Full Text Archive logoFull Text Archive — Free Classic E-books

The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 37 out of 47

Adobe PDF icon
Download this document as a .pdf
File size: 1.7 MB
What's this? light bulb idea Many people prefer to read off-line or to print out text and read from the real printed page. Others want to carry documents around with them on their mobile phones and read while they are on the move. We have created .pdf files of all out documents to accommodate all these groups of people. We recommend that you download .pdfs onto your mobile phone when it is connected to a WiFi connection for reading off-line.

stor myckenhet.

014:015 En likadan hems”kelse skall ock drabba h„star, mul†snor,
kameler, †snor och alla andra djur som finnas d„r i l„gren.

014:016 Och det skall ske att alla ”verblivna ur alla de folk som kommo
mot Jerusalem skola †r efter †r draga ditupp, f”r att tillbedja
konungen HERREN Sebaot, och f”r att fira l”vhyddoh”gtiden.
014:017 Men om n†gon av jordens folkstammar icke drager upp till
Jerusalem, f”r att tillbedja konungen HERREN Sebaot, d† skall
”ver den icke komma n†got regn.
014:018 Om Egyptens folkstam icke drager †stad och kommer ditupp, s†
skall ej heller ”ver den komma regn. Detta bliver den
hems”kelse som HERREN skall l†ta drabba de folk som icke draga
upp f”r att fira l”vhyddoh”gtiden.
014:019 Ja, s† skall Egypten drabbas av sin synd, s† skola ock alla
andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp f”r att
fira l”vhyddoh”gtiden.

014:020 P† den tiden skall p† h„starnas bj„llror st† att l„sa: ˝Helgad
†t HERREN˝, och grytorna i HERRENS hus skola vara s†som
offersk†larna framf”r altaret.
014:021 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad †t HERREN
Sebaot, s† att var och en som vill offra kan komma och taga en
s†dan och koka i den. Och ingen kanan‚ skall mer finnas i HERREN
Sebaots hus, p† den tiden.

Book 39 Malaki

001:001 Detta „r en utsaga, som inneh†ller HERRENS ord till Israel genom
Malaki.
001:002 Jag har bevisat eder k„rlek, s„ger HERREN. Nu fr†gen I: ˝Varmed
har du d† bevisat oss k„rlek?˝

Esau var ju en broder till Jakob,
s„ger HERREN,
och jag „lskade Jakob,
001:003 men Esau hatade jag;
d„rf”r gjorde jag hans berg till en ”demark
och hans arvedel till ett hemvist f”r ”knens schakaler.

001:004 Om nu Edom s„ger: ˝Ja, vi „ro f”rst”rda, men vi skola †ter bygga
upp det ”delagda˝, s† svarar HERREN Sebaot:

V„l m† de bygga upp,
men jag skall †ter riva det ned,
och s† skall man f† kalla det 'ogudaktighetens land'
och 'det folk, p† vilket HERREN
evinnerligen vredgas'.
001:005 I skolen f† se det med egna ”gon,
och d† skolen I s„ga:
'HERREN „r stor
ut”ver Israels gr„nser.'

001:006 En son skall hedra sin fader och en tj„nare sin herre. Om nu
jag „r fader, var „r d† den heder, som skulle visas mig? Och om
jag „r en herre, var „r d† den fruktan, som man skulle hava f”r
mig? -- s† s„ger HERREN Sebaot till eder, I pr„ster, som
f”rakten mitt namn. Nu fr†gen I: ˝Varmed hava vi d† visat
f”rakt f”r ditt namn?˝
001:007 Jo, d„rmed att I b„ren fram ov„rdig spis p† mitt altare. Źter
fr†gen I: ˝P† vad s„tt hava vi betett oss ov„rdigt mot dig?˝
Jo, i det att I t„nken: ˝HERRENS bord beh”ver man icke mycket
akta.˝
001:008 N„r i f”ren fram ett offerdjur, som „r blint, d† r„knen I s†dant
icke f”r ont; n„r I f”ren fram ett som „r lytt eller svagt, d†
r„knen I ej heller s†dant f”r ont. Kom med n†got s†dant till
din st†th†llare, s† f†r du se, om han tager gunstigt emot dig
och bliver dig bev†gen, s„ger HERREN Sebaot.

001:009 B”nfallen allts† nu inf”r Gud, att han m† bliva oss n†dig. Kan
han v„l vara eder bev†gen, d† I haven beg†tt s†dant? s„ger
HERREN Sebaot.
001:010 Ack att bland eder funnes n†gon som ville st„nga tempeld”rrarna,
s† att I icke l„ngre f”rg„ves uppt„nden eder eld p† mitt altare!
Jag har icke behag till eder, s„ger HERREN Sebaot, och till
offerg†vor av eder hand har jag icke lust.
001:011 Fr†n solens uppg†ng „nda till dess nedg†ng „r ju mitt namn stort
bland folken, och ”verallt framb„ras r”koffer och rena
offerg†vor †t mitt namn; ja, mitt namn „r stort bland folken,
s„ger HERREN Sebaot.
001:012 Men I ohelgen det, i det att I s„gen: ˝Herrens bord kan man
g„rna f”rsumma, och den spis, som gives d„rtill, beh”ver man
icke mycket akta.˝
001:013 Ja, I s„gen: ˝Icke „r det m”dan v„rt!˝, och s† handhaven I det
vanv”rdigt, s„ger HERREN Sebaot.

N„r I allts† framb„ren eder offerg†va, d† f”ren I fram, vad som
„r r”vat och vad som „r lytt och svagt. Skulle jag hava behag
till s†dana g†vor av eder hand? s„ger HERREN.
001:014 Nej, f”rbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur
av hank”n, men „nd†, n„r han har gjort ett l”fte, offrar †t
Herren ett djur, som icke duger. Ty jag „r en stor konung,
s„ger HERREN Sebaot, och mitt namn „r fruktansv„rt bland folken.
002:001 D„rf”r kommer nu f”ljande bud till eder, I pr„ster.
002:002 Om I icke h”rsammen det och akten d„rp†, s† att I given mitt
namn „ra, s„ger HERREN Sebaot, s† skall jag s„nda f”rbannelse
”ver eder och f”rbanna edra v„lsignelser; ja, jag har redan
f”rbannat dem, eftersom I icke akten d„rp†.
002:003 Se, jag skall l†ta min n„pst drabba eder avkomma, och jag skall
kasta orenlighet i ansiktet p† eder, orenligheten efter edra
h”gtidsoffer; ja, I skolen sj„lva bliva kastade i denna.

002:004 D† skolen I f”rst†, att jag har s„nt till eder detta bud, f”r
att mitt f”rbund med Levi skall best†, s„ger HERREN Sebaot.
002:005 Jag hade ett f”rbund med honom, och d„ri var liv och frid.
S†dant gav jag †t honom, f”r att han skulle frukta mig; och han
fruktade mig och b„vade f”r mitt namn.
002:006 R„tt undervisning var i hans mun, och ingen or„tt fanns p† hans
l„ppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umg„ngelse och
omv„nde m†nga fr†n missg„rning.
002:007 Ty pr„stens l„ppar skola f”rvara kunskap, och undervisning skall
man h„mta ur hans mun; han „r ju HERREN Sebaots s„ndebud.
002:008 Men I haven vikit av ifr†n v„gen; genom eder undervisning haven
I kommit m†nga p† fall. I haven f”rd„rvat f”rbundet med Levi,
s„ger HERREN Sebaot.
002:009 D„rf”r har ock jag gjort eder f”raktade och l†ga i allt folkets
”gon, eftersom I icke h†llen mina v„gar, utan haven anseende
till personen, n„r I handhaven undervisningen.

002:010 Hava vi icke alla en och samma fader? Har icke en och samma Gud
skapat oss? Varf”r handla vi d† trol”st mot varandra och bryta
v†ra f„ders f”rbund?
002:011 Juda har handlat trol”st, och styggelse „r bedriven i Israel och
i Jerusalem; ty Juda har osk„rat HERRENS helgedom, den som han
„lskar, och de hava tagit till „kta kvinnor, som dyrka fr„mmande
gudar.
002:012 Hos den man som s† g”r m† HERREN utrota var levande sj„l ur
Jakobs hyddor, j„mv„l den som framb„r offerg†vor till HERREN
Sebaot.

002:013 Och „nnu n†got annat g”ren I: I v†llen, att HERRENS altare
h”ljes med t†rar, med gr†t och klagan, s† att han icke mer vill
se till offerg†vorna, ej heller med v„lbehag kan taga emot n†got
ur eder hand.
002:014 Nu fr†gen I: ˝Huru s†?˝ Jo, HERREN var ju vittne mellan dig och
din ungdoms hustru, henne som du nu har varit trol”s emot,
fast„n hon „r din maka, din „kta hustru.
002:015 Hava vi d† icke en och samma skapare, den, i vilkens hand det
st†r, att v†r ande bevaras? Och vad vill nu denne ene? Han
vill ju hava ett gudaktigt sl„kte. Tagen eder d„rf”r v„l till
vara, s† att ingen bliver trol”s mot sin ungdoms hustru.
002:016 Ty jag hatar „ktenskapsskillnad, s„ger HERREN, Israels Gud, och
att man h”ljer sig i v†ld s†som i en ”verkl„dnad, s„ger HERREN
Sebaot. Tagen eder d„rf”r v„l till vara, s† att I icke bliven
trol”sa.

003:017 I tr”tten ut HERREN med edert tal. Nu fr†gen I: ˝Varmed tr”tta
vi d† ut honom?˝ Jo, d„rmed att I s„gen: ˝Den som g”r ont „r
„nd† god i HERRENS ”gon, och till s†dana har han behag. Ty
varf”r kommer icke eljest domens Gud?˝
003:001 Se, jag skall s„nda ut min „ngel,
och han skall bereda v„g f”r mig.
Och med hast skall han komma till sitt tempel,
den Herre, som I †stunden,
ja, f”rbundets „ngel, som I beg„ren,
se, han kommer,
s„ger HERREN Sebaot.
003:002 Men vem kan uth„rda hans tillkommelses dag,
och vem kan best†, n„r han uppenbarar sig?
Ty han skall vara s†som en guldsmeds eld
och s†som valkares s†pa.

003:003 Och han skall s„tta sig ned och sm„lta silvret och rena det; han
skall rena Levi s”ner och luttra dem s†som guld och silver; och
sedan skola de framb„ra †t HERREN offerg†vor i r„ttf„rdighet.
003:004 Och Juda offerg†vor och Jerusalems skola d† behaga HERREN v„l
likasom i forna dagar och i f”rg†ngna †r.

003:005 Ja, jag skall komma till eder f”r att h†lla dom, och jag skall
vara ett snarf„rdigt vittne mot trollkarlar, „ktenskapsbrytare
och menedare, s† ock mot dem som f”rh†lla dagakarlen hans l”n
eller f”rtrycka „nkan och den faderl”se eller vr„nga r„tten f”r
fr„mlingen, men icke frukta mig, s„ger HERREN Sebaot.
003:006 Ty jag, HERREN, har icke f”r„ndrats, och I, Jakobs barn, haven
icke heller h”rt upp:
003:007 allt ifr†n edra f„ders dagar haven I vikit av ifr†n mina stadgar
och icke h†llit dem

V„nden om till mig, s† vill jag v„nda om till eder, s„ger HERREN
Sebaot. Nu fr†gen I: ˝Varutinnan skola vi v„nda om?˝
003:008 Menen I d†, att en m„nniska f†r r”va fr†n Gud? Ty I r”ven ju
fr†n mig. Źter fr†gen I: ˝P† vad s„tt hava vi r”vat fr†n dig?˝
Jo, i fr†ga om tionden och offerg„rden.
003:009 F”rbannelse har drabbat eder, men „nd† r”ven I fr†n mig, s†
m†nga I „ren.
003:010 F”ren full tionde till f”rr†dshuset, s† att i mitt hus finnes
mat, och pr”ven s†, hurudan jag sedan bliver, s„ger HERREN
Sebaot. F”rvisso skall jag d† ”ppna himmelens f”nster ”ver eder
och utgjuta ”ver eder riklig v„lsignelse.
003:011 Och jag skall n„psa gr„shopporna f”r eder, s† att de icke mer
f”rd„rva eder frukt p† marken; ej heller skola edra vintr„d mer
sl† fel p† f„ltet, s„ger HERREN Sebaot.
003:012 Och alla folk skola prisa eder s„lla, ty edert land skall d†
vara ljuvligt, s„ger HERREN Sebaot.

003:013 I haven talat h†rda ord mot mig, s„ger HERREN. Nu fr†gen I:
˝Vad hava vi d† med varandra talat mot dig?˝
003:014 I haven sagt: ˝Det „r f†f„ngt att tj„na Gud. Eller vad vinning
hava vi d„rav att vi h†lla, vad han har bjudit oss h†lla, och
d„rav att vi g† i sorgdr„kt inf”r HERREN Sebaot?
003:015 Nej, de fr„cka vilja vi nu prisa s„lla; ty de som g”ra, vad
ogudaktigt „r, bliva uppr„ttade, de g† fria, huru de „n fresta
Gud.˝

003:016 Men d„runder hava ocks† de som frukta HERREN talat med varandra;
och HERREN har aktat p† dem och h”rt dem, och en minnesbok har
blivit skriven inf”r hans ansikte till †minnelse av dessa som
frukta HERREN och t„nka p† hans namn.
003:017 Och dessa, s„ger HERREN Sebaot, skall jag hava s†som min egendom
p† den dag, d† jag utf”r mitt verk; och jag skall skona dem,
s†som en fader skonar sin son, som tj„nar honom.
003:018 Och I skolen d† †ter f† se, vilken skillnad det „r mellan den
r„ttf„rdige och den ogudaktige, mellan den som tj„nar Gud och
den som icke tj„nar honom.
004:001 Ty se, dagen kommer, och den skall brinna s†som en ugn. D†
skola alla fr„cka m„nniskor och alla som g”ra, vad ogudaktigt
„r, bliva lika str†, och dagen, den som kommer, skall f”rbr„nna
dem, s„ger HERREN Sebaot, s† att varken rot eller krona l„mnas
kvar av dem.
004:002 Men f”r eder, I som frukten mitt namn, skall r„ttf„rdighetens
sol g† upp med l„kedom under sina vingar. D† skolen I slippa ut
och hoppa s†som kalvar, som hava varit inst„ngda i stallet.
004:003 Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva s†som
aska under edra f”tter p† den dag, d† jag utf”r mitt verk, s„ger
HERREN Sebaot.

004:004 T„nken p† Moses lag, min tj„nares, †t vilken jag p† Horeb gav
stadgar och r„tter f”r hela Israel.

004:005 Se, jag skall s„nda till eder profeten Elia, f”rr„n HERRENS
stora och fruktansv„rda dag kommer.
004:006 Och han skall v„nda f„dernas hj„rtan till barnen och barnens
hj„rtan till deras f„der, f”r att jag icke, n„r jag kommer,
skall sl† landet med tillspillogivning.

