Full Text Archive logoFull Text Archive — Free Classic E-books

The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 30 out of 47

Adobe PDF icon
Download this document as a .pdf
File size: 1.7 MB
What's this? light bulb idea Many people prefer to read off-line or to print out text and read from the real printed page. Others want to carry documents around with them on their mobile phones and read while they are on the move. We have created .pdf files of all out documents to accommodate all these groups of people. We recommend that you download .pdfs onto your mobile phone when it is connected to a WiFi connection for reading off-line.

men fj„rran „r du fr†n deras innersta.
012:003 Men du, HERRE, k„nner mig;
du ser mig och pr”var
huru mitt hj„rta „r mot dig.
Ryck dem bort s†som f†r till att slaktas,
och invig dem till en d”dens dag.

012:004 Huru l„nge skall landet ligga s”rjande
och gr„set p† marken allest„des f”rtorka,
s† att b†de fyrfotadjur och f†glar f”rg†s
f”r inbyggarnas ondskas skull,
under det att dessa s„ga:
½Han skall icke se v†r underg†ng½

012:005 Om du icke orkar l”pa
i kapp med fotg„ngare,
huru vill du d† taga upp
t„vlan med h„star?
Och om du nu k„nner dig trygg
i ett fredligt land,
huru skall det g† dig
bland Jordanbygdens sn†r?
012:006 Se, till och med dina br”der
och din faders hus
„ro ju trol”sa mot dig;
till och med dessa ropa
med full hals
bakom din rygg.
Du m† icke tro p† dem,
om de ock tala v„nligt till dig.

012:007 Jag har ”vergivit mitt hus,
f”rskjutit min arvedel;
det som var k„rast f”r min sj„l
l„mnade jag i fiendehand.
012:008 Hon som „r min arvedel blev mot mig
s†som ett lejon i skogen;
hon har h”jt sin r”st mot mig,
d„rf”r har jag fattat hat till henne.
012:009 Skall min arvedel vara mot mig s†som en brokig rovf†gel --
d† m† ock rovf†glar komma emot henne fr†n alla sidor.
Upp, samlen tillhopa alla markens djur,
och l†ten dem komma f”r att „ta!

012:010 Herdar i m„ngd f”rd„rva min ving†rd
och f”rtrampa min †ker;
de g”ra min sk”na †ker
till en ”de ”ken.
Man g”r den till en ”demark;
012:011 s”rjande och ”de ligger den framf”r mig.
Hela landet ”del„gges,
ty ingen finnes, som vill akta p†.
012:012 ™ver alla h”jder i ”knen
rycka f”rh„rjare fram,
ja, HERRENS sv„rd f”rt„r allt,
fr†n den ena „ndan av landet till den andra;
intet k”tt kan finna r„ddning.
012:013 De hava s†tt vete,
men sk”rdat tistel;
de hava m”dat sig f†f„ngt.
Ja, I skolen komma p† skam med eder gr”da
f”r HERRENS gl”dande vredes skull.

012:014 S† s„ger HERREN om alla de onda grannar som f”rgripa sig p† den
arvedel jag har givit †t mitt folk Israel: Se, jag skall rycka
dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifr†n
dem.
012:015 Men d„refter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag †ter
f”rbarma mig ”ver dem och l†ta dem komma tillbaka, var och en
till sin arvedel och var och en till sitt land.
012:016 Om de d† r„tt l„ra sig mitt folks v„gar, s† att de sv„rja vid
mitt namn: ½S† sant HERREN lever½, likasom de f”rut l„rde mitt
folk att sv„rja vid Baal, d† skola de bliva uppr„ttade mitt
ibland mitt folk.
012:017 Men om de icke vilja h”ra, s† skall jag alldeles bortrycka och
f”rg”ra det folket, s„ger HERREN.
013:001 S† sade HERREN till mig: ½G† bort och k”p dig en linneg”rdel,
och s„tt den omkring dina l„nder, men l†t den icke komma i
vatten.½
013:002 Och jag k”pte en g”rdel, s†som HERREN hade befallt, och satte
den omkring mina l„nder.
013:003 D† kom HERRENS ord till mig f”r andra g†ngen; han sade:
013:004 ½Tag g”rdeln som du har k”pt, och som du b„r omkring dina
l„nder, och st† upp och g† bort till Frat, och g”m den d„r i en
stenklyfta.½
013:005 Och jag gick bort och g”mde den vid Frat, s†som HERREN hade
bjudit mig.
013:006 Sedan, en l†ng tid d„refter, sade HERREN till mig: ½St† upp och
g† bort till Frat, och h„mta d„rifr†n den g”rdel som jag bj”d
dig g”mma d„r.½
013:007 Och jag gick bort till Frat och gr„vde upp g”rdeln och h„mtade
fram den fr†n det st„lle d„r jag hade g”mt den. Och se, g”rdeln
var f”rd„rvad, s† att den icke mer dugde till n†got.

013:008 D† kom HERRENS ord till mig; han sade:
013:009 S† s„ger HERREN: P† samma s„tt skall jag s„nda f”rd„rv ”ver
Judas och Jerusalems stora h”gmod.
013:010 Detta onda folk, som icke vill h”ra mitt ord, utan vandrar i
sitt hj„rtas h†rdhet och f”ljer efter andra gudar och tj„nar och
tillbeder dem, det skall bliva s†som denna g”rdel vilken icke
duger till n†got.
013:011 Ty likasom en mans g”rdel sluter sig t„tt omkring hans l„nder,
s† l„t jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till
mig, s„ger HERREN, p† det att de skulle vara mitt folk och bliva
mig till ber”mmelse, lov och „ra; men de ville icke h”ra.

013:012 S„g d„rf”r till dem detta ord: S† s„ger HERREN, Israels Gud:
Alla vink„rl „ro till f”r att fyllas med vin. Och n„r de d† s„ga
till dig: ½Skulle vi icke veta att alla vink„rl „ro till f”r att
fyllas med vin?½,
013:013 s† svara dem: S† s„ger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands
alla inbyggare, konungarna som sitta p† Davids tron, och
pr„sterna och profeterna, ja, alla Jerusalems inv†nare, s† att
de bliva druckna.
013:014 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, b†de f„der och
barn, s„ger HERREN. Jag skall icke hava n†gon misskund, icke
skona och icke f”rbarma mig, s† att jag avst†r fr†n att f”rd„rva
dem.

013:015 H”ren och lyssnen h„rtill, varen icke ”vermodiga;
ty HERREN har talat.
013:016 Given HERREN, eder Gud, „ra,
f”rr„n han l†ter m”rkret komma,
och f”rr„n edra f”tter snubbla p† bergen,
n„r det skymmer;
ty det ljus I f”rbiden skall han byta i d”dsskugga
och g”ra till t”cken.

013:017 Men om I icke h”ren h„rp†, s† m†ste min sj„l i l”nndom s”rja
”ver s†dant ”vermod, och mitt ”ga m†ste bitterligen gr†ta och
flyta i t†rar, d„rf”r att HERRENS hjord d† bliver bortf”rd i
f†ngenskap.

013:018 S„g till konungen och konungamodern:
S„tten eder l†gt ned,
ty den h„rlighetens krona som prydde edert huvud
har fallit av eder.
013:019 St„derna i Sydlandet „ro tillslutna,
och ingen finnes, som ”ppnar dem;
hela Juda „r bortf”rt i f†ngenskap,
ja, bortf”rt helt och h†llet.
013:020 Lyften upp edra ”gon och sen
huru de komma norrifr†n.
Var „r nu hjorden som var dig given,
den hjord som var din „ra?
013:021 Vad vill du s„ga, n„r han s„tter
till herrar ”ver dig m„n
som du sj„lv har l„rt att komma
till dig s†som „lskare?
Skulle du d† icke gripas av v†nda
s†som en kvinna i barnsn”d?
013:022 Men om du s„ger i ditt hj„rta:
½Varf”r har det g†tt mig s†?½,
s† vet: for din stora missg„rnings skull blev ditt mantelsl„p upplyft
och dina f”tter nesligt blottade.

013:023 Kan v„l en etiopier f”rvandla sin hud
eller en panter sina fl„ckar?
D† skullen ocks† I kunna g”ra n†got gott,
I som „ren s† ”vade i ondska.
013:024 V„lan, jag vill f”rskingra dem s†som str†
som far bort f”r ”knens vind.
013:025 Detta skall vara din lott och din besk„rda del fr†n mig,
s„ger HERREN,
d„rf”r att du har f”rg„tit mig
och f”rlitat dig p† l”gn.
013:026 D„rf”r skall jag ock draga upp
ditt mantelsl„p ”ver ditt ansikte,
s† att man f†r se din skam.
013:027 Din otukt, ditt vrenskande,
ditt sk„ndliga otuktsv„sen --
p† h”jderna, p† f„ltet
har jag sett dina styggelser.
Ve dig, Jerusalem!
Du kommer icke att bliva ren --
p† huru l†ng tid „nnu?
014:001 Detta „r det HERRENS ord som kom till Jeremia ang†ende torkan.

014:002 Juda ligger s”rjande,
dess portar „ro f”rfallna,
likasom i sorgdr„kt
luta de mot jorden,
och ett klagorop stiger
upp fr†n Jerusalem.
014:003 Storm„nnen d„r
s„nda de sm† efter vatten,
men n„r de komma till dammarna,
finna de intet vatten;
de m†ste v„nda tillbaka
med tomma k„rl.
De st† d„r med skam och blygd
och m†ste h”lja ”ver sina huvuden.
014:004 F”r markens skull, som ligger vanm„ktig,
d„rf”r att intet regn faller p† jorden,
st† †kerm„nnen med skam
och m†ste h”lja ”ver sina huvuden.
014:005 Ja, ocks† hinden p† f„ltet
”vergiver sin nyf”dda kalv,
d„rf”r att intet gr”nt finnes
014:006 Och vild†snorna st† p† h”jderna
och fl„mta s†som schakaler;
deras ”gon f”rsm„kta,
d„rf”r att gr„set „r borta.

014:007 Om „n v†ra missg„rningar
vittna emot oss,
s† hj„lp dock, HERRE,
f”r ditt namns skull.
Ty v†r avf„llighet „r stor;
mot dig hava vi syndat.
014:008 Du Israels hopp
dess fr„lsare i n”dens tid,
varf”r „r du s†som en fr„mling i landet,
lik en v„gfarande som sl†r upp sitt t„lt
allenast f”r en natt?
014:009 Varf”r „r du lik en r†dl”s man,
lik en hj„lte som icke kan hj„lpa?
Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE,
och vi „ro uppkallade efter ditt namn;
s† ”vergiv oss d† icke.

014:010 S† s„ger HERREN om detta folk:

P† detta s„tt driva de g„rna omkring,
de h†lla icke sina f”tter i styr.
D„rf”r har HERREN intet behag till dem;
nej, han kommer nu ih†g deras missg„rning
och hems”ker deras synder.

014:011 Och HERREN sade till mig: Du m† icke bedja om n†got gott f”r
detta folk.
014:012 Ty om de „n fasta, s† vill jag dock icke h”ra deras rop, och om
de „n offra br„nnoffer och spisoffer s† har jag intet behag till
dem, utan vill f”rg”ra dem med sv„rd, hungersn”d och
pest.
014:013 D† sade jag: ½Ack Herre, HERRE! Profeterna s„ga ju till dem: I
skolen icke se n†got sv„rd, ej heller skall hungersn”d tr„ffa
eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder p† denna plats.½
014:014 Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera l”gn i mitt namn;
jag har icke s„nt dem eller givit dem n†gon befallning eller
talat till dem. L”gnsyner och tomma sp†domar och f†f„ngligt tal
och sina egna hj„rtans svek „r det de profetera f”r eder.
014:015 D„rf”r s„ger HERREN s† om de profeter som profetera i mitt namn,
fast„n jag icke har s„nt dem, och som s„ga att sv„rd och
hungersn”d icke skola komma i detta land: Jo, genom sv„rd och
hunger skola dessa profeter f”rg†s.
014:016 Och folket som de profetera f”r, b†de m„n och hustrur, b†de
s”ner och d”ttrar, skola komma att ligga p† Jerusalems gator,
slagna av hunger och sv„rd, och ingen skall begrava dem; och jag
skall utgjuta deras ondska ”ver dem.
014:017 Men du skall s„ga till dem detta ord:

Mina ”gon flyta i t†rar
natt och dag
och f† ingen ro,
ty jungfrun, dottern mitt folk
har drabbats av stor f”rst”ring,
av ett sv†rt och ol„kligt s†r.
014:018 Om jag g†r ut p† marken,
se, d† ligga d„r sv„rdsslagna m„n;
och kommer jag in i staden,
s† m”tes jag d„r av hungerns pl†gor.
Ja, b†de profeter och pr„ster
n”dgas draga fr†n ort till ort,
till ett land som de icke k„nna.

