Full Text Archive logoFull Text Archive — Free Classic E-books

The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 18 out of 47

Adobe PDF icon
Download this document as a .pdf
File size: 1.7 MB
What's this? light bulb idea Many people prefer to read off-line or to print out text and read from the real printed page. Others want to carry documents around with them on their mobile phones and read while they are on the move. We have created .pdf files of all out documents to accommodate all these groups of people. We recommend that you download .pdfs onto your mobile phone when it is connected to a WiFi connection for reading off-line.

och l„t s„ga: ½Kom, l†t oss drabba samman med varandra.½
025:018 Men Joas, Israels konung, s„nde d† till Amasja, Juda konung, och
l„t svara: ½T”rnbusken p† Libanon s„nde en g†ng bud till cedern
p† Libanon och l„t s„ga: 'Giv din dotter †t min son till
hustru.' Men sedan gingo markens djur p† Libanon fram ”ver
t”rnbusken och trampade ned den.
025:019 Du t„nker p† huru du har slagit Edom, och d„r”ver f”rh„ver du dig
ditt hj„rta och vill vinna „nnu mer „ra. Men stanna nu hemma.
Varf”r utmanar du olyckan, dig sj„lv och Juda med dig till
fall?½
025:020 Men Amasja ville icke h”ra h„rp†, ty Gud skickade det s†, f”r
att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade s”kt
Edoms gudar.
025:021 S† drog d† Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med
varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som h”r
till Juda.
025:022 Och Juda m„n blevo slagna av Israels m„n och flydde, var och en
till sin hydda.
025:023 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev
tagen till f†nga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och n„r
denne hade f”rt honom till Jerusalem, br”t han ned ett stycke av
Jerusalems mur, fr†n Efraimsporten „nda till Poneporten, fyra
hundra alnar.
025:024 Och han tog allt guld och silver och alla k„rl som funnos i Guds
hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, d„rtill ock
gisslan, och v„nde s† tillbaka till Samaria.

025:025 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton †r efter
Joas', Joahas' sons, Israels konungs, d”d.
025:026 Vad nu mer „r att s„ga om Amasja, om hans f”rsta tid s†v„l som
om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och
Israels konungar.
025:027 Och fr†n den tid d† Amasja vek av ifr†n HERREN begynte man
anstifta en sammansv„rjning mot honom i Jerusalem, s† att han
m†ste fly till Lakis. D† s„ndes m„n efter honom till Lakis, och
dessa d”dade honom d„r.
025:028 Sedan f”rde man honom d„rifr†n p† h„star och begrov honom hos
hans f„der i Juda huvudstad.
026:001 Och allt folket i Juda tog Ussia, som d† var sexton †r gammal,
och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas st„lle.
026:002 Det var han som bef„ste Elot, och han lade det †ter under Juda,
sedan konungen hade g†tt till vila hos sina f„der.
026:003 Ussia var sexton †r gammal, n„r han blev konung, och han
regerade femtiotv† †r i Jerusalem. Hans moder hette Jekilja,
fr†n Jerusalem.
026:004 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans
fader Amasja hade gjort.
026:005 Och han s”kte Gud, s† l„nge Sakarja levde, han som aktade p†
Guds syner. Och s† l„nge han s”kte HERREN, l„t Gud det g† honom
v„l.
026:006 Han drog ut och stridde mot filist‚erna och br”t ned Gats,
Jabnes och Asdods murar; och han byggde st„der p† Asdods omr†de
och annorst„des i filist‚ernas land.
026:007 Och Gud hj„lpte honom mot filist‚erna och mot de araber som
bodde i Gur-Baal och mot maoniterna.
026:008 Och ammoniterna m†ste giva sk„nker †t Ussia, och ryktet om honom
str„ckte sig „nda till Egypten, ty han blev ”verm†ttan m„ktig.

026:009 Och Ussia byggde torn i Jerusalem ”ver H”rnporten och ”ver
Dalporten och ”ver Vinkeln och bef„ste dem.
026:010 Han byggde ock torn i ”knen och h”gg ut m†nga brunnar, ty han
hade mycken boskap, b†de i l†glandet och p† sl„tten. Jordbruks-
och ving†rdsarbetare hade han i bergsbygden och p† de b”rdiga
f„lten, ty han var en v„n av †kerbruk.
026:011 Och Ussia hade en krigsh„r som drog ut till strid i avdelade
skaror, med en mansstyrka som hade blivit fastst„lld vid
m”nstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen
Maaseja, under ”verinseende av Hananja, en av konungens
h”vitsm„n.
026:012 Hela antalet av de tappra stridsm„n som voro huvudm„n f”r
familjerna var tv† tusen sex hundra.
026:013 Under deras bef„l stod en krigsh„r av tre hundra sju tusen fem
hundra m„n, som stridde med kraft och mod och voro konungens
hj„lp mot fienden.
026:014 Och Ussia f”rs†g hela denna h„r med sk”ldar, spjut, hj„lmar,
pansar och b†gar, s† ock med slungstenar.
026:015 Och han l„t i Jerusalem g”ra krigsredskap, konstm„ssigt
utt„nkta, till att s„tta upp p† tornen och p† murarnas h”rn, f”r
att med dem avskjuta pilar och stora stenar. Och ryktet om honom
gick ut vida omkring, ty underbart hj„lptes han fram till makt.
026:016 Men n„r han nu var s† m„ktig, blev hans hj„rta h”gmodigt, s† att
han gjorde vad f”rd„rvligt var; han f”rbr”t sig trol”st mot
HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel f”r att
ant„nda r”kelse p† r”kelsealtaret.
026:017 D† gick pr„sten Asarja ditin efter honom, †tf”ljd av †ttio
HERRENS pr„ster, of”rskr„ckta m„n.
026:018 Dessa tr„dde fram mot konung Ussia och sade till honom: ½Det h”r
icke dig till, Ussia, att ant„nda r”kelse †t HERREN, utan det
tillh”r pr„sterna, Arons s”ner, som „r helgade till att ant„nda
r”kelse. G† ut ur helgedomen, ty du har beg†tt en f”rbrytelse,
och HERREN Gud skall icke l†ta detta l„nda dig till „ra.½
026:019 D† for Ussia ut i vrede, d„r han stod med ett r”kelsekar i sin
hand f”r att ant„nda r”kelse. Men just som han for ut mot
pr„sterna, slog spet„lska ut p† hans panna, i pr„sternas
n„rvaro, inne i HERRENS hus, bredvid r”kelsealtaret.
026:020 Och n„r ”verstepr„sten Asarja och alla pr„sterna v„nde sig till
honom och fingo se att han var spet„lsk i pannan, drevo de honom
strax ut d„rifr†n. Sj„lv skyndade han ocks† ut, eftersom HERREN
s† hems”kte honom.
026:021 Sedan var konung Ussia spet„lsk f”r hela sitt liv och bodde i
ett s„rskilt hus s†som spet„lsk, ty han var utesluten fr†n
HERRENS hus. Hans son Jotam f”restod d† konungens hus och d”mde
folket i landet.

026:022 Vad nu mer „r att s„ga om Ussia, om hans f”rsta tid s†v„l som om
hans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp.
026:023 Och Ussia gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom
hos hans f„der, ute p† konungagravens mark, detta med tanke
d„rp† att han hade varit spet„lsk. Och hans son Jotam blev
konung efter honom.
027:001 Jotam var tjugufem †r gammal n„r han blev konung, och han
regerade sexton †r i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks
dotter.
027:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans
fader Ussia hade gjort, vartill kom att han icke tr„ngde in i
HERRENS tempel; men folket gjorde „nnu vad f”rd„rvligt var.
027:003 Han byggde ™vre porten till HERRENS hus, och p† Ofelmuren
utf”rde han stora byggnadsarbeten.
027:004 D„rtill byggde han st„der i Juda bergsbygd, och i skogarna
byggde han borgar och torn.
027:005 Och n„r han s† kom i strid med Ammons barns konung, blev han dem
”verm„ktig, s† att Ammons barn det †ret m†ste giva honom ett
hundra talenter silver, tio tusen korer vete och tio tusen korer
korn. Lika mycket m†ste Ammons barn erl„gga †t honom ocks† n„sta
†r och †ret d„rp†.
027:006 S† m„ktig blev Jotam, d„rf”r att han vandrade st†ndaktigt inf”r
HERREN, sin Gud.

027:007 Vad nu mer „r att s„ga om Jotam och om alla hans krig och andra
f”retag, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda
konungar.
027:008 Han var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han
regerade sexton †r i Jerusalem.
027:009 Och Jotam gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i
Davids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom.
028:001 Ahas var tjugu †r gammal n„r han blev konung, och han regerade
sexton †r i Jerusalem. Han gjorde icke vad r„tt var i HERRENS
”gon, s†som hans fader David,
028:002 utan vandrade p† Israels konungars v„g; ja, han l„t ock g”ra
gjutna bel„ten †t Baalerna.
028:003 Och sj„lv t„nde han offereld i Hinnoms sons dal och br„nde upp
sina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk som
HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn.
028:004 Och han frambar offer och t„nde offereld p† h”jderna och
kullarna och under alla gr”na tr„d.

028:005 D„rf”r gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens
hand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop f†ngar
och f”rde dem till Damaskus. Han blev ock given i Israels
konungs hand, s† att denne tillfogade honom ett stort nederlag.
028:006 Ty Peka, Remaljas son, dr„pte av Juda ett hundra tjugu tusen man
p† en enda dag, allasammans stridbara m„n. Detta skedde d„rf”r
att de hade ”vergivit HERREN, sina f„ders Gud.
028:007 Och Sikri, en tapper man fr†n Efraim, dr„pte Maaseja,
konungasonen, och Asrikam, slottsh”vdingen, och Elkana,
konungens n„rmaste man.
028:008 Och Israels barn bortf”rde fr†n sina br”der tv† hundra tusen
f†ngar, n„mligen deras hustrur, s”ner och d”ttrar, och togo
d„rj„mte mycket byte fr†n dem och f”rde bytet till Samaria.

028:009 Men d„r var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mot
h„ren, n„r den kom till Samaria, och sade till dem: ½Se, i sin
vrede ”ver Juda har HERREN, edra f„ders Gud, givit dem i eder
hand, men I haven dr„pt dem med en h„tskhet som har n†tt upp
till himmelen.
028:010 Och nu t„nken I g”ra Judas och Jerusalems barn till tr„lar och
tr„linnor †t eder. D„rmed dragen I ju allenast skuld ”ver eder
sj„lva inf”r HERREN, eder Gud.
028:011 S† h”ren mig nu: S„nden tillbaka f†ngarna som I haven tagit fr†n
edra br”der; ty HERRENS vrede „r uppt„nd mot eder.½

028:012 N†gra av huvudm„nnen bland Efraims barn, n„mligen Asarja,
Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och
Amasa, Hadlais son, stodo d† upp och gingo emot dem som kommo
fr†n kriget
028:013 och sade till dem: ½I skolen icke f”ra dessa f†ngar hitin; ty I
f”rehaven n†got som drager skuld ”ver oss inf”r HERREN, och
varigenom I ytterligare f”r”ken v†ra synder och v†r skuld. V†r
skuld „r ju redan stor nog, och vrede „r uppt„nd mot Israel.½
028:014 D† l„mnade krigsfolket ifr†n sig f†ngarna och bytet inf”r de
”verste och hela f”rsamlingen.
028:015 Och de n„mnda m„nnen stodo upp och togo sig an f†ngarna. Alla
som voro nakna bland dem kl„dde de upp med vad de hade tagit
s†som byte; de g†vo dem kl„der och skor, mat och dryck, och
smorde dem med olja, och alla som icke orkade g† l„to de s„tta
sig upp p† †snor, och f”rde dem s† till Jeriko, Palmstaden, till
deras br”der d„r. Sedan v„nde de tillbaka till Samaria.

028:016 Vid samma tid s„nde konung Ahas bud till konungarna i Assyrien,
med beg„ran att de skulle hj„lpa honom.
028:017 Ty f”rutom allt annat hade edom‚erna kommit och slagit Juda och
tagit f†ngar.
028:018 Och filist‚erna hade fallit in i st„derna i Juda l†gland och
sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, s† ock
Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och
Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem.
028:019 Ty HERREN ville f”r”dmjuka Juda, f”r Ahas', den israelitiske
konungens, skull, d„rf”r att denne hade v†llat oordning i Juda
och varit otrogen mot HERREN.
028:020 Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom och
angrep honom, i st„llet f”r att underst”dja honom.
028:021 Ty fast„n Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och de
”verstes hus och gav allt †t konungen i Assyrien, s† hj„lpte det
honom dock icke.
028:022 Och i sin n”d f”rsyndade sig samme konung Ahas „nnu mer genom
otrohet mot HERREN.
028:023 Han offrade n„mligen †t gudarna i Damaskus, som hade slagit
honom; ty han t„nkte: ½Eftersom de arameiska konungarnas gudar
hava f”rm†tt hj„lpa dem, vill jag offra †t dessa gudar, f”r att
de ock m† hj„lpa mig.½ Men i st„llet var det dessa som kommo
honom och hela Israel p† fall.
028:024 Ahas samlade ihop de k„rl som funnos i Guds hus och br”t s”nder
k„rlen i Guds hus och st„ngde igen d”rrarna till HERRENS hus,
och gjorde sig altaren i vart h”rn i Jerusalem.
028:025 Och i var och en av Juda st„der uppf”rde han offerh”jder f”r att
d„r t„nda offereld †t andra gudar, och han f”rt”rnade s† HERREN,
sina f„ders Gud.

028:026 Vad nu mer „r att s„ga om honom och om alla hans f”retag, under
hans f”rsta tid s†v„l som under hans sista, det finnes
upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.
028:027 Och Ahas gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom i
Jerusalem, inne i sj„lva staden; de lade honom n„mligen icke i
Israels konungars gravar. Och hans son Hiskia blev konung efter
honom.
029:001 Hiskia var tjugufem †r gammal, n„r han blev konung, och han
regerade tjugunio †r i Jerusalem. Hans moder hette Abia,
Sakarjas dotter.
029:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon, alldeles s†som hans
fader David hade gjort.

