Full Text Archive logoFull Text Archive — Free Classic E-books

The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 34 out of 47

Adobe PDF icon
Download this document as a .pdf
File size: 1.7 MB
What's this? light bulb idea Many people prefer to read off-line or to print out text and read from the real printed page. Others want to carry documents around with them on their mobile phones and read while they are on the move. We have created .pdf files of all out documents to accommodate all these groups of people. We recommend that you download .pdfs onto your mobile phone when it is connected to a WiFi connection for reading off-line.

framsida, utantill, var ett trapphus av tr„.
041:026 Och slutna f”nster och palmer funnos p† f”rhusets sidov„ggar, p†
b†da sidor, s† ock i husets sidokamrar och i
trapphusen.
042:001 Och han l„t mig g† ut p† den yttre f”rg†rden den v„g som gick †t
norr, och f”rde mig d„refter till den byggnad med tempelkamrar,
som l†g invid den avs”ndrade platsen och tillika invid
murbyggnaden norrut,
042:002 till l†ngsidan, som m„tte hundra alnar, med sin ing†ng i norr;
men bredden var femtio alnar.
042:003 Ut emot den tjugu alnar breda platsen p† den inre f”rg†rden och
ut emot stengolvet p† den yttre f”rg†rden l†go avsatserna p† det
ena husets framv„gg mitt emot avsatserna p† det andra husets
framv„gg, i tre v†ningar.
042:004 Och framf”r tempelkamrarna gick en tio alnar bred g†ng till den
inre f”rg†rden, en alnsbred v„g; och ing†ngarna l†go mot norr.
042:005 Men de ”versta tempelkamrarna voro mindre „n de andra, ty
avsatserna p† framv„ggen togo bort mer rum fr†n dem „n fr†n de
nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden.
042:006 Ty kamrarna l†go i tre v†ningar och hade inga pelare, s†som
f”rg†rdarna hade; d„rf”r blevo de ”versta v†ningens kamrar mer
indragna „n den nedersta och den mellersta v†ningens.
042:007 Och en yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna †t den yttre
f”rg†rden till, framf”r tempelkamrarna, och den var femtio alnar
l†ng.
042:008 Ty l„ngden p† tempelkammarbyggnaden ut†t den yttre f”rg†rden var
femtio alnar, men †t templet till hundra alnar.
042:009 Och nedanf”r dessa tempelkamrar var ing†ngen fr†n ”ster, n„r man
ville komma till dem fr†n den yttre f”rg†rden.

042:010 D„r f”rg†rdens skiljemur var som tjockast, l†go ock p† ”stra
sidan tempelkamrar invid den avs”ndrade platsen och tillika
invid murbyggnaden.
042:011 Och en v„g gick framf”r dem, likadan som v„gen framf”r
tempelkamrarna p† norra sidan; och de hade samma l„ngd och
bredd. Och alla utg†ngar h„r voro s†som d„r, b†de i fr†ga om
”vriga anordningar och i fr†ga om sj„lva d”rr”ppningarna.
042:012 Och s†som det var med d”rr”ppningarna p† tempelkamrarna vid
s”dra sidan, s† fanns ocks† har en d”rr”ppning, vid vilken en
v„g begynte, en v„g som gick utefter den beh”riga skiljemuren,
och som l†g ”sterut, n„r man gick in i tempelkamrarna.

042:013 Och han sade till mig: ˝De norra och s”dra tempelkamrarna invid
den avs”ndrade platsen skola vara de heliga tempelkamrar i vilka
pr„sterna, som f† tr„da fram inf”r HERREN, skola „ta det
h”gheliga; d„r skola de f”rvara det h”gheliga, s†v„l spisoffer
som syndoffer och skuldoffer ty det „r en helig plats.
042:014 N„r pr„sterna -- som fr†n helgedomen icke strax f† begiva sig
till den yttre f”rg†rden -- hava kommit ditin, skola de d„r
l„mna kvar de kl„der i vilka de hava gjort tj„nst, ty dessa „ro
heliga; f”rst n„r de hava ikl„tt sig andra kl„der, f† de tr„da
ut p† den plats som „r f”r folket.˝

042:015 N„r han nu hade slutat uppm„tningen av det inre huset, l„t han
mig g† ut till den port som l†g mot ”ster. Och han m„tte platsen
runt omkring.
042:016 Han m„tte med sin m„tst†ng †t ”stra sidan: den h”ll efter
m„tst†ngen fem hundra st„nger runt omkring.
042:017 Han m„tte †t norra sidan: den h”ll efter m„tst†ngen fem hundra
st„nger runt omkring.
042:018 Han m„tte ock †t s”dra sidan: den h”ll efter m„tst†ngen fem
hundra st„nger.
042:019 Han v„nde sig mot v„stra sidan och m„tte med m„tst†ngen fem
hundra st„nger.
042:020 Źt alla fyra sidorna m„tte han platsen. Den var omgiven av en
mur, som utefter platsens l„ngd h”ll fem hundra st„nger och
utefter dess bredd fem hundra st„nger. Och den skulle skilja det
heliga fr†n det som icke var heligt.
043:001 Och han l„t mig g† †stad till porten, den port som vette †t
”ster.
043:002 D† s†g jag Israels Guds h„rlighet komma ”sterifr†n, och d†net
d„rvid var s†som d†net av stora vatten, och jorden lyste av hans
h„rlighet.
043:003 Och den syn som jag d† s†g var likadan som den jag s†g, n„r jag
kom f”r att f”rd„rva staden; det var en syn likadan som den jag
s†g vid str”mmen Kebar. Och jag f”ll ned p† mitt ansikte.
043:004 Och HERRENS h„rlighet kom in i huset genom den port som l†g mot
”ster.
043:005 Och en andekraft lyfte upp mig och f”rde mig in p† den inre
f”rg†rden, och jag s†g att HERRENS h„rlighet uppfyllde huset.
043:006 D† h”rde jag en r”st tala till mig fr†n huset, under det att en
man stod bredvid mig.
043:007 Den sade till mig: Du m„nniskobarn, detta „r den plats d„r min
tron „r, den plats d„r mina f”tter skola st†, d„r jag vill bo
ibland Israels barn evinnerligen. Och Israels hus skall icke mer
orena mitt eviga namn, varken de sj„lva eller deras konungar,
med sin trol”sa avf„llighet, med sina konungars d”da kroppar och
med sina offerh”jder:
043:008 de som satte sin tr”skel invid min tr”skel, och sin d”rrpost vid
sidan av min d”rrpost, s† att allenast muren var mellan mig och
dem, och som s† orenade mitt heliga namn med de styggelser de
bedrevo, varf”r jag ock f”rgjorde dem i min vrede.
043:009 Men nu skola de skaffa sin trol”sa avf„llighet och sina
konungars d”da kroppar l†ngt bort ifr†n mig, s† att jag kan bo
ibland dem evinnerligen.

043:010 Men du, m„nniskobarn, f”rkunna nu f”r Israels barn om detta hus,
p† det att de m† blygas f”r sina missg„rningar. M† de m„ta det
h„rliga byggnadsverket.
043:011 Om de d† blygas f”r allt vad de hava gjort, s† kung”r f”r dem
och teckna f”r deras ”gon upp husets form och inredning, dess
utg†ngar och ing†ngar, alla dess former och alla stadgar d„rom,
alla dess former och alla lagar d„rom, s† att de akta p† hela
dess form och alla stadgar d„rom och g”ra efter dem.
043:012 Detta „r lagen om huset: p† toppen av berget skall hela dess
omr†de runt omkring vara h”gheligt. Ja, detta „r lagen om
huset.

043:013 Men dessa voro m†tten p† altaret i alnar, var aln en handsbredd
l„ngre an en vanlig aln: Dess bottenram var en aln h”g och en
aln bred, och kanten p† ramen, runt omkring utmed randen, var
ett kvarter h”g; detta var altarets underlag.
043:014 Avst†ndet fr†n bottenramen vid marken upp till den nedre
avsatsen var tv† alnar, och bredden var en aln. Avst†ndet fr†n
den mindre avsatsen upp till den st”rre var fyra alnar, och
bredden var en aln.
043:015 Altarh„rden h”ll fyra alnar; och fr†n altarh„rden stodo de fyra
hornen upp†t.
043:016 Och altarh„rden var tolv alnar l†ng och tolv alnar bred, s† att
dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.
043:017 Och avsatsen var fjorton alnar l†ng och fjorton alnar bred,
utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den h”ll en halv
aln, och dess bottenram str„ckte sig en aln runt omkring. Och
altarets trappsteg vette †t ”ster.

043:018 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, s† s„ger Herren,
HERREN: Dessa „ro stadgarna om altaret f”r den dag d† det bliver
f„rdigt, s† att man kan offra br„nnoffer och st„nka blod d„rp†.
043:019 D† skall du †t de levitiska pr„sterna giva en ungtjur till
syndoffer, †t dem som „ro av Sadoks s„d, och som f† tr„da fram
till mig, s„ger Herren, HERREN, f”r att g”ra tj„nst inf”r mig.
043:020 Och du skall taga n†got av dess blod och stryka p† altarets fyra
h”rn och p† avsatsens fyra h”rn och p† kanten runt omkring; s†
skall du rena det och bringa f”rsoning f”r det.
043:021 Sedan skall du taga syndofferstjuren, och utanf”r helgedomen
skall den br„nnas upp p† en d„rtill best„md plats, som h”r till
huset.
043:022 Och n„sta dag skall du f”ra fram en felfri bock till syndoffer;
och man skall rena altaret med den, p† samma s„tt som man renade
det med tjuren.
043:023 N„r du s† har fullbordat reningen, skall du f”ra fram en felfri
ungtjur och en felfri v„dur av sm†boskapen.
043:024 Dem skall du f”ra fram inf”r HERREN, och pr„sterna skola str”
salt p† dem och offra dem s†som br„nnoffer †t HERREN.
043:025 Under sju dagar skall du dagligen offra en syndoffersbock; och
en ungtjur och en v„dur av sm†boskapen, b†da felfria, skall man
likaledes offra.
043:026 Under sju dagar skall man s†lunda bringa f”rsoning f”r altaret
och rena det och inviga det.
043:027 Men sedan dessa dagar hava g†tt till „nda, skola pr„sterna p†
†ttonde dagen och allt framgent offra p† altaret edra br„nnoffer
och tackoffer; och jag skall d† hava behag till eder, s„ger
Herren, HERREN˝.
044:001 D„refter f”rde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den
kom vette †t ”ster; den var nu st„ngd.
044:002 Och HERREN sade till mig: ˝Denna port skall f”rbliva st„ngd och
icke mer ”ppnas, och ingen skall g† in genom den, ty HERREN,
Israels Gud, har g†tt in genom den; d„rf”r skall den vara
st„ngd.
044:003 Dock skall fursten, eftersom han „r furste, f† sitta d„r och
h†lla m†ltid inf”r HERRENS ansikte; han skall d† g† in genom
portens f”rhus, och samma v„g skall han g† ut igen.˝

044:004 D„refter f”rde han mig genom norra porten till platsen framf”r
huset; och jag fick se huru HERRENS h„rlighet uppfyllde HERRENS
hus. D† f”ll jag ned p† mitt ansikte.
044:005 och HERREN sade till mig: Du m„nniskobarn, akta p† och se med
dina ”gon, och h”r med dina ”ron allt vad jag nu talar med dig
om alla stadgar ang†ende HERRENS hus och om alla lagar som r”ra
det; och giv akt p† huru man g†r in i huset genom alla
helgedomens utg†ngar.
044:006 Och s„g till Israels hus, det genstr„viga: S† s„ger Herren,
HERREN: Nu m† det vara nog med alla de styggelser I haven
bedrivit, I av Israels hus,
044:007 I som haven l†tit fr„mlingar med oomskuret hj„rta och oomskuret
k”tt komma in i min helgedom och vara d„r, s† att mitt hus har
blivit ohelgat, under det att I framburen min spis, fett och
blod. S† har mitt f”rbund blivit brutet, f”r att icke n„mna alla
edra andra styggelser.
044:008 I haven icke sj„lva f”rr„ttat tj„nsten vid mina heliga f”rem†l,
utan haven satt andra till att †t eder f”rr„tta tj„nsten i min
helgedom.
044:009 S† s„ger Herren, HERREN: Ingen fr„mling med oomskuret hj„rta och
oomskuret k”tt f†r komma in i min helgedom, ingen av de
fr„mlingar som finnas bland Israels barn.
044:010 Utan de leviter som gingo bort ifr†n mig, n„r Israel for vilse
de som d† sj„lva foro vilse och gingo bort ifr†n mig och f”ljde
sina el„ndiga avgudar, de skola b„ra p† sin missg„rning
044:011 och skola i min helgedom bestrida vakttj„nstg”ringen vid husets
portar och annan tj„nstg”ring i huset; de skola slakta
br„nnoffer och slaktoffer †t folket, och skola st† inf”r dem
till att betj„na dem.
044:012 Eftersom de betj„nade dem inf”r deras el„ndiga avgudar och s†
blevo f”r Israels hus en st”testen till missg„rning, d„rf”r
betygar jag om dem med upplyft hand, s„ger Herren, HERREN, att
de skola f† b„ra p† sin missg„rning.
044:013 De skola icke f† nalkas mig, till att f”rr„tta pr„sterlig tj„nst
inf”r mig, eller till att nalkas n†got av mina heliga f”rem†l,
n„mligen de h”gheliga, utan de skola b„ra p† sin skam och p† de
styggeliga synder som de hava bedrivit.
044:014 Och jag skall s„tta dem till att f”rr„tta tj„nsten i huset vid
allt tj„nararbete d„r, allt som d„r skall utf”ras.

