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av
Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef,
003:025 som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av
Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai,
003:026 som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av
Semein, som var son av Josek, som var son av Joda,
003:027 som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av
Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri,
003:028 som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam,
som var son av Elmadam, som var son av Er,
003:029 som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av
Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi,
003:030 som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av
Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim,
003:031 som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av
Mattata, som var son av Natam, som var son av David,
003:032 som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av
Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson,
003:033 som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av
Arni, som var son av Esrom, som var son av Fares, som var son av
Judas,
003:034 som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av
Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor,
003:035 som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av
Falek, som var son av Eber, som var son av Sala,
003:036 som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av
Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek,
003:037 som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av
Jaret som var son av Maleleel, som var son av Kainan,
003:038 som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam,
som var son av Gud.
004:001 Sedan v„nde Jesus tillbaka fr†n Jordan, full av helig ande, och
f”rdes genom Anden omkring i ”knen
004:002 och frestades av dj„vulen under fyrtio dagar. Och under de
dagarna †t han intet; men n„r de hade g†tt till „nda, blev han
hungrig.
004:003 D† sade dj„vulen till honom: ½ˇr du Guds Son, s† bjud denna sten
att bliva br”d.½
004:004 Jesus svarade honom: ½Det „r skrivet: 'M„nniskan skall leva icke
allenast av br”d.'½
004:005 Och dj„vulen f”rde honom upp p† en h”jd och visade honom i ett
”gonblick alla riken i v„rlden
004:006 och sade till honom: ½¸t dig vill jag giva makten ”ver allt
detta med dess h„rlighet; ty †t mig har den blivit ”verl„mnad,
och †t vem jag vill kan jag giva den.
004:007 Om du allts† tillbeder inf”r mig, s† skall den hel och h†llen
h”ra dig till.½
004:008 Jesus svarade och sade till honom: ½Det „r skrivet: 'Herren, din
Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tj„na.'½
004:009 Och han f”rde honom till Jerusalem och st„llde honom uppe p†
helgedomens mur och sade till honom: ½ˇr du Guds Son, s† kasta
dig ned h„rifr†n;
004:010 det „r ju skrivet:
'Han skall giva sina „nglar befallning om dig,
att de skola v„l bevara dig';
004:011 s† ock:
'De skola b„ra dig p† h„nderna,
s† att du icke st”ter din fot mot n†gon sten.'½
004:012 D† svarade Jesus och sade till honom: ½Det „r sagt: 'Du skall
icke fresta Herren, din Gud.'½
004:013 N„r dj„vulen s† hade slutat med alla sina frestelser, vek han
ifr†n honom, intill l„glig tid.
004:014 Och Jesus v„nde i Andens kraft tillbaka till Galileen; och
ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.
004:015 Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
004:016 S† kom han till Nasaret, d„r han var uppf”dd. Och p†
sabbatsdagen gick han, s†som hans sed var, in i synagogan: och
d„r stod han upp till att f”rel„sa.
004:017 D† r„ckte man †t honom profeten Esaias' bok; och n„r han ”ppnade
boken, fick han se det st„lle d„r det stod skrivet:
004:018 ½Herrens Ande „r ”ver mig,
ty han har smort mig.
Han har satt mig till att f”rkunna
gl„djens budskap f”r de fattiga,
till att predika frihet f”r de f†ngna
och syn f”r de blinda,
ja, till att giva de f”rtryckta frihet
004:019 och till att predika ett n†dens †r fr†n Herren.½
004:020 Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka †t tj„naren och
satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina ”gon
f„sta p† honom.
004:021 D† begynte han tala och sade till dem: ½I dag „r detta skriftens
ord fullbordat inf”r edra ”ron.½
004:022 Och de g†vo honom alla sitt vittnesb”rd och f”rundrade sig ”ver
de n†dens ord som utgingo fr†n hans mun, och sade: ½ˇr d† denne
icke Josefs son?½
004:023 D† sade han till dem: ½Helt visst skolen I nu v„nda mot mig det
ordet: 'L„kare, bota dig sj„lv' och s„ga: 'S†dana stora ting som
vi hava h”rt vara gjorda i Kapernaum, s†dana m† du g”ra ocks†
h„r i din f„dernestad.'½
004:024 Och han tillade: ½Sannerligen s„ger jag eder: Ingen profet
bliver i sitt f„dernesland v„l mottagen.
004:025 Men jag s„ger eder, s†som sant „r: I Israel funnos m†nga „nkor
p† Elias' tid d† himmelen var tillsluten i tre †r och sex
m†nader, och stor hungersn”d kom ”ver hela landet --
004:026 och likv„l blev Elias icke s„nd till n†gon av dessa, utan
allenast till en „nka i Sarepta i Sidons land.
004:027 Och m†nga spet„lska funnos i Israel p† profeten Elisas tid; och
likv„l blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman fr†n
Syrien.½
004:028 N„r de som voro i synagogan h”rde detta, uppfylldes de alla av
vrede
004:029 och stodo upp och drevo honom ut ur staden och f”rde honom „nda
fram till branten av det berg som deras stad var byggd p†, och
ville st”rta honom d„rutf”r.
004:030 Men han gick sin v„g mitt igenom hopen och vandrade vidare.
004:031 Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och
undervisade folket p† sabbaten.
004:032 Och de h„pnade ”ver hans undervisning, ty han talade med makt
och myndighet.
004:033 Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande.
Denne ropade med h”g r”st:
004:034 ½Bort h„rifr†n! Vad har du med oss att g”ra, Jesus fr†n
Nasaret? Har du kommit f”r att f”rg”ra oss? Jag vet vem du „r,
du Guds Helige.½
004:035 Men Jesus tilltalade honom str„ngt och sade: ½Tig och far ut ur
honom.½ D† kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem
och for ut ur honom, utan att hava gjort honom n†gon skada.
004:036 Och h„pnad kom ”ver dem alla, och de talade med varandra och
sade: ½Vad „r det med dennes ord? Med myndighet och makt
befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.½
004:037 Och ryktet om honom spriddes †t alla h†ll i den kringliggande
trakten.
004:038 Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons
hus. Och Simons sv„rmoder var ansatt av en sv†r feber, och de
b†do honom f”r henne.
004:039 D† tr„dde han fram och lutade sig ”ver henne och n„pste febern,
och den l„mnade henne; och strax stod hon upp och betj„nade dem.
004:040 Men n„r solen gick ned, f”rde alla till honom sina sjuka, s†dana
som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade h„nderna p† var
och en av dem och botade dem.
004:041 Onda andar blevo ock utdrivna ur m†nga, och de ropade d„rvid och
sade: ½Du „r Guds Son.½ Men han tilltalade dem str„ngt och
tillsade dem att icke s„ga n†got, eftersom de visste att han var
Messias.
004:042 Och n„r det †ter hade blivit dag, gick han †stad bort till en
”de trakt. Men folket s”kte efter honom; och n„r de kommo fram
till honom, ville de h†lla honom kvar och hindra honom att g†
sin v„g.
004:043 Men han sade till dem: ½Ocks† f”r de andra st„derna m†ste jag
f”rkunna evangelium om Guds rike, ty d„rtill har jag blivit
uts„nd.½
004:044 Och han predikade i synagogorna i Judeen.
005:001 D† nu en g†ng folket, f”r att h”ra Guds ord, tr„ngde sig inp†
honom d„r han stod vid Gennesarets sj”,
005:002 fick han se tv† b†tar ligga vid sj”stranden; men de som fiskade
hade g†tt i land och h”llo p† att sk”lja sina n„t.
005:003 D† steg han i en av b†tarna, den som tillh”rde Simon, och bad
honom l„gga ut n†got litet fr†n land. Sedan satte han sig ned
och undervisade folket fr†n b†ten.
005:004 Och n„r han hade slutat att tala, sade han till Simon: ½L„gg ut
p† djupet; och kasten d„r ut edra n„t till f†ngst.½
005:005 D† svarade Simon och sade: ½M„stare, vi hava arbetat hela
natten och f†tt intet; men p† ditt ord vill jag kasta ut
n„ten.½
005:006 Och n„r de hade gjort s†, fingo de en stor hop fiskar i sina
n„t; och n„ten gingo s”nder.
005:007 D† vinkade de †t sina kamrater i den andra b†ten, att dessa
skulle komma och hj„lpa dem. Och de kommo och fyllde upp b†da
b†tarna, s† att de begynte sjunka.
005:008 N„r Simon Petrus s†g detta, f”ll han ned f”r Jesu kn„n och sade:
½G† bort ifr†n mig, Herre; jag „r en syndig m„nniska.½
005:009 Ty f”r detta fiskaf„nges skull hade han och alla som voro med
honom betagits av h„pnad,
005:010 j„mv„l Jakob och Johannes, Sebedeus' s”ner, som deltogo med
Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: ½Frukta icke;
h„refter skall du f†nga m„nniskor.½
005:011 Och de f”rde b†tarna i land och l„mnade alltsammans och f”ljde
honom.