Book 40 Matteus

001:001 Detta „r Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, sl„kttavla.

001:002 Abraham f”dde Isak, Isak f”dde Jakob, Jakob f”dde Judas och hans
br”der;
001:003 Judas f”dde Fares och Sara med Tamar, Fares f”dde Esrom, Esrom
f”dde Aram;
001:004 Aram f”dde Aminadab, Aminadab f”dde Naasson, Naasson f”dde
Salmon;
001:005 Salmon f”dde Boes med Rakab, Boes f”dde Jobed med Rut, Jobed
f”dde Jessai;
001:006 Jessai f”dde David, konungen, David f”dde Salomo med Urias'
hustru;
001:007 Salomo f”dde Roboam, Roboam f”dde Abia. Abia f”dde Asaf;
001:008 Asaf f”dde Josafat, Josafat f”dde Joram, Joram f”dde Osias;
001:009 Osias f”dde Joatam, Joatam f”dde Akas, Akas f”dde Esekias;
001:010 Esekias f”dde Manasses, Manasses f”dde Amos, Amos f”dde Josias;
001:011 Josias f”dde Jekonias och hans br”der, vid den tid d† folket
blev bortf”rt i f†ngenskap till Babylonien.
001:012 Sedan folket hade blivit bortf”rt i f†ngenskap till Babylonien,
f”dde Jekonias Salatiel, Salatiel f”dde Sorobabel;
001:013 Sorobabel f”dde Abiud, Abiud f”dde Eljakim, Eljakim f”dde Asor;
001:014 Asor f”dde Sadok, Sadok f”dde Akim, Akim f”dde Eliud;
001:015 Eliud f”dde Eleasar, Eleasar f”dde Mattan, Mattan f”dde Jakob;
001:016 Jakob f”dde Josef, Marias man, och av henne f”ddes Jesus, som
kallas Kristus.
001:017 S† utg”ra sl„ktlederna fr†n Abraham intill David tillsammans
fjorton leder, och fr†n David intill dess att folket blev
bortf”rt i f†ngenskap till Babylonien fjorton leder, och fr†n
det att folket blev bortf”rt i f†ngenskap till Babylonien intill
Kristus fjorton leder.

001:018 Med Jesu Kristi f”delse gick det s† till.

Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns
hon, f”rr„n de kommo tillsammans, vara havande av helig ande.
001:019 Nu var Josef, hennes man, en r„ttsinnig man och ville icke
uts„tta henne for van„ra; d„rf”r besl”t han att hemligen skilja
sig fr†n henne.
001:020 Men n„r han hade f†tt detta i sinnet, se, d† visade sig i
dr”mmen en Herrens „ngel f”r honom och sade: ˝Josef, Davids son,
frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som „r
avlat i henne „r av helig ande.
001:021 Och hon skall f”da en son, och honom skall du giva namnet
Jesus, ty han skall fr„lsa sitt folk ifr†n deras synder.˝

001:022 Allt detta har skett, f”r att det skulle fullbordas, som var
sagt av Herren genom profeten som sade:
001:023 ˝Se, jungfrun skall bliva havande och f”da en son, och man skall
giva honom namnet Emmanuel˝ (det betyder Gud med oss).

001:024 N„r Josef hade vaknat upp ur s”mnen, gjorde han som Herrens
„ngel hade befallt honom och tog sin hustru till sig.
001:025 Och han k„nde henne icke, f”rr„n hon hade f”tt en son; och honom
gav han namnet Jesus.

002:001 N„r nu Jesus var f”dd i Betlehem i Judeen, p† konung Herodes'
tid, d† kommo vise m„n fr†n ”sterns l„nder till Jerusalem
002:002 och sade: ˝Var „r den nyf”dde judakonungen? Vi hava n„mligen
sett hans stj„rna i ”stern och hava kommit f”r att giva honom
v†r hyllning.˝
002:003 N„r konung Herodes h”rde detta, blev han f”rskr„ckt, och hela
Jerusalem med honom.
002:004 Och han f”rsamlade alla ”verstepr„ster och skriftl„rde bland
folket och fr†gade dem var Messias skulle f”das.
002:005 De svarade honom: ˝I Betlehem i Judeen; ty s† „r skrivet genom
profeten:
002:006 'Och du Betlehem, du judiska bygd,
ingalunda „r du minst bland Juda furstar,
ty av dig skall utg† en furste
som skall vara en herde f”r mitt folk Israel.'˝

002:007 D† kallade Herodes hemligen till sig de vise m„nnen och
utfr†gade dem noga om tiden d† stj„rnan hade visat sig.
002:008 Sedan l„t han dem fara till Betlehem och sade: ˝Faren †stad och
forsken noga efter barnet; och n„r I haven funnit det, s† l†ten
mig veta detta, f”r att ocks† jag m† komma och giva det min
hyllning.˝
002:009 N„r de hade h”rt konungens ord, foro de †stad; och se, stj„rnan
som de hade sett i ”stern gick framf”r dem, till dess att den
kom ”ver det st„lle d„r barnet var. D„r stannade den.
002:010 Och n„r de s†go stj„rnan, uppfylldes de av mycket stor gl„dje.
002:011 Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess
moder. D† f”llo de ned och g†vo det sin hyllning; och de togo
fram sina skatter och framburo †t det sk„nker: guld, r”kelse och
myrra.
002:012 Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i dr”mmen, befallning att
icke †terv„nda till Herodes; och de drogo s† en annan v„g
tillbaka till sitt land.

002:013 Men n„r de hade dragit †stad, se, d† visade sig i dr”mmen en
Herrens „ngel f”r Josef och sade: ˝St† upp och tag barnet och
dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar d„r,
till dess jag s„ger dig till; ty Herodes t„nker s”ka efter
barnet f”r att f”rg”ra det.˝
002:014 D† stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten,
och drog bort till Egypten.
002:015 D„r blev han kvar intill Herodes' d”d, f”r att det skulle
fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:
˝Ut ur Egypten kallade jag min son.˝

002:016 N„r Herodes nu s†g att han hade blivit g„ckad av de vise m„nnen,
blev han mycket vred. Och han s„nde †stad och l„t d”da alla de
gossebarn i Betlehem och hela omr†det d„romkring, som voro tv† †r
gamla och d„runder, detta enligt den uppgift om tiden, som han
hade f†tt genom att utfr†ga de vise m„nnen.
002:017 D† fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, n„r
han sade:
002:018 ˝Ett rop h”rdes i Rama,
gr†t och mycken j„mmer;
det var Rakel som begr„t sina barn,
och hon ville icke l†ta tr”sta sig,
eftersom de icke mer voro till.˝

002:019 Men n„r Herodes var d”d, se, d† visade sig i dr”mmen en Herrens
„ngel for Josef, i Egypten,
002:020 och sade: ˝St† upp och tag barnet och dess moder med dig, och
begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets
liv „ro nu d”da.˝
002:021 D† stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och
kom s† till Israels land.
002:022 Men n„r han h”rde att Arkelaus regerade ”ver Judeen; efter sin
fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och p† grund av
en uppenbarelse i dr”mmen drog han bort till Galileens bygder.
002:023 Och n„r han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette
Nasaret, f”r att det skulle fullbordas, som var sagt genom
profeterna, att han skulle kallas nasar‚.
003:001 Vid den tiden upptr„dde Johannes d”paren och predikade i Judeens
”ken
003:002 och sade: ˝G”ren b„ttring, ty himmelriket „r n„ra.˝
003:003 Det var om denne som profeten Esaias talade, n„r han sade:
˝H”r r”sten av en som ropar i ”knen:
'Bereden v„gen f”r Herren,
g”ren stigarna j„mna f”r honom.'˝

003:004 Och Johannes hade kl„der av kamelh†r och bar en l„derg”rdel om
sina l„nder, och hans mat var gr„shoppor och vildhonung.
003:005 Och fr†n Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring
Jordan gick d† folket ut till honom
003:006 och l„t d”pa sig av honom i floden Jordan, och bek„nde d„rvid
sina synder.

003:007 Men n„r han s†g m†nga faris‚er och sadduc‚er komma f”r att l†ta
d”pa sig, sade han till dem: ˝I huggormars avf”da, vem har
ingivit eder att s”ka komma undan den tillstundande vredesdomen?
003:008 B„ren d† ock s†dan frukt som tillh”r b„ttringen.
003:009 Och menen icke att I kunnen s„ga vid eder sj„lva: 'Vi hava ju
Abraham till fader'; ty jag s„ger eder att Gud av dessa stenar
kan uppv„cka barn †t Abraham.
003:010 Och redan „r yxan satt till roten p† tr„den; s† bliver d† vart
tr„d som icke b„r god frukt avhugget och kastat i elden.
003:011 Jag d”per eder i vatten till b„ttring, men den som kommer efter
mig, han „r starkare „n jag, och jag „r icke ens v„rdig att b„ra
hans skor; han skall d”pa eder i helig ande och eld.
003:012 Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin
loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han
br„nna upp i en eld som icke utsl„ckes.˝

003:013 D„refter kom Jesus fr†n Galileen till Johannes, vid Jordan, f”r
att l†ta d”pa sig av honom;
003:014 men denne ville hindra honom och sade: ˝Jag beh”vde d”pas av
dig, och du kommer till mig?˝
003:015 D† svarade Jesus och sade till honom: ˝L†t det nu s† ske; ty det
h”ves oss att s† uppfylla all r„ttf„rdighet. D† tillstadde han
honom det.
003:016 Och n„r Jesus var d”pt, steg han strax upp ur vattnet; och se,
d† ”ppnades himmelen, och han s†g Guds Ande s„nka sig ned s†som
en duva och komma ”ver honom.
003:017 Och fr†n himmelen kom en r”st, som sade: ˝Denne „r min „lskade
Son, i vilken jag har funnit behag.˝
004:001 D„refter blev Jesus av Anden f”rd upp i ”knen, f”r att han
skulle frestas av dj„vulen.
004:002 Och n„r han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio n„tter, blev
han omsider hungrig.
004:003 D† tr„dde frestaren fram och sade till honom: ˝Žr du Guds Son,
s† bjud att dessa stenar bliva br”d.˝
004:004 Men han svarade och sade: ˝Det „r skrivet: 'M„nniskan skall leva
icke allenast av br”d, utan av allt det som utg†r av Guds mun.'˝
004:005 D„refter tog dj„vulen honom med sig till den heliga staden och
st„llde honom uppe p† helgedomens mur
004:006 och sade till honom: ˝Žr du Guds Son, s† kasta dig ned; det „r
ju skrivet:
'Han skall giva sina „nglar befallning om dig,
och de skola b„ra dig p† h„nderna,
s† att du icke st”ter din fot mot n†gon sten.'˝
004:007 Jesus sade till honom: ˝Det „r ock skrivet: 'Du skall icke
fresta Herren, din Gud.'˝
004:008 Źter tog dj„vulen honom med sig, upp p† ett mycket h”gt berg,
och visade honom alla riken i v„rlden och deras h„rlighet
004:009 och sade till honom: ˝Allt detta vill jag giva dig, om du faller
ned och tillbeder mig.˝
004:010 D† sade Jesus till honom: ˝G† bort, Satan; ty det „r skrivet:
'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du
tj„na.'˝
004:011 D† l„mnade dj„vulen honom; och se, „nglar tr„dde fram och
betj„nade honom.

004:012 Men n„r han h”rde att Johannes hade blivit satt i f„ngelse, drog
han sig tillbaka till Galileen.
004:013 Och han l„mnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger
vid sj”n, p† Sabulons och Neftalims omr†de, och bosatte sig d„r,
004:014 f”r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
Esaias, n„r han sade:

004:015 ˝Sabulons land och Neftalims land,
trakten †t havet till,
landet p† andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen --
004:016 det folk som d„r satt i m”rker
fick se ett stort ljus;
ja, de som sutto i d”dens „ngd och skugga,
f”r dem gick upp ett ljus.˝

004:017 Fr†n den tiden begynte Jesus predika och s„ga: ˝G”ren b„ttring,
ty himmelriket „r n„ra.˝

004:018 D† han nu vandrade utmed Galileiska sj”n, fick han se tv† br”der,
Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut n„t
i sj”n, ty de voro fiskare.
004:019 Och han sade till dem: ˝F”ljen mig s† skall jag g”ra eder till
m„nniskofiskare.˝
004:020 Strax l„mnade de n„ten och f”ljde honom.
004:021 N„r han hade g†tt d„rifr†n ett stycke l„ngre fram, fick han se
tv† andra br”der, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans
broder, d„r de j„mte sin fader Sebedeus sutto i b†ten och
ordnade sina n„t; och han kallade dem till sig.
004:022 Och strax l„mnade de b†ten och sin fader och f”ljde honom.

004:023 Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras
synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla
slags sjukdomar och allt slags skr”plighet bland folket.
004:024 Och ryktet om honom gick ut ”ver hela Syrien, och man f”rde till
honom alla sjuka som voro hems”kta av olika slags lidanden och
pl†gor, alla som voro besatta eller m†nadsrasande eller lama;
och han botade dem.
004:025 Och honom f”ljde mycket folk ifr†n Galileen och Dekapolis och
Jerusalem och Judeen och fr†n landet p† andra sidan Jordan.
005:001 N„r han nu s†g folket, gick han upp p† berget; och sedan han
hade satt sig ned, tr„dde hans l„rjungar fram till honom.
005:002 D† ”ppnade han sin mun och undervisade dem och sade:
005:003 ˝Saliga „ro de som „ro fattiga i anden, ty dem h”r himmelriket
till.
005:004 Saliga „ro de som s”rja, ty de skola bliva tr”stade.
005:005 Saliga „ro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
005:006 Saliga „ro de som hungra och t”rsta efter r„ttf„rdighet, ty de
skola bliva m„ttade.
005:007 Saliga „ro de barmh„rtiga, ty dem skall vederfaras
barmh„rtighet.
005:008 Saliga „ro de renhj„rtade, ty de skola se Gud.
005:009 Saliga „ro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
005:010 Saliga „ro de som lida f”rf”ljelse f”r r„ttf„rdighets skull, ty
dem h”r himmelriket till.
005:011 Ja, saliga „ren I, n„r m„nniskorna f”r min skull sm„da och
f”rf”lja eder och sanningsl”st s„ga allt ont mot eder.
005:012 Gl„djens och fr”jden eder, ty eder l”n „r stor i himmelen. S†
f”rf”ljde man ju ock profeterna, som voro f”re eder.