014:019 Har du d† alldeles f”rkastat Juda?
Har din sj„l begynt f”rsm† Sion?
Eller varf”r har du slagit oss s†,
att ingen kan hela oss?
Vi bida efter frid,
men intet gott kommer,
efter en tid d† vi skulle bliva helade,
men se, f”rskr„ckelse kommer.
014:020 HERRE, vi k„nna v†r ogudaktighet,
v†ra f„ders missg„rning,
ty vi hava syndat mot dig.
014:021 F”r ditt namns skull,
f”rkasta oss icke,
l†t din h„rlighets tron
ej bliva f”raktad;
kom ih†g ditt f”rbund med oss,
och bryt det icke.
014:022 Finnas v„l bland hedningarnas
f†f„ngliga avgudar
s†dana som kunna giva regn?
Eller kan himmelen av sig sj„lv
l†ta regnskurar falla?
Žr det icke dig,
HERRE, v†r Gud,
som vi m†ste f”rbida?
Det „r ju du
som har gjort allt detta.
015:001 Men HERREN sade till mig; Om „n Mose och Samuel tr„dde inf”r
mig, s† skulle min sj„l dock icke v„nda sig till detta folk.
Driv dem bort ifr†n mitt ansikte och l†t dem g†.
015:002 Och om de fr†ga dig: ½Vart skola vi g†?½, s† skall du svara dem:
S† s„ger HERREN: I pestens v†ld den som h”r pesten till, i
sv„rdets v†ld den som h”r sv„rdet till, i hungerns v†ld den som
h”r hungern till, i f†ngenskapens v†ld den som h”r f†ngenskapen
till.
015:003 Fyra slags hems”kelser skall jag l†ta komma ”ver dem, s„ger
HERREN: sv„rdet, som skall dr„pa dem, hundarna, som skola sl„pa
bort dem, himmelens f†glar och vilddjuren p† marken, som skola
„ta upp och f”rd„rva dem.
015:004 Och jag skall g”ra dem till en varnagel f”r alla riken p†
jorden, till straff f”r det som Manasse, Hiskias son, Juda
konung, har gjort i Jerusalem.

015:005 Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem,
och vem kan ”mka dig,
och vem kan vilja komma f”r att fr†ga
om det st†r v„l till med dig?
015:006 Du sj„lv f”rsk”t mig, s„ger HERREN;
du gick din v„g bort.
D„rf”r utr„ckte jag mot dig min hand och f”rd„rvade dig;
jag hade tr”ttnat att f”rbarma mig.
015:007 Ja, jag kastade dem med kastskovel
vid landets portar,
jag gjorde f”r„ldrarna barnl”sa, jag f”rgjorde mitt folk,
d† de ej ville v„nda om fr†n sina v„gar.
015:008 Deras „nkor blevo genom mig
talrikare „n sanden i havet;
”ver m”drarna till deras unga
l„t jag f”rh„rjare komma
mitt p† ljusa dagen;
pl”tsligt l„t jag †ngest och f”rskr„ckelse
falla ”ver dem.
015:009 Om en moder „n hade sju s”ner,
m†ste hon dock giva upp andan i sorg;
hennes sol gick ned, medan det „nnu var dag,
hon m†ste bliva till skam och blygd.
Och vad som „r kvar av dem skall
jag giva till pris
†t deras fienders sv„rd, s„ger HERREN

015:010 ½Ve mig, min moder, att du har f”tt mig,
mig som „r till kiv och tr„ta f”r hela landet!
Jag har icke drivit ocker,
ej heller har n†gon beh”vt ockra p† mig;
likv„l f”rbanna de mig alla.½

015:011 Men HERREN svarade: ½Sannerligen, jag skall styrka dig och l†ta
det g† dig v„l. Sannerligen, jag skall s† g”ra, att dina fiender
komma och b”nfalla inf”r dig i olyckans och n”dens
tid.
015:012 Kan man bryta s”nder j„rn, j„rn fr†n norden, eller koppar?½ --
015:013 Ditt gods och dina skatter skall jag l„mna till plundring, och
det utan betalning, till straff f”r allt vad du har syndat i
hela ditt land.
015:014 Och jag skall l†ta dina fiender f”ra dig in i ett land som du
icke k„nner. Ty min vredes eld „r uppt„nd; mot eder skall det
brinna.

015:015 HERRE, du vet det.
T„nk p† mig och l†t dig v†rda om mig,
och skaffa mig h„mnd p† mina f”rf”ljare;
tag mig icke bort, du som „r l†ngmodig.
Bet„nk huru jag b„r sm„lek f”r din skull
015:016 N„r jag fick dina ord, blevo de min spis,
ja, dina ord blevo f”r mig
mitt hj„rtas fr”jd och gl„dje;
ty jag „r uppkallad efter ditt namn,
HERRE, h„rskarornas Gud.
015:017 Jag har icke suttit i gycklares samkv„m
och f”rlustat mig d„r;
f”r din hands skull har jag m†st sitta ensam,
ty du har uppfyllt mig med f”rgrymmelse.
015:018 Varf”r skall jag d† pl†gas s† oavl†tligt,
och varf”r „r mitt s†r s† ohelbart?
Det vill ju icke l„kas.
Ja, du bliver f”r mig s†som en f”rsinande b„ck,
s† som ett vatten som ingen kan lita p†.

015:019 D„rf”r s„ger HERREN s†:
Om du v„nder †ter, s† vill jag l†ta dig komma †ter
och bliva min tj„nare.
Och om du framb„r „del metall utan slagg,
s† skall du f† tj„na mig s†som mun.
Dessa skola d† v„nda †ter till dig,
men du skall icke v„nda †ter till dem.
015:020 Och jag skall g”ra dig inf”r detta folk
till en fast kopparmur,
s† att de icke skola bliva dig ”verm„ktiga,
om de vilja strida mot dig;
ty jag „r med dig och vill fr„lsa dig
och vill hj„lpa dig, s„ger HERREN.
015:021 Jag skall hj„lpa dig ut ur de ondas v†ld
och skall f”rlossa dig ur v†ldsverkarnas hand.
016:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
016:002 Du skall icke taga dig n†gon hustru eller skaffa dig n†gra s”ner
och d”ttrar p† denna plats.
016:003 Ty s† s„ger HERREN om de s”ner och d”ttrar som bliva I f”dda p†
denna plats, och om m”drarna som hava f”tt dem, och om f„derna
som hava avlat dem i detta land:
016:004 Av sv†ra sjukdomar skola de d”; man skall icke h†lla d”dsklagan
efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva g”dsel p†
marken. Och genom sv„rd och hunger skola de f”rg†s, och deras
d”da kroppar skola bliva mat †t himmelens f†glar och markens
djur. I

016:005 Ty s† s„ger HERREN: Du skall icke g† in i n†got sorgehus och
icke begiva dig †stad f”r att h†lla d”dsklagan, ej heller ”mka
dem; ty jag har tagit bort min frid ifr†n detta folk, s„ger
HERREN, ja, min n†d och barmh„rtighet.
016:006 Och b†de stora och sm† skola d” i detta land, utan att bliva
begravna; och man skall icke h†lla d”dsklagan efter dem, och
ingen skall f”r deras skull rista m„rken p† sig eller raka sitt
huvud.
016:007 Man skall icke bryta br”d †t n†gon, f”r att tr”sta honom i
sorgen efter en d”d, och icke giva n†gon tr”steb„garen att
dricka, n„r han har f”rlorat fader eller moder.
016:008 Och i g„stabudshus skall du icke heller g† in f”r att sitta med
dem och „ta och dricka.
016:009 Ty s† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, inf”r edra ”gon, och
medan I „nnu leven, skall jag p† denna plats g”ra slut p†
fr”jderop och gl„djerop, p† rop f”r brudgum och rop f”r brud. I

016:010 N„r du nu f”rkunnar alla dessa ord f”r detta folk och de d†
fr†ga dig: ½Varf”r har HERREN uttalat ”ver oss all denna stora
olycka? Och vari best†r den missg„rning och synd som vi hava
beg†tt mot HERREN, v†r Gud?½,
016:011 d† skall du svara dem: ½Jo, edra f„der ”verg†vo mig, s„ger
HERREN, och f”ljde efter andra gudar och tj„nade och tillb†do
dem; ja, mig ”verg†vo de och h”llo icke min lag.
016:012 Och I sj„lva haven gjort „nnu mer ont, „n edra f„der gjorde; ty
se, I vandren var och en efter sitt onda hj„rtas h†rdhet, och I
viljen icke h”ra mig.
016:013 D„rf”r skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett
land son varken I eller edra f„der haven k„nt, och d„r Skolen I
f† tj„na andra gudar b†de dag och natt; ty jag skall icke hava
n†gon misskund med eder.½

016:014 Se, d„rf”r skola dagar komma, s„ger HERREN, d† man icke mer
skall s„ga: ½S† sant HERREN lever, han som har f”rt Israels barn
upp ur Egyptens land½,
016:015 utan: ½S† sant HERREN lever, han som har f”rt Israels barn upp
ur nordlandet, och ur alla andra l„nder till vilka han hade
drivit dem bort.½ Ty jag skall f”ra dem tillbaka till deras
land, det som jag gav †t deras f„der.
016:016 Se, jag skall s„nda bud efter m†nga fiskare, s„ger HERREN, och
de skola fiska upp dem; och sedan skall jag s„nda bud efter
m†nga j„gare, och de skola jaga dem ned fr†n alla berg och alla
h”jder och ut ur stenklyftorna.
016:017 Ty mina ”gon „ro riktade p† alla deras v„gar; de kunna icke
g”mma sig f”r mitt ansikte och deras missg„rning „r icke f”rdold
f”r mina ”gon.
016:018 Och f”rst skall jag i dubbelt m†tt vederg„lla dem f”r deras
missg„rning och synd, f”r att de hava osk„rat mitt land, i det
att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och
sk„ndliga avgudars d”da kroppar.

016:019 HERRE, du min starkhet och mitt v„rn,
du min tillflykt p† n”dens dag,
till dig skola hedningarna komma
fr†n jordens „ndar och skola s„ga:
½Allenast l”gn hava v†ra f„der f†tt i arv.
f†f„ngliga avgudar, av vilka ingen kan hj„lpa.
016:020 Kan v„l en m„nniska g”ra sig gudar?
Nej, de gudarna „ro inga gudar.
016:021 D„rf”r vill jag nu denna g†ng l†ta dem f”rnimma det,
jag vill l†ta dem k„nna min hand och min makt,
f”r att de m† veta att mitt namn „r HERREN.
017:001 Juda synd „r uppskriven med j„rnstift, med diamantgriffel; den
„r inristad p† deras hj„rtas tavla och p† edra altarens horn,
017:002 s† visst som deras barn vid gr”na tr„d och p† h”ga kullar komma
ih†g sina altaren och Aseror.
017:003 Du mitt berg p† f„ltet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall
jag l„mna till plundring, s† ock dina offerh”jder, till straff
f”r vad du har syndat i hela ditt land.
017:004 Och du skall n”dgas avst† -- och detta genom din egen f”rskyllan
-- fr†n den arvedel som jag har givit dig; och jag skall l†ta
dig tj„na dina fiender i ett land som du icke k„nner. Ty I haven
uppt„nt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.

017:005 S† s„ger HERREN:
F”rbannad „r den man
som f”rtr”star p† m„nniskor
och s„tter k”tt sig till arm
och med sitt hj„rta viker av ifr†n HERREN.
017:006 Han skall bliva s†som en torr buske p† hedmarken
och skall icke f† se n†got gott komma,
utan skall bo p† f”rbr„nda platser i ”knen,
i ett land med salthedar, d„r ingen bor.

017:007 Men v„lsignad „r den man
som f”rtr”star p† HERREN,
den som har HERREN till sin f”rtr”stan.
017:008 Han „r lik ett tr„d som „r planterat vid vatten,
och som str„cker ut sina r”tter till b„cken;
ty om „n hetta kommer, s† f”rskr„ckes det icke,
utan bevarar sina l”v gr”nskande;
och om ett torrt †r kommer, s† s”rjer det icke
och upph”r ej heller att bara frukt.

017:009 Ett illfundigt och f”rd„rvat ting
„r hj„rtat framf”r allt annat;
vem kan f”rst† det?
017:010 Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hj„rtat
och pr”var njurarna,
och giver s† †t var och en efter hans v„gar,
efter hans g„rningars frukt.

017:011 Lik en rapph”na som ruvar p† „gg, vilka hon ej sj„lv har lagt,
„r den som samlar rikedom med or„tt;
i sina halva dagar m†ste han l„mna den
och vid sitt slut skall han st† s†som en d†re.

017:012 En h„rlighetens tron,
en urgammal h”jd
„r v†r helgedoms plats.
017:013 HERREN „r Israels hopp;
alla som ”vergiva dig komma p† skam.
de som vika av ifr†n mig likna en skrift i sanden;
ty de hava ”vergivit HERREN,
k„llan med det friska vattnet.

017:014 Hela du mig, HERRE, s† varde jag helad;
fr„ls mig du, s† varder jag fr„lst.
Ty du „r mitt lov.

017:015 Se, dessa s„ga till mig:
½Vad bliver av HERRENS ord?
M† det fullbordas!½
017:016 Det „r ju s†, att jag ej har undandragit mig
herdekallet i din efterf”ljd,
och f”rd„rvets dag
har jag icke †stundat;
du vet det sj„lv.
Vad mina l„ppar hava uttalat,
det har talats inf”r ditt ansikte.
017:017 S† bliv d† icke
till skr„ck f”r mig;
du som „r min tillflykt
p† olyckans dag.
017:018 L†t dem som f”rf”lja mig
komma p† skam,
men l†t icke mig
komma p† skam;
l†t dem bliva f”rf„rade,
men l†t ej mig bliva f”rf„rad.
L†t en olycksdag komma ”ver dem,
och krossa dem i dubbelt m†tt.