005:012 Och medan han var i en av st„derna, h„nde sig, att d„r kom en
man som var full av spet„lska. N„r denne fick se Jesus, f”ll han
ned p† sitt ansikte och bad honom och sade: ½Herre, vill du,
s† kan du g”ra mig ren.½
005:013 D† r„ckte han ut handen och r”rde vid honom och sade: ½Jag
vill; bliv ren.½ Och strax vek spet„lskan ifr†n honom.
005:014 Och han f”rbj”d honom att omtala detta f”r n†gon, men tillade:
½G† †stad och visa dig f”r pr„sten och framb„r f”r din rening
ett offer, s†som Moses har p†bjudit, till ett vittnesb”rd f”r
dem.½
005:015 Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk
samlade sig f”r att h”ra honom och f”r att bliva botade fr†n
sina sjukdomar.
005:016 Men han drog sig undan till ”de trakter och bad.

005:017 Nu h„nde sig en dag, d† han undervisade folket, att d„r sutto
n†gra faris‚er och lagl„rare -- s†dana hade n„mligen kommit dit
fr†n alla byar i Galileen och Judeen och fr†n Jerusalem -- och
Herrens kraft verkade, s† att sjuka blevo botade av honom.
005:018 D† kommo n†gra m„n dit med en lam man, som de buro p† en s„ng;
och de f”rs”kte komma in med honom f”r att l„gga honom ned
framf”r Jesus.
005:019 Men d† de f”r folkets skull icke kunde finna n†got annat s„tt
att komma in med honom stego de upp p† taket och sl„ppte honom
tillika med s„ngen ned genom tegelbel„ggningen, mitt ibland dem,
framf”r Jesus.
005:020 N„r han s†g deras tro, sade han: ½Min v„n, dina synder „ro dig
f”rl†tna.½
005:021 D† begynte de skriftl„rde och faris‚erna t„nka s†: ½Vad „r
denne f”r en, som talar s† h„diska ord? Vem kan f”rl†ta synder
utom Gud allena?½
005:022 Men Jesus f”rnam deras tankar och svarade och sade till dem:
½Vad „r det I t„nken i edra hj„rtan?
005:023 Vilket „r l„ttare att s„ga: 'Dina synder „ro dig f”rl†tna' eller
att s„ga: 'St† upp och g†'?
005:024 Men f”r att I skolen veta, att M„nniskosonen har makt h„r p†
jorden att f”rl†ta synder, s† s„ger jag dig½ (och h„rmed v„nde
han sig till den lame): ½St† upp, tag din s„ng och g†
hem.½
005:025 D† stod han strax upp i deras †syn och tog s„ngen, som han hade
legat p†, och gick hem, prisande Gud.
005:026 Och de grepos alla av best”rtning och prisade Gud; och de sade,
fulla av h„pnad: ½Vi hava i dag sett f”runderliga ting.½

005:027 Sedan begav han sig d„rifr†n. Och han fick se en publikan, vid
namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: ½F”lj
mig.½
005:028 D† l„mnade han allt och stod upp och f”ljde honom.
005:029 Och Levi gjorde i sitt hus ett stort g„stabud f”r honom; och en
stor hop publikaner och andra voro bordsg„ster d„r j„mte dem.
005:030 Men faris‚erna -- s„rskilt de skriftl„rde bland dem -- knorrade
mot hans l„rjungar och sade: ½Huru kunnen I „ta och dricka
med publikaner och syndare?½
005:031 D† svarade Jesus och sade till dem: ½De „r icke de friska som
beh”va l„kare, utan de sjuka.
005:032 Jag har icke kommit f”r att kalla r„ttf„rdiga, utan syndare,
till b„ttring.
005:033 Och de sade till honom: ½Johannes' l„rjungar fasta ofta och
h†lla b”ner, sammalunda ock faris‚ernas; men dina l„rjungar „ta
och dricka.½
005:034 Jesus svarade dem: ½Icke kunnen I v„l †l„gga br”llopsg„sterna
att fasta, medan brudgummen „nnu „r hos dem?
005:035 Men en annan tid skall komma, och d†, n„r brudgummen tages ifr†n
dem, d†, p† den tiden, skola de fasta.½ --
005:036 Han framst„llde ock f”r dem denna liknelse: ½Ingen river av en
lapp fr†n en ny mantel och s„tter den p† en gammal mantel; om
n†gon s† gjorde, skulle han icke allenast riva s”nder den nya
manteln, utan d„rtill komme, att lappen fr†n den nya manteln
icke skulle passa den gamla.
005:037 Ej heller sl†r n†gon nytt vin i gamla skinnl„glar; om n†gon s†
gjorde, skulle det nya vinet spr„nga s”nder l„glarna, och vinet
skulle spillas ut, j„mte det att l„glarna f”rd„rvades.
005:038 Nej, nytt vin b”r man sl† i nya l„glar. --
005:039 Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan g„rna hava
nytt; ty han tycker, att det gamla „r b„ttre.½
006:001 Och det h„nde sig p† en sabbat att han tog v„gen genom ett
s„desf„lt; och hans l„rjungar ryckte av axen och gnuggade s”nder
dem med h„nderna och †to.
006:002 D† sade n†gra av faris‚erna; ½Huru kunnen I g”ra vad som icke „r
lovligt att g”ra p† sabbaten?
006:003 Jesus svarade och sade till dem: ½Haven I icke l„st om det som
David gjorde, n„r han sj„lv och de som f”ljde honom blevo
hungriga:
006:004 huru han d† gick in i Guds hus och tog sk†debr”den och †t, och
j„mv„l gav †t dem som f”ljde honom, fast„n det ju icke „r
lovligt f”r andra „n allenast f”r pr„sterna att „ta s†dant
br”d?½
006:005 D„refter sade han till dem: ½M„nniskosonen „r herre ”ver
sabbaten.½