005:013 I „ren jordens salt; men om saltet mister sin s„lta, varmed
skall man d† giva det s„lta igen? Till intet annat duger det „n
till att kastas ut och trampas ned av m„nniskorna.
005:014 I „ren v„rldens ljus. Icke kan en stad d”ljas, som ligger uppe
p† ett berg?
005:015 Ej heller t„nder man ett ljus och s„tter det under sk„ppan, utan
man s„tter det p† ljusstaken, s† att det lyser f”r alla dem som
„ro i huset.
005:016 P† samma s„tt m† ock edert ljus lysa inf”r m„nniskorna, s† att
de se edra goda g„rningar och prisa eder Fader, som „r i
himmelen.

005:017 I skolen icke mena att jag har kommit f”r att upph„va lagen
eller profeterna. Jag har icke kommit f”r att upph„va, utan f”r
att fullborda.
005:018 Ty sannerligen s„ger jag eder: Intill dess himmel och jord
f”rg†s, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av
lagen f”rg†s, f”rr„n det allt har fullbordats.
005:019 D„rf”r, den som upph„ver ett av de minsta bland dessa bud och
l„r m„nniskorna s†, han skall r„knas f”r en av de minsta i
himmelriket; men den som h†ller dem och l„r m„nniskorna s†, han
skall r„knas f”r stor i himmelriket.
005:020 Ty jag s„ger eder, att om eder r„ttf„rdighet icke ”verg†r de
skriftl„rdes och faris‚ernas, s† skolen I icke komma in i
himmelriket.

005:021 I haven h”rt att det „r sagt till de gamle: 'Du skall icke
dr„pa; och den som dr„per, han „r hemfallen †t Domstolens
dom.'
005:022 Men jag s„ger eder: Var och en som vredgas p† sin broder, han „r
hemfallen †t Domstolens dom; men den som s„ger till sin broder:
'Du od†ga', han „r hemfallen †t Stora r†dets dom; och den som
s„ger: 'Du d†re', han „r hemfallen †t det brinnande Gehenna.
005:023 D„rf”r, om du kommer med din g†va till altaret, och d„r drager
dig till minnes att din broder har n†got emot dig,
005:024 s† l„gg ned din g†va d„r framf”r altaret, och g† f”rst bort och
f”rlik dig med din broder, och kom sedan och b„r fram din g†va.
005:025 Var villig till snar f”rlikning med din motpart, medan du „nnu
„r med honom p† v„gen, s† att din motpart icke drager dig inf”r
domaren, och domaren ”verl„mnar dig †t r„ttstj„naren, och du
bliver kastad i f„ngelse.
005:026 Sannerligen s„ger jag dig: Du skall icke slippa ut d„rifr†n,
f”rr„n du har betalt den yttersta sk„rven.

005:027 I haven h”rt att det „r sagt: 'Du skall icke beg†
„ktenskapsbrott.'
005:028 Men jag s„ger eder: Var och en som med beg„relse ser p† en
annans hustru, han har redan beg†tt „ktenskapsbrott med henne i
sitt hj„rta.
005:029 Om nu ditt h”gra ”ga „r dig till f”rf”relse, s† riv ut det och
kasta det ifr†n dig; ty det „r b„ttre f”r dig att en av dina
lemmar f”rd„rvas, „n att hela din kropp kastas i Gehenna.
005:030 Och om din h”gra hand „r dig till f”rf”relse, s† hugg av den och
kasta den ifr†n dig; ty det „r b„ttre f”r dig att en av dina
lemmar f”rd„rvas, „n att hela din kropp kommer till Gehenna.

005:031 Det „r ock sagt: 'Den som vill skilja sig fr†n sin hustru han
skall giva henne skiljebrev.'
005:032 Men jag s„ger eder: Var och en som skiljer sig fr†n sin hustru
f”r n†gon annan saks skull „n f”r otukt, han bliver orsak till
att „ktenskapsbrott beg†s med henne. Och den som tager en
fr†nskild kvinna till hustru, han beg†r „ktenskapsbrott.

005:033 Ytterligare haven I h”rt att det „r sagt till de gamle: 'Du
skall icke sv„rja falskt' och 'Du skall h†lla din ed inf”r
Herren.'
005:034 Men jag s„ger eder att I alls icke skolen sv„rja, varken vid
himmelen, ty den „r 'Guds tron',
005:035 ej heller vid jorden, ty den „r 'hans fotapall', ej heller vid
Jerusalem, ty det „r 'den store Konungens stad';
005:036 ej heller m† du sv„rja vid ditt huvud, ty du kan icke g”ra ett
enda h†r vare sig vitt eller svart;
005:037 utan s†dant skall edert tal vara, att ja „r ja, och nej „r nej.
Vad d„rut”ver „r, det „r av ondo.

005:038 I haven h”rt att det „r sagt: '™ga f”r ”ga och tand f”r tand.'
005:039 Men jag s„ger eder att I icke skolen st† emot en of”rr„tt; utan
om n†gon sl†r dig p† den h”gra kinden, s† v„nd ock den andra
till †t honom;
005:040 och om n†gon vill g† till r„tta med dig f”r att ber”va dig din
livkl„dnad, s† l†t honom f† manteln med;
005:041 och om n†gon tvingar dig att till hans tj„nst g† med en mil, s†
g† tv† med honom.
005:042 Giv †t den som beder dig, och v„nd dig icke bort ifr†n den som
vill l†na av dig.

005:043 I haven h”rt att det „r sagt: 'Du skall „lska din n„sta och hata
din ov„n.'
005:044 Men jag s„ger eder: Žlsken edra ov„nner, och bedjen f”r dem som
f”rf”lja eder,
005:045 och varen s† eder himmelske Faders barn; han l†ter ju sin sol g†
upp ”ver b†de onda och goda och l†ter det regna ”ver b†de
r„ttf„rdiga och or„ttf„rdiga.
005:046 Ty om I „lsken dem som „lska eder, vad l”n kunnen I f† d„rf”r?
G”ra icke publikanerna detsamma?
005:047 Och om I visen v„nlighet mot edra br”der allenast, vad
synnerligt g”ren I d„rmed? G”ra icke hedningarna detsamma?
005:048 Varen allts† I fullkomliga, s†som eder himmelske Fader „r
fullkomlig.˝

006:001 ˝Tagen eder till vara f”r att ”va eder r„ttf„rdighet inf”r
m„nniskorna, f”r att bliva sedda av dem; annars haven I ingen
l”n hos eder Fader, som „r i himmelen.
006:002 D„rf”r, n„r du giver en allmosa, s† l†t icke st”ta i basun f”r
dig, s†som skrymtarna g”ra i synagogorna och p† gatorna, f”r att
de skola bliva prisade av m„nniskorna. Sannerligen s„ger jag
eder: De hava f†tt ut sin l”n.
006:003 Nej, n„r du giver en allmosa, l†t d† din v„nstra hand icke f†
veta vad den h”gra g”r,
006:004 s† att din allmosa gives i det f”rdolda. D† skall din Fader,
som ser i det f”rdolda, vederg„lla dig.

006:005 Och n„r I bedjen, skolen I icke vara s†som skrymtarna, vilka
g„rna st† i synagogorna och i gath”rnen och bedja, f”r att bliva
sedda av m„nniskorna. Sannerligen s„ger jag eder: De hava f†tt
ut sin l”n.
006:006 Nej, n„r du vill bedja, g† d† in i din kammare, och st„ng igen
din d”rr, och bed till din Fader i det f”rdolda. D† skall din
Fader, som ser i det f”rdolda, vederg„lla dig.

006:007 Men i edra b”ner skolen I icke hopa tomma ord s†som hedningarna,
vilka mena att de skola bliva b”nh”rda f”r sina m†nga ords
skull.
006:008 S† varen d† icke lika dem; eder Fader vet ju vad I beh”ven,
f”rr„n I bedjen honom.
006:009 I skolen allts† bedja s†lunda:

'Fader v†r, som „r i himmelen! Helgat varde ditt namn;
006:010 tillkomme ditt rike; ske din vilja, s†som i himmelen, s† ock p†
jorden;
006:011 v†rt dagliga br”d giv oss i dag;
006:012 och f”rl†t oss v†ra skulder, s†som ock vi f”rl†ta dem oss
skyldiga „ro;
006:013 och inled oss icke i frestelse, utan fr„ls oss ifr†n ondo.'

006:014 Ty om I f”rl†ten m„nniskorna deras f”rsyndelser, s† skall ock
eder himmelske Fader f”rl†ta eder;
006:015 men om I icke f”rl†ten m„nniskorna, s† skall ej heller eder
Fader f”rl†ta edra f”rsyndelser.

006:016 Och n„r I fasten, skolen I icke visa en bedr”vad uppsyn s†som
skrymtarna, vilka vanst„lla sina ansikten f”r att bliva sedda av
m„nniskorna med sin fasta. Sannerligen s„ger jag eder: De hava
f†tt ut sin l”n.
006:017 Nej, n„r du fastar, sm”rj d† ditt huvud och tv† ditt ansikte,
006:018 f”r att du icke m† bliva sedd av m„nniskorna med din fasta, utan
allenast av din Fader, som „r i det f”rdolda. D† skall din
Fader, som ser i det f”rdolda, vederg„lla dig.

006:019 Samlen eder icke skatter p† jorden, d„r mott och mal f”rst”ra,
och d„r tjuvar bryta sig in och stj„la,
006:020 utan samlen eder skatter i himmelen, d„r mott och mal icke
f”rst”ra, och d„r inga tjuvar bryta sig in och stj„la.
006:021 Ty d„r din skatt „r, d„r kommer ock ditt hj„rta att vara.

006:022 ™gat „r kroppens lykta. Om nu ditt ”ga „r friskt, s† f†r hela
din kropp ljus.
006:023 Men om ditt ”ga „r f”rd„rvat, d† bliver hela din kropp h”ljd i
m”rker. Žr det nu s†, att ljuset, som du har i dig, „r m”rker,
huru djupt bliver d† icke m”rkret!

006:024 Ingen kan tj„na tv† herrar; ty antingen kommer han d† att hata
den ene och „lska den andre, eller kommer han att h†lla sig till
den f”rre och f”rakta den senare. I kunnen icke tj„na b†de Gud
och Mamon.

006:025 D„rf”r s„ger jag eder: G”ren eder icke bekymmer f”r edert liv,
vad I skolen „ta eller dricka, ej heller f”r eder kropp, vad I
skolen kl„da eder med. Žr icke livet mer „n maten, och kroppen
mer „n kl„derna?
006:026 Sen p† f†glarna under himmelen: de s† icke, ej heller sk”rda de,
ej heller samla de in i lador; och likv„l f”der eder himmelske
Fader dem. Žren I icke mycket mer „n de?
006:027 Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, l„gga en enda aln
till sin livsl„ngd?
006:028 Och varf”r bekymren I eder f”r kl„der? Besk†den liljorna p†
marken, huru de v„xa: de arbeta icke, ej heller spinna de;
006:029 och likv„l s„ger jag eder att icke ens Salomo i all sin
h„rlighet var s† kl„dd som en av dem.
006:030 Kl„der nu Gud s† gr„set p† marken, vilket i dag st†r och i
morgon kastas i ugnen, skulle han d† icke mycket mer kl„da eder,
I klentrogne?
006:031 S† g”ren eder nu icke bekymmer, och s„gen icke: 'Vad skola vi
„ta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kl„da
oss med?'
006:032 Efter allt detta s”ka ju hedningarna, och eder himmelske Fader
vet att I beh”ven allt detta.
006:033 Nej, s”ken f”rst efter hans rike och hans r„ttf„rdighet, s†
skall ocks† allt detta andra tillfalla eder.
006:034 G”ren eder allts† icke bekymmer f”r morgondagen, ty morgondagen
skall sj„lv b„ra sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen
pl†ga.˝

007:001 ˝D”men icke, p† det att I icke m†n bliva d”mda;
007:002 ty med den dom varmed I d”men skolen I bliva d”mda, och med det
m†tt som I m„ten med skall ock m„tas †t eder.
007:003 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ”ga, men
icke bliver varse bj„lken i ditt eget ”ga?
007:004 Eller huru kan du s„ga till din broder: 'L†t mig taga ut grandet
ur ditt ”ga', du som har en bj„lke i ditt eget ”ga?
007:005 Du skrymtare, tag f”rst ut bj„lken ur ditt eget ”ga; d„refter m†
du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders ”ga.

007:006 Given icke †t hundarna vad heligt „r, och kasten icke edra
p„rlor f”r svinen, p† det att dessa icke m† trampa dem under
f”tterna och sedan v„nda sig om och sarga eder.

007:007 Bedjen, och eder skall varda givet; s”ken, och I skolen finna;
klappen, och f”r eder skall varda uppl†tet.
007:008 Ty var och en som beder, han f†r; och den som s”ker, han finner;
och f”r den som klappar skall varda uppl†tet.
007:009 Eller vilken „r den man bland eder, som r„cker sin son en sten,
n„r han beder honom om br”d,
007:010 eller som r„cker honom en orm, n„r han beder om fisk?
007:011 Om nu I, som „ren onda, f”rst†n att giva edra barn goda g†vor,
huru mycket mer skall icke d† eder Fader, som „r i himmelen,
giva vad gott „r †t dem som bedja honom!

007:012 D„rf”r, allt vad I viljen att m„nniskorna skola g”ra eder, det
skolen I ock g”ra dem; ty detta „r lagen och profeterna.

007:013 G†n in genom den tr†nga porten. Ty vid och bred „r den v„g som
leder till f”rd„rvet, och m†nga „ro de som g† fram p† den;
007:014 och den port „r tr†ng och den v„g „r smal, som leder till livet,
och f† „ro de som finna den.

007:015 Tagen eder till vara f”r falska profeter, som komma till eder i
f†rakl„der, men inv„rtes „ro glupande ulvar.
007:016 Av deras frukt skolen I k„nna dem. Icke h„mtar man v„l
vindruvor fr†n t”rnen, eller fikon fr†n tistlar?
007:017 S† b„r vart och ett gott tr„d god frukt, men ett d†ligt tr„d b„r
ond frukt.
007:018 Ett gott tr„d kan icke b„ra ond frukt, ej heller kan ett d†ligt
tr„d b„ra god frukt.
007:019 Vart tr„d som icke b„r god frukt bliver avhugget och kastat i
elden.
007:020 Allts† skolen I k„nna dem av deras frukt. --
007:021 Icke kommer var och en in i himmelriket, som s„ger till mig:
'Herre, Herre', utan den som g”r min himmelske Faders vilja.
007:022 M†nga skola p† 'den dagen' s„ga till mig: 'Herre, Herre,
hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit
ut onda andar och genom ditt namn gjort m†nga kraftg„rningar?'
007:023 Men d† skall jag betyga f”r dem: 'Jag har aldrig k„nt eder; g†n
bort ifr†n mig, I og„rningsm„n.'