029:003 I sitt f”rsta regerings†r, i f”rsta m†naden, ”ppnade han
d”rrarna till HERRENS hus och satte dem i st†nd
029:004 Och han l„t h„mta pr„sterna och leviterna och f”rsamlade dem p†
den ”ppna platsen mot ”ster.
029:005 Och han sade till dem: ½H”ren mig, I leviter. Helgen nu eder
sj„lva, och helgen HERRENS, edra f„ders Guds, hus, och skaffen
orenheten ut ur helgedomen.
029:006 Ty v†ra f„der voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, v†r
Guds, ”gon och ”verg†vo honom; de v„nde sitt ansikte bort ifr†n
HERRENS boning och v„nde honom ryggen.
029:007 De st„ngde ock igen d”rrarna till f”rhuset, sl„ckte ut lamporna,
t„nde ingen r”kelse och offrade inga br„nnoffer i helgedomen †t
Israels Gud.
029:008 D„rf”r har HERRENS f”rt”rnelse kommit ”ver Juda och Jerusalem,
och han har gjort dem till en varnagel, till ett f”rem†l f”r
h„pnad och begabberi, s†som I sen med egna ”gon.
029:009 Ja, d„rf”r hava ock v†ra f„der fallit f”r sv„rd, och v†ra s”ner
och d”ttrar och hustrur hava f”rdenskull kommit i f†ngenskap.
029:010 Men nu har jag i sinnet att sluta ett f”rbund med HERREN,
Israels Gud, f”r att hans vredes gl”d m† v„nda sig ifr†n oss.
029:011 S† varen nu icke f”rsumliga, mina barn, ty eder har HERREN
utvalt till att st† inf”r hans ansikte och g”ra tj„nst inf”r
honom, till att vara hans tj„nare och ant„nda r”kelse †t
honom.½

029:012 D† stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas
son, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, och
Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och
Eden, Joas son;
029:013 av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja och
Mattanja;
029:014 av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja och
Ussiel.
029:015 Dessa f”rsamlade nu sina br”der och helgade sig och gingo, s†som
konungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in f”r att
rena HERRENS hus.
029:016 Men pr„sterna gingo in i det inre av HERRENS hus f”r att rena
det, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut p†
f”rg†rden till HERRENS hus; d„r togo leviterna emot den och buro
ut den i Kidrons dal.
029:017 De begynte att helga templet p† f”rsta dagen i f”rsta m†naden,
och p† †ttonde dagen i m†naden hade de hunnit till HERRENS
f”rhus och helgade sedan HERRENS hus under †tta dagar; och p†
sextonde dagen i f”rsta m†naden hade de fullgjort sitt arbete.
029:018 D† gingo de in till konung Hiskia och sade: ½Vi hava renat hela
HERRENS hus och br„nnoffersaltaret med alla dess tillbeh”r och
sk†debr”dsbordet med alla dess tillbeh”r.
029:019 Och alla de k„rl som konung Ahas under sin regering i sin
otrohet f”rkastade, dem hava vi †terst„llt och helgat, och de
st† nu framf”r HERRENS altare.½

029:020 D† l„t konung Hiskia bittida om morgonen f”rsamla de ”verste i
staden och gick upp i HERRENS hus.
029:021 Och man f”rde fram sju tjurar, sju v„durar och sju lamm, s† ock
sju bockar till syndoffer f”r riket och f”r helgedomen och f”r
Juda; och han befallde Arons s”ner, pr„sterna, att offra detta
p† HERRENS altare.
029:022 D† slaktade de f„kreaturen, och pr„sterna togo upp blodet och
st„nkte det p† altaret; d„refter slaktade de v„durarna och
st„nkte blodet p† altaret; sedan slaktade de lammen och st„nkte
blodet p† altaret.
029:023 D„refter f”rde de syndoffersbockarna fram inf”r konungen och
f”rsamlingen, och de lade sina h„nder p† dem.
029:024 Och pr„sterna slaktade dem och l„to deras blod s†som syndoffer
komma p† altaret, till f”rsoning f”r hela Israel; ty konungen
hade befallt att offra dessa br„nnoffer och syndoffer f”r hela
Israel.

029:025 Och han l„t leviterna st„lla upp sig till tj„nstg”ring i HERRENS
hus med cymbaler, psaltare och harpor, s†som David och Gad,
konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet h„rom
var givet av HERREN genom hans profeter.
029:026 Och leviterna st„llde upp sig med Davids instrumenter, och
pr„sterna med trumpeterna.
029:027 Och Hiskia befallde att man skulle offra br„nnoffret p† altaret;
och p† samma g†ng som offret begynte, begynte ock HERRENS s†ng
ljuda j„mte trumpeterna, och detta under ledning av Davids,
Israels konungs, instrumenter.
029:028 Och hela f”rsamlingen f”ll ned, under det att s†ngen sj”ngs och
trumpeterna skallade -- allt detta „nda till dess br„nnoffret
var fullbordat.
029:029 Och n„r de hade offrat br„nnoffret, kn„b”jde konungen och alla
som voro d„r tillst„des med honom, och tillb†do.
029:030 Och konung Hiskia och de ”verste befallde leviterna att lova
HERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sj”ngo hans lov
med gl„dje och b”jde sig ned och tillb†do.

029:031 Och Hiskia tog till orda och sade: ½I haven nu tagit
handfyllning till HERRENS tj„nst. S† tr„den nu hit och f”ren
fram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus.½ D† f”rde
f”rsamlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av
sitt hj„rta manades d„rtill offrade br„nnoffer.
029:032 Antalet av de br„nnoffersdjur som f”rsamlingen f”rde fram var
sjuttio tjurar, ett hundra v„durar och tv† hundra lamm, alla
dessa till br„nnoffer †t HERREN.
029:033 Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djur
av sm†boskapen.
029:034 Men pr„sterna voro f”r f†, s† att de icke kunde draga av huden
p† alla br„nnoffersdjuren; d„rf”r underst”ddes de av sina br”der
leviterna, till dess detta g”rom†l var fullgjort, och till dess
pr„sterna hade helgat sig. Ty i fr†ga om att helga sig hade
leviterna visat sig mer r„ttsinniga „n pr„sterna.
029:035 Ocks† var antalet stort av br„nnoffer, vartill kommo
fettstyckena fr†n tackoffren, s† ock de drickoffer som h”rde
till br„nnoffren.

S† blev det ordnat med tj„nstg”ringen i HERRENS hus.
029:036 Och Hiskia och allt folket gladde sig ”ver vad Gud hade berett
†t folket; ty helt ov„ntat hade detta kommit till st†nd.
030:001 D„refter s„nde Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev
ocks† brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till
HERRENS hus i Jerusalem f”r att h†lla HERRENS, Israels Guds,
p†skh”gtid.
030:002 Och konungen och hans f”rn„msta m„n och hela f”rsamlingen i
Jerusalem enade sig om att h†lla p†skh”gtiden i andra m†naden;
030:003 ty de kunde icke h†lla den nu genast, eftersom pr„sterna „nnu
icke hade helgat sig i tillr„ckligt antal och folket icke hade
hunnit f”rsamla sig till Jerusalem.
030:004 D„rf”r syntes det konungen och hela f”rsamlingen r„tt att g”ra
s†.
030:005 Och de besl”to att l†ta utropa i hela Israel, fr†n Beer-Seba
„nda till Dan, att man skulle komma och h†lla HERRENS, Israels
Guds, p†skh”gtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest h†llit den
samf„llt, s†som f”reskrivet var.

030:006 S† beg†vo sig d† ilbuden †stad med breven fr†n konungen och hans
f”rn„msta m„n och drogo genom hela Israel och Juda, enligt
konungens befallning, och sade: ½I Israels barn, v„nden om till
HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, p† det att han m† v„nda
om till den kvarleva av eder, som har r„ddats undan de assyriska
konungarnas hand.
030:007 Och varen icke s†som edra f„der och br”der, som voro otrogna mot
HERREN, sina f„ders Gud, s† att han prisgav dem †t f”r”delse,
s†som I sj„lva haven sett.
030:008 Varen allts† nu icke h†rdnackade s†som edra f„der, utan
underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som
han har helgat f”r evig tid, och tj„nen HERREN, eder Gud, p† det
att hans vredes gl”d m† v„nda sig ifr†n eder.
030:009 Ty om I v„nden om till HERREN, skola edra br”der och edra barn
finna barmh„rtighet inf”r dem som h†lla dem f†ngna, s† att de f†
v„nda tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, „r n†dig
och barmh„rtig, och han skall icke v„nda sitt ansikte ifr†n
eder, om I v„nden om till honom.½
030:010 Och ilbuden foro ifr†n stad till stad i Efraims och Manasse land
och „nda till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade
dem.
030:011 Dock funnos n†gra i Aser, Manasse och Sebulon, som ”dmjukade sig
och kommo till Jerusalem.
030:012 Ocks† i Juda verkade Guds hand, s† att han gav dem ett
endr„ktigt hj„rta till att g”ra efter vad konungen och de
”verste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.

030:013 Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem f”r att h†lla det
osyrade br”dets h”gtid i andra m†naden, en mycket stor
f”rsamling.
030:014 Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i
Jerusalem; ocks† alla offereldsaltarna skaffade de bort och
kastade dem i Kidrons dal.
030:015 Och de slaktade p†skalammet p† fjortonde dagen i andra m†naden;
pr„sterna och leviterna, som nu k„nde blygsel och d„rf”r hade
helgat sig, f”rde d„rvid fram br„nnoffer till HERRENS hus.
030:016 Och de inst„llde sig till tj„nstg”ring p† sina platser, s†som
det var f”reskrivet f”r dem, efter gudsmannen Moses lag; och
pr„sterna st„nkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av
leviterna.
030:017 Ty m†nga funnos i f”rsamlingen, som icke hade helgat sig; d„rf”r
m†ste leviterna slakta p†skalammen f”r alla som icke voro rena,
och s† helga dem †t HERREN.
030:018 Det var n„mligen en myckenhet av folket, m†nga fr†n Efraim och
Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan †to
p†skalammet p† annat s„tt „n f”reskrivet var. Men Hiskia hade
bett f”r dem och sagt: ½HERREN, den gode, f”rl†te var och en
030:019 som har v„nt sitt hj„rta till att s”ka Gud, HERREN, sina f„ders
Gud, om han „n icke „r ren efter helgedomens ordning.½
030:020 Och HERREN h”rde Hiskia och skonade folket.

030:021 S† h”llo Israels barn, de som d† voro tillst„des i Jerusalem,
det osyrade br”dets h”gtid i sju dagar med stor gl„dje; och
leviterna och pr„sterna lovade HERREN var dag med kraftiga
instrumenter, HERREN till „ra.
030:022 Och Hiskia talade v„nligt till alla de leviter som voro v„l
f”rfarna i HERRENS tj„nst. Och de †to av h”gtidsoffren under de
sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN,
sina faders Gud.
030:023 Och hela f”rsamlingen enade sig om att h†lla h”gtid under „nnu
sju dagar; och s† h”ll man h”gtid med gl„dje ocks† under de sju
dagarna.
030:024 Ty Hiskia, Juda konung, hade s†som offerg„rd givit †t
f”rsamlingen ett tusen tjurar och av sm†boskapen sju tusen djur,
och de ”verste hade s†som offerg„rd givit †t f”rsamlingen ett
tusen tjurar och av sm†boskapen tio tusen djur. Och ett stort
antal pr„ster helgade sig.
030:025 Och hela Juda f”rsamling gladde sig med pr„sterna och leviterna,
s† ock hela f”rsamlingen av dem som hade kommit fr†n Israel,
„vensom de fr„mlingar som hade kommit fr†n Israels land, eller
som bodde i Juda.
030:026 Och i Jerusalem var stor gl„dje; ty alltsedan Salomos, Davids
sons, Israels konungs, tid hade icke n†got s†dant som detta
skett i Jerusalem.
030:027 Och de levitiska pr„sterna stodo upp och v„lsignade folket, och
deras r”st blev h”rd, och deras b”n kom till himmelen, hans
heliga boning.
031:001 N„r nu allt detta var till „nda, drogo alla israeliter som hade
varit d„r tillst„des ut till Juda st„der och slogo s”nder
stoderna, h”ggo ned Aserorna och br”to ned offerh”jderna och
altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till
dess att de hade gjort „nde p† dem; sedan v„nde alla Israels
barn tillbaka till sina st„der, var och en till sin egendom.

031:002 Och Hiskia f”rordnade om pr„sternas och leviternas avdelningar,
alltefter som de tillh”rde den ena eller den andra avdelningen,
s† att var och en av s†v„l pr„sterna som leviterna fick sitt
best„mda g”rom†l, n„r br„nnoffer och tackoffer skulle offras,
till att d„rvid g”ra tj„nst och tacka och lovsjunga i portarna
till HERRENS l„ger.
031:003 Och konungen anslog en del av sin egendom till br„nnoffren,
n„mligen till att offra br„nnoffer morgon och afton, och till
att offra br„nnoffer p† sabbaterna, vid nym†naderna och vid
h”gtiderna, s†som det var f”reskrivet i HERRENS lag.
031:004 Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva pr„sterna
och leviterna deras del, f”r att de skulle kunna h†lla fast vid
HERRENS lag.
031:005 Och n„r denna befallning blev k„nd, g†vo Israels barn rikligen
en f”rstling av s„d, vin, olja och honung och av all markens
avkastning; och tionde av allt f”rde de fram i myckenhet.
031:006 Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda st„der, f”rde
ock fram tionde av f„kreatur och sm† boskap, s† ock tionde av
de heliga g†vor som helgades †t HERRENS, deras Gud, och lade upp
dem i s„rskilda h”gar.
031:007 I tredje m†naden begynte de att l„gga upp h”garna, och i sjunde
m†naden hade de slutat d„rmed.
031:008 N„r d† Hiskia och de ”verste kommo och s†go h”garna, prisade de
HERREN och hans folk Israel.
031:009 Och Hiskia fr†gade pr„sterna och leviterna om h”garna.
031:010 D† svarade honom ”verstepr„sten Asarja, av Sadoks hus, och sade;
½Alltsedan man begynte f”ra fram offerg„rden till HERRENS hus,
hava vi „tit och blivit m„tta och dock f†tt mycket kvar; ty
HERREN har v„lsignat sitt folk, och vad som „r kvar „r denna
stora rikedom.½

031:011 Och Hiskia befallde att man skulle inreda f”rr†dskamrar i
HERRENS hus, och man inredde s†dana.
031:012 Och i dem f”rde man in offerg„rden och tionden och de heliga
g†vorna, allt p† heder och tro. Och ”veruppsyningsman d„r”ver
var leviten Konanja, och hans n„rmaste man var hans broder
Simei.
031:013 Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel,
Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsm„n under Konanja och
hans broder Simei, efter f”rordnande av konung Hiskia och
Asarja, fursten i Guds hus.
031:014 Och leviten Kore, Jimnas son, som var d”rrvaktare p† ”stra
sidan, hade uppsikten ”ver de frivilliga g†vorna †t Gud och
skulle f”rdela HERRENS offerg„rd och det h”gheliga av offren.
031:015 Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och
Sekanja till f”rtroendem„n i pr„stst„derna f”r att ombes”rja
utdelningen †t sina br”der, efter deras avdelningar, †t den
minste s†v„l som †t den st”rste.
031:016 H„rifr†n voro undantagna alla s†dana i sina sl„ktregister
upptecknade personer av mank”n, fr†n tre †rs †lder och
d„rut”ver, som skulle infinna sig i HERRENS hus, d„r var dag de
f”r den dagen best„mda sysslorna skulle utf”ras genom dem som
hade tj„nstg”ringen, med de s„rskilda †ligganden de hade efter
sina avdelningar.
031:017 Och vad angick pr„sternas sl„ktregister, s† var det uppgjort
efter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, som
voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, efter sina s„rskilda
†ligganden, alltefter sina avdelningar.
031:018 Och i sl„ktregistret skulle de vara upptecknade j„mte alla sina
sp„da barn, hustrur, s”ner och d”ttrar, s† m†nga de voro. Ty p†
heder och tro skulle de f”rvalta det heliga s†som heligt.
031:019 Och f”r dem av Arons s”ner, pr„sterna, som bodde p† sina st„ders
utmarker, voro i var s„rskild stad namngivna m„n tillsatta, som
†t allt mank”n bland pr„sterna och †t alla de leviter som voro
upptecknade i sl„ktregistret skulle utdela vad dem tillkom.