044:015 Men de levitiska pr„ster, n„mligen Sadoks s”ner, som f”rr„ttade
tj„nsten vid min helgedom, n„r de ”vriga israeliterna foro vilse
och gingo bort ifr†n mig, de skola f† tr„da fram till mig f”r
att g”ra tj„nst inf”r mig; de skola st† inf”r mitt ansikte f”r
att offra †t mig fett och blod, s„ger Herren, HERREN.
044:016 De skola g† in i min helgedom, och de skola tr„da fram till mitt
bord f”r att g”ra tj„nst inf”r mig och f”rr„tta vad som „r att
f”rr„tta †t mig.
044:017 Och n„r de komma in i den inre f”rg†rdens portar, skola de
ikl„da sig linnekl„der; de f† icke hava p† sig n†got av ylle,
n„r de g”ra tj„nst i den inre f”rg†rdens portar och inne i
huset.
044:018 De skola hava huvudbonader av linne p† sina huvuden, och
benkl„der av linne omkring sina l„nder; de skola icke omgjorda
sig med n†got som framkallar svett.
044:019 Och n„r de sedan g† ut p† den yttre f”rg†rden, till folket p†
den yttre f”rg†rden, skola de taga av sig de kl„der i vilka de
hava gjort tj„nst, och skola l„mna dem kvar i helgedomens
tempelkamrar och ikl„da sig andra kl„der, f”r att de icke m†
g”ra folket heligt med sina kl„der.
044:020 De skola icke raka huvudet, men skola icke heller l†ta h†ret
v„xa fritt, utan skola klippa sitt huvudh†r kort.
044:021 Och vin f†r ingen pr„st dricka, n„r han har kommit in p† den
inre f”rg†rden.
044:022 En „nka eller en fr†nskild kvinna f†r han icke taga till hustru
†t sig, utan allenast en jungfru av Israels barns sl„kt; dock
f†r han taga en „nka, om hon „r „nka efter en pr„st.
044:023 Och de skola l„ra mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt
och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.
044:024 Och i r„ttssaker skola de upptr„da s†som domare och skola avd”ma
dem efter mina r„tter. Och mina lagar och stadgar skola de
iakttaga vid alla mina h”gtider, och mina sabbater skola de
h†lla heliga.
044:025 Ingen av dem f†r orena sig genom att g† in till n†gon d”d
m„nniska; allenast genom fader eller moder eller son eller
dotter eller broder, eller genom en syster som icke har tillh”rt
n†gon man m† han †draga sig orenhet.
044:026 Men n„r han d„refter har blivit ren, skall man r„kna f”r honom
ytterligare sju dagar;
044:027 och p† den dag d† han g†r in i- helgedomen, p† den inre
f”rg†rden, f”r att g”ra tj„nst i helgedomen, d† skall han b„ra
fram ett syndoffer f”r sig, s„ger Herren, HERREN.
044:028 Och deras arvedel skall best† d„ri att jag sj„lv skall vara
deras arvedel. Och I skolen icke giva dem n†gon besittning i
Israel, ty jag sj„lv „r deras besittning.
044:029 Spisoffret och syndoffret och skuldoffret f† de „ta, och allt
tillspillogivet i Israel skall h”ra dem till.
044:030 Och det f”rsta av alla f”rstlingsfrukter av alla slag, och alla
offerg„rder av alla slag, vadhelst I framb„ren s†som offerg„rd,
detta skall h”ra pr„sterna till; och f”rstlingen av edert mj”l
skolen I giva †t pr„sten, f”r att du m† bringa v„lsignelse ”ver
ditt hus.
044:031 Intet sj„lvd”tt eller ihj„lrivet djur, vare sig f†gel eller
boskapsdjur, f† pr„sterna „ta.
045:001 Och n„r I genom lottkastning f”rdelen landet till arvedel, d†
skolen I †t HERREN giva en offerg„rd, en helig del av landet, i
l„ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen; detta stycke
skall vara heligt till hela sitt omf†ng runt omkring.
045:002 H„rav skall tagas till helgedomen en liksidig fyrkant, fem
hundra alnar i l„ngd och fem hundra i bredd, runt omkring, och
till utmark d„r runt omkring femtio alnar.
045:003 Av det tillm„tta stycket skall du allts† avm„ta ett omr†de,
tjugufem tusen alnar i l„ngd och tio tusen i bredd; d„r skall
helgedomen, det h”gheliga, ligga.
045:004 Detta skall vara en helig del av landet, och det skall tillh”ra
pr„sterna, som g”ra tj„nst i helgedomen, dem som f† tr„da fram
till att g”ra tj„nst inf”r HERREN; detta skall vara en plats †t
dem f”r deras hus, s† ock en helig plats f”r helgedomen.
045:005 Och ett stycke, tjugufem tusen alnar i l„ngd och tio tusen i
bredd, skall tillh”ra leviterna, som g”ra tj„nst i huset, s†som
deras besittning, med tjugu tempelkamrar.
045:006 Och †t staden skolen I giva till besittning ett omr†de, fem
tusen alnar i bredd och tjugufem tusen i l„ngd, motsvarande det
heliga offerg„rdsomr†det; det skall h”ra hela Israels hus till.
045:007 Och fursten skall p† b†da sidor om det heliga offerg„rdsomr†det
och stadens besittning f† ett omr†de, bel„get invid det heliga
offerg„rdsomr†det och stadens besittning, dels p† v„stra sidan,
v„sterut, dels ock p† ”stra sidan, ”sterut, och I l„ngd
motsvarande en stamlotts utstr„ckning fr†n v„stra gr„nsen till
”stra.
045:008 Detta skall han hava till sitt land, till besittning i
Israel. Och mina furstar skola d† icke mer f”rtrycka mitt folk,
utan skola l†ta Israels hus f† beh†lla sitt land efter sina
stammar.

045:009 S† s„ger Herren, HERREN: Nu m† det vara nog, I Israels furstar.
Skaffen bort v†ld och f”rtryck, och ”ven r„tt och r„ttf„rdighet;
h”ren upp att driva mitt folk ifr†n hus och hem, s„ger Herren,
HERREN.
045:010 Riktig v†g, riktig efa, riktigt bat-m†tt skolen I hava.
045:011 Efan och bat-m†ttet skola h†lla samma m†tt, s† att bat-m†ttet
rymmer tiondedelen av en homer, och likaledes efan tiondedelen
av en homer; ty efter homern skall man best„mma m†tten.
045:012 Sikeln skall inneh†lla tjugu gera; tjugu siklar, tjugufem
siklar, femton siklar skall minan inneh†lla hos eder.

045:013 Detta „r den offerg„rd I skolen giva: en sj„ttedels efa av var
homer vete och en sj„ttedels efa av var homer korn;
045:014 vidare den stadgade g„rden av olja, r„knat efter bat av olja: en
tiondedels bat av var kor (som „r ett m†tt p† tio bat och lika
med en homer, ty tio bat utg”ra en homer);
045:015 vidare av sm†boskapen fr†n Israels betesmarker ett djur p† vart
tv†hundratal, till spisoffer, br„nnoffer och tackoffer, f”r att
bringa f”rsoning f”r folket, s„ger Herren, HERREN.
045:016 Allt folket i landet skall vara f”rpliktat till denna offerg„rd
†t fursten i Israel.
045:017 Men fursten skall det †ligga att framb„ra br„nnoffer, spisoffer
och drickoffer p† festerna, nym†naderna och sabbaterna, vid alla
Israels hus' h”gtider. Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer,
br„nnoffer och tackoffer till att bringa f”rsoning f”r Israels
hus.

045:018 S† s„ger Herren, HERREN: P† f”rsta dagen i f”rsta m†naden skall
du taga en felfri ungtjur och rena helgedomen.
045:019 Och pr„sten skall taga n†got av syndoffrets blod och stryka p†
husets d”rrpost och p† altaravsatsens fyra h”rn och p†
d”rrposten till den inre f”rg†rdens port.
045:020 S† skall du ock g”ra p† sjunde dagen i m†naden, om s† „r, att
n†gon har syndat oupps†tligen och av f†kunnighet; p† detta s„tt
skolen I bringa f”rsoning f”r huset.
045:021 P† fjortonde dagen i f”rsta m†naden skolen I fira p†skh”gtid; i
sju dagar skolen I h†lla h”gtid, och man skall d† „ta osyrat
br”d.
045:022 P† den dagen skall fursten f”r sig sj„lv och f”r allt folket i
landet offra en tjur till syndoffer.
045:023 Men sedan, under h”gtidens sju dagar, skall han dagligen under
de sju dagarna offra s†som br„nnoffer †t HERREN sju tjurar och
sju v„durar, alla felfria, och s†som syndoffer en bock dagligen.
045:024 Och s†som spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en
efa till var v„dur, j„mte en hin olja till var efa.
045:025 P† femtonde dagen i sjunde m†naden skall han vid h”gtiden
framb„ra likadana offer under de sju dagarna, likadana
syndoffer, br„nnoffer och spisoffer och lika mycket olja.
046:001 S† s„ger Herren, HERREN: Den inre f”rg†rdens port, den som
vetter †t ”ster, skall vara st„ngd under de sex arbetsdagarna,
men p† sabbatsdagen skall den ”ppnas; likaledes skall den ”ppnas
p† nym†nadsdagen.
046:002 Och d† skall fursten utifr†n g† in genom portens f”rhus och
st„lla sig vid portens d”rrpost; och n„r pr„sterna offra hans
br„nnoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja p† portens
tr”skel och d„refter g† ut. Men porten skall icke st„ngas f”rren
om aftonen.
046:003 Och folket i landet skall p† sabbater och nym†nader tillbedja
inf”r HERREN vid ing†ngen till samma port.
046:004 Och br„nnoffret som fursten skall framb„ra †t HERREN skall p†
sabbatsdagen utg”ras av sex felfria lamm och en felfri v„dur.
046:005 Och s†som spisoffer skall han framb„ra en efa till v„duren, men
till lammen s†som spisoffer s† mycket han vill giva, j„mte en
hin olja till var efa.
046:006 Men p† nym†nadsdagen skall han framb„ra en felfri ungtjur, sex
lamm och en v„dur, allasammans felfria.
046:007 Och s†som spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en
efa till v„duren, och till lammen s† mycket han vill anskaffa,
j„mte en hin olja till var efa.
046:008 Och n„r fursten vill g† in, skall han g† in genom portens
f”rhus, och samma v„g skall han g† ut igen.
046:009 Men n„r folket i landet kommer inf”r HERRENS ansikte vid
h”gtiderna, d† skall den som har g†tt in genom norra porten f”r
att tillbedja g† ut genom s”dra porten, och den som har g†tt in
genom s”dra porten skall g† ut genom norra porten; ingen skall
g† tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan
man skall g† ut genom den motsatta.
046:010 Och fursten skall g† in tillsammans med de andra, n„r de g† in;
och n„r de g† ut, skola de g† ut tillsammans.
046:011 Men vid fester och h”gtider skall spisoffret utg”ras av en efa
till var tjur och en efa till var v„dur, och till lammen av s†
mycket han vill giva, j„mte en hin olja till var efa.
046:012 Och n„r fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett
br„nnoffer eller ett tackoffer s†som frivilligt offer †t HERREN,
d† skall man ”ppna †t honom den port som vetter †t ”ster, och
han skall offra sitt br„nnoffer och sitt tackoffer alldeles s†,
som han pl„gar offra p† sabbatsdagen; och d„refter skall han g†
ut och sedan han har g†tt ut, skall man st„nga porten.

046:013 Du skall dagligen offra s†som br„nnoffer †t HERREN ett felfritt
†rsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett s†dant.
046:014 Och s†som spisoffer skall du d„rtill offra var morgon en
sj„ttedels efa, s† ock en tredjedels hin olja f”r att fukta
mj”let -- detta s†som spisoffer †t HERREN, s†som ev„rdlig r„tt
f”r best„ndigt.
046:015 I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon s†som
dagligt br„nnoffer.

046:016 S† s„ger Herren, HERREN: Om fursten giver n†gon av sina s”ner en
g†va, s† bliver det dennes arvedel, det skall h”ra hans s”ner
till; de skola besitta det s†som arv.
046:017 Men om han av sin arvedel giver n†got s†som g†va †t n†gon av
sina tj„nare, s† skall detta tillh”ra denne intill fri†ret; d†
skall det †terg† till fursten. Hans arvedel „r det ju, och hans
s”ner skall det tillfalla.
046:018 Fursten m† icke taga n†got av folkets arvedel och s† kr„nka den
i deras besittningsr„tt; allenast av sin egen besittning m† han
giva arvedelar †t sina s”ner, f”r att ingen av mitt folk skall
bliva undantr„ngd fr†n sin s„rskilda besittning.
046:019 Och han f”rde mig genom den ing†ng som l†g vid sidan av porten
till de heliga tempelkamrar som voro best„mda f”r pr„sterna, och
som vette †t norr; och jag s†g att d„r var en plats l„ngst uppe
i v„ster.
046:020 Och han sade till mig: ˝Detta „r den plats d„r pr„sterna skola
koka skuldoffret och syndoffret, och d„r de skola baka
spisoffret, f”r att icke beh”va b„ra ut det p† den yttre
f”rg†rden och s† g”ra folket heligt.˝
046:021 D„refter l„t han mig g† ut p† den yttre f”rg†rden och f”rde mig
omkring till f”rg†rdens fyra h”rn; och jag s†g d† att i vart och
ett av f”rg†rdens h”rn fanns en g†rd.
046:022 I f”rg†rdens fyra h”rn funnos kringst„ngda g†rdar, fyrtio alnar
l†nga och trettio alnar breda; dessa fyra h”rng†rdar voro lika
stora.
046:023 Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla
fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inr„ttat
eldst„der till kokning.
046:024 Och han sade till mig: ˝Detta „r de k”k i vilka husets tj„nare
skola koka folkets slaktoffer.˝
047:001 D„refter f”rde han mig tillbaka till husets ing†ng, och d„r fick
jag se vatten rinna fram under husets tr”skel p† ”stra sidan, ty
husets framsida l†g mot ”ster; och vattnet fl”t ned under husets
s”dra sidov„gg, s”der om altaret.
047:002 Sedan l„t han mig g† ut genom norra porten och f”rde mig omkring
p† en yttre v„g till den yttre porten, den som vette †t
”ster. D„r fick jag se vatten v„lla fram p† s”dra sidan.
047:003 Sedan gick mannen, med ett m„tsn”re i handen, ett stycke mot
”ster och m„tte d„rvid upp tusen alnar och l„t mig s† g† ”ver
vattnet, och vattnet r„ckte mig d„r till fotkn”larna.
047:004 Źter m„tte han upp tusen alnar och l„t mig s† g† ”ver vattnet,
och vattnet r„ckte mig d„r till kn„na. Źter m„tte han upp tusen
alnar och l„t mig s† g† ”ver vattnet, som d„r r„ckte mig upp
till l„nderna.
047:005 Žnnu en g†ng m„tte han upp tusen alnar, och nu var det en str”m
som jag icke kunde g† ”ver. Ty vattnet gick s† h”gt att man
m†ste simma; det var en str”m som man icke kunde g† ”ver.
047:006 Och han sade till mig: ˝Nu har du ju sett det, du m„nniskobarn?˝
Sedan f”rde han mig tillbaka upp p† str”mmens strand.
047:007 Och n„r han hade f”rt mig dit tillbaka, fick jag se tr„d i stor
myckenhet st† p† str”mmens strand, p† b†da sidor.
047:008 Och han sade till mig: ˝Detta vatten rinner fram mot ™stra
kretsen och flyter ned p† Hedmarken och faller d„refter ut i
havet. Vattnet som fick bryta fram g†r allts† till havet, och s†
bliver vattnet d„r sunt.
047:009 Och ”verallt dit den dubbla str”mmen kommer, d„r upplivas alla
levande varelser som r”ra sig i stim, och fiskarna bliva d„r
mycket talrika; ty n„r detta vatten kommer dit, bliver
havsvattnet sunt, och allt f†r liv, d„r str”mmen kommer.
047:010 Och fiskare skola st† utmed den fr†n En-Gedi „nda till
En-Eglaim, och s†som ett enda fiskel„ge skall den str„ckan
vara. D„r skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet,
alldeles s†som i Stora havet.
047:011 Men g”lar och dammar d„r skola icke bliva sunda, utan skola
tj„na till saltberedning.
047:012 Och vid str”mmen, p† dess b†da str„nder, skola allahanda
frukttr„d v„xa upp, vilkas l”v icke skola vissna, och vilkas
frukt icke skall taga slut, utan var m†nad skola tr„den bara ny
frukt, ty deras vatten kommer fr†n helgedomen. Och deras frukter
skola tj„na till f”da och deras l”v till l„kedom.˝