006:006 P† en annan sabbat h„nde sig att han gick in i synagogan och
undervisade. D„r var d† en man vilkens h”gra hand var
f”rvissnad.
006:007 Och de skriftl„rde och faris‚erna vaktade p† honom, f”r att se
om han botade n†gon p† sabbaten; de ville n„mligen finna n†got
att anklaga honom f”r.
006:008 Men han f”rstod deras tankar och sade till mannen som hade den
f”rvissnade handen: ½St† upp, och tr„d fram.½ D† stod han upp
och tr„dde fram.
006:009 Sedan sade Jesus till dem: ½Jag vill g”ra eder en
fr†ga. Vilketdera „r lovligt p† sabbaten: att g”ra vad gott „r,
eller att g”ra vad ont „r, att r„dda n†gons liv, eller att
f”rg”ra det?½
006:010 Och han s†g sig omkring p† dem alla och sade till mannen: ½R„ck
ut din hand.½ Och han gjorde s†; och hans hand blev frisk igen.
006:011 Men de blevo s†som ursinniga och talade med varandra om vad de
skulle kunna f”retaga sig mot Jesus.

006:012 S† h„nde sig p† den tiden att han gick †stad upp p† berget f”r
att bedja; och han blev kvar d„r ”ver natten i b”n till Gud.
006:013 Men n„r det blev dag, kallade han till sig sina l„rjungar och
utvalde bland dem tolv, som han ock ben„mnde apostlar:
006:014 Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans
broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus
006:015 och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som
kallades ivraren;
006:016 vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en
f”rr„dare.

006:017 Dessa tog han nu med sig och steg †ter ned och stannade p† en
j„mn plats; och en stor skara av hans l„rjungar var d„r
f”rsamlad, s† ock en stor hop folk ifr†n hela Judeen och
Jerusalem, och fr†n kuststr„ckan vid Tyrus och Sidon.
006:018 Dessa hade kommit f”r att h”ra honom och f”r att bliva botade
fr†n sina sjukdomar. Och j„mv„l de som voro kvalda av orena
andar blevo botade.
006:019 Och allt folket s”kte att f† r”ra vid honom, ty kraft gick ut
ifr†n honom och botade alla.
006:020 Och han lyfte upp sina ”gon och s„g p† sina l„rjungar och sade:
½Saliga „ren I, som „ren fattiga, ty eder h”r Guds rike till.
006:021 Saliga „ren I, som nu hungren, ty I skolen bliva m„ttade. Saliga
„ren I, som nu gr†ten, ty I skolen le.
006:022 Saliga „ren I, n„r m„nniskorna f”r M„nniskosonens skull hata
eder och f”rskjuta och sm„da eder och kasta bort edert namn
s†som n†got ont.
006:023 Gl„djens p† den dagen, ja, springen upp av fr”jd, ty se, eder
l”n „r stor i himmelen. P† samma satt gjorde ju deras f„der med
profeterna.
006:024 Men ve eder, I som „ren rika, ty I haven f†tt ut eder hugnad!
006:025 Ve eder, som nu „ren m„tta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu
len, ty I skolen s”rja och gr†ta!
006:026 Ve eder, n„r alla m„nniskor tala v„l om eder! P† samma s„tt
gjorde ju deras fader i fr†ga om de falska profeterna.

006:027 Men till eder, som h”ren mig, s„ger jag: ˇlsken edra ov„nner,
g”ren gott mot dem som hata eder,
006:028 v„lsignen dem som f”rbanna eder, bedjen f”r dem som f”ror„tta
eder.
006:029 Om n†gon sl†r dig p† den ena kinden, s† h†ll ock fram den andra
†t honom; och om n†gon tager manteln ifr†n dig, s† f”rv„gra
honom icke heller livkl„dnaden.
006:030 Giv †t var och en som beder dig; och om n†gon tager ifr†n dig
vad som „r ditt, s† kr„v det icke igen.
006:031 S†som I viljen att m„nniskorna skola g”ra mot eder, s† skolen I
ock g”ra mot dem.
006:032 Om I „lsken dem som „lska eder, vad tack kunnen I f† d„rf”r?
Ocks† syndare „lska ju dem av vilka de bliva „lskade.
006:033 Och om I g”ren gott mot dem som g”ra eder gott, vad tack kunnen
I f† d„rf”r? Ocks† syndare g”ra ju detsamma.
006:034 Och om I l†nen †t dem av vilka I kunnen hoppas att sj„lva f†
n†got, vad tack kunnen I f† d„rf”r? Ocks† syndare l†na ju †t
syndare f”r att f† lika igen.
006:035 Nej, „lsken edra ov„nner, och g”ren gott och given l†n utan att
hoppas p† n†gon geng„ld. D† skall eder l”n bliva stor, och d†
skolen I vara den H”gstes barn; ty han „r mild mot de otacksamma
och onda.

006:036 Varen barmh„rtiga, s†som eder Fader „r barmh„rtig.
006:037 D”men icke, s† skolen I icke bliva d”mda; f”rd”men icke, s†
skolen I icke bliva f”rd”mda. F”rl†ten, och eder skall bliva
f”rl†tet.
006:038 Given, och eder skall bliva givet. Ett gott m†tt, v„l packat,
skakat och ”verfl”dande, skall man giva eder i sk”tet; ty med
det m†tt som I m„ten med skall ock m„tas †t eder igen.½

006:039 Han framst„llde ock f”r dem denna liknelse:
½Kan v„l en blind leda en blind? Falla de icke d† b†da i
gropen?
006:040 L„rjungen „r icke f”rmer „n sin m„stare; n„r n†gon bliver
full„rd, s† bliver han allenast sin m„stare lik.
006:041 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ”ga, men
icke bliver varse bj„lken i ditt eget ”ga?
006:042 Huru kan du s„ga till din broder: 'Broder, l†t mig taga ut
grandet i ditt ”ga', du som icke ser bj„lken i ditt eget ”ga?
Du skrymtare, tag f”rst ut bj„lken ur ditt eget ”ga; d„refter m†
du se till, att du kan tala ut grandet i din broders ”ga.