007:024 D„rf”r, var och en som h”r dessa mina ord och g”r efter dem, han
m† liknas vid en f”rst†ndig man som byggde sitt hus p†
h„lleberget.
007:025 Och slagregn f”ll, och vattenstr”mmarna kommo, och vindarna
bl†ste och kastade sig mot det huset; och likv„l f”ll det icke
omkull, eftersom det var grundat p† h„lleberget.
007:026 Men var och en som h”r dessa mina ord och icke g”r efter dem,
han m† liknas vid en of”rst†ndig man som byggde sitt hus p†
sanden.
007:027 Och slagregn f”ll, och vattenstr”mmarna kommo, och vindarna
bl†ste och slogo mot det huset; och det f”ll omkull, och dess
fall var stort.˝

007:028 N„r Jesus hade slutat detta tal, h„pnade folket ”ver hans
f”rkunnelse;
007:029 ty han f”rkunnade sin l„ra f”r dem med makt och myndighet, och
icke s†som deras skriftl„rde.

008:001 Sedan han hade kommit ned fr†n berget, f”ljde honom mycket folk.
008:002 D† tr„dde en spet„lsk man fram och f”ll ned f”r honom och sade:
˝Herre, vill du, s† kan du g”ra mig ren.˝
008:003 D† r„ckte han ut handen och r”rde vid honom och sade: ˝Jag vill;
bliv ren.˝ Och strax blev han ren fr†n sin spet„lska.
008:004 Och Jesus sade till honom: ˝Se till, att du icke s„ger detta f”r
n†gon; men g† bort och visa dig f”r pr„sten, och framb„r den
offerg†va som Moses har p†bjudit, till ett vittnesb”rd f”r dem.˝

008:005 N„r han d„refter kom in i Kapernaum, tr„dde en h”vitsman fram
till honom och bad honom
008:006 och sade: ˝Herre, min tj„nare ligger d„rhemma lam och lider
sv†rt.˝
008:007 Han sade till honom: ˝Skall d† jag komma och bota honom?˝
008:008 H”vitsmannen svarade och sade: ˝Herre, jag „r icke v„rdig att du
g†r in under mitt tak. Men s„g allenast ett ord, s† bliver min
tj„nare frisk.
008:009 Jag „r ju sj„lv en man som st†r under andras bef„l: jag har ock
krigsm„n under mig, och om jag s„ger till en av dem: 'G†', s†
g†r han, eller till en annan: 'Kom', s† kommer han; och om jag
s„ger till min tj„nare: 'G”r det', d† g”r han s†.˝
008:010 N„r Jesus h”rde detta, f”rundrade han sig och sade till dem som
f”ljde honom: ˝Sannerligen s„ger jag eder: I Israel har jag icke
hos n†gon funnit s† stor tro.
008:011 Och jag s„ger eder: M†nga skola komma fr†n ”ster och v„ster och
f† vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
008:012 men rikets barn skola bliva utkastade i m”rkret d„rutanf”r; d„r
skall vara gr†t och tandagnisslan.˝
008:013 Och Jesus sade till h”vitsmannen: ˝G†; s†som du tror, s† m† det
ske dig.˝ Och i samma stund blev tj„naren frisk.

008:014 N„r Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans sv„rmoder
ligga sjuk i feber.
008:015 D† r”rde han vid hennes hand, och febern l„mnade henne; och hon
stod upp och betj„nade honom.

008:016 Men n„r det hade blivit afton, f”rde man till honom m†nga som
voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och
alla som voro sjuka botade han,
008:017 f”r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
Esaias, n„r han sade:
˝Han tog p† sig v†ra krankheter,
och v†ra sjukdomar bar han.˝

008:018 D† nu Jesus s†g mycket folk omkring sig, bj”d han att man skulle
fara ”ver till andra stranden.
008:019 Och en skriftl„rd kom fram och sade till honom: ˝M„stare, jag
vill f”lja dig varthelst du g†r.˝
008:020 D† svarade Jesus honom: ˝R„varna hava kulor, och himmelens
f†glar hava n„sten; men M„nniskosonen har ingen plats d„r han
kan vila sitt huvud.˝
008:021 Och en annan av hans l„rjungar sade till honom: ˝Herre, tillst„d
mig att f”rst g† bort och begrava min fader.˝
008:022 D† svarade Jesus honom: ˝F”lj du mig, och l†t de d”da begrava
sina d”da.˝

008:023 Och han steg i b†ten, och hans l„rjungar f”ljde honom.
008:024 Och se, d† uppstod en h„ftig storm p† sj”n, s† att v†gorna
slogo ”ver b†ten; men han l†g och sov.
008:025 D† gingo de fram och v„ckte honom och sade: ˝Herre, hj„lp oss;
vi f”rg†s.˝
008:026 Han sade till dem: ˝I klentrogne, varf”r r„dens I?˝ D„refter
stod han upp och n„pste vindarna och sj”n, och det blev alldeles
lugnt.
008:027 Och m„nniskorna f”rundrade sig och sade: ˝Vad „r denne f”r en,
eftersom b†de vindarna och sj”n „ro honom lydiga?˝

008:028 N„r han s† hade kommit ”ver till gadarenernas land p† andra
stranden, kommo tv† besatta emot honom, ut fr†n gravarna d„r.
Och de voro mycket v†ldsamma, s† att ingen kunde f„rdas den
v„gen fram.
008:029 Dessa ropade d† och sade: ˝Vad har du med oss att g”ra, du Guds
Son? Har du kommit hit f”r att pl†ga oss, f”rr„n tid „r?˝
008:030 Nu gick d„r l†ngt ifr†n dem en stor svinhjord i bet.
008:031 Och de onda andarna b†do honom och sade: ˝Om du vill driva ut
oss s† l†t oss fara in i svinhjorden.˝
008:032 D† sade han till dem: ˝Faren †stad.˝ Och de g†vo sig †stad och
foro in i svinen. Och se, d† st”rtade sig hela hjorden utf”r
branten ned i sj”n och omkom i vattnet.
008:033 Men herdarna flydde; och n„r de hade kommit in i staden,
omtalade de alltsammans, och s„rskilt vad som hade skett med de
besatta.
008:034 D† gick hela staden ut f”r att m”ta Jesus; och n„r de fingo se
honom, b†do de att han skulle begiva sig bort ifr†n deras
omr†de.
009:001 Och han steg i en b†t och for ”ver och kom till sin egen stad.
009:002 D† f”rde de till honom en lam man, som l†g p† en s„ng. N„r
Jesus s†g deras tro sade han till den lame: ˝Var vid gott mod,
min son; dina synder f”rl†tas dig.˝
009:003 D† sade n†gra av de skriftl„rde vid sig sj„lva: ˝Denne h„dar.˝
009:004 Men Jesus f”rstod deras tankar och sade: ˝Varf”r t„nken I i edra
hj„rtan vad ont „r?
009:005 Vilket „r l„ttare, att s„ga: 'Dina synder f”rl†tas dig' eller
att s„ga: 'St† upp och g†'?
009:006 Men f”r att I skolen veta att M„nniskosonen har makt h„r p†
jorden att f”rl†ta synder, s† st† upp˝ -- sade han nu till den
lame -- ˝och tag din s„ng och g† hem.˝
009:007 D† stod han upp och gick hem.
009:008 N„r folket s†g detta, blevo de h„pna och prisade Gud, som hade
givit s†dan makt †t m„nniskor.

009:009 N„r Jesus d„rifr†n gick vidare fram, fick han se en man, som
hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne:
˝F”lj mig.˝ D† stod han upp och f”ljde honom.

009:010 N„r han d„refter l†g till bords i hans hus, kommo m†nga
publikaner och syndare dit och voro bordsg„ster d„r, j„mte Jesus
och hans l„rjungar.
009:011 Men d† faris‚erna s†go detta, sade de till hans l„rjungar: ˝Huru
kan eder m„stare „ta med publikaner och syndare?˝
009:012 N„r han h”rde detta, sade han: ˝Det „r icke de friska som beh”va
l„kare, utan de sjuka.
009:013 Men g†n I †stad och l„ren eder vad de orden betyda: 'Jag har
behag till barmh„rtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke
kommit f”r att kalla r„ttf„rdiga, utan f”r att kalla syndare.˝

009:014 D„refter kommo Johannes' l„rjungar till honom och sade: ˝Varf”r
fasta icke dina l„rjungar d† vi och faris‚erna ofta fasta?˝
009:015 Jesus svarade dem: ˝Icke kunna v„l br”llopsg„sterna s”rja, s†
l„nge brudgummen „r hos dem? Men den tid skall komma, d†
brudgummen tages ifr†n dem, och d† skola de fasta. --
009:016 Ingen s„tter en lapp av okrympt tyg p† en gammal mantel, ty det
isatta stycket skulle riva bort „nnu mer av manteln, och h†let
skulle bliva v„rre.
009:017 Ej heller sl†r man nytt vin I gamla skinnl„glar; om n†gon s†
gjorde, skulle l„glarna spr„ngas s”nder och vinet spillas ut,
j„mte det att l„glarna f”rd„rvades. Nej, man sl†r nytt vin i
nya l„glar, s† bliva b†da delarna bevarade.˝

009:018 Medan han talade detta till dem, tr„dde en synagogf”rest†ndare
fram och f”ll ned f”r honom och sade: ˝Min dotter har just nu
d”tt, men kom och l„gg din hand p† henne, s† bliver hon †ter
levande.˝
009:019 D† stod Jesus upp och f”ljde honom med sina l„rjungar.

009:020 Men en kvinna, som i tolv †r hade lidit av blodg†ng, n„rmade sig
honom bakifr†n och r”rde vid h”rntofsen p† hans mantel.
009:021 Ty hon sade vid sig sj„lv: ˝Om jag allenast f†r r”ra vid hans
mantel, s† bliver jag hulpen.˝
009:022 D† v„nde Jesus sig om, och n„r han fick se henne, sade han: ˝Var
vid gott mod, min dotter; din tro har hj„lpt dig.˝ Och kvinnan
var hulpen fr†n den stunden.

009:023 N„r Jesus sedan kom in i f”rest†ndarens hus och fick se
fl”jtbl†sarna och folket som h”jde klagol†t,
009:024 sade han: ˝G†n bort h„rifr†n; ty flickan „r icke d”d, hon
sover.˝ D† h†nlogo de †t honom.
009:025 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog
flickan vid handen. D† stod hon upp.
009:026 Och ryktet h„rom gick ut ”ver hela det landet.

009:027 N„r Jesus gick d„rifr†n, f”ljde honom tv† blinda som ropade och
sade: ˝Davids son, f”rbarma dig ”ver oss.˝
009:028 Och d† han kom hem, tr„dde de blinda fram till honom; och Jesus
fr†gade dem: ˝Tron I att jag kan g”ra detta?˝ De svarade honom:
˝Ja, Herre.˝
009:029 D† r”rde han vid deras ”gon och sade: ˝Ske eder efter eder tro.˝
009:030 Och deras ”gon ”ppnades. Och Jesus tillsade dem str„ngeligen
att se till, att ingen finge veta detta.
009:031 Men de gingo †stad och utspridde ryktet om honom ”ver hela det
landet.

009:032 N„r dessa voro p† v„g ut, f”rde man till honom en d”vstum som
var besatt.
009:033 Och n„r den onde anden hade blivit utdriven, talade den
d”vstumme. Och folket f”rundrade sig och sade: ˝S†dant har
aldrig f”rut varit sett i Israel.˝
009:034 Men faris‚erna sade: ˝Det „r med de onda andarnas furste som han
driver ut de onda andarna.˝

009:035 Och Jesus gick omkring i alla st„der och byar och undervisade i
deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade
alla slags sjukdomar och allt slags skr”plighet.
009:036 Och n„r han s†g folkskarorna, ”mkade han sig ”ver dem, eftersom
de voro s† illa medfarna och uppgivna, ˝lika f†r som icke hava
n†gon herde.˝
009:037 D„rf”r sade han till sina l„rjungar: ˝Sk”rden „r mycken, men
arbetarna „ro f†.
009:038 Bedjen f”rdenskull sk”rdens Herre att han s„nder ut arbetare
till sin sk”rd.˝
010:001 Och han kallade till sig sina tolv l„rjungar och gav dem makt
”ver orena andar, till att driva ut dem, s† ock makt att bota
alla slags sjukdomar och allt slags skr”plighet.
010:002 Och dessa „ro de tolv apostlarnas namn: f”rst Simon, som kallas
Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son,
och Johannes, hans broder;
010:003 Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob,
Alfeus' son, och Lebbeus;
010:004 Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som f”rr†dde honom.
010:005 Dessa tolv s„nde Jesus ut; och han bj”d dem och sade:

˝St„llen icke eder f„rd till hedningarna, och g†n icke in i
n†gon samaritisk stad,
010:006 utan g†n hellre till de f”rlorade f†ren av Israels hus.
010:007 Och d„r I g†n fram skolen I predika och s„ga: 'Himmelriket „r
n„ra.'
010:008 Boten sjuka, uppv„cken d”da, g”ren spet„lska rena, driven ut
onda andar. I haven f†tt f”r intet; s† given ock f”r intet.
010:009 Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra b„lten,
010:010 icke n†gon r„nsel f”r eder f„rd, ej heller dubbla livkl„dnader,
ej heller skor eller stav; ty arbetaren „r v„rd sin mat.
010:011 Men n„r I haven kommit in i n†gon stad eller by, s† utforsken
vilken d„rinne som „r v„rdig, och stannen hos honom, till dess I
l„mnen den orten.
010:012 Och n„r I kommen in i ett hus, s† h„lsen det.
010:013 Om d† det huset „r v„rdigt, s† m† den frid I till”nsken det
komma d„r”ver; men om det icke „r v„rdigt, d† m† den frid I
till”nsken det v„nda tillbaka till eder.
010:014 Och om man p† n†got st„lle icke tager emot eder och icke h”r p†
edra ord, s† g†n ut ur det huset eller den staden, och skudden
stoftet av edra f”tter.
010:015 Sannerligen s„ger jag eder: F”r Sodoms och Gomorras land skall
det p† domens dag bliva dr„gligare „n f”r den staden.

010:016 Se, jag s„nder eder †stad s†som f†r mitt in ibland ulvar. Varen
f”rdenskull kloka s†som ormar och menl”sa s†som duvor.
010:017 Tagen eder till vara f”r m„nniskorna; ty de skola draga eder
inf”r domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;
010:018 och I skolen f”ras fram ocks† inf”r landsh”vdingar och konungar,
f”r min skull, till ett vittnesb”rd f”r dem och f”r hedningarna.

010:019 Men n„r man drager eder inf”r r„tta, g”ren eder d† icke bekymmer
f”r huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall
bliva eder givet i den stunden.
010:020 Det „r icke I som skolen tala, utan det „r eder Faders Ande som
skall tala i eder.