031:020 S† f”rfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde inf”r HERREN, sin
Gud, vad gott och r„tt och sant var.
031:021 Och allt som han f”retog sig, n„r han nu s”kte sin Gud, allt,
vare sig det angick tj„nstg”ringen i Guds hus eller det angick
lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hj„rta, och det
lyckades honom v„l.
032:001 Sedan han hade utf”rt detta och bevisat s†dan trohet, kom
Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och bel„grade
dess bef„sta st„der och t„nkte er”vra dem †t sig.
032:002 D† nu Hiskia s†g att Sanherib kom, i avsikt att bel„gra
Jerusalem,
032:003 r†df”rde han sig med sina f”rn„msta m„n och sina hj„ltar om att
t„ppa f”r vattnet i de k„llor som l†go utom staden; och de
hj„lpte honom h„rmed.
032:004 Mycket folk f”rsamlades och t„ppte till alla k„llorna och d„mde
f”r b„cken som fl”t mitt igenom trakten, ty de sade: ½N„r de
assyriska konungarna komma, b”ra de icke finna vatten i s†dan
myckenhet.½
032:005 Och han tog mod till sig och byggde upp muren ”verallt d„r den
var nedbruten, och byggde tornen h”gre, och f”rde upp en annan
mur d„rutanf”r, och bef„ste Millo i Davids stad, och l„t g”ra
skjutvapen i myckenhet, s† ock sk”ldar.
032:006 Och han tillsatte krigsh”vitsm„n ”ver folket och f”rsamlade dem
till sig p† den ”ppna platsen vid stadsporten, och talade
uppmuntrande till dem och sade:
032:007 ½Varen frimodiga och of”rf„rade, frukten icke och varen icke
f”rskr„ckta f”r konungen i Assyrien och f”r hela den hop han har
med sig; ty med oss „r en som „r st”rre „n den som „r med honom.
032:008 Med honom „r en arm av k”tt, men med oss „r HERREN, v†r Gud, och
han skall hj„lpa oss och f”ra v†ra krig. Och folket tryggade sig
vid Hiskias, Juda konungs, ord.

032:009 D„refter s„nde Sanherib, konungen i Assyrien -- som nu med hela
sin h„rsmakt l†g framf”r Lakis -- sina tj„nare till Jerusalem,
till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i
Jerusalem, och l„t s„ga:
032:010 ½S† s„ger Sanherib, konungen i Assyrien: Varp† f”rtr”sten I,
eftersom I stannen kvar i det bel„grade Jerusalem?
032:011 Se, Hiskia uppeggar eder, s† att I kommen att d” genom hunger
och t”rst; han s„ger: 'HERREN, v†r Gud, skall r„dda oss ur den
assyriske konungens hand.'
032:012 Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerh”jder och
altaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Inf”r ett enda altare
skolen I tillbedja, och p† detta skolen I t„nda offereld'?
032:013 Veten I icke vad jag och mina f„der hava gjort med andra l„nders
alla folk? Hava v„l de gudar som dyrkas av folken i dessa andra
l„nder n†gonsin f”rm†tt r„dda sina l„nder ur min hand?
032:014 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina f„der hava givit till
spillo har v„l haft n†gon gud som har f”rm†tt r„dda sitt folk ur
min hand eftersom I menen att eder Gud f”rm†r r„dda eder ur min
hand!½
032:015 Nej, l†ten nu icke Hiskia s† bedraga och uppegga eder, och tron
honom icke; ty ingen gud hos n†got folk eller i n†got rike har
f”rm†tt r„dda sitt folk ur min hand eller ur mina f„ders
hand. Huru mycket mindre skall d† eder Gud kunna r„dda eder ur
min hand!½
032:016 Och hans tj„nare talade „nnu mer mot HERREN Gud och mot hans
tj„nare Hiskia.
032:017 Han hade ock skrivit ett brev vari han sm„dade HERREN, Israels
Gud, och talade mot honom s†: ½Lika litet som de gudar som
dyrkas av folken i de andra l„nderna hava kunnat r„dda sina folk
ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna r„dda sitt folk
ur min hand.½
032:018 Och till Jerusalems folk, dem som stodo p† muren, ropade de med
h”g r”st p† judiska f”r att g”ra dem modl”sa och f”rskr„ckta, s†
att man sedan skulle kunna intaga staden.
032:019 Och de talade om Jerusalems Gud p† samma s„tt som om de
fr„mmande folkens gudar, vilka „ro verk av m„nniskoh„nder.

032:020 Men vid allt detta b†do konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos'
son, och ropade till himmelen.
032:021 D† s„nde HERREN en „ngel, som f”rgjorde alla de tappra
stridsm„nnen och furstarna och h”vitsm„nnen i den assyriske
konungens l„ger, s† att han med skam m†ste draga tillbaka till
sitt land. Och n„r han en g†ng gick in i sin guds hus, blev han
d„r nedhuggen med sv„rd av sina egna s”ner.
032:022 S† fr„lste HERREN Hiskia och Jerusalems inv†nare ur Sanheribs,
den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han
beskyddade dem p† alla sidor.
032:023 Och m†nga f”rde sk„nker till HERREN i Jerusalem och dyrbara
g†vor till Hiskia, Juda konung; och han blev h„refter h”gt aktad
av alla folk.

032:024 Vid den tiden blev Hiskia d”dssjuk. D† bad han till HERREN, och
han svarade honom och gav honom ett undertecken.
032:025 Dock †terg„ldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom
bevisat, utan hans hj„rta blev h”gmodigt; d„rf”r kom f”rt”rnelse
”ver honom och ”ver Juda och Jerusalem.
032:026 Men d† Hiskia ”dmjukade sig, mitt i sitt hj„rtas h”gmod, och
Jerusalems inv†nare med honom, drabbade HERRENS f”rt”rnelse dem
icke, s† l„nge Hiskia levde.

032:027 Och Hiskias rikedom och h„rlighet var mycket stor; han hade
byggt sig skattkamrar f”r silver och guld och „dla stenar, och
f”r v„lluktande kryddor, och f”r sk”ldar och f”r allahanda
dyrbara h†vor av andra slag,
032:028 s† ock f”rr†dshus f”r vad som kom in av s„d, vin och olja,
„vensom stall f”r allt slags boskap; och hjordar hade han
skaffat f”r sina f†llor.
032:029 Och han hade byggt sig st„der och f”rv„rvat sig stor rikedom p†
f†r och f„kreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora
„godelar.
032:030 Det var ock Hiskia som t„ppte till Gihonsvattnets ”vre k„lla och
ledde vattnet ned†t, v„ster om Davids stad. Och Hiskia var
lyckosam i allt vad han f”retog sig.
032:031 J„mv„l n„r fr†n Babels furstar de s„ndebud kommo, som voro
skickade till honom f”r att fr†ga efter det under som hade skett
i landet, ”vergav Gud honom allenast f”r att pr”va honom, p† det
att han skulle f”rnimma allt vad som var i hans hj„rta.

032:032 Vad nu mer „r att s„ga om Hiskia och om hans fromma g„rningar,
det finnes upptecknat i ½Profeten Jesajas, Amos' sons, syner½, i
boken om Judas och Israels konungar.
032:033 Och Hiskia gick till vila hos sina f„der, och han begrov honom
p† den plats d„r man g†r upp till Davids hus' gravar; och hela
Juda och Jerusalems inv†nare bevisade honom „ra vid hans
d”d. Och hans son Manasse blev konung efter honom.
033:001 Manasse var tolv †r gammal, n„r han blev konung, och han
regerade femtiofem †r i Jerusalem.
033:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, efter den styggeliga
seden hos de folk som HERREN hade f”rdrivit f”r Israels barn.
033:003 Han byggde †ter upp de offerh”jder som hans fader Hiskia hade
brutit ned, och reste altaren †t Baalerna och gjorde Aseror, och
tillbad och tj„nade himmelens hela h„rskara.
033:004 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade
sagt: ½I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.½
033:005 Han byggde altaren †t himmelens hela h„rskara p† de b†da
f”rg†rdarna till HERRENS hus.
033:006 Han l„t ock sina barn g† genom eld i Hinnoms sons dal och ”vade
teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig
andebesv„rjare och sp†m„n och gjorde mycket som var ont i
HERRENS ”gon, s† att han f”rt”rnade honom.
033:007 Och avgudabel„tet som han hade l†tit g”ra satte han i Guds hus,
om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo:
½Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla
Israels stammar, vill jag f„sta mitt namn f”r evig tid.
033:008 Och jag skall icke mer l†ta Israel vandra bort ifr†n det land
som jag har best„mt †t edra f„der, om de allenast h†lla och g”ra
allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar
och r„tter som de hava f†tt genom Mose.½
033:009 Men Manasse f”rf”rde Juda och Jerusalems inv†nare, s† att de
gjorde mer ont „n de folk som HERREN hade f”rgjort f”r Israels
barn.

033:010 Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke
d„rp†.
033:011 D† l„t HERREN den assyriske konungens h„rh”vitsm„n komma ”ver
dem; de slogo Manasse i bojor och f„ngslade honom med
kopparfj„ttrar och f”rde honom till Babel.
033:012 Men n„r han nu var i n”d, b”n f”ll han inf”r HERREN, sin Gud,
och ”dmjukade sig storligen f”r sina f„ders Gud.
033:013 Och n„r han s† bad till honom, l„t han beveka sig och h”rde hans
b”n och l„t honom komma tillbaka till Jerusalem s†som
konung. Och d† besinnade Manasse att HERREN „r Gud.
033:014 D„refter byggde han en yttre mur till Davids stad v„sterut mot
Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och
gjorde den mycket h”g. Och han insatte krigsh”vitsm„n i alla
bef„sta st„der i Juda.
033:015 Och han skaffade bort de fr„mmande gudarna och avgudabel„tet ur
HERRENS hus, s† ock alla de altaren som han hade byggt p† det
berg d„r HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem
utanf”r staden.
033:016 Och han uppr„ttade HERRENS altare och offrade tackoffer och
lovoffer d„rp†, och uppmanade Juda att tj„na HERREN, Israels
Gud.
033:017 Men folket offrade „nnu p† h”jderna, dock allenast †t HERREN,
sin Gud.

033:018 Vad nu mer „r att s„ga om Manasse och om hans b”n till sin Gud
och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels
Guds, namn, det st†r i Israels konungars kr”nika.
033:019 Och om hans b”n och huru han blev b”nh”rd, och om all hans synd
och otrohet, och om de platser p† vilka han byggde offerh”jder
och st„llde upp sina Aseror och bel„ten, innan han ”dmjukade sig,
h„rom „r skrivet i Hosais kr”nika.
033:020 Och Manasse gick till vila hos sina f„der, och man begrov honom
d„r han bodde. Och hans son Amon blev konung efter honom.

033:021 Amon var tjugutv† †r gammal, n„r han blev konung, och han
regerade tv† †r i Jerusalem.
033:022 Han gjorde vad ont var i HERRENS ”gon, s†som hans fader Manasse
hade gjort; †t alla de bel„ten som hans fader Manasse hade l†tit
g”ra offrade Amon, och han tj„nade dem.
033:023 Men han ”dmjukade sig icke f”r HERREN, s†som hans fader Manasse
hade gjort, utan denne Amon hopade skuld p† skuld.
033:024 Och hans tj„nare sammansvuro sig mot honom och d”dade honom
hemma i hans hus.
033:025 Men folket i landet dr„pte alla som hade sammansvurit sig mot
konung Amon. D„refter gjorde folket i landet hans son Josia till
konung efter honom.
034:001 Josia var †tta †r gammal, n„r han blev konung, och han regerade
trettioett †r i Jerusalem.
034:002 Han gjorde vad r„tt var i HERRENS ”gon och vandrade p† sin fader
Davids v„gar och vek icke av vare sig till h”ger eller till
v„nster.

034:003 I sitt †ttonde regerings†r, medan han „nnu var en yngling,
begynte han att s”ka sin fader Davids Gud; och i det tolfte †ret
begynte han att rena Juda och Jerusalem fr†n offerh”jderna och
Aserorna och fr†n de skurna och gjutna bel„tena.
034:004 Men Baalsaltarna br”tos ned i hans †syn, och solstoderna som
voro uppst„llda p† dem h”gg han ned, och Aserorna och de skurna
och gjutna bel„tena slog han s”nder och krossade dem till stoft
och str”dde ut stoftet p† de m„ns gravar, som hade offrat †t
dem.
034:005 Och pr„sternas ben br„nde han upp p† deras altaren. S† renade
han Juda och Jerusalem.
034:006 Och i Manasses, Efraims och Simeons st„der „nda till Naftali
genoms”kte han ”verallt husen.
034:007 Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och
bel„tena s”nder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela
Israels land, v„nde han tillbaka till Jerusalem.