006:043 Ty intet gott tr„d finnes, som b„r d†lig frukt, och lika litet
finnes n†got d†ligt tr„d som b„r god frukt;
006:044 vart och ett tr„d k„nnes ju igen p† sin frukt. Icke h„mtar man
v„l fikon ifr†n t”rnen, ej heller sk”rdar man vindruvor av
t”rnbuskar.
006:045 En god m„nniska b„r ur sitt hj„rtas goda f”rr†d fram vad gott
„r, och en ond m„nniska b„r ur sitt onda f”rr†d fram vad ont „r;
ty vad hennes hj„rta „r fullt av, det talar hennes mun. --
006:046 Men varf”r ropen I till mig: 'Herre, Herre', och g”ren dock icke
vad jag s„ger?

006:047 Var och en som kommer till mig och h”r mina ord och g”r efter
dem, vem han „r lik, det skall jag visa eder.
006:048 Han „r lik en man som ville bygga ett hus och som d† gr„vde
djupt och lade dess grund p† h„lleberget. N„r sedan
”versv„mning kom, st”rtade sig vattenstr”mmen mot det huset, men
den f”rm†dde dock icke skaka det, eftersom det var s† byggt.
006:049 Men den som h”r och icke g”r, han „r lik en man som byggde ett
hus p† blotta jorden, utan att l„gga n†gon grund. Och
vattenstr”mmen st”rtade sig emot det, och strax f”ll det samman,
och det husets fall blev stort.½
007:001 N„r han nu hade talat allt detta till slut inf”r folket, gick
han in i Kapernaum.

007:002 Men d„r var en h”vitsman som hade en tj„nare, vilken l†g sjuk
och var n„ra d”den; och denne var h”gt skattad av honom.
007:003 D† han nu fick h”ra om Jesus, s„nde han till honom n†gra av
judarnas „ldste och bad honom komma och bota hans tj„nare.
007:004 N„r dessa kommo till Jesus, b†do de honom entr„get och sade:
½Han „r v„rd att du g”r honom detta,
007:005 ty han har v†rt folk k„rt, och det „r han som har byggt
synagogan †t oss.½
007:006 D† gick Jesus med dem. Men n„r han icke var l†ngt ifr†n
h”vitsmannens hus, s„nde denne n†gra av sina v„nner och l„t s„ga
till honom: ½Herre, g”r dig icke omak; ty jag „r icke v„rdig att
du g†r in under mitt tak.
007:007 D„rf”r har jag ej heller aktat mig sj„lv v„rdig att komma till
dig Men s„g ett ord, s† bliver min tj„nare frisk.
007:008 Jag „r ju sj„lv en man som st†r under andras bef„l; jag har ock
krigsm„n under mig, och om jag s„ger till en av dem: 'G†', s†
g†r han, eller till en annan: 'Kom', s† kommer han, och om jag
s„ger till min tj„nare: 'G”r det', d† g”r han s†.½
007:009 N„r Jesus h”rde detta, f”rundrade han sig ”ver honom och v„nde
sig om och sade till folket som f”ljde honom: ½Jag s„ger eder:
Icke ens i Israel har jag funnit s† stor tro.½
007:010 Och de som hade blivit uts„nda gingo hem igen och funno tj„naren
vara frisk.

007:011 D„refter begav han sig till en stad som hette Nain; och med
honom gingo hans l„rjungar och mycket folk.
007:012 Och se, d† han kom n„ra stadsporten, bars d„r ut en d”d, och han
var sin moders ende son, och hon var „nka; och en ganska stor
hop folk ifr†n staden gick med henne.

007:013 N„r Herren fick se henne, ”mkade han sig ”ver henne och sade
till henne: ½Gr†t icke.½
007:014 Och han gick fram och r”rde vid b†ren, och de som buro stannade.
Och han sade: ½Unge man, jag s„ger dig: St† upp.½
007:015 D† satte sig den d”de upp och begynte tala. Och han gav honom †t
hans moder.
007:016 Och alla betogos av h„pnad och prisade Gud och sade: Den stor
profet har uppst†tt ibland oss½ och: ½Gud har sett till sitt
folk.½
007:017 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet
d„romkring.

007:018 Och allt detta fick Johannes h”ra ber„ttas av sina l„rjungar.
007:019 D† kallade Johannes till sig tv† av sina l„rjungar och s„nde dem
till Herren med denna fr†ga: ½ˇr du den som skulle komma, eller
skola vi f”rbida n†gon annan?½
007:020 N„r mannen kommo fram till honom, sade de: ½Johannes d”paren har
s„nt oss till dig och l†ter fr†ga: 'ˇr du den som skulle komma,
eller skola vi f”rbida n†gon annan?'½
007:021 Just d† h”ll Jesus p† med att bota m†nga som ledo av sjukdomar
och pl†gor, eller som voro besatta av onda andar, och †t m†nga
blinda gav han deras syn.
007:022 Och han svarade och sade till m„nnen: ½G†n tillbaka och omtalen
f”r Johannes vad I haven sett och h”rt: blinda f† sin syn, halta
g†, spet„lska bliva rena, d”va h”ra, d”da uppst†, 'f”r fattiga
f”rkunnas gl„djens budskap'.
007:023 Och salig „r den f”r vilken jag icke bliver en st”testen.½

007:024 N„r sedan Johannes' s„ndebud hade g†tt sin v„g, begynte han tala
till folket om Johannes: ½Varf”r var det I gingen ut i ”knen?
Var det f”r att se ett r”r som drives hit och dit av vinden?
007:025 Eller varf”r gingen I ut? Var det f”r att se en m„nniska kl„dd i
fina kl„der? De som b„ra pr„ktiga kl„der och leva i kr„slighet,
dem finnen I ju i konungapalatsen.
007:026 Varf”r gingen I d† ut? Var det f”r att se en profet? Ja, jag
s„ger eder: ˇnnu mer „n en profet „r han.
007:027 Han „r den om vilken det „r skrivet:
'Se, jag s„nder ut min „ngel framf”r dig,
och han skall bereda v„gen f”r dig.'
007:028 Jag s„ger eder: Bland dem som „ro f”dda av kvinnor har ingen
varit st”rre „n Johannes; men den som „r minst i Guds rike „r
likv„l st”rre „n han.
007:029 S† gav ock allt folket som h”rde honom Gud r„tt, j„mv„l
publikanerna, och l„to d”pa sig med Johannes' dop.
007:030 Men faris‚erna och de lagkloke f”raktade Guds r†dslut i fr†ga om
dem sj„lva och l„to icke d”pa sig av honom.