047:013 S† s„ger Herren, HERREN: Dessa „ro de gr„nser efter vilka I
skolen utskifta landet s†som arvedel †t Israels tolv stammar
(varvid Josef f†r mer „n en lott).
047:014 I skolen f† det till arvedel, den ene s†v„l som den andre,
d„rf”r att jag med upplyft hand har lovat att giva det †t edra
fader; s† skall nu detta land tillfalla eder s†som arvsegendom.
047:015 Detta skall vara landets gr„ns p† norra sidan: fr†n Stora havet
l„ngs Hetlonsv„gen, dit fram d„r v„gen g†r till Sedad,
047:016 Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamat
omr†den, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans omr†de.
047:017 S† skall gr„nsen g† fr†n havet till Hasar-Enon vid Damaskus'
omr†de och vidare allt l„ngre norrut och upp mot Hamats
omr†de. Detta „r norra sidan.
047:018 Och p† ”stra sidan skall gr„nsen begynna mellan Hauran och
Damaskus och g† mellan Gilead och Israels land och utg”ras av
Jordan; fr†n nordgr„nsen ned†t, utmed ™stra havet, skolen I m„ta
ut den. Detta „r ”stra sidan.
047:019 Och p† sydsidan, s”derut, skall gr„nsen g† fr†n Tamar till
Meribots vatten vid Kades, till b„cken, fram till Stora
havet. Detta „r sydsidan, s”derut.
047:020 Och p† v„stra sidan skall gr„nsen utg”ras av Stora havet och g†
fr†n sydgr„nsen till en punkt mitt emot det st„lle d„r v„gen g†r
till Hamat. Detta „r v„stra sidan.
047:021 Och I skolen utskifta detta land †t eder efter Israels stammar.
047:022 I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel †t eder
sj„lva och †t fr„mlingarna som bo ibland eder och hava f”tt barn
ibland eder. Ty de skola av eder h†llas lika med inf”dda
israeliter; de skola tillfalla eder s†som en arvedel bland
Israels stammar.
047:023 I den stam d„r fr„mlingen bor, d„r skolen I giva honom hans
arvedel, s„ger Herren, HERREN.
048:001 Och dessa „ro namnen p† stammarna. Vid norra gr„nsen l„ngs efter
Hetlonsv„gen, dit fram d„r v„gen g†r till Hamat, vidare bort mot
Hasar-Enan -- med Damaskus' omr†de j„mte Hamat i norr -- d„r
skall Dan hava en lott, s† att hela str„ckan fr†n ”stra sidan
till v„stra tillh”r honom.
048:002 Och n„rmast Dans omr†de skall Aser hava en lott, fr†n ”stra
sidan till v„stra.
048:003 Och n„rmast Asers omr†de skall Naftali hava en lott, fr†n ”stra
sidan till v„stra.
048:004 Och n„rmast Naftalis omr†de skall Manasse hava en lott, fr†n
”stra sidan till v„stra.
048:005 Och n„rmast Manasses omr†de skall Efraim hava en lott, fr†n
”stra sidan till v„stra.
048:006 Och n„rmast Efraims omr†de skall Ruben hava en lott, fr†n ”stra
sidan till v„stra.
048:007 Och n„rmast Rubens omr†de skall Juda hava en lott, fr†n ”stra
sidan till v„stra.

048:008 Och n„rmast Juda omr†de skall fr†n ”stra sidan till v„stra
str„cka sig det offerg„rdsomr†de som I skolen giva s†som g„rd,
tjugufem tusen alnar i bredd, och i l„ngd lika med en stamlotts
l„ngd fr†n ”stra sidan till v„stra; och helgedomen skall ligga
d„r i mitten.
048:009 Det offerg„rdsomr†de som I skolen giva s†som g„rd †t HERREN
skall vara i l„ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen.
048:010 Och av detta heliga offerg„rdsomr†de skall ett stycke tillh”ra
pr„sterna, i norr tjugufem tusen alnar, i v„ster tio tusen i
bredd, i ”ster likaledes tio tusen i bredd och i s”der tjugufem
tusen i l„ngd; och HERRENS helgedom skall ligga d„r i mitten.
048:011 Det skall tillh”ra pr„sterna, dem som hava blivit helgade bland
Sadoks s”ner, dem som hava f”rr„ttat tj„nsten †t mig, och som
icke, s†som leviterna gjorde, foro vilse, n„r de ”vriga
israeliterna foro vilse.
048:012 D„rf”r skall en s„rskild offerg„rdsdel av den fr†n landet
avtagna offerg„rden tillh”ra dem s†som ett h”gheligt omr†de
invid leviternas.
048:013 Men leviterna skola f† ett omr†de motsvarande pr„sternas, i
l„ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen -- l„ngden
”verallt tjugufem tusen och bredden tio tusen.
048:014 Och de f† icke s„lja n†got d„rav; det b„sta landet m† man icke
byta bort eller eljest ”verl†ta †t n†gon annan, ty det „r helgat
†t HERREN.
048:015 Men de fem tusen alnar som bliva ”ver p† bredden invid de
tjugufem tusen skola utg”ra ett icke heligt omr†de f”r staden,
dels till att bo p†, dels s†som utmark; och staden skall ligga
d„r i mitten.
048:016 Och detta „r m†ttet p† den: norra sidan fyra tusen fem hundra
alnar, s”dra sidan fyra tusen fem hundra, p† ”stra sidan fyra
tusen fem hundra, och v„stra sidan fyra tusen fem hundra.
048:017 Och staden skall hava en utmark, som norrut „r tv† hundra femtio
alnar, s”derut tv† hundra femtio, ”sterut tv† hundra femtio och
v„sterut tv† hundra femtio.
048:018 Och vad som bliver ”ver p† l†ngsidan utmed det heliga
offerg„rdsomr†det, n„mligen tio tusen alnar ”sterut och tio
tusen v„sterut -- ty det skall str„cka sig utmed det heliga
offerg„rdsomr†det -- av detta skall avkastningen tj„na till f”da
†t stadens bebyggare.
048:019 Alla stadens bebyggare fr†n alla Israels stammar skola bruka
det.
048:020 Hela offerg„rdsomr†det skall allts† vara tjugufem tusen alnar i
l„ngd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offerg„rdsomr†de
som I given s†som g„rd skall bilda en fyrkant, stadens
besittning inber„knad.
048:021 Och fursten skall f† vad som bliver ”ver p† b†da sidor om det
heliga offerg„rdsomr†det och stadens besittning, n„mligen landet
invid det tjugufem tusen alnar breda offerg„rdsomr†det, „nda
till ”stra gr„nsen, och likaledes v„sterut landet utefter det
tjugufem tusen alnar breda omr†det, „nda till v„stra
gr„nsen. Dessa omr†den, motsvarande stamlotterna, skola tillh”ra
fursten. Och det heliga offerg„rdsomr†det med det heliga huset
skall ligga mitt emellan dem.
048:022 Med sin gr„ns † ena sidan mot leviternas besittning, † andra
sidan mot stadens, skall detta omr†de ligga mitt emellan
furstens besittningar. Och furstens besittningar skola ligga
mellan Juda omr†de och Benjamins omr†de.

048:023 D„refter skola de †terst†ende stammarna komma. F”rst skall
Benjamin hava en lott fr†n ”stra sidan till v„stra.
048:024 Och n„rmast Benjamins omr†de skall Simeon hava en lott, fr†n
”stra sidan till v„stra.
048:025 Och n„rmast Simeons omr†de skall Isaskar hava en lott, fr†n
”stra sidan till v„stra.
048:026 Och n„rmast Isaskars omr†de skall Sebulon hava en lott, fr†n
”stra sidan till v„stra.
048:027 Och n„rmast Sebulons omr†de skall Gad hava en lott, fr†n ”stra
sida till v„stra.
048:028 Och n„rmast Gads omr†de, p† dess sydsida, s”derut, skall gr„nser
g† fr†n Tamar ”ver Meribas vatten vid Kades till b„cken, fram
emot Stora havet.
048:029 Detta „r det land som I genom lottkastning skolen utdela †t
Israels stammar till arvedel; och detta skall vara deras
stamlotter, s„ger Herren, HERREN.

048:030 Och f”ljande utg†ngar skall staden hava: P† norra sidan skall
den h†lla ett m†tt av fyra tusen fem hundra alnar,
048:031 och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn,
skola tre ligga i norr: den f”rsta Rubens port, den andra Juda
port, den tredje Levi port.
048:032 Och p† ”stra sidan skall den ock. h†lla fyra tusen fem hundra
alnar och hava tre portar: den f”rsta Josefs port, den andra
Benjamins port, den tredje Dans port.
048:033 Sammalunda skall ock s”dra sidan h†lla ett m†tt av fyra tusen
fem hundra alnar och hava tre portar: den f”rsta Simeons port,
den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.
048:034 V„stra sidan skall h†lla fyra tusen fem hundra alnar och hava
tre portar: den f”rsta Gads port, den andra Asers port, den
tredje Naftali port.
048:035 Runt omkring skall den h†lla aderton tusen alnar. Och stadens
namn skall allt framgent vara: H„r „r HERREN.

Book 27 Daniel

001:001 I Jojakims, Juda konungs, tredje regerings†r kom Nebukadnessar,
konungen i Babel, mot Jerusalem och bel„grade det.
001:002 Och Herren gav Jojakim, Juda konung, i hans hand, s† ock en del
av k„rlen i Guds hus; och han f”rde dem till Sinears land, in i
sin guds hus. Och k„rlen f”rde han in i sin guds skattkammare.

001:003 Och konungen befallde Aspenas, sin ”verste hovman, att han
skulle av Israels barn taga till sig ynglingar av konungslig
sl„kt eller av f”rn„m b”rd,
001:004 s†dana som icke hade n†got lyte, utan voro fagra att sk†da och
utrustade med f”rst†nd till att inh„mta allt slags visdom, kloka
och l„raktiga ynglingar, som kunde bliva dugliga att tj„na i
konungens palats; dem skulle han l†ta undervisa i kald‚ernas
skrift och tungom†l.
001:005 Och konungen best„mde †t dem ett visst underh†ll f”r var dag, av
konungens egen mat och av det vin han sj„lv drack, och befallde
att man skulle uppfostra dem i tre †r; n„r den tiden vore
f”rliden, skulle de f† g”ra tj„nst hos konungen.

001:006 Bland dessa voro nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Juda
barn.
001:007 Men ”verste hovmannen gav dem andra namn: Daniel kallade han
Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.

001:008 Men Daniel l„t sig angel„get vara att icke orena sig med
konungens mat eller med vinet som denne drack av; och han bad
”verste hovmannen att han icke skulle n”dgas orena sig.
001:009 Och Gud l„t Daniel finna n†d och barmh„rtighet inf”r ”verste
hovmannen.
001:010 Men ”verste hovmannen sade till Daniel: ˝Jag fruktar att min
herre, konungen, som har best„llt om eder mat och dryck, d†
skall finna edra ansikten magrare „n de ynglingars som „ro
j„mn†riga med eder, och att I s† skolen draga skuld ”ver mitt
huvud inf”r konungen.˝

001:011 D† sade Daniel till hovm„staren som av ”verste hovmannen hade
blivit satt till att hava uppsikt ”ver Daniel, Hananja, Misael
och Asarja:
001:012 ˝G”r ett f”rs”k med dina tj„nare i tio dagar, och l†t giva oss
gr”nsaker att „ta och vatten att dricka.
001:013 Sedan m† du j„mf”ra v†rt utseende med de ynglingars som hava
„tit av konungens mat; och efter vad du d† anser m† du g”ra med
dina tj„nare.˝

001:014 Och han lyssnade till denna deras beg„ran och gjorde ett f”rs”k
med dem i tio dagar.
001:015 Och efter de tio dagarnas f”rlopp befunnos de vara fagrare att
sk†da och stadda vid b„ttre hull „n alla de ynglingar som hade
„tit av konungens mat.
001:016 D† l„t hovm„staren dem allt fortfarande slippa den mat som hade
varit best„md f”r dem och det vin som de skulle hava druckit,
och gav dem gr”nsaker.

001:017 Źt dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt
slags skrift och visdom; och Daniel fick f”rst†nd p† alla slags
syner och dr”mmar.
001:018 Och n„r den tid var f”rliden, efter vilken de, enligt konungens
befallning, skulle f”ras fram f”r honom, blevo de av ”verste
hovmannen f”rda inf”r Nebukadnessar
001:019 N„r d† konungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen som
kunde f”rliknas med Daniel, Hananja, Misael och Asarja; och de
fingo s† g”ra tj„nst hos konungen.
001:020 Och n„rhelst konungen tillfr†gade dem i en sak som fordrade
vishet i f”rst†ndet, fann han dem vara tio g†nger klokare „n
n†gon av de sp†m„n och besv„rjare som funnos i hela hans rike.
001:021 Och Daniel fortfor s† intill konung Kores' f”rsta regerings†r.
002:001 I sitt andra regerings†r hade Nebukadnessar dr”mmar av vilka han
blev orolig till sinnes, och s”mnen vek bort ifr†n honom.
002:002 D† l„t konungen tillkalla sina sp†m„n, besv„rjare, trollkarlar
och kald‚er, f”r att de skulle giva konungen till k„nna vad
han hade dr”mt, och de kommo och tr„dde fram f”r konungen.

002:003 Och konungen sade till dem: ˝Jag har haft en dr”m, och jag „r
orolig till sinnes och ville veta vad jag har dr”mt.˝
002:004 D† talade kald‚erna till konungen p† arameiska: ˝M† du leva
evinnerligen, o konung! F”rt„lj dr”mmen f”r dina tj„nare, s†
skola vi meddela uttydningen.˝
002:005 Konungen svarade och sade till kald‚erna: ˝Nej, mitt oryggliga
beslut „r, att om I icke s„gen mig dr”mmen och dess uttydning,
skolen I huggas i stycken, och edra hus skola g”ras till platser
f”r orenlighet.
002:006 Men om I meddelen dr”mmen och dess uttydning, s† skolen I f†
g†vor och sk„nker och stor „ra av mig. Meddelen mig allts† nu
dr”mmen och dess uttydning.˝
002:007 De svarade f”r andra g†ngen och sade: ˝Konungen m† f”rt„lja
dr”mmen f”r sina tj„nare, s† skola vi meddela uttydningen.˝
002:008 Konungen svarade och sade: ˝Jag m„rker nogsamt att I viljen
vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut „r oryggligt,
002:009 att om I icke s„gen mig dr”mmen, domen ”ver eder icke kan bliva
annat „n en. Ja, I haven kommit ”verens om att inf”r mig f”ra
l”gnaktigt och bedr„gligt tal, i hopp att tiderna skola f”r„ndra
sig. S„gen mig allts† nu vad jag har dr”mt, s† m„rker jag att I
ock kunnen meddela mig uttydningen d„rp†.˝
002:010 D† svarade kald‚erna konungen och sade: ˝Det finnes ingen
m„nniska p† jorden, som f”rm†r meddela konungen det som han vill
veta; aldrig har ju heller n†gon konung, huru stor och m„ktig
han „n var, beg„rt s†dant som detta av n†gon sp†man eller
besv„rjare eller kald‚.
002:011 Ty det som konungen beg„r „r alltf”r sv†rt, och ingen finnes,
som kan meddela konungen det, f”rutom gudarna; och de hava icke
sin boning ibland de d”dliga.