017:019 S† sade HERREN till mig: G† †stad och st„ll dig i
Menighetsporten, d„r Juda konungar g† in och g† ut, och sedan i
Jerusalems alla andra portar;
017:020 och s„g till dem: H”ren HERRENS ord, I Juda konungar med hela
Juda, och I alla Jerusalems inv†nare som g†n in genom dessa
portar.
017:021 S† s„ger HERREN: Tagen eder val till vara f”r att p†
sabbatsdagen b„ra n†gon b”rda eller f”ra in n†gon s†dan genom
Jerusalems portar.
017:022 Och f”ren icke p† sabbatsdagen n†gon b”rda ut ur edra hus, och
g”ren ej heller n†got annat arbete, utan helgen sabbatsdagen,
s†som jag bj”d edra f„der,
017:023 fast„n de icke ville h”ra eller b”ja sitt ”ra d„rtill, utan voro
h†rdnackade, s† att de icke h”rde eller togo emot tuktan.
017:024 Men om I viljen h”ra mig, s„ger HERREN, s† att I p† sabbatsdagen
icke f”ren n†gon b”rda in genom denna stads portar, utan helgen
sabbatsdagen, s† att I p† den icke g”ren n†got arbete,
017:025 d† skola konungar och furstar som komma att sitta p† Davids tron
f† draga in genom denna stads portar, p† vagnar och h„star,
f”ljda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems inv†nare; och
denna stad skall d† f”rbliva bebodd evinnerligen.
017:026 Och fr†n Juda st„der, fr†n Jerusalems omnejd och fr†n Benjamins
land, fr†n L†glandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma
och framb„ra br„nnoffer, slaktoffer, spisoffer och r”kelse och
framb„ra lovoffer till HERRENS hus.
017:027 Men om I icke h”ren mitt bud att helga sabbaten och att icke
b„ra n†gon b”rda in genom Jerusalems portar p† sabbatsdagen, d†
skall jag t„nda eld p† dess portar, och elden skall f”rt„ra
Jerusalems palatser och skall icke kunna utsl„ckas.
018:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN; han sade
018:002 ½St† upp och g† ned till krukmakarens hus; d„r vill jag l†ta dig
h”ra mina ord.½
018:003 D† gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen
med arbete p† krukmakarskivan.
018:004 Och n„r k„rlet som krukmakare h”ll p† att g”ra av leret
misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde d„rav
ett annat k„rl s†, som han ville hava det gjort.
018:005 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
018:006 Skulle jag icke kunna g”ra med eder, I „r Israels hus, s†som
denne krukmakare g”r? s„ger HERREN Jo, s†som leret „r i
krukmakarens hand, s† „ren ock I i min hand, I av Israels hus.
018:007 Den ena g†ngen hotar jag ett folk och ett rike att jag vill
upprycka, nedbryta och f”rg”ra det;
018:008 men om d† det folket omv„nder sig fr†n det onda v„sende mot
vilket jag v„nde mitt hot, s† †ngrar jag det onda som jag hade
t„nkt att g”ra dem.
018:009 En annan g†ng lovar jag ett folk och ett rike att jag vill
uppbygga och plantera det;
018:010 men om det d† g”r vad ont „r i mina ”gon och icke h”r min r”st,
s† †ngrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville g”ra dem.
018:011 S† s„g du nu till Juda man och Jerusalems inv†nare: S† s„ger
HERREN: Se, jag bereder †t eder en olycka, och jag har i sinnet
ett anslag mot eder. V„nden d„rf”r om, var och en fr†n sin onda
v„g, och b„ttren edert leverne och edert v„sende.
018:012 Men de skola svara: ½Du m”dar dig f”rg„ves. Vi vilja f”lja vara
egna tankar och g”ra var och er efter sitt onda hj„rtas h†rdhet.

018:013 D„rf”r s„ger HERREN s†:

Fr†gen efter bland hednafolken
om n†gon har h”rt n†got s†dant.
Alltf”r gruvliga ting
har jungfrun Israel bedrivit.
018:014 ™vergiver d† Libanons sn”
sin upph”jda klippa,
eller sina de friska vatten ut,
som str”mma ifr†n fj„rran,
018:015 eftersom mitt folk f”rg„ter mig
och t„nder offereld †t avgudar?
Se, av dem skola de bringas p† fall,
n„r de g† sin gamla str†t
och vandra p† villostigar,
p† obanade v„gar.
018:016 S† g”ra de sitt land till ett f”rem†l f”r h„pnad,
f”r begabberi evinnerligen;
alla som g† d„r fram skola h„pna
och skaka huvudet.
018:017 S†som en ”stanvind skall jag f”rskingra dem,
n„r fienden kommer;
jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet,
p† deras of„rds dag.

018:018 Men de sade: ½Kom, l†t oss t„nka ut n†got anslag mot Jeremia. Ty
pr„sterna skola icke komma till korta med undervisning, ej
heller de vise med r†d, ej heller profeterna med
f”rkunnelse. Ja, kom, l†t oss f„lla honom med vara tungor, vi
beh”va alls icke akta p† vad han s„ger.½

018:019 HERRE, akta du p† mig,
och h”r rad mina motst†ndare tala.
018:020 Skall man f† vederg„lla gott med ont,
eftersom dessa hava gr„vt en grop f”r mitt liv?
T„nk p† huru jag har st†tt inf”r ditt ansikte
f”r att mana gott f”r dem,
till att avv„nda fr†n dem din vrede.
018:021 D„rf”r m† du ”verl„mna deras barn †t hungersn”den
och giva dem sj„lva till pris †t sv„rdet,
s† att deras hustrur bliva barnl”sa och „nkor,
deras m„n dr„pta av pesten,
och deras ynglingar slagna med sv„rd striden.
018:022 M† klagorop h”ras fr†n deras hus,
i det att du pl”tsligt l†ter r”varskaror komma ”ver dem.
Ty de hava gr„vt en grop f”r att f†nga mig,
och snaror hava de lagt ut f”r mina f”tter.
018:023 Men du, HERRE, k„nner
alla deras mordiska anslag mot mig;
s† m† du d† icke f”rl†ta dem deras missg„rning
eller utpl†na deras synd ur din †syn.
M† de bringas p† fall inf”r dig;
ja, utf”r ditt verk mot dem p† din vredes tid.
019:001 S† sade HERREN: G† †stad och k”p dig en lerkruka av krukmakaren;
och tag med dig n†gra av de „ldste i folket och av de „ldste
bland pr„sterna,
019:002 och g† ut till Hinnoms sons dal, som ligger framf”r
Lersk„rvsporten, och predika d„r de ord som jag skall tala till
dig.
019:003 Du skall s„ga: ½H”ren HERRENS ord, I Juda konungar och I
Jerusalems inv†nare: S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se,
jag skall l†ta en s†dan olycka komma ”ver denna plats, att det
skall genljuda i ”ronen p† var och en som f†r h”ra det.
019:004 Eftersom de hava ”vergivit mig och icke aktat denna plats, utan
d„r t„nt offereld †t andra gudar, som varken de sj„lva eller
deras f„der eller Juda konungar hava k„nt, och eftersom de hava
uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,
019:005 och byggt sina Baalsh”jder, f”r att d„r br„nna upp sina barn i
eld, till br„nnoffer †t Baal, fast„n jag aldrig har bjudit eller
talat om eller ens t„nkt mig n†got s†dant,
019:006 se, d„rf”r skola dagar komma, s„ger HERREN, d† man icke mer
skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal', utan
'Dr†pdalen'.
019:007 Och d† skall jag p† denna plats g”ra om intet Judas och
Jerusalems r†d, och jag skall l†ta dem falla f”r deras fienders
sv„rd och f”r de m„ns hand, som st† efter deras liv och jag
skall giva deras d”da kroppar till mat †t himmelens f†glar och
markens djur.
019:008 Och jag skall g”ra denna stad till ett f”rem†l f”r h„pnad och
begabberi; alla som g† d„r fr†n skola h„pna och vissla vid
tanken p† alla dess pl†gor.
019:009 Och jag skall l†ta dem „ta sina egna s”ners och d”ttrars k”tt,
ja, den ene skall n”dgas „ta den andres k”tt. I s†dan n”d och
s†dant tr†ngm†l skola de komma genom sina fiender och genom dem
som st† efter deras liv.½

019:010 Och du skall sl† s”nder krukan inf”r de m„ns ”gon, som hava g†tt
med dig,
019:011 och du skall s„ga till dem: ½S† s„ger HERREN Sebaot: Jag skall
s”ndersl† detta folk och denna stad, p† samma s„tt som man sl†r
s”nder ett krukmakark„rl, s† att det icke kan bliva helt igen;
och man skall begrava i Tofet, d„rf”r att ingen annan plats
finnes att begrava p†.
019:012 S† skall jag g”ra med denna plats, s„ger HERREN, och med dess
inv†nare; jag skall g”ra denna stad lik Tofet.
019:013 Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola
bliva s†som Tofetplatsen, ja, alla de hus p† vilkas tak man har
t„nt offereld †t himmelens hela h„rskara och utgjutit drickoffer
†t andra gudar.½
019:014 N„r sedan Jeremia kom igen fr†n Tofet, dit HERREN hade s„nt
honom f”r att profetera, st„llde han sig i f”rg†rden till
HERRENS hus och sade till allt folket:
019:015 ½S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, ”ver denna stad med
alla dess lydst„der skall jag l†ta all den olycka komma, som jag
har beslutit ”ver den -- detta d„rf”r att de hava varit
h†rdnackade och icke velat h”ra mina ord.½
020:001 D† nu Pashur, Immers son, pr„sten, som var ”veruppsyningsman i
HERRENS hus, h”rde Jeremia profetera detta,
020:002 l„t han hudfl„nga profeten Jeremia och satte honom i stocken i
™vre Benjaminsporten till HERRENS hus.
020:003 Men n„r Pashur dagen d„refter sl„ppte Jeremia l”s ur stocken,
sade Jeremia till honom: ½Pashur „r icke det namn varmed HERREN
ben„mner dig, utan Magor-Missabib;
020:004 ty s† s„ger HERREN: Se, jag skall g”ra dig till skr„ck s†v„l f”r
dig sj„lv som f”r alla dina v„nner; och de skola falla f”r sina
fienders sv„rd, i din egen †syn. Och hela Juda skall jag giva i
den babyloniske konungens hand, och han skall f”ra dem bort till
Babel och dr„pa dem med sv„rd.
020:005 Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods
och alla dyrbarheter d„ri, ja, Juda konungars alla skatter skall
jag giva i deras fienders hand; och de skola g”ra det till sitt
byte och taga det och f”ra det till Babel.
020:006 Och du sj„lv, Pashur, skall g† i f†ngenskap, med alla som bo i
ditt hus. Du skall komma till Babel; d„r skall du d”, och d„r
skall du begravas, Sjungen till HERRENS „ra, j„mte alla dina
v„nner, f”r vilka du har profeterat l”gn.½

020:007 Du, HERRE, ”vertalade mig, och jag l„t mig ”vertalas;
du grep mig och blev mig ”verm„ktig.
S† har jag blivit ett st„ndigt †tl”je;
var man bespottar mig.
020:008 Ty' s† ofta jag talar, m†ste jag klaga;
jag m†ste ropa ”ver v†ld och f”rtryck,
ty HERRENS ord har blivit mig
till sm„lek och h†n best„ndigt.
020:009 Men n„r jag sade: ½Jag vill icke t„nka p† honom
eller vidare tala i hans namn½,
d† blev det i mitt hj„rta s†som brunne d„r en eld,
inst„ngd i mitt innersta;
jag m”dade mig med att uth„rda den,
men jag kunde det icke.
020:010 Ty jag h”r mig f”rtalas av m†nga;
skr„ck fr†n alla sidor!
½Anklagen honom!½ ½Ja, vi vilja anklaga honom!½
Alla som hava varit mina v„nner
vakta p† att jag skall falla:
½Kanh„nda skall han l†ta locka sig,
s† att vi bliva honom ”verm„ktiga
och f† taga h„mnd p† honom.½
020:011 Men HERREN „r med mig
s†som en v„ldig hj„lte;
d„rf”r skola mina f”rf”ljare komma p† fall
och intet f”rm†.
Ja, de skola storligen komma p† skam,
d„rf”r att de ej hade f”rst†nd;
de skola drabbas av en evig blygd,
som icke skall varda f”rg„ten
020:012 Ty HERREN Sebaot pr”var med r„ttf„rdighet,
han ser njurar och hj„rta.
S† skall jag d† f† se din h„mnd p† dem,
ty f”r dig har jag lagt fram min sak.
020:013 Sjungen till HERRENS „ra,
loven HERREN;
ty han r„ddar den fattiges sj„lv
ur de ondas hand.

020:014 F”rbannad vare den dag
p† vilken jag f”ddes;
utan v„lsignelse blive den dag
d† min moder f”dde mig.
020:015 F”rbannad vare den man
som f”rkunnade f”r min fader: ½Ett
gossebarn „r dig f”tt½,
och s† gjorde honom stor gl„dje.
020:016 G†nge det den mannen s†som det gick de st„der
som HERREN omst”rtade utan f”rbarmande.
M† han f† h”ra klagorop om morgonen
och h„rskri om middagen.
020:017 d„rf”r att han icke dr„pte mig strax i moderlivet,
s† att min moder fick bliva min grav
och hennes liv vara havande f”r evigt.
020:018 Varf”r kom jag ut ur moderlivet
och fick se olycka och bedr”velse,
s† att mina dagar m†ste f”rsvinna i skam?

021:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN, n„r konung
Sidkia s„nde till honom Pashur, Malkias son, och pr„sten
Sefanja, Maasejas son, och l„t s„ga:
021:002 ½Fr†ga HERREN f”r oss, d† nu Nebukadressar, konungen i Babel,
har angripit oss; kanh„nda vill HERREN handla med oss i enlighet
med alla sina f”rra under, s† att denne l„mnar oss i fred.
021:003 Jeremia svarade dem:

S† skolen I s„ga till Sidkia:
021:004 S† s„ger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med vilka
I utanf”r muren striden mot konungen i Babel och kald‚erna, som
bel„gra eder, dem skall jag v„nda om och skall famla dem inne i
denna stad.
021:005 Och jag skall sj„lv strida mot eder med utr„ckt hand och stark
arm, vrede och harm och stor f”rt”rnelse.
021:006 Och jag skall sl† dem som bo i denna stad, b†de m„nniskor och
djur; i sv†r pest skola de d”.
021:007 Och d„refter, s„ger HERREN, skall jag l†ta Sidkia, Juda konung,
och hans tj„nare och folket, dem som i denna stad „ro kvar efter
pesten sv„rdet och hungersn”den, falla i Nebukadressars, den
babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de m„ns
hand, som st† efter deras liv. Och han skall sl† dem med
sv„rdsegg; han skall icke skona dem och icke hava n†gon misskund
eller n†got f”rbarmande.
021:008 Och till detta folk skall du s„ga S† s„ger HERREN: Se, jag
f”rel„gger eder v„gen till livet och v„gen till d”den.
021:009 Den som stannar kvar i denna stad, han skall d” genom sv„rd
eller hunger eller pest, men den som g†r ut och giver sig †t
kald‚erna, som bel„gra eder, han skall f† leva och vinna sitt
liv s†som ett byte.
021:010 Ty jag har v„nt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka
och icke till dess lycka, s„ger HERREN. Den skall bliva given i
den babyloniske konungens hand, och han skall br„nna upp den i
eld.

021:011 Och till Juda konungs hus skall du s„ga: H”ren HERRENS ord:
021:012 I av Davids hus, s† s„ger HERREN: ½F„llen var morgon r„tt dom,
och r„dden den plundrade ur f”rtryckarens hand, f”r att icke min
vrede m† bryta fram s†som en eld och brinna s†, att ingen kan
utsl„cka den½ -- detta f”r deras onda v„sendes skull.

021:013 Se, jag skall v„nda mig mot dig, du som bor i dalen, du
bergf„ste p† sl„tten, s„ger HERREN, ja, mot eder som s„gen: ½Vem
kan falla ”ver oss, och vem kan tr„nga in i v†ra boningar?½
021:014 Jag skall hems”ka eder efter edra g„rningars frukt, s„ger
HERREN. Ja, jag skall t„nda upp en eld i deras skog, och den
skall f”rt„ra allt d„r runt omkring.
022:001 S† sade HERREN: G† ned till Juda konungs hus och tala d„r
f”ljande ord;
022:002 s„g: H”r HERRENS ord, du Juda konung, som sitter p† Davids tron,
h”r det du med dina tj„nare och ditt folk, I som g†n in genom
dessa portar.
022:003 S† s„ger HERREN: ™ven r„tt och r„ttf„rdighet, och r„dden den
plundrade ur f”rtryckarens hand; f”ror„tten icke fr„mlingen, den
faderl”se och „nkan, g”ren icke ”verv†ld mot dem, och utgjuten
icke oskyldigt blod p† denna plats.
022:004 Ty om I g”ren efter detta ord, s† skola konungar som komma att
sitta p† Davids tron f† draga in genom portarna till detta hus,
p† vagnar och h„star, f”ljda av sina tj„nare och sitt folk.
022:005 Men om I icke h”ren dessa ord, d† har jag svurit vid mig sj„lv,
s„ger HERREN, att detta hus skall bliva ”delagt.
022:006 Ty s† s„ger HERREN om Juda konungs hus:

V„l „r du f”r mig s†som ett Gilead,
s†som Libanons topp;
men jag skall sannerligen g”ra dig till en ”ken,
till obebodda st„der.
022:007 Och jag skall inviga f”rd„rvare till att komma ”ver dig,
var och en med sina vapen,
och de skola hugga ned dina v„ldiga cedrar
och kasta dem i elden

022:008 Och m†nga folk skola g† fram vid denna stad, och man skall fr†ga
varandra: ½Varf”r har HERREN gjort s† mot denna stora stad?½
022:009 Och man skall d† svara D„rf”r att de ”verg†vo HERREN sin Guds,
f”rbund och tillb†do andra gudar och tj„nade dem.½

022:010 Gr†ten icke ”ver en d”d man,
och ”mken honom icke;
men gr†ten bitterligen ”ver honom som har m†st vandra bort,
ty han skall icke mer komma tillbaka
och †terse sitt f„dernesland.

022:011 Ty s† s„ger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev
konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifr†n
denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,
022:012 utan p† den ort dit han har blivit bortf”rd i f†ngenskap, d„r
skall han d”; detta land skall han icke mer f† †terse.

022:013 Ve dig, du som bygger ditt hus med or„ttf„rdighet
och dina salar med or„tt,
du som l†ter din n„sta arbeta f”r intet
och icke giver honom hans l”n,
022:014 du som s„ger: ½Jag vill bygga mig ett stort hus
med rymliga salar½,
och s† g”r †t dig vida f”nster
och bel„gger huset med cedertr„
och m†lar det r”tt med dyrbar f„rg!
022:015 Kallar du det att vara konung,
att du „vlas med att bygga cederhus?
Din fader †t ju och drack,
dock ”vade han r„tt och r„ttf„rdighet;
och d† gick det honom v„l.
022:016 Han skaffade den betryckte och fattige r„tt;
och d† gick det v„l.
Žr icke detta att k„nna mig?
s„ger HERREN.
022:017 Men dina ”gon och ditt hj„rta
st† allenast efter vinning
och efter att utgjuta den oskyldiges blod
och att ”va f”rtryck och v†ld.

022:018 D„rf”r s„ger HERREN s† om Jojakim, Josias son, Juda konung:

Man skall ej h†lla d”dsklagan efter honom och ropa:
½Ack ve, min broder! Ack ve, syster!½
Man skall ej h†lla d”dsklagan efter honom och ropa:
½Ack ve, herre! Ack ve, huru h„rlig han var!½
022:019 S†som man begraver en †sna, s† skall han begravas;
han skall sl„pas ut och kastas bort,
l†ngt utanf”r Jerusalems portar.

022:020 Stig upp p† Libanon och ropa,
h„v upp din r”st i Basan,
och ropa fr†n Abarim,
ty alla dina „lskare „ro krossade.
022:021 Jag talade till dig, n„r det gick dig v„l,
men du sade: ½Jag vill icke h”ra.½
S†dan har din v„g varit allt ifr†n din ungdom,
att du icke har velat h”ra min r”st.
022:022 Alla dina herdar skola nu f† en stormvind till sin herde,
och dina „lskare m†ste g† i f†ngenskap.
Ja, d† skall du komma p† skam och f† blygas
f”r all din ondskas skull.
022:023 Du som bor p† Libanon,
du som har ditt n„ste i cedrarna,
huru skall du icke j„mra dig,
n„r v†nda kommer ”ver dig,
†ngest lik en barnaf”derskas!

022:024 S† sant jag lever, s„ger HERREN, om du, Konja, Jojakims son,
Juda konung, „n vore en signetring p† min h”gra hand, s† skulle
jag dock rycka dig d„rifr†n.
022:025 Och jag skall giva dig i de m„ns hand, som st† efter ditt liv,
och i de m„ns hans som du fruktar f”r, n„mligen i
Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kald‚ernas
hand.
022:026 Och dig och din moder, den som har f”tt dig, skall jag slunga
bort till ett annat land, d„r I icke „ren f”dda; och d„r skolen
I d”.
022:027 Till det land dit deras sj„l l„ngtar att †terv„nda, dit skola de
icke f† v„nda †ter.

022:028 Žr d† han, denne Konja, ett f”raktligt, krossat bel„te eller ett
v„rdel”st k„rl? Eller varf”r hava de blivit bortslungade, han
och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke
hava k„nt?
022:029 O land, land, land, h”r HERRENS ord!
022:030 S† s„ger HERREN: Tecknen upp denne man s†som barnl”s, s†som en
man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans
avkomlingar skall vara s† lyckosam att han f†r sitta p† Davids
tron och i framtiden r†da ”ver Juda.
023:001 Ve ”ver de herdar som f”rd„rva och f”rskingra f†ren i min hjord!
s„ger HERREN.
023:002 D„rf”r s„ger HERREN, Israels Gud, s† om de herdar som f”ra mitt
folk i bet: Det „r I som haven f”rskingrat mina f†r och drivit
bort dem och underl†tit att s”ka deras b„sta. Men se, nu skall
jag hems”ka eder f”r edert onda v„sendes skull, s„ger HERREN.
023:003 Och jag skall sj„lv f”rsamla kvarlevan av mina f†r ur alla de
l„nder till vilka jag har drivit dem bort, och skall f”ra dem
tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma
och f”r”ka sig.
023:004 Och jag skall l†ta herdar uppst† †t dem, vilka skola f”ra dem i
bet; och de skola icke mer beh”va frukta eller f”rskr„ckas och
skola icke mer drabbas av hems”kelse, s„ger HERREN.

023:005 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN,
d† jag skall l†ta en r„ttf„rdig telning
uppst† †t David.
Han skall regera s†som konung och hava framg†ng,
och han skall skaffa r„tt
och r„ttf„rdighet p† jorden.
023:006 I hans dagar skall Juda varda fr„lst
och Israel bo i trygghet;
och detta skall vara det namn han skall f†:
HERREN v†r r„ttf„rdighet.

023:007 Se, d„rf”r skola dagar komma, s„ger HERREN, d† man icke mer
skall s„ga: ½S† sant HERREN lever, han som har f”rt Israels barn
upp ur Egyptens land½,
023:008 utan: ½S† sant HERREN lever, han som har f”rt upp Israels hus
sl„kt och h„mtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra l„nder
till vilka jag hade drivit dem bort.½ Och s† skola de f† bo i
sitt land.

023:009 Om profeterna.

Mitt hj„rta vill brista i mitt br”st,
alla ben i min kropp „ro vanm„ktiga.
Jag „r s†som en drucken man,
en man ”verv„ldigad av vin,
inf”r HERREN och inf”r hans heliga ord.
023:010 Ty landet „r fullt av „ktenskapsbrytare,
under f”rbannelse ligger landet s”rjande,
och betesmarkerna i ”knen „ro f”rtorkade;
man hastar till vad ont „r
och har sin styrka i or„ttr†dighet.
023:011 Ty b†de profeter och pr„ster „ro gudl”sa;
„nda inne i mitt hus har jag m”tt deras ondska, s„ger HERREN.
023:012 D„rf”r skall deras v„g bliva f”r dem
s†som en slipprig stig i m”rkret,
de skola p† den st”ta emot och falla.
Ty jag vill l†ta olycka drabba dem,
n„r deras hems”kelses „r kommer, s„ger HERREN.
023:013 V„l s†g jag ock hos Samarias profeter
vad f”rv„nt var;
de profeterade i Baals namn
och f”rde mitt folk Israel vilse.
023:014 Men hos Jerusalems profeter
har jag sett de gruvligaste ting:
de leva i „ktenskapsbrott och fara med l”gn;
de styrka modet hos dem som g”ra ont,
s† att ingen vill omv„nda sig fr†n sin ondska.
De „ro alla f”r mig s†som Sodom, och stadens inv†nare s†som
Gomorras.

023:015 D„rf”r s„ger HERREN Sebaot s† om profeterna:

Se, jag skall giva dem mal”rt att „ta
och gift att dricka,
ty fr†n profeterna i Jerusalem
har gudl”shet g†tt ut ”ver hela landet.

023:016 S† s„ger HERREN Sebaot: H”ren icke p† de profeters ord, som
profetera f”r eder, ty de bedraga eder; sina egna hj„rtans syner
tala de, icke vad som kommer fr†n HERRENS mun.
023:017 De s„ga alltj„mt till dem som f”rakta mig: ½HERREN har s† talat:
Det skall g† eder v„l.½ Och till var och en som vandrar i sitt
hj„rtas h†rdhet s„ga de: ½Ingen olycka skall komna ”ver eder.½
023:018 Vilken av dem har d† f†tt tilltr„de till HERRENS r†d, s† att han
kan f”rnimma och h”ra hans ord? Och vilken har aktat p† hans
ord och lyssnat d„rtill?

023:019 Se, en stormvind fr†n HERREN „r h„r,
hans f”rt”rnelse bryter fram,
en virvlande storm!
™ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
023:020 Och HERRENS vrede skall icke upph”ra,
f”rr„n han har utf”rt och fullbordat sitt hj„rtas tankar;
i kommande dagar skolen I f”rvisso f”rnimma det.