010:021 Och den ene brodern skall d† ”verl„mna den andre till att d”das,
ja ock fadern sitt barn; och barn skola s„tta sig upp mot sina
f”r„ldrar och skola d”da dem.
010:022 Och I skolen bliva hatade av alla, f”r mitt namns skull. Men
den som „r st†ndaktig intill „nden, han skall bliva fr„lst. --
010:023 N„r de nu f”rf”lja eder i en stad, s† flyn till en annan; och om
de ocks† d„r f”rf”lja eder, s† flyn till „nnu en annan. Ty
sannerligen s„ger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom
alla Israels st„der, f”rr„n M„nniskosonen kommer.

010:024 L„rjungen „r icke f”rmer „n sin m„stare, ej heller „r tj„naren
f”rmer „n sin herre.
010:025 Det m† vara l„rjungen nog, om det g†r honom s†som hans m„stare,
och tj„naren, om det g†r honom s†som hans herre. Om de hava
kallat husbonden f”r Beelsebul, huru mycket mer skola de icke s†
kalla hans husfolk!
010:026 Frukten allts† icke f”r dem; ty intet „r f”rborgat, som icke
skall bliva uppenbarat, och intet „r f”rdolt, som icke skall
bliva k„nt.
010:027 Vad jag s„ger eder i m”rkret, det skolen s„ga i ljuset, och vad
I h”ren viskas i edert ”ra, det skolen I predika p† taken.
010:028 Och frukten icke f”r dem som v„l kunna dr„pa kroppen, men icke
hava makt att dr„pa sj„len, utan frukten fastmer honom som har
makt att f”rg”ra b†de sj„l och kropp i Gehenna. --
010:029 S„ljas icke tv† sparvar f”r en sk„rv? Och icke en av dem
faller till jorden utan eder Faders vilja.
010:030 Men p† eder „ro till och med huvudh†ren allasammans r„knade.
010:031 Frukten allts† icke; I „ren mer v„rda „n m†nga sparvar.
010:032 D„rf”r, var och en som bek„nner mig inf”r m„nniskorna, honom
skall ock jag k„nnas vid inf”r min Fader, som „r i himmelen.
010:033 Men den som f”rnekar mig inf”r m„nniskorna, honom skall ock
jag f”rneka inf”r min Fader, som „r i himmelen.

010:034 I skolen icke mena att jag har kommit f”r att s„nda frid p†
jorden. Jag har icke kommit f”r att s„nda frid, utan sv„rd.
010:035 Ja, jag har kommit f”r att uppv„cka s”ndring, s† att
'sonen s„tter sig upp mot sin fader
och dottern mot sin moder
och sonhustrun mot sin sv„rmoder,
010:036 och envar f†r sitt eget husfolk till fiender'.

010:037 Den som „lskar fader eller moder mer „n mig, han „r mig icke
v„rdig, och den som „lskar son eller dotter mer „n mig, han „r
mig icke v„rdig;
010:038 och den som icke tager sitt kors p† sig och efterf”ljer mig, han
„r mig icke v„rdig.
010:039 Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister
sitt liv, f”r min skull, han skall finna det. --
010:040 Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager
emot mig, han tager emot honom som har s„nt mig.
010:041 Den som tager emot en profet, d„rf”r att det „r en profet, han
skall f† en profets l”n; och den som tager emot en r„ttf„rdig
man, d„rf”r att det „r en r„ttf„rdig man, han skall f† en
r„ttf„rdig mans l”n.
010:042 Och den som giver en av dessa sm† allenast en b„gare friskt
vatten att dricka, d„rf”r att det „r en l„rjunge -- sannerligen
s„ger jag eder: Han skall ingalunda g† miste om sin l”n.˝

011:001 N„r Jesus hade givit sina tolv l„rjungar alla dessa bud, gick
han d„rifr†n vidare, f”r att undervisa och predika i deras
st„der.

011:002 Men n„r Johannes i sitt f„ngelse fick h”ra om Kristi g„rningar,
s„nde han bud med sina l„rjungar
011:003 och l„t fr†ga honom: ˝Žr du den som skulle komma, eller skola vi
f”rbida n†gon annan?˝
011:004 D† svarade Jesus och sade till dem: ˝G†n tillbaka och omtalen
f”r Johannes vad I h”ren och sen:
011:005 blinda f† sin syn, halta g†, spet„lska bliva rena, d”va h”ra,
d”da uppst†, och 'f”r fattiga f”rkunnas gl„djens budskap'.
011:006 Och salig „r den f”r vilken jag icke bliver en st”testen.˝

011:007 N„r dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om
Johannes:
˝Varf”r var det I gingen ut i ”knen? Var det f”r att se ett r”r
som drives hit och dit av vinden?
011:008 Eller varf”r gingen I ut? Var det f”r att se en m„nniska kl„dd
i fina kl„der? De som b„ra fina kl„der, dem finnen I ju i
konungapalatsen.
011:009 Varf”r gingen I d† ut? Var det f”r att se en profet? Ja, jag
s„ger eder: Žnnu mer „n en profet „r han.
011:010 Han „r den om vilken det „r skrivet:
'Se, jag s„nder ut min „ngel framf”r dig,
och han skall bereda v„gen f”r dig.'
011:011 Sannerligen s„ger jag eder: Bland dem som „ro f”dda av kvinnor
har ingen uppst†tt, som har varit st”rre „n Johannes d”paren;
men den som „r minst i himmelriket „r likv„l st”rre „n han.
011:012 Och fr†n Johannes d”parens dagar intill denna stund tr„nger
himmelriket fram med storm, och m„nniskor storma fram och rycka
det till sig.
011:013 Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;
011:014 och om I viljen tro det: han „r Elias, den som skulle komma.
011:015 Den som har ”ron, han h”re.

011:016 Men vad skall jag likna detta sl„kte vid? Det „r likt barn som
sitta p† torgen och ropa till andra barn
011:017 och s„ga:
'Vi hava spelat f”r eder,
och I haven icke dansat;
vi hava sjungit sorges†ng,
och I haven icke j„mrat eder.'
011:018 Ty Johannes kom, och han varken „ter eller dricker, och s† s„ger
man: 'Han „r besatt av en ond ande.'
011:019 M„nniskosonen kom, och han b†de „ter och dricker, och nu s„ger
man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han „r, en publikaners
och syndares v„n!' Men Visheten har f†tt r„tt av sina barn.˝

011:020 D„refter begynte han tala bestraffande ord till de st„der i
vilka han hade utf”rt s† m†nga av sina kraftg„rningar, och
f”reh†lla dem att de icke hade gjort b„ttring:
011:021 ˝Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftg„rningar
som „ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s†
skulle de f”r l„nge sedan hava gjort b„ttring i s„ck och aska.
011:022 Men jag s„ger eder: F”r Tyrus och Sidon skall det p† domens dag
bliva dr„gligare „n f”r eder.

011:023 Och du, Kapernaum, skall v„l du bliva upph”jt till himmelen?
Nej, ned till d”dsriket m†ste du fara. Ty om de kraftg„rningar
som „ro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, s† skulle det
hava st†tt „nnu i dag.
011:024 Men jag s„ger eder att det f”r Sodoms land skall p† domens dag
bliva dr„gligare „n f”r dig.˝

011:025 Vid den tiden talade Jesus och sade: ˝Jag prisar dig, Fader, du
himmelens och jordens Herre, f”r att du v„l har dolt detta f”r
de visa och kloka, men uppenbarat det f”r de enfaldiga.
011:026 Ja, Fader; s† har ju varit ditt behag.
011:027 Allt har av min Fader blivit f”rtrott †t mig. Och ingen k„nner
Sonen utom Fadern, ej heller k„nner n†gon Fadern utom Sonen och
den f”r vilken Sonen vill g”ra honom k„nd. --
011:028 Kommen till mig, I alla som arbeten och „ren betungade, s† skall
jag giva eder ro.
011:029 Tagen p† eder mitt ok och l„ren av mig, ty jag „r saktmodig och
”dmjuk i hj„rtat; 's† skolen I finna ro f”r edra sj„lar'.
011:030 Ty mitt ok „r milt, och min b”rda „r l„tt.˝
012:001 Vid den tiden tog Jesus p† sabbaten v„gen genom ett s„desf„lt;
och hans l„rjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och
„ta.
012:002 N„r faris‚erna s†go detta, sade de till honom: ˝Se, dina
l„rjungar g”ra vad som icke „r lovligt att g”ra p† en sabbat.˝
012:003 Han svarade dem: ˝Haven I icke l„st vad David gjorde, n„r han
och de som f”ljde honom blevo hungriga:
012:004 huru han d† gick in i Guds hus, och huru de †to sk†debr”den,
fast„n det ju varken f”r honom eller f”r dem som f”ljde honom
var lovligt att „ta s†dant br”d, utan allenast f”r pr„sterna?
012:005 Eller haven I icke l„st i lagen att pr„sterna p† sabbaten bryta
sabbaten i helgedomen, och likv„l „ro utan skuld?
012:006 Men jag s„ger eder: H„r „r vad som „r f”rmer „n helgedomen.
012:007 Och haden I f”rst†tt vad det „r: 'Jag har behag till
barmh„rtighet, och icke till offer', s† skullen I icke hava d”mt
dem skyldiga, som „ro utan skuld.
012:008 Ty M„nniskosonen „r herre ”ver sabbaten.˝

012:009 Och han gick d„rifr†n vidare och kom in i deras synagoga.
012:010 Och se, d„r var en man som hade en f”rvissnad hand. D† fr†gade
de honom och sade: ˝Žr det lovligt att bota sjuka p† sabbaten?˝
De ville n„mligen f† n†got att anklaga honom f”r.
012:011 Men han sade till dem: ˝Om n†gon bland eder har ett f†r, och
detta p† sabbaten faller i en grop, fattar han icke d† i det och
drager upp det?
012:012 Huru mycket mer v„rd „r nu icke en m„nniska „n ett f†r! Allts†
„r det lovligt att p† sabbaten g”ra vad gott „r.˝
012:013 D„refter sade han till mannen: ˝R„ck ut din hand.˝ Och han
r„ckte ut den, och den blev frisk igen och f„rdig s†som den
andra. --
012:014 D† gingo faris‚erna bort och fattade det beslutet om honom, att
de skulle f”rg”ra honom.

012:015 Men n„r Jesus fick veta detta, gick han bort d„rifr†n; och m†nga
f”ljde honom, och han botade dem alla,
012:016 men f”rbj”d dem str„ngeligen att utbreda ryktet om honom.
012:017 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias,
n„r han sade:

012:018 ˝Se, ”ver min tj„nare, som jag har utvalt,
min „lskade, i vilken min sj„l har funnit behag,
”ver honom skall jag l†ta min Ande komma,
och han skall f”rkunna r„tten bland folken.
012:019 Han skall icke kiva eller skria,
och hans r”st skall man icke h”ra p† gatorna,
012:020 Ett brutet r”r skall han icke s”nderkrossa,
och en rykande veke skall han icke utsl„cka,
intill dess att han har f”rt r„tten fram till seger.
012:021 Och till hans namn skola folken s„tta sitt hopp.˝

012:022 D† f”rde man till honom en besatt, som var blind och d”vstum.
Och han botade honom, s† att den d”vstumme talade och s†g.
012:023 Och allt folket uppfylldes av h„pnad och sade: ˝M†nne icke
denne „r Davids son?˝
012:024 Men n„r faris‚erna h”rde detta, sade de: ˝Det „r allenast med
Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda
andarna.˝
012:025 Men han f”rstod deras tankar och sade till dem:

˝Vart rike som har kommit i strid med sig sj„lvt bliver f”r”tt,
och intet samh„lle eller hus som har kommit i strid med sig
sj„lvt kan hava best†nd.
012:026 Om nu Satan driver ut Satan, s† har han kommit i strid med
sig sj„lv. Huru kan d† hans rike hava best†nd?
012:027 Och om det „r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,
med vem driva d† edra egna anh„ngare ut dem? De skola allts†
vara edra domare.
012:028 Om det †ter „r med Guds Ande som jag driver ut de onda
andarna, s† har ju Guds rike kommit till eder. --
012:029 Eller huru kan n†gon g† in i en stark mans hus och ber”va honom
hans bohag, s†framt han icke f”rut har bundit den starke? F”rst
d„refter kan han plundra hans hus.
012:030 Den som icke „r med mig, han „r emot mig, och den som icke
f”rsamlar med mig, han f”rskingrar.

012:031 D„rf”r s„ger jag eder: All annan synd och h„delse skall bliva
m„nniskorna f”rl†ten, men h„delse mot Anden skall icke bliva
f”rl†ten.
012:032 Ja, om n†gon s„ger n†got mot M„nniskosonen, s† skall det bliva
honom f”rl†tet; men om n†gon s„ger n†got mot den helige Ande, s†
skall det icke bliva honom f”rl†tet, varken i denna tids†ldern
eller i den tillkommande.
012:033 I m†sten d”ma s†: antingen „r tr„det gott, och d† m†ste dess
frukt vara god; eller „r tr„det d†ligt, och d† m†ste dess frukt
vara d†lig. Ty av frukten k„nner man tr„det.
012:034 I huggormars avf”da, huru skullen I kunna tala n†got gott, d† I
sj„lva „ren onda? Vad hj„rtat „r fullt av, det talar ju munnen.
012:035 En god m„nniska b„r ur sitt goda f”rr†d fram vad gott „r, och en
ond m„nniska b„r ur sitt onda f”rr†d fram vad ont „r.
012:036 Men jag s„ger eder, att f”r vart f†f„ngligt ord som m„nniskorna
tala skola de g”ra r„kenskap p† domens dag.
012:037 Ty efter dina ord skall du d”mas r„ttf„rdig, och efter dina ord
skall du d”mas skyldig.˝

012:038 D† togo n†gra av de skriftl„rde och faris‚erna till orda och
sade till honom: ˝M„stare, vi skulle vilja se n†got tecken av
dig.˝
012:039 Men han svarade och sade till dem:

˝Ett ont och trol”st sl„kte „r detta! Det †stundar ett tecken,
men intet annat tecken skall givas det „n profeten Jonas'
tecken.
012:040 Ty likasom Jonas tre dagar och tre n„tter var i den stora
fiskens buk, s† skall ock M„nniskosonen tre dagar och tre n„tter
vara i jordens sk”te.
012:041 Ninevitiska m„n skola vid domen tr„da fram tillsammans med detta
sl„kte och bliva det till dom. Ty de gjorde b„ttring vid Jonas'
predikan; och se, h„r „r vad som „r mer „n Jonas.
012:042 Drottningen av S”derlandet skall vid domen tr„da fram
tillsammans med detta sl„kte och bliva det till dom. Ty hon kom
fr†n jordens „nda f”r att h”ra Salomos visdom; och se, h„r „r
vad som „r mer „n Salomo.