002:012 D† blev konungen vred och mycket f”rt”rnad och befallde att man
skulle f”rg”ra alla de vise i Babel.
002:013 N„r allts† p†budet h„rom hade blivit utf„rdat och man skulle
d”da de vise, s”kte man ock efter Daniel och hans medbr”der f”r
att d”da dem.
002:014 D† v„nde sig Daniel med kloka och f”rst†ndiga ord till Arjok,
”versten f”r konungens drabanter, vilken hade dragit ut f”r att
d”da de vise i Babel.
002:015 Han tog till orda och fr†gade Arjok, konungens h”vitsman:
˝Varf”r har detta str„nga p†bud blivit utf„rdat av konungen?˝ D†
omtalade Arjok f”r Daniel vad som var p† f„rde.
002:016 Och Daniel gick in och bad konungen att tid m†tte beviljas
honom, s† skulle han meddela konungen uttydningen.
002:017 D„refter gick Daniel hem och omtalade f”r Hananja, Misael och
Asarja, sina medbr”der, vad som var p† f„rde,
002:018 och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om f”rbarmande, s†
att denna hemlighet bleve uppenbarad, p† det att icke Daniel och
hans medbr”der m†tte f”rg”ras tillika med de ”vriga vise Babel.

002:019 D† blev hemligheten uppenbarad f”r Daniel i en syn om
natten. Och Daniel lovade himmelens Gud d„rf”r;
002:020 Daniel hov upp sin r”st och sade: ˝Lovat vare Guds namn fr†n
evighet till evighet! Ty vishet och makt h”ra honom till.
002:021 Han l†ter tider och stunder omskifta, han avs„tter konungar och
tills„tter konungar, han giver †t de visa deras vishet och †t de
f”rst†ndiga deras f”rst†nd.
002:022 Han uppenbarar det som „r djupt och f”rborgat, han vet vad i
m”rkret „r, och hos honom bor ljuset.
002:023 Dig, mina f„ders Gud, tackar och prisar jag f”r att du har givit
mig vishet och f”rm†ga, och f”r att du nu har uppenbarat f”r mig
det vi b†do dig om; ty det som konungen ville veta har du
uppenbarat f”r oss.˝

002:024 I f”ljd h„rav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade
f†tt befallning att f”rg”ra de vise i Babel; han gick †stad och
sade till honom s†: ˝De vise i Babel m† du icke f”rg”ra. F”r mig
in till konungen, s† skall jag meddela konungen uttydningen.˝
002:025 D† f”rde Arjok med hast Daniel inf”r konungen och sade till
honom s†: ˝Jag har bland de judiska f†ngarna funnit en man som
kan s„ga konungen uttydningen.˝
002:026 Konungen svarade och sade till Daniel, som hade f†tt namnet
Beltesassar: ˝F”rm†r du s„ga mig den dr”m som jag har haft och
dess uttydning?˝
002:027 Daniel svarade konungen och sade:

˝Den hemlighet som konungen beg„r att f† veta kunna inga vise,
besv„rjare, sp†m„n eller stj„rntydare meddela konungen.
002:028 Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter,
och han har l†tit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i
kommande dagar. Detta var din dr”m och den syn du hade p† ditt
l„ger:

002:029 N„r du, o konung, l†g p† ditt l„ger, uppstego hos dig tankar p†
vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar
hemligheter l„t dig veta vad som skall ske.
002:030 Och f”r mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft
av n†gon vishet som jag „ger framf”r alla andra levande
varelser, utan p† det att uttydningen m† bliva kungjord f”r
konungen, s† att du f”rst†r ditt hj„rtas tankar.

002:031 Du, o konung, s†g i din syn en stor bildstod st† framf”r dig,
och den stoden var h”g och dess glans ”verm†ttan stor, och den
var f”rskr„cklig att sk†da.
002:032 Bildstodens huvud var av b„sta guld, dess br”st och armar voro
av silver, dess buk och l„nder av koppar; dess ben voro av j„rn,
002:033 dess f”tter delvis av j„rn och delvis av lera.
002:034 Medan du nu betraktade den, blev en sten l”sriven, dock icke
genom m„nniskoh„nder, och den tr„ffade bildstoden p† f”tterna,
som voro av j„rn och lera, och krossade dem.
002:035 D† blev p† en g†ng alltsammans krossat, j„rnet, leran, kopparen,
silvret och guldet, och det blev s†som agnar p† en tr”skloge om
sommaren, och vinden f”rde bort det, s† att man icke mer kunde
finna n†got sp†r d„rav. Men av stenen som hade tr„ffat
bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.

002:036 Detta var dr”mmen; och vi vilja nu s„ga konungen uttydningen:
002:037 Du, o konung, konungarnas konung, †t vilken himmelens Gud har
givit rike, v„ldighet, makt och „ra,
002:038 och i vilkens hand han har givit m„nniskors barn och djuren p†
marken och f†glarna under himmelen, varhelst varelser bo, och
som han har satt till herre ”ver allasammans, du „r det gyllene
huvudet.
002:039 Men efter dig skall uppst† ett annat rike, ringare „n ditt, och
d„refter „nnu ett tredje rike, ett som „r av koppar, och det
skall r†da ”ver hela jorden.
002:040 Ett fj„rde rike skall ock uppst† och vara starkt s†som j„rn, ty
j„rnet krossar och s”ndersl†r ju allt; och s†som j„rnet f”rst”r
allt annat, s† skall ock detta krossa och f”rst”ra.
002:041 Men att du s†g f”tterna och t†rna vara delvis av krukmakarlera
och delvis av j„rn, det betyder att det skall vara ett s”ndrat
rike, dock s† att det har n†got av j„rnets fasthet, ty du s†g ju
j„rn vara d„r, blandat med lerjord.
002:042 Och att t†rna p† f”tterna voro delvis av j„rn och delvis av
lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis
svagt.
002:043 Och att du s†g j„rnet vara blandat med lerjord, det betyder att
v„l en beblandning d„r skall „ga rum genom m„nniskos„d, men att
delarna likv„l icke skola h†lla ihop med varandra, lika litet
som j„rn kan f”rbinda sig med lera.

002:044 Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud uppr„tta ett rike
som aldrig i evighet skall f”rst”ras och vars makt icke skall
bliva ”verl„mnad †t n†got annat folk. Det skall krossa och g”ra
en „nde p† alla dessa andra riken, men sj„lvt skall det best†
evinnerligen;
002:045 ty du s†g ju att en sten blev l”sriven fr†n berget, dock icke
genom m„nniskoh„nder, och att den krossade j„rnet, kopparen,
leran, silvret och guldet.

S† har en stor Gud uppenbarat f”r konungen vad som skall ske i
framtiden, och dr”mmen „r viss, och dess uttydning „r
tillf”rlitlig.˝

002:046 D† f”ll konung Nebukadnessar p† sitt ansikte och tillbad inf”r
Daniel, och befallde att man skulle offra †t honom spisoffer och
r”koffer.
002:047 Och konungen svarade Daniel och sade: ˝I sanning, eder Gud „r en
Gud ”ver andra gudar och en herre ”ver konungar och en
uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara
denna hemlighet.˝

002:048 D„refter upph”jde konungen Daniel och gav honom m†nga stora
sk„nker och satte honom till herre ”ver hela Babels h”vdingd”me
och till h”gste f”rest†ndare f”r alla de vise i Babel.
002:049 Och p† Daniels b”n f”rordnade konungen Sadrak, Mesak och
Abed-Nego att f”rvalta Babels h”vdingd”me; men Daniel sj„lv
stannade vid konungens hov.

003:001 Konung Nebukadnessar l„t g”ra en gyllene bildstod, sextio alnar
h”g och sex alnar bred; den l„t han st„lla upp p† Durasl„tten i
Babels h”vdingd”me.
003:002 Och konung Nebukadnessar s„nde †stad och l„t f”rsamla satraper,
landsh”vdingar och st†th†llare, fogdar, skattm„stare, domare,
lagtolkare och alla andra makthavande i h”vdingd”mena, f”r att
de skulle komma till invigningen av den bildstod som konung
Nebukadnessar hade l†tit st„lla upp.
003:003 D† f”rsamlade sig satraperna, landsh”vdingarna och st†th†llarna,
fogdarna, skattm„starna, domarna, lagtolkarna och alla andra
makthavande i h”vdingd”mena till invigningen av den bildstod som
konung Nebukadnessar hade l†tit st„lla upp och n„r de s† stodo
framf”r den bildstod som Nebukadnessar hade l†tit st„lla upp,
003:004 utropade en h„rold med h”g r”st: ˝Detta vare eder befallt, I folk
och stammar och tungom†l:
003:005 N„r I h”ren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,
s„ckpipor och allahanda andra instrumenter, skolen I falla ned
och tillbedja den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar har
l†tit st„lla upp.
003:006 Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i samma
stund kastas i den brinnande ugnen.˝

003:007 S† snart nu allt folket h”rde ljudet av horn, pipor, cittror,
sambukor, psaltare och allahanda andra instrumenter, f”llo de
allts† ned, alla folk och stammar och tungom†l, och tillb†do den
gyllene bildstod som konung Nebukadnessar hade l†tit st„lla upp.

003:008 Men strax d„refter kommo n†gra kaldeiska m„n fram och anklagade
judarna.
003:009 De togo till orda och sade till konung Nebukadnessar: M† du leva
evinnerligen, o konung!
003:010 Du, o konung, har givit befallning att alla m„nniskor, n„r de
h”rde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,
s„ckpipor och allahanda andra instrumenter, skulle falla ned och
tillbedja den gyllene bildstoden,
003:011 och att var och en som icke f”lle ned och tillb†de skulle kastas
i den brinnande ugnen.
003:012 Men nu „ro h„r n†gra judiska m„n, Sadrak, Mesak och Abed-Nego,
vilka du har f”rordnat att f”rvalta Babels h”vdingd”me. Dessa
m„n hava icke aktat p† dig, o konung. De dyrka icke dina gudar;
och den gyllene bildstod som du har l†tit st„lla upp tillbedja
de icke.˝

003:013 D† befallde Nebukadnessar i vrede och f”rbittring att man skulle
f”ra fram Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Och n„r man hade f”rt
fram m„nnen inf”r konungen,
003:014 talade Nebukadnessar till dem och sade: ˝Žr det av f”rakt som I,
Sadrak, Mesak och Abed-Nego, icke dyrken mina gudar och icke
tillbedjen den gyllene bildstod som jag har l†tit st„lla upp?
003:015 V„lan, allt m† vara gott, om I „ren redo, att n„r I h”ren ljudet
av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, s„ckpipor och
allahanda andra instrumenter, falla ned och tillbedja den
bildstod som jag har l†tit g”ra. Men om I icke tillbedjen, d†
skolen I i samma stund bliva kastade i den brinnande ugnen; och
vilken „r v„l den gud som d† kan r„dda eder ur min hand?˝
003:016 D† svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till konungen:
˝O Nebukadnessar, vi beh”va icke giva dig n†got svar p† detta.
003:017 Om v†r Gud, den som vi dyrka, f”rm†r r„dda oss, s† skall han ock
r„dda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung.
003:018 Men om han icke vill det, s† m† du veta, o konung, att vi „nd†
icke dyrka dina gudar, och att vi icke vilja tillbedja den
gyllene bildstod som du har l†tit st„lla upp.˝

003:019 D† uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och
Abed-Nego, s† att hans ansikte f”rvandlades. Och han hov upp sin
r”st och befallde att man skulle g”ra ugnen sju g†nger hetare,
„n man n†gonsin hade sett den vara.
003:020 Och n†gra handfasta m„n i hans h„r fingo befallning att binda
Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.
003:021 S† blevo dessa med sina underkl„der, livrockar, m”ssor och andra
kl„der bundna och kastade i den brinnande ugnen.
003:022 Men eftersom konungens befallning hade varit s† str„ng, och
ugnen d„rf”r hade blivit s† ”verm†ttan starkt upphettad, blevo
de m„n som f”rde Sadrak, Mesak och Abed-Nego ditupp sj„lva
d”dade av eldsl†gorna,
003:023 vid det att de tre m„nnen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna
kastades ned i den brinnande ugnen.

003:024 D† blev konung Nebukadnessar f”rskr„ckt och stod upp med hast
och fr†gade sina r†dsherrar och sade: ˝Var det icke tre m„n som
vi l„to kasta bundna i elden? De svarade och sade till konungen:
˝Jo f”rvisso, o konung.˝
003:025 Han fortfor och sade: ˝Och „nd† ser jag nu fyra m„n, som g† l”sa
och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den
fj„rde ser s† ut, som vore han en gudason.˝
003:026 D„refter tr„dde Nebukadnessar fram till ”ppningen p† den
brinnande ugnen och hov upp sin r”st och sade: ˝Sadrak, Mesak
och Abed-Nego, I den h”gste Gudens tj„nare kommen hitut.˝ D†
gingo Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden.
003:027 Och satraperna, landsh”vdingarna och st†th†llarna och konungens
r†dsherrar f”rsamlade sig d„r, och fingo d† se att elden icke
hade haft n†gon makt ”ver m„nnens kroppar, och att h†ret p†
deras huvuden icke var svett, och att deras kl„der icke hade
blivit skadade; ja, man kunde icke ens k„nna lukten av n†got
br„nt p† dem.

003:028 D† hov Nebukadnessar upp sin r”st och sade: ˝Lovad vare Sadraks,
Mesaks och Abed-Negos Gud, som s„nde sin „ngel och r„ddade sina
tj„nare, vilka s† f”rtr”stade p† honom, att de ”vertr„dde
konungens befallning och v†gade sina liv f”r att icke n”dgas
dyrka eller tillbedja n†gon annan gud „n sin egen Gud!
003:029 Och h„rmed giver jag nu befallning att vilken som helst av alla
folk och stammar och tungom†l, som s„ger n†got otillb”rligt om
Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall huggas i stycken,
och hans hus skall g”ras till en plats f”r orenlighet; ty ingen
gud finnes, som s† kan hj„lpa som denne.

003:030 D„refter l„t konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego komma till
stor „ra och makt i Babels h”vdingd”me.

004:031 Konung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungom†l som
finnas p† hela jorden. Mycken frid vare med eder!