023:021 Jag s„nde icke dessa profeter, utan sj„lva lupo de †stad; jag
talade icke till dem, utan sj„lva profeterade de.
023:022 Om de verkligen hade tilltr„de till mitt r†d, s† borde de
f”rkunna mina ord f”r mitt folk och f”rm† dem att v„nda om fr†n
sin onda v„g och sitt onda v„sende.
023:023 Ar jag v„l en Gud allenast p† n„ra h†ll, s„ger HERREN, och icke
en Gud ocks† i fj„rran?
023:024 Eller skulle n†gon kunna g”mma sig p† ett s† l”nnligt st„lle att
jag icke skulle se honom? s„ger HERREN. Žr jag icke den som
uppfyller himmel och jord? s„ger HERREN.
023:025 Jag har h”rt vad profeterna s„ga, de som profetera l”gn i mitt
namn; de s„ga: ½Jag har haft en dr”m, jag har haft en dr”m.½
023:026 Huru l„nge skall detta vara? Hava de n†got i sinnet, dessa
profeter som profetera l”gn, och som „ro profeter genom sina
egna hj„rtans svek,
023:027 dessa som t„nka att de genom sina dr”mmar; dem som de f”rt„lja
f”r varandra, skola komma mitt folk att f”rg„ta mitt namn,
likasom deras f„der gl”mde mitt namn f”r Baal?
023:028 Den profet som har haft en dr”m, han m† f”rt„lja sin dr”m; men
den som bar undf†tt mitt ord, han m† tala mitt ord i
sanning. Vad har halmen att skaffa med s„den? s„ger HERREN.
023:029 Žr icke mitt ord s†som en eld, s„ger HERREN, och likt en hammare
som krossar s”nder klippor?
023:030 Se, d„rf”r skall jag komma ”ver profeterna, s„ger HERREN, dessa
som stj„la mina ord, den ene fr†n den andre;
023:031 ja, jag skall komma ”ver profeterna, s„ger HERREN, dessa som
framb„ra sin egen tungas ord, men s„ga: ½S† s„ger HERREN.½
023:032 Ja, jag skall komma ”ver dem som profetera l”gndr”mmar, s„ger
HERREN, och som, n„r de f”rt„lja dem, f”ra mitt folk vilse med
sina l”gner och sin stortalighet, fast„n jag icke har s„nt dem
eller givit dem n†got uppdrag, och fast„n de alls icke kunna
hj„lpa detta folk, s„ger HERREN.

023:033 Om nu detta folk eller en profet eller en pr„st g”r dig denna
fr†ga: ½Vad f”rkunnar HERRENS tunga?½, s† skall du s„ga till dem
vad som „r den verkliga ½tungan½, och att jag d„rf”r skall
kasta eder bort, s„ger HERREN.
023:034 Och den profet eller den pr„st eller den av folket, som s„ger
½HERRENS tunga½, den mannen och hans hus skall jag hems”ka.
023:035 Nej, s† skolen I fr†ga varandra och s„ga eder emellan: ½Vad har
HERREN svarat?½, eller: ½Vad har HERREN talat?½
023:036 Men Om HERRENS ½tunga½ m†n I icke mer orda; ty en tunga skall d†
vars och ens eget ord bliva f”r honom, eftersom I f”rv„nden den
levande Gudens, HERRENS Sebaots, v†r Guds, ord.
023:037 S† skall du s„ga till profeten: ½Vad har HERREN svarat dig?½,
eller: vad har HERREN talat?½
023:038 Men om I s„gen ½HERRENS tunga½, d† s„ger HERREN s†: ½Eftersom I
s„gen detta ord 'HERRENS tunga', fast„n jag har s„nt bud till
eder och l†tit s„ga: I skolen icke s„ga 'HERRENS tunga',
023:039 d„rf”r skall jag nu alldeles f”rg„ta eder och kasta eder bort
ifr†n mitt ansikte, med den stad som jag har givit †t eder och
edra f„der.
023:040 Och jag skall l†ta en evig sm„lek komma ”ver eder, och en evig
blygd, som icke skall varda f”rg„ten.½

024:001 HERREN l„t mig se f”ljande syn: Jag fick se tv† korgar med fikon
uppst„llda framf”r HERRENS tempel; och det var efter det att
Nebukadressar, konungen i Babel, hade f”rt bort ifr†n Jerusalem
Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, s† ock Juda furstar,
j„mt timmerm„nnen och smederna, och l†tit dem komma till Babel.
024:002 I den ena korgen funnos mycket goda fikon, s†dana som fikon
ifr†n f”rstlingssk”rden „ro; och i de andra korgen funnos mycket
usla fikon, s† usla att de icke kunde „tas.
024:003 Och HERREN sade till mig: ½Vad ser du, Jeremia?½ Jag svarade
½Fikon; och de goda fikonen „r mycket goda, men de usla fikonen
„ro mycket usla, s† usla att de icke kunna „tas.½

024:004 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
024:005 S† s„ger HERREN, Israels Gud: S†som man med v„lbehag ser p† de
goda fikonen, s† vill jag med v„lbehag se till de bortf”rda av
Juda, dem som jag fr†n denna plats har s„nt bort till kald‚ernas
land.
024:006 Jag skall med v„lbehag v„nda mitt ”ga till dem och l†ta dem
komma tillbaka till detta land. Jag skall uppbygga dem och icke
sl† ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.
024:007 Och jag skall giva dem hj„rtan till att k„nna att jag „r HERREN;
och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Ty de
skola omv„nda sig till mig av allt sitt hj„rta.
024:008 Men s†som man g”r med usla fikon, som „ro s† usla att de icke
kunna „tas, likas†, s„ger HERREN, skall jag g”ra med Sidkia,
Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem,
ja, b†de med dem som hava blivit kvar h„r i landet och med dem
som hava bosatt sig i Egyptens land.
024:009 P† alla orter dit jag f”rdriver dem skall jag g”ra dem till en
varnagel och en skr„ckbild f”r alla riken jorden, till en
sm„lek, till ett ordspr†k och en visa, och till ett exempel som
man n„mner, n„r man f”rbannar.
024:010 Och jag skall s„nda bland dem sv„rd, hungersn”d och pest, till
dess att de bliva utrotade ur det land som jag har givit †t dem
och deras f„der.
025:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia ang†ende hela Juda folk, i
Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj„rde regerings†r, vilket
var Nebukadressars, den babyloniske konungens, f”rsta
regerings†r.
025:002 Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och
till alla Jerusalems inv†nare; han sade:

025:003 Allt ifr†n Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde
regerings†r „nda till denna dag, eller nu under tjugutre †r, har
HERRENS ord kommit till mig; men fast„n jag titt och ofta har
talat till eder, haven I icke velat h”ra.
025:004 Och fast„n HERREN titt och ofta har s„nt till eder alla sina
tj„nare profeterna, haven I icke velat h”ra. I b”jden icke edra
”ron till att h”ra,
025:005 n„r de sade: ½V„nden om, var och en fr†n sin onda v„g och sitt
onda v„sende, s† skolen I f”r ev„rdliga tider f† bo kvar i det
land som HERREN har givit †t eder och edra f„der.
025:006 Och f”ljen icke efter andra gudar, s† att I tj„nen och
tillbedjen dem; och f”rt”rnen mig icke genom edra h„nders verk,
p† det att jag icke m† l†ta olycka komma ”ver eder.
025:007 I villen icke h”ra p† mig, s„ger HERREN, och s† f”rt”rnaden I
mig genom edra h„nders verk, eder sj„lva till olycka.

025:008 D„rf”r s„ger HERREN Sebaot s†: Eftersom I icke villen h”ra mina
ord,
025:009 d„rf”r skall jag s„nda †stad och h„mta alla nordens folkstammar,
s„ger HERREN, och skall s„nda bud till min tj„nare
Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall l†ta dem komma
”ver detta land och dess inbyggare, s† ock ”ver alla folken h„r
runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall g”ra
dem till ett f”rem†l f”r h„pnad och begabberi, och l†ta deras
land bliva ”demarker f”r ev„rdlig tid.
025:010 Och jag skall i dem g”ra slut p† fr”jderop och gl„djerop, p† rop
f”r brudgum och rop f”r brud, p† buller av kvarn och ljus fr†n
lampa.
025:011 Ja, hela detta land skall bliva ”delagt och f”r”tt, och dessa
folk skola vara Babels konung underd†niga i sjuttio †r.

025:012 Men n„r sjuttio †r „ro till „nda skall jag hems”ka konungen i
Babel och folket d„r f”r deras missg„rning, s„ger HERREN, och
hems”ka kald‚ernas land och g”ra det till en ”demark f”r
ev„rdlig tid.
025:013 Och jag skall p† det landet l†ta alla de ord fullbordas, som jag
har talat mot det, allt vad som „r skrivet i denna bok, och vad
Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
025:014 Ty ocks† dem skola m„ktiga folk och stora konungar g”ra sig
underd†niga, och jag skall vederg„lla dem efter deras g„rningar
och deras h„nders verk.

025:015 Ty s† sade HERREN, Israels Gud, till mig: ½Tag denna kalk med
vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag
s„nder dig att dricka d„rur.
025:016 M† de dricka, s† att de ragla och mista sansen, n„r det sv„rd
kommer, som jag skall s„nda ibland dem.½
025:017 Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att
dricka, till vilka HERREN s„nde mig,
025:018 n„mligen Jerusalem med Juda st„der och med dess konungar och
furstar, f”r att s† g”ra dem till en ”demark, och till ett
f”rem†l f”r h„pnad och begabberi, och till ett exempel som man
n„mner, n„r man f”rbannar, s†som ock nu har skett;
025:019 vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tj„nare, hans furstar
och allt hans folk,
025:020 s† ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla
konungar i filist‚ernas land, b†de Askelon och Gasa och Ekron
och kvarlevan i Asdod;
025:021 vidare Edom, Moab och Ammons barn;
025:022 vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och
konungarna i kustl„nderna p† andra sidan havet;
025:023 vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt h†r;
025:024 vidare alla konungar i Arabien och alla konungar ”ver Erebs
folk, som bo i ”knen,
025:025 s† ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla
konungar i Medien,
025:026 slutligen alla konungar i nordlandet -- b†de dem som bo n„ra och
dem som bo fj„rran, den ene s†v„l som den andre -- och alla
”vriga riken i v„rlden, ut”ver jordens yta. Och Sesaks konung
skall dricka efter dem.

025:027 Och du skall s„ga till dem: S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud:
Dricken, s† att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull
utan att kunna st† upp; ja, fallen, n„r det sv„rd kommer, som
jag skall s„nda bland eder. --
025:028 Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, s†
s„g till dem: S† s„ger HERREN Sebaot: I m†sten dricka.
025:029 Ty se, med den stad som „r uppkallad efter mitt namn skall jag
begynna hems”kelsen. Skullen d† I bliva ostraffade? Nej, I
skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall b†da upp ett sv„rd
mot jordens alla inbyggare, s„ger HERREN Sebaot.

025:030 Och du skall profetera f”r dem allt detta och s„ga till dem:

HERREN upph„ver ett rytande fr†n h”jden
och fr†n sin heliga boning l†ter han h”ra sin r”st;
ja, han upph„ver ett h”gt rytande ”ver sin „ngd
och h”jer sk”rdeskri, s†som en vintrampare,
”ver alla jordens inbyggare.
025:031 D†net h”res intill jordens „nda,
ty HERREN har sak med folken,
han g†r till r„tta med allt k”tt;
de ogudaktiga giver han till pris †t sv„rdet, s„ger HERREN.

025:032 S† s„ger HERREN Sebaot: Se, en olycka g†r fram ifr†n det ena
folket till det andra, och ett stort ov„der stiger upp fr†n
jordens yttersta „nda.
025:033 Och de som bliva slagna av HERREN p† den tiden skola ligga
str”dda fr†n jordens ena „nda till den andra; man skall icke
h†lla d”dsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava
dem, utan de skola bliva g”dsel p† marken.

025:034 J„mren eder, I herdar, och klagen;
v„ltren eder p† marken, I v„ldige i hjorden;
ty tiden „r inne, att I skolen slaktas.
I skolen bliva f”rskingrade, I skolen komma p† fall,
s†som det h„nder j„mv„l ett dyrbart k„rl.
025:035 D† finnes icke mer n†gon undflykt f”r herdarna,
icke mer n†gon r„ddning f”r de v„ldige i hjorden.
025:036 H”r huru herdarna ropa,
huru de v„ldige i hjorden j„mra sig!
Ty HERREN ”del„gger deras betesmark,
025:037 och de fredliga „ngderna f”rg”ras
genom HERRENS vredes gl”d.
025:038 Han drager ut s†som ett lejon ur sitt sn†r.
Ja, deras land bliver en ”demark
under f”rh„rjelsens gl”d,
under hans vredes gl”d.

026:001 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
kom detta ord fr†n HERREN; han sade:
026:002 S† s„ger HERREN: St„ll dig i f”rg†rden till HERRENS hus och
tala mot alla Juda st„der, fr†n vilka man kommer f”r att
tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig
tala till dem; tag intet d„rifr†n.
026:003 Kanh„nda skola de d† h”ra och v„nda om, var och en fr†n sin onda
v„g; d† vill jag †ngra det onda som jag har i sinnet att g”ra
med dem f”r deras onda v„sendes skull.
026:004 Du skall s„ga till dem: S† s„ger HERREN: Om I icke viljen h”ra
mig och vandra efter den lag som jag har f”relagt eder,
026:005 och h”ra vad mina tj„nare profeterna tala -- de som jag titt och
ofta s„nder till eder, fast„n I icke viljen h”ra --
026:006 d† skall jag g”ra med detta hus s†som jag gjorde med Silo, och
skall l†ta denna stad f”r alla jordens folk bliva ett exempel
som man n„mner, n„r man f”rbannar.
026:007 Och pr„sterna och profeterna och allt folket h”rde Jeremia tala
dessa ord i HERRENS hus.
026:008 Och n„r Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit
honom tala till allt folket, grepo honom pr„sterna och
profeterna och allt folket och sade: ½Du m†ste d”den d”.
026:009 Huru dj„rves du profetera i HERRENS namn och s„ga: 'Det skall g†
detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall ”del„ggas,
s† att ingen mer bor d„ri'?½ Och allt folket f”rsamlade sig mot
Jeremia i HERRENS hus.