007:031 Vad skall jag d† likna detta sl„ktes m„nniskor vid? Ja, vad „ro
de lika?
007:032 De „ro lika barn som sitta p† torget och ropa till varandra och
s„ga:
'Vi hava spelat f”r eder,
och I haven icke dansat;
vi hava sjungit sorges†ng,
och I haven icke gr†tit.'
007:033 Ty Johannes d”paren har kommit, och han „ter icke br”d och
dricker ej heller vin, och s† s„gen I: 'Han „r besatt av en ond
ande.'
007:034 M„nniskosonen har kommit, och han b†de „ter och dricker, och nu
s„gen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han „r, en
publikaners och syndares v„n!'
007:035 Men Visheten har f†tt r„tt av alla sina barn.½

007:036 Och en faris‚ inbj”d honom till en m†ltid hos sig; och han gick
in i faris‚ens hus och lade sig till bords.
007:037 Nu fanns d„r i staden en synderska; och n„r denna fick veta att
han l†g till bords i faris‚ens hus, gick hon dit med en
alabasterflaska med sm”rjelse
007:038 och stannade bakom honom vid hans f”tter, gr†tande, och begynte
v„ta hans f”tter med sina t†rar och torkade dem med sitt
huvudh†r och kysste ivrigt hans f”tter och smorde dem med
sm”rjelsen.
007:039 Men n„r faris‚en som hade inbjudit honom s†g detta, sade han vid
sig sj„lv: ½Vore denne en profet, s† skulle han k„nna till,
vilken och hurudan denna kvinna „r, som r”r vid honom; han
skulle d† veta att hon „r en synderska.½

007:040 D† tog Jesus till orda och sade till honom: ½Simon, jag har
n†got att s„ga dig.½ Han svarade: ½M„stare, s„g det.
007:041 ½En man som l†nade ut penningar hade tv† g„lden„rer. Den ene var
skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.
007:042 Men d† de icke kunde betala, eftersk„nkte han skulden f”r dem
b†da. Vilken av dem kommer nu att „lska honom mest?½
007:043 Simon svarade och sade: ½Jag menar den †t vilken han
eftersk„nkte mest.½ D† sade han till honom: ½R„tt d”mde du½
007:044 Och s† v„nde han sig †t kvinnan och sade till Simon: ½Ser du
denna kvinna? N„r jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten
till mina f”tter, men hon har v„tt mina f”tter med sina t†rar
och torkat dem med sitt h†r.
007:045 Du gav mig ingen h„lsningskyss, men „nda ifr†n den stund d† jag
kom hitin, har hon icke upph”rt att ivrigt kyssa mina f”tter.
007:046 Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina
f”tter med sm”rjelse.
007:047 F”rdenskull s„ger jag dig: Hennes m†nga synder „ro henne
f”rl†tna; hon har ju ock visat mycken k„rlek. Men den som f†r
litet f”rl†tet, han „lskar ock litet.½
007:048 Sedan sade han till henne: ½Dina synder „ro dig f”rl†tna.½
007:049 D† begynte de som voro bordsg„ster j„mte honom att s„ga vid sig
sj„lva: ½Vem „r denne, som till och med f”rl†ter synder?½
007:050 Men han sade till kvinnan: ½Din tro har fr„lst dig. G† i frid.½
008:001 D„refter vandrade han igenom landet, fr†n stad till stad och
fr†n by till by, och predikade och f”rkunnade evangelium om Guds
rike. Och med honom f”ljde de tolv,
008:002 s† ock n†gra kvinnor som hade blivit befriade fr†n onda andar
och botade fr†n sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur
vilken sju onda andar hade blivit utdrivna,
008:003 och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och
m†nga andra som tj„nade dem med sina „godelar.
008:004 D† nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de
s„rskilda st„derna beg†vo sig ut till honom, sade han i en
liknelse:

008:005 ½En s†ningsman gick ut f”r att s† sin s„d. Och n„r han s†dde,
f”ll somt vid v„gen och blev nedtrampat, och himmelens f†glar
†to upp det.
008:006 Och somt f”ll p† stengrund, och n„r det hade vuxit upp, torkade
det bort, eftersom det icke d„r hade n†gon fuktighet.
008:007 Och somt f”ll bland t”rnen, och t”rnena v„xte upp tillsammans
d„rmed och f”rkv„vde det.
008:008 Men somt f”ll i god jord, och n„r det hade vuxit upp, bar det
hundrafaldig frukt.½ Sedan han hade talat detta, sade han med
h”g r”st: ½Den som har ”ron till att h”ra, han h”re.½

008:009 D† fr†gade hans l„rjungar honom vad denna liknelse betydde.
008:010 Han sade: ½Eder „r givet att l„ra k„nna Guds rikes hemligheter,
men †t de andra meddelas de i liknelser, f”r att de med seende
”gon intet skola se och med h”rande ”ron intet f”rst†'.
008:011 S† „r nu detta liknelsens mening: S„den „r Guds ord.
008:012 Och att den s†ddes vid v„gen, det „r sagt om dem som hava h”rt
ordet, men sedan kommer dj„vulen och tager bort det ur deras
hj„rtan, f”r att de icke skola komma till tro och bliva fr„lsta.
008:013 Och att den s†ddes p† stengrunden det „r sagt om dem, som n„r de
f† h”ra ordet, taga emot det med gl„dje, men icke hava n†gon
rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund
avfalla de.
008:014 Och att den f”ll bland t”rnena, det „r sagt om dem, som n„r de
hava h”rt ordet, g† bort och l†ta sig f”rkv„vas av rikedomens
omsorger och njutandet av livets goda och s† icke f”ra n†got
fram till mognad.
008:015 Men att den f”ll i den goda jorden, det „r sagt om dem, som n„r
de hava h”rt ordet, beh†lla det i r„ttsinniga och goda hj„rtan
och b„ra frukt i st†ndaktighet.

008:016 Ingen t„nder ett ljus och g”mmer det sedan under ett k„rl eller
s„tter det under en b„nk, utan man s„tter det p† en ljusstake,
f”r att de som komma in skola se skenet.
008:017 Ty intet „r f”rdolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller
„r n†got undang”mt, som icke skall bliva k„nt och komma i dagen.
008:018 Akten f”rdenskull p† huru I h”ren. Ty den som har, †t honom
skall varda givet; men den som icke har, fr†n honom skall tagas
ocks† det han menar sig hava.½

008:019 Och hans moder och hans br”der kommo och s”kte honom, men f”r
folkets skull kunde de icke komma in till honom.
008:020 D† sade man till honom: ½Din moder och dina broder st†
h„rutanf”r och vilja tr„ffa dig.½
008:021 Men han svarade och sade till dem: ½Min moder och mina br”der
„ro dessa, som h”ra Guds ord och g”ra det.½

008:022 En dag steg han med sina l„rjungar i en b†t och sade till dem:
½L†t oss fara ”ver sj”n till andra sidan.½ Och de lade ut.
008:023 Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned
”ver sj”n, och deras b†t begynte fyllas med vatten, s† att de
voro i fara.
008:024 D† gingo de fram och v„ckte upp honom och sade: ½M„stare,
M„stare, vi f”rg†s.½ N„r han s† hade vaknat, n„pste han vinden
och vattnets v†gor, och de stillades, och det blev lugnt.
008:025 D„refter sade han till dem: ½Var „r eder tro?½ Men de hade
blivit h„pna och f”rundrade sig och sade till varandra: ½Vem „r
d† denne? Han befaller ju b†de vindarna och vattnet, och de
lyda honom.½