004:032 Jag har funnit f”r gott att h„rmed kung”ra de tecken och under
som den h”gste Guden har gjort med mig.
004:033 Ty stora „ro f”rvisso hans tecken, och m„ktiga „ro hans
under. Hans rike „r ett evigt rike, och hans v„lde varar fr†n
sl„kte till sl„kte.
004:001 Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i
mitt palats.
004:002 D† hade jag en dr”m som f”rskr„ckte mig; jag „ngslades genom
dr”mbilder p† mitt l„ger och genom en syn som jag s†g.
004:003 D„rf”r gav jag befallning att man skulle h„mta alla de vise i
Babel till mig, f”r att de skulle s„ga mig dr”mmens uttydning.
004:004 S† kommo nu sp†m„nnen, besv„rjarna, kald‚erna och stj„rntydarna,
och jag f”rt„ljde dr”mmen f”r dem, men de kunde icke s„ga mig
dess uttydning.
004:005 Slutligen kom ock Daniel inf”r mig, han som hade f†tt namnet
Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande
„r; och jag f”rt„ljde dr”mmen f”r honom s†lunda:

004:006 ˝Beltesassar, du som „r den ”verste bland sp†m„nnen, du om
vilken jag vet att heliga gudars ande „r i dig, och att ingen
hemlighet „r dig f”r sv†r, s„g mig vad jag s†g i min dr”m, och
vad den betyder.

004:007 Detta var den syn jag hade p† mitt l„ger: Jag s†g i min syn ett
tr„d st† mitt p† jorden, och det var mycket h”gt.
004:008 Ja, stort och v„ldigt var tr„det, och s† h”gt att det r„ckte upp
till himmelen och syntes allt intill jordens „nda.
004:009 Dess l”vverk var sk”nt, och de bar mycken frukt, s† att det hade
f”da †t alla. Markens djur funno skugga d„runder, och himmelens
f†glar bodde p† dess grenar, och allt k”tt hade sin f”da d„rav.
004:010 Vidare s†g jag, i den syn jag hade p† mitt l„ger, huru en helig
„ngel steg ned fr†n himmelen.
004:011 Han ropade med h”g r”st och sade: 'Huggen ned tr„det och sk„ren
av dess grenar, riven bort dess l”vverk och f”rstr”n dess frukt,
s† att djuren som ligga d„runder fara sin v„g och f†glarna flyga
bort ifr†n dess grenar.
004:012 Dock m† stubben med r”tterna l„mnas kvar i jorden, bunden med
kedjor av j„rn och koppar, bland markens gr„s; av himmelens dagg
skall han v„tas och hava sin lott med djuren bland markens
”rter.
004:013 Hans hj„rta skall f”rvandlas, s† att det icke mer „r en
m„nniskas, och ett djurs hj„rta skall givas †t honom, och sju
tider skola s† g† fram ”ver honom.
004:014 S† „r det f”rordnat genom „nglarnas r†dslut, och s† „r det
befallt om denna sak av de heliga, f”r att de levande skola
besinna att den H”gste r†der ”ver m„nniskors riken och giver dem
†t vem han vill, ja, upph”jer den l„gste bland m„nniskor till
att h„rska ”ver dem.'

004:015 S†dan var den dr”m som jag, konung Nebukadnessar, hade. Och du,
Beltesassar, m† nu s„ga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt
rike kan s„ga mig uttydningen, men du kan det v„l, ty heliga
gudars ande „r i dig.˝

004:016 D† stod Daniel, som ocks† hade namnet Beltesassar, en stund
h„pen, uppfylld av oroliga tankar. Men konungen tog †ter till
orda och sade: ˝Beltesassar, l†t icke dr”mmen och vad den
betyder f”rskr„cka dig. Beltesassar svarade och sade:
˝Min herre, o att dr”mmen g„llde dem som hata dig, och dess
betydelse dina fiender!
004:017 Tr„det som du s†g, vilket var s† stort och v„ldigt och s† h”gt
att det r„ckte upp till himmelen och syntes ”ver hela jorden,
004:018 och som hade ett s† sk”nt l”vverk och bar mycken frukt, s† att
det hade f”da †t alla, tr„det under vilket markens djur bodde,
och p† vars grenar himmelens f†glar hade sina n„sten,
004:019 det „r du sj„lv, o konung, du som har blivit s† stor och v„ldig,
du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har n†tt upp
till himmelen, och vilkens v„lde str„cker sig till jordens „nda.
004:020 Men att konungen s†g en helig „ngel stiga ned fr†n himmelen,
vilken sade: 'Huggen ned tr„det och f”rst”ren det; dock m†
stubben med r”tterna l„mnas kvar i jorden, bunden med kedjor av
j„rn och koppar, bland markens gr„s; av himmelens dagg skall han
v„tas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju
tider hava g†tt fram ”ver honom',
004:021 detta betyder f”ljande, o konung, och detta „r den H”gstes
r†dslut, som har drabbat min herre konungen:
004:022 Du skall bliva utst”tt fr†n m„nniskorna och n”dgas bo ibland
markens djur och „ta gr„s s†som en oxe och v„tas av himmelens
dagg; och sju tider skola s† g† fram ”ver dig, till dess du
besinnar att den H”gste r†der ”ver m„nniskors riken och giver
dem †t vem han vill.
004:023 Men att det befalldes att tr„dets stubbe med r”tterna skulle
l„mnas kvar, det betyder att du skall †terf† ditt rike, n„r du
har besinnat att det „r himmelen som har makten.

004:024 D„rf”r, o konung, m† du l†ta mitt r†d t„ckas dig: g”r dig fri
ifr†n dina synder genom att g”ra gott, och ifr†n dina
missg„rningar genom att ”va barmh„rtighet mot de fattiga, om
till „ventyrs din lycka s† kunde bliva best†ndande.˝

004:025 Allt detta drabbade ocks† konung Nebukadnessar.
004:026 Tolv m†nader d„refter, n„r konungen en g†ng gick omkring p†
taket av det kungliga palatset i Babel,
004:027 hov han upp sin r”st och sade: ˝Se, detta „r det stora Babel,
som jag har byggt upp till ett konungas„te genom min v„ldiga
makt, min h„rlighet till „ra!˝
004:028 Medan ordet „nnu var i konungens mun, kom en r”st fr†n himmelen:
˝Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit
taget ifr†n dig;
004:029 du skall bliva utst”tt fr†n m„nniskorna och n”dgas bo ibland
markens djur och „ta gr„s s†som en oxe; och sju tider skola s†
g† fram ”ver dig, till dess du besinnar att den H”gste r†der
”ver m„nniskors riken och giver dem †t vem han vill.˝
004:030 I samma stund gick det ordet i fullbordan p† Nebukadnessar; han
blev utst”tt fr†n m„nniskorna och m†ste „ta gr„s s†som en oxe,
och av himmelens dagg v„ttes hans kropp, till dess att hans h†r
v„xte och blev s†som ”rnfj„drar, och till dess att hans naglar
blevo s†som f†gelklor.

004:031 Men n„r tiden var f”rliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina
”gon till himmelen och fick †ter mitt f”rst†nd. D† lovade jag
den H”gste, jag prisade och „rade honom som lever evinnerligen,
honom vilkens v„lde „r ett evigt v„lde, och vilkens rike varar
fr†n sl„kte till sl„kte,
004:032 honom mot vilken alla som bo p† jorden „ro att akta s†som intet,
ty han g”r vad han vill b†de med himmelens h„r och med dem som
bo p† jorden, och ingen kan st† emot hans hand eller s„ga till
honom: ˝Vad g”r du?˝

004:033 S† fick jag d† p† den tiden †ter mitt f”rst†nd, och jag fick
tillbaka min h„rlighet och glans, mitt rike till „ra; och mina
r†dsherrar och storm„n s”kte upp mig. Och jag blev †ter insatt i
mitt rike, och „nnu st”rre makt blev mig given.
004:034 D„rf”r prisar nu jag, Nebukadnessar, och upph”jer och „rar
himmelens konung, ty alla hans g„rningar „ro sanning, och hans
v„gar „ro r„tta, och dem som vandra i h”gmod kan han ”dmjuka.
005:001 Konung Belsassar gjorde ett stort g„stabud f”r sina tusen
storm„n och h”ll dryckeslag med de tusen.
005:002 Medan nu Belsassar var under vinets v„lde, befallde han att man
skulle b„ra fram de k„rl av guld och silver, som hans fader
Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle
s† konungen och hans storm„n, hans gem†ler och bihustrur dricka.
005:003 D† bar man fram de gyllene k„rl som hade blivit tagna ur
tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans
storm„n, hans gem†ler och bihustrur drucko ur dem.
005:004 Medan de s† drucko vin, prisade de sina gudar av guld och
silver, av koppar, j„rn, tr„ och sten.

005:005 D† visade sig i samma stund fingrar s†som av en m„nniskohand,
vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo p† den vitmenade
v„ggen i konungens palats; och konungen s†g handen som skrev.
005:006 D† vek f„rgen bort ifr†n konungens ansikte, och han uppfylldes
av oroliga tankar, s† att hans l„nder sk„lvde och hans kn„n
slogo emot varandra.
005:007 Och konungen ropade med h”g r”st och befallde att man skulle
h„mta besv„rjarna, kald‚erna ock stj„rntydarna. Och konungen l„t
s„ga s† till de vise i Babel: ˝Vemhelst som kan l„sa denna
skrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva kl„dd i
purpur, och den gyllene kedjan skall h„ngas om hans hals, och
han skall bliva den tredje herren i riket.˝

005:008 D† kommo alla konungens vise tillst„des, men de kunde icke l„sa
skriften eller s„ga konungen dess uttydning.
005:009 D† blev konung Belsassar „nnu mer f”rskr„ckt, och f„rgen vek
bort ifr†n hans ansikte, och hans storm„n stodo best”rta.
005:010 Men n„r konungens och hans storm„ns tal kom f”r konungamodern,
begav hon sig till g„stabudssalen; d„r tog hon till orda och
sade: ˝M† du leva evinnerligen, o konung! L†t icke oroliga
tankar uppfylla dig, och m† f„rgen icke vika bort ifr†n ditt
ansikte.
005:011 I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande „r. I din
faders dagar befanns han hava insikt och f”rst†nd och vishet,
lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, satte
honom till den ”verste bland sp†m„nnen, besv„rjarna, kald‚erna
och stj„rntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen,
005:012 eftersom en ”verm†ttan h”g ande och klokhet och f”rst†nd och
skicklighet att uttyda dr”mmar och l”sa g†tor och reda ut
invecklade ting fanns hos denne Daniel, †t vilken konungen hade
givit namnet Beltesassar. L†t d„rf”r nu tillkalla Daniel; han
skall meddela uttydningen.˝

005:013 N„r s† Daniel hade blivit h„mtad till konungen, talade denne
till Daniel och sade: ˝Du „r ju Daniel, en av de judiska f†ngar
som min fader konungen f”rde hit fr†n Juda?
005:014 Jag har h”rt s„gas om dig att gudars ande „r i dig, och att du
har befunnits hava insikt och f”rst†nd och ”verm†ttan stor
vishet.
005:015 Nu „r det s†, att de vise och besv„rjarna hava blivit h„mtade
hit till mig f”r att l„sa denna skrift och s„ga mig dess
uttydning; men de kunna icke meddela mig n†gon uttydning d„rp†.
005:016 Men om dig har jag h”rt att du kan giva uttydningar och reda ut
invecklade ting. Om du allts† nu kan l„sa skriften och s„ga mig
dess uttydning, s† skall du bliva kl„dd i purpur, och den
gyllene kedjan skall h„ngas om din hals, och du skall bliva den
tredje herren i riket.˝

005:017 D† svarade Daniel och sade till konungen:

˝Dina g†vor m† du sj„lv beh†lla, och dina sk„nker m† du giva †t
en annan; dem f”rutan skall jag l„sa skriften f”r konungen och
s„ga honom uttydningen:

005:018 Źt din fader Nebukadnessar, o konung, gav den h”gste Guden rike,
storhet, „ra och h„rlighet;
005:019 och f”r den storhets skull som han hade givit honom darrade alla
folk och stammar och tungom†l, i f”rskr„ckelse f”r honom. Vem
han ville d”dade han, och vem han ville l„t han leva; vem han
ville upph”jde han, och vem han ville ”dmjukade han.
005:020 Men n„r hans hj„rta f”rh„vde sig och hans ande blev stolt och
”vermodig, d† st”rtades han fr†n sin konungatron, och hans „ra
togs ifr†n honom.
005:021 Han blev utst”tt fr†n m„nniskors barn, och hans hj„rta blev likt
ett djurs, och han m†ste bo ibland vild†snor och „ta gr„s s†som
en oxe, och av himmelens dagg v„ttes hans kropp -- detta till
dess han besinnade att den h”gste Guden r†der ”ver m„nniskors
riken och upph”jer vem han vill till att h„rska ”ver dem.
005:022 Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har „nd†
icke ”dmjukat ditt hj„rta,
005:023 utan f”rh„vt dig mot himmelens Herre och l†tit b„ra fram inf”r
dig k„rlen fr†n hans hus; och du och dina storm„n, dina gem†ler
och bihustrur haven druckit vin ur dem och du har d„runder
prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, j„rn, tr„ och
sten, som varken se eller h”ra eller veta n†got. Men den Gud som
har i sitt v†ld din ande och alla dina v„gar, honom har du icke
„rat.

005:024 D„rf”r har nu av honom denna hand blivit s„nd och denna skrift
blivit tecknad.
005:025 Och s† lyder den skrift som h„r „r tecknad: Mene mene tekel
u-farsin.
005:026 Och detta „r uttydningen d„rp†: Mene, det betyder: Gud har
r„knat ditt rikes dagar och gjort „nde p† det
005:027 Tekel, det betyder: du „r v„gd p† en v†g och befunnen f”r
l„tt.
005:028 Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet †t
meder och perser.˝

005:029 D† befallde Belsassar att man skulle kl„da Daniel i purpur, och
att den gyllene kedjan skulle h„ngas om hans hals, och att man
skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i
riket.

005:030 Samma natt blev Belsassar, kald‚ernas konung, d”dad.

006:031 Och Darejaves av Medien mottog riket, n„r han var sextiotv† †r
gammal.

006:001 Darejaves fann f”r gott att s„tta ”ver riket ett hundra tjugu
satraper, f”r att s†dana skulle finnas ”verallt i riket.
006:002 Och ”ver dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en;
inf”r dessa skulle satraperna avl„gga r„kenskap, s† att konungen
icke lede n†got men.
006:003 Men Daniel gjorde sig bem„rkt framf”r de andra furstarna och
satraperna, ty en ”verm†ttan h”g ande var i honom, och konungen
var bet„nkt p† att s„tta honom ”ver hela riket.