026:010 D† nu Juda furstar h”rde detta, gingo de fr†n konungshuset upp
till HERRENS hus och satte sig vid ing†ngen till HERRENS nya
port.
026:011 D† sade pr„sterna och profeterna till furstarna och till allt
folket s†lunda: ½Denne man f”rtj„nar d”den, ty han har
profeterat mot denna stad, s†som I haven h”rt med egna ”ron.½
026:012 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade:
½Det „r HERREN som har s„nt mig att profetera mot detta hus och
denna stad allt det som I haven h”rt.
026:013 S† b„ttren nu edert leverne och edert v„sende, och h”ren
HERRENS, eder Guds, r”st; d† vill HERREN †ngra det onda som han
har talat mot eder.
026:014 Och vad mig ang†r, s† „r jag i eder hand; g”ren med mig vad eder
gott och r„tt synes.
026:015 Men det skolen I veta, att om I d”den mig, s† dragen I oskyldigt
blod ”ver eder och ”ver denna stad och dess inv†nare; ty det „r
i sanning HERREN som har s„nt mig till eder att tala allt detta
inf”r eder.½
026:016 D† sade furstarna och allt folket till pr„sterna och profeterna:
½Denne man f”rtj„nar icke d”den, ty i HERRENS, v†r Guds, namn
har han talat till oss.

026:017 Och n†gra av de „ldste i landet stodo upp och sade till folkets
hela f”rsamling s†lunda:
026:018 ½Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och
sade till hela Juda folk:

'S† s„ger HERREN Sebaot:
Sion skall varda uppl”jt till en †ker,
och Jerusalem skall bliva en stenhop
och tempelberget en skogbevuxen h”jd.'

026:019 Men l„t v„l Hiskia, Juda konung, med hela Juda, d”da honom?
Fruktade han icke i st„llet HERREN och b”nf”ll inf”r honom, s†
att HERREN †ngrade det onda som han hade beslutit ”ver dem,
medan tv„rtom vi nu st† f„rdiga att draga ”ver oss sj„lva s†
mycket ont?½

026:020 D„r var ock en annan man, Uria, Semajas son, fr†n
Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han
profeterade mot denna stad och detta land alldeles s†som Jeremia
hade gjort.
026:021 N„r d† konung Jojakim med alla sina hj„ltar och alla furstar
h”rde vad han sade, ville han d”da honom. Men n„r Uria fick h”ra
h„rom, blev han f”rskr„ckt och flydde och kom till Egypten.
026:022 D† s„nde konung Jojakim n†gra m„n till Egypten, n„mligen
Elnatan, Akbors son, och n†gra andra med honom, in i Egypten.
026:023 Och dessa h„mtade Uria ut ur Egypten och f”rde honom till konung
Jojakim; och denne l„t dr„pa honom med sv„rd, och l„t s† kasta
hans d”da kropp p† den allm„nna begravningsplatsen.

026:024 Men Ahikam, Safans son, h”ll sin hand ”ver Jeremia, s† att man
icke l„mnade honom i folkets hand till att d”das.
027:001 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
kom detta ord till Jeremia fr†n HERREN;
027:002 han sade: S† har HERREN sagt till mig: G”r dig band och ok och
s„tt detta p† din hals.
027:003 S„nd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen
”ver Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom
de s„ndebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i
Jerusalem.
027:004 Och bjud dem med dessa ord framf”ra sitt budskap till sina
herrar: S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: S† skolen I s„ga
till edra herrar:
027:005 Jag „r den som genom min stora kraft och min utr„ckta arm har
gjort jorden, med de m„nniskor och djur som „ro p† jorden; och
jag giver den †t vem jag vill.
027:006 S† giver jag nu alla dessa l„nder i min tj„nare Nebukadnessars,
den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag
honom, f”r att de m† tj„na honom.
027:007 Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson
underd†niga, till dess att ocks† f”r hans land tiden „r inne,
att m„ktiga folk och stora konungar skola g”ra honom sig
underd†nig.
027:008 Och det folk och det rike som icke vill vara honom,
Nebukadnessar, konungen i Babel, underd†nigt, och som icke vill
giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket
skall jag hems”ka med sv„rd, hungersn”d och pest, s„ger HERREN,
till dess att jag har f”rgjort dem genom hans hand.
027:009 D„rf”r m†n I icke h”ra p† edra profeter och sp†man, p† edra
dr”mmar, p† edra teckentydare och trollkarlar, n„r dessa s„ga
till eder: ½I skolen icke komma att tj„na konungen i Babel½;
027:010 ty de profetera l”gn f”r eder, och komma s† †stad att I bliven
f”rda l†ngt undan fr†n edert land, i det jag m†ste driva eder
bort, s† att I f”rg†ns.
027:011 Men det folk som b”jer sin hals under den babyloniske konungens
ok och tj„nar honom, det skall jag l†ta f† ro i sitt land, s„ger
HERREN, s† att de kunna bruka det och bo d„ri.

027:012 Till Sidkia, Juda konung, talade jag p† alldeles samma s„tt; jag
sade: B”jen eder hals under den babyloniske konungens ok, och
tj„nen honom och hans folk, s† skolen I f† leva.
027:013 Icke viljen I d”, du och ditt folk, genom sv„rd, hunger och
pest, s†som HERREN har sagt att det skall ske med det folk som
icke vill tj„na konungen i Babel?
027:014 H”ren allts† icke p† de profeters ord, som s„ga till eder ½I
skolen icke komma att tj„na konungen i Babel½; ty de profetera
l”gn f”r eder.
027:015 Jag har icke s„nt dem, s„ger HERREN; det „r de sj„lva som
profetera l”gn i mitt namn, och de komma s† †stad att jag m†ste
driva eder bort, s† att I f”rg†ns, j„mte de profeter som
profetera f”r eder.

027:016 Och till pr„sterna och till hela detta folk talade jag och sade:
S† s„ger HERREN: H”ren icke p† edra profeters ord, n„r de
profetera f”r eder och s„ga: ½Se, de k„rl som h”ra till HERRENS
hus skola nu snart f”ras tillbaka fr†n Babel½; ty de profetera
l”gn f”r eder.
027:017 H”ren icke p† dem, utan tj„nen konungen i Babel, s† skolen I f†
leva. Icke viljen I att denna stad skall bliva ”delagd?
027:018 Om de verkligen „ro profeter och hava HERRENS ord, s† m† de
l„gga sig ut hos HERREN Sebaot, f”r att de k„rl som „nnu „ro
kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke
ocks† m† f”ras bort till Babel
027:019 Ty s† s„ger HERREN Sebaot om pelarna och havet och b„ckenst„llen
och det ”vriga som „nnu „r kvar h„r i staden,
027:020 d„rf”r att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med
sig, n„r han f”rde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, fr†n
Jerusalem till Babel, j„mte alla „dlingar i Juda och Jerusalem
--
027:021 ja, s† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som „nnu „r kvar
h„r i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:
027:022 Till Babel skall det f”ras, och d„r skall det f”rbliva „nda till
den dag d† jag ser d„rtill, s„ger HERREN, och f”r det upp till
denna plats igen.
028:001 Men samma †r, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering,
i femte m†naden av hans fj„rde regerings†r, talade profeten
Hananja, Assurs son, fr†n Gibeon, s† till mig i HERRENS hus, i
pr„sternas och allt folkets n„rvaro; han sade:
028:002 ½S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall s”nderbryta den
babyloniske konungens ok.
028:003 Inom tv† †rs tid skall jag f”ra tillbaka till denna plats alla
de k„rl i HERRENS hus, som Nebukadnessar, konungen i Babel, har
tagit bort ifr†n denna plats och f”rt till Babel.
028:004 Och Jekonja, Jojakims son, Juda konung, och alla f†ngar ifr†n
Juda, som hava kommit till Babel, skall jag f”ra tillbaka till
denna plats, s„ger HERREN; ty jag skall s”nderbryta den
babyloniske konungens ok.½

028:005 Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja, i n„rvaro av
pr„sterna och allt det folk som stod i HERRENS hus;
028:006 profeten Jeremia sade: ½Amen. S† g”re HERREN. Det som du har
profeterat m† HERREN uppfylla, i det att han f”r tillbaka fr†n
Babel till denna plats de k„rl som funnos i HERRENS hus, s† ock
alla f†ngarna.
028:007 Men h”r dock detta ord som jag vill tala inf”r dig och allt
folket.
028:008 Forna tiders profeter, de som hava varit f”re mig och dig, hava
mot m„ktiga l„nder och stora riken profeterat om krig, olycka
och pest.
028:009 D„rf”r, om nu en profet profeterar om lycka, s† kan man f”rst d†
n„r den profetens ord g†r i fullbordan veta att han „r en profet
som HERREN i sanning har s„nt.½

028:010 D† tog profeten Hananja oket fr†n profeten Jeremias hals och
br”t s”nder det.
028:011 Och Hananja sade i allt folkets n„rvaro: ½S† s„ger HERREN: Just
s† skall jag inom tv† †rs tid bryta s”nder den babyloniske
konungen Nebukadnessars ok och taga det fr†n alla folkens hals.½
Men profeten Jeremia gick sin v„g.
028:012 Sedan, efter det att profeten Hananja hade brutit s”nder oket
och tagit det fr†n profeten Jeremias hals, kom HERRENS ord till
Jeremia; han sade:
028:013 ½G† †stad och s„g till Hananja: S† s„ger HERREN: Ett ok av tr„
har du brutit s”nder, men i dess st„lle har du skaffat ett ok av
j„rn.
028:014 Ty s† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av j„rn skall jag
s„tta p† alla dessa folks hals, f”r att de m† tj„na
Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tj„na. Ja ock
markens djur har jag givit honom.½
028:015 Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja:
½H”r, du Hananja: HERREN har icke s„nt dig; du har f”rlett detta
folk att s„tta sin lit till l”gn.
028:016 D„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag skall taga dig bort ifr†n
jorden. I detta †r skall du d”, eftersom du har predikat avfall
fr†n HERREN.½
028:017 Och samma †r, i sjunde m†naden, dog profeten Hananja.
029:001 Detta „r vad som stod i det brev som profeten Jeremia s„nde fr†n
Jerusalem till de „ldste som „nnu levde kvar i f†ngenskapen, och
till pr„sterna och profeterna och allt folket, dem som
Nebukadnessar hade f”rt bort ifr†n Jerusalem till Babel,
029:002 sedan konung Jekonja hade givit sig f†ngen i Jerusalem, j„mte
konungamodern och hovm„nnen, Judas och Jerusalems furstar, s†
ock timmerm„nnen och smederna.
029:003 Han s„nde brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias
son, n„r Sidkia, Juda konung, s„nde dessa till Babel, till
Nebukadnessar, konungen i Babel; det lydde s†:

029:004 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de f†ngar som jag
har l†tit f”ra bort ifr†n Jerusalem till Babel:
029:005 Byggen hus och bon i dem; planteren tr„dg†rdar och „ten deras
frukt.
029:006 Tagen hustrur, och f”den s”ner och d”ttrar; och tagen hustrur †t
edra s”ner och given edra d”ttrar †t m„n, och m† dessa f”da
s”ner och d”ttrar; och f”r”ken eder d„r, och f”rminskens icke.
029:007 Och s”ken den stads b„sta, dit jag har f”rt eder bort i
f†ngenskap, och bedjen f”r den till HERREN; ty d† det g†r den
v„l, s† g†r det ock eder val.
029:008 Ty s† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: L†ten icke bedraga eder
av de profeter som „ro bland eder, ej heller av edra sp†man, och
akten icke p† de dr”mmar som I dr”mmen.
029:009 Ty man profeterar l”gn f”r eder i mitt namn; jag har icke s„nt
dem, s„ger HERREN.

029:010 Ty s† s„ger HERREN: F”rst n„r sjuttio †r hava g†tt till „nda i
Babel, skall jag se till eder och uppfylla p† eder mitt
l”ftesord att f”ra eder tillbaka till denna plats.
029:011 Jag vet v„l vilka tankar jag har f”r eder, s„ger HERREN,
n„mligen fridens tankar och icke of„rdens, till att giva eder en
framtid och ett hopp.
029:012 Och I skolen †kalla mig och g† †stad och bedja till mig, och jag
vill h”ra p† eder.
029:013 I skolen s”ka mig, och I skolen ock finna mig, om I fr†gen efter
mig av allt edert hj„rta.
029:014 Ty jag vill l†ta mig finnas av eder, s„ger HERREN; och jag skall
†ter uppr„tta eder och skall f”rsamla eder fr†n alla de folk och
alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, s„ger HERREN;
och jag skall l†ta eder komma tillbaka till denna plats,
varifr†n jag har l†tit f”ra eder bort i f†ngenskap.
029:015 Detta skriver jag, d„rf”r att I s„gen: ½HERREN har l†tit
profeter uppst† †t oss i Babel.½

029:016 Ty s† s„ger HERREN om den konung som sitter p† Davids tron, och
om allt det folk som bor i denna stad, edra br”der som icke hava
med eder g†tt bort i f†ngenskap,
029:017 ja, s† s„ger HERREN Sebaot: Se, jag skall s„nda mot dem sv„rd,
hungersn”d och pest, och l†ta dem r„knas lika med odugliga
fikon, som „ro s† usla att man icke kan „ta dem.
029:018 Ja, jag skall f”rf”lja dem med sv„rd, hungersn”d och pest, och
g”ra dem till en varnagel f”r alla riken p† jorden, till ett
exempel som man n„mner, n„r man f”rbannar, till ett f”rem†l f”r
h„pnad, begabberi och sm„lek bland alla de folk till vilka jag
skall driva dem bort --
029:019 detta d„rf”r att de icke ville h”ra mina ord, s„ger HERREN, n„r
jag titt och ofta s„nde till dem mina tj„nare profeterna. Ty I
villen ju icke h”ra, s„ger HERREN.