008:026 S† foro de ”ver till gerasenernas land, som ligger mitt emot
Galileen.
008:027 Och n„r han hade stigit i land, kom en man fr†n staden emot
honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska
l†ng tid icke hade haft kl„der p† sig och icke bodde i hus, utan
bland gravarna.
008:028 D† nu denne fick se Jesus, skriade han och f”ll ned f”r honom
och sade med h”g r”st: ½Vad har du med mig att g”ra, Jesus, du
Guds, den H”gstes, son? Jag beder dig, pl†ga mig icke.½
008:029 Jesus skulle n„mligen just bjuda den orene anden att fara ut ur
mannen. Ty i l†ng tid hade han farit sv†rt fram med mannen; och
v„l hade denne varit f„ngslad med kedjor och fotbojor och
h†llits i f”rvar, men han hade slitit s”nder bojorna och hade av
den onde anden blivit driven ut i ”knarna.
008:030 Jesus fr†gade honom: ½Vad „r ditt namn?½ Han svarade: ½Legion.½
Ty det var m†nga onda andar som hade farit in i honom.
008:031 Och dessa b†do Jesus att han icke skulle befalla dem att fara
ned i avgrunden.
008:032 Nu gick d„r en ganska stor svinhjord i bet p† berget. Och de
b†do honom att han ville tillst„dja dem att fara in i
svinen. Och han tillstadde dem det.
008:033 D† g†vo sig de onda andarna †stad ut ur mannen och foro in i
svinen. Och hjorden st”rtade sig utf”r branten ned i sj”n och
drunknade.
008:034 Men n„r herdarna s†go vad som hade skett, flydde de och
ber„ttade h„rom i staden och p† landsbygden.
008:035 Och folket gick ut f”r att se vad som hade skett. N„r de d†
kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna
hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu f”tter, kl„dd och vid
sina sinnen; och de betogos av h„pnad.
008:036 Och de som hade sett h„ndelsen omtalade f”r dem huru den besatte
hade blivit botad.
008:037 Allt folket ifr†n den kringliggande trakten av gerasenernas land
bad d† Jesus att han skulle g† bort ifr†n dem, ty de voro gripna
av stor f”rskr„ckelse. S† steg han d† i en b†t f”r att v„nda
tillbaka.
008:038 Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad
honom att f† f”lja honom. Men Jesus tillsade honom att g†, med
de orden:
008:039 ½V„nd tillbaka hem, och f”rt„lj huru stora ting Gud har gjort
med dig.½ D† gick han bort och f”rkunnade i hela staden huru
stora ting Jesus hade gjort med honom.

008:040 N„r Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla v„ntade
de p† honom.
008:041 D† kom d„r en man, vid namn Jairus, som var f”rest†ndare f”r
synagogan. Denne f”ll ned f”r Jesu f”tter och bad honom att han
skulle komma till hans hus;
008:042 ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv †r gammal,
som l†g f”r d”den. Men under det att han var p† v„g dit,
tr„ngde folket h†rt p† honom.
008:043 Nu var d„r en kvinna som hade haft blodg†ng i tolv †r och icke
hade kunnat botas av n†gon.
008:044 Hon n„rmade sig honom bakifr†n och r”rde vid h”rntofsen p† hans
mantel, och strax stannade hennes blodg†ng
008:045 Men Jesus fr†gade: ½Vem var det som r”rde vid mig?½ D† alla
nekade till att hava gjort det, sade Petrus: ½M„stare, hela
folkhopen trycker och tr„nger dig ju.½
008:046 Men Jesus sade: ½Det var n†gon som r”rde vid mig; ty jag k„nde
att kraft gick ut ifr†n mig.½
008:047 D† nu kvinnan s†g att hon icke hade blivit obem„rkt, kom hon
fram b„vande och f”ll ned f”r honom och omtalade inf”r allt
folket varf”r hon hade r”rt vid honom, och huru hon strax hade
blivit frisk.
008:048 D† sade han till henne: ½Min dotter, din tro har hj„lpt dig. G†
i frid.½

008:049 Medan han „nnu talade, kom n†gon fr†n synagogf”rest†ndarens hus
och sade: ½Din dotter „r d”d; du m† icke vidare g”ra m„staren
omak.½
008:050 Men n„r Jesus h”rde detta, sade han till honom: ½Frukta icke;
tro allenast, s† f†r hon liv igen.½
008:051 Och n„r han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen
att g† med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och d„rtill
flickans fader och moder.
008:052 Och alla gr„to och j„mrade sig ”ver henne. Men han sade: ½Gr†ten
icke; hon „r icke d”d, hon sover.½
008:053 D† h†nlogo de †t honom, ty de visste ju att hon var d”d.
008:054 Men han tog henne vid handen och sade med h”g r”st: ½Flicka, st†
upp.½
008:055 D† kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han
tillsade att man skulle giva henne n†got att „ta.
008:056 Och hennes f”r„ldrar blevo uppfyllda av h„pnad; men han f”rbj”d
dem att f”r n†gon omtala vad som hade skett.
009:001 Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet
”ver alla onda andar, s† ock makt att bota sjukdomar.
009:002 Och han s„nde ut dem till att predika Guds rike och till att
bota sjuka.
009:003 Och han sade till dem: ½Tagen intet med eder p† v„gen, varken
stav eller r„nsel eller br”d eller penningar, och haven icke
heller dubbla livkl„dnader.
009:004 Och n„r I haven kommit in n†got hus, s† stannen d„r, till dess I
l„mnen den orten.
009:005 Och om man n†gonst„des icke tager emot eder, s† g†n bort ifr†n
den staden, och skudden stoftet av edra f”tter, till ett
vittnesb”rd mot dem.½
009:006 Och de gingo ut och vandrade igenom landet, fr†n by till by, och
f”rkunnade evangelium och botade sjuka allest„des.

009:007 Men n„r Herodes, landsfursten, fick h”ra om allt detta som
skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade:
½Det „r Johannes, som har uppst†tt fr†n de d”da.½

009:008 Men andra sade: ½Det „r Elias, som har visat sig.½ Andra †ter
sade: ½Det „r n†gon av de gamla profeterna, som har uppst†tt.½
009:009 Men Herodes sj„lv sade: ½Johannes har jag l†tit halshugga. Vem
„r d† denne, som jag h”r s†dant om?½ Och han s”kte efter
tillf„lle att f† se honom.

009:010 Och apostlarna kommo tillbaka och f”rt„ljde f”r Jesus huru stora
ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan
till en stad som hette Betsaida, d„r de kunde vara allena.
009:011 Men n„r folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han
l„t dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem
som beh”vde botas gjorde han friska.