012:043 N„r en oren ande har farit ut ur en m„nniska, vandrar han
omkring i ”kentrakter och s”ker efter ro, men finner ingen.
012:044 D† s„ger han: 'Jag vill v„nda tillbaka till mitt hus, som jag
gick ut ifr†n.' Och n„r han kommer dit och finner det st†
ledigt och vara fejat och prytt,
012:045 d† g†r han †stad och tager med sig sju andra andar, som „ro
v„rre „n han sj„lv, och de g† ditin och bo d„r; och s† bliver
f”r den m„nniskan det sista v„rre „n det f”rsta. S† skall det
ock g† med detta onda sl„kte.˝

012:046 Medan han „nnu talade till folket, kommo hans moder och hans
br”der och stannade d„rutanf”r och ville tala med honom.
012:047 D† sade n†gon till honom: ˝Se, din moder och dina br”der st†
h„rutanf”r och vilja tala med dig.˝
012:048 Men han svarade och sade till den som omtalade detta f”r honom:
˝Vilken „r min moder, och vilka „ro mina br”der?˝
012:049 Och han r„ckte ut handen mot sina l„rjungar och sade: ˝Se h„r „r
min moder, och h„r „ro mina br”der!
012:050 Ty var och en som g”r min himmelske Faders vilja, den „r min
broder och min syster och min moder.˝
013:001 Samma dag gick Jesus ut fr†n huset d„r han bodde och satte sig
vid sj”n.
013:002 D† f”rsamlade sig mycket folk omkring honom. D„rf”r steg han i
en b†t; och han satt i den, medan allt folket stod p† stranden.
013:003 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade:

˝En s†ningsman gick ut f”r att s†.
013:004 Och n„r han s†dde, f”ll somt vid v„gen, och f†glarna kommo och
†to upp det.
013:005 Och somt f”ll p† stengrund, d„r det icke hade mycket jord, och
det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
013:006 men n„r solen hade g†tt upp, f”rbr„ndes det, och eftersom det
icke hade n†gon rot, torkade det bort.
013:007 Och somt f”ll bland t”rnen, och t”rnena sk”to upp och f”rkv„vde
det.
013:008 Men somt f”ll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt,
dels sextiofalt, dels trettiofalt.
013:009 Den som har ”ron, han h”re.˝

013:010 D† tr„dde l„rjungarna fram och sade till honom: ˝Varf”r talar du
till dem i liknelser?˝
013:011 Han svarade och sade:

˝Eder „r givet att l„ra k„nna himmelrikets hemligheter, men dem
„r det icke givet.
013:012 Ty den som har, †t honom skall varda givet, s† att han f†r ”ver
nog; men den som icke har, fr†n honom skall tagas ocks† det han
har.
013:013 D„rf”r talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende
”gon intet se, och med h”rande ”ron intet h”ra, och intet heller
f”rst†.
013:014 S† fullbordas p† dem Esaias' profetia, den som s„ger:

'Med h”rande ”ron skolen I h”ra,
och dock alls intet f”rst†,
och med seende ”gon skolen I se,
och dock alls intet f”rnimma.
013:015 Ty detta folks hj„rta har blivit f”rstockat,
och med ”ronen h”ra de illa,
och sina ”gon hava de tillslutit,
s† att de icke se med sina ”gon,
eller h”ra med sina ”ron,
eller f”rst† med sina hj„rtan,
och omv„nda sig och bliva helade av mig.

013:016 Men saliga „ro edra ”gon, som se, och edra ”ron, som h”ra.
013:017 Ty sannerligen s„ger jag eder: M†nga profeter och r„ttf„rdiga
m„n †stundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det,
och att h”ra det som I h”ren, men fingo dock icke h”ra det.

013:018 H”ren allts† I vad som menas med liknelsen om s†ningsmannen.
013:019 N„r n†gon h”r ordet om riket, men icke f”rst†r det, d† kommer
den onde och river bort det som s†ddes i hans hj„rta. Om en
s†dan m„nniska kan det s„gas att s„den s†ddes vid v„gen.
013:020 Och att den s†ddes p† stengrunden, det „r sagt om den som v„l
h”r ordet och strax tager emot det med gl„dje,
013:021 men som icke har n†gon rot i sig, utan bliver best†ndande
allenast till en tid, och n„r bedr”velse eller f”rf”ljelse
p†kommer f”r ordets skull, d† kommer han strax p† fall.
013:022 Och att den s†ddes bland t”rnena, det „r sagt om den som v„l h”r
ordet, men l†ter tidens omsorger och rikedomens bedr„gliga
lockelse f”rkv„va det, s† att han bliver utan frukt.
013:023 Men att den s†ddes i den goda jorden, det „r sagt om den som
b†de h”r ordet och f”rst†r det, och som j„mv„l b„r frukt och
giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.˝

013:024 En annan liknelse framst„llde han f”r dem; han sade: ˝Med
himmelriket „r det, s†som n„r en man s†dde god s„d i sin †ker;
013:025 men n„r folket sov, kom hans ov„n och s†dde ogr„s mitt ibland
vetet och gick sedan sin v„g.
013:026 N„r nu s„den sk”t upp och satte frukt, s† visade sig ock
ogr„set.

013:027 D† tr„dde husbondens tj„nare fram och sade till honom: 'Herre,
du s†dde ju god s„d i din †ker; varifr†n har den d† f†tt ogr„s?
013:028 Han svarade dem: 'En ov„n har gjort detta.' Tj„narna sade till
honom: 'Vill du allts† att vi skola g† †stad och samla det
tillhopa?'
013:029 Men han svarade: 'Nej; ty d† kunden I rycka upp vetet j„mte
ogr„set, n„r I samlen detta tillhopa.
013:030 L†ten b†da slagen v„xa tillsammans intill sk”rdetiden; och n„r
sk”rdetiden „r inne, vill jag s„ga till sk”rdem„nnen: 'Samlen
f”rst tillhopa ogr„set, och binden det i knippor till att
br„nnas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'˝

013:031 En annan liknelse framst„llde han f”r dem; han sade:
˝Himmelriket „r likt ett senapskorn som en man tager och l„gger
ned i sin †ker.
013:032 Det „r minst av alla fr”n, men n„r det har v„xt upp, „r det
st”rst bland kryddv„xter; ja, det bliver ett tr„d, s† att
himmelens f†glar komma och bygga sina n„sten p† dess grenar.˝

013:033 En annan liknelse framst„llde han f”r dem: ˝Himmelriket „r likt
en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre sk„ppor
mj”l, till dess alltsammans bliver syrat.˝

013:034 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan
liknelser talade han intet till dem.
013:035 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
˝Jag vill ”ppna min mun till liknelser,
uppenbara vad f”rborgat har varit fr†n v„rldens begynnelse.˝

013:036 D„refter l„t han folket g† och gick sj„lv hem. Och hans
l„rjungar tr„dde fram till honom och sade: ˝Uttyd f”r oss
liknelsen om ogr„set i †kern.˝
013:037 Han svarade och sade:

˝Den som s†r den goda s„den „r M„nniskosonen.
013:038 Źkern „r v„rlden. Den goda s„den, det „r rikets barn, men
ogr„set „r ondskans barn.
013:039 Ov„nnen, som s†dde det, „r dj„vulen. Sk”rdetiden „r tidens
„nde. Sk”rdem„nnen „r „nglar.
013:040 S†som nu ogr„set samlas tillhopa och br„nnes upp i eld, s† skall
det ock ske vid tidens „nde.
013:041 M„nniskosonen skall d† s„nda ut sina „nglar, och de skola samla
tillhopa och f”ra bort ur hans rike alla dem som „ro andra till
fall, och dem som g”ra vad or„tt „r,
013:042 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; d„r skall vara gr†t
och tandagnisslan.
013:043 D† skola de r„ttf„rdiga lysa s†som solen, i sin Faders rike.
Den som har ”ron, han h”re.

013:044 Himmelriket „r likt en skatt som har blivit g”md i en †ker. Och
en man finner den, men h†ller det hemligt; och i sin gl„dje g†r
han bort och s„ljer allt vad han „ger och k”per den †kern.

013:045 Ytterligare „r det med himmelriket, s†som n„r en k”pman s”ker
efter goda p„rlor;
013:046 och d† han har funnit en dyrbar p„rla, g†r han bort och s„ljer
vad han „ger och k”per den.

013:047 Ytterligare „r det med himmelriket, s†som n„r en not kastas i
havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
013:048 N„r den s† bliver full, drager man upp den p† stranden och
s„tter sig ned och samlar de goda i k„rl, men de d†liga kastar
man bort. --
013:049 S† skall det ock ske vid tidens „nde: „nglarna skola g† ut och
skilja de onda fr†n de r„ttf„rdiga
013:050 och kasta dem i den brinnande ugnen; d„r skall vara gr†t och
tandagnisslan.

013:051 Haven I f”rst†tt allt detta?˝
De svarade honom: ˝Ja.˝
013:052 D† sade han till dem: ˝S† „r nu var skriftl„rd, som har blivit
en l„rjunge f”r himmelriket, lik en husbonde som ur sitt f”rr†d
b„r fram nytt och gammalt.˝

013:053 N„r Jesus hade framst„llt alla dessa liknelser, drog han bort
d„rifr†n.
013:054 Och han kom till sin f„dernestad, och d„r undervisade han folket
i deras synagoga, s† att de h„pnade och sade: ˝Varifr†n har han
f†tt denna vishet? Och hans kraftg„rningar, varifr†n komma de?
013:055 Žr d† denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder
Maria, och heta icke hans br”der Jakob och Josef och Simon och
Judas?
013:056 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifr†n har han d†
f†tt allt detta?˝
013:057 S† blev han f”r dem en st”testen. Men Jesus sade till dem: ˝En
profet „r icke f”raktad utom i sin f„dernestad och i sitt eget
hus.˝
013:058 Och f”r deras otros skull gjorde han d„r icke m†nga
kraftg„rningar.

014:001 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, h”ra ryktet om Jesus.
014:002 D† sade han till sina tj„nare: ˝Det „r Johannes d”paren. Han
har uppst†tt fr†n de d”da, och d„rf”r verka dessa krafter i
honom.˝

014:003 Herodes hade n„mligen l†tit gripa Johannes och binda honom och
s„tta honom i f„ngelse, f”r Herodias', sin broder Filippus'
hustrus, skull.
014:004 Ty Johannes hade sagt till honom: ˝Det „r icke lovligt f”r dig
att hava henne.˝
014:005 Och han hade velat d”da honom, men han fruktade f”r folket,
eftersom de h”llo honom f”r en profet.
014:006 Men s† kom Herodes' f”delsedag. D† dansade Herodias' dotter
inf”r dem; och hon behagade Herodes s† mycket,
014:007 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon beg„rde.
014:008 Hon sade d†, s†som hennes moder ingav henne: ˝Giv mig h„r p† ett
fat Johannes d”parens huvud.˝
014:009 D† blev konungen bekymrad, men f”r edens och f”r bordsg„sternas
skull bj”d han att man skulle giva henne det,
014:010 och s„nde †stad och l„t halshugga Johannes i f„ngelset.
014:011 Och hans huvud blev framburet p† ett fat och givet †t flickan;
och hon bar det till sin moder.
014:012 Men hans l„rjungar kommo och togo hans d”da kropp och begrovo
honom. Sedan gingo de och omtalade det f”r Jesus.

014:013 D† Jesus h”rde detta, for han i en b†t d„rifr†n bort till en ”de
trakt, d„r de kunde vara allena. Men n„r folket fick h”ra
h„rom, kommo de landv„gen efter honom fr†n st„derna.
014:014 Och d† han steg i land, fick han se att d„r var mycket folk; och
han ”mkade sig ”ver dem och botade deras sjuka.

014:015 Men n„r det led mot aftonen, tr„dde hans l„rjungar fram till
honom och sade: ˝Trakten „r ”de, och tiden „r redan framskriden.
L†t folket skiljas †t, s† att de kunna g† bort i byarna och k”pa
sig mat.˝
014:016 Men Jesus sade till dem: ˝De beh”va icke g† bort; given I dem
att „ta.˝
014:017 De svarade honom: ˝Vi hava h„r icke mer „n fem br”d och tv†
fiskar.˝
014:018 D† sade han: ˝B„ren dem hit till mig.˝
014:019 D„refter tillsade han folket att l„gga sig ned i gr„set. Och
han tog de fem br”den och de tv† fiskarna och s†g upp till
himmelen och v„lsignade dem. Och han br”t br”den och gav dem †t
l„rjungarna, och l„rjungarna g†vo †t folket.

014:020 Och de †to alla och blevo m„tta Sedan samlade man upp de
”verblivna styckena, tolv korgar fulla.
014:021 Men de som hade „tit voro vid pass fem tusen m„n, f”rutom
kvinnor och barn.

014:022 Strax d„refter n”dgade han sina l„rjungar att stiga i b†ten och
f”re honom fara ”ver till andra stranden, medan han tills†g att
folket skildes †t.
014:023 Och sedan detta hade skett, gick han upp p† berget f”r att vara
allena och bedja. N„r det s† hade blivit afton, var han d„r
ensam.
014:024 B†ten var d† redan m†nga stadier fr†n land och h†rt ansatt
av v†gorna, ty vinden l†g emot.
014:025 Men under fj„rde nattv„kten kom Jesus till dem, g†ende fram ”ver
sj”n.
014:026 N„r d† l„rjungarna fingo se honom g† p† sj”n, blevo de f”rf„rade
och sade: ˝Det „r en v†lnad˝, och ropade av f”rskr„ckelse.
014:027 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: ˝Varen vid gott
mod; det „r jag, varen icke f”rskr„ckta.˝
014:028 D† svarade Petrus honom och sade: ˝Herre, „r det du, s† bjud mig
att komma till dig p† vattnet.˝
014:029 Han sade: ˝Kom.˝ D† steg Petrus ut ur b†ten och begynte g† p†
vattnet och kom till Jesus.
014:030 Men n„r han s†g huru stark vinden var, blev han f”rskr„ckt; och
d† han nu begynte sjunka, ropade han och sade: ˝Herre, hj„lp
mig.˝
014:031 Och strax r„ckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade
till honom: ˝Du klentrogne, varf”r tvivlade du?˝
014:032 N„r de sedan hade kommit upp i b†ten, lade sig vinden.
014:033 Men de som voro i b†ten f”llo ned f”r honom och sade: ˝F”rvisso
„r du Guds Son.˝

014:034 N„r de hade farit ”ver, kommo de till Gennesarets land.
014:035 D† nu folket d„r p† orten k„nde igen honom, s„nde de ut bud i
hela trakten d„romkring, och man f”rde till honom alla som voro
sjuka.
014:036 Och de b†do honom att allenast f† r”ra vid h”rntofsen p† hans
mantel; och alla som r”rde vid den blevo hulpna.