029:020 Men h”ren nu I HERRENS ord, alla I f†ngna som jag fr†n Jerusalem
har s„nt bort till Babel:
029:021 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och
om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera l”gn f”r
eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske
konungens, hand, och han skall l†ta dr„pa dem inf”r edra ”gon.
029:022 Och alla f†ngar ifr†n Juda, som „ro i Babel, skola fr†n dem
h„mta ett f”rbannelsens ord; de skola ½HERREN g”re med dig s†som
med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung l„t steka i eld.½
029:023 De hava ju gjort vad som „r ens galenskap i Israel, de hava
beg†tt „ktenskapsbrott med varandras hustrur och hava f”rt
l”gnaktigt tal i mitt namn, s†dant som jag icke hade bjudit
dem. Jag „r den som vet det och betygar det, s„ger HERREN.

029:024 Och till nehelamiten Semaja skall du s„ga s†lunda:
029:025 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn s„nt
brev till allt folket i Jerusalem och till pr„sten Sefanja,
Maasejas son, och till alla de andra pr„sterna, s† lydande:
029:026 ½HERREN har satt dig till pr„st i pr„sten Jojadas st„lle, f”r
att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsm„n ”ver alla
vanvettingar som profetera, s† att du kan s„tta s†dana i stock
och halsj„rn.
029:027 Varf”r har du d† icke n„pst Jeremia fr†n Anatot, som profeterar
f”r eder?
029:028 D„rigenom att du har underl†tit detta har han kunnat s„nda bud
till oss i Babel och l†ta s„ga: 'Žnnu „r l†ng tid kvar, byggen
eder hus och bon i dem, och planteren tr„dg†rdar och „ten deras
frukt.'½
029:029 Och pr„sten Sefanja har l„st upp detta brev f”r profeten
Jeremia.
029:030 Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt:
029:031 S„nd bud till alla de f†ngna och l†t s„ga dem: S† s„ger HERREN
om nehelamiten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara s„nd av
mig, har profeterat f”r eder och f”rlett eder att s„tta eder lit
till l”gn,
029:032 d„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag skall hems”ka nehelamiten Semaja
och hans avkomlingar. Ingen av dem skall f† bo ibland detta
folk, och han skall icke f† se det goda som jag vill g”ra med
mitt folk, s„ger HERREN. Ty han har predikat avfall fr†n
HERREN.
030:001 Detta „r det ord som kom till Jeremia fr†n HERREN; han sade:
030:002 S† s„ger HERREN, Israels Gud: Teckna upp †t dig i en bok alla de
ord som jag har talat till dig.
030:003 Ty se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† jag †ter skall
uppr„tta mitt folk, Israel och Juda, s„ger HERREN, och l†ta dem
komma tillbaka till det land som jag har givit †t deras f„der;
och de skola taga det i besittning.
030:004 Och detta „r vad HERREN har talat om Israel och Juda.
030:005 S† s„ger HERREN:

Ett f”rf„rans rop fingo vi h”ra;
f”rskr„ckelse utan n†gon r„ddning!
030:006 Fr†gen efter och sen till:
pl„ga d† m„n f”da barn?
Eller varf”r ser jag alla m„n
h†lla sina h„nder p† l„nderna s†som kvinnor i barnsn”d, och
varf”r hava alla ansikten blivit s† d”dsbleka?
030:007 Ve! Detta „r en stor dag,
en s†dan att ingen „r den lik.
Ja, en tid av n”d „r inne f”r Jakob;
dock skall han bliva fr„lst d„rur.
030:008 Och det skall ske p† den tiden,
S„ger HERREN Sebaot,
att jag skall bryta s”nder oket och taga det fr†n din hals
och slita av dina band.
Ja, inga fr„mmande skola l„ngre
tvinga honom att tj„na sig,
030:009 utan han skall f† tj„na HERREN, sin Gud,
och David, sin konung,
ty honom skall jag l†ta uppst† †t dem.
030:010 S† frukta nu icke, du min tj„nare Jakob, s„ger HERREN.
och var ej f”rf„rad du Israel;
ty se, jag skall fr„lsa dig ur det avl„gsna landet,
och dina barn ur deras f†ngenskaps land.
Och Jakob skall f† komma tillbaka
och leva i ro och s„kerhet,
och ingen skall f”rskr„cka honom.
030:011 Ty jag „r med dig, s„ger HERREN, till att fr„lsa dig.
Ja, jag skall g”ra „nde p† alla de folk;
bland vilka jag har f”rstr”tt dig;
men p† dig vill jag icke alldeles g”ra „nde,
jag vill blott tukta dig med m†tta;
ty alldeles ostraffad kan jag ju ej l†ta dig bliva.

030:012 Ty s† s„ger HERREN:
Ohelbar „r din skada,
ol„kligt det s†r du har f†tt.
030:013 Ingen tager sig an din sak, s† att han sk”ter ditt s†r;
ingen helande l„kedom finnes f”r dig.
030:014 Alla dina „lskare hava f”rg„tit dig;
de fr†ga icke efter dig.
Ty s†som man sl†r en fiende, s† har jag slagit dig,
med grym tuktan,
d„rf”r att din missg„rning var s† stor
och dina synder s† m†nga.
030:015 Huru kan du klaga ”ver din skada,
”ver att bot ej finnes f”r din pl†ga?
D„rf”r att din missg„rning var s† stor
och dina synder s† m†nga,
har jag gjort dig detta.

030:016 S† skola d† alla dina upp„tare nu bliva upp„tna,
och alla dina ov„nner skola allasammans g† i f†ngenskap;
dina sk”vlare skola varda sk”vlade,
och alla dina plundrare skall jag l„mna till plundring.
030:017 Ty jag vill hela dina s†r
och l„ka dig fr†n de slag du har f†tt, s„ger HERREN,
d† man nu kallar dig ½den f”rdrivna½,
½det Sion som ingen fr†gar efter½.

030:018 S† s„ger HERREN:
Se, jag skall †ter uppr„tta Jakobs hyddor
och f”rbarma mig ”ver hans boningar;
staden skall †ter bliva uppbyggd p† sin h”jd,
och palatset skall st† p† sin r„tta plats.
030:019 Ifr†n folket skall ljuda tacks„gelse
och rop av glada m„nniskor.
Jag skall f”r”ka dem, och de skola icke f”rminskas;
jag skall l†ta dem komma till „ra, och de skola ej aktas ringa.
030:020 Hans s”ner skola varda s†som fordom,
hans menighet skall best† inf”r mig,
jag skall hems”ka alla hans f”rtryckare.
030:021 Hans v„ldige skall stamma fr†n honom sj„lv,
och hans herre skall utg† fr†n honom sj„lv,
och honom skall jag l†ta komma mig n„ra och nalkas mig;
ty vilken annan vill v†ga sitt liv
med att nalkas mig? s„ger HERREN.
030:022 Och I skolen vara mitt folk
och jag skall vara eder Gud.

030:023 Se, en stormvind fr†n HERREN „r h„r,
hans f”rt”rnelse bryter fram,
en h„rjande storm!
™ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
030:024 HERRENS vredes gl”d skall icke upph”ra,
f”rr„n han har utf”rt och fullbordat sitt hj„rtas tankar;
i kommande dagar skolen I f”rnimma det.

030:001 P† den tiden, s„ger HERREN, skall jag vara alla Israels
sl„kters Gud, och de skola vara mitt folk.

031:002 S† s„ger HERREN:
Det folk som undslipper sv„rdet
finner n†d i ”knen;
Israel f†r draga †stad dit d„r det f†r ro.
031:003 Fj„rran ifr†n uppenbarade sig HERREN f”r mig:
½Ja, med evig k„rlek har jag „lskat dig;
d„rf”r l†ter jag min n†d f”rbliva ”ver dig.
031:004 Žnnu en g†ng skall jag uppr„tta dig,
s† att du varder uppr„ttad, du jungfru Israel;
„nnu en g†ng skall du f† utrusta dig med puka
och draga ut i dans bland dem som g”ra sig glada.
031:005 Žnnu en g†ng skall du f† plantera ving†rdar
p† Samariens berg,
och planteringsm„nnen skola sj„lva sk”rda frukten.
031:006 Ty en dag kommer, d† vaktare skola ropa
p† Efraims berg:
'Upp, l†t oss draga till Sion,
upp till HERREN, v†r Gud.'½

031:007 Ty s† s„ger HERREN:
Jublen i gl„dje ”ver Jakob,
h”jen fr”jderop ”ver honom som „r huvudet bland folken,
L†ten lovs†ng ljuda och s„gen:
HERRE, giv fr„lsning †t ditt folk,
†t kvarlevan av Israel.½
031:008 Ja, jag skall f”ra dem fr†n nordlandet
och f”rsamla dem fr†n jordens yttersta „nda --
bland dem b†de blinda och halta,
b†de havande kvinnor och barnaf”derskor;
i en stor skara skola de komma hit tillbaka.
031:009 Under gr†t skola de komma,
men jag skall leda dem, d„r de g† bedjande fram;
Jag skall f”ra dem till vattenb„ckar,
p† en j„mn v„g, d„r de ej skola stappla.
Ty jag har blivit en fader f”r Israel,
och Efraim „r min f”rstf”dde son.

031:010 H”ren HERRENS ord, I hednafolk,
och f”rkunnen det i havsl„nderna i fj„rran;
s„gen: Han som f”rskingrade Israel skall ock f”rsamla det
och bevara det, s†som en herde sin hjord.

031:011 Ty HERREN skall f”rlossa Jakob
och l”sk”pa honom ur den ”verm„ktiges hand.
031:012 Och de skola komma och jubla p† Sions h”jd
och str”mma dit d„r HERRENS goda „r,
dit d„r man f†r s„d, vin och olja
och unga hjordar av f†r och f„;
deras sj„l skall vara lik en vattenrik tr„dg†rd,
och de skola icke vidare f”rsm„kta.
031:013 D† skola jungfrurna f”rlusta sig med dans;
unga och gamla skola gl„dja sig tillsammans.
Jag skall f”rvandla deras sorg i fr”jd,
tr”sta dem och gl„dja dem efter deras bedr”velse.
031:014 Och pr„sterna skall jag vederkvicka med feta r„tter;
och mitt folk skall bliva m„ttat av mitt goda, s„ger HERREN.

031:015 S† s„ger HERREN:
Ett rop h”res i Rama,
klagan och bitter gr†t;
det „r Rakel som begr†ter sina barn,
hon vill icke l†ta tr”sta sig
i sorgen ”ver att hennes barn icke mer „ro till.
031:016 Men s† s„ger HERREN:
H”r upp med din h”gljudda gr†t,
och l†t dina ”gon icke mer f„lla t†rar;
ty ditt verk skall f† sin l”n, s„ger HERREN,
och de skola v„nda tillbaka fr†n sina fienders land.
031:017 Ja, det finnes ett hopp f”r din framtid, s„ger HERREN;
dina barn skola v„nda tillbaka till sitt land.
031:018 Jag har nogsamt h”rt
huru Efraim klagar:
½Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad
s†som en ot„md kalv;
tag mig nu †ter, s† att jag f†r v„nda †ter;
du „r ju HERREN, min Gud.
031:019 Ty sedan jag har v„nt mitt sinne,
†ngrar jag mig,
och sedan jag har kommit till besinning,
sl†r jag mig p† l„nden;
jag b†de blyges och sk„mmes,
d† jag nu b„r min ungdoms sm„lek.½
031:020 Žr d† Efraim for mig en s† dyrbar son,
„r han mitt „lsklingsbarn,
eftersom jag alltj„mt t„nker p† honom,
huru ofta jag „n har m†st hota honom?
Ja, s† mycket ”mkar sig mitt hj„rta ”ver honom;
jag m†ste f”rbarma mig ”ver honom,
s„ger HERREN.

031:021 S„tt upp v„gm„rken f”r dig,
res †t dig v„gvisare;
giv akt p† v„gen,
p† stigen d„r du vandrade.
Och v„nd s† tillbaka, du jungfru Israel,
v„nd tillbaka till dessa dina st„der.
031:022 Huru l„nge skall du g”ra bukter hit och dit,
du avf„lliga dotter?
Se, HERREN vill skapa n†got nytt i landet:
det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt besk„rm.

031:023 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess st„der
skall man „nnu en g†ng, n„r jag †ter har uppr„ttat det, f† s„ga
det ordet: ½HERREN v„lsigne dig, du r„ttf„rdighetens boning, du
heliga berg.½
031:024 Och Juda folk med alla sina st„der skall samlat bo d„ri, †kerm„n
j„mte vandrande herdar.
031:025 Ty jag skall vederkvicka tr”tta sj„lar, och alla f”rsm„ktande
sj„lar skall jag m„tta.

031:026 (H„rvid uppvaknade jag och s†g mig om, och min s”mn hade varit
ljuvlig.)