006:004 D† s”kte de andra furstarna och satraperna att finna n†gon sak
mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna n†gon
s†dan sak eller n†got som var or„tt, eftersom han var trogen i
sin tj„nst; ingen f”rsummelse och intet or„tt var att finna hos
honom.
006:005 D† sade m„nnen: ˝Vi l„ra icke finna n†gon sak mot denne Daniel,
om vi icke till „ventyrs kunna finna en s†dan i hans
gudsdyrkan.˝

006:006 D„refter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och
sade till honom s†: ˝M† du leva evinnerligen, konung Darejaves!
006:007 Alla rikets furstar, landsh”vdingarna och satraperna,
r†dsherrarna och st†th†llarna hava r†dslagit om att en kunglig
f”rordning borde utf„rdas och ett f”rbud stadgas, av det
inneh†ll att vilken som helst som under trettio dagar v„nder sig
med b”n till n†gon annan, vare sig gud eller m„nniska, „n till
dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.
006:008 S† l†t nu, o konung, h„rom utf„rda ett f”rbud och s„tta upp en
skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan
†terkallas.˝
006:009 I ”verensst„mmelse h„rmed l„t d† konung Darejaves s„tta upp en
skrivelse och utf„rda ett f”rbud.

006:010 Men s† snart Daniel hade f†tt veta att skrivelsen var uppsatt,
gick han in i sitt hus, varest han i sin ”vre sal hade f”nster
som voro ”ppna i riktning mot Jerusalem. D„r f”ll han tre g†nger
om dagen ned p† sina kn„n och bad och tackade sin Gud, s†som han
f”rut hade pl„gat g”ra.
006:011 N„r m„nnen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och
†kallande sin Gud.
006:012 D„refter gingo de till konungen och fr†gade honom ang†ende det
kungliga f”rbudet: ˝Har du icke l†tit s„tta upp ett f”rbud, av
det inneh†ll att vilken som helst som under trettio dagar v„nder
sig med b”n till n†gon annan, vare sig gud eller m„nniska, „n
till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?˝ Konungen
svarade och sade: ˝Jo, och det p†budet st†r fast efter Mediens
och Persiens oryggliga lag.˝
006:013 D† svarade de och sade till konungen: ˝Daniel, en av de judiska
f†ngarna, aktar varken p† dig eller p† det f”rbud som du har
l†tit s„tta upp, utan f”rr„ttar sin b”n tre g†nger om dagen.˝
006:014 N„r konungen h”rde detta, blev han mycket bedr”vad och gjorde
sig bekymmer ”ver huru han skulle kunna r„dda Daniel; „nda till
solnedg†ngen m”dade han sig med att s”ka en utv„g att hj„lpa
honom.
006:015 D† skyndade m„nnen till konungen och sade till honom: ˝Vet, o
konung, att det „r en Mediens och Persiens lag att intet f”rbud
och ingen f”rordning som konungen utf„rdar kan †terkallas.˝
006:016 D† l„t konungen h„mta Daniel och kasta honom i lejongropen och
konungen talade till Daniel och sade: ˝Din Gud, den som du s†
oavl†tligen dyrkar, han m† r„dda dig.˝
006:017 Och man f”rde fram en sten och lade den ”ver gropens ”ppning,
och konungen f”rseglade den med sitt eget och med sina storm„ns
signet, f”r att ingen f”r„ndring skulle kunna g”ras i det som nu
hade skett med Daniel.

006:018 D„refter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela
natten under fasta och l„t inga kvinnor komma inf”r sig; och
s”mnen flydde honom.
006:019 Sedan om morgonen, n„r det dagades, stod konungen upp och gick
med hast till lejongropen.
006:020 Och n„r han hade kommit n„ra intill gropen, ropade han p† Daniel
med „ngslig r”st; konungen talade till Daniel och sade: ˝Daniel,
du den levande Gudens tj„nare, har v„l din Gud, den som du s†
oavl†tligen dyrkar, kunnat r„dda dig fr†n lejonen?˝
006:021 D† svarade Daniel konungen: ˝M† du leva evinnerligen, o konung!
006:022 Min Gud har s„nt sin „ngel och tillslutit lejonens gap, s† att
de icke hava gjort mig n†gon skada. Ty jag har inf”r honom
befunnits oskyldig; ej heller har jag f”rbrutit mig mot dig, o
konung.

006:023 D† blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga
Daniel upp ur gropen. Och n„r Daniel hade blivit tagen upp ur
gropen, kunde man icke uppt„cka n†gon skada p† honom; ty han
hade trott p† sin Gud.
006:024 Sedan l„t konungen h„mta de m„n som hade anklagat Daniel, och
han l„t kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och
innan de „nnu hade hunnit till bottnen i gropen, f”llo lejonen
”ver dem och krossade alla deras ben.

006:025 D„refter l„t konung Darejaves skriva till alla folk och stammar
och tungom†l som funnos p† hela jorden: ˝Mycken frid vare med
eder!
006:026 H„rmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela omr†de
skall b„va och frukta f”r Daniels Gud. Ty han „r den levande
Guden, som f”rbliver evinnerligen; och hans rike „r s†dant att
det icke kan f”rst”ras, och hans v„lde best†r intill „nden.
006:027 Han „r en r„ddare och hj„lpare, och han g”r tecken och under i
himmelen och p† jorden, han som har r„ddat Daniel ur lejonens
v†ld.˝

006:028 Och denne Daniel steg i „ra och makt under Darejaves' och under
persern Kores' regeringar.
007:001 I den babyloniske konungen Belsassars f”rsta regerings†r hade
Daniel en dr”m och s†g en syn p† sitt l„ger. Sedan tecknade han
upp dr”mmen och meddelade huvudsumman av dess inneh†ll.
007:002 Detta „r Daniels ber„ttelse:

Jag hade en syn om natten, och s†g i den huru himmelens fyra
vindar stormade fram mot det stora havet.
007:003 Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det
andra.

007:004 Det f”rsta liknade ett lejon, men det hade vingar s†som en
”rn. Medan jag „nnu s†g h„rp†, rycktes vingarna av djuret, och
det restes upp fr†n jorden, s† att det blev st„llt p† tv† f”tter
s†som en m„nniska, och ett m„nskligt hj„rta blev givet †t det.

007:005 Sedan fick jag se „nnu ett djur, det andra i ordningen; det var
likt en bj”rn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre
revben i sitt gap, mellan t„nderna. Och till det djuret blev s†
sagt: ˝St† upp och sluka mycket k”tt.˝

007:006 D„refter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men
p† sina sidor hade det fyra f†gelvingar; och djuret hade fyra
huvuden, och v„lde blev givet †t det.

007:007 D„refter fick jag i min syn om natten se ett fj„rde djur,
”verm†ttan f”rskr„ckligt, fruktansv„rt och starkt; det hade
stora t„nder av j„rn, det uppslukade och krossade, och vad som
blev kvar trampade det under f”tterna; det var olikt alla de
f”rra djuren och hade tio horn.
007:008 Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan
dem ett annat horn sk”t upp, ett litet, f”r vilket tre av de
f”rra hornen blevo bortst”tta; och se, det hornet hade ”gon lika
m„nnisko”gon, och en mun som talade stora ord.

007:009 Medan jag „nnu s†g h„rp†, blevo troner framsatta, och en som var
gammal satte sig ned. Hans kl„dnad var sn”vit, och h†ret p† hans
huvud var s†som ren ull; hans tron var av eldsl†gor, och hjulen
d„rp† voro av flammande eld.
007:010 En flod av eld str”mmade ut fr†n honom, tusen g†nger tusen voro
hans tj„nare, och tio tusen g†nger tio tusen stodo d„r till hans
tj„nst. S† satte man sig ned till doms, och b”cker blevo
uppl†tna.
007:011 Medan jag nu s†g h„rp†, skedde det att, f”r de stora ords skull
som hornet talade -- medan jag „nnu s†g h„rp† -- djuret d”dades
och dess kropp f”rst”rdes och kastades i elden f”r att br„nnas
upp.
007:012 Fr†n de ”vriga djuren togs ock deras v„lde, ty deras livsl„ngd
var best„md till tid och stund.

007:013 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en
m„nniskoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle
och f”rdes fram inf”r honom.
007:014 Źt denne gavs v„lde och „ra och rike, och alla folk och stammar
och tungom†l m†ste tj„na honom. Hans v„lde „r ett evigt v„lde,
som icke skall tagas ifr†n honom, och hans rike skall icke
f”rst”ras.

007:015 D† k„nde jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn
som jag hade haft f”rskr„ckte mig.
007:016 Jag gick fram till en av dem som stodo d„r och bad honom om en
tillf”rlitlig f”rklaring p† allt detta Och han svarade mig och
sade mig uttydningen d„rp†:
007:017 ˝De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppst† p†
jorden.
007:018 Men sedan skola den H”gstes heliga undf† riket och taga det i
besittning f”r evig tid, ja, f”r evigheters evighet.˝

007:019 D„refter ville jag hava tillf”rlitlig f”rklaring ang†ende det
fj„rde djuret, som var olikt alla de andra, det som var s†
”verm†ttan f”rskr„ckligt och hade t„nder av j„rn och klor av
koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under
f”tterna vad som blev kvar;
007:020 s† ock ang†ende de tio hornen p† dess huvud, och ang†ende det
nya hornet, det som sedan sk”t upp, och f”r vilket tre andra
f”llo av, det hornet som hade ™gon, och en mun som talade stora
ord, det som var st”rre att sk†da „n de ”vriga,
007:021 det hornet som jag ock hade sett; f”ra krig mot de heliga och
bliva dem ”verm„ktigt,
007:022 till dess att den gamle kom och r„tt blev skipad †t den H”gstes
heliga och tiden var inne, d† de heliga fingo taga riket i
besittning.

007:023 D† svarade han s†: ˝Det fj„rde djuret betyder att ett fj„rde
rike skall uppst† p† jorden, ett som „r olikt alla de andra
rikena. Det skall uppsluka hela jorden och f”rtrampa och krossa
den.
007:024 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppst† i det
riket; och efter dem skall uppst† en annan, som skall vara olik
de f”rra, och som skall sl† ned tre konungar.
007:025 Och denne skall upph„va sitt tal mot den H”gste och f”r”da den
H”gstes heliga; han skall s„tta sig i sinnet att f”r„ndra heliga
tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid,
och tider, och en halv tid.
007:026 Men dom skall bliva h†llen, och hans v„lde skall tagas ifr†n
honom och f”rd„rvas och f”rg”ras i grund.
007:027 Men rike och v„lde och storhet, ut”ver alla riken under
himmelen, skall givas †t den H”gstes heligas folk. Dess rike
skall vara ett evigt rike, och alla v„lden skola tj„na och lyda
det.˝

007:028 H„r slutar ber„ttelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av m†nga
oroliga tankar, och f„rgen vek bort ifr†n mitt ansikte; men jag
bevarade i mitt hj„rta vad som hade h„nt.
008:001 I konung Belsassars tredje regerings†r s†g jag, Daniel, en syn,
en som kom efter den jag f”rut hade sett.
008:002 D† jag nu i denna syn s†g till, tyckte jag mig vara i Susans
borg i h”vdingd”met Elam; och d† jag vidare s†g till i synen,
fann jag mig vara vid floden Ulai.
008:003 Och n„r jag lyfte upp mina ”gon, fick jag se en v„dur st†
framf”r floden, och han hade tv† horn; och b†da hornen voro
h”ga, men det ena var h”gre „n det andra, och detta som var
h”gre sk”t sist upp.
008:004 Jag s†g v„duren st”ta med hornen v„sterut och norrut och
s”derut, och intet djur kunde st† honom emot, och ingen kunde
r„dda ur hans v†ld; han for fram s†som han ville och f”retog sig
stora ting.

008:005 Och n„r jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma
v„sterifr†n och g† fram ”ver hela jorden, dock utan att r”ra vid
jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan.
008:006 Och han nalkades v„duren med de b†da hornen, den som jag hade
sett st† framf”r floden, och sprang emot honom i v„ldig vrede.
008:007 Jag s†g honom komma „nda inp† v„duren och st”rta ”ver honom i
f”rbittring, och han st”tte till v„duren och krossade hans b†da
horn, s† att v„duren icke hade n†gon kraft att st† emot
honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade p† honom;
och ingen fanns, som kunde r„dda v„duren ur hans v†ld.

008:008 Och bocken f”retog sig mycket stora ting. Men n„r han hade
blivit som starkast, brast det stora hornet s”nder, och fyra
andra ansenliga horn sk”to upp i dess st„lle, †t himmelens fyra
v„derstreck.
008:009 Och fr†n ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet,
och det v„xte ”verm†ttan s”derut och ”sterut och †t ˝det h„rliga
landet˝ till.
008:010 Och det v„xte „nda upp till himmelens h„rskara och kastade n†gra
av denna h„rskara, av stj„rnorna, ned till jorden och trampade
p† dem.
008:011 Ja, till och med mot h„rskarornas furste f”retog han sig stora
ting: han tog bort ifr†n honom det dagliga offret, och hans
helgedoms boning slogs ned.
008:012 J„mte det dagliga offret bliver ock en h„rskara prisgiven, f”r
”vertr„delses skull. Och det sl†r sanningen ned till jorden och
lyckas v„l i vad det f”retager sig.

008:013 Sedan h”rde jag en av de heliga tala, och en annan helig fr†gade
denne som talade: ˝Huru l†ng tid avser synen om det dagliga
offret, och om ”vertr„delsen som kommer †stad f”r”delse, och om
f”rtrampandet av b†de helgedom och h„rskara?˝
008:014 D† svarade han mig: ˝Tv† tusen tre hundra aftnar och morgnar;
d„refter skall helgedomen komma till sin r„tt igen.˝

008:015 N„r nu jag, Daniel, hade sett denna syn och s”kte att f”rst†
den, fick jag se en som s†g ut s†som en man st† framf”r mig.
008:016 Och mitt ”ver Ulai h”rde jag r”sten av en m„nniska som ropade
och sade: ˝Gabriel, uttyd synen f”r denne.˝
008:017 D† kom han intill platsen d„r jag stod, men jag blev f”rskr„ckt,
n„r han kom, och f”ll ned p† mitt ansikte. Och han sade till
mig: ˝Giv akt h„rp†, du m„nniskobarn; ty synen syftar p† „ndens
tid.˝
008:018 Medan han s† talade med mig, l†g jag i vanmakt, med mitt ansikte
mot jorden; men han r”rde vid mig och reste upp mig igen.