034:008 Och i sitt adertonde regerings†r, medan han h”ll p† med att rena
landet och templet, s„nde han Safan, Asaljas son, och Maaseja,
h”vitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, f”r att
s„tta HERRENS, sin Guds, hus i st†nd.
034:009 Och de gingo till ”verstepr„sten Hilkia och avl„mnade de
penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de
leviter som h”llo vakt vid tr”skeln hade blivit insamlade fr†n
Manasse, Efraim och hela det ”vriga Israel, s† ock fr†n hela
Juda och Benjamin och fr†n Jerusalems inv†nare;
034:010 de ”verl„mnade dem †t de m„n som f”rr„ttade arbete s†som
tillsyningsm„n vid HERRENS hus. Sedan g†vos penningarna av dessa
m„n, som f”rr„ttade arbete och hade befattning vid HERRENS hus
med att laga huset och s„tta det i st†nd,
034:011 de g†vos †t timmerm„nnen och byggningsm„nnen, till att ink”pa
huggen sten och tr„virke till stockar, f”r att man d„rmed skulle
timra upp de hus som Juda konungar hade f”rst”rt.
034:012 Och m„nnen fingo vid sitt arbete handla p† heder och tro; och
tillsyningsm„n ”ver dem och f”rest†ndare f”r arbetet voro Jahat
och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam,
av kehatiternas barn, s† ock alla de leviter som voro kunniga p†
musikinstrumenter.
034:013 De hade ock tillsynen ”ver b„rarna, s† att f”rest†ndare funnos f”r
alla arbetarna vid de s„rskilda g”rom†len. Av leviterna togos
ock skrivare, uppsyningsm„n och d”rrvaktare.

034:014 N„r de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS
hus, fann pr„sten Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit
given genom Mose
034:015 D† tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: ½Jag
har funnit lagboken i HERRENS hus.½ Och Hilkia gav boken †t
Safan.
034:016 Och Safan bar boken till konungen och avgav d„rj„mte sin
ber„ttelse inf”r konungen och sade: ½Allt vad dina tj„nare hava
f†tt i uppdrag att g”ra, det g”ra de.
034:017 Och de hava t”mt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och
hava ”verl„mnat dem †t tillsyningsm„nnen och †t arbetarna.½
034:018 Vidare ber„ttade sekreteraren Safan f”r konungen och sade:
½Pr„sten Hilkia har givit mig en bok.½ Och Safan f”rel„ste d„rur
f”r konungen
034:019 N„r konungen nu h”rde lagens ord, rev han s”nder sina kl„der.
034:020 Och konungen bj”d Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon,
Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tj„nare,
och sade:
034:021 ½G†n och fr†gen HERREN f”r mig och f”r dem som „ro kvar av
Israel och Juda, ang†ende det som st†r i den bok som nu har
blivit funnen. Ty stor „r HERRENS vrede, den som „r utgjuten
”ver oss, d„rf”r att v†ra f„der icke hava h†llit HERRENS ord och
icke hava gjort allt som „r f”reskrivet i denna bok.½

034:022 D† gick Hilkia, tillika med andra som konungen s„nde †stad, till
profetissan Hulda, hustru †t Sallum, kl„dkammarvaktaren, som var
son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya
staden. Och de talade med henne s†som dem bjudet var.
034:023 D† svarade hon dem: ½S† s„ger HERREN, Israels Gud: S„gen till
den man som har s„nt eder till mig:
034:024 S† s„ger HERREN: Se, ”ver denna plats och ”ver dess inv†nare
skall jag l†ta olycka komma, alla de f”rbannelser som „ro
skrivna i den bok som man har f”rel„st f”r Juda konung --
034:025 detta d„rf”r att de hava ”vergivit mig och t„nt offereld †t
andra gudar, och s† hava f”rt”rnat mig med alla sina h„nders
verk. Min vrede skall utgjutas ”ver denna plats och skall icke
bliva utsl„ckt.
034:026 Men till Juda konung, som har s„nt eder f”r att fr†ga HERREN,
till honom skolen I s„ga s†: S† s„ger HERREN, Israels Gud,
ang†ende de ord som du har h”rt:
034:027 Eftersom ditt hj„rta blev bevekt och du ”dmjukade dig inf”r Gud,
n„r du h”rde hans ord mot denna plats och mot dess inv†nare, ja,
”dmjukade dig inf”r mig och rev s”nder dina kl„der och gr„t
inf”r mig, f”rdenskull har jag ock h”rt dig, s„ger HERREN.
034:028 Se, jag vill samla dig till dina f„der, s† att du f†r samlas
till dem i din grav med frid, och dina ”gon skola slippa att se
all den olycka som jag skall l†ta komma ”ver denna plats och
dess inv†nare.½ Och de v„nde tillbaka till konungen med detta
svar.

034:029 D† s„nde konungen †stad och l„t f”rsamla alla de „ldste i Juda
och Jerusalem.
034:030 Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda m„n och
Jerusalems inv†nare, ocks† pr„sterna och leviterna, ja, allt
folket, ifr†n den st”rste till den minste. Och han l„ste upp f”r
dem allt vad som stod i f”rbundsboken, som hade blivit funnen i
HERRENS hus.
034:031 Och konungen tr„dde fram p† sin plats och sl”t inf”r HERRENS
ansikte det f”rbundet, att de skulle f”lja efter HERREN och
h†lla hans bud, hans vittnesb”rd och hans stadgar, av allt sitt
hj„rta och av all sin sj„l, och g”ra efter f”rbundets ord, dem
som voro skrivna i denna bok.
034:032 Och han l„t alla som funnos i Jerusalem och Benjamin tr„da in i
f”rbundet Och Jerusalems inv†nare gjorde efter Guds, sina f„ders
Guds, f”rbund.
034:033 Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla
landomr†den, och tillh”ll alla dem som funnos i Israel att tj„na
HERREN, sin Gud. S† l„nge han levde, veko de icke av ifr†n
HERREN, sina f„ders Gud.
035:001 D„refter h”ll Josia HERRENS p†skh”gtid i Jerusalem; man slaktade
p†skalammet p† fjortonde dagen i f”rsta m†naden.
035:002 Och han fastst„llde pr„sternas †ligganden och styrkte dem till
tj„nstg”ringen i HERRENS hus.
035:003 Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som
voro helgade †t HERREN: ½S„tten den heliga arken i det hus som
Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt. Den skall icke
mer vara en b”rda p† edra axlar. Tj„nen nu HERREN, eder Gud, och
hans folk Israel.
035:004 G”ren eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt
vad David, Israels konung, har f”reskrivit, och enligt hans son
Salomos f”reskrifter,
035:005 och inst„llen eder i helgedomen, ordnade efter edra br”ders, det
meniga folkets, familjeskiften, s† att en avdelning av en
levitisk familj kommer p† vart skifte.
035:006 Och slakten p†skalammet och helgen eder och reden till det f”r
edra br”der, s† att I g”ren efter HERRENS ord genom Mose.½

035:007 Och Josia gav †t det meniga folket s†som offerg„rd sm†boskap,
dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen,
alltsammans till p†skoffer, †t alla som voro d„r tillst„des, s†
ock tre tusen f„kreatur, detta allt av konungens enskilda
egendom.
035:008 Och hans f”rn„msta m„n g†vo efter sin fria vilja offerg†vor †t
folket, †t pr„sterna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel,
furstarna i Guds hus, g†vo †t pr„sterna tv† tusen sex hundra
lamm och killingar till p†skoffer, s† ock tre hundra f„kreatur.
035:009 Men Konanja och hans br”der, Semaja och Netanel, j„mte Hasabja,
Jegiel och Josabad, de ”versta bland leviterna, g†vo †t
leviterna s†som offerg„rd fem tusen lamm och killingar till
p†skoffer, s† ock fem hundra f„kreatur.

035:010 S† blev det d† ordnat f”r gudstj„nsten; och pr„sterna inst„llde
sig till tj„nstg”ring p† sina platser och likaledes leviterna,
efter sina avdelningar, s†som konungen hade bjudit.
035:011 D„refter slaktade de p†skalammet, och pr„sterna st„nkte med
blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden.
035:012 Och de avskilde br„nnoffersstyckena och delade ut dem †t det
meniga folket, efter deras familjeskiften, f”r att de skulle
offra dem †t HERREN, s†som det var f”reskrivet i Moses bok. P†
samma s„tt gjorde de ock med f„kreaturen.
035:013 Och de stekte p†skalammet p† eld, p† f”reskrivet s„tt; men
tackoffersk”ttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och
delade ut det med hast †t allt det meniga folket.
035:014 Sedan redde de till †t sig sj„lva och †t pr„sterna; ty
pr„sterna, Arons s”ner, voro upptagna „nda till natten med att
offra br„nnoffret och fettstyckena; d„rf”r m†ste leviterna reda
till b†de †t sig och †t pr„sterna, Arons s”ner.
035:015 Och s†ngarna, Asafs barn, stodo p† sin plats, s†som David och
Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och
d”rrvaktarna stodo var och en vid sin port; de beh”vde icke g†
ifr†n sin tj„nstg”ring, ty deras br”der, de andra leviterna,
redde till †t dem.

035:016 S† blev allt ordnat f”r HERRENS tj„nst p† den dagen, i det att
man h”ll p†skh”gtid och offrade br„nnoffer p† HERRENS altare,
s†som konung Josia hade bjudit.
035:017 De israeliter som voro d„r tillst„des h”llo nu p†skh”gtid och
firade det osyrade br”dets h”gtid i sju dagar.
035:018 En p†skh”gtid lik denna hade icke blivit h†llen i Israel sedan
profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade h†llit
en s†dan p†skh”gtid som den vilken nu h”lls av Josia j„mte
pr„sterna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som
voro d„r tillst„des, j„mv„l Jerusalems inv†nare.
035:019 I Josias adertonde regerings†r h”lls denna p†skh”gtid.

035:020 Efter allt detta, sedan Josia hade f”rsatt templet i gott st†nd,
drog Neko, konungen i Egypten, upp f”r att strida vid Karkemis,
som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom.
035:021 D† skickade denne s„ndebud till honom och l„t s„ga: ½Vad har du
med mig att g”ra, du Juda konung? Det „r icke mot dig jag nu
kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att
skynda. H”r upp att trotsa Gud, som „r med mig, och tag dig
till vara, s† att han icke f”rd„rvar dig.½
035:022 Men i st„llet f”r att v„nda om och l„mna honom i fred f”rkl„dde
Josia sig och gick att strida mot honom, utan att h”ra p† Nekos
ord, som dock kommo fr†n Guds mun. Och det kom till strid p†
Megiddos sl„tt.
035:023 Men skyttarnas skott tr„ffade konung Josia; och konungen sade
till sina tj„nare: ½B„ren mig undan, ty jag „r sv†rt s†rad.½
035:024 D† buro hans tj„nare honom fr†n stridsvagnen och satte honom i
hans andra vagn och f”rde honom till Jerusalem; och han gav upp
andan och blev begraven d„r hans f„der voro begravna. Och hela
Juda och Jerusalem s”rjde Josia.
035:025 Och Jeremia sj”ng en klagos†ng ”ver Josia. Och alla s†ngare och
s†ngerskor talade sedan i sina klagos†nger om Josia, s†som man
g”r „nnu i dag; och dessa s†nger blevo allm„nt g„ngse i
Israel. De finnas upptecknade bland ½Klagos†ngerna½.

035:026 Vad nu mer „r att s„ga om Josia och om de fromma g„rningar han
gjorde, efter vad f”reskrivet var i HERRENS lag,
035:027 och om annat som han f”retog sig under sin f”rsta tid s†v„l som
under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och
Juda konungar
036:001 Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till
konung i Jerusalem efter hans fader.
036:002 Joahas var tjugutre †r gammal, n„r han blev konung, och han
regerade tre m†nader i Jerusalem.
036:003 Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och p†lade landet
en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.
036:004 Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konung
”ver Juda och Jerusalem och f”r„ndrade hans namn till Jojakim
men hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han f”rde
honom till Egypten.

036:005 Jojakim var tjugufem †r gammal n„r han blev konung, och han
regerade elva †r i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS,
sin Guds, ”gon.
036:006 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom och
f„ngslade honom med kopparfj„ttrar och f”rde honom bort till
Babel.
036:007 Och en del av k„rlen i HERRENS hus f”rde Nebukadnessar till
Babel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel.

036:008 Vad nu mer „r att s„ga om Jojakim och om de styggelser som han
gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till,
det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar. Och
hans son Jojakin blev konung efter honom.

036:009 Jojakin var †tta †r gammal, n„r han blev konung, och han
regerade tre m†nader och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde vad
ont var i HERRENS ”gon.
036:010 Och vid f”ljande †rs b”rjan s„nde konung Nebukadnessar och l„t
h„mta honom till Babel, tillika med de dyrbara k„rlen i HERRENS
hus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung ”ver Juda och
Jerusalem.

036:011 Sidkia var tjuguett †r gammal, n„r han blev konung, och han
regerade elva †r i Jerusalem.
036:012 Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, ”gon; han ”dmjukade
sig icke f”r profeten Jeremia, som talade HERRENS ord.
036:013 Han avf”ll fr†n konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honom
vid Gud. Och han var h†rdnackad och f”rstockade sitt hj„rta, s†
att han icke omv„nde sig till HERREN, Israels Gud.
036:014 Alla de ”versta bland pr„sterna och folket f”rsyndade sig ock
storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser och
orenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem.
036:015 Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till dem
titt och ofta genom sina s„ndebud, ty han ”mkade sig ”ver sitt
folk och sin boning.
036:016 Men de begabbade Guds s„ndebud och f”raktade hans ord och
bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede ”ver hans folk
v„xte s†, att ingen bot mer fanns.
036:017 D† s„nde han emot dem kald‚ernas konung, och denne dr„pte deras
unga m„n med sv„rd i deras helgedomshus och skonade varken
ynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och gr†h†rsm„n; allt
blev givet i hans hand.
036:018 Och alla k„rl i Guds hus, b†de stora och sm†, och skatterna i
HERRENS hus, s† ock konungens och hans f”rn„msta m„ns skatter,
allt f”rde han till Babel.
036:019 Och man br„nde upp Guds hus och br”t ned Jerusalems mur, och
alla dess palats br„nde man upp i eld och f”rst”rde alla de
dyrbara f”rem†l som funnos d„r.
036:020 Och dem som hade undsluppit sv„rdet f”rde han bort i f†ngenskap
till Babel, och de blevo tj„nare †t honom och †t hans s”ner,
till dess att perserna kommo till v„ldet --
036:021 f”r att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas --
allts† till dess att landet hade f†tt gottg”relse f”r sina
sabbater. Ty medan det l†g ”de, hade det sabbat -- till dess att
sjuttio †r hade g†tt till „nda.