031:027 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† jag skall bes† Israels
land och Juda land med s„d av m„nniskor och med s„d av djur.
031:028 Och likasom jag har vakat ”ver dem till att upprycka, nedbryta,
f”rd„rva, f”rg”ra och pl†ga, s† vill jag nu vaka ”ver dem till
att uppbygga och plantera, s„ger HERREN.
031:029 P† den tiden skall man icke mer s„ga: ½F„derna hava „tit sura
druvor, och barnens t„nder bliva ”mma d„rav.½
031:030 Nej, var och en skall d” genom sin egen missg„rning; var man som
„ter sura druvor, hans t„nder skola bliva ”mma d„rav.

031:031 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN,
d† jag skall sluta ett nytt f”rbund med Israels hus och med Juda hus;
031:032 icke ett s†dant f”rbund som det jag sl”t med deras f„der
p† den dag d† jag tog dem vid handen
till att f”ra dem ut ur Egyptens land
det f”rbund med mig, som de br”to,
fast„n jag var deras r„tte herre, s„ger HERREN.
031:033 Nej, detta „r det f”rbund som jag skall sluta med Israels hus
i kommande dagar, s„ger HERREN:
Jag skall l„gga min lag i deras br”st
och i deras hj„rtan skall jag skriva den,
och jag skall vara deras Gud,
och de skola vara mitt folk.
031:034 D† skola de icke mer beh”va undervisa varandra,
icke den ene brodern den andre, och s„ga:
½L„r k„nna HERREN½;
ty de skola alla k„nna mig,
fr†n den minste bland dem till den
st”rste, s„ger HERREN.
Ty jag skall f”rl†ta deras missg„rning,
och deras synd skall jag icke mer komma ih†g.

031:035 S† s„ger HERREN,
han som har satt solen till att lysa om dagen
och m†nen och stj„rnorna till att lysa om natten, i ordnad g†ng,
han som r”r upp havet, s† att dess b”ljor brusa,
han vilkens namn „r HERREN Sebaot:
031:036 F”rst n„r denna ordning icke mer best†r inf”r mig, s„ger HERREN,
f”rst d† skall Israels sl„kt upph”ra
att inf”r mig alltj„mt vara ett folk.
031:037 Ja, s† s„ger HERREN:
F”rst n„r himmelen varder uppm„tt d„rovan
och jordens grundvalar utrannsakade d„rnere,
f”rst d† skall jag f”rkasta all Israels sl„kt,
till straff f”r allt vad de hava gjort, s„ger HERREN.

031:038 Se, dagar skola komma, s„ger HERREN, d† staden †ter skall varda
uppbyggd till HERRENS „ra, fr†n Hananeltornet intill H”rnporten.
031:039 Och m„tsn”ret skall vidare dragas r„tt fram mot Garebsh”jden och
skall sedan v„ndas mot Goa.
031:040 Och hela lik- och askdalen och alla f„lten intill b„cken Kidron
och intill h”rnet vid H„stporten ”sterut skola vara helgade †t
HERREN. Aldrig mer skall d„r tima n†gon omst”rtning eller n†gon
f”rst”ring.
032:001 Detta „r det ord som fr†n HERREN kom till Jeremia i Sidkias,
Juda konungs, tionde regerings†r, vilket var Nebukadressars
adertonde regerings†r.
032:002 Vid den tiden bel„grade den babyloniske konungens h„r Jerusalem,
och profeten Jeremia l†g d† f†ngen i f„ngelseg†rden i Juda
konungs hus.
032:003 Ty Sidkia, Juda konung, hade l†tit sp„rra in honom, i det han
sade: ½Huru dj„rves du profetera och s„ga: 'S† s„ger HERREN: Se,
jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och
han skall intaga den.
032:004 Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkomma kald‚ernas hand,
utan skall f”rvisso bliva given i den babyloniske konungens
hand, s† att han n”dgas muntligen tala med honom och st† inf”r
honom, ”ga mot ”ga.
032:005 Och Sidkia skall av honom f”ras till Babel och skall f”rbliva
d„r, till dess jag ser till honom, s„ger HERREN. N„r I striden
mot kald‚erna, skolen I icke hava n†gon framg†ng.½

032:006 Och Jeremia sade: ½HERRENS ord kom till mig; han sade:
032:007 Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och
s„ga: 'K”p du min †ker i Anatot, ty du har s†som b”rdeman r„tt
att k”pa den.'½
032:008 Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i f„ngelseg†rden,
s†som HERREN hade sagt, och sade till mig: ½K”p min †ker i
Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsr„tt d„rtill och „r
b”rdeman; s† k”p den d† †t dig.½ D† f”rstod jag att det var
HERRENS ord
032:009 och k”pte †kern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och
v„gde upp penningarna †t honom, sjutton siklar silver.
032:010 Jag skrev ett k”pebrev och f”rseglade det och tillkallade
vittnen och v„gde upp penningarna p† en v†g.
032:011 Och jag tog k”pebrevet, s†v„l det f”rseglade, som inneh”ll
avtalet och de s„rskilda best„mmelserna, som ock det ”ppna
brevet,
032:012 och gav k”pebrevet †t Baruk, son till Neria, son till Mahaseja,
i n„rvaro av min fr„nde Hanamel och de vittnen som hade
underskrivit k”pebrevet, och alla andra judar som voro
tillst„des i f„ngelseg†rden.
032:013 Och jag bj”d Baruk, i deras n„rvaro, och sade:
032:014 S† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, b†de
detta f”rseglade k”pebrev och detta ”ppna brev, och l„gg dem i
ett lerk„rl, f”r att de m† vara i beh†ll f”r l†ng tid.
032:015 Ty s† s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Žnnu en g†ng skall man
komma att i detta land k”pa hus och †krar och ving†rdar.½

032:016 Och sedan jag hade givit k”pebrevet †t Baruk, Nerias son, bad
jag till HERREN och sade:
032:017 ½Ack Herre, HERRE, du „r ju den som har gjort himmel och jord
genom din stora kraft och din utr„ckta arm. Intet „r s†
underbart att du icke skulle f”rm† det,
032:018 du som g”r n†d med tusenden och vederg„ller f„dernas missg„rning
i deras barns sk”te efter dem; du store och v„ldige Gud, vilkens
namn „r HERREN Sebaot;
032:019 du som „r stor i r†d och m„ktig i g„rningar; du vilkens ”gon „ro
”ppna ”ver m„nniskobarnens alla v„gar, s† att du giver †t var
och en efter hans v„gar och efter hans g„rningars frukt;
032:020 du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har
gjort s†dana intill denna dag, b†de i Israel och bland andra
m„nniskor, och som har gjort dig ett namn, som „r detsamma „n i
dag.
032:021 Du f”rde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och
under, med stark hand och utr„ckt arm, och genom stor
f”rskr„ckelse.
032:022 Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras f„der
att giva dem, ett land som flyter av mj”lk och honung.
032:023 Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke h”ra
din r”st och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det
du hade bjudit dem att g”ra. D„rf”r l„t du all denna olycka
vederfaras dem.
032:024 Se, bel„gringsvallarna g† redan s† l†ngt fram mot staden, att
man kan intaga den och genom sv„rd, hungersn”d och pest „r
staden given i de kaldeiska bel„grarnas hand. Vad du hotade med,
det har skett, och du har det nu inf”r dina ”gon.
032:025 Och likv„l, fast„n staden „r given i kald‚ernas hand, sade du,
Herre HERRE, till mig: 'K”p du †kern f”r penningar, och tag
vittnen d„rp†'!½

032:026 Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,
032:027 jag „r HERREN, allt k”tts Gud; skulle n†got vara s† underbart
att jag icke f”rm†dde det?
032:028 D„rf”r s„ger HERREN s†: Se, jag vill giva denna stad i
kald‚ernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand,
och han skall intaga den.
032:029 Och kald‚erna, som bel„gra denna stad, skola komma och t„nda eld
p† staden och br„nna upp den, tillika med de hus p† vilkas tak
man har t„nt offereld †t Baal och utgjutit drickoffer †t andra
gudar, till att f”rt”rna mig.
032:030 Ty allt ifr†n sin ungdom hava Israels barn och Juda barn
allenast gjort vad ont „r i mina ”gon; ja, Israels barn hava med
sina h„nders verk berett mig allenast f”rt”rnelse, s„ger HERREN.
032:031 Ty allt ifr†n den dag d† denna stad byggdes „nda till nu har den
uppv„ckt min vrede och f”rt”rnelse, s† att jag m†ste f”rkasta
den fr†n mitt ansikte,
032:032 f”r all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med
sina konungar, furstar, pr„ster och profeter, b†de Juda m„n och
Jerusalems inv†nare, hava bedrivit, till att f”rt”rna mig.
032:033 De v„nde ryggen till mig och icke ansiktet; och fast„n de titt
och ofta blevo varnade, ville de icke h”ra och taga emot tuktan.
032:034 De satte upp sina styggelser i det hus som „r uppkallat efter
mitt namn och orenade det s†;
032:035 och Baalsh”jderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, f”r att d„r
offra sina s”ner och d”ttrar †t Molok, fast„n jag aldrig hade
bjudit dem att g”ra s†dan styggelse eller ens t„nkt mig n†got
s†dant; och s† f”rledde de Juda till synd.

032:036 Men s† s„ger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen
vara genom sv„rd, hungersn”d och pest given i den babyloniske
konungens hand:
032:037 Se, jag skall f”rsamla dem ur alla de l„nder till vilka jag i
min vrede och harm och stora f”rt”rnelse har f”rdrivit dem, och
jag skall f”ra dem tillbaka till denna plats och l†ta dem bo b„r
i trygghet.
032:038 Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
032:039 Och jag skall giva dem alla ett och samma hj„rta och l„ra dem en
och samma v„g, s† att de frukta mig best„ndigt; f”r att det m†
g† dem v„l, och deras barn efter dem.
032:040 Och jag skall sluta med dem ett evigt f”rbund, s† att jag icke
upp h”r att f”lja dem och g”ra dem gott; och min fruktan skall
jag ingiva i deras hj„rtan, s† att de icke vika av ifr†n mig.
032:041 Och jag skall hava min fr”jd i att g”ra dem gott, och skall
plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hj„rta
och all min sj„l.

032:042 Ty s† s„ger HERREN: Likasom jag har l†tit all denna stora olycka
komma ”ver detta folk, s† skall jag ock l†ta allt det goda som
jag lovade dem komma dem till del.
032:043 Och man skall komma att k”pa †krar i detta land, om vilket I
s„gen att det „r en ”demark, d„r varken m„nniskor eller djur
kunna bo, och att det „r givet i kald‚ernas hand.
032:044 Ja, †krar skall man k”pa f”r penningar, och man skall skriva och
f”rsegla k”pebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i
Jerusalems omnejd och i Juda st„der, b†de i Bergsbygdens och i
L†glandets och i Sydlandets st„der; ty jag skall †ter uppr„tta
dem, s„ger HERREN.
033:001 Och HERRENS ord kom till Jeremia f”r andra g†ngen, medan han
„nnu var insp„rrad i f„ngelseg†rden; han sade:
033:002 S† s„ger HERREN, han som ock utf”r sitt verk, HERREN, som
bereder det f”r att l†ta det komma till st†nd, han vilkens namn
„r HERREN:
033:003 Ropa till mig, s† vill jag svara dig och f”rkunna f”r dig stora
och f”runderliga ting, som du icke k„nner.
033:004 Ty s† s„ger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om
Juda konungars hus, som nu brytas ned f”r bel„gringsvallarna och
v„rden:
033:005 Man har kommit hitin f”r att strida med kald‚erna, och man skall
s† fylla husen med d”da kroppar av m„nniskor som jag har slagit
i min vrede och f”rt”rnelse, m„nniskor som genom all sin ondska
hava v†llat att jag har m†st d”lja mitt ansikte f”r denna stad.
033:006 Dock, jag skall hela dess s†r och skaffa l„kedom och l„ka dem,
och jag skall l†ta dem sk†da frid och trygghet i ”verfl”d.
033:007 Och jag skall †ter uppr„tta Juda och Israel och uppbygga dem, s†
att de bliva s†som f”rut.
033:008 Och jag skall rena dem fr†n all missg„rning varmed de hava
syndat mot mig, och f”rl†ta alla missg„rningar genom vilka de
hava syndat mot mig och avfallit fr†n mig.
033:009 Och staden skall bliva mig till fr”jd och ber”mmelse, och till
lov och „ra inf”r alla jordens folk, n„r de f† h”ra allt det
goda som jag g”r med dem; och de skola f”rskr„ckas och darra vid
†synen av all den lycka och all den framg†ng som jag bereder
henne.

033:010 S† s„ger HERREN: P† denna plats, om vilken I s„gen att den „r s†
”de att varken m„nniskor eller djur kunna bo d„r, ja, h„r i Juda
st„der och p† Jerusalems gator, som „ro s† ”delagda att inga
m„nniskor, inga inv†nare, inga djur d„r finnas,
033:011 h„r skall man „nnu en g†ng h”ra fr”jderop och gl„djerop, rop f”r
brudgum och rop f”r brud, rop av m„nniskor som s„ga: ½Tacken
HERREN Sebaot, ty HERREN „r god, ty hans n†d varar
evinnerligen½, och av m„nniskor som framb„ra lovoffer i HERRENS
hus. Ty jag vill †ter uppr„tta landet, s† att det bliver s†som
f”rut, s„ger HERREN.

033:012 S† s„ger HERREN Sebaot: P† denna plats, som nu „r s† ”de att
varken m„nniskor eller ens djur kunna bo h„r, ja ock i alla
hith”rande st„der, h„r skola †ter en g†ng finnas betesmarker d„r
herdar kunna l†ta sina hjordar l„gra sig.

Book of the day:
Facebook Google Reddit StumbleUpon Twitter Pinterest