008:019 D„refter sade han: ˝Se, jag vill kung”ra f”r dig vad som skall
ske, n„r det lider mot slutet med vreden ty p† „ndens tid syftar
detta.
008:020 V„duren som du s†g, han med de tv† hornen, betyder Mediens och
Persiens konungar.
008:021 Men bocken „r Javans konung, och det stora hornet i hans panna
„r den f”rste konungen.
008:022 Men att det brast s”nder, och att fyra andra uppstodo i dess
st„lle, det betyder att fyra riken skola uppst† av hans folk,
dock icke j„mlika med honom i kraft.
008:023 Och vid slutet av deras v„lde, n„r ”vertr„darna hava fyllt sitt
m†tt, skall en fr„ck och arglistig konung uppst†;
008:024 han skall bliva stor i kraft, dock icke j„mlik med den f”rre i
kraft och han skall komma †stad s† stort f”rd„rv att man m†ste
f”rundra sig; och han skall lyckas v„l och f† fullborda sitt
upps†t. Ja, han skall f”rd„rva m†nga, och j„mv„l de heligas
folk.
008:025 D„rigenom att han „r s† klok, skall han lyckas s† v„l med sitt
svek, han skall f”res„tta sig stora ting, of”rt„nkt skall han
f”rd„rva m†nga. Ja, mot furstarnas furste skall han s„tta sig
upp; men utan m„nniskohand skall han d† varda krossad.
008:026 Och synen ang†ende aftnarna och morgnarna, varom nu „r talat, „r
sanning. Men g”m du den synen, ty den syftar p† en avl„gsen
framtid.˝
008:027 Men jag, Daniel, blev maktl”s och l†g sjuk en tid. Sedan stod
jag upp och f”rr„ttade min tj„nst hos konungen; och jag var
h„pen ”ver synen, men ingen f”rstod den.
009:001 I Darejaves', Ahasveros' sons, f”rsta regerings†r -- hans som
var av medisk sl„kt, men som hade blivit upph”jd till konung
”ver kald‚ernas rike --
009:002 i dennes f”rsta regerings†r kom jag, Daniel, att i skrifterna
l„gga m„rke till det antal †r, som HERREN hade angivit f”r
profeten Jeremia, n„r han sade att han ville l†ta sjuttio †r g†
till „nda, medan Jerusalem l†g ”de.
009:003 D† v„nde jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig b”n och
†kallan, och fastade d„rvid i s„ck och aska.
009:004 Jag bad till HERREN, min Gud, och bek„nde och sade:
˝Ack Herre, du store och fruktansv„rde Gud, du som h†ller
f”rbund och bevarar n†d mot dem som „lska dig och h†lla dina
bud!
009:005 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och
avf„lliga; vi hava vikit av ifr†n dina bud och r„tter.
009:006 Vi hava icke h”rsammat dina tj„nare profeterna, som talade i
ditt namn till v†ra konungar, furstar och fader och till allt
folket i landet.
009:007 Du, Herre, „r r„ttf„rdig, men vi m†ste blygas, s†som vi ock nu
g”ra, vi Juda man och Jerusalems inv†nare, ja, hela Israel, b†de
de som bo n„ra och de som bo fj„rran i alla andra l„nder dit du
har f”rdrivit dem, d„rf”r att de voro otrogna mot dig.
009:008 Ja, Herre, vi med v†ra konungar, furstar och f„der m†ste blygas,
d„rf”r att vi hava syndat mot dig.
009:009 Men hos Herren, v†r Gud, „r barmh„rtighet och f”rl†telse. Ty vi
voro avf„lliga fr†n
009:010 och h”rde icke HERRENS, v†r Guds, r”st, s† att vi vandrade efter
hans lagar, dem som han f”relade oss genom sina tj„nare
profeterna.
009:011 Nej, hela Israel ”vertr„dde din lag och vek av, utan att h”ra
din r”st. D„rf”r utg”t sig ock ”ver oss den f”rbannelse som han
hade svurit att s„nda, och som st†r skriven i Moses, Guds
tj„nares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.
009:012 Han h”ll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna
som d”mde oss; och han l„t en s† stor olycka komma ”ver oss, att
ingenst„des under himmelen n†got s†dant har skett, som det som
nu har skett i Jerusalem.
009:013 I enlighet med vad som st†r skrivet i Moses lag kom all denna
olycka ”ver oss, men „nd† s”kte vi icke att blidka HERREN, v†r
Gud, genom att omv„nda oss fr†n v†ra missg„rningar och akta p†
din sanning.
009:014 D„rf”r vakade ock HERREN ”ver att olyckan drabbade oss; ty
HERREN, v†r Gud, „r r„ttf„rdig i alla de g„rningar som han g”r,
men h”rde icke hans r”st.

009:015 Och nu, Herre, v†r Gud, du som f”rde ditt folk ut ur Egyptens
land med stark hand, och s† gjorde dig ett namn, som „r detsamma
„n i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.
009:016 Men Herre, l†t, f”r all din r„ttf„rdighets skull, din vrede och
f”rt”rnelse v„nda sig ifr†n din stad Jerusalem, ditt heliga
berg; ty genom v†ra synder och genom v†ra faders missg„rningar
hava Jerusalem och ditt folk blivit till sm„lek f”r alla som bo
omkring oss.
009:017 Och h”r nu, du v†r Gud, din tj„nares b”n och †kallan, och l†t
ditt ansikte lysa ”ver din ”delagda helgedom, f”r Herrens skull.
009:018 B”j, min Gud, ditt ”ra h„rtill och h”r; ”ppna dina ”gon och se
vilken f”r”delse som har ”verg†tt oss, och se till staden som „r
uppkallad efter ditt namn. Ty icke i f”rlitande p† vad
r„ttf„rdigt vi hava gjort b”nfalla vi inf”r dig, utan i
f”rlitande p† din stora barmh„rtighet.
009:019 O Herre, h”r, o Herre, f”rl†t; o Herre, akta h„rp†, och utf”r
ditt verk utan att dr”ja -- f”r din egen skull, min Gud, ty din
stad och ditt folk „ro uppkallade efter ditt namn.˝

009:020 Medan jag „nnu s† talade och bad och bek„nde min egen och mitt
folk Israels synd och inf”r HERREN, min Gud, frambar min f”rb”n
f”r min Guds heliga berg --
009:021 medan jag allts† „nnu s† talade i min b”n, kom Gabriel till mig
i flygande hast, den man som jag f”rut hade sett i min syn; och
det var vid tiden f”r aftonoffret.
009:022 Han undervisade mig och talade till mig och sade:

˝Daniel, jag har nu begivit mig hit f”r att l„ra dig f”rst†nd.
009:023 Redan n„r du begynte din b”n, utgick befallning, och jag har
kommit f”r att giva dig besked, ty du „r h”gt ben†dad. S† giv nu
akt p† ordet, och akta p† synen.

009:024 Sjuttio veckor „ro best„mda ”ver ditt folk och ”ver din heliga
stad, innan en gr„ns s„ttes f”r ”vertr„delsen och synderna f† en
„nde och missg„rningen varder f”rsonad och en evig r„ttf„rdighet
framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en h”ghelig
helgedom bliver smord.
009:025 S† vet nu och f”rst†: Fr†n den tid d† ordet om att Jerusalem
†ter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste,
kommer, skola sju veckor f”rg†; och under sextiotv† veckor skall
det †ter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i
tider av tr†ngm†l.
009:026 Men efter de sextiotv† veckorna skall en som „r smord f”rg”ras,
utan att n†gon efterf”ljer honom. Och staden och helgedomen
skall en anryckande furstes folk f”rst”ra; men sj„lv skall denne
f† sin „nde i st”rtfloden. Och intill „nden skall strid vara;
f”r”delse „r oryggligt besluten.
009:027 Och han skall med m†nga sluta ett starkt f”rbund f”r en vecka,
och f”r en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer
vara avskaffade; och p† styggelsens vinge skall f”r”daren
komma. Detta skall fortg†, till dess att f”rst”ring och
oryggligt besluten straffdom utgjuter sig ”ver f”r”daren.˝
010:001 I den persiske konungen Kores' tredje regerings†r fick Daniel,
som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen
„r sanning och b†dar stor vederm”da. Och han aktade p†
uppenbarelsen och lade m„rke till synen.

010:002 Jag, Daniel, hade d† g†tt s”rjande tre veckors tid.
010:003 Jag †t ingen smaklig mat, k”tt och vin kommo icke i min mun, ej
heller smorde jag min kropp med olja, f”rr„n de tre veckorna
hade g†tt till „nda.
010:004 P† tjugufj„rde dagen i f”rsta m†naden, n„r jag var vid stranden
av den stora floden, n„mligen Hiddekel,
010:005 fick jag, d† jag lyfte upp mina ”gon, se en man st† d„r, kl„dd i
linnekl„der och omgjordad kring sina l„nder med ett b„lte av
guld fr†n Ufas.
010:006 Hans kropp var s†som av krysolit hans ansikte liknade en
ljungeld hans ”gon voro s†som eldbloss, han armar och f”tter
s†som gl„nsande koppar; och ljudet av hans tal var s†som ett
v„ldigt d†n.
010:007 Och jag, Daniel, var den ende som s†g synen; de m„n som voro med
mig s†go den icke, men en stor f”rskr„ckelse f”ll ”ver dem, s†
att de flydde bort och g”mde sig.
010:008 S† blev jag allena kvar, och n„r jag s†g den stora synen,
f”rgick all min kraft; f„rgen vek bort ifr†n mitt ansikte, s†
att det blev d”dsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.

010:009 D† h”rde jag ljudet av hans tal; och p† samma g†ng jag h”rde
ljudet av hans tal, d„r jag l†g i vanmakt p† mitt ansikte, med
ansiktet mot jorden,
010:010 r”rde en hand vid mig och hj„lpte mig, s† att jag sk„lvande
kunde resa mig p† mina kn„n och h„nder.
010:011 Sedan sade han till mig: ˝Daniel, du h”gt ben†dade man, giv akt
p† de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp p† dina
f”tter; ty jag har nu blivit s„nd till dig.˝ N„r han s† talade
till mig, reste jag mig b„vande upp.
010:012 Och han sade till mig: ˝Frukta icke, Daniel, ty redan ifr†n
f”rsta dagen, d† n„r du v„nde ditt hj„rta till att s”ka f”rst†nd
och till att ”dmjuka dig inf”r din Gud, hava dina ord varit
h”rda; och jag har nu kommit f”r dina ords skull.
010:013 Fursten f”r Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men
d† kom Mikael, en av de f”rn„msta furstarna, mig till hj„lp,
under det att jag f”rut hade st†tt d„r allena mot Persiens
konungar.
010:014 Och nu har jag kommit f”r att undervisa dig om vad som skall
h„nda ditt folk i kommande dagar; ty ocks† detta „r en syn som
syftar p† framtiden.˝

010:015 Under det han s† talade till mig, b”jde jag mitt ansikte mot
jorden och var stum.
010:016 Men se, han som var lik en m„nniska r”rde vid mina l„ppar. D†
uppl„t jag min mun och talade och sade till honom som stod
framf”r mig: ˝Min herre, vid den syn jag s†g har jag k„nt mig
gripen av v†nda, och jag har ingen kraft mer kvar.
010:017 Huru skulle ocks† min herres tj„nare, en s†dan som jag, kunna
tala med en s†dan som min herre „r? Jag har nu ingen kraft mer i
mig och f”rm†r icke mer att andas.˝
010:018 D† r”rde han som s†g ut s†som en m„nniska †ter vid mig och
styrkte mig.
010:019 Han sade: ˝Frukta icke, du h”gt ben†dade man; frid vare med dig,
var stark, ja, var stark.˝ N„r han s† talade med mig, k„nde jag
mig styrkt och sade: ˝Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.˝
010:020 D† sade han: ˝Kan du nu f”rst† varf”r jag har kommit till dig?
Men jag m†ste strax v„nda tillbaka f”r att strida mot fursten
f”r Persien, och n„r jag „r fri ifr†n honom, kommer fursten f”r
Javan.
010:021 Dock vill jag f”rkunna f”r dig vad som „r upptecknat i
sanningens bok. Och ingen enda st†r mig bi mot dessa, f”rutom
Mikael, eder furste.

010:001 Och jag stod vid hans sida s†som hans st”d och v„rn i medern
Darejaves' f”rsta regerings†r.

011:002 Och nu skall jag f”rkunna f”r dig vad visst „r.

Se, „nnu tre konungar skola uppst† i Persien, och den fj„rde
skall f”rv„rva sig st”rre rikedomar „n n†gon av de andra, och
n„r han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han
uppbjuda all sin makt mot Javans rike.
011:003 Sedan skall en v„ldig konung uppst†, och han skall h„rska med
stor makt och g”ra vad han vill.
011:004 Men knappt har han uppst†tt, s† skall hans rike brista s”nder
och bliva delat efter himmelens f”rra v„derstreck; och det skall
icke tillfalla hans avkomlingar eller f”rbliva lika m„ktigt som
n„r han hade makten; ty hans rike skall omst”rtas och tillfalla
andra „n dem.

011:005 Och konungen i S”derlandet skall bliva m„ktig, s† ock en av hans
furstar; ja, denne skall bliva en „nnu m„ktigare h„rskare „n han
sj„lv, och hans herrad”me skall bliva stort.
011:006 Och efter n†gra †r skola de f”rbinda sig med varandra, och
S”derlandskonungens dotter skall draga till konungen i
Nordlandet f”r att komma †stad f”rlikning. Men hon skall icke
kunna beh†lla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans
makt bliva best†ndande; utan hon skall bliva given till pris,
hon j„mte dem som l„to henne draga dit, b†de hennes fader och
den man som i sin tid tog henne till sig.

011:007 Men av telningarna fr†n hennes rot skall en stiga upp p† hans
plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens h„r och tr„nga
in i hans f„ste och g”ra med folket vad han vill och beh†lla
”vermakten.
011:008 Deras gudar och bel„ten och deras dyrbara h†vor, b†de silver och
guld, skall han ock f”ra s†som byte till Egypten. Sedan skall
han i n†gra †r l„mna Nordlandskonungen i ro.
011:009 D„remot skall denne tr„nga in i S”derlandskonungens rike, men
han skall f† v„nda tillbaka till sitt land igen.

011:010 Och hans s”ner skola rusta sig till strid och samla en v„ldig
krigs h„r; och den skall rycka fram och sv„mma ”ver och utbreda
sig; och den skall komma igen, och striden skall f”ras „nda fram
till hans f„ste.
011:011 D† skall konungen i S”derlandet resa sig i f”rbittring och draga
ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall st„lla
upp en stor h„rskara, men den h„rskaran skall varda given i den
andres hand.
011:012 N„r d† h„rskaran „r sin kos, v„xer hans ”vermod; men om han „n
han slagit ned tiotusenden, f†r han dock icke makten.
011:013 Konungen i Nordlandet skall st„lla upp en ny h„rskara, st”rre „n
den f”rra; och efter en tid av n†gra †r skall han komma med en
stor krigsh„r och stora f”rr†d.
011:014 Vid samma tid skola m†nga andra resa sig mot konungen i
S”derlandet; v†ldsm„n av ditt eget folk skola ock upph„va sig,
f”r att synen skall fullbordas; men dessa skola falla.
011:015 Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar
och intaga en v„lbef„st stad; och S”derlandets makt skall icke
kunna h†lla st†nd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava n†gon
kraft till motst†nd.
011:016 Och han som rycker emot honom skall g”ra vad han vill, och ingen
skall kunna st† emot honom; han skall s„tta sig fast i ˝det
h„rliga landet˝, och f”rst”ring skall komma genom hans hand.
011:017 Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock „r han h†gad
f”r f”rlikning, och en s†dan skall han komma †stad. En av sina
d”ttrar skall han giva †t honom till hustru, henne till
f”rd„rv. Men detta skall icke hava n†got best†nd och icke vara
honom till gagn.
011:018 D„refter skall han v„nda sig mot ”l„nderna och intaga m†nga; men
en h„rf”rare skall g”ra slut p† hans sm„delser, ja, l†ta hans
sm„delser v„nda tillbaka ”ver honom sj„lv.
011:019 D† skall han v„nda sig till sitt eget lands f„sten; men han
skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till.
011:020 Och p† hans plats skall uppst† en annan, en som l†ter en fogde
draga igenom det land som „r hans rikes prydnad; men efter n†gra
dagar skall han st”rtas, dock icke genom vrede, ej heller i
krig.