036:022 Men i den persiske konungens Kores' f”rsta regerings†r uppv„ckte
HERREN -- f”r att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle
fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s† att denne
l„t utropa ”ver hela sitt rike och tillika skriftligen kung”ra
f”ljande:
036:023 ½S† s„ger Kores, konungen i Persien: Alla riken p† jorden har
HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. Vemhelst nu bland eder,
som tillh”r hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och han
drage ditupp.½

Book 15 Esra

001:001 Men i den persiske konungen Kores' f”rsta regerings†r uppv„ckte
HERREN -- f”r att HERRENS ord fr†n Jeremias mun skulle
fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s† att denne
l„t utropa ”ver hela sitt rike och tillika skriftligen kung”ra
f”ljande:
001:002 ½S† s„ger Kores, konungen i Persien: Alla riken p† jorden har
HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.
001:003 Vemhelst nu bland eder, som tillh”r hans folk, med honom vare
hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda f”r att bygga
p† HERRENS, Israels Guds, hus; han „r den Gud som bor i
Jerusalem.
001:004 Och varhelst n†gon „nnu finnes kvar, m† han av folket p† den ort
d„r han bor s†som fr„mling f† hj„lp med silver och guld, med
gods och boskap, detta j„mte vad som frivilligt gives till Guds
hus i Jerusalem.½

001:005 D† stodo huvudm„nnen f”r Judas och Benjamins familjer upp,
„vensom pr„sterna och leviterna, alla de vilkas ande Gud
uppv„ckte till att draga upp och bygga p† HERRENS hus i
Jerusalem.
001:006 Och alla de som bodde i deras grannskap underst”dde dem med
silverk„rl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara
sk„nker, detta f”rutom allt vad man eljest frivilligt gav.

001:007 Och konung Kores utl„mnade de k„rl till HERRENS hus, som
Nebukadnessar hade f”rt bort ifr†n Jerusalem och l†tit s„tta in
i sin guds hus.
001:008 Dem utl„mnade nu Kores, konungen i Persien, †t skattm„staren
Mitredat, och denne r„knade upp den †t Sesbassar, h”vdingen f”r
Juda.
001:009 Och detta var antalet av dem: trettio b„cken av guld, ett tusen
b„cken av silver, tjugunio andra offerk„rl,
001:010 trettio b„gare av guld, fyra hundra tio silverb„gare av ringare
slag, d„rtill ett tusen andra k„rl.
001:011 K„rlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra
hundra. Allt detta f”rde Sesbassar med sig, n„r de som hade
varit i f†ngenskapen drogo upp fr†n Babel till Jerusalem.
002:001 Och dessa voro de m„n fr†n h”vdingd”met, som drogo upp ur den
landsflykt och f†ngenskap i Babel, till vilken de hade blivit
bortf”rda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som v„nde
tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad,
002:002 i det att de f”ljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja,
Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana.

Detta var antalet m„n av Israels meniga folk:
002:003 Pareos' barn: tv† tusen ett hundra sjuttiotv†;
002:004 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv†;
002:005 Aras barn: sju hundra sjuttiofem;
002:006 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv† tusen †tta
hundra tolv;
002:007 Elams barn: ett tusen tv† hundra femtiofyra;
002:008 Sattus barn: nio hundra fyrtiofem;
002:009 Sackais barn: sju hundra sextio;
002:010 Banis barn: sex hundra fyrtiotv†;
002:011 Bebais barn: sex hundra tjugutre;
002:012 Asgads barn: ett tusen tv† hundra tjugutv†;
002:013 Adonikams barn: sex hundra sextiosex;
002:014 Bigvais barn: tv† tusen femtiosex;
002:015 Adins barn: fyra hundra femtiofyra;
002:016 Aters barn av Hiskia: nittio†tta;
002:017 Besais barn: tre hundra tjugutre;
002:018 Joras barn: ett hundra tolv;
002:019 Hasums barn: tv† hundra tjugutre;
002:020 Gibbars barn: nittiofem;
002:021 Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre;
002:022 m„nnen fr†n Netofa: femtiosex;
002:023 m„nnen fr†n Anatot: ett hundra tjugu†tta;
002:024 Asmavets barn: fyrtiotv†;
002:025 Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre;
002:026 Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen;
002:027 m„nnen fr†n Mikmas: ett hundra tjugutv†;
002:028 m„nnen fr†n Betel och Ai: tv† hundra tjugutre;
002:029 Nebos barn: femtiotv†;
002:030 Magbis' barn: ett hundra femtiosex;
002:031 den andre Elams barn: ett tusen tv† hundra femtiofyra;
002:032 Harims barn: tre hundra tjugu;
002:033 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem;
002:034 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
002:035 Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.

002:036 Av pr„sterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
002:037 Immers barn: ett tusen femtiotv†;
002:038 Pashurs barn: ett tusen tv† hundra fyrtiosju;
002:039 Harims barn: ett tusen sjutton.

002:040 Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn:
sjuttiofyra;
002:041 av s†ngarna: Asafs barn: ett hundra tjugu†tta;
002:042 av d”rrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn,
Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett
hundra trettionio.

002:043 Av tempeltr„larna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
002:044 Keros' barn, Siahas barn, Padons barn,
002:045 Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,
002:046 Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn,
002:047 Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,
002:048 Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,
002:049 Ussas barn, Paseas barn, Besais barn,
002:050 Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,
002:051 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
002:052 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
002:053 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
002:054 Nesias barn, Hatifas barn.

002:055 Av Salomos tj„nares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas
barn,
002:056 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
002:057 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.

002:058 Tempeltr„larna och Salomos tj„nares barn utgjorde tillsammans
tre hundra nittiotv†.

002:059 Och dessa voro de som drogo †stad fr†n Tel-Mela, Tel-Harsa,
Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
och sin sl„kt och huruvida de voro av Israel:
002:060 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotv†.
002:061 Och av pr„sternas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais
barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais d”ttrar till
hustru och blev uppkallad efter deras namn.
002:062 Dessa s”kte efter sina sl„ktregister, men kunde icke finna dem;
d„rf”r blevo de s†som ov„rdiga uteslutna fr†n pr„stad”met.
002:063 Och st†th†llaren tillsade dem att de icke skulle f† „ta av det
h”gheliga, f”rr„n en pr„st uppstode med urim och tummim.

002:064 Hela f”rsamlingen utgjorde sammanr„knad fyrtiotv† tusen tre
hundra sextio,
002:065 f”rutom deras tj„nare och tj„narinnor, som voro sju tusen tre
hundra trettiosju. Och till dem h”rde tv† hundra s†ngare och
s†ngerskor.
002:066 De hade sju hundra trettiosex h„star, tv† hundra fyrtiofem
mul†snor,
002:067 fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu
†snor.

002:068 Och somliga av huvudm„nnen f”r familjerna g†vo, n„r de kommo
till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga g†vor till Guds hus,
f”r att det †ter skulle byggas upp p† samma plats.
002:069 De g†vo, efter som var och en f”rm†dde, till arbetskassan i guld
sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, s† ock ett
hundra pr„sterliga livkl„dnader.
002:070 Och pr„sterna, leviterna, en del av meniga folket, s†ngarna,
d”rrvaktarna och tempeltr„larna bosatte sig i sina st„der: hela
Israel i sina st„der.
003:001 N„r sjunde m†naden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i
sina st„der, f”rsamlade sig folket s†som en man till Jerusalem.
003:002 Och Jesua, Josadaks son, och hans br”der, pr„sterna, och
Serubbabel, Sealtiels son, och hans br”der stodo upp och byggde
Israels Guds altare f”r att offra br„nnoffer d„rp†, s†som det
var f”reskrivet i gudsmannen Moses lag.
003:003 De uppf”rde altaret p† dess plats, ty en f”rskr„ckelse hade
kommit ”ver dem f”r de fr„mmande folken; och de offrade †t
HERREN br„nnoffer d„rp†, morgonens och aftonens br„nnoffer.

003:004 Och de h”llo l”vhyddoh”gtiden, s†som det var f”reskrivet, och
offrade br„nnoffer f”r var dag till best„mt antal, p† stadgat
s„tt, var dag det f”r den dagen best„mda antalet,
003:005 och d„refter det dagliga br„nnoffret och de offer som h”rde till
nym†naderna och till alla HERRENS ”vriga helgade h”gtider, s†
ock alla de offer som man frivilligt frambar †t HERREN.

003:006 P† f”rsta dagen i sjunde m†naden begynte de att offra br„nnoffer
†t HERREN, innan grunden till HERRENS tempel „nnu var lagd.
003:007 Och de g†vo penningar †t stenhuggare och timmerm„n, s† ock
matvaror, dryckesvaror och olja †t sidonierna och tyrierna, f”r
att dessa sj”ledes skulle f”ra cedertr„ fr†n Libanon till Jafo,
i enlighet med den till†telse som Kores, konungen i Persien,
hade givit dem.

003:008 Och †ret n„st efter det d† de hade kommit till Guds hus i
Jerusalem, i andra m†naden, begyntes verket av Serubbabel,
Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras ”vriga br”der,
pr„sterna och leviterna, och av alla dem som ur f†ngenskapen
hade kommit till Jerusalem; det begyntes d„rmed att de anst„llde
leviterna, dem som voro tjugu †r gamla eller d„rut”ver, till att
f”rest† arbetet p† HERRENS hus.
003:009 Och Jesua med sina s”ner och br”der och Kadmiel med sina s”ner,
Judas s”ner, allasammans, blevo anst„llda till att hava uppsikt
”ver dem som utf”rde arbetet p† Guds hus, sammaledes ock
Henadads s”ner med sina s”ner och br”der, leviterna.

003:010 Och n„r byggningsm„nnen lade grunden till HERRENS tempel,
st„lldes pr„sterna upp i „mbetsskrud med trumpeter, s† ock
leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter
Davids, Israels konungs, anordning.
003:011 Och de sj”ngo, under lov och tack till HERREN, d„rf”r att han „r
god, och d„rf”r att hans n†d varar evinnerligen ”ver Israel.
Och allt folket jublade h”gt till HERRENS lov, d„rf”r att
grunden till HERRENS hus var lagd.
003:012 Men m†nga av pr„sterna och leviterna och huvudm„nnen f”r
familjerna, de gamle som hade sett det f”rra huset, gr„to
h”gljutt, n„r de s†go grunden l„ggas till detta hus, m†nga †ter
jublade och voro s† glada att de ropade med h”g r”st.
003:013 Och man kunde icke skilja mellan det h”gljudda, glada jubelropet
och folkets h”gljudda gr†t; ty folket ropade s† h”gt att ljudet
d„rav h”rdes vida omkring.
004:001 Men n„r ov„nnerna till Juda och Benjamin fingo h”ra att de som
hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen h”llo p† att bygga ett tempel
†t HERREN, Israels Gud,
004:002 gingo de till Serubbabel och till huvudm„nnen f”r familjerna och
sade till dem: ½Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi s”ka
eder Gud, likasom I, och †t honom offra vi alltsedan den tid d†
den assyriske konungen Esarhaddon l„t f”ra oss hit.½
004:003 Men Serubbabel och Jesua och de ”vriga huvudm„nnen f”r Israels
familjer sade till dem: ½Det „r icke tillb”rligt att I
tillsammans med oss byggen ett hus †t v†r Gud, utan vi vilja f”r
oss sj„lva med varandra bygga huset †t HERREN, Israels Gud,
s†som konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.½
004:004 Men folket i landet bedrev det s†, att judafolkets mod f”ll och
de avskr„cktes fr†n att bygga vidare.
004:005 Och de lejde mot dem m„n som genom sina r†d gjorde deras r†dslag
om intet, s† l„nge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan
„nda till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till
regeringen.

004:006 (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av
hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i
Juda och Jerusalem.
004:007 Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt
dennes ”vriga medbr”der till Artasasta, konungen i Persien. Och
det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokst„ver
och avfattat p† arameiska.
004:008 Likaledes skrevo r†dsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett
brev om Jerusalem till konung Artasasta av f”ljande inneh†ll.
004:009 De skrevo d†, r†dsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de
andra, deras medbr”der: diniterna och afaresatkiterna,
tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna,
susaniterna, dehaviterna, elamiterna
004:010 och de andra folk som den store och m„ktige Asenappar hade f”rt
bort och l†tit bos„tta sig i staden Samaria och annorst„des i
landet p† andra sidan floden o. s. v.
004:011 Och detta „r vad som stod skrivet i det brev som de s„nde till
konung Artasasta: ½Dina tj„nare, m„nnen p† andra sidan floden
o. s. v.
004:012 Det vare veterligt f”r konungen att de judar som drogo upp fr†n
dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de h†lla nu p† att
bygga upp den upproriska och onda staden, att s„tta murarna i
st†nd och att f”rb„ttra grundvalarna.
004:013 S† m† nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och
murarna bliva satta i st†nd, skola de varken giva skatt eller
tull eller v„gpenningar, och s†dant skall bliva till men f”r
konungarnas inkomster.
004:014 Alldenstund vi nu „ta palatsets salt, och det icke „r
tillb”rligt att vi †se huru skada tillskyndas konungen, d„rf”r
s„nda vi nu och l†ta konungen veta detta,
004:015 f”r att man m† g”ra efterforskningar i dina f„ders kr”nikor; ty
av dessa kr”nikor skall du finna och erfara att denna stad har
varit en upprorisk stad, till f”rf†ng f”r konungar och l„nder,
och att man i den har anstiftat oroligheter „nda ifr†n „ldsta
tider, varf”r ock denna stad har blivit f”rst”rd.
004:016 S† l†ta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd
och dess murar bliva satta i st†nd, s† skall du i f”ljd h„rav
icke mer hava n†gon del i landet p† andra sidan floden.½
004:017 D† s„nde konungen f”ljande svar till r†dsherren Rehum och
sekreteraren Simsai och de andra, deras medbr”der, som bodde i
Samaria och i det ”vriga landet p† andra sidan floden: ½Frid
o. s. v.
004:018 Den skrivelse som I haven s„nt till oss har noggrant blivit
uppl„st f”r mig.
004:019 Och sedan jag hade givit befallning att man skulle g”ra
efterforskningar, fann man att denna stad „nda ifr†n „ldsta
tider har pl„gat s„tta sig upp mot konungar, och att uppror och
oroligheter d„r hava anstiftats.
004:020 I Jerusalem hava ock funnits m„ktiga konungar, som hava varit
herrar ”ver allt land som ligger p† andra sidan floden, och
skatt, tull och v„gpenningar hava blivit dem givna.
004:021 S† utf„rden nu en befallning att man f”rhindrar dessa m„n att
bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning d„rom.
004:022 Och sen till, att I icke handlen f”rsumligt i denna sak, s† att
skadan icke v„xer, konungarna till f”rf†ng.½
004:023 S† snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade
blivit l„st f”r Rehum och sekreteraren Simsai och deras
medbr”der, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och
hindrade dem med v†ld och makt.)