015:001 H„refter kommo faris‚er och skriftl„rde fr†n Jerusalem till
Jesus och sade:
015:002 ˝Varf”r ”vertr„da dina l„rjungar de „ldstes stadgar? De tv† ju
icke sina h„nder, n„r de skola „ta.˝
015:003 Men han svarade och sade till dem: ˝Varf”r ”vertr„den I sj„lva
Guds bud, f”r edra stadgars skull?
015:004 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som
sm„dar sin fader eller sin moder, han skall d”den d”.'
015:005 Men I s„gen, att om n†gon s„ger till sin fader eller sin moder:
'Vad du av mig kunde hava f†tt till hj„lp, det giver jag i
st„llet s†som offerg†va', d† beh”ver han alls icke hedra sin
fader eller sin moder.
015:006 I haven s† gjort Guds budord om intet, f”r edra stadgars skull.
015:007 I skrymtare, r„tt profeterade Esaias om eder, n„r han sade:

015:008 'Detta folk „rar mig med sina l„ppar,
men deras hj„rtan „ro l†ngt ifr†n mig;
015:009 och f†f„ngt dyrka de mig,
eftersom de l„ror de f”rkunna „ro m„nniskobud.'˝

015:010 Och han kallade folket till sig och sade till dem: ˝H”ren och
f”rst†n.
015:011 Icke vad som g†r in i munnen orenar m„nniskan, men vad som g†r
ut ifr†n munnen, det orenar m„nniskan.˝
015:012 D† tr„dde hans l„rjungar fram och sade till honom: ˝Vet du, att
n„r faris‚erna h”rde det du nu sade, var det f”r dem en
st”testen?˝
015:013 Men han svarade och sade: ˝Var planta som min himmelske Fader
icke har planterat skall ryckas upp med r”tterna.
015:014 Fr†gen icke efter dem. De „ro blinda ledare; och om en blind
leder en blind, s† falla de b†da i gropen.˝

015:015 D† tog Petrus till orda och sade till honom: ˝Uttyd f”r oss
detta bildliga tal.˝
015:016 Han sade: ˝Žren d† ocks† I „nnu utan f”rst†nd?
015:017 Insen I icke att allt som g†r in i munnen, det g†r ned i buken
och har sin naturliga utg†ng?
015:018 Men vad som g†r ut ifr†n munnen, det kommer fr†n hj„rtat, och
det „r detta som orenar m„nniskan.
015:019 Ty fr†n hj„rtat komma onda tankar, mord, „ktenskapsbrott, otukt,
tjuveri, falskt vittnesb”rd, h„delse.
015:020 Det „r detta som orenar m„nniskan; men att „ta med otvagna
h„nder, det orenar icke m„nniskan.˝

015:021 Och Jesus begav sig bort d„rifr†n och drog sig undan till
trakten av Tyrus och Sidon.
015:022 D† kom en kananeisk kvinna fr†n det omr†det och ropade och sade:
˝Herre, Davids son, f”rbarma dig ”ver mig. Min dotter pl†gas
sv†rt av en ond ande.˝
015:023 Men han svarade henne icke ett ord. D† tr„dde hans l„rjungar
fram och b†do honom och sade: ˝Giv henne besked; hon f”rf”ljer
oss ju med sitt ropande.˝
015:024 Han svarade och sade: ˝Jag „r icke uts„nd till andra „n till de
f”rlorade f†ren av Israels hus.˝
015:025 Men hon kom fram och f”ll ned f”r honom och sade: ˝Herre, hj„lp
mig.˝
015:026 D† svarade han och sade: ˝Det „r otillb”rligt att taga br”det
fr†n barnen och kasta det †t hundarna.˝
015:027 Hon sade: ˝Ja, Herre. Ocks† „ta ju hundarna allenast av de
smulor som falla ifr†n deras herrars bord.˝
015:028 D† svarade Jesus och sade till henne: ˝O kvinna, din tro „r
stor. Ske dig s†som du vill.˝ Och hennes dotter var frisk ifr†n
den stunden.

015:029 Men Jesus gick d„rifr†n vidare och kom till Galileiska sj”n.
Och han gick upp p† berget och satte sig d„r.
015:030 D† kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta,
blinda, d”vstumma, lytta och m†nga andra; dem lade de ned f”r
hans f”tter, och han botade dem,
015:031 s† att folket f”rundrade sig, n„r de funno d”vstumma tala, lytta
vara friska och f„rdiga, halta g† och blinda se. Och man
prisade Israels Gud.

015:032 Och Jesus kallade sina l„rjungar till sig och sade: ˝Jag ”mkar
mig ”ver folket, ty det „r redan tre dagar som de hava dr”jt
kvar hos mig, och de hava intet att „ta; och jag vill icke l†ta
dem g† ifr†n mig fastande, f”r att de icke skola uppgivas p†
v„gen.˝
015:033 D† sade l„rjungarna till honom: ˝Varifr†n skola vi h„r, i en
”ken, f† s† mycket br”d, att vi kunna m„tta s† mycket folk?˝
015:034 Jesus fr†gade dem: ˝Huru m†nga br”d haven I?˝ De svarade: ˝Sju,
och d„rtill n†gra f† sm†fiskar.˝
015:035 D† tillsade han folket att l„gra sig p† marken.
015:036 Och han tog de sju br”den, s† ock fiskarna, och tackade Gud och
br”t br”den och gav †t l„rjungarna, och l„rjungarna g†vo †t
folket.
015:037 S† †to de alla och blevo m„tta. Och de ”verblivna styckena
samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
015:038 Men de som hade „tit voro fyra tusen m„n, f”rutom kvinnor och
barn.
015:039 Sedan l„t han folket skiljas †t och steg i b†ten och for till
Magadans omr†de.
016:001 Och faris‚erna och sadduc‚erna kommo dit och ville s„tta honom
p† prov; de beg„rde att han skulle l†ta dem se n†got tecken fr†n
himmelen.
016:002 Men han svarade och sade till dem: ˝Om aftonen s„gen I: 'Det
bliver klart v„der, ty himmelen „r r”d',
016:003 och om morgonen: 'Det bliver ov„der i dag, ty himmelen „r mulen
och r”d.' Ja, om himmelens utseende f”rst†n I att d”ma, men om
tidernas tecken kunnen I icke d”ma.
016:004 Ett ont och trol”st sl„kte „r detta! Det †stundar ett tecken,
men intet annat tecken skall givas det „n Jonas' tecken.˝ Och s†
l„mnade han dem och gick sin v„g.

016:005 N„r sedan l„rjungarna foro †stad, ”ver till andra stranden, hade
de f”rg„tit att taga med sig br”d.
016:006 Och Jesus sade till dem: ˝Sen till, att I tagen eder till vara
f”r faris‚ernas och sadduc‚ernas surdeg.˝
016:007 D† talade de med varandra och sade: ˝Det „r d„rf”r att vi icke
hava tagit med oss br”d.˝
016:008 Men n„r Jesus m„rkte detta, sade han: ˝I klentrogne, varf”r
talen I eder emellan om att I icke haven br”d med eder?
016:009 F”rst†n I „nnu ingenting? Och kommen I icke ih†g de fem br”den
†t de fem tusen, och huru m†nga korgar I d† togen upp?
016:010 Ej heller de sju br”den †t de fyra tusen, och huru m†nga korgar
I d† togen upp?
016:011 Huru kommer det d† till, att I icke f”rst†n att det ej var om
br”d som jag talade till eder? Tagen eder till vara f”r
faris‚ernas och sadduc‚ernas surdeg.˝
016:012 D† f”rstodo de att det icke var f”r surdeg i br”d som han hade
bjudit dem att taga sig till vara, utan f”r faris‚ernas och
sadduc‚ernas l„ra.

016:013 Men n„r Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, fr†gade han
sina l„rjungar och sade: ˝Vem s„ger folket M„nniskosonen vara?˝
016:014 De svarade: ˝Somliga s„ga Johannes d”paren, andra Elias, andra
†ter Jeremias eller en annan av profeterna.˝
016:015 D† fr†gade han dem: ˝Vem s„gen d† I mig vara?˝
016:016 Simon Petrus svarade och sade: ˝Du „r Messias, den levande
Gudens Son.˝
016:017 D† svarade Jesus och sade till honom: ˝Salig „r du, Simon,
Jonas' son; ty k”tt och blod har icke uppenbarat detta f”r dig,
utan min Fader, som „r i himmelen.
016:018 S† s„ger ock jag dig att du „r Petrus; och p† denna klippa
skall jag bygga min f”rsamling, och d”dsrikets portar skola icke
bliva henne ”verm„ktiga.
016:019 Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder p†
jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du l”ser
p† jorden, det skall vara l”st i himmelen.˝
016:020 D„refter f”rbj”d han l„rjungarna att f”r n†gon s„ga att han var
Messias.

016:021 Fr†n den tiden begynte Jesus f”rklara f”r sina l„rjungar, att
han m†ste g† till Jerusalem och lida mycket av de „ldste och
”verstepr„sterna och de skriftl„rde, och att han skulle bliva
d”dad, men att han p† tredje dagen skulle uppst† igen.
016:022 D† tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt mots„ga honom och
sade: ˝Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda f†r detta vederfaras
dig.˝
016:023 Men han v„nde sig om och sade till Petrus: ˝G† bort, Satan, och
st† mig icke i v„gen; du „r f”r mig en st”testen, ty dina tankar
„ro icke Guds tankar, utan m„nniskotankar.˝

016:024 D„refter sade Jesus till sina l„rjungar: ˝Om n†gon vill
efterf”lja mig, s† f”rsake han sig sj„lv och tage sitt kors p†
sig: s† f”lje han mig.
016:025 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den
som mister sitt liv, f”r min skull, han skall finna det.
016:026 Och vad hj„lper det en m„nniska, om hon vinner hela v„rlden, men
f”rlorar sin sj„l? Eller vad kan en m„nniska giva till l”sen
f”r sin sj„l?
016:027 M„nniskosonen skall komma i sin Faders h„rlighet med sina
„nglar, och d† skall han vederg„lla var och en efter hans
g„rningar.
016:028 Sannerligen s„ger jag eder: Bland dem som h„r st† finnas n†gra
som icke skola smaka d”den, f”rr„n de f† se M„nniskosonen komma
i sitt rike.˝

017:001 Sex dagar d„refter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
Johannes, Jakobs broder, och f”rde dem upp p† ett h”gt berg, d„r
de voro allena.
017:002 Och hans utseende f”rvandlades inf”r dem: hans ansikte sken
s†som solen, och hans kl„der blevo vita s†som ljuset.
017:003 Och se, f”r dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.
017:004 D† tog Petrus till orda och sade till Jesus: ˝Herre, h„r „r oss
gott att vara; vill du, s† skall jag h„r g”ra tre hyddor, †t
dig en och †t Moses en och †t Elias en.˝
017:005 Och se, medan han „nnu talade, ”verskyggade dem en ljus sky, och
ur skyn kom en r”st som sade: ˝Denne „r min „lskade Son, i
vilken jag har funnit behag; h”ren honom.˝
017:006 N„r l„rjungarna h”rde detta, f”llo de ned p† sina ansikten i
stor f”rskr„ckelse.
017:007 Men Jesus gick fram och r”rde vid dem och sade: ˝St†n upp, och
varen icke f”rskr„ckta.˝
017:008 N„r de d† lyfte upp sina ”gon, s†go de ingen utom Jesus allena.

017:009 D† de sedan gingo ned fr†n berget, bj”d Jesus dem och sade:
˝Omtalen icke f”r n†gon denna syn, f”rr„n M„nniskosonen har
uppst†tt fr†n de d”da.˝
017:010 Men l„rjungarna fr†gade honom och sade: ˝Huru kunna d† de
skriftl„rde s„ga att Elias f”rst m†ste komma?˝
017:011 Han svarade och sade: ˝Elias m†ste visserligen komma och
uppr„tta allt igen;
017:012 men jag s„ger eder att Elias redan har kommit. Men de ville
icke veta av honom, utan f”rforo mot honom alldeles s†som de
ville. Sammalunda skall ock M„nniskosonen f† lida genom dem.˝
017:013 D† f”rstodo l„rjungarna att det var om Johannes d”paren som han
talade till dem.

017:014 N„r de d„refter kommo till folket, tr„dde en man fram till honom
och f”ll p† kn„ f”r honom
017:015 och sade: ˝Herre, f”rbarma dig ”ver min son ty han „r
m†nadsrasande och pl†gas sv†rt; ofta faller han i elden och ofta
i vattnet.
017:016 Och jag f”rde honom till dina l„rjungar, men de kunde icke bota
honom.˝
017:017 D† svarade Jesus och sade: ˝O du otrogna och vr†nga sl„kte, huru
l„nge m†ste jag vara bland eder? Huru l„nge m†ste jag h„rda ut
med eder? F”ren honom hit till mig.˝
017:018 Och Jesus tilltalade honom str„ngt, och den onde anden for ut ur
honom; och gossen var botad fr†n den stunden.
017:019 Sedan, n„r de voro allena, tr„dde l„rjungarna fram till Jesus
och fr†gade: ˝Varf”r kunde icke vi driva ut honom?˝
017:020 Han svarade dem: ˝F”r eder otros skull. Ty sannerligen s„ger
jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott s†som ett
senapskorn, s† skolen I kunna s„ga till detta berg: 'Flytta dig
h„rifr†n dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall d†
vara om”jligt f”r eder.˝
017:021

017:022 Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus
till dem: ˝M„nniskosonen skall bliva ”verl„mnad i m„nniskors
h„nder,
017:023 och man skall d”da honom, men p† tredje dagen skall han uppst†
igen.˝ D† blevo de mycket bedr”vade.

017:024 Och n„r de hade kommit till Kapernaum, tr„dde de som uppburo
tempelskatten fram till Petrus och sade: ˝Pl„gar icke eder
m„stare betala tempelskatt?˝
017:025 Han svarade: ˝Jo.˝ N„r han sedan hade kommit hem, f”rekom honom
Jesus med fr†gan: ˝Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens
konungar tull eller skatt, av sina s”ner eller av andra
m„nniskor?˝
017:026 Han svarade: ˝Av andra m„nniskor.˝ D† sade Jesus till honom:
˝Allts† „ro d† s”nerna fria.
017:027 Men f”r att vi icke skola bliva dem till en st”testen, s† g† ned
till sj”n och kasta ut en krok. Tag s† den f”rsta fisk som du
drager upp, och n„r du ”ppnar munnen p† den skall du d„r finna
en silverpenning. Tag den, och giv den †t dem for mig och
dig.˝

018:001 I samma stund tr„dde l„rjungarna fram till Jesus och fr†gade:
˝Vilken „r den st”rste i himmelriket?˝
018:002 D† kallade han fram ett barn och st„llde det mitt ibland dem
018:003 och sade: ˝Sannerligen s„ger jag eder: Om I icke omv„nden eder
och bliven s†som barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
018:004 Den som nu s† ”dmjukar sig, att han bliver s†som detta barn, han
„r den st”rste i himmelriket.
018:005 Och den som tager emot ett s†dant barn I mitt namn, han tager
emot mig.
018:006 Men den som f”rf”r en av dessa sm† som tro p† mig, f”r honom
vore det b„ttre att en kvarnsten h„ngdes om hans hals och han
s„nktes ned i havets djup.
018:007 Ve v„rlden f”r f”rf”relsers skull! F”rf”relser m†ste ju komma;
men ve den m„nniska genom vilken f”rf”relsen kommer!