011:021 Och p† hans plats skall uppst† en f”raktlig man, †t vilken
konungav„rdighet icke var „mnad; of”rt„nkt skall han komma och
bem„ktiga sig riket genom r„nker.
011:022 Och ”versv„mmande h„rar skola sv„mmas bort f”r honom och
krossas, s† ock f”rbundets furste.
011:023 Fr†n den stund d† man f”rbinder sig med honom skall han bedriva
svek. Han skall draga †stad och f† ”vermakten, med allenast
litet folk.
011:024 Of”rt„nkt skall han falla in i landets b”rdigaste trakter, och
skall g”ra ting som hans f„der och hans f„ders f„der icke hade
gjort; byte och rov och gods skall han str” ut †t sitt folk; och
mot f„stena skall han f”rehava anslag, intill en viss tid.

011:025 Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i
S”derlandet och komma med en stor h„r, men konungen i
S”derlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor
och talrik h„r; dock skall han icke kunna h†lla st†nd, f”r de
anslags skull som g”ras mot honom.
011:026 De som „ta hans br”d skola st”rta honom. Och hans h„r skall
sv„mma ”ver, och m†nga skola bliva slagna och falla.
011:027 B†da konungarna skola hava ont i sinnet, d„r de sitta tillhopa
vid samma bord, skola de tala l”gn, men det skall icke hava
n†gon framg†ng; ty „nnu dr”jer „nden, intill den best„mda tiden.
011:028 Han skall v„nda tillbaka till sitt land med stora f”rr†d, och
han skall l„gga planer mot det heliga f”rbundet; och n„r han har
fullbordat dem, skall han v„nda tillbaka till sitt land.

011:029 P† best„md tid skall han sedan †ter draga †stad mot S”derlandet,
men denna senare g†ng skall det ej g† s†som den f”rra.
011:030 Ty skepp fr†n Kittim skola komma emot honom, och han skall
f”rlora modet. D† skall han v„nda om och rikta sin vrede mot det
heliga f”rbundet och giva den fritt lopp. Och n„r han har kommit
hem, skall han lyssna till dem som hava ”vergivit det heliga
f”rbundet.
011:031 Och h„rar, uts„nda av honom, skola komma och osk„ra helgedomens
f„ste och avskaffa det dagliga offret och st„lla upp f”r”delsens
styggelse.
011:032 Och dem som hava kr„nkt f”rbundet skall han med hala ord locka
till helt avfall; men de av folket, som k„nna sin Gud, skola st†
fasta och h†lla ut.
011:033 Och de f”rst†ndiga bland folket skola l„ra m†nga insikt; men de
skola bliva hems”kta med sv„rd och eld, med f†ngenskap och
plundring, till en tid;
011:034 dock skall under hems”kelsen en liten seger besk„ras dem, och
m†nga skola d† av skrymteri sluta sig till dem.
011:035 Hems”kelsen skall tr„ffa somliga av de f”rst†ndiga, f”r att en
luttring skall ske bland dem, s† att de varda renade och tvagna
till „ndens tid; ty „nnu dr”jer denna, intill den best„mda
tiden.

011:036 Och konungen skall g”ra vad han vill och skall f”rh„va sig och
upptr„da stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud
skall han tala s†dant att man m†ste f”rundra sig. Och allt skall
lyckas honom v„l, till dess att vredens tid „r ute, d† n„r det
har skett, som „r oryggligt beslutet.
011:037 P† sina f„ders gudar skall han icke akta, ej heller skall han
akta p† den som „r kvinnors lust eller p† n†gon annan Gud, utan
han skall upptr„da stormodigt mot dem alla.
011:038 Men f„stenas gud skall han i st„llet „ra; en gud som hans f„der
icke hava k„nt skall han „ra med guld och silver och „dla stenar
och andra dyrbara ting.
011:039 Och mot starka f„sten skall han med en fr„mmande guds hj„lp g”ra
vad honom lyster; dem som erk„nna denne skall han bevisa stor
„ra, han skall s„tta dem att r†da ”ver m†nga, och han skall
utskifta jord †t dem till bel”ning.

011:040 Men p† „ndens tid skall konungen i S”derlandet drabba samman med
honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med
vagnar och ryttare och m†nga skepp, och skall falla in i
fr„mmande l„nder och sv„mma ”ver och utbreda sig.
011:041 Han skall ock falla in i ˝det h„rliga landet˝, och m†nga andra
l„nder skola bliva hems”kta; men dessa skola komma undan hans
hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons
barn.
011:042 Ja, han skall utr„cka sin hand mot fr„mmande l„nder, och
Egyptens land skall icke slippa undan;
011:043 han skall bem„ktiga sig skatter av guld och silver och allahanda
dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola f”lja
honom †t.
011:044 D† skall han fr†n ”ster och norr f† h”ra rykten som f”rskr„cka
honom; och kan skall draga ut i stor vrede f”r att f”rg”ra m†nga
och giva dem till spillo.
011:045 Och sina palatst„lt skall han sl† upp mellan havet och
helgedomens h„rliga berg. Men han g†r till sin underg†ng, och
ingen skall finnas, som hj„lper honom.˝

012:001 P† den tiden skall Mikael tr„da upp, den store fursten som st†r
s†som f”rsvarare f”r dina landsm„n; och d† kommer en tid av n”d,
vars like icke har funnits, allt ifr†n den dag d† m„nniskor
blevo till och „nda till den tiden. Men p† den tiden skola av
ditt folk alla de varda fr„lsta, som finnas skrivna i boken.
012:002 Och m†nga av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till
evigt liv, och somliga till sm„lek och evig blygd.
012:003 De f”rst†ndiga skola d† lysa, s†som f„stet lyser, och de som
hava f”rt de m†nga till r„ttf„rdighet s†som stj„rnor, alltid och
evinnerligen.

012:004 Men du, Daniel, m† g”mma dessa ord och f”rsegla denna skrift
intill „ndens tid; m†nga komma att rannsaka den, och insikten
skall s† v„xa till.˝

012:005 N„r nu jag, Daniel, s†g till, fick jag se tv† andra st† d„r, en
p† flodens ena strand, och en p† dess andra strand.
012:006 Och en av dem sade till mannen som var kl„dd i linnekl„der, och
som stod ovanf”r flodens vatten: ˝Huru l„nge dr”jer det, innan
„nden kommer med dessa f”runderliga ting?˝
012:007 Och jag h”rde p† mannen som var kl„dd i linnekl„der, och som
stod ovanf”r flodens vatten, och han lyfte sin h”gra hand och
sin v„nstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever
evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och
n„r det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, d†
skulle allt detta varda fullbordat.
012:008 Och jag h”rde detta, men f”rstod det icke; och jag fr†gade: ˝Min
herre, vad bliver slutet p† allt detta?˝
012:009 D† sade han: ˝G†, Daniel, ty dessa ord skola f”rbliva g”mda och
f”rseglade intill „ndens tid.
012:010 M†nga skola varda renade och tvagna och luttrade, men de
ogudaktiga skola ”va sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall
f”rst† detta; men de f”rst†ndiga skola f”rst† det.
012:011 Och fr†n den tid d† det dagliga offret bliver avskaffat och
f”r”delsens styggelse uppst„lld skola ett tusen tv† hundra
nittio dagar f”rg†.
012:012 S„ll „r den som f”rbidar och hinner fram till ett tusen tre
hundra trettiofem dagar.
012:013 Men g† du †stad mot „ndens tid; sedan du har vilat, skall du
uppst† till din del, vid dagarnas „nde.˝

Book 28 Hosea

001:001 Detta „r HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias,
Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams,
Joas' sons, Israels konungs, tid.

001:002 N„r HERREN f”rst begynte tala genom Hosea, sade HERREN till
honom: ˝G† †stad och skaffa dig en trol”s hustru och barn -- av
en trol”s moder; ty i trol”s avf„llighet l”per landet bort ifr†n
HERREN.

001:003 D† gick han †stad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev
havande och f”dde honom en son.
001:004 Och HERREN sade till honom: ˝Giv denne namnet Jisreel; ty n„r
„nnu en liten tid har f”rg†tt, skall jag hems”ka Jisreels
blodskulder p† Jehus hus och g”ra slut p† konungad”met i
Israels hus.
001:005 Och det skall ske p† den dagen att jag skall bryta s”nder
Israels b†ge i Jisreels dal.˝

001:006 Och hon blev †ter havande och f”dde en dotter. D† sade han till
honom: ˝Giv denna namnet Lo-Ruhama; ty jag vill icke vidare
f”rbarma mig ”ver Israels hus, s† att jag f”rl†ter dem.
001:007 Men ”ver Juda hus vill jag f”rbarma mig, och jag skall giva dem
fr„lsning genom HERREN, deras Gud; icke genom b†ge och sv„rd och
vad till kriget h”r skall jag fr„lsa dem, icke genom h„star och
ryttare.

001:008 Och n„r hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon †ter havande och
f”dde en son.
001:009 D† sade han: ˝Giv denne namnet Lo-Ammi; ty I „ren icke mitt
folk, ej heller vill jag h”ra eder till.˝

001:010 Men antalet av Israels barn skall bliva
s†som havets sand,
som man icke kan m„ta,
ej heller r„kna;
och det skall ske, att i st„llet f”r att det sades till dem:
˝I „ren icke mitt folk˝,
skola de kallas ˝den levande Gudens barn˝.
001:011 Och Juda barn och Israels barn
skola samla sig tillhopa,
och skola s„tta ”ver sig
ett gemensamt huvud,
och skola draga upp ur landet;
ty stor skall Jisreels dag vara.

001:001 Kallen d† edra br”der Ammi och edra systrar Ruhama.

002:002 G†n till r„tta med eder moder, g†n till r„tta;
ty hon „r icke min hustru,
och jag „r icke hennes man.
M† hon skaffa bort det l”saktiga v„sendet fr†n sitt ansikte
och otuktsv„sendet fr†n sin barm.
002:003 Varom icke, skall jag kl„da av henne, s† att hon ligger naken,
jag skall l†ta henne st† d„r s†dan hon var den dag d† hon f”ddes.
Jag skall g”ra henne lik en ”ken
och l†ta henne bliva s†som ett torrt land
och l†ta henne d” av t”rst.
002:004 Och mot hennes barn skall jag icke visa n†got f”rbarmande,
eftersom de „ro barn av en trol”s moder;
002:005 ty deras moder var en trol”s kvinna,
ja, hon som f”dde dem bedrev skamliga ting.
Hon sade ju: ˝Jag vill f”lja efter mina „lskare,
som giva mig min mat och min dryck,
min ull och mitt lin,
min olja och mitt vin.˝

002:006 Se, d„rf”r skall jag nu ock
st„nga din v„g med t”rnen.
Ja, en mur skall jag resa framf”r henne,
s† att hon ej skall finna n†gon stig.
002:007 N„r hon d† l”per efter sina „lskare,
skall hon icke f† dem fatt;
n„r hon s”ker dem,
skall hon ej finna dem.
D† skall hon s„ga:
˝Jag vill g† tillbaka till min f”rste man
ty b„ttre var mig d† „n nu.˝

002:008 Men hon har icke f”rst†tt
att det var jag som sk„nkte †t henne
b†de s„den och vinet och oljan,
och att det var jag som gav henne s† mycket silver,
s† ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild.
002:009 D„rf”r skall jag taga tillbaka
min s„d, n„r tiden „r inne,
och mitt vin, n„r stunden kommer;
jag skall taga bort min ull och mitt lin,
det varmed hon skulle skyla sin blygd.
002:010 Ja, nu skall jag blotta hennes skam
inf”r hennes „lskares ”gon,
och ingen skall r„dda henne ur min hand.
002:011 Och jag skall g”ra slut p† all hennes fr”jd,
p† hennes fester, nym†nader och sabbater
och p† alla hennes h”gtider.
002:012 Jag skall f”r”da hennes vintr„d och fikontr„d,
dem om vilka hon sade: ˝De „ro en l”n
som mina „lskare hava givit mig.˝
och jag skall g”ra d„rav en vildmark,
och markens djur skola „ta d„rav.
002:013 S† skall jag hems”ka henne f”r hennes Baalsdagar,
d† hon t„nde offereld †t Baalerna
och prydde sig med ring och br”stsp„nne
och f”ljde efter sina „lskare,
men gl”mde mig, s„ger HERREN.

002:014 Se, f”rdenskull vill jag
locka henne bort
och f”ra henne ut i ”knen
och tala ljuvligt till henne.
002:015 D„refter skall jag
giva henne tillbaka hennes ving†rdar
och g”ra Akors dal
till en hoppets port.
D† skall hon sjunga
s†som i sin ungdoms dagar,
och s†som p† den dag d† hon drog upp
ur Egyptens land.
002:016 Och det skall ske p† den dagen, s„ger HERREN,
att du skall ropa: ˝Min man!˝,
och icke mer ropa till mig: ˝Min Baal!˝
002:017 Ja, Baalernas namn
skall jag skaffa bort ur hennes mun,
s† att de icke mer
skola n„mnas vid namn.
002:018 Och jag skall p† den dagen
f”r deras r„kning sluta ett f”rbund
med djuren p† marken
och med f†glarna under himmelen
och med kr„ldjuren p† jorden.

Och b†ge och sv„rd och vad till kriget h”r
skall jag bryta s”nder och skaffa bort ur landet
och l†ta dem bo d„r i trygghet.
002:019 Och jag skall trolova mig med dig f”r evig tid;
jag skall trolova mig med dig r„ttf„rdighet och r„tt,
i n†d och barmh„rtighet.
002:020 Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig,
och du skall s† l„ra k„nna HERREN.

002:021 Och det skall ske p† den dagen
att jag skall b”nh”ra, s„ger HERREN,
jag skall b”nh”ra himmelen,
och den skall b”nh”ra jorden,
002:022 och jorden skall b”nh”ra s„den,
s† ock vinet och oljan,
och de skola b”nh”ra Jisreel.
002:023 Och jag skall plantera henne †t mig i landet
och f”rbarma mig ”ver Lo-Ruhama
och s„ga till Lo-Ammi: ˝Du „r mitt folk.˝
Och det skall svara: ˝Du „r min Gud.˝

003:001 Och HERREN sade till mig: ˝G† „nnu en g†ng †stad och giv din
k„rlek †t en kvinna som har en „lskare och „r en

Book of the day:
Facebook Google Reddit StumbleUpon Twitter Pinterest