004:024 S† f”rhindrades nu arbetet p† Guds hus i Jerusalem. Och det
blev f”rhindrat „nda till den persiske konungen Darejaves' andra
regerings†r.

005:001 Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna,
profeterade f”r judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds
namn, efter vilket de voro uppkallade.
005:002 Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo d†
upp och begynte bygga p† Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds
profeter, som underst”dde dem.
005:003 Vid samma tid kommo till dem Tattenai, st†th†llaren i landet p†
andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbr”der, och
sade s† till dem: ½Vem har givit eder till†telse att bygga detta
hus och att s„tta denna mur i st†nd?½
005:004 D† sade vi dem vad de m„n hette, som uppf”rde byggnaden.
005:005 Och ”ver judarnas „ldste vakade deras Guds ”ga, s† att man
lovade att icke l„gga n†got hinder i v„gen f”r dem, till dess
saken hade kommit inf”r Darejaves; sedan skulle man s„nda dem en
skrivelse h„rom.

005:006 Detta „r nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai,
st†th†llaren i landet p† andra sidan floden, och Setar-Bosenai
och hans medbr”der, afarsekiterna, som bodde p† andra sidan
floden, s„nde till konung Darejaves;
005:007 de s„nde n„mligen till honom en ber„ttelse, och d„ri var s†
skrivet:

½Frid vare i allo med konung Darejaves.
005:008 Det vare veterligt f”r konungen att vi kommo till det judiska
h”vdingd”met, till den store Gudens hus. Detta h†ller man nu p†
att bygga upp med stora stenar, och i v„ggarna l„gger man in
tr„virke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framg†ng
under deras h„nder.
005:009 D† fr†gade vi de „ldste d„r och sade till dem s†: 'Vem har givit
eder till†telse att bygga detta hus och att s„tta denna mur i
st†nd?'
005:010 Vi fr†gade dem ock huru de hette, f”r att kunna underr„tta dig
d„rom, och f”r att teckna upp namnen p† de m„n som stodo i
spetsen f”r dem.
005:011 Och detta var det svar som de g†vo oss: 'Vi „ro himmelens och
jordens Guds tj„nare, och vi bygga nu upp det hus som fordom,
f”r m†nga †r sedan, var uppbyggt h„r, och som en stor konung i
Israel hade byggt och full„ndat.
005:012 Men eftersom v†ra f„der f”rt”rnade himmelens Gud, gav han dem i
kald‚en Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han
f”rst”rde detta hus och f”rde folket bort till Babel.
005:013 Men i den babyloniske konungen Kores' f”rsta regerings†r gav
konung Kores befallning att man †ter skulle bygga upp detta Guds
hus.
005:014 Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de k„rl av guld
och silver, som hade tillh”rt Guds hus, men som Nebukadnessar
hade tagit ur templet i Jerusalem och f”rt till templet i Babel;
och de ”verl„mnades †t en man vid namn Sesbassar, som han hade
satt till st†th†llare.
005:015 Och till honom sade han: Tag dessa k„rl och far †stad och s„tt
in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall †ter byggas upp
p† sin plats.
005:016 S† kom d† denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i
Jerusalem. Och fr†n den tiden och intill nu har man byggt
d„rp†, och det „r „nnu icke f„rdigt.'
005:017 Om det nu t„ckes konungen, m† man g”ra efterforskningar i
konungens skattkammare d„rborta i Babel om det „r s†, att konung
Kores har givit till†telse att bygga detta Guds hus i Jerusalem;
d„refter m† konungen meddela oss sin vilja h„rom.½
006:001 D† gav konung Darejaves befallning att man skulle g”ra
efterforskningar i kansliet i Babel, d„r skatterna nedlades.
006:002 Och i Ametas borg, i h”vdingd”met Medien, fann man en bokrulle i
vilken f”ljande var upptecknat till h†gkomst:
006:003 ½I konung Kores' f”rsta regerings†r gav konung Kores denna
befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp
till att vara en plats d„r man framb„r offer; och dess
grundvalar skola g”ras fasta. Det skall byggas sextio alnar
h”gt och sextio alnar brett,
006:004 med tre varv stora stenar och med ett varv nytt tr„virke; och
vad som fordras f”r omkostnaderna skall utgivas fr†n konungens
hus.
006:005 De k„rl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur
templet i Jerusalem och f”rde till Babel, skall man ock giva
tillbaka, s† att de komma †ter till sin plats i templet i
Jerusalem, och man skall s„tta in dem i Guds hus.' --
006:006 Allts†, du Tattenai, som „r st†th†llare i landet p† andra sidan
floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de n„mndas
medbr”der p† andra sidan floden: h†llen eder fj„rran d„rifr†n.
006:007 L„mnen arbetet p† detta Guds hus ost”rt. Judarnas st†th†llare
och judarnas „ldste m† bygga detta Guds hus p† dess plats.
006:008 Och h„rmed giver jag befallning om huru I skolen f”rfara med
dessa judarnas „ldste, n„r de bygga p† detta Guds hus. Av de
penningar som givas †t konungen i skatt fr†n landet p† andra
sidan floden skall vad som fordras f”r omkostnaderna redligt
utgivas †t dessa m„n, s† att hinder icke uppst†r i arbetet.
006:009 Och vad de beh”va, ungtjurar, v„durar och lamm till br„nnoffer
†t himmelens Gud, s† och vete, salt, vin och olja, det skall,
efter uppgift av pr„sterna i Jerusalem, utgivas †t dem dag f”r
dag utan n†gon f”rsummelse,
006:010 f”r att de m† kunna framb„ra offer, till en v„lbehaglig lukt †t
himmelens Gud, och f”r att de m† bedja f”r konungens och hans
s”ners liv.
006:011 Och h„rmed giver jag befallning, att om n†gon ”vertr„der denna
f”rordning, s† skall en bj„lke brytas ut ur hans hus, och p† den
skall man upph„nga och f„sta honom, och hans hus skall g”ras
till en plats f”r orenlighet, d„rf”r att han har s† gjort.
006:012 Och m† den Gud som har l†tit sitt namn bo d„r sl† ned alla
konungar och folk som utr„cka sin hand till att ”vertr„da denna
f”rordning, och till att f”rst”ra detta Guds hus i Jerusalem.
Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligt
fullgjord!½

006:013 Alldenstund nu konung Darejaves hade s„nt ett s†dant bud, blev
detta redligt fullgjort av Tattenai, st†th†llaren i landet p†
andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, s† ock av deras
medbr”der.
006:014 Och judarnas „ldste byggde vidare och hade god framg†ng i
arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons,
profetiska tal; man byggde och fullbordade det s†som Israels Gud
hade befallt, och s†som Kores och Darejaves och Artasasta, den
persiske konungen, hade befallt.

006:015 Och huset blev f„rdigt till den tredje dagen i m†naden Adar, i
konung Darejaves' sj„tte regerings†r.
006:016 Och Israels barn, pr„sterna och leviterna och de ”vriga som hade
†terkommit ifr†n f†ngenskapen, firade invigningen av detta Guds
hus med gl„dje.
006:017 Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra
tjurar, tv† hundra v„durar och fyra hundra lamm, s† ock till
syndoffer f”r hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels
stammar.
006:018 Och man anst„llde pr„sterna, efter deras skiften, och leviterna,
efter deras avdelningar, till att f”rr„tta Guds tj„nst i
Jerusalem, s†som det var f”reskrivet i Moses bok.

006:019 Och de som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen h”llo p†skh”gtid
p† fjortonde dagen i f”rsta m†naden.
006:020 Ty pr„sterna och leviterna hade d† allasammans renat sig, s† att
de alla voro rena; och de slaktade p†skalammet f”r alla dem som
hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen, ocks† f”r sina br”der,
pr„sterna, likas†v„l som f”r sig sj„lva.
006:021 Och de israeliter som hade †terv„nt ifr†n f†ngenskapen †to
d„rav, j„mte alla s†dana som hade avskilt sig fr†n den hedniska
landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem f”r att s”ka
HERREN, Israels Gud.
006:022 Och de h”llo det osyrade br”dets h”gtid i sju dagar med gl„dje;
ty HERREN hade berett dem gl„dje, i det att han hade v„nt den
assyriske konungens hj„rta till dem, s† att han underst”dde dem
i arbetet p† Guds, Israels Guds, hus.
007:001 Efter en tids f”rlopp, under den persiske konungen Artasastas
regering, h„nde sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja,
son till Hilkia,
007:002 son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,
007:003 son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,
007:004 son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki,
007:005 son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till
Aron, ”verstepr„sten --
007:006 det h„nde sig att denne Esra drog upp fr†n Babel; han var en
skriftl„rd, v„l f”rfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels
Gud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han beg„rde,
eftersom HERRENS, hans Guds, hand var ”ver honom.
007:007 Ocks† en del av Israels barn och av pr„sterna, leviterna,
s†ngarna, d”rrvaktarna och tempeltr„larna drog upp till
Jerusalem i Artasastas sjunde regerings†r.
007:008 Och han kom till Jerusalem i femte m†naden, i konungens sjunde
regerings†r.
007:009 Ty p† f”rsta dagen i f”rsta m†naden blev det best„mt att man
skulle draga upp fr†n Babel; och p† f”rsta dagen i femte m†naden
kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var ”ver honom.
007:010 Ty Esra hade v„nt sitt hj„rta till att begrunda HERRENS lag och
g”ra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och r„tt.

007:011 S† stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav †t
pr„sten Esra, den skriftl„rde, som var l„rd i det som HERREN
hade bjudit och stadgat f”r Israel:
007:012 ½Artasasta, konungarnas konung, till pr„sten Esra, den i
himmelens Guds lag l„rde, o. s. v. med ”vlig forts„ttning.
007:013 Jag giver h„rmed befallning att var och en i mitt rike av
Israels folk och av dess pr„ster och leviter, som „r villig att
fara till Jerusalem, m† fara med dig,
007:014 alldenstund du „r s„nd av konungen och hans sju r†dgivare till
att h†lla unders”kning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag,
som „r i din hand,
007:015 och till att f”ra dit det silver och guld som konungen och hans
r†dgivare av fritt beslut hava givit †t Israels Gud, vilken har
sin boning i Jerusalem,
007:016 s† ock allt det silver och guld som du kan f† i hela Babels
h”vdingd”me, tillika med de frivilliga g†vor som folket och
pr„sterna giva till sin Guds hus i Jerusalem.
007:017 Allts† skall du nu f”r dessa penningar s†som en redlig man k”pa
tjurar, v„durar och lamm, j„mte s†dant som beh”ves till
dith”rande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra p†
altaret i eder Guds hus i Jerusalem.
007:018 Och vad du och dina br”der finnen f”r gott att g”ra med det
silver och guld som bliver ”ver, det m†n I g”ra efter eder Guds
vilja.
007:019 Och alla de k„rl som givas dig till tempeltj„nsten i din Guds
hus skall du avl„mna inf”r Jerusalems Gud.
007:020 Och vad du m†ste utbetala f”r det som h„rut”ver beh”ves till din
Guds hus, det m† du l†ta utbetala ur konungens skattkammare.
007:021 Och jag, konung Artasasta, giver h„rmed befallning till alla
skattm„stare i landet p† andra sidan floden att allt vad pr„sten
Esra, den i himmelens Guds lag l„rde, beg„r av eder, det skall
redligt g”ras och givas,
007:022 „nda till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat
vin och hundra bat olja, s† ock salt utan s„rskild f”reskrift.
007:023 Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant g”ras och givas
till himmelens Guds hus, f”r att icke vrede m† komma ”ver
konungens och hans s”ners rike.
007:024 Och vi g”ra eder veterligt att ingen skall hava makt att l„gga
skatt, tull eller v„gpenningar p† n†gon pr„st eller levit,
s†ngare, d”rrvaktare, tempeltr„l eller annan tj„nare i detta
Guds hus.
007:025 Och du, Esra, m†, efter din Guds vishet, den som har blivit dig
betrodd, f”rordna domare och lagkloke till att d”ma allt folket
i landet p† andra sidan floden, alla dem som k„nna din Guds
lagar; och om n†gon icke k„nner dessa, skolen I l„ra honom dem.
007:026 Och var och en som icke g”r efter din Guds lag och konungens
lag, ”ver honom skall dom f„llas med r„ttvisa, vare sig till d”d
eller till landsf”rvisning eller till penningb”ter eller till
f„ngelse.½

007:027 Lovad vare HERREN, v†ra f„ders Gud, som ingav konungen s†dant i
hj„rtat, n„mligen att han skulle f”rh„rliga HERRENS hus i
Jerusalem,
007:028 och som l„t mig finna n†d inf”r konungen och hans r†dgivare och
inf”r alla konungens m„ktiga h”vdingar!

007:029 Och jag k„nde mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var
”ver mig, och jag f”rsamlade en del av huvudm„nnen i Israel till
att draga upp med mig.
008:001 Och dessa voro de huvudm„n f”r familjerna, som under konung
Artasastas regering med mig drogo upp fr†n Babel, och s† f”rh”ll
det sig med deras sl„kter:
008:002 Av Pinehas' barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn
Hattus;
008:003 av Sekanjas barn, av Pareos' barn, Sakarja och med honom i
sl„ktregistret upptagna m„n, ett hundra femtio;
008:004 av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom tv†
hundra m„n;
008:005 av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra m„n;
008:006 av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio m„n;
008:007 av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio m„n;
008:008 av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom †ttio m„n;
008:009 av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom tv† hundra
aderton m„n;
008:010 av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio
m„n;
008:011 av Bebais barn Sakarja, Bebais son, och med honom tjugu†tta m„n;
008:012 av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra
tio m„n;
008:013 av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och
Semaja, och med dem sextio m„n;
008:014 av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio m„n.

008:015 Och jag f”rsamlade dessa till den str”m som flyter till Ahava,
och vi voro l„grade d„r i tre dagar. Men n„r jag n„rmare gav
akt p† folket och pr„sterna, fann jag d„r ingen av Levi barn.
008:016 D† s„nde jag †stad huvudm„nnen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan,
Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och l„rarna Jojarib
och Elnatan;
008:017 jag bj”d dem g† till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade
dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder
och till tempeltr„larna i Kasifja, p† det att man skulle s„nda
till oss tj„nare f”r v†r Guds hus.
008:018 Och eftersom v†r Guds goda hand var ”ver oss, s„nde de till oss
en f”rst†ndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn,
„vensom Serebja med hans s”ner och br”der, aderton m„n,
008:019 vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes
br”der och deras s”ner, tjugu m„n,
008:020 s† ock tv† hundra tjugu tempeltr„lar, alla namngivna, av de
tempeltr„lar som David och hans f”rn„msta m„n hade givit till
leviternas tj„nst.