009:012 Men dagen begynte nalkas sitt slut. D† tr„dde de tolv fram och
sade till honom: ½L†t folket skiljas †t, s† att de kunna g† bort
i byarna och g†rdarna h„romkring och skaffa sig h„rb„rge och f†
mat; vi „ro ju h„r i en ”de trakt.½
009:013 Men han sade till dem: ½Given I dem att „ta.½ De svarade: ½Vi
hava icke mer „n fem br”d och tv† fiskar, s†framt vi icke skola
g† bort och k”pa mat †t allt detta folk.½
009:014 D„r voro n„mligen vid pass fem tusen m„n. D† sade han till sina
l„rjungar: ½L†ten dem l„gga sig ned i matlag, femtio eller s†
omkring i vart.½
009:015 Och de gjorde s† och l„to dem alla l„gga sig ned.
009:016 D„refter tog han de fem br”den och de tv† fiskarna och s„g upp
till himmelen och v„lsignade dem. Och han br”t br”den och gav †t
l„rjungarna, f”r att de skulle l„gga fram †t folket.
009:017 Och de †to alla och blevo m„tta. sedan samlade man upp de
stycken som hade blivit ”ver efter dem, tolv korgar.

009:018 N„r han en g†ng hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro
hans l„rjungar hos honom. Och han fr†gade dem och sade: ½Vem
s„ger folket mig vara?½
009:019 De svarade och sade: ½Johannes d”paren; dock s„ga andra Elias;
andra †ter s„ga: 'Det „r n†gon av de gamla profeterna, som har
uppst†tt.'½
009:020 D† fr†gade han dem: ½Vem s„gen d† I mig vara?½ Petrus svarade
och sade: ½Guds Smorde.½
009:021 D† f”rbj”d han dem str„ngeligen att s„ga detta till n†gon.
009:022 Och han sade: ½M„nniskosonen m†ste lida mycket, och han skall
bliva f”rkastad av de „ldste och ”verstepr„sterna och de
skriftl„rda och skall bliva d”dad, men p† tredje dagen skall han
uppst† igen.½

009:023 Och han sade till alla: ½Om n†gon vill efterf”lja mig, s†
f”rsake han sig sj„lv och tage sitt kors p† sig var dag; s†
f”lje han mig.
009:024 Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som
mister sitt liv, f”r min skull, han skall bevara det.
009:025 Och vad hj„lper det en m„nniska om hon vinner hela v„rlden, men
mister sig sj„lv eller sj„lv g†r f”rlorad?
009:026 Den som blyges f”r mig och f”r mina ord, f”r honom skall
M„nniskosonen blygas, n„r han kom mer i sin och min Faders och
de heliga „nglarnas h„rlighet.
009:027 Men sannerligen s„ger jag eder: Bland dem som h„r st† finnas
n†gra som icke skola smaka d”den, f”rr„n de f† se Guds rike.½
009:028 Vid pass †tta dagar efter det att han hade talat detta tog han
Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp p† berget f”r
att bedja.
009:029 Och under det att han bad, blev hans ansikte f”rvandlat, och
hans kl„der blevo skinande vita.
009:030 Och de, tv† m„n stodo d„r och samtalade med honom, och dessa
voro Moses och Elias.
009:031 De visade sig i h„rlighet och talade om hans bortg†ng, vilken
han skulle fullborda i Jerusalem.
009:032 Men Petrus och de som voro med honom voro f”rtyngda av s”mn; d†
de sedan vaknade, s†go de hans h„rlighet och de b†da m„nnen, som
stodo hos honom.
009:033 N„r s† dessa skulle skiljas ifr†n honom, sade Petrus till Jesus:
½M„stare, har „r oss gott att vara; l†t oss g”ra tre hyddor, en
†t dig och en †t Moses och en †t Elias.½ Han visste n„mligen
icke vad han sade.
009:034 Medan han s† talade, kom en sky och ”verskyggde dem; och de
blevo f”rskr„ckta, n„r de tr„dde in i skyn.
009:035 Och ur skyn kom en r”st som sade: ½Denne „r min Son, den
utvalde; h”ren honom.½
009:036 Och i detsamma som r”sten kom, funno de Jesus vara d„r
allena. -- Och de f”rtego detta och omtalade icke f”r n†gon p†
den tiden n†got av vad de hade sett.

009:037 N„r de dagen d„refter gingo ned fr†n berget, h„nde sig att
mycket folk kom honom till m”tes.
009:038 D† ropade en man ur folkhopen och sade: ½M„stare, jag beder dig,
se till min son, ty han „r mitt enda barn.
009:039 Det „r s†, att en ande pl„gar gripa fatt i honom, och strax
skriar han d†, och anden sliter och rycker honom, och fradgan
st†r honom om munnen. Och det „r med knapp n”d han sl„pper
honom, sedan han har s”nderbr†kat honom.
009:040 Nu bad jag dina l„rjungar att de skulle driva ut honom, men de
kunde det icke.½
009:041 D† svarade Jesus och sade: ½O du otrogna och vr†nga sl„kte, huru
l„nge m†ste jag vara hos eder och h„rda ut med eder? F”r hit din
son.½
009:042 Men „nnu medan denne var p† v„g fram, kastade den onde anden
omkull honom och slet och ryckte honom. D† tilltalade Jesus den
orene anden str„ngt och gjorde gossen frisk och gav honom
tillbaka †t hans fader.
009:043 Och alla h„pnade ”ver Guds stora makt.

D† nu alla f”rundrade sig ”ver alla de g„rningar som han gjorde,
sade han till sina l„rjungar:
009:044 ½Tagen emot dessa ord med ”ppna ”ron: M„nniskosonen skall bliva
”verl„mnad i m„nniskors h„nder.
009:045 Men de f”rstodo icke detta som han sade, och det var f”rborgat
f”r dem, s† att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att
fr†ga honom om det som han hade sagt.

009:046 Och bland dem uppstod tanken p† vilken av dem som vore st”rst.
009:047 Men Jesus f”rstod deras hj„rtans tankar och tog ett barn och
st„llde det bredvid sig
009:048 och sade till dem: ½Den som tager emot detta barn i mitt namn,
han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot
honom som har s„nt mig. Ty den som „r minst bland eder alla, han
„r st”rst.

009:049 Och Johannes tog till orda och sade: ½M„stare, s†go huru en man
drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom,
eftersom han icke f”ljde med oss.½
009:050 Men Jesus sade till honom: ½Hindren honom icke; ty den som icke
„r emot eder, han „r f”r eder.½

009:051 D† nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, besl”t han
att st„lla sin f„rd till Jerusalem.
009:052 Och han s„nde budb„rare framf”r sig; och de gingo †stad och
kommo in i en samaritisk by f”r att reda till †t honom.
009:053 Men folket d„r tog icke emot honom, eftersom han var stadd p†
f„rd till Jerusalem.
009:054 N„r de b†da l„rjungarna Jakob i och Johannes f”rnummo detta,
sade de: ½Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned
fr†n himmelen och f”rt„r dem?½
009:055 D† v„nde han sig om och tillr„ttavisade dem.
009:056 Och de gingo till en annan by.