018:008 Om nu din hand eller din fot „r dig till f”rf”relse, s† hugg av
den och kasta den ifr†n dig. Det „r b„ttre f”r dig att ing† i
livet lytt eller halt, „n att hava b†da h„nderna eller b†da
f”tterna i beh†ll och kastas i den eviga elden.
018:009 Och om ditt ”ga „r dig till f”rf”relse, s† riv ut det och kasta
det ifr†n dig. Det „r b„ttre f”r dig att ing† i livet en”gd, „n
att hava b†da ”gonen i beh†ll och kastas i det brinnande
Gehenna.
018:010 Sen till, att I icke f”rakten n†gon av dessa sm†; ty jag s„ger
eder att deras „nglar i himmelen alltid se min himmelske Faders
ansikte.
018:011
018:012 Vad synes eder? Om en man har hundra f†r, och ett av dem har
kommit vilse, l„mnar han icke d† de nittionio p† bergen och g†r
†stad och s”ker efter det som har kommit vilse?
018:013 Och h„nder det d† att han finner det -- sannerligen s„ger jag
eder: d† gl„der han sig mer ”ver det f†ret „n ”ver de nittionio
som icke hade kommit vilse.
018:014 S† „r det ej heller eder himmelske Faders vilja att n†gon av
dessa sm† skall g† f”rlorad.

018:015 Men om din broder f”rsyndar sig, s† g† †stad och f”reh†ll honom
det enskilt. Om han d† lyssnar till dig, s† har du vunnit din
broder.
018:016 Men om han icke lyssnar till dig, s† tag med dig „nnu en eller
tv†, f”r att 'var sak m† avg”ras efter tv† eller tre vittnens
utsago'.
018:017 Lyssnar han icke till dem, s† s„g det till f”rsamlingen.
Lyssnar han ej heller till f”rsamlingen, s† vare han f”r dig
s†som en hedning och en publikan.
018:018 Sannerligen s„ger jag eder: Allt vad I binden p† jorden, det
skall vara bundet i himmelen; och allt vad I l”sen p† jorden,
det skall vara l”st i himmelen.

018:019 Ytterligare s„ger jag eder, att om tv† av eder h„r p† jorden
komma ”verens att bedja om n†got, vad det vara m†, s† skall det
besk„ras dem av min Fader, som „r i himmelen.
018:020 Ty var tv† eller tre „r f”rsamlade i mitt namn, d„r „r jag mitt
ibland dem.˝

018:021 D† tr„dde Petrus fram och sade till honom: ˝Herre, huru m†nga
g†nger skall jag f”rl†ta min broder, om han f”rsyndar sig mot
mig? Žr sju g†nger nog?˝
018:022 Jesus svarade honom: ˝Jag s„ger dig: Icke sju g†nger, utan
sjuttio g†nger sju g†nger.

018:023 Allts† „r det med himmelriket, s†som n„r en konung ville h†lla
r„kenskap med sina tj„nare.
018:024 Och n„r han begynte h†lla r„kenskap, f”rde man fram till honom
en som var skyldig honom tio tusen pund.
018:025 Men d† denna icke kunde betala, bj”d hans herre att han skulle
s„ljas, s† ock hans hustru och barn och allt vad han „gde, f”r
att skulden m†tte bliva betald.
018:026 D† f”ll tj„naren ned f”r hans f”tter och sade: 'Hav t†lamod med
mig, s† skall jag betala dig alltsammans.'
018:027 Och tj„narens herre ”mkade sig ”ver honom och gav honom fri och
eftersk„nkte honom hans skuld.
018:028 Men n„r samme tj„nare kom ut, tr„ffade han p† en av sina
medtj„nare, som var skyldig honom hundra silverpenningar;
och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade:
'Betala vad du „r skyldig.'
018:029 D† f”ll hans medtj„nare ned och bad honom och sade: 'Hav t†lamod
med mig, s† skall jag betala dig.'
018:030 Men han ville icke, utan gick †stad och l„t s„tta honom i
f„ngelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
018:031 D† nu hans medtj„nare s†go det som skedde, togo de mycket illa
vid sig och gingo och ber„ttade f”r sin herre allt som hade
skett.
018:032 D† kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du
onde tj„nare, allt vad du var skyldig eftersk„nkte jag dig,
eftersom du bad mig d„rom.
018:033 Borde d† icke ocks† du hava f”rbarmat dig ”ver din medtj„nare,
s†som jag f”rbarmade mig ”ver dig?'
018:034 Och i sin vrede ”verl„mnade hans herre honom i f†ngknektarnas
v†ld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
018:035 S† skall ock min himmelske Fader g”ra med eder, om I icke av
hj„rtat f”rl†ten var och en sin broder.˝

019:001 N„r Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifr†n Galileen
och begav sig, genom landet p† andra sidan Jordan, till Judeens
omr†de.
019:002 Och mycket folk f”ljde honom, och han botade d„r de sjuka.

019:003 D† ville n†gra faris‚er sn„rja honom och tr„dde fram till honom
och sade: ˝Žr det lovligt att skilja sig fr†n sin hustru av
vilken orsak som helst?˝
019:004 Men han svarade och sade: ˝Haven I icke l„st att Skaparen redan
i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'
019:005 och sade: 'F”rdenskull skall en man ”vergiva sin fader och sin
moder och h†lla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett
k”tt'?
019:006 S† „ro de icke mer tv†, utan ett k”tt. Vad nu Gud har
sammanfogat, det m† m„nniskan icke †tskilja.˝
019:007 D† sade de till honom: ˝Huru kunde d† Moses bjuda att man skulle
giva hustrun skiljebrev och s† skilja sig fr†n henne?˝
019:008 Han svarade dem: ˝F”r edra hj„rtans h†rdhets skull tillstadde
Moses eder att skiljas fr†n edra hustrur, men fr†n begynnelsen
har det icke varit s†.
019:009 Och jag s„ger eder: Den som f”r n†gon annan orsaks skull „n f”r
otukt skiljer sig fr†n sin hustru och tager sig en annan hustru,
han beg†r „ktenskapsbrott.˝
019:010 D† sade l„rjungarna till honom: ˝Žr det s† med mannens st„llning
till hustrun, d† „r det icke r†dligt att gifta sig.˝
019:011 Men han svarade dem: ˝Icke alla kunna taga emot det ordet, utan
allenast de †t vilka s†dant „r givet.
019:012 Ty visserligen finnas somliga som genom f”delsen, allt ifr†n
moderlivet, „ro oskickliga till „ktenskap, andra †ter som av
m„nniskor hava gjorts oskickliga d„rtill, men somliga finnas
ock, som f”r himmelrikets skull sj„lvmant hava gjort sig
oskickliga d„rtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot
det.˝

019:013 D„refter buros barn fram till honom, f”r att han skulle l„gga
h„nderna p† dem och bedja; men l„rjungarna visade bort dem.
019:014 D† sade Jesus: ˝L†ten barnen vara, och f”rmenen dem icke att
komma till mig; ty himmelriket h”r s†dana till.˝
019:015 Och han lade h„nderna p† dem och gick sedan d„rifr†n.

019:016 D† tr„dde en man fram till honom och sade: ˝M„stare, vad gott
skall jag g”ra f”r att f† evigt liv?˝
019:017 Han sade till honom: ˝Varf”r fr†gar du mig om vad som „r gott?
En finnes som „r god. Men vill du ing† i livet, s† h†ll buden.˝
019:018 Han fr†gade: ˝Vilka?˝ Jesus svarade: ˝'Du skall icke dr„pa', 'Du
skall icke beg† „ktenskapsbrott', 'Du skall icke stj„la', 'Du
skall icke b„ra falskt vittnesb”rd',
019:019 'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall „lska din n„sta
s†som dig sj„lv.'˝
019:020 D† sade den unge mannen till honom: ˝Allt detta har jag h†llit.
Vad fattas mig „nnu?˝
019:021 Jesus svarade honom: ˝Vill du vara fullkomlig, s† g† bort och
s„lj vad du „ger och giv †t de fattiga; d† skall du f† en skatt
i himmelen. Och kom sedan och f”lj mig.˝
019:022 Men n„r den unge mannen h”rde detta, gick han bedr”vad bort, ty
han hade m†nga „godelar.
019:023 D† sade Jesus till sina l„rjungar: ˝Sannerligen s„ger jag eder:
F”r den som „r rik „r det sv†rt att komma in i himmelriket.
019:024 Ja, jag s„ger eder: Det „r l„ttare f”r en kamel att komma in
genom ett n†ls”ga, „n f”r den som „r rik att komma in i Guds
rike.˝
019:025 N„r l„rjungarna h”rde detta, blevo de mycket h„pna och sade:
˝Vem kan d† bliva fr„lst?˝
019:026 Men Jesus s†g p† dem och sade till dem: ˝F”r m„nniskor „r detta
om”jligt, men f”r Gud „r allting m”jligt.˝

019:027 D† tog Petrus till orda och sade till honom: ˝Se, vi hava
”vergivit allt och f”ljt dig; vad skola vi f† d„rf”r?˝
019:028 Jesus svarade dem: ˝Sannerligen s„ger jag eder: N„r v„rlden
f”des p† nytt, d† n„r M„nniskosonen s„tter sig p† sin h„rlighets
tron, d† skolen ocks† I, som haven efterf”ljt mig, f† sitta p†
tolv troner s†som domare ”ver Israels tolv stammar.
019:029 Och var och en som har ”vergivit hus, eller br”der eller
systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods,
f”r mitt namns skull, han skall f† m†ngfaldigt igen, och skall
f† evigt liv till arvedel.
019:030 Men m†nga som „ro de f”rsta skola bliva de sista, och m†nga som
„ro de sista skola bliva de f”rsta.˝
020:001 ˝Ty med himmelriket „r det, s†som n„r en husbonde bittida om
morgonen gick ut f”r att leja †t sig arbetare till sin ving†rd.
020:002 Och n„r han hade kommit ”verens med arbetarna om en viss
dagspenning, s„nde han dem till sin ving†rd.
020:003 N„r han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se n†gra andra
st† sysslol”sa p† torget;
020:004 och han sade till dem: 'G†n ock I till min ving†rd, s† skall jag
giva eder vad sk„ligt „r.'
020:005 Och de gingo. Źter gick han ut vid sj„tte timmen och vid nionde
och gjorde sammalunda.
020:006 Ocks† vid elfte timmen gick han ut och fann d† n†gra andra st†
d„r; och han sade till dem: 'Varf”r st†n I h„r hela dagen
sysslol”sa?'
020:007 De svarade honom: 'D„rf”r att ingen har lejt oss.' D† sade han
till dem: 'G†n ock I till min ving†rd.'
020:008 N„r det s† hade blivit afton, sade ving†rdens herre till sin
f”rvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras l”n, men
begynn med de sista och g† s† tillbaka „nda till de f”rsta.'
020:009 D† nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var
och en av dem full dagspenning.
020:010 N„r sedan de f”rsta kommo, trodde de att de skulle f† mer, men
ocks† var och en av dem fick samma dagspenning.
020:011 N„r de s† fingo, knorrade de mot husbonden.
020:012 och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du
har „nd† st„llt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga
och solens hetta?'
020:013 D† svarade han en av dem och sade: 'Min v„n, jag g”r dig ingen
or„tt. Kom du icke ”verens med mig om den dagspenningen?
020:014 Tag vad dig tillkommer och g†. Men †t denne siste vill jag giva
lika mycket som †t dig.
020:015 Har jag icke lov att g”ra s†som jag vill med det som „r mitt?
Eller skall du med onda ”gon se p† att jag „r s† god?' --
020:016 S† skola de sista bliva de f”rsta, och de f”rsta bliva de
sista.˝

020:017 D† nu Jesus ville g† upp till Jerusalem, tog han till sig de
tolv, s† att de voro allena; och under v„gen sade han till dem:
020:018 ˝Se, vi g† nu upp till Jerusalem, och M„nniskosonen skall bliva
”verl„mnad †t ”verstepr„sterna och de skriftl„rde, och de skola
d”ma honom till d”den
020:019 och ”verl„mna honom †t hedningarna till att begabbas och gisslas
och korsf„stas; men p† tredje dagen skall han uppst† igen.˝

020:020 D† tr„dde Sebedeus' s”ners moder fram till honom med sina s”ner
och f”ll ned f”r honom och ville beg„ra n†got av honom.
020:021 Han fr†gade henne: ˝Vad vill du?˝ Hon svarade honom: ˝S„g att i
ditt rike den ene av dessa mina tv† s”ner skall f† sitta p† din
h”gra sida, och den andre p† din v„nstra.˝
020:022 Men Jesus svarade och sade: ˝I veten icke vad I beg„ren. Kunnen
I dricka den kalk som jag skall dricka?˝ De svarade honom: ˝Det
kunna vi.˝
020:023 D† sade han till dem: ˝Ja, v„l skolen I f† dricka min kalk, men
platsen p† min h”gra sida och platsen p† min v„nstra tillkommer
det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem f”r vilka
s† „r best„mt av min Fader.˝

020:024 N„r de tio andra h”rde detta, blevo de misslynta p† de tv†
br”derna.
020:025 D† kallade Jesus dem till sig och sade: ˝I veten att furstarna
upptr„da mot sina folk s†som herrar, och att de m„ktige l†ta
folken k„nna sin myndighet.
020:026 S† „r det icke bland eder; utan den som vill bliva st”rst bland
eder, han vare de andras tj„nare,
020:027 och den som vill vara fr„mst bland eder, han vare de andras
dr„ng,
020:028 likasom M„nniskosonen har kommit, icke f”r att l†ta tj„na sig,
utan f”r att tj„na och giva sitt liv till l”sen f”r m†nga.˝
020:029 N„r de sedan gingo ut ifr†n Jeriko, f”ljde honom mycket folk.
020:030 Och se, tv† blinda sutto d„r vid v„gen. N„r dessa h”rde att det
var Jesus som gick d„r fram, ropade de och sade: ˝Herre,
f”rbarma dig ”ver oss, du Davids son.˝
020:031 Och folket tillsade dem str„ngeligen att de skulle tiga; men de
ropade dess mer och sade: ˝Herre, f”rbarma dig ”ver oss, du
Davids son.˝
020:032 D† stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: ˝Vad viljen
I att jag skall g”ra eder?˝
020:033 De svarade honom: ˝Herre, l†t v†ra ”gon bliva ”ppnade.˝
020:034 D† f”rbarmade sig Jesus ”ver dem och r”rde vid deras ”gon, och
strax fingo de sin syn och f”ljde honom.

021:001 N„r de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid

Book of the day:
Facebook Google Reddit StumbleUpon Twitter Pinterest