008:021 Och jag l„t d„r, vid Ahavastr”mmen, lysa ut en fasta, f”r att vi
skulle ”dmjuka oss inf”r v†r Gud, till att av honom utbedja oss
en lyckosam resa f”r oss och v†ra kvinnor och barn och all v†r
egendom.
008:022 Ty jag blygdes f”r att av konungen beg„ra krigsfolk och ryttare
till att hj„lpa oss mot fiender p† v„gen, eftersom vi hade sagt
till konungen: ½V†r Guds hand „r ”ver alla dem som s”ka honom,
och s† g†r det dem v„l, men hans makt och hans vrede „ro emot
alla dem som ”vergiva honom.½
008:023 D„rf”r fastade vi och s”kte hj„lp av v†r Gud, och han b”nh”rde
oss.

008:024 Och jag avskilde tolv av de ”versta bland pr„sterna, s† ock
Serebja och Hasabja och med dem tio av deras br”der.
008:025 Och jag v„gde upp †t dem silvret och guldet och k„rlen, den g„rd
till v†r Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans
r†dgivare och h”vdingar och av alla de israeliter som voro d„r.
008:026 Jag v„gde upp †t dem sex hundra femtio talenter silver j„mte
silverk„rl till ett v„rde av ett hundra talenter, s† ock ett
hundra talenter guld,
008:027 d„rtill tjugu b„gare av guld, till ett v„rde av tusen dariker,
samt tv† k„rl av fin, gl„nsande koppar, dyrbara s†som guld.
008:028 Och jag sade till dem: ½I „ren helgade †t HERREN, och k„rlen „ro
helgade, och silvret och guldet „r en frivillig g†va †t HERREN,
edra f„ders Gud.
008:029 S† vaken d„r”ver och bevaren det, till dess I f†n v„ga upp det i
Jerusalem inf”r de ”versta bland pr„sterna och leviterna och de
”versta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus.½
008:030 D† togo pr„sterna och leviterna emot det uppv„gda, silvret och
guldet och k„rlen, f”r att de skulle f”ra det till Jerusalem,
till v†r Guds hus.

008:031 Och vi br”to upp fr†n Ahavastr”mmen p† tolfte dagen i f”rsta
m†naden f”r att draga till Jerusalem; och v†r Guds hand var ”ver
oss och r„ddade oss undan fiender och f”rs†t p† v„gen.
008:032 Och vi kommo till Jerusalem och blevo stilla d„r i tre dagar.
008:033 Men p† fj„rde dagen uppv„gdes silvret och guldet och k„rlen i
v†r Guds hus, och ”verl„mnades †t pr„sten Meremot, Urias son,
och j„mte honom †t Eleasar, Pinehas' son, och j„mte dessa †t
leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som --
008:034 alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev d†
upptecknad.

008:035 De landsflyktiga som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen offrade
nu till br„nnoffer †t Israels Gud tolv tjurar f”r hela Israel,
nittiosex v„durar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar,
alltsammans till br„nnoffer †t HERREN.
008:036 Och de ”verl„mnade konungens p†bud †t konungens satraper och †t
st†th†llarna i landet p† andra sidan floden, och dessa g†vo
underst”d †t folket och †t Guds hus.
009:001 Sedan allt detta hade skett, tr„dde n†gra av furstarna fram till
mig och sade: ½Varken folket i Israel eller pr„sterna och
leviterna hava h†llit sig avskilda fr†n de fr„mmande folken,
s†som tillb”rligt hade varit f”r de styggelsers skull som hava
bedrivits av dem, av kanan‚erna, hetiterna, periss‚erna,
jebus‚erna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amor‚erna.
009:002 Ty av deras d”ttrar hava de tagit hustrur †t sig och †t sina
s”ner, och s† har det heliga sl„ktet blandat sig med de
fr„mmande folken; och furstarna och f”rest†ndarna hava varit de
f”rsta att beg† s†dan otrohet.½
009:003 N„r jag nu h”rde detta, rev jag s”nder min livrock och min k†pa
och ryckte av mig huvudh†r och sk„gg och blev sittande i djup
sorg.
009:004 Och alla de som fruktade f”r vad Israels Gud hade talat mot
s†dan otrohet som den de †terkomna f†ngarna hade beg†tt, de
f”rsamlade sig till mig, under det att jag f”rblev sittande i
min djupa sorg „nda till tiden f”r aftonoffret.

009:005 Men vid tiden f”r aftonoffret stod jag upp fr†n min bedr”velse
och rev s”nder min livrock och min k†pa; d„refter f”ll jag ned
p† mina kn„n och utr„ckte mina h„nder till HERREN, min Gud,
009:006 och sade: ½Min Gud, jag sk„mmes och blyges f”r att upplyfta mitt
ansikte till dig, min Gud, ty v†ra missg„rningar hava v„xt oss
”ver huvudet, och v†r skuld „r stor allt upp till himmelen.
009:007 Fr†n v†ra f„ders dagar „nda till denna dag hava vi varit i stor
skuld, och genom v†ra missg„rningar hava vi, med v†ra konungar
och pr„ster, blivit givna i fr„mmande konungars hand, och hava
drabbats av sv„rd, f†ngenskap, plundring och skam, s†som det g†r
oss „nnu i dag.
009:008 Men nu har ett litet ”gonblick n†d vederfarits oss fr†n HERREN,
v†r Gud, s† att han har l†tit en r„ddad skara bliva kvar av oss,
och givit oss fotf„ste p† sin heliga plats, f”r att han, v†r
Gud, s† skulle l†ta ljus g† upp f”r v†ra ”gon och giva oss n†got
litet andrum i v†r tr„ldom.
009:009 Ty tr„lar „ro vi, men i v†r tr„ldom har v†r Gud icke ”vergivit
oss, utan han har l†tit oss finna n†d inf”r Persiens konungar,
s† att de hava givit oss andrum till att uppr„tta v†r Guds hus
och bygga upp dess ruiner och bereda oss en h„gnad plats i Juda
och Jerusalem.
009:010 Och vad skola vi nu s„ga, o v†r Gud, efter allt detta? Vi hava
ju ”vergivit dina bud,
009:011 dem som du gav genom dina tj„nare profeterna, i det du sade:
'Det land dit I nu kommen, f”r att taga det i besittning, „r ett
besmittat land, genom de fr„mmande folkens besmittelse, och
genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det
fr†n den ena „ndan till den andra.
009:012 S† given nu icke edra d”ttrar †t deras s”ner, och tagen icke
deras d”ttrar till hustrur †t edra s”ner. Ja, I skolen aldrig
fr†ga efter deras v„lf„rd och lycka -- detta p† det att I m†n
bliva starka, s† att I f†n „ta av landets goda och l„mna det
till besittning †t edra barn f”r ev„rdlig tid.'
009:013 Skulle vi v„l nu, efter allt vad som har kommit ”ver oss genom
v†ra onda g„rningar och genom den stora skuld vi hava †dragit
oss, och sedan du, v†r Gud, har skonat oss mer „n v†ra
missg„rningar f”rtj„nade, och l†tit en skara av oss, s†dan som
denna, bliva r„ddad --
009:014 skulle vi v„l nu p† nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med
folk som bedriva s†dana styggelser? Skulle du d† icke vredgas
p† oss, „nda d„rh„n att du f”rgjorde oss, s† att intet mer vore
kvar och ingen r„ddning funnes?
009:015 HERRE, Israels Gud, du „r r„ttf„rdig, ty av oss har allenast
blivit kvar en r„ddad skara, s†som i dag nogsamt synes. Och se,
nu ligga vi h„r i v†r skuld inf”r dig, ty vid s†dant kan ingen
best† inf”r dig.½
010:001 D† nu Esra s† bad och bek„nde, d„r han l†g gr†tande framf”r Guds
hus, f”rsamlade sig till honom av Israel en mycket stor skara,
m„n, kvinnor och barn; ty ocks† folket gr„t bitterligen.
010:002 Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade
till Esra: ½Ja, vi hava varit otrogna mot v†r Gud, i det att vi
hava tagit till oss fr„mmande kvinnor fr†n de andra folken h„r i
landet. Dock finnes „nnu hopp f”r Israel.
010:003 S† l†t oss nu sluta ett f”rbund med v†r Gud, att vi, i kraft av
Herrens r†dslut och de m„ns som frukta f”r v†r Guds bud, vilja
avl„gsna ifr†n oss alla s†dana kvinnor j„mte deras barn; s† b”r
ju ske efter lagen.
010:004 St† upp, ty dig †ligger denna sak, och vi vilja vara med dig.
Var frimodig och grip verket an.½

010:005 D† stod Esra upp och tog en ed av de ”versta bland pr„sterna,
leviterna och hela Israel, att de skulle g”ra s†som det var
sagt; och de gingo eden.
010:006 Och Esra stod upp fr†n platsen framf”r Guds hus och gick in i
Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och n„r han hade kommit
dit, kunde han varken „ta eller dricka; s† s”rjde han ”ver den
otrohet som de †terkomna f†ngarna hade beg†tt.

010:007 Och man l„t utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade
†terkommit ifr†n f†ngenskapen, att de skulle f”rsamla sig i
Jerusalem;
010:008 och vilken som icke komme till den tredje dagen d„refter, i
enlighet med furstarnas och de „ldstes beslut, hans hela egendom
skulle givas till spillo, och han sj„lv skulle avskiljas fr†n de
†terkomna f†ngarnas f”rsamling.
010:009 S† f”rsamlade sig d† alla Judas och Benjamins m„n i Jerusalem
till den tredje dagen, det „r p† tjugonde dagen i nionde
m†naden; och allt folket stannade p† den ”ppna platsen vid Guds
hus, sk„lvande b†de p† grund av den sak som f”rel†g och p† grund
av det starka regnet.
010:010 Och pr„sten Esra stod upp och sade till dem: ½I haven varit
otrogna, i det att I haven tagit till eder fr„mmande kvinnor och
d„rigenom ”kat Israels skuld.
010:011 Men bek„nnen det nu, HERREN, edra f„ders Gud, till pris, och
g”ren hans vilja: skiljen eder fr†n de andra folken h„r i landet
och fr†n de fr„mmande kvinnorna.½
010:012 D† svarade hela f”rsamlingen och sade med h”g r”st: ½S†som du
har sagt, s† tillkommer det oss att g”ra.
010:013 Men folket „r talrikt, och regntiden „r nu inne, och man kan
icke st† h„rute; detta „rende kan ej heller avslutas p† en dag
eller tv†, ty vi hava mycket f”rbrutit oss h„rutinnan.
010:014 M† d„rf”r v†ra furstar st† redo f”r hela f”rsamlingen, och m†
alla i v†ra st„der, som hava tagit till sig fr„mmande kvinnor,
infinna sig p† best„mda tider, och med dem de „ldste i var stad
och domarna d„r, till dess att vi hava avv„nt ifr†n oss v†r Guds
vredes gl”d i denna sak.½
010:015 Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, tr„dde upp
h„remot, och Mesullam j„mte leviten Sabbetai underst”dde dem.
010:016 Men de som hade †terkommit ifr†n f†ngenskapen gjorde s†som det
var sagt. Och man uts†g pr„sten Esra och n†gra av huvudm„nnen
f”r familjerna, efter de s„rskilda familjerna, alla namngivna;
och p† f”rsta dagen i tionde m†naden satte de sig att rannsaka
h„rom.
010:017 Och till f”rsta dagen i f”rsta m†naden hade de avslutat
rannsakningen om allt som angick de m„n vilka hade tagit till
sig fr„mmande kvinnor.

010:018 Bland pr„sternas s”ner befunnos f”ljande hava tagit till sig
fr„mmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans
br”der: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja,
010:019 vilka nu g†vo sin hand d„rp† att de skulle avl„gsna ifr†n sig
sina kvinnor; och de skulle framb„ra en v„dur s†som skuldoffer
f”r den skuld de hade †dragit sig;
010:020 av Immers barn: Hanani och Sebadja;
010:021 av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia;
010:022 av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och
Eleasa.
010:023 Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita,
Petaja, Juda och Elieser;
010:024 av s†ngarna: Eljasib; av d”rrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.
010:025 Av det ”vriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia
Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja;
010:026 av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och
Elia;
010:027 av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och
Asisa;
010:028 av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai;
010:029 av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot;
010:030 av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja,
Besalel, Binnui och Manasse;
010:031 vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon,
010:032 Benjamin, Malluk, Semarja;
010:033 av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai,
Manasse, Simei;
010:034 av Banis barn: Maadai, Amram och Uel,
010:035 Benaja, Bedeja, Keluhi,
010:036 Vanja, Meremot, Eljasib,
010:037 Mattanja, Mattenai och Jaasu,
010:038 vidare Bani, Binnui, Simei,
010:039 vidare Selemja, Natan och Adaja,
010:040 Maknaddebai, Sasai, Sarai,
010:041 Asarel, Selemja, Semarja,
010:042 Sallum, Amarja, Josef;
010:043 av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och
Benaja.
010:044 Alla dessa hade tagit fr„mmande kvinnor till hustrur; och bland
dessa funnos kvinnor som hade f”tt barn.

Book 16 Nehemja

001:001 Nehemjas, Hakaljas sons, ber„ttelse.