009:057 Medan de nu f„rdades fram p† v„gen, sade n†gon till honom: ½Jag
vill f”lja dig, varthelst du g†r.
009:058 D† svarade Jesus honom: ½R„varna hava kulor, och himmelens
f†glar hava n„sten; men M„nniskosonen har ingen plats d„r han
kan vila sitt huvud.½
009:059 Och till en annan sade han: ½F”l; mig.½ Men denne svarade:
½Tillst„d mig att f”rst g† bort och begrava min fader.½
009:060 D† sade han till honom: ½L†t de d”da begrava sina d”da; men g†
du †stad och f”rkunna Guds rike.½
009:061 ¸ter en annan sade: ½Jag vill f”lja dig, Herre, men tillst„d mig
att f”rst taga avsked av dem som h”ra till mitt hus.½
009:062 D† svarade Jesus honom: ½Ingen som ser sig tillbaka, sedan han
har satt sin hand till plogen, „r skickad f”r Guds rike.½
010:001 D„refter uts†g Herren sjuttiotv† andra och s„nde ut dem framf”r
sig, tv† och tv†, till var stad och ort dit han sj„lv t„nkte
komma
010:002 ½Sk”rden „r mycken, men arbetarna „ro f†. Bedjen f”rdenskull
sk”rdens Herre att han s„nder ut arbetare till sin sk”rd.
010:003 G†n †stad. Se, jag s„nder eder s†som lamm mitt in ibland ulvar.
010:004 B„ren ingen penningpung, ingen r„nsel, inga skor, och h„lsen
icke p† n†gon under v„gen.
010:005 Men n„r I kommen in i n†got hus, s† s„gen f”rst: 'Frid vare ”ver
detta hus.'
010:006 Om d† n†gon finnes d„rinne, som „r frid v„rd, s† skall den frid
I till”nsken vila ”ver honom; varom icke, s† skall den v„nda
tillbaka ”ver eder sj„lva.
010:007 Och stannen kvar i det huset, och „ten och dricken vad de hava
att giva, ty arbetaren „r v„rd sin l”n. G†n icke ur hus i hus.
010:008 Och n„r I kommen in i n†gon stad d„r man tager emot eder, s†
„ten vad som s„ttes fram †t eder,
010:009 och boten de sjuka som finnas d„r, och s„gen till dem: 'Guds
rike „r eder n„ra.'
010:010 Men n„r I kommen in i n†gon stad d„r man icke tager emot eder,
s† g†n ut p† dess gator och s„gen:
010:011 'Till och med det stoft som l†der vid v†ra f”tter ifr†n eder stad
skaka vi av oss †t eder. Men det m†n I veta, att Guds rike „r
n„ra.'
010:012 Jag s„ger eder att det f”r Sodom skall p† 'den dagen' bliva
dr„gligare „n f”r den staden.

010:013 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftg„rningar som
„ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s†
skulle de f”r l„nge sedan hava suttit i s„ck och aska och gjort
b„ttring.
010:014 Men ocks† skall det vid domen bliva dr„gligare f”r Tyrus och
Sidon „n f”r eder.
010:015 Och du. Kapernaum, skall v„l du bliva upph”jt till himmelen?
Nej, ned till d”dsriket m†ste du fara. --
010:016 Den som h”r eder, han h”r mig, och den som f”rkastar eder, han
f”rkastar mig; men den som f”rkastar mig, han f”rkastar honom
som har s„nt mig.½

010:017 Och de sjuttiotv† kommo tillbaka, uppfyllda av gl„dje, och sade:
½Herre, ocks† de onda andarna „ro oss underd†niga genom ditt
namn.½
010:018 D† sade han till dem: ½Jag s†g Satan falla ned fr†n himmelen
s†som en ljungeld.
010:019 Se, jag har givit eder makt att trampa p† ormar och skorpioner
och att f”rtrampa all ov„nnens h„rsmakt, och han skall icke
kunna g”ra eder n†gon skada.
010:020 Dock, gl„djens icke ”ver att „nglarna „ro eder underd†niga, utan
gl„djens ”ver att edra namn „ro skrivna i himmelen.½

010:021 I samma stund uppfylldes han av fr”jd genom den helige Ande och
sade: ½Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre,
f”r att du v„l har dolt detta f”r de visa och kloka, men
uppenbarat det f”r de enfaldiga. Ja, Fader; s† har ju varit ditt
behag.
010:022 Allt har av min Fader blivit f”r trott †t mig. Och ingen k„nner
vem Sonen „r utom Fadern, ej heller vem Fadern „r, utom Sonen
och den f”r vilken Sonen vill g”ra honom k„nd.½

010:023 Sedan v„nde han sig till l„rjungarna, n„r han var allena med dem
och sade: ½Saliga „ro de ”gon som se det I sen.
010:024 Ty jag s„ger eder: M†nga profeter och konungar ville se det som
I sen men fingo dock icke se det, och h”ra det som I h”ren, men
fingo dock icke h”ra det.½

010:025 Men en lagklok stod upp och ville sn„rja honom och sade:
½M„stare, vad skall jag g”ra f”r att f† evigt liv till arvedel?½
010:026 D† sade han till honom: ½Vad „r skrivet i lagen? Huru l„ser du?½
010:027 Han svarade och sade: ½'Du skall „lska Herren, din Gud, av allt
ditt hj„rta och av all din sj„l och av all din kraft och av allt
ditt f”rst†nd och din n„sta s†som dig sj„lv.'½
010:028 Han sade till honom: ½R„tt svarade du. G”r det, s† f†r du leva,
010:029 D† ville han r„ttf„rdiga sig och sade till Jesus: ½Vilken „r d†
min n„sta?½
010:030 Jesus svarade och sade: ½En man begav sig fr†n Jerusalem ned
till Jeriko, men r†kade ut f”r r”vare, som togo ifr†n honom hans
kl„der och d„rtill slogo honom; d„refter gingo de sin v„g och
l„to honom ligga d„r halvd”d.
010:031 S† h„nde sig att en pr„st f„rdades samma v„g; och n„r han fick
se honom, gick han f”rbi.
010:032 Likaledes ock en levit: n„r denne kom till det st„llet och fick
se honom, gick han f”rbi.
010:033 Men en samarit, som f„rdades samma v„g, kom ocks† dit d„r han
l†g; och n„r denne fick se honom, ”mkade han sig ”ver honom
010:034 och gick fram till honom och g”t olja och vin i hans s†r och
f”rband dem. Sedan lyfte han upp honom p† sin †sna och f”rde
honom till ett h„rb„rge och sk”tte honom.
010:035 Morgonen d„refter tog han fram tv† silverpenningar och gav dem
†t v„rden och sade: 'Sk”t honom och vad du mer kostar p† honom
skall jag betala dig, n„r jag kommer tillbaka.' --
010:036 Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens
n„sta, som hade fallit i r”varh„nder?½
010:037 Han svarade: ½Den som bevisade honom barmh„rtighet.½ D† sade
Jesus till honom: ½G† du och g”r sammalunda.½

010:038 N„r de nu voro p† vandring, gick han in i en by, och en kvinna,
vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.
010:039 Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid
Herrens f”tter och h”rde p† hans ord.
010:040 Men Marta var upptagen av m†ngahanda bestyr f”r att tj„na honom.
Och hon gick fram och sade: ½Herre, fr†gar du icke efter att min

Book of the day:
Facebook Google Reddit StumbleUpon Twitter Pinterest