I m†naden Kisleu, i det tjugonde †ret, n„r jag var i Susans
borg,
001:002 h„nde sig att Hanani, en av mina br”der, och n†gra andra m„n
kommo fr†n Juda. Och jag fr†gade dem om judarna, den r„ddade
skara som fanns kvar efter f†ngenskapen, och om Jerusalem.
001:003 De sade till mig: ½De kvarblivna, de som efter f†ngenskapen
finnas kvar i h”vdingd”met, lida stor n”d och sm„lek, och
Jerusalems mur „r nedbruten, och dess portar „ro uppbr„nda i
eld.½
001:004 N„r jag hade h”rt detta, satt jag gr†tande och s”rjande i flera
dagar och fastade och bad inf”r himmelens Gud.
001:005 Och jag sade: ½Ack HERRE, himmelens Gud, du store och
fruktansv„rde Gud, du som h†ller f”rbund och bevarar n†d mot dem
som „lska dig och h†lla dina bud,
001:006 l†t ditt ”ra akta h„rp†, och l†t dina ”gon vara ”ppna, och h”r
din tj„nares b”n, den som jag nu beder inf”r dig b†de dag och
natt, f”r Israels barn, dina tj„nare, i det att jag bek„nner
Israels barns synder, dem som vi hava beg†tt mot dig; ty ocks†
jag och min faders hus hava syndat.
001:007 Vi hava sv†rt f”rbrutit oss mot dig; vi hava icke h†llit de bud
och stadgar och r„tter som du gav din tj„nare Mose.
001:008 Men t„nk p† det ord som du gav din tj„nare Mose, n„r du sade:
'Om I „ren otrogna, s† skall jag f”rstr” eder bland folken;
001:009 men om I v„nden om till mig och h†llen mina bud och g”ren efter
dem, d† vill jag, om „n edra f”rdrivna vore vid himmelens „nda,
likv„l f”rsamla dem d„rifr†n och l†ta dem komma till den plats
som jag har utvalt till boning †t mitt namn.'
001:010 De „ro ju dina tj„nare och ditt folk, som du har f”rlossat genom
din stora kraft och din starka hand.
001:011 Ack Herre, l†t ditt ”ra akta p† din tj„nares b”n, ja, p† vad
dina tj„nare bedja, de som vilja frukta ditt namn; l†t nu din
tj„nare vara lyckosam och l†t honom finna barmh„rtighet inf”r
denne man.½

Jag var d† munsk„nk hos konungen.
002:001 I m†naden Nisan, i Artasastas tjugonde regerings†r, vid ett
tillf„lle d† vin stod framsatt f”r konungen, tog jag vinet och
gav det †t honom. Och jag hade icke f”rr visat mig sorgsen inf”r
honom;
002:002 men nu sade konungen till mig: ½Varf”r ser du s† sorgsen ut? Du
„r ju icke sjuk; du m†ste hava n†gon hj„rtesorg.½ D† blev jag
”verm†ttan h„pen.
002:003 Och jag sade till konungen: ½M† konungen leva evinnerligen!
Skulle jag icke se sorgsen ut, d† den stad d„r mina f„ders
gravar „ro ligger ”de och dess portar „ro f”rt„rda av eld?½
002:004 Konungen sade till mig: ½Vad „r det d† du beg„r?½ D† bad jag en
b”n till himmelens Gud
002:005 och sade till konungen: ½Om det s† t„ckes konungen, och om du
finner behag i din tj„nare, s† beder jag att du ville l†ta mig
fara till Juda, till den stad d„r mina f„ders gravar „ro, p† det
att jag †ter m† bygga upp den.½
002:006 D† fr†gade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid
hans sida: ½Huru l„nge kan din resa r„cka, och n„r kan du komma
tillbaka?½ D† det nu allts† t„cktes konungen att l†ta mig fara,
uppgav jag f”r honom en best„md tid.
002:007 Och jag sade till konungen: ½Om det s† t„ckes konungen, s† m†
brev givas mig till st†th†llarna i landet p† andra sidan floden,
att de l†ta mig fara d„rigenom, till dess jag kommer till Juda,
002:008 s† ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen ”ver den kungliga
skogsparken, att han l†ter mig f† virke f”r att d„rmed timra upp
portarna till borgen som h”r till templet, „vensom virke till
stadsmuren, s† ock till det hus d„r jag sj„lv skall hava min
bostad.½ Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds
goda hand var ”ver mig.

002:009 N„r jag s† kom till st†th†llarna i landet p† andra sidan floden,
gav jag dem konungens brev. Och konungen hade s„nt med mig
h„rh”vitsm„n och ryttare.
002:010 Men d† horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
tj„nstemannen, h”rde detta, f”rtr”t det dem h”geligen att n†gon
hade kommit f”r att se Israels barn till godo.

002:011 N„r jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit d„r i tre
dagar,
002:012 stod jag upp om natten j„mte n†gra f† m„n, utan att hava omtalat
f”r n†gon m„nniska vad min Gud ingav mig i hj„rtat att g”ra f”r
Jerusalem; och det djur som jag red p† var det enda jag hade med
mig.
002:013 Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakk„llan
och Dyngporten och bes†g Jerusalems murar, huru de voro
nedbrutna, och huru dess portar voro f”rt„rda av eld.
002:014 Och jag drog vidare till K„llporten och till Konungsdammen, men
d„r var det icke m”jligt f”r djuret att komma fram med mig.
002:015 D† begav jag mig uppf”r dalen om natten och bes†g muren och
v„nde sedan †ter in genom Dalporten och kom s† tillbaka.

002:016 Och f”rest†ndarna hade icke f†tt veta vart jag hade g†tt, och
vad jag ville g”ra, ty jag hade „nnu icke omtalat n†got f”r
judarna, pr„sterna, „dlingarna, f”rest†ndarna och de ”vriga, som
skulle f† med arbetet att g”ra.
002:017 Men nu sade jag till dem: ½I sen sj„lva i vilken n”d vi „ro,
huru Jerusalem ligger ”de, och huru dess portar „ro uppbr„nda i
eld. V„lan d†, l†t oss bygga upp Jerusalems mur, f”r att vi icke
l„ngre m† vara till sm„lek.½
002:018 Och jag omtalade f”r dem huru min Guds hand hade varit mig
n†dig, s† ock vad konungen hade lovat mig. D† sade de: ½Vi vilja
st† upp och bygga.½ Och de togo mod till sig f”r det goda
verket.

002:019 Men n„r horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
tj„nstemannen, och araben Gesem h”rde detta, bespottade de oss
och visade f”rakt f”r oss; och de sade: ½Vad „r det I g”ren?
Viljen I s„tta eder upp mot konungen?½
002:020 D† gav jag dem detta svar: ½Himmelens Gud skall l†ta det g† oss
v„l, och vi, hans tj„nare, vilja st† upp och bygga; men I haven
ingen del eller r„tt eller †minnelse i Jerusalem.½
003:001 Och ”verstepr„sten Eljasib och hans br”der, pr„sterna, stodo upp
och byggde F†rporten, vilken de helgade, och i vilken de sedan
satte in d”rrarna. Vidare byggde de „nda fram till Hammeatornet,
som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet.
003:002 D„rbredvid byggde Jerikos m„n; och d„rbredvid byggde Sackur,
Imris son.
003:003 Fiskporten byggdes av Hassenaas barn; de timrade upp den och
satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar.
003:004 D„rbredvid arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, p†
att s„tta muren i st†nd; d„rbredvid arbetade Mesullam, son till
Berekja, son till Mesesabel; och d„rbredvid arbetade Sadok,
Baanas son.
003:005 D„rbredvid arbetade tekoaiterna, men de f”rn„msta bland dem
ville icke b”ja sin hals till att tj„na sin Herre.
003:006 Gamla porten sattes i st†nd av Jojada, Paseas son, och Mesullam,
Besodjas son; de timrade upp den och satte in dess d”rrar, dess
riglar och bommar.
003:007 D„rbredvid arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon
j„mte m„nnen fr†n Gibeon och Mispa, som lydde under st†th†llaren
i landet p† andra sidan floden.
003:008 D„rbredvid arbetade Ussiel, Harhajas son, j„mte guldsmederna;
och d„rbredvid arbetade Hananja, en av salvoberedarna. Det
n„stf”ljande stycket av Jerusalem l„t man vara, „nda till Breda
muren.
003:009 D„rbredvid arbetade Refaja, Hurs son, h”vdingen ”ver ena h„lften
av Jerusalems omr†de.
003:010 D„rbredvid arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget
hus; och d„rbredvid arbetade Hattus, Hasabnejas son.
003:011 En annan str„cka sattes i st†nd av Malkia, Harims son, och av
Hassub, Pahat-Moabs son, och d„rj„mte Ugnstornet.
003:012 D„rbredvid arbetade Sallum, Hallohes' son, h”vdingen ”ver andra
h„lften av Jerusalems omr†de, han sj„lv med sina d”ttrar.
003:013 Dalporten sattes i st†nd av Hanun och Sanoas inv†nare; de byggde
upp den och satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar. De
byggde ock ett tusen alnar p† muren, „nda fram till Dyngporten.
003:014 Och Dyngporten sattes i st†nd av Malkia, Rekabs son, h”vdingen
”ver Bet-Hackerems omr†de; han byggde upp den och satte in dess
d”rrar, dess riglar och bommar.
003:015 Och K„llporten sattes i st†nd av Sallun, Kol-Hoses son,
h”vdingen ”ver Mispas omr†de; han byggde upp den och lade tak
d„rp† och satte in dess d”rrar, dess riglar och bommar. Han
byggde ock muren vid Vattenledningsdammen, invid den kungliga
tr„dg†rden, „nda fram till trapporna som f”ra ned fr†n Davids
stad.
003:016 D„rn„st sattes ett stycke i st†nd av Nehemja, Asbuks son,
h”vdingen ”ver ena h„lften av Bet-Surs omr†de, n„mligen stycket
„nda fram till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram
till den gr„vda dammen och till Hj„ltehuset.
003:017 D„rn„st arbetade leviterna under Rehum, Banis son; d„rbredvid
arbetade Hasabja, h”vdingen ”ver ena h„lften av Kegilas omr†de,
f”r sitt omr†de.
003:018 D„rn„st arbetade deras br”der under Bavai, Henadads son,
h”vdingen ”ver andra h„lften av Kegilas omr†de.
003:019 D„rbredvid sattes en annan str„cka i st†nd av Eser, Jesuas son,
h”vdingen ”ver Mispa, n„mligen fr†n platsen mitt emot uppg†ngen
till tyghuset i Vinkeln.
003:020 D„rn„st sattes, under ivrigt arbete, en annan str„cka i st†nd av
Baruk, Sabbais son, fr†n Vinkeln „nda fram till ing†ngen till
”verstepr„sten Eljasibs hus.
003:021 D„rn„st sattes en annan str„cka i st†nd av Meremot, son till
Uria, son till Hackos, fr†n ing†ngen till Eljasibs hus „nda dit
d„r Eljasibs hus slutar.
003:022 D„rn„st arbetade pr„sterna, m„nnen fr†n Jordansl„tten.
003:023 D„rn„st arbetade Benjamin och Hassub, mitt emot sitt eget hus;
d„rn„st arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja,
utmed sitt eget hus.
003:024 D„rn„st sattes en annan str„cka i st†nd av Binnui, Henadads son,
fr†n Asarjas hus „nda fram till Vinkeln och vidare fram till
H”rnet.
003:025 Palal, Usais son, satte i st†nd stycket fr†n platsen mitt emot
Vinkeln och det torn som skjuter ut fr†n det ”vre konungshuset,
vid f„ngelseg†rden; d„rn„st kom Pedaja, Pareos' son.
003:026 (Men tempeltr„larna bodde p† Ofel „nda fram till platsen mitt
emot Vattenporten mot ”ster och det utskjutande tornet.)
003:027 D„rn„st sattes en annan str„cka i st†nd av tekoaiterna, fr†n
platsen mitt emot det stora utskjutande tornet „nda fram till
Ofelmuren.
003:028 Ovanf”r H„stporten arbetade pr„sterna, var och en mitt emot sitt
eget hus.
003:029 D„rn„st arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus; och
d„rn„st arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid ™stra
porten.
003:030 D„rn„st sattes en annan str„cka i st†nd av Hananja, Selemjas
son, och Hanun, Salafs sj„tte son; d„rn„st arbetade Mesullam,
Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare.
003:031 D„rn„st sattes ett stycke i st†nd av Malkia, en av guldsmederna,
„nda fram till tempeltr„larnas och k”pm„nnens hus, mitt emot
M”nstringsporten och vidare fram till H”rnsalen.
003:032 Och mellan H”rnsalen och F†rporten arbetade guldsmederna och
k”pm„nnen p† att s„tta muren i st†nd.
004:001 N„r nu Sanballat h”rde att vi h”llo p† att bygga upp muren,
vredgades han och blev h”geligen f”rt”rnad. Och han bespottade
judarna
004:002 och talade s† inf”r sina br”der och inf”r Samariens krigsfolk:
½Vad „r det dessa vanm„ktiga judar g”ra? Skall man l†ta dem
h†llas? Skola de f† offra? Skola de kanh„nda i sinom tid
fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv †t stenarna i
grush”garna, d„r de ligga f”rbr„nda?½
004:003 Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: ½Huru de „n
bygga, skall dock en r„v komma deras stenmur att r„mna, blott
han hoppar upp p† den.½

004:004 H”r, v†r Gud, huru f”raktade vi „ro. L†t deras sm„delser falla
tillbaka p† deras egna huvuden. Ja, l†t dem bliva utplundrade i
ett land dit de f”ras s†som f†ngar.
004:005 ™verskyl icke deras missg„rningar, och l†t deras synd icke varda
utpl†nad ur din †syn, eftersom de hava varit de byggande till
f”rargelse.

004:006 Och vi byggde p† muren, och hela muren blev hopfogad till sin
halva h”jd; och folket arbetade med gott mod.

004:007 Men n„r Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och
asdoditerna h”rde att man alltj„mt h”ll p† med att laga upp
Jerusalems murar, och att r„mnorna begynte igent„ppas, d† blevo
de mycket vreda.
004:008 Och de sammansvuro sig allasammans att g† †stad och angripa
Jerusalem och st”ra folket i deras arbete.
004:009 D† b†do vi till v†r Gud; och vi l„to h†lla vakt mot dem b†de dag
och natt f”r att skydda oss mot dem.
004:010 Men judarna sade: ½B„rarnas kraft sviker, och gruset „r alltf”r
mycket; vi f”rm† icke mer att bygga p† muren.½
004:011 V†ra ov„nner †ter sade: ½Innan de f† veta eller se n†got, skola
vi st† mitt ibland dem och dr„pa dem; s† skola vi g”ra slut p†
arbetet.½
004:012 N„r nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och fr†n alla
h†ll uppmanade oss, v„l tio g†nger, att vi skulle draga oss
tillbaka till dem,
004:013 d† st„llde jag upp folket i de l„gsta och mest ”ppna delarna av
staden bakom muren; jag st„llde upp dem efter sl„kter, med sina
sv„rd, spjut och b†gar.
004:014 Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till
„dlingarna och f”rest†ndarna och det ”vriga folket: ½Frukten
icke f”r dem; t„nken p† Herren, den store och fruktansv„rde, och
striden f”r edra br”der, edra s”ner och d”ttrar, edra hustrur
och edra hus.½

Book of the day:
Facebook Google Reddit StumbleUpon Twitter Pinterest